Viktor går fram till dörren rakt fram. Långsamt o försiktigt öppnar han och kikar in, precis som om han var berädd på att något ska hända.

Viktor öppnar försiktigt dörren och Martmardigans fackla förmår inte lysa upp något i det rum som öppnas framför honom. Viktor hör dock snabbt en röst och ett ihåligt 'puff' några meter bakom dörren. Innan han hinner reagera formligen exploderar väggen bredvid dörren en blixtkaskad och ett klart ljus förblindar honom och Martmardigan. Aleta och Pocko som fortfarande befinner sig i sovutrymmet hör och ser bara vad som händer framför dem.

Snabbt drar Viktor tillbaka dörren och han startar om sina synenheter för att få bild igen. Martmardigan tappade lampan i tumultet och gnuggar sig i ögonen några sekunder innan han åter får tag i lampan som klarade fallet.

"DET VAR NÅGON DÄRINNE. UPPENBARLIGEN MED NÅGON TYP AV VAPEN!", konstaterar Viktor.

Viktor slår igen dörren och håller för den med hela sin tyngd.

JAG HÖRDE ATT HAN PRATADE FORNSPRÅK SÅ JAG ANTAR ATT DET ÄR NÅGON TYP AV ROBOT DÄR INNE. ELLER AUTOMAT SOM NI BRUKAR SÄGA. AV HANS HANDLINGAR ATT DÖMMA SÅ VILLE HAN INTE HA OSS HÄR. DU SÅG DEN OCKSÅ MARTMARDIGAN, KAN DU SÄGA VILKEN TYP DET VAR OCH HUR MAN FÅR DEN ATT LÄGGA NER VAPEN. ELLER VAD SKA VI GÖRA?

OOC: Ursäkta att Viktor gjort så mycket idag, men jag tyckte ändå det inte var så mycket viktigt i det förra rummet så jag hoppas ni inte har något imot det...

"Vi kanske skulle försöka prata med han eller? Jao......det skulle vi kunna göra. Aleta är ju den bäste av oss på det tror jag eller har jag fel?jao....ja det är min ide. Det verkar ju inte som om han använder dödligt våld imot oss ialla fall tror jag. Jao,jao. ja vad tycker ni?"

Martmardigan plockar upp lyktan från golvet och tänder den igen om så skulle behövas. Vidare känner han sig väldigt röksugen men detta är väl knappast tillfälle för att tända pipan? nej det får vara. Eftersom han själv inte riktigt uppfattade vad som hände utan Viktor ger han ett tämligen förvirrat svar till sin gode vän automaten. Han håller också Derringern redo om så skulle behövas. Visst är han skraj och visst vill han helst av allt se att han inte behöver använda den. Han minns allt för väl vad som hände sist han brukade den. Nej våld är inte hans kopp av te och bara tanken på det får honom att små rycka i nervositet.

Aleta kan inte förstå hur alla kan uppfatta henne som någon sorts expert i dessa sammanhang. Och nu ska hon prata förstånd med en vildsint och farlig automat? Vem vet hur länge den irrat runt här nere? Kanske har dess system tagit skada av ensamhet och slitage? Aleta tar en stor risk men säger givetvis: "Ni vill jag ska prata med den? Javisst! Så gärna så!", helt utan antydan till sarkasm.

Hon tar sig fram till dörren som Viktor håller i och tillsammans öppnar de den en glipa. På hackigt fornspråk (det hon kommer ihåg) säger hon: "Mhhmmhh, öh, skjut inte, vi kommer i fred, öh, hmm, oh store automat!"

Med teatralisk och underdånig ton hoppas hon få något slags gensvar inifrån rummet. Ett gensvar som förhoppningsvis inte innebär alla deras död.

Aleta öppnar dörren några centimeter och börjar tala. Gänget förstår allt som hon säger även om hon försöker lägga lite dialektalt 'forniska' i talet. Uppenbarligen fungerar det ändå på något sätt. Hon blir inte omedelbart beskjuten. I stället ser hon genom dammet en kuslig figur på andra sidan rummet bakom några bord. Det är mycket riktigt en robot med metalliskt utseende. Dess huvud består av en stor hjälm och i ena handen har den en märklig pistol och i andra en metallstav.

När den får syn på Aleta börjar den plötsligt springa med den gnistrande metallpålen i högsta hugg samtidigt som den säger något metalliskt på fornspråk. Aleta drar snabbt igen dörren och en dunk hörs i ståldörren och en elektrisk blixt vandrar över dörren och in i handtaget  vilket gör att såväl Viktor som Aleta känner en stöt.

Pocko står längst bak och studerar sina vänners tafatta försök att kommunicera med automaten. Pocko inser snabbt att automaten i nästa rum inte pratar deras språk, den pratar Pockos språk. Han ser till att ladda sina bössor och tar sedan rejäla kliv fram mot dörren.
"Flytta på er! Pocko ska prata med plåtburken! Nu ska vi se här..."
Han tränger sig förbi de andra och puttar undan Viktor och Aleta. Med ena benet tar han spjärn mot dörren och, med sin fulla kraft, puttar han upp den.
BLAM! BLAM! Pocko drar av två skott.
"Käka bly din plåtklädda drivvedsmask!"

Viktor anstränger sig för att komma på sina fornspråkskunskaper. Han har  precis planerat säga något till roboten, men blir hastigt avbruten när han ser Pocko dundra förbi och avlossar två skott. Trots detta börja han prata med roboten som inget hade hänt.

FÖRBJUDET SÄGER DU!  DU VET TYDLIGEN INTE VEM JAG ÄR. JAG ÄR VÄGVERKSENHET V62C. JAG OCH MINA VÄNNER ÄR HÄR FÖR ATT INSPEKTERA VÄGBYGGET.. Å VAD FÅR VI SE!!! TRE DÖDA VÄGARBETARE OCH EN GALEN ROBOT. LÄGG GENAST NER DINA VAPEN OCH RAPPORTERA TILL MIG OM DIN STATUS OCH UPPDRAG. OM INTE SÅ MÅSTE VI TYVÄRR DEAKTIVERA DIG. MAN KAN TRO DU HAR FÅTT KRÄFTAN SOM DU BETER DIG...

Viktor börjar hålla sin monolog om vägbyggen och kräftor när Pocko har kollat sina bössor och rusar framåt med en bössa i varje nävpar, riktade snett framåt. När dörren flyger upp på vid gavel står en otäck robot väldigt beredd bara någon meter framför honom.

FRÄÄSS!

Pocko känner en rejäl, varm smärta i pannan av något som han inte vet vad det är, vilket gör honom än mer förb... ilsken...

Han riktar sina bössor tillbaka mot droidens huvud och trycker in avtryckarna.

"KA-BOOM" "Ka-Ploink"

Dånet från bössorna får det åter att pipa i öronen. Vad är det för fäbless han har för höga smällar egentligen???

Den ena bössan som innehåller en jättekula slår in i skallen på roboten och gör ett ordentligt hål. Roboten ser dock inte ut att affekteras allt för mycket, även om det blixtrar till i skallen, utan en röst kommer ut från stålskelettet, åter något på fornspråk.


OOC:
I första led står nu Pocko, därefter Viktor och Aleta, allra sist en Martmardigan med hakan nere vid knäna.
Slå Initiativ och sätt dem tillsammans med Era handlingar i en privat linje till mig. Rollspela också ev träffar/missar. Jag räknar att ingen har några minus, även om ljuset från lyktan verkligen inte lyser upp allt... Men den lyser upp Er ;)...

Aleta hinner knappt tänka över vad hon ska hitta på nu att säga till den tydligen förvirrade automaten då Pocko tränger sig förbi och börjar skjuta. Hon önskar hon kunde simulera en suck som en riktig människa, men nu måste hon hjälpa Pocko.

Aleta tränger sig förbi dörren och upp jämnsides med Pocko på hans högra sida. Eftersom hon inte har geväret färdigt måttar hon en spark med högerfoten mot automaten. "Ta den här, fula robot!", piper hon samtidigt. Hon inser försent att roboten och hon är båda byggda av metall. Ett rejält *KAABLONK* hörs när Aleta's fot smäller in i dess huvud, men hon gör inte mer än en liten buckla i plåtskrället.
This message was last edited by the player at 16:49, Fri 06 Feb 2004.

" Mökens också!!! EN TERRORROBOT!!!!!!!!!! En kve..kva..kelv...KEVLARKLÄDD attan också!!! Pockos bössor är nog det enda vi har att förlita oss till nu. i alla fall....ghaaaa!!!! svin och röpest.

Martie blir som hysterisk bakom de andra och börjar nästan dansa runt av rädsla när det går upp ett liljeholmens för honom vad det kan vara för något. Varför gav han sig inte in på en karriär som ölmusthavare istället för det här?!?

"Hua, hua... Jihaaa!" Skriker Pocko när han helt orädd (eller helt blåst!?) stegar fram mot automaten. Precis när han kommer fram drar han upp sina gevärspipor för att skjuta automaten i skallen, men Pocko snubblar till och båda gevären fastnar i automatens ben.
"Va faan!" Skriker han rakt i "ansiktet" på automaten.
"KA-BOOM!") OOC: (Tack för det Kenny! KA-BOOM var bättre! ;-)
Pocko verkar bli lika förvånad som de andra i rummet när ett av gevären går av och spränger bort stålflisor och några mindre detaljer från automatens vänstra ben.

DU FÖLJER INTE VÄGVERKETS PARAGRAF 13 DEL 45-6. DETTA SKA DU GENAST STRAFFAS FÖR. Skriker Viktor ut mot roboten samtidigt som han stöter upp sin hacka mot roboten. Tyvärr har han inte så bra kontroll på sin handling så stöten missar precis Pockos huvud.
This message was last edited by the player at 13:15, Sat 07 Feb 2004.

Modig som få skuttar Aleta in i rummet med Terrorroboten. Trots att hon gör en solid käftspark rubbas inte den stora roboten det minsta. Dess massiva skydd absorberar kraften från den lilla automatens 37:or.

I stället så höjer automaten sin märkliga pistol och riktar den rakt mot den framrusande orange vettvillingen. Inget händer dock Viktor ens när den blixtrande staven också precis passerar förbi honom.

Pocko har lite problem att hantera faktumet att lilla Aleta studsar som en boll framför honom, men smälla ska det, även om siktet inte är det bästa och den stora kulan slumpar sig minsann in i robotens ben.

Viktor och roboten står framför varandra och svingar sina vapen mot varandra. Viktor försöker träffa terrorroboten men missar, precis som terrorroboten gjort tidigare.

Martmardigan skriker ut sin vånda, men kan ändå inte hålla sig ifrån att titta på den magnifika tingesten som står inne i rummet. Detta är ju tur för församlingen eftersom han är den som håller i lyktan.

OOC: Ny runda. Ni är nu alla utom Martmardigan, som står i hallen, inne i ett ganska stort rum med inte mindre än 4 stora bord. Pga att ljuset bara kommer från dörröppningen ser Ni dock inte hela rummet. Ni får inga minus för att strida här, så länge Ni håller Er precis vid dörröppningen där ljuset finns.
This message was last edited by the GM at 00:20, Sun 08 Feb 2004.

Aleta kryper ihop och slinker undan från den värsta striden. Hoppar upp på ett av borden i närheten och plockar fram sitt kära gevär. Hon petar in en av sina fem .45s i loppet och är färdig för skrotning. Av automaten alltså, inte sig själv. Detta sista säger hon högt och fnissar.

DETTA SLAG JAG GÖR NU ÄR SISTA VARNINGEN... LÄGG NER DINA VAPEN GENAST... Viktor tar i ner från golvet och svingar sin hacka med all sin hydraulikkraft han kan frambringa. Det för en gångs skull välriktade hugget borrar sig djupt in i robotens bröstkorg. Blixtar slår ut från hålet i bröstkorgen och olja bara vräker ut över alla och ner på golvet. Viktor rycker ut hackan och inväntar det slutliga svaret från roboten. NÅÅÅ...?

Pocko tar ett steg tillbaka för att dra upp en patron (slug) och ladda ett av gevären. Det andra geväret riktar han mot automaten och drar av den sista kulan.
KA-BOOM!
Hagelkulorna smattrar mot väggen bakom automaten och slår bort flisor som sprider sig i lokalen.
"Jihaaaa!" Skriker Pocko.

Aleta hoppar vigt upp på sitt bord en bra bit in i rummet och känner sig riktigt uppspelt av situationen. Kulan ligger i loppet och hon är klar att ge den stygge roboten på nöten.

Pockos onödiga skjutande fortsätter, men han lyckas i alla fall stoppa i ett extra stort piller i sin kanon.

Viktor ger ett mäktigt hugg som går rakt genom kevlaren på terrorroboten som uppenbarligen inte lyssnar på vad Viktor har att säga.

Den sista smällen verkade veta var den tog, för terrorroboten som fortfarande siktar mot Viktor med sin konstiga pistol trycker återigen in avtryckaren. Ett litet vinande hörs, sedan ett knäpp och en liten rökpuff åker upp från fornpickadollen. Viktor blir helt begeistrad i puffen och ser inte den elektriska klubban som kommer i robotens andra hand. Den ger en lätt smäll i benet på Viktor, men det sprakar till något så fruktansvärt när den träffar, och en ljusbåge slår mot Viktors vitala kretsar, vilket gör att den arme vägarbetsroboten blir fullständigt överbelastad. Alla leder på Viktor låser sig och han blir stående i ställningen där han laddar med sin hacka för nästa slag.

OOC: Ny runda

Pocko attackerar plåtmonstret. Han rundar den stillastående (döende? ;) ) Viktor och skriker.
"Arrrgh! Ditt plåtsvin! Nu ska du få! Ät denna!" Pocko riktar återigen sin bössa mot automaten.
KA-BOOM!
Den öronbedövande knallen ekar i bukern. Kulan slår in i automatens högra ben.
KLONK!
Några skruvar och smådetaljer flyger från den förvånade ;-) automatens ben. Pocko skriker förtjust.
"Haaaah Hahaaa!!"

Sporrad av Pocko's stridsiver och uppfylld av vrånghet inför terrorskrället riktar Aleta Skarprättarn mot denne och trycker av. Med nästan magisk precision träffar kulan plåtskallen som rycker till och sprider gnistor omkring sig.
"Ha ha haaaaw ha ha haaaaw!", skrattar Aleta och gör en liten glädjedans uppe på bordet.

Aleta verkar ha träffat mitt in i skallcentret på den stora roboten för en skakning går genom dess kropp och plötsligt börjar den springa ut i hallen, och in i nästa rum, där Martmardigan står.

Martmardigan som har varit helt förstummad av allt som händer börjar fumla upp sin lilla pistol, om det skulle vara så att den vackra atomaten skulle få för sig att komma nära honom. Det är dock svårt när man bara har en hand ledig, den andra håller han ju lyktan i. Till slut får han dock upp den, men beslutar sig i stället för att springa när han ser roboten faktiskt komma i full karriär mot honom. Han tappar lyktan i dörröppningen men knappt har han vänt förrän han känner ett kraftigt slag i ryggen, och hans kropp spänns av en elektrisk stöt.
Pocko, som pepprar in ett nytt skott i robotens ben när den springer förbi honom känner sig nöjd med träffen, som verkligen verkar tränga djupt, djupt in i robotens benelektronik eftersom knät stelnar till. Motoriken i robotens bål fungerar dock fortfarande fint och häver halkningen som roboten får när han trampar i de ruttna liken utanför dörren. Stanken som rivs upp är dock enastående äcklig.
Viktor står helt enkelt, och kan inte göra annat. En liten blå ljusbåge vandrar från topp till tå på den orange roboten.
OOC: Pusslade in en liten bild på hur det ser ut. Den svarte är Terrorroboten. Den gula är lyktan och de röda splättarna är RPna. Terrorroboten och Martmardigan är alltså i rummet med vägverksarbetarsängarna...
This message was last edited by the GM at 11:55, Wed 11 Feb 2004.

"Ghaaa..AAJJ!!!"

Martmardigan är nära att falla av slaget. Men det gör han inte!! Utan istället snurrar han runt med något galet i blick. Lyktan må han ha tappat men inte sin derringer som han utan att tänka sig för trycker av mot den dubbelt förbannade automaten. Hans skott tar automaten i höger ben och gör ännu mera skrot av benet än tidigare.

Förblindad av raseri stannar han upp och börjar ladda om sin pistol. Terrorroboten ska få vad den tål!! Martmardigan är ARG. MYCKET FÖRMÖKAT ARG. ja så arg som han aldrig varit faktiskt. Så pass ilsk att han faktiskt glömmer bort att vara rädd för att så väl få mer stryk som att vara rädd för alla vapen som är dragna och smäller omkring honom. Någon kanske skulle kolla till Viktor? Ja sedan. inte nu. först ska automatkräket sänkas!!

"Hallå där, terrorautomat! Kan du inte stå still fem sekunder?", ropar Aleta efter automaten, men när den inte stannar hoppar hon snabbt ner och rusar efter den, samtidigt som hon laddar om sitt gevär.

"Flytta på dig, Viktor! Ingen tid för 'standby' nu.", säger Aleta när hon passerar Viktor och Pocko, och ger Viktor en liten knuff i förbifarten, helt omedveten om hans predikament.

Pocko tittar förvånat efter den mesiga automaten. Han tror inte sina ögon. Flyr den "tuffa" plåtmanicken?
"Hahaha! Nu blev du rädd va? Ditt lilla plåtskrälle! Hahaha!" Skriker Pocko och tar några rejäla kliv efter automaten. Han passar på att ladda sina bössor...

Pocko springer efter terrorroboten under det att han laddar in en slug i varje bössa. När han hinner ifatt den är det bara för att Martmardigan precis pepprar knät på den onde plåtburken. Martmardigan har en grym blick som Pocko inte skulle kunna tänka sig att den tråkige mesen någonsin skulle kunna ha.

Plötsligt kommer robotens elstav snurrandes genom luften, och Pocko har inte en möjlighet att ducka undan eftersom hans fläskiga kropp inte är så lätt att få stopp på. Som tur är stoppar dock fläsket elstöten så han känner bara en lätt kittling av ljusbågen.

Aleta följer Pocko i spåren och när hon springer förbi Viktor ger hon honom en knuff. Viktor som fortfarande är helt låst i lederna står och vaggar på sina titanfötter. Klonk, klonk, klonk

Viktor står ensam i mörkret och kan bara se ljuset från det andra rummet.

OOC: Ny runda. Viktor står fortfarande orörlig. Alla andra är i sängrummet.
This message was last edited by the GM at 11:56, Wed 11 Feb 2004.