Rodel taggar också ner en smula, i stället för att sikta hela tiden hoppar han upp och sätter sig på ett bord och spejar oavbrutet mot oxmannen. Under tiden så jämför han tyst med Rex, och ser att Rex faktiskt inte såg ut som den andre. Rex är ju svart...

"Har Du ingen mat, tanten? Jag är hungrig!"

Han tankar i sig sin ölmust och ber om mer.

Ölmust? Hmm, Smilet tror verkligen att jag fortfarande är människa. Det kan han få fortsätta att tro, men jag rör inte ölmusten.

"Nå Marina, du har rätt i allt väsentligt, vi borde prata med dem, de verkar vänligare än Lucidor och de andra i vilket fall och just nu har vi inget annat spår efter Sirina, om hon inte stuckit till Zonen. Smilet sa att hon var uppfödd där, eller hur, padda? Men Zonen är stor och farlig, så hur skulle vi hitta henne? Bättre att stanna här och ta reda på vad vi kan. Jag skulle gärna 'prata' lite med Lucidor, om vi kan hitta honom..."

Aleta knackar lätt på Rodel's huvud.

"Är det någon hemma? Hyfs fick du tydligen inte som barn..."

Rex sniffar lite på ölmusten. Han tycker den luktar väldigt illa, jäst och något mera oidentifierbart. Men eftersom att han är törstig så tar han en klunk och sedan ytterligare en.
Rex lugnar sedan ner sig och sätter sig i ett hörn med benen i kors. Han håller ölmust sejdeln med båda sina kloförsedda händer och för den sakta till munnen upprepade gånger. Humm det här var ju inte så illa, tänker Rex. Han har ju aldrig provat ölmust förut.

Pocko sätter sig vid ett bord och sörplar i sig av den svaga drickan och tittar muttrande bort mot den obriserade tunnan.

Plötsligt känner han att han blir yr och det börjar snurra runt i kupan på honom. Han börjar plötsligt fundera på en massa plåtskrot och balkar som ligger kors och tvärs över ett kalt jordområde. På sina platser finns uppslitna betongfundament och stenhögar. Det känns som att vandra över området, men utan lukter och känsla av att trampa i jorden. Över alltihop ligger en dimma och allt känns spöklikt tyst. Snart kommer han till sans igen och känner att han har blivigt väldigt vimsig. Vimsigheten försvinner dock efter några sekunder.

Allt börjar bli lugnt när plötsligt Rodel ropar till. "Nu är det ännu fler därborta!" Aleta och Marina flyger upp och tittar ut och ser också att borta vid oxen har nu samlats ytterligare några figurer. Den lille hunden har tagit sig dit igen. Dessutom står en hattbeklädd man med brun läderrock. Brättena på hans hatt är uppvikta på båda sidorna. Något som de flesta av Er har sett förr. Ofta är det nomader och ulkfösare som har sådana hattar. Hattmannen står och samtalar med en lång, smal man helt klädd i en tätt åtsittande, svart rock. Efter att ha utbytt något försvinner de tre märkliga existenserna åt ett håll, nordost medan den svartklädde i stället går rakt västerut och snart försvinner bakom några hus 80 meter från puben.

Rex låter tungan spela för att slicka bort skummet runt munnen efter ölmusten. Viktor tillbringar tiden med att jämna till en del av golvet som gör det svårt att stänga dörren. Samtidigt låter han lampan blinka och nynnar på en liten sång som hans vänner vägarbetarna lite skämtsamt sjöng om andra Viktor enheter.

"...GOLVEN ÄR JU OCKSÅ VÄGAR, JA, DET ÄR JUST VAD DE ÄR, I V62'S VÄRLD, I V62'S VÄÄÄÄÄRLD!!!"

Marina tackar hövligt nej till ölmusten, den skulle nog inte precis bättra på hennes huvudvärk, och titar med undran på vad som går för sig med deras förföljare.

"Ja' har no' en idé till hur vi kan hitta denna Lucidor," muttrar hon tänksamt, "o' nu har ju våra vänner därborta tagit sej undan så kanske vi ska' ta' en titt på Lucidor istället för o' bråkas onödigt me' dom - dom ska' no' säkert visa sina fula muggar igen."

Hon reser på sig och går bort till dörren.

"Ja' känner till en viss Doktor Dängroth som sägs va' den man ska' ta' sej till om man har fått skador som man inte har lust o' diskutera me' Kåren. Han har sin, öhh, praksis på Nasses gamle slakteri på Kopparberget - ja' föreslår att vi går dit nu o' kollar om han lappat ihop Lucidor o' hans bulvaner efter ert första möte. Vem vet? Kanske den gode doktorn vet var Lucidor kan påträffas..? Men inna vi går, Smilet, kan du väl va' snäll o' berätta var du gömt den där filmen?"

"Eh, filmen...? Jag har inte någon.. film... Om du menar bilderna som Sirina visade mig, så hade hon den blåsvarta grejen själv med sig upp till Thermopolium" "Så antingen så ligger den där, eller också tog väl Sirina med sig den när hon lämnade sina 'vakter'" 

Smilet böjer sig ner och plockar upp det sista av sin tuggtobak.

"Eh, visst, eh, drick Du..."

Pockos giriga grepp om Aletas och Marinas stånkor föranleder ett snabbt svar av paddan när han reser sig igen. Smilet tuggar på sin tobak och han plockar upp sitt plommonstop och trycker fast den på huvudet, på exakt samma plats där man ser att hans gröna skinn har blivit pressat av hatten tidigare.

"Nä Du det där stället, slakteriet, har jag aldrig hört talas om, och sanningen att säga så känner jag mig inte så intresserad att träffa på den här skurken igen!"

Han tömmer dock sin ölmust och betalar för allihop. Han vänder sig sedan till den 15-årige parveln.

"Nå lille pojk, bäst att Du betalar fönstret också"

Jag tycker allt att vi ja, att vi...eh tar reda på vad vi kan om slink...sirina. var hon kan finnas om hon nu eh ja dragit till zonen....Själv beger jag mig gärna dit. har aldrig sett mer en eh....utkanterna av den men efter vad jag hört.jao..jao ska det finnas alla möjliga skatter och underverk där ifrån forndom. Men...det kanske inte är en bra ide eller?

När han pratar om zonen gör han det barnsligt uppspelt och det riktigt lyser av iver och nyfikenhet i hans ögon. Inte heller martmardigan rör sin ölmust men har istället stoppat en pipa.

Han ser med förfärad min åt Pocko och hans girighet efter rusdrycker. skackar på huvudet men har dock aldrig förväntat sig att den store lunsen skulle agera annorlunda om han ska vara ärlig.

"här..eh Pocko..ta min med..jag dricker inte....starkt."

Slurp, klunk, klunk. slurp...Rap!
Pocko stannar upp i sitt drickande när han hör Martmardigan. Han tittar förvånat på honom med gapande mun och ölmust rinnande över hakan. Pocko sitter som förstenad under några sekunder innan han brister ut i ett rungande skratt.
"Muahahaha! Dricker inte starkt?! Haha!" Hans ansikte förvrids i en road min. "Hahaha! Du e en rolig prick Mart... Martmaadigan! Hehe" Pocko torkar sig om munnen med ena handen och ser lystert på Martmardigans stop. Med ett lyckligt flin sträcker han sig och plockar upp stopet. Han skakar på huvudet, för stopet till munnen och klunkar i sig innehållet. Med en rejäl smäll dunkar han det tömda stopet i bordet och ser på Martmardigan.
"Jag tackat dig herrn! Ska vi åka till zonen nu då? Han ser frågande på de andra.

Marina ser ännu mer orolig ut med allt snack om att dra till Zonen.

"Menar ni verkligen allvar? Hur skulle vi kunna hitta en flicka i så stort område? De' ä' ju rena rama Zonen där ute!"

"Grrr hörrni, grrr, tänk efter,grrr, zonen är livs,grrr, farlig" Rex sköljer ner saliven med det sista i ölmust muggen.
"Grr, dessutom är,grrr, själva luften,grrr, farlig,grrr, tro mej *HICK*,grrrr.
"Grrr, varför skulle,grrr,någon vilja fly,grrr, dit"
Rex reser sig upp och sträcker på kroppen. Han går fram och kliar ryggen mot dörrkarmen. "Grrrrrr, det här var ,grrrr,skönt"
Han tittar sedan frågande mot Marina. Hon brukar ju alltid bestämma ändå, vad sällskapet skall göra.
Det spelar ingen roll för Rex vad som bestäms, han följer med ändå. Han har ju ändå inget annat för sig. Han väntar bara på att någon skall ena gruppen.

"Lucidor i all ära, visst skulle jag gärna träffa honom, helst med en kula, men Sirina och bilderna är nog viktigast."

Aleta vänder sig mot Smilet.

"Du sa innan att Sirina kom från Musközonen, padda, men när och hur?"

"Men flicka lilla, jag vet inte riktigt när hon kom, det var väl några år sedan. Och hon kom till fots från Zonen med sin 'beskyddare'. Men jag har ingen aning om vad han heter, och ännu mindre var han bor. Det enda jag minns att hon sade var att han var en zonfarare som var välberest"

Paddan mumlar några ord och zonen... galningar... aldrig i livet..., är saker som kan höras.

Han vänder sig åter till kvinnan i puben och pekar på översta hyllan bakom disken. Hon lyfter ner en flaska och fyller upp ett litet glas grön vätska till paddan. Paddan sväljer ner allt i en klunk.

"Nä Du Aleta, jag vet inte mycket mer om henne än så..."
This message was last edited by the player at 15:41, Wed 12 Nov 2003.

"Hallå där, zonfarare säger du? Jag kom just ihåg Alarim Oxeljärpe, även kallad Knorkagubben, han bodde ju på Thermopolium, under trappan. Han påstod sig ju vara Zonfarare, även om det kanske inte är han som är Sirina's 'beskyddare' så kanske han vet vem det är eller vem vi ska fråga."

Aleta blir alldeles till sig när hon kan bidra med något nyttigt, såsom sitt goda minne, när det fungerar vill säga.

"Oh ja, snälla, kan vi inte smyga förbi och se på all förödelse...?"

Pocko grimaserar illa när han hör talas om Knorkagubben.
"Njää, den gubbskrutten! Han kan man inte lita på! Han ville inte ens bjuda på lite sketen tinner...ju!"
Pocko spanar ut genom fönstret för att se om någon närmar sig.

Marina tittar sägende på Aleta innan hon ger paddan sin rekommendation:

"Du Smilet, ja' tycker du ska' sticka nu innan de' där menageriet dyker upp igen. Vi ses o' ta väl vara på dej."

Sen svarar hon Aletas fråga.

"Du, ja' tror faktiskt de'. Gumman där va' väldi't uppsatt på att få konstaplarna ur vägen så hon kunde öppna för kvällen o' om dom gjort som ja' sa' då ska' de' inte va' nå'n konstapelvakt där längre. O' eftersom ja' sa' åt gumman att hon fick öppna om bara vinden förblev avspärrad är de' kanske även möjli't att vi kan prata me' den där zonlodisen, Alarm Oxehjärna eller Knarkagubben eller va' fysen han än heter uppe på vinden i lugn o' ro utan att dra på oss för mycket oönskad upmärksamhet."

Hon tittar på Viktor med sin blinkande lykta och Pocko med kruttunnan.

"Dom där båda är för lätta att känna igen, o' dom grannarna som intervjuades kommer skrika på Kåren om dom båda syns i grannlaget, den saken ä' säker."

Marina tar på sig sin mest vänliga attityd och frågar de båda kaoterna så snällt som möjligt.

"Grabbar, de' går no' inte att ni kommer me' oss till Thermopolium, ni skulle bli igenkända på en sekund o' då skulle allt va' förlorad. Men de' betyder inte att ni ska' va' aldeles oviktiga eller utan förnuftiga saker att ta er till."

"Vi ska' åka på Zonvisit, o' då kommer vi no' behöva vissa saker, till exempel mat, dryck, lägerutrustning o' så vidare. Ni kan väl va' raska skaffa sånt vi kommer behöva o' sen träffas vi hos dej, Viktor, du bor ju utanför stan. Ge mej bara din exakta address, då ses vi där senast i kväll. Okej?"

Medan de båda överväger situationen säkrar Marina sig att Smilet dragit sig undan (åtminstone utom hörhåll) och viskar till hundrackaren och den galna bågskytten:

"Rex o' Rodel, ni får självklart välja om ni vill hänga me' till Thermopolium eller hjälpa Pocko o' Viktor skaffa grejer men om ni er friska finns de' faktiskt nå't bättre ni kan ta er till, nämligen att skugga Smielt o' ta reda på vart han håller hus - han kommer säkert att gå under jorden nu o' ja' vill hemst gärna kunna hitta honom igen när de' här ska' redas ut. O' tänk inte för länge på de', paddstackar'n hinner iväg."

Sedan väntar hon på vad de andra säger till hennes förslag att dela på sig så här.

" får jag eh...jao...får jag föreslå att jag stannar med de som, ja eh..de som inte ska till thermopolium och anskaffar det vi kan behöva till en zonresa......ja, jag tror jag är bäst på det. jao........"

Martmardigan skruvar nervöst på sig och tittar ner i baken när han tillägger något tyst dock.

"men då var det det där med...eh....jao, pengar?"

"Ni behöver då inte tänka på mig vid inhandlandet, jag klarar mig ändå, har inte pengar nog till ett oljebyte ens. Men om ni vill ha vårt gemensamma skrot att byta eller sälja så ta för er."

Aleta blickar mot Marina.

"Varför ska vi skugga Smilet för? Fråga honom var vi kan hitta honom i stället, vi har välan ingen anledning att misstänka honom för något eller? Men om ni verkligen tycker han ska smygas på så anmäler jag mig frivillig..."

"Ja' skulle väl no' kunna fråga ut det där zonvraket ensam men ja' har på förnäm att vi inte sett de' sista av hoppsatypen o' hans kumpaner - o' då vill ja' hälst inte att nå'n av oss ä' ensam. Ingen av vittnesmålen vi fick från grannarna nämnde dej, Aleta, o' därför ä' de' bäst att de' ä' du som följer me' mej dit. Ni andra ä', hur ska' ja' säga de', lättare igenkännliga. Fast Mattmardigan, du har inte setts på Thermopolium du heller, men ja' tror du kan göra bäst nytta vid inköpen, ja' litar på att du känner till vilka prylar o' verktyg som skulle va' bra o' ha i Zonen."

Marina drar på axlarna, hon har tröttnat på snacket. Hon tar fram pistolen, kollar igen att den är laddad, och stoppar sen tilbaks den i axelhölstret.

"Men de' kvittar väl, då. Nu går ja' i alla fall på Thermopolium, ni andra kan göra va' fysen ni vill, bara ni inte går i vägen, o' sen kan vi träffas hoss Viktor. Viktor, var bor du nånstans?"

"Smack, smack. Jaha, vill Ni inte ha mig här längre, då sticker jag. Jag måste ändå få mat i magen, törsten är ju mestadels släckt. En flugbiff hade varit kanon!"

Smilets stora tunga spelar över de enorma läpparna. Han går ut genom dörren, tittar åt båda hållen och vandrar iväg österut. Han går med vandringskäppen snurrande vid sin sida.

"Nå, om Ni behöver ha tag i mig, så lämna en lapp under det högra fönstret på Bunkern. Jag försöker dyka upp där några gånger i veckan."

Hans gungande gång ser väldigt humoristisk ut för de församlade.

"Låter kanon Marina, jag och någon till kollar upp paddan"

"Aleta, Rex, vem följer med? Marina säger att vi måste vara två! Lyssna på henne!"

Rodel snörar på sin båge och följer efter Smilet, han stannar dock i dörren och väntar lite. Så fort han får veta var Viktor bor går han iväg, vare sig någon följer med eller inte.

Viktor har precis jämnat till golvet under dörren. Han ställer sig upp och börja skrika..

JAVISST MINA VÄNNER, HÄR KOMMER ADRESSEN TILL MITT HUS. DET LIGGER PÅ VÄGEN TILL MUSKÖZONEN SÅ DET ÄR LÄTT ATT HITTA.   TAG DEN ÖSTRA VÄGEN FRÅN HINDENBURG. GÅ 2.4 KM I DEN RIKTNINGEN. DÅ HAR NI KOMMIT FRAM TILL EN LITEN STIG SOM KORSAR VÄGEN. FÖLJ STIGEN ÅT NORR EXAKT 507 METER FRÅN KORSNINGEN.  DÄR STÅR MITT HUS PÅ DEN VÄNSTRA SIDAN AV STIGEN.

OK, HERRARNA BULA OCH JAEGHER. SKA VI GÅ OCH INSKAFFA OSS FÖRNÖDENHETER DÅ?
This message was last edited by the player at 01:08, Thu 13 Nov 2003.

"Jag har tagit patronerna från vårt gemensamma skrot, resten kan ni ju sälja då eller hur? Det här är vad jag har:"

1 trekantig, något kladdig ask
1 änterhake
2 skarprättarpistoler
1 järnrör
1 kedja
skrynkligt exemplar av senaste Polisgazetten

"Ni kan säkert få några krediter för det i inbyte. Jag sparade en av änterhakarna också, vi kanske får användning för den..."

"Jag följer med Rodel, så att han inte hittar på något dumt, dummare än vanligt, menar jag..."

"Nå, Rodel, ska vi ge oss av..."

Långt inne i Viktors primärminne finns små dolda funktioner, subrutiner, som ibland kan aktiveras när Viktor och hans omgivning beter sig på ett visst sätt.

Mitt under all uppståndelse hörs plötsligt konstiga ljud och melodier från Viktor. Ni som råkar ha ögonen på Viktors Ryggskärm ser hur bilder snabbt spelas upp. Ett litet hus visas, där en liten kille står framför byggnaden och dricker något ur en konstig burk. Stora fornhistoriska texter sveper över skärmen samtidigt som en vacker kvinnoröst börja tala på det gamla språket. Aleta kan möjligtvis minnas att den här typen av meddelande brukade kallas för Reklam-slingor, och kanske kan hon också förstå något av det som sägs. Ni andra fattar förmodligen inte ett smack. Såhär lät det i vilket fall.. Denna vecka extrapris på 6-pack Coca Cola. Endast 25 kr. Skynda dig till Jannes livs. Först till kvarn...

Viktor står still som om ingenting har hänt. Väntande på svar från Pocko och Martmardigan.

"Ja' gissar bara, förstås," säger Marina när Aleta börjar häva upp det 'gemensama skrotet' på bordet, "men om ja' inte misstar mej alldeles så ä' de' där bevismaterial som ska bidra till o' frikänna er från mordanklagelserna. Kanske ni inte ska' va' så snabba o' sälja dom..."

Hon tar fram sin penningbörs och trycker en tiolapp i Mattmardigan's hand.

"Ta den här istället. Ja' behöver kvitton för va' ni köper, okej?"

När han har fått reda på adressen till Viktor försvinner Rodel ut genom dörren och Aleta följer med efter att ha rafsat upp 'det gemensamma skrotet'. Efter några sekunder öppnas dörren igen och Aleta kastar iväg en rejäl påse mot Martmardigan.

"Jämrans Rodel. När jag sade till honom att han var tvungen att betala visade det sig att han hade ännu mer pengar! 2 krediter borde räcka för att betala för fönstret, men det är fortfarande massor med pengar kvar... Handla det vi behöver och lämna tillbaka resten av pengarna till honom."

"Nu måste jag skynda mig, tihi, vad spännande!"

Marina sticker ut efter dem.

"Jahaja, jag kollar upp gubben på Thermopolium, så ses vi snart hemma hos Viktor!" "Och handla nu för möken inga korkade saker, lyssna på Martmardigan och köp det han tycker vi ska ha!"

Rex tittar efter Marina när hon går ut. Sedan tittar han skeptiskt på de kvarstående tre.

"Nä, grrr, jag får också hänga på. Hon sade ju, grrr, att vi inte skulle gå ensamma, så då ska inte, grrr, hon heller gå ensam. Vi ses snart! Glöm, grrr, inte att köpa kött, rått, smaskigt, välluktande kött, grr, om Ni hittar.

De tre kvarvarande tittar på varandra och skiner upp. (Viktor skiner upp pga en trasig säkring i käkpartiet som snabbt flammar till och brinner upp. Efter en snabb analys av elsystemet visar det sig att det ändå inte var något viktigt).

Pocko knyter upp sin tunna på ryggen igen. Han har också knutit fast sin lilla "stubin" runt tunnan. Han tänker att de kanske ska ta sig turen kring 37:an för att spränga grisar, men han berättar inget för sina vänner.

Martmardigan ger värdshusvärdinnan 3 krediter och ser att det som sagt är massor av pengar kvar i påsen. Han radar upp pengarna på bordet i små högar och räknar det till att vara hela 37 krediter!

Han rafsar snabbt ihop slantarna och lägger de i påsen igen. Plötsligt blir han rädd. Fy så mycket pengar tänker han och börjar genast oroa sig för att bli anfallen av en skurk.

OOC: Nya trådar öppnade. Bara skrik om Ni har kommit i fel grupp.