Re: Spaningen börjar...
"Bura in den hĂ€r tönten ordentligt," konkluderar Marina dĂ„ intervjun Ă€r slut, och tar samma seans med den andre killen, Stakka. Ăven han fĂ„r njuta av en interneringscell tills spaningen Ă€r slut och de bĂ„da bulterslagarna kan stĂ€llas inför Kejserliga RĂ€tten.
Detta har dock inte Marina tid att vÀnta pÄ. Minuter efter att de tvÄ busarna har satts i förvar sticker hon till brottsplatsen for att inspicera. Visst har konstapelkÄrens rapporteringsformat bÀttrats pÄ senaste (den dÀr obligatoriska skrivkursen för konstaplar hjÀlpte bra till) men det finns ingen surrogat för att ta saker och ting i egen besiktning. Och sedan kan ju Àven konsarna ha missat nÄgon liten men viktig detalj, förstÄs.
Thermopolium Àr sig inte lik: Framdörren Àr avspÀrrad med ett rött-vit rep och fönstren pÄ övervÄningen och vinden Àr blockerade med brÀdor. PÄ trottoaren har en silhouett ritats med tjocka kitstrek. Ett antal personer (nyfikna grannar och förbipasserande) stÄr och tittar, pratar om vad som hÀnde pÄ natten, och Marina tar tid pÄ sig att lyssna till vad dom sÀger.
NÀr hon har bekrÀftats i de stora linjer i konstapelrapporten gÄr hon fram til dörren, lyfter pÄ repet och kliver in.
Inne pÄ Thermopolium ser det till att börja med ganska vanligt ut: Bord, stolar, en trappa upp. Marina gÄr en kort runda pÄ botten vÄningen, sen gÄr hon mot trappan och ovanpÄ dÀr det mesta av bataljen Àgde rum enligt rapporten. VÀnta! Vad Àr det dÀr? Hon knÀlar vid trappans fot och samlar upp ett mynt. Det Àr buckligt och ser ut ha blivit slagit, nej skjutit pÄ! Mystiskt...fÄr kolla up pÄ det sen. Hon stoppar myntet i fickan och kliver upp trappan, dÀr hon Àr nÀra att skÀra sig pÄ det ituslagna trapprÀcket.
Visst hade hon vÀntat nÄgon sorts tecken pÄ kamp men det hÀr Àr ju inte klokt! SkotthÄl och brÀnnmÀrken överallt, pÄ vÀggarna, pÄ golvet, i taket! BlodstÀnk sprutade var och dÀr som en abstrakt galnings konstverk! Kringkastade och sönderskjutna möbel! Hon börjar rÀkna skotthÄlen men slutar vid ett dussintal. Fyset! Det mÄste ha varit rena rama kriget hÀr uppe! Inget under att grannarna kallade konstaplarna!
OjdÄ - vad har vi hÀr? En oljeflÀck? Hon doppar fingret i flÀcken och luktar till den. ...hmmm.... Ingen vanlig fiskolja, det hÀr, det Àr ju alldeles grönt...? Det luktar automat lÄng vÀg, det hÀr...
NÀst intill dörren finns Ànnu en kritstreckssilhouett med bokstaven B mitt en stor blodflÀck. ...hmmm... B, det var han som blev ihjÀlskjuten - pÄ kort hÄll, verkar det.
Och vilken jÀttestor blodflÀck hÀr framför fönstret, nÄn mÄste ha blött ordentligt, det Àr ju flera liter! Men vem dÄ? Visst inte den dÀr som trimla utav fönstret, offer A - visst hade han skurit av sig fingrarna och brutit nacken (hon studerar bloddropparna pÄ det ituslagna fönstret och fönsterramen - men dÄ skulle vÀl blodet ha varit dÀr nere istÀllet.... hmmm... gÀrningsmÀnnen var ju BPM'are - dÄ har vi sannolikt att göra med en mutant, kanske en regenererare? Troligt.
Marina stĂ€ler sig mitt i rummet och försöker se förloppet framför sig: En mutant (kanske han med de fyra armarna och kanske Ă€ven en till, en regenererare?), en robot och en flicka som nĂ„gon inte gillar har tagit ett rum hĂ€r. Mitt i natten tar sig ett antal mutanthatare in, hyrda av en okĂ€nd person till att bulta ihop flickan, sannolikt Ă€ven hon en mutant. Offer A kommer genom fönstret men fĂ„r skurna av fingrarna pĂ„ fönsterglaset och triller ner i gatan. Offer B och hans tvĂ„ kumpaner, Stig och Stakka troligen tar sej in genom dörren. Dom överraskas av att flickan inte Ă€r ensam. Bang, bang, hon pekar runt i rummet, det blir batalj, gott om missar, nĂ„n försöker brĂ€nna hĂ„l i vĂ€ggen och sedan dörren – för att fly den vĂ€gen, kanske? Vad dĂ„? NĂ„n gömmer sej bakom det hĂ€r bordet, bang!, hĂ„l i bordet, kastar bordet, krasj!, bordet gĂ„r sönder. Mer batalj och prygel - en av försvararna trĂ€ffas borta vid fönstret, faller om, bang! bang! Kadunderskytten sprider hagel Ă„t alla hĂ„ll, bang! bang!, mer hagel, angriparna försöker fly, bang! Stig trĂ€ffas i truten och faller nerför trappan, en eller fler av dom lyckas undkomma genom framdörren dĂ€r han observeras av grannarna, mer prygel, Stig och Stakka tas till fĂ„nga, konstaplarna anlĂ€nder och försvararna sticker ut bakvĂ€gen. Aj fysen, jag Ă€r glad att inte jag var hĂ€r nĂ€r det hĂ€r gick för sej – det Ă€r ju helt enkelt ett mirakel att vi bara har tvĂ„ avlidna!
Marina noterar allt i sin notbok, och undrar: Men vem Àr flickan? Innehavaren kanske kan svara pÄ det. Varför mÄste hon terroriseras? För att hon Àr mutant, kanske - men det finns ju mÄnga mutanter i Hindenburg, varför just hon? Det vet nog bara den mystiske uppdragsgivaren. Men vem Àr han? En BMP-agitator, nog - eller Àr det bara ett tÀcke för nÄgot djupare? Varför flydde försvararna? Nog för att dom hade skjutvapen pÄ sej, det Àr ju förbjudet inom stan. Eller kanske dom med har djupare motiv?
MÄnga frÄgor, inga svar. Marina gÄr ut i gatan igen. Fysen! Om inte innehavaren har nÄgra svar pÄ hand Àr det bara att börja knacka dörrar...
OOC: GÄr det att hitta innehavaren av Thermopolium? Och jag behöver sjÀlvklart veta alla och exakt vilka bevismaterial (som inte Aleta fick med sig) gÄr att hitta pÄ brottsplatsen. Om det gÄr at avleda nÄgot vettigt frÄn grannarnas och dom övriga nyfikna ÄskÄdernas samtal ute pÄ gatan vill jag gÀrna veta det ocksÄ. En annan möjlighet Àr ju sÄklart att försöka ta reda pÄ vart dom misstÀnkta tog vÀgen nÀr dom flydde upp i SloköregrÀnden men det fÄr vi ta sen om det blir nödvendigt.