Spaningen börjar...   Posted by Marina Rand.Group: 0
Marina Rand
 player, 2 posts
Fri 19 Sep 2003
at 11:32
Spaningen börjar...
Marina börjar sin undersökning med att hämta ut patrullrapporten från den förgångne natten.

...tillkallades av oroliga grannar till Thermopolium aka brottsplatsen...enstaka skott hördes på avstånd...när vi anlände hade skjutandet slutat...gjorde intrång på brottsplatsen...hittade 1 st avliden mansperson (inlämnad på bårhus, identifikation utestår) dödad av hagelskott på nära håll (10 st hagelhylsor bevis A1-10) och 2 st misstänkta (tilbakahållna, identifikation pågår) som satt bakbundna...tecken på avlossnaden av fler typen skjutvapen (5 st papphylsor bevis B1-5, 1 st revolver bevis B6)...hittade dessutom åtskilliga slagvapen (2 st järnrör bevis C1-2, kedja bevis C3, 2 st yxor bevis C4-5)....tecken på ett antal försök på minre eldanstiftan, inbrott, vandalism och olaga karnivalsaktiviteter (2 st karnivalsmasker bevis D1-2, varav 1 på avlidne)....avspärrade brottsplatsen och förföljde ytterligare misstänkta personer till Sloköregränden där dom försvann spårlöst....

Marina noterar huvudlinjerna i sin notbok, även då att rapporten är utfärdigad och signerad av konstapel Pelle Grunt. Nästa steg är att ta en pratstund med de båda arrestanterna. En i taget, förstås. Först han som bokats under namnet Stig.

"Hej, Stig - får jag kalla dej Stig?" Hennes röst är vänlig, omän professionell. "Bra. Jag heter Marina Rand, jag är polisdetektiv, och det är jag som ska ta reda på vad som helt precist hände på Thermopolium i natt. Och du, Stig," hon ler mot den bandagerade unge mannen, "du kanske kan hjälpa till lite grann..."

Marina lägger den stängda aktmappan på bordet framför den blonde mannen i stolen, öppnar mappan och börjar läsa upp anklagelserna, långsamt och utdraget så han får gott om tid på sig att tänka igenom sina möjligheter:

"Får se nu... ojdå, det här var ju inte så bra, det: Olaga intrång, vandalism, minre eldsanstiftan, olaga vapeninnehav, våld, grov våld, våld med dödlig utgång, och..." Hon tittar upp studerar hans anlete, "...mord."

Hon stirrar den unge mannen rakt i ögonen, vad inte är lätt för alla bandager.

"Och nu sitter du alltså här med halva truten bortskjuten och med utsikt til en enkeltbiljett till Boxen. Nähä, det va sannoligen inte så bra, det."

Hon sätter sig i stolen framför den blonde ynglingen.

"Du kanske har lust att berätta för mej vad som hände..?"

OOC: Detta är väl morgonen efter de händelser som äger rum just nu på threaden 'Hindenburgs mörka gator', då selskapet gömmer sig hos Martmadigan och undersöker sina fynd? Eller hur?

This message was last updated by the GM at 09:19, Thu 24 Feb 2005.

Stig
Fri 19 Sep 2003
at 12:38
Re: Spaningen börjar...

Stig sitter framför Marina och ser på henne med ett överlägset leende på läpparna, trots att han är svårt skadad. Marina förstår att han har varit i klammeri med rättvisan förr.

"Jag har ingenting att säga!" "Och förresten så har jag inte gjort något heller!" sluddrar han.

Marina tittar återigen på Stig och låter sin assistent, konstapel Lurk, ta ett grepp om Stigs båda händer så att han inte skall kunna göra något.

"Jag VET att Du har något att säga och jag VET att Du har gjort något!" säger hon lugnt, bara några centimeter från hans ansikte.

Knack, knack hörs det från dörren. Marina sätter sig åter på sin stol och Lurk går till dörren där en annan konstapel räcker till honom en ny mapp.

"Från våldsroteln", informerar Lurk när han lämnar mappen till Marina.

Marina bläddrar igenom det digra materialet som innefattar flera fall betecknat som misshandel i olika grader.

Efter lång tid och efter framläggande av dessa ytterligare bevis kryper det dock fram från Stig att han och Stakka värvats av en man vid för att banka en kvinna på Thermopolium. Till hjälp hade de dessutom tre anhängare från Nimrodbrigaden. Men där fanns redan ett gäng kallblodiga mördare som försökte döda oss. Bland annat en grym mutant med 4 armar och kadunderbössor som tydligen dräpte någon av killarna, så det är HAN Ni skall ha tag i.

OOC: Vissa bevismaterial har Aleta plockat med sig via ett PM till mig. Förutom de två skurkarna (Stig och Stakka) så har Ni hittat 2 lik. Ett ihjälskjutet på vindsvåningen och en med bruten nacke som uppenbarligen har fallit ner från taket på Thermopolium Han hade ett slagträ med en spik som vapen. Han hade information om BPM (Bevara Pyri Mänskligt) som är en ny gruppering av IMM som vill rensa ut alla mutanter. Nimrodbrigaden är den egentliga grupperingen för utrensning av mutanter.

This message was last edited by the GM at 23:01, Sun 21 Sept 2003.

Marina Rand
 player, 3 posts
Tue 23 Sep 2003
at 18:07
Re: Spaningen börjar...
"Bura in den här tönten ordentligt," konkluderar Marina då intervjun är slut, och tar samma seans med den andre killen, Stakka. Även han får njuta av en interneringscell tills spaningen är slut och de båda bulterslagarna kan ställas inför Kejserliga Rätten.

Detta har dock inte Marina tid att vänta på. Minuter efter att de två busarna har satts i förvar sticker hon till brottsplatsen for att inspicera. Visst har konstapelkårens rapporteringsformat bättrats på senaste (den där obligatoriska skrivkursen för konstaplar hjälpte bra till) men det finns ingen surrogat för att ta saker och ting i egen besiktning. Och sedan kan ju även konsarna ha missat någon liten men viktig detalj, förstås.

Thermopolium är sig inte lik: Framdörren är avspärrad med ett rött-vit rep och fönstren på övervåningen och vinden är blockerade med brädor. På trottoaren har en silhouett ritats med tjocka kitstrek. Ett antal personer (nyfikna grannar och förbipasserande) står och tittar, pratar om vad som hände på natten, och Marina tar tid på sig att lyssna till vad dom säger.

När hon har bekräftats i de stora linjer i konstapelrapporten går hon fram til dörren, lyfter på repet och kliver in.

Inne på Thermopolium ser det till att börja med ganska vanligt ut: Bord, stolar, en trappa upp. Marina går en kort runda på botten våningen, sen går hon mot trappan och ovanpå där det mesta av bataljen ägde rum enligt rapporten. Vänta! Vad är det där? Hon knälar vid trappans fot och samlar upp ett mynt. Det är buckligt och ser ut ha blivit slagit, nej skjutit på! Mystiskt...får kolla up på det sen. Hon stoppar myntet i fickan och kliver upp trappan, där hon är nära att skära sig på det ituslagna trappräcket.

Visst hade hon väntat någon sorts tecken på kamp men det här är ju inte klokt! Skotthål och brännmärken överallt, på väggarna, på golvet, i taket! Blodstänk sprutade var och där som en abstrakt galnings konstverk! Kringkastade och sönderskjutna möbel! Hon börjar räkna skotthålen men slutar vid ett dussintal. Fyset! Det måste ha varit rena rama kriget här uppe! Inget under att grannarna kallade konstaplarna!

Ojdå - vad har vi här? En oljefläck? Hon doppar fingret i fläcken och luktar till den. ...hmmm.... Ingen vanlig fiskolja, det här, det är ju alldeles grönt...? Det luktar automat lång väg, det här...

Näst intill dörren finns ännu en kritstreckssilhouett med bokstaven B mitt en stor blodfläck. ...hmmm... B, det var han som blev ihjälskjuten - på kort håll, verkar det.

Och vilken jättestor blodfläck här framför fönstret, nån måste ha blött ordentligt, det är ju flera liter! Men vem då? Visst inte den där som trimla utav fönstret, offer A - visst hade han skurit av sig fingrarna och brutit nacken (hon studerar bloddropparna på det ituslagna fönstret och fönsterramen - men då skulle väl blodet ha varit där nere istället.... hmmm... gärningsmännen var ju BPM'are - då har vi sannolikt att göra med en mutant, kanske en regenererare? Troligt.

Marina stäler sig mitt i rummet och försöker se förloppet framför sig: En mutant (kanske han med de fyra armarna och kanske även en till, en regenererare?), en robot och en flicka som någon inte gillar har tagit ett rum här. Mitt i natten tar sig ett antal mutanthatare in, hyrda av en okänd person till att bulta ihop flickan, sannolikt även hon en mutant. Offer A kommer genom fönstret men får skurna av fingrarna på fönsterglaset och triller ner i gatan. Offer B och hans två kumpaner, Stig och Stakka troligen tar sej in genom dörren. Dom överraskas av att flickan inte är ensam. Bang, bang, hon pekar runt i rummet, det blir batalj, gott om missar, nån försöker bränna hål i väggen och sedan dörren – för att fly den vägen, kanske? Vad då? Nån gömmer sej bakom det här bordet, bang!, hål i bordet, kastar bordet, krasj!, bordet går sönder. Mer batalj och prygel - en av försvararna träffas borta vid fönstret, faller om, bang! bang! Kadunderskytten sprider hagel åt alla håll, bang! bang!, mer hagel, angriparna försöker fly, bang! Stig träffas i truten och faller nerför trappan, en eller fler av dom lyckas undkomma genom framdörren där han observeras av grannarna, mer prygel, Stig och Stakka tas till fånga, konstaplarna anländer och försvararna sticker ut bakvägen. Aj fysen, jag är glad att inte jag var här när det här gick för sej – det är ju helt enkelt ett mirakel att vi bara har två avlidna!

Marina noterar allt i sin notbok, och undrar: Men vem är flickan? Innehavaren kanske kan svara på det. Varför måste hon terroriseras? För att hon är mutant, kanske - men det finns ju många mutanter i Hindenburg, varför just hon? Det vet nog bara den mystiske uppdragsgivaren. Men vem är han? En BMP-agitator, nog - eller är det bara ett täcke för något djupare? Varför flydde försvararna? Nog för att dom hade skjutvapen på sej, det är ju förbjudet inom stan. Eller kanske dom med har djupare motiv?

Många frågor, inga svar. Marina går ut i gatan igen. Fysen! Om inte innehavaren har några svar på hand är det bara att börja knacka dörrar...

OOC: Går det att hitta innehavaren av Thermopolium? Och jag behöver självklart veta alla och exakt vilka bevismaterial (som inte Aleta fick med sig) går att hitta på brottsplatsen. Om det går at avleda något vettigt från grannarnas och dom övriga nyfikna åskådernas samtal ute på gatan vill jag gärna veta det också. En annan möjlighet är ju såklart att försöka ta reda på vart dom misstänkta tog vägen när dom flydde upp i Sloköregränden men det får vi ta sen om det blir nödvendigt.
Arnold Terminator
 GM, 87 posts
Tue 23 Sep 2003
at 20:27
Re: Spaningen börjar...
Vid besöket på Thermopolium ser Marina som synes blodspår överallt.

Hon får dock tala med ett par intressanta objekt på Thermopolium.

Konstapel Krydolf har letat upp och fått tag i ägarinnan, Änkan Tenerius.

"Ja inte trodde jag att paddan Smilet hade polisen efter sig. Det brukar vara andra som brukar fråga efter honom, men då nekar jag alltid. Jag har några gånger hyrt ut vinden till honom. Det står ändå uppe till de gånger min syster kommer och hälsar på, och den här gången bad han om tillgång dit upp med en ung, svarthårig däka. Hon verkade vara något av en nattfjäril, men jag brukar inte bry mig om varför han vill låna våningen, och jag tror inte att det var för nattliga äventyr den här gången heller, eftersom han svettades, vilket han brukar göra när han är i trubbel. Men de andra vet jag inte vad det var för några. Jag brukar inte vara här på kvällarna, jag har blivit lite trött på stojet, så jag låg hemma och sov när allt bröt ut. När det smällde rusade jag dock hit, och jag kom hit samtidigt med konstaplarna... Vi måste dock se till att öppna Thermopolium ikväll, det är många som vill komma hit idag."

När Marina spatserar omkring på nedervåningen öppnas plötsligt en dörr under trappan. Ut plirar en gammal skinntorr gubbe i trånga, konstiga kläder. När Marina vänder sig mot honom sträcker han genast upp sig och tittar på henne med beundrande ögon.

"Ja, jag kan berätta både ett och annat om vad som har hänt. Både igår kväll, och förr i tiden när jag var den modigaste zonfararen i trakten. Men nu sätter Rötan åt mig allt mer..." Han stannar upp när Marina spänner ögonen i honom. "Nåväl iallafall, i går ja... Då var det en förtjusande söt liten däka som tog hand om en gammal stut som mig. Men Du är förstås ännu sötare! Hon frågade om paddan Smilet, men inte visste jag så mycket. Sen var det fyrarmingen som försökte dricka min medusin, men det lät jag honom inte göra. Den behöver jag ju själv!" Gubben blir lite sur när han tänker tillbaka på mutanten. "Pocko! hette han förresten, det hörde jag att sötingen sa te'n. Hon frågade också om vilka som bodde här, och då sade jag Kungen och söta fru Tenerius där borta" " När sen kraschelibanget började vågade jag inte öppna dörren, men jag såg att någon släpade sig ut från dörren för egen maskin
genom en springa i trappan. Sen tog jag mig en ordentlig klunk till" "Jöstaness vilka bombarebössor han hade den där mutanten, och han lät dem ligga helt synliga också när han åt, ojojoj."

Efter att ha frågat efter "Kungen" får Sirina veta att han har varit på en liten resa de senaste dagarna. Mannen är en muterat Beagle som brukar jobba som ordningsvakt när det är många besökare på Thermopolium.

Mer än en gång under vandringen förvånas Marina av inkompetensen hos vissa inslag av den egna poliskåren. Blodsdroppar är markerade med pilar och ringar och text har skrivits med krita som förklaring. "Blodspår", "Här är mera blodspår", "Här låg en av döingarna!" är några av kommentarerna som är uppskrivna.

På övervåningen hittar Marina oljedoppade trasor, med rostfläckar på.
Hon hittar också två kort från en tarotkortlek som har ramlat ner från skrivbordet vid fönstret. På bordet står ett nerbrunnet ljus.
Sängen är använd. Någon har legat i den.
Några långa svarta hårstrån ligger på kudden.
I en hög med möbler har någon uppenbarligen legat. En mindre brand (nu släckt) har utbrutit bland dessa på grund av olja från en brinnande oljelykta.
Diverse besynnerliga trasiga plåtbitar och skruvar ligger en bit från trappan.
Marina Rand
 player, 4 posts
Tue 23 Sep 2003
at 21:00
Re: Spaningen börjar...
Efter att ha tackat änkan Tenerius för besväret och lovat att göra sitt till att Thermopolium visst ska få öppna i kväll (om bara vinden kan få bli orörd ifall mer bevis måste samlas) och ha gett gubben i trappan en femma för mer 'medusin' noterar Marina allt i sin notbok. De funna identifikations materialen (skruvorna, plåtbitarna, hårstrån, oljeblodstrasorna och tarotkorten) tar hon med sig och ska just gå och hålla sitt löfte till änkan när hon ser griskonstapeln prata med en i synnerlikhet nervöst utseende man - en lång och bänglig typ i sällskap med en hundlufsare. Marina kan inte sätta ett precist finger på vad som är fel med den uppsynen men hennes spanarinstinkt får henne att stanna kvar inomhus tills den suspekta duon har lämnat platsen.

När dom har gjort det skyndar hon att fråga konstapeln:

"Ursäkta, konstapel Grunt - den där långa typen med hundrackaren, vad ville han?" När grisen berättar nickar hon, "jag tänkte väl det. Jag eftersätter - ni stannar här och inkretsar avspärrningen till översta våningen. Uppfattat?" Marina kan vara autoritativ när hon vill det, fast det vill hon egentligen inte så ofta. Sunt förnuft är bättre, som att göra en vänligt sinnad person av änkan och gubben genom att inte lämna en hel polispluton på deras trappa. Livet går vidare eller hur?

Men vilken sund förnuft är det då i att eftersätta dessa objekter ensam? Äsch, en benrad och en lufsare, inte kan väl dom vara så farliga, snarare utskickade för att ta en titt mot en lovning på så mycket sprit dom tål. Dom liknar i alla fall inga kallblodiga bössamördare. Men vad kan dom veta om det här? Är det ett villospår eller en helt otrolig tur?

Marina är inte alls säker men det är banneme bättre än alternativen: Att antigen knacka samtliga dörrar i Hundängen eller rota runt i Sloköregränden mellan fyllor och skräp. Och den där Smilet går nog att hitta om allt annat misslyckas.

Nu gäller det att skugga dom där båda typerna och hoppas att dom leder henne på spåret av Herr Fyrhänt (hon skuttar vid tanken på en fyrahändig mutant med stora hagelbössor och bevisen hon just sett på vad en sån figur kan åstadkomma av destruktion på relativt kort tid - men det är ju en del av jobbet) och hans vänner...
Marina Rand
 player, 5 posts
Fri 26 Sep 2003
at 19:24
Re: Spaningen börjar...
Journalisten Rekron Klots notbok är inte den enda som håller på att skribblas sönder - Marina, från sin tjuvlyssningspunkt runt hörnet, klottrar ned allt hon kan och gör en liten notis: Intervjua Rekron Klot om Smilets identitet. Allt medan hon håller på och tjuvlyssnar...
Marina Rand
 player, 6 posts
Sun 28 Sep 2003
at 09:43
Re: Spaningen börjar...
Det enda som slår Marina's förtjusning efter de två suspekta personers indiskreta samtal med Rekron är när de leder honom (och den skuggande Marina) til deras tillhållsställe. Så upptagna är de av deras samtal och försök på att dra ut information av murveln och samtidigt slippa Rekron's sällskap at de inte alls bemärker den lille grå mantelklädde figuren som följer i deras spår.

Undersöka tillhåll i Sloköregränd no. 9, inklusive ägarförhållande, noterar Marina i notboken och smyger sedan efter trion när den beger sig nedför gatan, ledd av hundrackaren. Det blir snart klart för henne vart de är på väg.

"Bunkern, så klart!" viskar hon för sig själv, "vart annars skulle ett sånt gäng bege sig strax efter att ha startat ett minre krig?" Hon skakar på huvudet medan hon iakttagar hundrackaren, den långa bängeln och murveln närma sig framdörren till den beryktade äventyrarhålan. Vad gör jag nu, då? Ropar konstapelkåren och låter dom ta sej an saken? Nähä, icke! Dom klatnskallarna skulle nog bara storma in och göra bultermos av alla i lokalen - utan at tillsäkra att dom misstänkta blir gripna. Kalla ett par kollegor, då? Nej, då riskerar jag att chefen hänger med och tar all äran... Hon gör en sista notis, klappar ihop notboken och lägger den i fickan med pennan, slår upp mantelkragen och följer efter trion in på Bunkern.

Initierar diskret civilspaning på Bunkern, förmodligt sekundärt tillhåll för misstänkta.
Marina Rand
 player, 7 posts
Sun 28 Sep 2003
at 17:43
Re: Spaningen börjar...
Får se nu vem den där bängeln med gula hatten och hans hundrackapolare pratar med: En automat med inbyggd borr. En fyrarmig mutant. En mörkhårig flicka. Marina ler diskret, tyst triumferande åt sin succé. Tjo, nog verkar det vara dom. Nu fattas bara lite mer fast bevis... och helst av allt något att fälla även BPM'arna på... går det kanske att vinna deras förtroende? Dom är ju säkert inte i bästa sinne att prata med polisen och inte heller ska den där råttmurveln få hösta denna potatisen, inte...

Men vänta - vad är det dom håller på med? Ser tjugofingret inte att den där typen vid bordet dragit en kniv? Nä visst gör han inte det, han är ju nersupen som ett svin! Och hans spykamrat under bordet med.

Marinas sinne splittras mellan möjligheter och konsekvenser. Om det där knivstickeriet blir av kommer kanske gruppen att splittras och hon får börja helt om - och en sån tur som hon haft idag kommer nog inte attt återupprepas. Men å andra sidan behöver hon något att eventuellt bura in Fyrhänt och hans kumpaner på om så skulle bli nödvendigt.

Snabbt och kallt som stål fattar hon sitt beslut. Sedan slinkar hon diskret in i mängden av gäster på Bunkern, så nära som möjligt intill bäst möjliga gömställe ifall Fyrhänt skulle börja dundra iväg med sina handkanoner.

Handen i fickan sluter sig kring derringerns fäste, en gest som lugnar hennes nerver lite grann, även om hon hoppas undvika använda den.
Marina Rand
 player, 8 posts
Sun 28 Sep 2003
at 19:20
Re: Spaningen börjar...


Får se nu vem den där bängeln med gula hatten och hans hundrackapolare pratar med: En robot med inbyggd borr och otvivelsamt något slag eldkastare. En fyrarmig mutant, säkert han med jättepuffrorna. En mörkhårig flickautomat, kanske hon som den där Smilet hade med sig, kanske inte, nej hon ser ut att vara en automat även hon. Undrar om den där ynglingen som just spytt ner golvet är med dom eller bara på fel ställe på fel tidpunkt? Äsch det kvittar, jag har funnit dom jag sökte!

Marina ler diskret, tyst triumferande åt sin succé. Tjo, nog verkar det vara dom. Nu fattas bara lite mer fast bevis... och helst av allt något att fälla även BPM'arna på... går det kanske att vinna deras förtroende? Dom är ju säkert inte i bästa sinne att prata med polisen och inte heller ska den där råttmurveln få hösta denna potatisen, inte...

Men vänta - vem är det som sitter där? Fysen också! Det är ju Pille - bäst att inte låta honom se mej, om han ger iväg mej i otid är allt förlorat. Hmm... Å andra sidan skulle kanske Pille kunna berätta mer, han kanske även känner till dom misstänkta eller dom där typerna den fyrhändiga pratar med? Och lite sällskap vore inte dåligt för min täckmantel heller, det är fysemej inte för gott om ensamma småflickoer som jag på Bunkern och jag kommer antigen att bli upptäckt eller antastad av nåt fyllo inom kort. Hur som helst, Pille får duga - så länge han ser en femma vid slutet av tunneln är han ju lojal så det räcker.

Hon köper två stycken ölmust i baren och släpar dem med sig til Pilles bord. Diskret ställer hon sig bakom Pilles rygg och tjuvlyssnar. Av bitter ekonomisk erfarenhet vet Marina att det alltid löner sig att ha lite 'juridisk övervikt' i ett samtal med Pille, han blir lättare att förhandla med på det sättet - om han just ertappats i att göra nåt dumt, vill säga.

När samtalet med den unge mannen slutats ställer hon glasen på bordet och sätter sig med ett vänligt leende.

"Tjäna, Pille. Läget?"

OOC: Vad pratade Pille och pågen om?
Arnold Terminator
 GM, 96 posts
Sun 28 Sep 2003
at 22:07
Re: Spaningen börjar...
Pille och hans kompis satt av någon anledning och diskuterade takkonstruktionen på ett hus som uppenbarligen låg ute på en av öarna (boplatsen för de bättre bemedlade i Hindenburg).

Pille Pinnfinger var precis på väg att resa sig för att gå, när Marina slår sig ner hos honom.

"Seså, du hinner nog med en must till..." yttrar hon.

Pille tittar sig omkring lite nervöst när Marina tar upp tråden om takkonstruktioner på husen ute på öarna.

Efter att ha fört en dialog med Pille under ett antal minuters tid och när hon har erbjudit honom några krediter får hon fram att Lucidor förmodligen är Lucidor Lergods. En synnerligen kallt beräknande och otäck figur. Var han uppehåller sig vet dock inte Pille. Han vet dock att Doktor Dängroth håller hus i det gamla slakteriet Nasses slakt uppe i Kopparberget. Dängroth är populär att använda om man vill ha en läkare som inte ställer några frågor. Om Smilet vet han lite mer. Han säger att Smilet den senaste tiden har arbetat som bookmaker men att han haft lite problem. Han vet också att Smilet har en gammal Onkel som bor på Strandkanten 3 ute på ön Karthällan. Bidofilus heter han om inte Pille missminner sig.

Precis när Pille sagt detta anar Marina oråd. Rex sniffar i luften, och har definitivt fått upp ett spår av någonting. Det känns som det är Marina själv som är offer för undersökning.
Marina Rand
 player, 9 posts
Mon 29 Sep 2003
at 06:36
Re: Spaningen börjar...
Marina skriver ett litet besked på en utriven sida av notboken och viker ihop den till en liten lapp som hon sedan viker in i en enkreditssedel.

"Nähäru, Pille, inte tror jag takläggaryrket är nåt för dej, du som har en sån höjdskräck," säger Marina och sätter ner sitt mustglas, "det är många som byter från den jobben till statsanställda stenhuggare nu för tiden, vetja. Nu måste jag sticka, vi hörs. Och tack."

Med ett leende som ackompagnemang till den diskreta varningen reser hon sig från bordet och lämnar lokalen. På vägen ut ger hon hundrackaren den ihopvikade kreditlappen.

"Här får du, stackare - spendera inte den hela på tinner, hörru?"

Sedan (om inte hundrackaren försöker stoppa henne, vill säga) lämnar hon Bunkern. När hon väl har kommit ut skyndar hon bort runt närmaste hörnet, där hon gömmer sig och väntar ett par minuter för att se om hundrackaren och hans polare följer efter.

OOC: På lappen står: Vi måste pratas vid innan smilet styvnar. Vid Kejsarstatyn klockan tio imorgon förmiddag. Visst ger du vidare den informationen till Rex, eller? Förhoppnadasvist har de sovit av sig ruset innan dess...

Iövrigt: Går det färjor ut till öarna (Karthällan) så här dags? Vad är klockan egentligen?
Arnold Terminator
 GM, 98 posts
Mon 29 Sep 2003
at 19:49
Re: Spaningen börjar...
OOC: Det går alldeles utmärkt att ta sig med färja, eller taxibåt, över till Karthällan och de andra öarna. Till Karthällan kan man komma även väldigt sent eftersom Hindenburgs största Casino också ligger på ön.

Det är nu sen eftermiddag och definitivt inte en alls tid ännu att vara totalt aspackade som de andra i gruppen är.