Re: Zonnatt...
"Jamen kära nån, då!"
Marinas uttryck är om möjligt ännu mer naivt överraskad när hon får en pistol satt mot huvudet, och när Pocko höjer sina båda bössor väntar hon sig det värsta. Som tur är intar den fete mutanten strax efter en aningen mindre provocerande statyr, och Marina skyndar att hälla olja på vattnen - hon hoppas att den nyss uppdykade kvinnan i spindelnätet visar sig mera tillmöteskommande än vakterna.
"Så, så där, nu tar vi de' lugnt allihopa - vi vill verkligen inte ställa till bråk, ja' lovar... Snälla, ta bort den där - ja' rädds för skjutvapen," säger hon med en bedjande blick till mannen med pistolen och vänder sig sedan mot kvinnan.
"Go' eftermiddag - ja' heter Marina o' dom här ä' mina medresenärer: Pocko, Aleta, Martmardigan, Enslam, Mikke o' Viktor," hon pekar ut var och en efterhand som hon nämnar deras namn och tillägger en kort uppfordran til sina kamrater, "hälsa fint på damen nu, då!" Innan allt går upp i handskakande fortsätter hon: "Vi ä' inte här för o' köpa saker utan vi ä' bara på genomresa - målet för vår vistelse här ute i Zonen ä' o' hitta ett kvantum såkallad 'Svart Sten'," hon försöker dra sig till minnet vad Viktor kallat det, "as-falt på Dom Gamlas Språk, och bringa de' me' oss hem för vidare studier. Vi har redan hittat en riklig provmängd o' ä' nu på väg hem, så de' ä' ju bara härligt."
Den spindelnätsklädde kvinnans uteblivande reaktion berättar för Marina att hon har sagt nog om det angivliga syfte för deras zonbesök. Nu är det dags att gå vidare.
"Men ja' ska' inte tråka ut Er me' allt detta, man ser ju me' en gång att Ni har viktigare saker att ta' Er an än svarta sten. Nej, orsaken till att vi la' vägen förbi Er bygd ä' att vi träffade två av Era bysbarn - Vykke o' Blekk heter dom - som hjälpte oss avsevärdigt i vårt sökande."
Kvinnans ena ögonbryn lyfter sig en aning när Marina nämnar de två rökskallarnas namn, inte mycket men allt signal Marina behöver för att få bekräftat att de båda inte bara berättat lögner och sagor. Marina, däremot, har väskan full med sånt.
"I vår tacksamhet lovade vi lämna ett meddelande från dom om vi fick vågarna förbi Er bygd - ja' förstår på dom båda att dom råkat röka upp allt eller åtminstone stora mängder av Ert lokale nöjesmedel?" Det förklarar ju liksom varför stämningen här är så tryckt, tänker Marina och fortsätter, "hursomhelst så bad dom säga att dom hittat ett stort kvantum knarkrökpulver eller va' heter de' - ja, förlåt om ja' ä' oprecis men ja' förstår mej inte mycket på sånt - i närheten av nå'n bunker borta vid Masten på Varpan. Så mycket lär de' vara, faktiskt, att dom inte klarar av att släpa hem allt, o' inte heller vågar lämna de' där obevakat. Me' andra ord, dom ber att Ni skickar ut ett fem- eller tiotal starka mannar att bärga hem bytet..."
Marina ler vänligt mot Saludrimillian och frågar, alltmedan hon studerar kvinnans reaktion:
"Jaha, de' va' då de' meddelandet, då, ja' hoppas de' ger mening, Varpan hittar väl Era mannar utan problem, tänker ja'..?"