Pocko somnar om, på grund av sina rejäla kinder behöver han ingen kudde, så han tycker att allt är mjukt och skönt där han ligger. Med små krumsprång hoppar han i drömmarna mellan de gröna tuvorna som drömmens Hindenburggator. På varje tuva landar han på en hög med miniatyrkonstaplar och han myser vid skvättandet som uppkommer. När han hoppar vidare till nästa tuva så exploderar den förra i en stor knall. Han vänder sig om och skrattar varje gång det händer.

Rodel sover han också. Han ligger och räknar rubbitar som en efter en hoppar genom ett barrberfält.

Viktor står och tittar. Han låter sitt dataminne radera saker som inte är så intressanta. Detta innebär det mesta av vad som hänt den gångna månaden. Förutom såklart att han och den genomtrevlige marsvinsmannen Slejban hjälptes åt att göra vägarna i Hindenburg lite säkrare. Dessutom sparas allt som rör vägguppet på Bunkern. Vissa stolpar är dock sparade av de andra sakerna som hänt för att få ihop en tidlinje för när olika saker har hänt i förhållande till vägarbeten som har utförts.

Sålunda förflyter någon timme när Viktor plötsligt utropar:

"VARNING! 4 KONSTAPLAR PÅ VÄG, DE ÄR PÅ UNGEFÄR 40 METERS AVSTÅND TILL DÖRREN"
This message was last updated by the GM at 13:59, Fri 17 Oct 2003.

Pocko rycker till och rycks från sina högst angenäma drömmar. Han slår upp sina ögon.
"Nämen va faan!" Vrålar han. "Förihelvete, håll tyst plåt... ee ... plåtgubbe!" Säger han med lite lägre röstnivå. Han gnuggar sina sömndruckna ögon och sträcker på sina armar. Det tar en stund innan han fattat vad Viktor sa, men plötsligt trillar poletten ner och hans trötta kropp sprätter till. Han spärrar upp sina ögon.
"Va!? Är det någon gris ibland dem, Viktor?" Säger han med en liten gnutta rädsla i rösten. Han anstränger sig för att ta sig upp på fötter och greppar sina gevär.
"Var ser du dom, Viktor?"

"Ååh, inte bylingen igen" säger Rodel uppgivet. Hoppas att de inte hittar oss.

För säkerhets skull lägger han en pil på strängen och riktar den mot dörrväggen.

"Frågan är om det egentligen är så listigt att skjuta på konstaplarna bara"

Han tittar på både Pocko och Viktor samtidigt som han känner att han fortfarande är ordentligt snurrig, och dessutom har börjat få en antydan till huvudvärk igen.

Viktor vill tro att poliserna kommer i fredliga ärende men vågar inte ta några onödiga risker, trots att det är lagens män. Kanske bäst att gömma sig ändå, tänker han ut... Men hur gör man det om man är 2 meter plåtgubbe, väsnas när han talar och lyser som en julgran i mökret.?

Viktor går och ställer sig bakom Pocko. Han tittar försiktigt fram mellan Pockos armar på vänster sidan...

Plötsligt vrålar han ut.. GÖM ER!!

Ett ordentligt oväsen börjar höras utifrån när konstaplarna kommer fram till dörren. En kraxande kvinnoröst hörs utifrån, uppenbarligen av en muterad skata.

"Jodå, därinne är de. Jag har allt sett skurkarna. Å knäppgubben som bor där är inte bättre han. Han har inte en enda förbättring, å ändå bor han här i Hundängen, det borde vara spöstraff på tockna saker."

Den lilla gruppen tittar på varandra och funderar på vad som skall göras. Viktor får en idé, men kommer på att han inte har någon asfalt med sig. I vilket fall så sätter hans saftblandare på huvudet igång och börjar blinka. Något som säkerligen syns utifrån genom de glipor som finns i dörren.

"I kejsar Thorulfs namn ÖPPNA! ...och därmed basta!"

Det dunkar på väggdörren och det är en ytterst barsk röst som vrålar.

Pockos och Rodels sömndruckna (och druckna) ögon undgår det som däremot Viktor ser. 2 meter upp i på den bakre väggen finns något som verkar vara ett igenspikat fönster.

"Viktor. Du e skarpögd du." Säger Pocko och slår sig själv på kinden några rejäla omgångar för att vakna lite. Han traskar bort till det igenspikade fönstret och ser sig omkring efter nått tillhygge. Hans ögon sveper över en hammare, en kofot och ett järnspett som ligger på ett bord under fönstret. Pocko börjar försöka dra bort plankorna för fönstret med sina händer, men märker att dom sitter för hårt.
"Viktor, kom hit. Ta fram din slägga å bonka ner plankorna. Kanske kan vi komma ut den här vägen. Faan återigen hade de varit bra med en spann krut." Pocko drömmer sig bort för ett kort ögonblick. För hans inre syn utspelar sig en scen där de stackars konstaplarna sprängs i bitar. Pocko vänder sig mot den öppningsbara väggen och riktar sina puffror ditåt.
"Kom igen Viktor, så håller jag kollen på grisarna så länge."

Viktor plockar fram sin slägga och vräker den mot det igenspikade fönstret så kraftfullt att han har svårt att hålla balansen. Han träffar fönsterkarmen så träflisorna yr i rummet. MISS ! Skriker Viktor samtidigt som hans saftbaldare blinkar för fullt. Viktor svingar släggan igen, och denna gången så åker slägghuvudet igenom träplankorna med full fart. Viktor försöker sedan hitta något man kan ställa under fönstret för att lättare ta sig ut.


10:59, Today: Viktor rolled 76 using 1d100. Slå sönder fönster.
11:09, Today: Viktor rolled 14 using 1d100. Slå sönder fönster igen.
11:24, Today: Viktor rolled 9 using 2d8. skada på fönster.
11:26, Today: Viktor rolled 11 using 1d6+9. skadebonus + skada på fönster.

Flisorna yr när Viktor bultar på plankorna. KRASCH, BOOM, BANG. Ett stort hål öppnar sig efter hans energiska arbete. Det blinkande ljuset visar att hålet är stort nog för Rodel att hoppa ut genom, så han kastar sig igenom och efter några sekunders fumlande får han också ut sin båge. Viktor hittar en lår som han sätter upp under fönstret och även han lyckas klättra ut.

Pocko ser på dörren som bylingen håller på att kasta sig mot för att öppna den. När Viktor är på väg ut går dörren plötsligt sönder och konstaplarna tittar in i glipan som uppkommer. Pocko drar av en slug mot taket och skrattar gott när poliserna dyker i skydd. Han hoppar upp på lådan och famlar med händerna utanför det uppslagna hålet. Med alla fyra armarna drar han sig ut. När han är ute så tittar han upp genom fönstret igen och räcker ut tungan mot griskonstapeln han ser där inne.

"Din förmökade mutantvidris!" utropar polisen och trycker upp sin skarprättare i pannan på den förvånade Pocko. Inget händer dock när han trycker på avtryckaren så Pocko hinner springa iväg.

"Kom tillbaka skurkar, det finns ingenstans att gömma Er. Ge Er frivilligt så skjuter vi inte ihjäl Er! ...direkt..."

Trots det kalla mörkret så ser de konturerna av hus runt omkring sig. Uppenbarligen så står de på en stor gårdsinhängnad. Frågan är bara vad de skall ta sig till nu?

Rodel är upphetsad av jakten och fortsätter upp mot taken till ett av husen. Han får dock inget bra fäste och glider ner igen. Vi måste bort, vi måste bort, vi måste bort! Rodel håller med båda händerna över huvudet och tränger in sig i ett hörn.

Pocko ser sig omkring för att hitta ett fönster, dörr eller någon annan öppning man kan ta sig ut från gården genom. Han småspringer runt gården för att hitta något. Fasen! Ännu en gång hade en spann krut löst det hela! Tänker Pocko och ler för sig själv. Måste skaffe en snart! Grisarna verkade ganska skjutglada så Pocko ser till att ladda sin bössa.

Viktor springer omkring och letar efter något sätt att ta sig ut från området. Han kommer på att tänka på den gången när han blev tillsagd att vänta i en vägtunnel. Där stog han i ca 500 år innan Klas Kammar hjälpte han därifrån.

507 ÅR ! ALDRIG... Skriker han samtidigt som han letar.

Viktor letar efter någon dörr på något av husväggarna, som han kan knacka på.

"Halt, halt, annars skjuter vi kulor på Er!!!"

Bylingen ropar och det ekar mellan husen runt gården.

Viktor tar sig en ordentlig titt på husen i trakterna och det är plankor över de flesta fönster och dörrar. Han förstår varför när hans fötter sjunker ner några decimeter i den dynga som gårdsplanen består av.
Stanken som stiger upp när de trampar omkring är inte på något sätt behaglig.

Sökandet resulterar i att Viktor snabbt hittar en dörr som till och med är olåst, på andra sidan gården. Pocko följer efter laddningen med Pocko in i dörren och de ropar båda på Rodel som fortfarande yrar omkring runt väggarna.

Konstaplarna börjar skjuta kulorna viner runt dem alla. Rodel stannar och gråter i en strimma av månljus och kulorna letar sig då mot honom. Han hinner precis reagera över Viktors rop när en kula slår in i hans huvud så han faller raklång ner i dyngan. 8 KP

Han lyckas dock resa sig och kommer in i dörren och Viktor, som stängde av saftblandaren redan tidigare eftersom att springa inte är registrerat som arbete, stänger dörren efter dem.

Det är nu beckmörkt och luktar ost.

I andra änden av rummet syns genom några springor fladdrande ljus.

Viktor går framåt och öppnar dörren, för här kan de ju inte stå, och blir en aning överraskad. På andra sidan dörren står han öga mot öga mot en kvinna med en ljusstake i handen. Hon är klädd i nattsärk av flortunt material, som visar och framhäver hennes former. Och vilka former sen...

Kläderna smiter åt varenda del av hennes kropp och det hade ju varit väl och kanske till och med angenämt om inte kroppen såg ut som den gör. Kvinnan är enastående fet, och det enda som kan bräcka hennes enorma byst är den ändå större magen därunder. Ännu otäckare är att hon inte har något annat på sig än särken gjord av tunnare-än-en-plasticspåse-material vilket gör att den ludna underkropp hon har, exponeras mer än något någon någonsin skulle behöva stå ut med. Hennes gigantiska och våldsamt överdimensionerade huvud med slem rinnande ur mungipan lägger de nästan inte märke till.

Rodel blir vettskrämd av uppenbarelsen. Pocko tycker att hon inte är speciellt vacker, men naturligtvis ändå lite lockande, hon är ju nästan naken. Viktor lägger märke till att bakom henne syns ytterligare en dörr. Troligen en ytterdörr.

Kvinnan öppnar munnen för att skrika.

"Iiiiih!!!"

Innan tanten har hunnit skrika gör Rodel det. Skriket är dock inte speciellt olikt ett kvinnoskrik.

När han sedan ser blodet som rinner från sitt skott i pannan utbrister han igen:

"Iiiiih!!!"

Rodel faller ihop i ett hörn och börjar mumla...

Han känner att allt är över, och att det inte är någon idé med att leva längre. Kvinnans kropp var mer än han klarar av, och han kommer troligen att vara impotent resten av livet...

"Fy faan!" Utbrister Pocko och sväljer rester från magens innehåll som sökt sig upp genom magstrupen som reaktion på uppenbarelsen. Han blir dock ganska förvånad över sin reaktion då kvinnan framför honom inte är helt olik hans egna mor. Han samlar sig snabbt. När Rodel faller springer Pocko fram till honom och plockar upp honom.
"Viktor! Vi springer ut genom den dära dörren!" Utbrister han och kutar mot "ytterdörren". Rodel håller han med tre av sina armar medan den fjärde föser undan den feta kvinnan och öppnar dörren för de tre.
"Kommer du Viktor!? Skynda!"

Pocko fångar upp Rodel och rusar förbi kärringamonstret. Som svar på att han puttar till henne blir hon grymt arg och öppnar sitt gap ännu mer. Ett högt rapande hörs när hon harklar ur sig en smörja och spottar efter Pocko. Så snart den kommer ut i luften börjar gegget brinna, men Pocko och Rodel är redan förbi. Pocko kastar sig mot dörren med sin kroppshydda och dörr, gångjärn och lås flyger bort, ut på gatan. Viktor funderar på att jorden håller sig väldigt välstampad när det är tak över det, men han bedömer återigen att det inte är någon realistisk idé att bygga tak över alla vägar i Pyri. En tanke som han har slagit bort från sig många, många gånger, men han har problem att hantera faktumet att det inte finns asfalt att använda på vägarna nuförtiden.

Medan han funderar på detta och traskar samma väg som Pocko, ger han en vänlig hälsning till damen. Hälsningen besvaras dock genom att "damen" spottar ut ytterligare en eldkaskad mot honom som träffar och kladdar fast sig på hans bakre del, och han får i stället springa därifrån med högsta fart skrikande.

"JAG HAR ELD I ROWEN!"

OOC: ROWEN (Rear Open Waste Extractor uNit)

Branden sprider sig oroväckande upp mot hans ryggskärm och slägga. 10 i skada, 6 går in

OOC: Så, vart vill Ni ta vägen nu då?
This message was last edited by the GM at 11:42, Sun 12 Oct 2003.

Viktor springer efter Pocko och Rodel ut på gatan.

DET SER UT SOM OM POLISERNA HAR FÖRSVUNNIT. BRA! VI KAN GÅ TILL MITT HUS UTANFÖR BYNEN..?  DÄR KAN VI STANNA EN STUND TILLS ALLT LUGNAT NER SIG EN SMULA.

Viktor lägger sig sedan ner på marken och rullar runt några gånger, tills elden har slocknat. Han reser sig sedan upp och borstar av sig gruset.

SÅDÄR JA, SKA VI GÅ DÅ..?

Innan Viktor ens har lagt sig ner för att rulla runt har Pocko börjat springa från huset. Med Rodel på ena axeln valde han att springa åt vänster. Pocko vet vad grisarna kan säga för taskiga saker, så han springer av rädsla för de otäcka svinen. Dessutom verkade kärringamonstret fullständigt livsfarlig.
"Håller du i dig Rodel?" Pocko vänder lite på sitt huvud för att se vart Viktor tagit vägen.
"Kommer du Viktor!" Ropar han och springer vidare. Pocko springer längs med högersidan och viker av så fort det finns en möjlighet till höger.

När Viktor rullat färdigt och kommenterat ser han att Pocko redan har fått ett försprång när han springer in bakom ett hörn. Viktor rusar upp och märker att Pocko tar fruktansvärt långa kliv, inte alls nätta små vägverkskliv som en V62c är van att ta för att inte trampa sönder asfalten.

Piiiiip-piiiiip-piiiiiiiip ljuder polisvisslan genom natten och Viktor ser att en konstapel har fått syn på honom. Han tycker att visst är det praktiskt med de här gaslyktorna, men det blir förfärligt svårt att gömma sig när de är tända.

Han rusar efter Pocko som älgar vidare. Rodel skriker förskräckt och ber Pocko ställa ner honom på vägen. "Vi måste ju vänta på Viktor!"

Viktor kommer ifatt de två och efter ytterligare en stund (när alla är utpumpade (utom Viktor) stannar de i en mörkare gränd. De kan höra polisvisslor långt borta.

Från gatan framför sig ser de en mycket märklig figur komma gående. När han stegar fram under en lyktstolpe ser de en overallklädd figur med 6 armar på kroppen! Han har inget riktigt huvud, i stället ser de 4 gröna stjälkar varpå det sitter vita bollar på. Varelsen jonglerar med 3 mynt mellan sina händer och Ni ser att bollarna följer varsitt mynt medan en boll är stilla, och riktad framåt.

"Sssssuu, sssssuu, ssssssseeeeee!", Smack..., hörs ett visslande ljud från varelsen.

Pocko sätter ner Rodel och tittar på den märkliga varelsen.
"Va i helv..." Utbrister han och riktar snabbt sina bössor mot varelsen.
"Försvinn! Du samarbetar säkert med konstapel gris! Stick om du inte vill käka bly!"

Den underliga varelsen ger ifrån sig ett pipigt visslande och springer bort. Han tappar ett mynt, men fiskar snabbt upp det med en annan hand. Han kutar vidare, bort mot det håll som Pocko och resten kom ifrån.

Pocko flinar, det är alltid lika kul att skrämma folk.

Vägen ligger öppen och alla går vidare när Viktor ser en riktig syn. I en mörk gränd ser han två figurer som står och glor på en varelse som plöjer med nosen ner i gyttjan. Den ene har en stor hatt och Viktor ser att det är vännerna Martmardigan, Aleta. Varelsen med nosen i gyttjan är uppenbarligen Rex. De andra två ser ut att undersöka något de har i händerna.

HEJ, VÄNNER!

Viktor annonserar sin ankomst.

Pocko plockar ner sina bössor.

OOC: Fortsättning "I gränden"