Allihop är hastigt och lustigt samlade mitt i natten, i en gränd där ingen tidigare varit.

De berättar för varandra om vad som har hänt.

OOC: Öppnar trådarna.
This message was last edited by the GM at 13:58, Fri 17 Oct 2003.

När Martmadigan och Rex väl har slutat spåra upp vad som finns av interessanta fynd i gränden hostar kvinnan i regnmanteln tyst för att få de andras uppmärksamhet.

"Ja, vi struntar väl klart i att mötas vid Kejsarstayn imorron förmiddag, då."

Hon verkar ganska direkt på sak, något som stöds av den funklande polisbrickan i hennes vänstra hand, den högre är fortfarande i fickan även om den slutat peka mot er.

"Mitt namn är Marina Rand - överkonstapel Marina Rand, mordroteln. Och ja' kan väl lika gärna börja me' o' avslöja att ni är huvudmisstänkta i dråpen på två stycken IMM på Thermopolium."

Hon väntar inte på att en där fyrhändiga fetmånsen skall dra ut sina hagelbössor utan skyndar att tillägga:

"Innan ni nu får för er att puffra sönder mej o' bara sticka ut i Muskö-zonen eller va' fysen vetja är de' nog bäst ja' tillägger att ja' nog ä' den enda snuten i hela sta'n som inte har bråttom o' slänga er bakom galler utan att ställa frågor. Varför inte de', då? Därför att det här fallet luktar komplott lång väg o' ja' tänker komma till botten i de'."

Marina stoppar ner brickan i fickan och fortsätter.

"Tidigare på da'n hade ja' ett par i synnerlighet olustiga samtal me' den där Stig o' hans polare o' dom berätta' för mej att dom bara va' torpeder inhyrda för Thermopolium-jobbet av en nammgiven skum typ som ja' har mina misstankar omkring. Inte fysen va' han nå'n skumraskare, icke, men nog snarare en agent för - ja - vi kan väl säga mer 'välövervägda krafter' med gemensama intressen i eller snarare emot mutanter. Nåväl, ja' ämnar att komma åt dom självsamma krafter o' ställa dom ansvarige inför Kejsarens hårda men rättvisa rättegång. Men för de'ändamålet behöver ja' lite granna hjälp - o' de' ä' där ni kommer in i bilden."

Hon tittar runt på var och en av de misstänkta och märker genast ett visst motstånd - ett motstånd hon måste övervinna, och snabbt om inte ledtråden på den där Lucidor skall bli för kallt.

"Men varför skulle ni väl lita på nå'n konstapel? Tjo, till o' börja me' kunde ja' nog bara låtit konstaplarna hämta er på Bunkern igår kväll, vi har redan tillräckligt me' bevis för att skicka er alla på enkeltresa i Boxen. Näst va' mitt mål med att komma på Polisgazetten i kväll att tillsäkra att era i synnerlighet indiskreta framfart inte gick o' identifiera utav den där murvelns skriblerier i morrondagens tidning. Varför? Ganska enkelt därför att om så ble' fallet skulle ni ha' halva konstapelkåren i hälarna illa kvickt o' då skulle ni helt enkelt förlöra er användbarhet."

Marina skakar på huvudet när hon märker reaktionerna på hennes cynism.

"Nej, ja' är inte här för att ja' tycker synd om er. O' ja' vill inte heller försöka dölja för er att ja' opererar utanför min jurisdiktion me' de' här."

Hon ler när hon kommer att tänka vad poliskommissarien skulle säga om han visste vad hon höll på med just nu.

"Min chef o' alla hans chefer skulle no' föredra att de' här fick bli ett enkelt fall om nÃ¥'ra glattskallar som to' dö' pÃ¥ nÃ¥'ra andra glattskallar - o' punkt slut. O' om de' här gÃ¥r snett Ã¥t skogen ä' ni inte bättre ställda hoss konstapelkÃ¥ren bara för att ni samarbetade me' mej. Ã… andra sidan kanske ni slipper Boxen eller vad som ä' värre  om de' här gÃ¥r Ã¥t rätt hÃ¥ll o' vi gemensamt fÃ¥r tag i vem som är bakom de' här."

Hon ser faktisk ganska uppriktig ut där i grändens sparsama belysning.

"Ja' känner på mej att de' finns mer kött på de' här benet o' ja' vill åt de'. O' eftersom ni fortfarabde ä' kvar i sta'n o' håller på me' o' ställer frågor gissar ja' att så vill ni me'."

En liten paus, och då:

"Eller hur?"

Viktor tycker inte om dessa konstiga frågor från både Polisgazetten och Poliskonstaplar. Allt för mycket politik för en V62c enhets processorer. Han ser sig givetvis inte som huvudmisstänkt, utan enbart som hjälpreda till de stackars vilseledda vännerna.

Viktor skruvar bort några plåtar från sitt akterparti, där det hänger några söndersmälta plastickablar, som orsakades från den elaka eldkärringen. Smidigt o enkelt byter han ut de trasiga kablarna och sätter sedan snabbt tillbaka plåtarna.

NÅ MINA VÄNNER.. SKA NI FÖLJA KONSTAPEL MARINAS RÅD?

Pocko kliar sig i huvudet.
"Jo, alla vill sätta dit mutanter." Säger Pocko buttert. "Ingen i poliskÃ¥ren är väl känd för att försöka reda ut fallen pÃ¥ nÃ¥got rättvist sätt. De e den enkla lösningen som gäller. Är mutanter inblandade sÃ¥ e de mutanten som e skyldig." Säger han sakrastiskt och ler mot Marina. "Men jag säger som sÃ¥ mÃ¥nga gÃ¥nger förr. En spann krut löser det mesta!" Säger han med eftertryck och spärrar ögonen i Marina. "Nä fy fasen, vet du vad jag tycker om polisgrisarna! Vet du det!" Pocko ser arg ut. "SÃ¥ här tycker jag om grisarna!" Säger han igen och tar i. Ett lätt pysande hörs frÃ¥n Pockos bak. Pysandet stegrar en aning i ljudnivÃ¥ för att sedan helt plötsligt dö ut. Pocko ser besvärad ut. "Äh, va faan!" Säger han med blossande röda kinder. Han tar i ännu en gÃ¥ng. En monstruös smäll hörs denna gÃ¥ngen frÃ¥n baken. Pocko skiner upp.  "SÃ¥där ja! SÃ¥där tycker jag om grisarna!" Han ser Ã¥terigen pÃ¥ Marina med belÃ¥ten min. Ganska snart sprider sig en oangenäm doft kring Pocko och sällskapet.

Marina ser besvärad ut, men om det är på grund av Pockos utdunstningar eller hans simpla synvinkel är inte uppenbart.

"Ditt syn på den övriga konstapelkåren kan ja' no' inte göra mycket åt, o' om rätvisan skull skippas efter bokstaven skulle ni nog åka in i alla fall även om ni bara råkade hamna i mitten av en er ovidkomande uppgörelse."

Hon håller än mer besvärad sig för näsan när Pockos tarmluft börjar spridas i gränden.

"Va' tycker ni andra? Är ni me' på att ta' reda på vem o' vad som ligger bakom den här röran?"

Aleta ryggar undan från Pocko's gaser, rädd att de på något sätt ska rosta eller skada hennes plåt och kretsar.

"Vad jag förstår, Marina, så vill ni ta åt er hela äran för ett eventuellt gripande. Och det har jag inget emot, bara de som vill oss illa hamnar i finkan. Vi har inget ont gjort, ni måste tro oss, vi vill klara ut den här soppan lika mycket som ni."

Aleta låter med ens hård och bestämd på rösten.

Marina ler bittert.

"Vem som får ta äran av att avklara de' här är svårt att säga, de' beror liksom på va' vi kommer att hitta, o' de' ä' stor risk att skaffa sej högt uppsatta ovänner. De' ä' därför som ni," hon tittar kort på Pocko, "behöver modifiera stilen lite granna i diskret riktning."

Det bittra leendet förändras gradvist till et mer road flin medan hon pratar.

"Men ja, visst fysen skulle de' va' bra för mej om de' här går åt rätt håll utan att ledningen får för sej att ja' gått utanför mina officiella befogenheter."

Hon tittar den kvinnliga automaten rätt i de elektroniska ögonen.

"O' ni skulle inte heller må sämre av att ha' en vän som är velansedd i poliskåren, eller hur? Quid pro quo, som dom sa i Gamla Tiden - nå't för nå't. O' de' här, alltså samarbete, ä' no' enda sättet att få er 'ut ur soppan', som du säger. Ni ä' no' nära intill dom enda ja' kan lita hundra på inte har vänliga relationer till mutanthatarna."

Leendet byts ut mot ett mer professionellt uttryck och Marina börjar skjuta av de mest påträngande av alla frågor hon ställt sig inom det senaste dygnet.

"Men nu har ja' ju liksom berättat vad ja' vet - nåja, ja' kanske har sparat bästa bitne till sist, men de' får vi ta' sen. Först: Va' har ni då kommit på för saker? Hur kom ni i kontakt md Smilet? Vem var den unge kvinnan som försvann från Thermopolium? Och varför var ni på Polisgazetten?"