Det är tre muntra gossar som traskar iväg med slantar på fickan. Zonen, det ska verkligen bli kul. Och kul ska det också bli att köpa grejor för att ta sig dit.

Pocko tycker att den bästa lösningen troligen är att sätta sig ner vid någon pub, ta ett glas, eller två, eller kanske tre. För att diskutera vilka saker som behöver köpas.

Martmardigan känner sig väldigt uppsluppen och börjar direkt fundera på vad som kan behövas. Äntligen får han möjligheten att ta sig ut i Zonen. Visst har han hört mycket om de underbara ting som finns där, men han har aldrig kommit speciellt långt ut i den. Det finns ju monster där, det har man ju hört. Då är det ju lite riskfyllt att ta sig fram själv.

Viktor processar tyst fram listor på vad som kan behövas. När han får upp ett alternativ, beräknar han hur stor sannolikheten är att det kommer att användas i olika givna situationer. Sedan nästa produkt och vilka situationer som den kan användas i. Till slut formulerar han ut de i olika listor för de olika varelserna i gänget. Sedan det viktigaste. Utifrån listorna filtrerar han bort de produkter som inte behövs för att få hem största möjliga mängd med byggnadsmateriel och vägprodukter vilket ju naturligtvis är det viktigaste att tänka på inför en zonresa.

Sällskapet tar sig så sakteliga norrut, men kanske kan man få ännu bättre priser vid Hydratorget nu när det är så mycket krämare där? Bazaaren är ju fortfarande igång, men den stora bazaaren är fortfarande bakom lykta dörrar.
This message was last edited by the GM at 09:51, Tue 16 Dec 2003.

"så, jao,jao....eh, får jag föreslå hydratorget där borde vi eh...jao få tag på bra saker och ting som vi kan behöva eller? jao,jao...det är nog bästa stället....bazaren vore ju förstås ypperligt men jao eh det är väl stängt ännu?"

"nej pocko! eh.......nä...inte eh mer starkdricka nu. jag tror inte de andra blir särdeles glada om vi sätter vad säger man sprätt på pengarna på rusdrycker du vet.....jao."

Martmardigan känner sig mycket obekväm över att babbla så mycket och dessutom som om han vore den med ansvar för det hela. ta hand om sig själv det kan han. ta hand om andra. det har han aldrig gjort. svetten pärlar sig på hans panna och rinner ner längst sidorna av ansiktet. nej, det här tycker han inte om men zonen, ah zonen!

"eh vill påpeka att vi borde prioritera mat, förband och vatten. äta och dricka något i zonen är inte bra för varken kropp eller knopp som min morfar brukade säga (martmardigan garvar åt sitt försök till skämt, han tycker i alla fall att det var roligt). och sen jao....att jao..någon skulle eh, bli skadad är väl inte helt otroligt. tält eller kasnke vindskydd vore bra och jag behöver nog eh....ny tobak. får vi pengar över så, jao, eh ja då kanske vi kan köpa dig en flaska av något starkt pocko men vi kanske borde se till att hitta resevdelar till våra automater också. eller?"

"viktor vad säger du? jao....jag bara undrar och du med pocko vad tycker du vi bör eh, införskaffa oss inför resan?"

som vanligt tittar han knappt på någon när han pratar utan tycks prata till alla och ingen dessutom vrider han på sig en aning och gör djupa hål i marken med sina skor.

"Jaa, du! Vad ska man ta med sig? Är det så svårt att gå till zonen?" Pocko tittar på Martmardigan och sedan på Viktor. Pocko skrynklar pannan och ser väldigt ansträngd ut.
"Hmm, jag funderar." Mumlar han. Efter en kort stund skiner hans feta ansikte upp. "Aah! Jag vet! Vi behöver nog mat! Något att äta? Jag kan tänka mig att man blir hungrig om man ska vara borta så länge och om man går långt å så. Å sen behövs kanske nått att dricka? Ölmust och tokjos blir nog bra. Japp! Kanon! Ha, ha! Sedan tänkte jag att man kan behöva hattar kanske? Jag menar mot solen å så? Å sen kanske man behöver en varm tröja eller man kanske kan ha flera stycken tunna tröjor... Pocko stannar upp och funderar igen. "Ja, just det! Man kan ju ha många tunna tröjor för då blir det som en tjock tröja ...ju! Fattar ni?" Han ser allvarligt på Martmardigan och Viktor för att få bekräftelse att dom förstår hans komplicerade tankebanor.

Martmardigan ler brett och fånigt åt Pocko. visst ser han pocko som sin vän och för en gångs skull tror sig martmardigan förstå sig på en människa förutom sig själv vilket gör honom glad och faktiskt drar honom närmare pocko så att säga. han tycker om den store enkla lunsen helt enkelt. visst är han som en jättebaby men martmardigan ser honom ändå som en vän i denna alldeles för komplicerade värld. om ändå allt rörde forna ting, reparerandet av dessa och kunskapen om det som en gång var ja då skulle världen vara mycket lättare.....

"jaha...eh,jao....dåså till hydratorget vi gå eller har du något du gärna vill säga viktor?"

"hattar? näe...men eh kanske något att sättaa för ansiktet, själva luften i zonen kan vara farlig, tänk om vi kunde hitta ett gäng sådanadär astmamasker eller vad det nu var de hette som de använde förr när de fick svårt att andas den löuft som var.......(martmardigan ser drömmande ut...) ölmust? tokjos? nej du käre pocko är det något vi behöver är det vatten och tröjor? näe....jag tror vi har kläder så vi klarar oss"

Det blir allt fler på gatorna, ju närmare Hydratorget de kommer. Strax innan sällskapet kommer fram till torget hittar de ett stånd där en älgherre står och säljer skålar och tunnor i trä. På marken bredvid ståndet har han också en jättestor, jättekonstig guldtingest. Guldhatthjälm, jättevärt priset! står det på en spretig skylt som står bredvid. Det är uppenbarligen ett riktigt fornfynd, men den ser inte ut som någon hjälm Ni tidigare har sett. Början av hatten, från brättet och upp, ser ut som en pjåskakärratanthatt, när den smalnar av uppåt. Men den är fortfarande väldigt bred när den fortsätter neråt igen. Därefter snurrar den upp och tillbaka neråt igen och sedan blir det ett gytter av smårör som går hit och dit och mitt i kaoset sitter det tre knappar.

Hjälmen är smutsig, bucklig och dan så den har nog använts i krig. Frågan är bara hur man skall kunna balansera den på huvudet? Och hur stort huvud behöver man egentligen för att den skall passa?

Viktor går fram och knackar lite på den...

"Ja, jo, en fin pjäs, det där."

"Själv har jag lite kort huvve ner till hornen, men Ni, min herre skulle säkert kunna bära den med bravur! Och så elegant med en riktig guldhjälm! Och billigt. 100 krediter bara, och då är det solitt guld, jajamen!"

Älgen vänder sig till Pocko.

Pocko tittar storögt på den fina guldhjälmen.
"Ã…Ã¥h! Den va fin den!" Utbrister han.
"Får man testa?" Han tittar frågande på älgherrn. Efter att ha fått ett glatt svar tar Pocko upp hatten och testar den på sig köttiga huvud.
"Åh, se! Den passar jättefint!" Pocko skiner upp. Det ser ganska absurt ut. En 1 meter hög hatt i skinande guld, med krummelurer och sniderier.
"Den skulle man behöva!" Säger Pocko till Martmardigan och Viktor. Pockos ansiktsuttryck förbyts plötsligt och han blir tjurig.
"Men jag har inga krrditer! Fasiken! Jäsiken också!" Pocko tar av hatten. Plötsligt skiner han upp igen.
"Säg mig herr älg, det är inte något du vill få sprängt? Jag menar vi kan ju alltid göra en bytesaffär? Vad sägs, va? Ingen gammal fiende du vill bli av med? Nån gammal taskig morbror eller så?" Pocko ser lite lurig ut när han ser på Älgherrn.

Ã…H! MIN BÄSTE HERR ÄLG.  NI MISSTAR ER.  DET ÄR INTE GULD PÃ… DENNA HATT TINGEST. MÄSSING SKULLE JAG VILJA SÄGA. MEN JAG KAN HÃ…LLA MED OM ATT DEN VERKLIGEN SER UT SOM ETT FORN FYND. SÃ… POCKO, OM DU ÄR VILLIG ATT KÖPA DENNA PRYL, SÃ… TYCKER JAG INTE DU SKA GE MER ÄN 5 KREDITER FÖR DEN.

Viktor vänder sig mot Martmardigan och börja skrika igen.

JAG SKULLE VILJA SÄGA SÃ… HÄR MINA BÄSTA HERRAR, NÄR JAG GÃ…R PÃ… ASFALTSJAKT TILL ÖDEMARKERNA HAR JAG BARA MED MIG EN SKOTTKÄRRA OCH EN STARK LAMPA. RESTEN HAR JAG REDAN I MIN STANDARDUTRUSTNING. SOM NI REDAN VET BEHÖVER JAG INGEN MAT, VATTEN ELLER VARMA KLÄDER. MEN JAG SKULLE REKOMMENDERA ATT NI KÖPER DET FÖR ERT EGET BÄSTA. JAG ÄR BYGGD FÖR ATT KUNNA JOBBA I ALLA TÄNKBARA MILJÖER. DÄRFÖR BEHÖVER JAG INGA EXTRA ÖVERLEVNADSPRODUKTER. DÄREMOT HAR JAG ALLTID SAKNAT EN STARK LAMPA. EN GÃ…NG I TIDEN HADE JAG EN STOR OCH STÃ…TLIG LAMPA SOM SATT FAST PÃ… MITT HUVUD MEN OLYCKLIGT VIS HAR DEN FÖRSTÖRTS PÃ… NÃ…GOT SÄTT.  TYVÄRR VET JAG INTE HUR. MEN JAG KAN SÄGA ER REDAN NU, VI KOMMER BEHÖVA LJUS I DEN MÖRKA OCH FARLIGA ZOONEN. DET VILL JAG LOVA... JAG HAR ÄVEN FLERA VERKTYG VI KOMMER BEHÖVA, TILL OCH MED EN SPADE OCH EN HACKA.

Under tiden Pocko och Viktor stannar till vid ståndet stannar även Martmardigan upp och börjar titta efter någon butik som kan tänkas sälja sakerna de behöver. Precis när han har fått korn på en liten diversehandel och vänder sig om för att berätta detta, ser han Pocko stående med en enorm metallgrunka på huvudet.

Det mest förvånande är dock att storleken på tingesten faktiskt tycks stämma ganska väl med Pockos huvudstorlek. Att det sedan står upp metallskrot en halvmeter ovanför hans huvud är en annan sak... Pockos huvud svajar också betänkligt när han balanserar hela härligheten.

Visst är den bucklig, men den är ju från forntiden, inget snack om den saken.

Frågan är bara om man skall göra av med pengar på sådana saker. Ni hör också utropen från Hydratorget. Över sorlet kan Ni höra skrik om KÖTT, BRÖD och GRYTVANTE!

Älgherren skrattar åt Pockos 'skämt', vad annars är det att göra, när han kanske har en kund på hatthjälmen.

"Nå, ska vi göra affär? Du får den för 70!"

OOC: Samla ihop en lista med vilka saker Ni behöver/vill ha. Ni kan använda de listor som finns i de böcker som har kommit ut. Priserna är ca 15% under bokens prislista. Gäller det saker som är frÃ¥n VRS sÃ¥ mÃ¥ste det  rollspelas, det gäller även om det är andra saker jag ocksÃ¥ anser är lite märkliga.

Martmardigan styr med bestämda steg sin ranliga kropp mot diversehandeln. Visst tycker han den där metallgrunkan verkar spännande men han har andra saker att göra och anser dessutom inte att de har pengar till den. då han har pengarna anser han sig ha fått de andras förtroende och även om han inte riktigt någonsin fått någons förtroende i hela sitt liv tänker han nu när han har det uppfylla sin lilla quest på bästa sätt.

"eh, jao.....kom viktor och jao...du med pocko. den dära eh...jao,hatten kan vi kanske byta till oss när vi eh,jao kommer tillbaka ifrån zonen."

Martmardigan vill köpa: billig fältproviant för 4 veckor (det borde räcka en bit till alla och envar) 4*1kr=4kr. han vill också köpa säg 6 4l vattenskinn o.5*6kr=3kr och han vill gärna ha vatten i dem ocksåvidare vill han åt 2 4mans tält a 5*2kr=10kr 2 oljelyktor 2,5*2=5kr och lampolja för 16h 4*0.5kr=2kr. vidare köper han på sig 2hg fintobak 2*2kr=4kr och för att göra pocko glad köper han honom ett helrör tokjos a 1kr. in alles handlar han för 29 krediter av de trettio sju han fick.

"eh jao...du bäste handlarn....jao,jao. du? du har mäjligtvis inga vad kallas de snusnäsdukar? vill ha i sådanafall och så jao....första förband? har du det och vad tar du för de?" undrar han när han ska till och betala.

"Höhö, det är ju samma sak, jö!"

Mannen plockar fram en låda med tygstycken, olika i såväl färg som storlek.

"Å om de blir kallt en kväll så kan Ni sy ett täcke av dem. De härna får Ni på köpet. De e säkert så de klarar 15 sår eller 15 snudor" säger mannen på klingande Piritdialekt.

Han tar krediterna och lägger ner dem i sin kassalåda.

Sällskapet går ut, med utrustningen jämt fördelad mellan Pocko och Viktor.

"Så, om det inte är någon som behöver något mer, så får vi väl fortsätta hem till dig då, Viktor"

Pocko muttrar lite när han lämnar ifrån sig den fina hjälmhatten. Han håller sig lite bakom dom andra och tjurar på vägen till handeln. Väl inne hos handlaren står Pocko tyst och tittar sig runt i boden. Precis när Martmardigan ska betala utbrister Pocko. "Jag måste ha fler patroner!" Pocko tar ett par snabba steg mot Martmardigan och tittar på honom med uppspärrade ögon. "Jag måste ha fler patroner! Sen skulle jag behöva en liten vagn att dra tunnan på, och egentligen skulle jag behöva några mindre tunnor och tändhattar! Det kan jag fixa själv men jag har inga pengar!"

Viktor väntar in Pocko och börja plötsligt skrika.

VÃ…R UTRUSNING SER BRA UT NU. DET ÄNDA JAG SAKNAR ÄR BRA KNIV ELLER YXA. ÄVEN EN 2X10 METER REP HADE VARIT BRA.  MEN NÃ…GON AV ER KANSKE REDAN HAR DET I SIN UTRUSTNING?

VI MÅSTE KUNNA LASTA MYCKET. JAG HAR EN SKOTTKÄRRA HEMMA VID MITT HUS MEN VI BORDE ÄVEN HA ETT DRAGDJUR OCH EN VAGN. I TANKE PÅ POCKOS TUNNA, OCH ALLT VI SKA TA MED OSS HEM. DESSUTOM TYCKER JAG VI SKA KÖPA EN LITEN KISTA VI KAN LÄGGA SMÅ ÖMTÅLIGA SAKER I.

OM VI NU INTE KAN TA OSS FRAM MED VAGNEN, SÃ… KAN VI JU ALLTID SLAKTA DRAGDJURET SÃ… NI FÃ…R MAT.  BRA VA?

Martmardigan tittar på Pocko och Viktor.

"Jao, de e klart. Det hade ju varit bra med en vagn o patroner och allt" "Det hade ju varit bra om Ni sa direkt, men de kostar ändå för mycket. Se här, bara 8 pengar kvar i kassan, å vi borde ju äta något innan vi åker..." "Vi kanske har råd till rep å en kniv, men sen e de nog nästan slut"

Martmardigan beställer 20 meter rep och en yxa och lämnar upp de 5 krediterna han blir ombedd.

"Se här, det här är de sista pengarna vi fick med oss. Vad ska vi göra med dem?

Martmardigan håller fram sin hand och visar upp de sista 3 krediterna.

"Om Ni inte har några mer pengar, så är det väl allt vi kan köpa."

"så jao...vad säger du eh pocko? för de tre kronorna borde vi ju kanske få i oss eh, jao....något rejält så att säga och jag tror ju eh, inte, att de andra saknar dem eller?"

"annars tycker jag eh alltså att vi, jao drar oss till viktor."

Martmardigan ser så där alldelles löjlig ut som bara han kan medans han pratar.
han tar av hatten för allra första gången sedan de träffat honom och torkar svetten ur pannan. tänk att prata så här mycket kunde vara jobbigt....... På hans huvud vilar en spretig tjock kaluffs rött hår som nog varken sett kam eller vatten på år och dagar.

Martmardigan stoppar ner händerna i fickan och plockar upp en papperslapp som låg i hans jacka.

Men den här glömde vi ju. Marina gav ju oss ytterliga 10 krediter. Så då har vi 13. Fortfarande för dåligt för en fåle med vagn...

Viktor går fram till Martmardigan.

DET VAR INTE MYCKET KREDITER. Vrålar han ut så folk på gatan vänder sig om i ren förskräckelse.


JAG KAN HJÄLPA TILL MED KREDITER TILL VAGNEN, MEN JAG HAR INTE RÃ…D MED NÃ…GON FÃ…LE. OCH JAG KLARAR INTE DRA DEN SJÄLV.  KAN DU DRA DEN POCKO? DET SKA NOG GÃ… LÄTT FÖR DIG ATT DRA EN TVÃ…HJULIG KÄRRA. DU SOM HAR SÃ… MÃ…NGA ARMAR.

Som svar på Viktors fråga slår Pocko sig hårt på alla sina fyra armar för att demonstrera deras styrka.
"He, he! Här finns kaddyller!"

Pocko rotar i sina fickor och halar upp de 3 krediter som är hela hans sparkapital.
"Här! Jag hade visst nåra krrditer! Hur mycket har vi nu då?" Frågar Pocko och tittar på Martmardigan.

BEHÅLL DOM SÅ LÄNGE HERR POCKO, JAG VET ETT BRA STÄLLE SOM BYGGER KÄRROR, "BLENGTS KÄRROR OCH TUNNOR" HETER DET. JAG GÅR DIT OCH KÖPER VAGNEN NU. HÄNGER NI MED?

Viktor börja gå och svänger så småning om av på en liten sidogata. Efter bara ett par hundra meter kommer ni fram till en gårdsplan fullsmockad med kärror.

En liten man med fyra armar, precis som Pocko, står och byter ett hjul på en vagn.

GODDAG BÄSTE HERRN.   BLENGT FÖRMODAR JAG.  JAG SKULLE VILJA KÖPA EN TVÃ… HJULIG KÄRRA AV DIG.

Viktor öppner en liten lucka pÃ¥ sidan av kroppen.  Han plockar ut sin borrmaskin. Längst in i facket plockar han fram nÃ¥gra krediter. Viktor ställer sig och pekar pÃ¥ en tvÃ¥ hjulig vagn.

DEN DÄR BLIR BRA,  HÄR FÃ…R DU 42 KREDITER FÖR VAGNEN.   HOPPAS DET BLIR BRA SÃ….?

Viktor sträcker fram krediterna, och med den andra handen lägger han tillbaka borrmaskinen och stänger luckan.

"ojsan.....vilka gömmor du har viktor. full av eh, överaskningar måste jag säga."

Martmardigan stirrar intresserat på hela händelseförloppet. dessa robotar slutar aldrig att fachinera och framför allt överaska.

"du Pocko jao...du med dina och marinas, de pengar som blev över och mina eh, egna krediter får vi ihop eh..jao, 27,5 krediter. Räcker det mpnne till de patroner du vill köpa?"

Martmardigan kan inte låta bli att tycka lite synd om pocko då han inte fick köpa den dära forntida mojängen som han ville ha som hatt och tycker att om nu pengarna räcker så kan han gått få köpa de dära patronerna han vill ha. Dessutom vet han att zonen är ett farligt ställe där skjutvapen mycket väl kan tänkas lösa en och annan situation.

Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih, Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih

Precis när Viktor har betalt Blengt och börjat traska tillbaka mot Hydratorget med vagnen hörs det mest förhatliga ljudet alla kategorier, en konstapelvissla.

Hur mycket folk det än är kring hydratorget så är det helt enkelt omöjligt att röra sig i lönndom om man är antingen bjärt orangemålad, eller för den delen om man är 2,5 meter lång och har fyra armar.

20 meter bakom sig ser de en konstapel komma springande. Han är nu ensam, men eftersom pipan har tjutit så kommer säkert fler att samlas alldeles snart.

"Skit också!" Säger Pocko när han hör visselpipan. Han vänder sig till Viktor och Martmardigan. "Ok, dags att dra! Ska vi sticka till Viktors skjul? Vi kanske ska sprida på oss?" Han "checkar" snabbt att gevären är laddade. Nu ska vi slakta gris! Tänker Pocko och ler elakt.

"nej pocko inget skjutande! inte här! spring istället!! vi kutar mot viktors hus. Tror inte att vi eh,jao..har tid med att bli uppehållna av polisen just nu. tänk på de andra!"

Med det lägger martmardigan av i full kareta. rycker tag i viktor på vägen och skriker åt honom "kom viktor!!dags att springa!!". sedan för att inte tappa hatten tar han ett fast grepp i den med båda händerna. medans han kutar tänker han på det sista han skrek först "tänk på de andra!", det var något nytt. har aldrig hänt honom förut. visserligen har de han träffat nu på sistonde gett honom mer uppmärksamhet än någon gjort i hela hans liv med möjligt undantag flör hans mamma under hans första år.

FÖLJ MIG... Skriker Viktor. Viktor aktivera sitt springa läge och börja genast springa. Hans steg blir nu betydligt längre, och man kan tydligt höra hur hydrauliken blir mer ansträngd för varje steg han tar. Djupa hålor i marken lämnar hans metallfötter efter sig.

Gänget börjar springa allt vad benen bär (kolvarna håller).

Konstapeln plockar in på dem och motvilligt släpper den sackande Viktor den nyinköpta vagnen med all utrustning för att slippa bli konstapelmat. Viktor kommer ifatt Pocko och ser hans kruttunna hoppar över ryggen "Uff-Puff, aj, Uff-Puff, oj, Uff-Puff...". Den gör att han springer långsammare än de andra två. Han kämpar dock på och greppar tag i tunnan med två av armarna medan de andra två pumpar framåt som vanligt. Konstapeln, som bara har en blåspipa och en skarprättare att bära på, knappar snart in på Pocko, men Pocko KAN bara inte släppa sin tunna.

PANG-ang-ang!!!

Plötsligt ekar ett gevärsskott över staden. Skatkråkorna som sitter i ett träd utmed vägen flaxar oroligt iväg mot skyn.

Konstapelgrisen som är jämsides med Pocko och beredd att ropa ut sitt "Hur var det här då?" rycker till och han stannar upp, precis som Pocko. Efter någon sekund när han har tittat på Pocko, sätter han dock full fart förbi, bort mot där skottet kom. Han blåser återigen i pipan.

Pocko tittar sig omkring och fattar inte mycket. Men han ser att vagnen med alla grejorna är ca 50 meter bakom honom, han ser också att Viktor och Martmardigan har stannat 30 meter framför honom.

Pocko tittar mot Viktor och Matrmardigan sedan vänder han om och springer tillbaks mot vagnen. Väl framme greppar han tag i vagnen och drar den med järngrepp mot sina vänner igen.

Pocko kommer tillbaka. Då är frågan, ska Pocko få sina kulor, eller skall alla med högsta fart tillbaka till Viktors hus? Eller skall det utrönas vad det var som small?


Beslut, beslut, beslut...

"eh jao....eh, jag tycker att, eh....jao att vi fixar dina kulor pocko om de nu är så nödvändiga innan vi, eh...drar till viktors med en förmökad hastighet. Polisen var tydligen inte ute efter er, eh jao oss."

Martmardigan är så nervös att hela han darrar. vad i mökens har han gett sig in på? hur ska det sluta? svin äte mig ska han allt prova att ta sig en bläcka eller vad de nu kallar det för om han överlever detta.

Pocko tittar efter konstapeln som springer iväg.
"Hmm, det där lät som ett skott från en hagelbössa." Säger han frånvarande. Pocko blir nyfiken på vem som sköt och börjar gå mot det håll som skottet kom ifrån. Efter några steg stannar han upp och vänder sig mot Martmardigan.
"Ja, japp det tycket jag!" Han ler glatt mot Martmardigan. "Några kulor hade inte varit fel.... å kanske ett par tändmekanismer? Ska vi inte kolla vem som sköt?" Frågar han helt plötsligt.

Pocko sticker in till Härlige Hagbard där han köper 10 hagelpatroner och två smällburkar för 15 krediter. När han sedan funderar på att se vad som smällde, så säger både Viktor och Martmardigan stopp. Det är för farligt, alternativt har inget med vägverk att göra. Dessutom så låter det som om en massa pipvisslare är på väg dit.

Gänget kutar sedan för fullt, åt nordost för att komma ut från staden fortast möjligt. De springer under några minuter, men ganska snart går det ganska trögt att springa med en vagn bakom sig, och varken Pocko, Martmardigan eller Viktor är vana vid att springa över huvudtaget. Viktor lotsar sina vänner än åt ett håll, än åt ett annat. Irritationen över att aldrig komma någonstans förbyts snart i glädje för att komma ut från staden. Viktor visste tydligen ändå precis vad han gjorde.

De kommer ut på den stora landsvägen men lämnar den när de fortsätter österut. Efter en bra bit över stock och sten ser de plötsligt något mycket märkligt. Mitt i ett grusfält finns en kub, en orange kub. Pocko och Martmardigan ser frågande på varandra, men Viktor går med stadiga steg mot kuben. Lite närmare ser man att huset, som är 4x4x4 meter faktiskt har en öppning där man kan gå in. Utanför öppningen ligger en välordnad, svart stenplatta. Viktor förklarar stolt att det minsann är äkta asfalt.

NÅ, VÄLKOMNA TILL MITT HEM!

Viktor visar öppningen och låter Pocko gå in. Pocko är lite för lång, och lite för stor för att komma in, men han fixar lätt en något bredare ingång genom att huka sig och ta bort en planka. När han kommer in ser han att huset består av ett enda rum, det är helt tomt, sånär som på en skottkärra. Det är också trängre här inne, pga de tjocka väggarna. Martmardigan kommer också in. Men sedan är huset fullt. När Viktor också vill komma in är det dock lite för trångt.

"NÄ, NU FÅR EN AV ER GÅ UT, OCH DET BLIR NOG MARTMARDIGAN, FÖR POCKO KOMMER INTE UT NÄR MARTMARDIGAN ÄR DÄR INNE. SEN FÅR POCKO OCKSÅ GÅ UT, FÖR JAG SKALL TA UT SKOTTKÄRRAN.

FINT HUS, ELLER HUR?"

"eh jao...det var väl....fint men lite väl litet."

Säger martmardigan när han går ut ur huset för att lämna plats åt pocko och viktor.

"vart är de andra föresten? kommer de inte snart?"