Mikke känner sig lite extra organisk när Viktor skriker ut sakerna man skall vara försiktig med. Alla tränger in sig i det ena tältet utom Viktor som stannar på vakt utanför och fortsätter med det andra. Inne i tältet dukas det upp för nattamat. Den torra föda som köpts in blir fantastiskt mycket godare med hjälp av den smakliga spis som Mikke glatt delar ut till de matätande i sällskapet. "Ja, jag tog lite av maten som jag och gubbarna skulle ha, men jag har ändå hört att man inte behöver så mycket mat när man blir gammal" Den tryckta stämningen lättar betydligt av att få lite mat i magen och alla blir på ett strålande humör när de bäddar ner sig på de platser som tältet erbjuder.

Aleta blir dock väldigt villrådig. När hon skall gå och lägga sig och börjar ta av sig sina kläder så tänker hon plötsligt på att hon har glömt ta med sig sin nattsärk. Hon kan ju inte gärna ta av sig naken här bland alla männen. Hon tittar sig oroligt runt och vet inte vad hon skall ta sig till. Och min aftontoalett? Jag måste ju borsta håret. När hon ser att Marina går och lägger sig med sina kläder på sig, bestämmer hon sig för att göra detsamma, men hon ligger och blir orolig för vad de andra skall tänka. Visst är det oartigt och konstigt att gå och lägga sig med kläderna på tänker hon och tittar upp i tälttaket medan hon lyssnar på sina sovande kamrater. Hon stirrar ända tills hennes automatiska defragmentering tar överhanden och ögonlocken faller ner och stänger av all bildhantering.

Pssschyyy, Bzzzt, Klink, Schtosch Efter att ha vandrat runt några gånger runt tältet posterar sig Viktor vid sin skottkärra där han helt enkelt står under 4 timmar. När han är klar med sitt pass så kryper han in i tältet bort till Pockos öra.

"POCKO, DET ÄR DIN TUR ATT TA VAKTEN, SÅ SKA JAG KOPPLA AV MED LITE INTERN VÄGMÄRKESMEMORY. VAR BARA FÖRSIKTIG SÅ DU INTE VÄCKER NÅGON AV DE ANDRA."

Alla i tältet flyger upp vid Viktors vrål. Pocko, vars öron fortfarande ringer, knuffar bort Viktor och fortsätter sova. Aleta vaknar naturligtvis också av uppståndelsen, och känner hur hon fryser.

"Min sortering är ändå färdig, så jag kan vakta resten av natten"

Hon sätter sig huttrande och tittar ut i natten. Hon skrämmer upp sig själv när hon tänker på alla spillvittror, pykfläppar och slartväntar i sagorna hon läst under sin tid i Hindenburg. De lever alla i de allra djupaste skogarna och säkert också i zonerna. Så fort hon hör ett plask ifrån vattnet eller ett prassel från land rycker hon till. Timmarna förflyter och när morgonens grå strålar bryter igenom dimsjoken väcker hon de andra i gruppen.

Alla tar sig ut från tältet för att se Zonen i all sin 'prakt'. En fläkt av historiens vingslag slår emot allihop som är i zonen för första gången, men för flera av dem avtar känslan väldigt snart när de ser det desperat tråkiga landskapet i området. Till och med de små, härdiga tallkottabuskarna ser grå ut i morgondiset.

Faktum kvarstår dock. Nu är de här och det är dags att hitta Sirina.

"VI KAN LIKA GÄRNA GÅ IFRÅN DEN HÄR PLATSEN I ALLA FALL", skriker Viktor. "JAG HAR NÄMLIGEN KONTROLLERAT ATT DET INTE FINNS NÅGON ASFALT I NÄRHETEN.",

"Grrr, tvi fan,grrr, här luktar det ju,grrr, rutten ulk,grrr"
Rex gör konstiga grimaser, samtidigt som han sniffar och snörvlar i morgon diset.
Han tittar runt lite i det närmaste området, nog för att det luktar illa men han tycker det är väldigt spännande oxå.
"Grr,undrar jag,grrr, hur vi skall,grrr, hitta den där,grrr bruttan,grrr, i det här lanskapet,grrr"
HAn linkar runt lite i området för att sedan återvända till dom andra.





OOC:10:06, Today: Rexroth Grovbette rolled 39 using 1d100. Zonkunskap. 
This message was last edited by the player at 09:08, Fri 09 Jan 2004.

Aleta plockar fram sitt gevär och trycker i en kula. Bäst att vara förberedd, tänker hon och kramar ömt den kalla metallen på Skarprättaren, hoppas jag kan lita på dig att ta mig härifrån med oljan i behåll.

"Vilket håll som helst är väl så god som något, jag kan inte ens se några ruiner. Enligt kartan ska det finnas ett vattendrag en bit bort. Nåväl, här någonstans ska Sirina finnas om man ska tro den där Rufuel..."

Hon tar upp en sten från marken, väger den i handen och kastar den sedan förstrött mot närmsta tallkottabuske.

När Marina vaknar kommer hon inte alls ihåg den plötsliga uppvakningen mitt i natten, även om några av de andra skurrar och mumlar ont mot skriktruten Viktor - hon var helt enkelt för trött och djupt i dvala efter de senaste dagarnas hektik för att registrera att ochså hon själv väcktes. Nu, i solens glittrande strålar över zonens dimmiga ödslighet, är hon dock vaken och frisk som vanligt, klar på att ta sig an vilka problem som helst.

När hon samlat ihop sina prylar (tygpåsen som hon använde som huvudkudde och manteln hon hade över sig som täcke) och säkrat sig att hennes pistolarsenal är laddat, säkrat och klart går hon fram til Aleta.

"Ja' tycker vi ska' försöka hitta de' där vattendraget - om man vill gömma sej härute behöver man no' vatten mer än nåt annat. De' ä' troligt att Sirina kan hittas i närheten av de', då, tänker ja' - eler att de' åtminstone finns nå'n där vi kan fråga."

Sällskapets konversation avbryts dock av att Mikke stegar ut ur tälten iförd sin skrynkliga kostym och välkammade päls. Med ett brett leende och harmonisk blick tar han ett djupt andetag och lyfter upp sin plommonstopp med sin käpp och sätter den till rätta på den håriga hjässan.

"God morgon mitt herrskap! Redo att ge er iväg och söka efter fara?"

Mikke står gladlynt in sin armbåge på Aletas lår samtidigt som han blinkar med ena ögat åt henne.
Mikke verkar vara på ett superbt humör och börjar visslande stapsera därifrån med käppen svängandes i takt med den stora svansen.

"Grr,kan inte hitta,grrr,några spår eller,grrens,grrr,någe av,grrr,intresse,"
Morrar Rex när han kommer tillbaka till dom andra.
"Grrr, men att,grrr, bege sig,grrr,mot vattendraget ,grrr, är ingen dum,grrr,ide"
Eftersom han hörde vännernas konversation på lång väg.
"Grr, allat levande,grr, behöver,grr ju vatten" säger mutanten och sneglar lite på Victor och Aleta. Han vet inte riktigt om han skall placera dom som levande, dom luktar inte riktigt rätt. Han tänker till lite extra samtidigt som han kliar sig under hakan med sina stora farlikga klor.
"grrr, jo,grrr, som jag sa,grrr, vattendraget är,grrr, nog det,grrr,bästa stället,grrr, att titta,grrr, på"
Rex sniffar lite i vinden, samtidigt som han morrar och snörvlar.


OOC: 17:49, Today: Rexroth Grovbette rolled 44 using 1d100. luktsinne.
This message was last edited by the player at 16:51, Fri 09 Jan 2004.

Pocko har svårt för att vakna. Han är trött. Dessutom hade han en otäck dröm där Viktor kom och skrek honom i örat hela tiden. Konstigt.

Med stor ansträngning tar han sig dock upp med mycket stånkande och stönande. Han lastar på sig sin utrustning (dvs en tunna krut, några tändhattar, bössorna och en liten påse).

Pocko sneglar mot Mikke. Pocko gillar inte Mikke. Han säger så konstiga saker. Pocko tittar på Viktor. Pocko gillar inte Viktor. Viktor skriker Pocko i öronen hela nätterna. Kanske kan lite krut i Viktors plåtskalle få tyst på honom? Nåja, det får väl vara så länge.

"Hahaha! Jaha ni, den dära zooonen verkar inte så farlig den! Nää, det här e ju fint! Man har ju hört att det ska va så farligt i zonen ju. Undrar om man kan hitta något fint här?" Det sista säger Pocko med en drömmande min. Han tänker på den finfina guldhjälmen som krämaren i hindenburg hade för försäljning.

Pocko ser sig om efter en matbit. "Lita mat i maggen sen e Pocko redo för vilken fara som helst! Hahaha!"

"Den enda faran här, Mikke, är att en viss rävs tassar plötsligt bryts av, om han inte håller dem till sig själv..."

Aleta litar inte helt på Mikke och kan inte riktigt förstå Rexroth heller, de enda riktiga typerna verkar vara Marina och Martmardigan. Viktor är helt enkelt för primitiv och Pocko en vandrande jättebäbis.

"Tja, Marina, sovit gott? Och du med Marty? Jag hoppas att morgonen inte blir alltför farlig framöver."

När Pocko börjar dregla och prata om mat känner även Aleta ett behov av någon deciliter olja. Vandringen över det dammiga landskapet kommer säkert att bli hård, oljan kommer att behövas.

Trätande och bråkande börjar sällskapet vandra mot norr, vilket är vad som verkar vara den rätta riktningen enligt kartan. Viktor tar täten och Mikke hänger på.

"HÄRÅT TROR JAG ATT DET FINNS ASFALT!!"

Viktor klampar fram över den grå jorden så Mikke har svårt att hänga på. VOSSCH! Glortch!

Plötsligt försvinner Viktor och Mikke ner under markytan. Ljuset tänds i Viktors varningssaftblandare, men det är bara ett par blink som hinner synas innan de är helt borta.

Martmardigan och Aleta minns plötsligt vad Rubank hade sagt. Han hade nämnt något om att Krykke hade fallit ner i ett hål vid stranden, den där dagen för länge sedan. "KOLKHÅL! Rädda dem!", ropar Martmardigan och börjar fumla för att få fram sin pickadoll.

OOC: Okidoki, något är på gång. Berätta vad Ni gör och slå initiativslag. Martie har inte varit online på ett tag, så ev sköter jag honom lite.

OOC: 11:26, Today: Rexroth Grovbette rolled 10 using 1d10. initiativ.  + 16 = 26
Rex kollar runt om det finns något ställe att binda fast sitt rep, han tittar även hur långt ner dom fallit. När detta är gjort kommer han att kasta ner sitt rep till dom som fallit ner


OOC: Du glömde säga om Rex fick upp vittringen på något, han lyckades med luktsinnet i förra posteringen :)

Martmardigan har för övrigt använt en av snusnäsdukarna som luftfilter. ja han har den knyten över mun och näsa. Han verkar som vanligt lika rädd somförvirrad över att hålla ett vapen i handen men dessa kolkmalar har han hört talas om alldeles för många gånger. Han vill inte bli monstermiddag nu när han äntligen kommit till zonen. Han drar sig dock bakom de han anser vara bättre på att bruka våld än honom själv det vill säga den store pocko och den vilde rex.

OJDÅ, Skriker Viktor när han trampar igenom den lösa marken. I ett desperat försök att varna dom andra slår han på sin saftblandare men försvinner sedan ner i hålet.

OOC: 14:44, Today: Mikke Sluug rolled 10 using 1d10. 10+29=39 (+10 Med pistol = 49) Init 

Mikke suckar högt åt den skrikande roboten och den besvärliga teräng denne trampar upp åt honom. Han känner hela tiden att hans korta ben inte klarar av sådanna gropar och han blir bara mer och mer irriterad.

Mikke skall precis till att skrika åt Viktor att lugna ner sig, detta avbryts dock i ett panikslaget tjut. Det sissta gänget kan se av Mikke innan han faller ner i avgrunden är ett skräckslaget ansiktuttryck samtidigt som han i luften försöker vända sig om.

Efter en stund kan gänget höra ett skrik i desperation nerifrån avgrunden.
This message was last edited by the player at 15:51, Sat 10 Jan 2004.