Pocko tittar uppåt för se om han kan se figuren där uppe.

Undrar om jag kan kasta upp tunnan dit? Hmm, den borde ju spränga bort det mesta däruppe... Hmm, nä jag spara den lite till... måste spara... Nej, nej, neeej! Inte spränga! Pocko skärp dig! Men jag vill ... bara lite? NEJ! NEJ!

Pocko står och stampar och gnäller högt för sig själv. Hans ansikte förvrids hastigt mellan glada, arga och ynkliga grimaser. Hans händer fumlar med gevären. Han "checkar" att dom är fullt laddade och sneglar sedan uppåt för att få syn på snubben däruppe. Han lägger det ena gevärets kolv mot sin axel och siktar uppåt.
"Huh... spräng honom... Nej!" Muttrar han för sig själv medan pipans sikte sveper över lårarna däruppe. Plötsligt smäller geväret av. BLAM! Ett rökmoln bildas runt Pocko och kulan viner iväg för att träffa en lår däruppe. Stora flisor sprängs bort, flyger iväg och regnar ner över sällskapet.
"Hö, hö, hihi..." Pocko skrattar dumt. Han ser på sällskapet med glad min.

När Pockos gevär brinner av, tar Rex det som att striden börjat. Han rusar i full hastighet mot där mannen försvann.
Han gurglar, fräser och morrar som en ekoxe i bärsärk tillstånd.
Rex har klorna i högsta hugg, när han dundrar fram över lagergolvet.

En fruktansvärd misstanke slår plötsligt Marina, just när Pocko börjar spruta eld, rök och varmt bly runt i lokalen och Rex börjar jaga uppåt lårarna.

"Pocko! Täcka dörren, du kan no' hantera dom där grabbabojsarna om nå'n. Viktor, gör ett hål i bakväggen, kanhända vi behöver en reservutgång! Aleta och Rodel, ta skydd o' täcka oss!"

Alltmedan hon spottar ut order börjar hon klättra upp efter Rex så snabbt hon kan.

"hjälp!!!!!!" Martmarxigan blir alldeles dödsförskräckt och efter att en stund sstått och hoppat jaämnfota i rena skrämslen flyger han in bakom närmsta lår. vad han inte tänker på är att hans hatt sticker ut. men vem i hevlete tänker på det nu?

Viktor går mot den bakre väggen och plockar fram sin slägga. Samtidigt skriker han följande.

"OK KONSTAPEL MARINA.  JAG SKA GÖRA ETT HÅL I BAKVÄGGEN.  JAG KOM IHÅG NÄR VI V62C ENHETER VAR MED OCH GRÄVDE EN VÄGTUNNEL UNDER E3,AN.

SKA JAG BERÄTTA MER?  INTE?  DÅ BERÄTTAR JAG EN ANNAN GÅNG..."

Viktor lyfter släggan och börja våldsamt hacka några stora hål i väggen. Tillräckligt stora för att även Pocko ska kunna ta sig ut.

"KOM MINA VÄNNER, NU ÄR DET HÅL I VÄGGEN."

När han är klar så kikar han ut för att se om det är fritt fram.
This message was lightly edited by the player at 20:06, Thu 06 Nov 2003.

"Tjohej mesar!"

Plötsligt flyger en liten figur upp bakom en lår högst upp i högen och hoppar rakt ut genom det trasiga fönstret, en och en halv meter upp. Figuren är helt klart en mutant, dock knappt en meter lång. Han är fläckigt brun och vit klädd i en blåvitrandig och svarta byxor.

Hoppet kommer blixtsnabbt så det är bara Pocko, Rodel och Aleta som kan skjuta om de är intresserade, avståndet är ca 15m, dvs avstånd kort. Viktor springer bort mot väggen, Rex och Marina klättrar och ser inte varelsen.
This message was last edited by the GM at 21:59, Thu 06 Nov 2003.

Utan att tveka slänger Pocko iväg ett skott mot den lilla rackaren. BLAM!
"Hahaaa!" Ropar han glatt från rökmolnet som omger honom.
"Nu jäävlarrr!" Pocko verkar omåttligt lycklig.

Kulan missar sitt lilla mål och slår upp ett hål i väggen bakom. Pocko verkar inte ens bry sig om ifall kulan träffade sitt mål eller ej. Hans ansikte skiner som en sol en klar sommardag.
This message was last edited by the player at 21:18, Thu 06 Nov 2003.

Rodel har hela tiden hållt bågen uppe och släpper iväg pilen när den lille krabaten hoppar, ett tomt rasslande hörs när pilen studsar mot tak och lårar innan den lägger sig till vila nere på golvet, på andra sidan lådpyramiden.

OOC: Jag får också skjuta, eller hur?
This message was last edited by the player at 21:58, Thu 06 Nov 2003.

"Men hjälp, vad håller Ni på med?"

"Det är ju ingen som har skjutit mot oss!"

"Vi får följa efter Viktor i stället, han gör ju hål, precis som Marina sade."

Smilet följer tätt på Viktor och tittar när han bearbetar väggen.

Den lille mutant-stackaren smet visst så hans hot va nog inte allvarligt menade, tänker Aleta, och skjuta i ryggen är inget jag sysslar med, om jag inte är heligt tokvrång...

"Ja kom nu alla, ut genom bakdörren, Viktor's bakdörr..."

"Tjohoo! Vilket patty. Någon som är lika peppravild som jag. Du var stor, fetmutant, men när mina kanoner talar så tystnar du, HAHAHAHA! Gläfs. Håller Er lugna, grabbarnabojs kommer snart. I vilket fall som helst kan Ni se fram emot en liten anmälan för skjutning mot någon som inte skjutit å det är inte bra för hälsan. Är inte lagen underbar?"

Den hånande rösten kommer uppifrån taket där den lilla varelsen hoppade upp, men ingenting syns därifrån.

Efter någon minut och med assistans från Pockos starka armar har ett hål öppnats upp i sidan av lagerlokalen. Det har återigen börjat regna en smula, så jorden är slemmig och våt. Framför dem finns ett annat lagerhus men en smal väg går mellan husen. I stället för att springa mot framsidan där låset satt, börjar gruppen i stället att springa åt hållet mot baksidan. Knappt har de börjat springa förrän de ser en mycket stor varelse i slutet av vägen. Den behornade varelsen tittar runt hörnet, men vänder sig snabbt bort när han ser dem komma.

"Moooooowwww"

Ett kraftfullt råmande kommer från slutet av vägen. Troligen är det oxmannen som utbringar detta.

Pocko sticker ner sin ena hand i byxfickan för att känna efter så stubinen och tändmekanismen ligger där. Han myser lite och ler. Han ser även till att ladda sitt gevär igen. Han misstänker att den stora oxen inte vill släppa förbi sällskapet utan att först ha fyllts med bly.
"He, he" Pocko skrattar (åter igen) för sig själv.
Det här börjar ju bli riktigt kul!

Gänget kommer fram till hörnet men det finns ingen oxe här på kortsidan. Bakom det andra hörnet hörs dock klampande steg som rör sig utmed den andra långsidan.

Alla i gänget blir villrådiga, vad skall de ta vägen? Från nordväst till öster breder staden ut sig. Västerut ligger manufakturerna och söderöver är hamnområdet. Lagerbyggnaden är åt sydost.

"Tyvärr är ju inte Thermopolium något bra ställe att gömma sig på, och eftersom det är mitt på dagen blir det svårt att gömma sig alls. Gribbit! Har Ni något bra ställe att ta vägen?"

Smilet pratar snabbt och upphetsat så han märker knappt själv när kväkningen går in i hans meningar. Han lyfter på sin hatt och torkar svetten i pannan.
This message was last edited by the GM at 09:09, Sat 08 Nov 2003.

"VI KAN GÖMMA OSS I MITT HUS UTANFÖR HINDENBURG.  DÄR LETAR DOM NOG INTE. ELLER SÅ TAR VI OSS TILL MUSKÖZONEN. NÅ! VAD TYCKER NI? KOM IGEN MINA VÄNNER SÅ GÅR VI..."

När de stannar till hinner även Marina och Rex ifatt. Det var klokast så, säger Marina, eftersom de lätt hade blivit av med skallen om de försökt klättra upp på taket när den andre filuren var där. Det var ju en och en halv meter upp till taket. Rex informerar dock att förövaren hade en distinkt doft av mint.

OOC: Sorry Marina & Rex, tänkte för långt i min egen skalle och tänkte att "de är väl inte dumma nog att stoppa upp huvudet när en snubbe med vapen står däruppe och siktar". Min förvridna hjärna tog sedan detta till en sanning. Men vill Ni sätta upp huvudet så säg till. Det är enkelt att editera mina inlägg :)

Rex springer motvilligt efter dom andra, han är rasande och förödmjukad av alla tilltals namn.
Men Marina puttar honom i ryggen och föser honom framför sig.
"Grrr, vi skulle,grrr, gjort,grrr,Hindenburgare av,grrr, hopphjonet"
Rex är besviken för att han inte fick chansen att pungtera buken på den som kallade Rex för katt.
Men den lite mer förståndiga Marina lyckades övertala Rex om att det är bättre att fly efter dom andra.
This message was last edited by the player at 14:24, Sun 09 Nov 2003.

"Men vi kan ju inte bara stå här!"

Paddan verkar vara skärrad.

"Se där borta, rakt norrut. Där finns något som verkar vara en bra pub. Häng på!"

Paddan börjar skutta och gör detta snabbt. Han tycker att det är skönt att sträcka på låren efter att ha suttit bunden så länge.

Väl framme vid puben, som heter"Gräsand"  pressar sig alla in genom dörren. Inne i den lilla lokalen håller en gammal dam på att städa upp det värsta efter gårdagens stök.

"Vafalls, klockan är bara nio, vad i all världens saltstänkta skeppspottor håller Ni på med?"

Sällskapet stänger dörren efter sig och bligar ut. Under språngmarschen har de med jämna mellanrum tittat bakåt och då sett tjurmannen vid lagerhuset och den lilla mutanten när han hoppade ner i hans famn från taket. De är inte alls säkra på att de har kommit undan dem.

Rodel tar upp en bordsduk, virar den runt handen och slår sönder en fönsterruta som vetter mot gatan.

"Nu ska de jomrans få se!"

Rodel plockar upp sin båge och laddar upp med en pil. Han siktar ut genom den trasiga rutan och bevakar ifall någon skurk håller på att närma sig. Då skjuter han direkt.

"Ok, det här blir nog ett bra tillfälle!" Säger Pocko och börjar plocka av sig tunnan som han bär på ryggen.
"Hörrni, locka hit dom jäklarna så ska jag rigga upp tunnan här vid dörren. Så när dom kommer hit ..hehe... ja ni förstår...va...hehe ja herremin muterade mor...det här ska smälla...o så snopna dom ska bli..hehe...ojoj..mmimhh..aaangh..hihi...mm" Pockos tal försvinner i mummlande och fnittrande. Hans haka täcks av ett glittrande lager saliv. Han börjar så smått att nynna.
"Dumdidumdumdum... Dumdidumdada."

"VAD GÖR NI?!?!? Rodel å Pocko, sådär beter man sig välan inte hos främmande! Båda två är såååå ledsna för duken och fönstret, eller hur, pojkar?"

Med en allt annat än road blick på Rodel och Pocko tar även Aleta upp sitt vapen, igen.

"Ni får ursäkta damen men det kan bli våldsamt här om en stund."

Tack vare de båda idioterna, numera klassade som efterblivna i Aleta's primärminne, kommer alla att hamna i en zonsörja inte ens Marina kan rädda oss från.

"NEJ POCKO. INGEN KRUTTUNNA SÅ NÄRA VÄGEN. DET KAN MEDFÖRA OMFATTANDE VÄGARBETEN."

Viktor har sin slägga uppe och ställer sig mitt i rummet. Beredd på att helvetet ska braka loss.

"VAR DET VERKLIGEN INGEN SOM TYCKTE OM MITT FÖRSLAG. JAG HAR ETT JÄTTEFINT HUS UTANFÖR HINDENBURG. DÄR KUNDE VI STANNAT EN STUND."

Viktor blir tyst en stund men skriker sedan till orda igen.

"MINA VÄNNER, JAG HAR ANALYSERAT HÄNDELSERNA SEDAN THERMOPOLIUM, OCH JAG HAR UPPFATTAT KONSTIGA BERÄKNINGS-ERROR. HUR KOMMER DET SIG ATT VI NU BLIR JAGADE AV MUTANTER? NÄR VI TIDIGARE BLEV JAGADE AV MUTANTHATARE OCH POLISER. MIN PROCESSOR KLARAR INTE AV ATT KALKYLERA DETTA... KANSKE DU FRÖKEN MARINA HAR NÅGON BRA TEORI? VI ÄR KANSKE INTE JAGADE...?"

Marina, ganska förpustad av allt klättrande och springande, slunkar ihop i en stol vid ett bord i den lilla pubben och stirrar rakt framför sig.

"Ja' har fysenpumpamej ingen aning," stönar hon trött och gnider sig i ansiktet, huvudvärket har blivit värre. Marina reser sig igen, går ut på gatan och ser om de blir förföljda. Nej, allt verkar lugnt, mystiskt nog. Men vänta: Jo, det står ju en där och tittar! Hon besluter sig för att inte göra något väsen av at ha sett den spionerane hundefiguren, han kan bli nyttig om en litne stund. Istället gör hon tillbaka in på pubben, bort till Aleta - enligt Marinas uppfattning är hon det enda hoppet i den här vansinniga församlingen - och försöker samla på sig de andras uppmärksamhet.

"Lyssna på nu, folkens! De' här ä' för rörigt, vi måste få koll på fakta innan vi gör nå't mer dumt. Lyssna, då ska' ja' berätta va' ja' vet, då kan ni fylla in om ja' misstar mej eller missat nå't."

Hon tittar på Aleta med en uppgivande suck, tar fram sin notbok och börjar oppsummera.

"Alltså, de' där filmfnasket Sirina gör kortfilm på sina träffar med Linus Drake o' försöker sen, vid hjälp av Smilgrodan, pressa ut honom på pengar. Dom träffas med Linus' utsände, den där Lucidor Lergods typen, som släpper sina flåbusar på dom istället för att betala. Men Smilet o' Sirina undkommer, gömmer sej på Thermopolium, o' Smilet hyr er att skydda henne. Sen drar Smilet till Polisgazetten, kanske för att offentliggöra filmen, men där väntar flåbusarna. Dom tar honom me' sej till lagerlokalen på hamnen o' tvingar honom berätta var Sirina finns, o' ni angrips av Lucidor o' hans hejdukar. Men än en gång misslyckas Lucidor - Sirina hinner iväg medan ni slåss me' dom där blondinerna, Lucidor o' hans överlevande kumpaner sticker vem vet vart, ni flyr undan konstaplarna o' gömmer er hoss Martmadigan."

Hon lyfter blicken från notboken och tittar upp på Aleta.

"Men var finns Sirina nu, då? Är de' hon som hyrd dom där mutanterna - hoppsafan me' kanonerna, mooh-oxen o' den där hundjäveln som står en bit nerför vägen o' observerar oss? Eller ä' de' Linus som tröttnat på Lucidors inkompetens o' dragit in några andra stackare som han har en klämma på, Linus är ju  nåt sånära Hindenburgs hetaste polis nu för tiden? Eller värre ännu, de' kanske även ä' polisagenter? Den där hoppsafan sa' ju nå't om att bli inburade för oprovocerad skottväxling eller nå't sånt? Om så ä' fallet ska' vi no' va' väldi't försiktiga me' o' ha ihjäl dom..."

Marina slår ihop notboken med en liten smäll.

"Den där Lucidor o' hans blondinkumpaner ä' mutanthatare om en hals o' ja' törs lita på att dom inte samarbetar me' hoppsafan o' hans pälsklädde vänner. Ja' tror faktiskt dom antigen jobbar för Sirina eller ä' ute på nån egen vendetta mot mutanthatare som Lucidor's dumbommar. Ja' tycker vi ska' försöka prata me' dom, o' ja' tycker vi ska' börja me' den där hundjäveln som står o' lurar borta på hörnet. O' ja' tycker vi ska' ge' damen här några slantar för de' ituslagna fönstret. Va' tycker ni?"

Rex tittar frågande på Marina och undrar om hon någonsin kommer att sluta prata.
Hon har ett riktigt munläder den där bruttan.
"Grrr, Vi drar ut och, grrr,klöser ögonen ur dom,grr"
Rex är trött på att prata, nu vill han ha blodvite.
Han linkar i väg mot dörren för att kolla ut och om han ser några andra än hunden.
Inför hans inre öga, ser Rex hur han genom borrar hundens hals med sinna sylvassa klor. Ett leende sprider sig i Rex ansikte. Ett mycket obehagligt leende. Som till slut förvandlas till ett djävulskt grin. En strid ström av saliv rinner ur munnen på den vantokiga mutanten. Han morrar och fräser.
"Grr, Jag skall,grrr, döda den jäveln"
Han stampar otåligt i golvet, det är helt tydligt för dom andra att Rex tänker rusa ut och göra något väldigt galet!

"Ojoj, se till att lugna ner sig lite nu, Rex"

"Ta i stället en stånka ölmust, jag bjuder laget runt."

Efter att ha blickat ut genom fönstret igen säger han att den store oxen byter plats med den muterade hunden och sätter sig på den jordhög som hunden hukade sig bakom. Hunden pilar tillbaka mot lagerhuset igen.

Rodel håller med om att så är fallet. Han upplyser också att hunden hade en blåvitrandig tröja på sig.

"Här har Ni också Era ölmust!"

Smilet lämnar en stånka framför varje person.

Pocko har precis placerat tunnan innanför dörren när Marina börjar sitt tal. Han stannar förvånat upp och lyssnar, med gapande mun,  på vad hon säger. En droppe saliv söker sig ner över hakan och droppar ner på tunnan. Han står och stampar som ett ivrigt barn. Han väntar på att hon ska sluta så att han kan fixa till sin älsklingstunna. Pocko småfnittrar lite när han tänker på hur förvånad den lille hunden ska bli när han slits i stycken av den uppriggade bomben. Han börjar så smått misstänka att hans följeslagare inte verkar vara lika övertygade om att smälla kruttunnan. Hans mungipor glider sakta neråt och han bli tjurig. Han spanar ut genom fönstret för att se om vovven är påväg.