Re: PÄ SkrofsmÄl
Ja, gu' pokker er jeg da dansk - sÄ dansk som Gammel Dansk, danskvand og Grand Danois (dvs. et lokalt urprodukt forÊdlet med importvarer)!
HÀr fÄr ni hela den sannfÀrdiga historien:
NĂ€r jag var sĂ„ dĂ€r 13 Ă„r dog min farmor, och arvet gick Ă„t att köpa en skogstomt i Halland (i den lilla orten Hishult, precist mitt emellan Laholm, Markaryd och Ăngelholm). DĂ€r byggde vi sen - farsan och jag - en fin liten stuga uppe i backen som vi njöt gott av varannan förbannade helg och vartĂ€nda j@vla sommar-, höst- och jullov under de följande tio Ă„ren eller sĂ„. Det var nog dĂ„ jag riktig började lĂ€ra mig svenska - min far tycker att "hvis de vil tale med mig mĂ„ de fandengaleme gĂžre det pĂ„ dansk!" Attityden hĂ„ller nĂ€stan om man befinner sig hemma i Danmark, men om man vill uppnĂ„ god vilja hoss svenska bankirer, svenska lĂ€nsstyrelser och svenska sĂ„ vidare kanske man fĂ„r tĂ€nka om... NĂ„ja, jag var ju endast en pojk och lĂ€rde mig lĂ€tt, sĂ„ det blev jag som fick ordna med bankhandlingar, byggtillstĂ„nd och sĂ„nt, och dĂ„ lĂ€r man sig ju. Jag har Ă€ven Fantomen att tacka för mina svenskkunskaper - tack, Fantis! (stor kram til den trikĂ„klĂ€dde Anden Som Vandrar)!
Jag var iövrigt inte alls lika lycklig som min far att ha stuga i Sverige - medan mina vÀnner gick pÄ diskon och skaffade sig flickvÀnner gick jag i skogen och skaffade mig knottbett (oj, va sexigt...) men jag mÀrkte ganska snart skillnaden mellan svensk och dansk natur - de tvÄ gÄr helt inte att jÀmföra (dansk sÄkallad "natur" Àr helt enkelt urtrÄkig, friserad och nÀstan som en park).
Sen sÄlde vi backastugan (nÄja, det var faktiskt ett ganska fint bygge, ett modernt trÀhus med alla faciliteter) till nÄn annan dum danskj@vel och köpte en villa nere i byn. Det var nog min fars tanke att kunna dra sig til Hishult pÄ livets höst men det blev liksom inte riktigt av - det var alldeles för mycket göra med villan, mer Àn med backastugan. Det blev rena rama slavlÀgret till sist och till slut var det bara han och hans sambo som Äkte dit - och Àven hon blev aldrig riktigt glad för det.
NÀr jag gjort lumpen (i Danmark, förstÄs) och efterföljande misslyckats med mitt första karriÀrförsök trÀngde jag klimatÀndring och flyttade upp i stugan. Jag tog jobb pÄ en nÀrliggande möbelfabrik, dÀr jag fick lÀra mig lite mer svenska, och det var ju inte illa det. Speciellt uttrycken "krabbar'e?" har jag hört en hel del gÄnger, jag fick nÀmligen köra gaffeltruck utan riktigt veta hur (men jag lÀrde mig!).
Men min dÄvarande flickvÀn (nu fru och mamma till mina tvÄ ungar) tyckte inte att det var sÄ himla skönt att lÀmna civilisationen varje fredag kvÀll och Äka till skogs - och efter ett och ett halvt Är som svensk medborgare kvittade jag jobbet och det omvÀnda personnumret och ÄtervÀnde till Danmark. Lite grann hade det nog ocksÄ med att göra att dom ville ha jag skulle göra lumpen en gÄng till, den hÀr gÄngen pÄ svenska nÄnstans uppe i Norrland. NÀhÀ, icke...!!!
Nu för tiden Ă€r jag inte sĂ„ ofta i Sverige, Ă€ven om det finns Ăresundsbron och allt. Men jag skall alltsĂ„ Ă„ka till Stockhoml imorron kvĂ€ll Ă€ndĂ„, och det ska bli trevligt. End of story, circle closed.