Det är tre muntra gossar som traskar iväg med slantar på fickan. Zonen, det ska verkligen bli kul. Och kul ska det också bli att köpa grejor för att ta sig dit.

Pocko tycker att den bästa lösningen troligen är att sätta sig ner vid någon pub, ta ett glas, eller två, eller kanske tre. För att diskutera vilka saker som behöver köpas.

Martmardigan känner sig väldigt uppsluppen och börjar direkt fundera på vad som kan behövas. Äntligen får han möjligheten att ta sig ut i Zonen. Visst har han hört mycket om de underbara ting som finns där, men han har aldrig kommit speciellt långt ut i den. Det finns ju monster där, det har man ju hört. Då är det ju lite riskfyllt att ta sig fram själv.

Viktor processar tyst fram listor på vad som kan behövas. När han får upp ett alternativ, beräknar han hur stor sannolikheten är att det kommer att användas i olika givna situationer. Sedan nästa produkt och vilka situationer som den kan användas i. Till slut formulerar han ut de i olika listor för de olika varelserna i gänget. Sedan det viktigaste. Utifrån listorna filtrerar han bort de produkter som inte behövs för att få hem största möjliga mängd med byggnadsmateriel och vägprodukter vilket ju naturligtvis är det viktigaste att tänka på inför en zonresa.

Sällskapet tar sig så sakteliga norrut, men kanske kan man få ännu bättre priser vid Hydratorget nu när det är så mycket krämare där? Bazaaren är ju fortfarande igång, men den stora bazaaren är fortfarande bakom lykta dörrar.
This message was last edited by the GM at 09:51, Tue 16 Dec 2003.

"så, jao,jao....eh, får jag föreslå hydratorget där borde vi eh...jao få tag på bra saker och ting som vi kan behöva eller? jao,jao...det är nog bästa stället....bazaren vore ju förstås ypperligt men jao eh det är väl stängt ännu?"

"nej pocko! eh.......nä...inte eh mer starkdricka nu. jag tror inte de andra blir särdeles glada om vi sätter vad säger man sprätt på pengarna på rusdrycker du vet.....jao."

Martmardigan känner sig mycket obekväm över att babbla så mycket och dessutom som om han vore den med ansvar för det hela. ta hand om sig själv det kan han. ta hand om andra. det har han aldrig gjort. svetten pärlar sig på hans panna och rinner ner längst sidorna av ansiktet. nej, det här tycker han inte om men zonen, ah zonen!

"eh vill påpeka att vi borde prioritera mat, förband och vatten. äta och dricka något i zonen är inte bra för varken kropp eller knopp som min morfar brukade säga (martmardigan garvar åt sitt försök till skämt, han tycker i alla fall att det var roligt). och sen jao....att jao..någon skulle eh, bli skadad är väl inte helt otroligt. tält eller kasnke vindskydd vore bra och jag behöver nog eh....ny tobak. får vi pengar över så, jao, eh ja då kanske vi kan köpa dig en flaska av något starkt pocko men vi kanske borde se till att hitta resevdelar till våra automater också. eller?"

"viktor vad säger du? jao....jag bara undrar och du med pocko vad tycker du vi bör eh, införskaffa oss inför resan?"

som vanligt tittar han knappt på någon när han pratar utan tycks prata till alla och ingen dessutom vrider han på sig en aning och gör djupa hål i marken med sina skor.

"Jaa, du! Vad ska man ta med sig? Är det så svårt att gå till zonen?" Pocko tittar på Martmardigan och sedan på Viktor. Pocko skrynklar pannan och ser väldigt ansträngd ut.
"Hmm, jag funderar." Mumlar han. Efter en kort stund skiner hans feta ansikte upp. "Aah! Jag vet! Vi behöver nog mat! Något att äta? Jag kan tänka mig att man blir hungrig om man ska vara borta så länge och om man går långt å så. Å sen behövs kanske nått att dricka? Ölmust och tokjos blir nog bra. Japp! Kanon! Ha, ha! Sedan tänkte jag att man kan behöva hattar kanske? Jag menar mot solen å så? Å sen kanske man behöver en varm tröja eller man kanske kan ha flera stycken tunna tröjor... Pocko stannar upp och funderar igen. "Ja, just det! Man kan ju ha många tunna tröjor för då blir det som en tjock tröja ...ju! Fattar ni?" Han ser allvarligt på Martmardigan och Viktor för att få bekräftelse att dom förstår hans komplicerade tankebanor.

Martmardigan ler brett och fånigt åt Pocko. visst ser han pocko som sin vän och för en gångs skull tror sig martmardigan förstå sig på en människa förutom sig själv vilket gör honom glad och faktiskt drar honom närmare pocko så att säga. han tycker om den store enkla lunsen helt enkelt. visst är han som en jättebaby men martmardigan ser honom ändå som en vän i denna alldeles för komplicerade värld. om ändå allt rörde forna ting, reparerandet av dessa och kunskapen om det som en gång var ja då skulle världen vara mycket lättare.....

"jaha...eh,jao....dåså till hydratorget vi gå eller har du något du gärna vill säga viktor?"

"hattar? näe...men eh kanske något att sättaa för ansiktet, själva luften i zonen kan vara farlig, tänk om vi kunde hitta ett gäng sådanadär astmamasker eller vad det nu var de hette som de använde förr när de fick svårt att andas den löuft som var.......(martmardigan ser drömmande ut...) ölmust? tokjos? nej du käre pocko är det något vi behöver är det vatten och tröjor? näe....jag tror vi har kläder så vi klarar oss"

Det blir allt fler på gatorna, ju närmare Hydratorget de kommer. Strax innan sällskapet kommer fram till torget hittar de ett stånd där en älgherre står och säljer skålar och tunnor i trä. På marken bredvid ståndet har han också en jättestor, jättekonstig guldtingest. Guldhatthjälm, jättevärt priset! står det på en spretig skylt som står bredvid. Det är uppenbarligen ett riktigt fornfynd, men den ser inte ut som någon hjälm Ni tidigare har sett. Början av hatten, från brättet och upp, ser ut som en pjåskakärratanthatt, när den smalnar av uppåt. Men den är fortfarande väldigt bred när den fortsätter neråt igen. Därefter snurrar den upp och tillbaka neråt igen och sedan blir det ett gytter av smårör som går hit och dit och mitt i kaoset sitter det tre knappar.

Hjälmen är smutsig, bucklig och dan så den har nog använts i krig. Frågan är bara hur man skall kunna balansera den på huvudet? Och hur stort huvud behöver man egentligen för att den skall passa?

Viktor går fram och knackar lite på den...

"Ja, jo, en fin pjäs, det där."

"Själv har jag lite kort huvve ner till hornen, men Ni, min herre skulle säkert kunna bära den med bravur! Och så elegant med en riktig guldhjälm! Och billigt. 100 krediter bara, och då är det solitt guld, jajamen!"

Älgen vänder sig till Pocko.

Pocko tittar storögt på den fina guldhjälmen.
"Ã…Ã¥h! Den va fin den!" Utbrister han.
"Får man testa?" Han tittar frågande på älgherrn. Efter att ha fått ett glatt svar tar Pocko upp hatten och testar den på sig köttiga huvud.
"Åh, se! Den passar jättefint!" Pocko skiner upp. Det ser ganska absurt ut. En 1 meter hög hatt i skinande guld, med krummelurer och sniderier.
"Den skulle man behöva!" Säger Pocko till Martmardigan och Viktor. Pockos ansiktsuttryck förbyts plötsligt och han blir tjurig.
"Men jag har inga krrditer! Fasiken! Jäsiken också!" Pocko tar av hatten. Plötsligt skiner han upp igen.
"Säg mig herr älg, det är inte något du vill få sprängt? Jag menar vi kan ju alltid göra en bytesaffär? Vad sägs, va? Ingen gammal fiende du vill bli av med? Nån gammal taskig morbror eller så?" Pocko ser lite lurig ut när han ser på Älgherrn.