Re: I GrÀnden
NÀr Martmadigan och Rex vÀl har slutat spÄra upp vad som finns av interessanta fynd i grÀnden hostar kvinnan i regnmanteln tyst för att fÄ de andras uppmÀrksamhet.
"Ja, vi struntar vÀl klart i att mötas vid Kejsarstayn imorron förmiddag, dÄ."
Hon verkar ganska direkt pÄ sak, nÄgot som stöds av den funklande polisbrickan i hennes vÀnstra hand, den högre Àr fortfarande i fickan Àven om den slutat peka mot er.
"Mitt namn Àr Marina Rand - överkonstapel Marina Rand, mordroteln. Och ja' kan vÀl lika gÀrna börja me' o' avslöja att ni Àr huvudmisstÀnkta i drÄpen pÄ tvÄ stycken IMM pÄ Thermopolium."
Hon vÀntar inte pÄ att en dÀr fyrhÀndiga fetmÄnsen skall dra ut sina hagelbössor utan skyndar att tillÀgga:
"Innan ni nu fÄr för er att puffra sönder mej o' bara sticka ut i Muskö-zonen eller va' fysen vetja Àr de' nog bÀst ja' tillÀgger att ja' nog À' den enda snuten i hela sta'n som inte har brÄttom o' slÀnga er bakom galler utan att stÀlla frÄgor. Varför inte de', dÄ? DÀrför att det hÀr fallet luktar komplott lÄng vÀg o' ja' tÀnker komma till botten i de'."
Marina stoppar ner brickan i fickan och fortsÀtter.
"Tidigare pÄ da'n hade ja' ett par i synnerlighet olustiga samtal me' den dÀr Stig o' hans polare o' dom berÀtta' för mej att dom bara va' torpeder inhyrda för Thermopolium-jobbet av en nammgiven skum typ som ja' har mina misstankar omkring. Inte fysen va' han nÄ'n skumraskare, icke, men nog snarare en agent för - ja - vi kan vÀl sÀga mer 'vÀlövervÀgda krafter' med gemensama intressen i eller snarare emot mutanter. NÄvÀl, ja' Àmnar att komma Ät dom sjÀlvsamma krafter o' stÀlla dom ansvarige inför Kejsarens hÄrda men rÀttvisa rÀttegÄng. Men för de'ÀndamÄlet behöver ja' lite granna hjÀlp - o' de' À' dÀr ni kommer in i bilden."
Hon tittar runt pÄ var och en av de misstÀnkta och mÀrker genast ett visst motstÄnd - ett motstÄnd hon mÄste övervinna, och snabbt om inte ledtrÄden pÄ den dÀr Lucidor skall bli för kallt.
"Men varför skulle ni vÀl lita pÄ nÄ'n konstapel? Tjo, till o' börja me' kunde ja' nog bara lÄtit konstaplarna hÀmta er pÄ Bunkern igÄr kvÀll, vi har redan tillrÀckligt me' bevis för att skicka er alla pÄ enkeltresa i Boxen. NÀst va' mitt mÄl med att komma pÄ Polisgazetten i kvÀll att tillsÀkra att era i synnerlighet indiskreta framfart inte gick o' identifiera utav den dÀr murvelns skriblerier i morrondagens tidning. Varför? Ganska enkelt dÀrför att om sÄ ble' fallet skulle ni ha' halva konstapelkÄren i hÀlarna illa kvickt o' dÄ skulle ni helt enkelt förlöra er anvÀndbarhet."
Marina skakar pÄ huvudet nÀr hon mÀrker reaktionerna pÄ hennes cynism.
"Nej, ja' Àr inte hÀr för att ja' tycker synd om er. O' ja' vill inte heller försöka dölja för er att ja' opererar utanför min jurisdiktion me' de' hÀr."
Hon ler nÀr hon kommer att tÀnka vad poliskommissarien skulle sÀga om han visste vad hon höll pÄ med just nu.
"Min chef o' alla hans chefer skulle no' föredra att de' hĂ€r fick bli ett enkelt fall om nĂ„'ra glattskallar som to' dö' pĂ„ nĂ„'ra andra glattskallar - o' punkt slut. O' om de' hĂ€r gĂ„r snett Ă„t skogen Ă€' ni inte bĂ€ttre stĂ€llda hoss konstapelkĂ„ren bara för att ni samarbetade me' mej. Ă
andra sidan kanske ni slipper Boxen eller vad som À' vÀrre om de' hÀr gÄr Ät rÀtt hÄll o' vi gemensamt fÄr tag i vem som Àr bakom de' hÀr."
Hon ser faktisk ganska uppriktig ut dÀr i grÀndens sparsama belysning.
"Ja' kÀnner pÄ mej att de' finns mer kött pÄ de' hÀr benet o' ja' vill Ät de'. O' eftersom ni fortfarabde À' kvar i sta'n o' hÄller pÄ me' o' stÀller frÄgor gissar ja' att sÄ vill ni me'."
En liten paus, och dÄ:
"Eller hur?"