Rex river, sliter och drar i mannen när han hör Marinas uppmaning till att dra.
HAn biter mannen ytterligare en gång till sedan rusar han i väg efter sina vänner.

Med hydrauliken arbetande för högtryck rusar Aleta till dörröppningen där hon plockar det gevär som hon slängde ifrån sig. Eftersom hon inte hinner ladda och skjuta så drar hon upp patronerna, och lägger dem i i tur och ordning på sitt vapen.

"Jättekossan ser jättarg ut!"

BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!!!

Åke, Aleta och Marina kommer precis ut och ser den enorma tjuren löpa amok. De kommer fram till sina vänner med laddat vapen (M), upplockat vapen (A), påkopplat näbbjärn (Å). Mikke avlossar ett par skott mot besten men den enda kulan som träffar tar i tjurens sköld, som hänger på vänsterarmen. Mikke är fullt beredd på att bli anfallen så han hoppar undan med en sidovolt, precis som han brukar. I det här fallet hjälper det dock inte. Tjurens vansinne tvingar in bilan i Mikkes arm och fortsätter efter att ha huggit av denna rakt in i den lille rävens bröstkorg. Armstumpen och ett gapande hål i bröstet sprutar ut blod när kraften från yxan får den livlösa kroppen att flyga genom luften och in i väggen. Blodet på väggen skapar samma mönster som när man smällt ett stinkfly med Gazetten. Bara så mycket större.

Pocko tar sig knappt för att sikta när han trycker av ett hagelskott i marken under skådespelet. I stället ser han att yxan kommer farande mot hans eget huvud, men den passerar förbi.

Det är inte mycket kvar av pojken när nu Rex avslutar sin improviserade måltid. Han hinner precis resa sig upp när han känner hur skadan i benet sätter åt honom igen.

Den hjältemodige dumdristige Martmardigan lyckas märkligt nog komma hela vägen till Sirina och han lyfter upp henne från marken. Hon är dock helt avdomnad och han får kämpa något oerhört för att få upp henne på axeln. Han ser till sin förskräckelse att på stenen där hon har landat finns en blodpöl

Viktor står på avstånd hos förmännen och betraktar vad som händer.

Marina ser med skräckmålad ansikte hur stackars Micke brutalt huggs ner, och hon inser att här hjälper endast dödlig våld.

Som hon brukar knälar hon, fattar pistolen med båda händer, stabiliserar siktet och andetaget, siktar så noga och koncentrerad hon kan...

*PANG!*

Kulan slår mot och av tjurens tjocka huvudskal, och Marina svär tyst men frätande över att hon inte använt sin pistol istället för den något svagre derringern. Men det finns ju bara en sak att göra åt det... snabbt plockar hon fram sin pistol och laddar så kvickt det bara går!

Pocko, som inte tycks förstå faran, står kvar för att ladda om sina bössor. Han inser dock att tjuren är arg och att han måste nedgöra den om sällskapet ska ha någon chans. Med svettig (och blodig) panna och fyra fumlande händer trycker han i två nya patroner i varje bössa. Pocko ignorerar Micke-sörjan på väggen och försöker hålla lite koll på den vilt viftande yxan.  Den vill ja minsann inte ha i skallen den. Tänker Pocko helt ovetande om att han har ett rejält skyddande fettlager runt och inuti kraniet, som skyddar den lilla ärtan till hjärna.

Martie blir inte rädd när han ser blodet på stenen utan arg. Inte får hon dö nu! Det kan hon glömma. Det skulle ju bara vara för mycket......

Han drar och sliter i henne medans han försöker komma så långt bort i från allt och alla. Han är knappt medveten om allt våld som sker omkring honom så koncentrerad är han på sin uppgift som egenutnämd hjälte.

"Du kan för mökarns inte TA OCH DÖ NU FATTAR DU VÄL!!?? DET GÅR JAG DÅ RAKT INTE MED PÅ HÖR DU DET!!??" Gapar han åt den avdomnade men förhoppningsvis levande Sirina. Om hon hör honom eller inte rör honom inte så mycket i alla fall. Han skriker mest i vanlig ordning åt sig själv och förväntar väl sig i ärlighetens namn inget svar även om det skulle vara trevligt att bli hörd av någon för ovanlighetens skull.

Tack vare smärtan i Rex ben så stannar han upp för att jämra sig lite.
Och då slår det honom att han kanske skall ta och leta igenom mannens kropp.
Rex vänder sig om och haltar tillbaka till den svårt sargade kroppen som han nästan ätit upp.
Han bökar genom mannens tillhörigheter med nos och klor, för att se om han bär på något användbart eller viktigt.
Han söker frenetiskt som bara ett vilddjur kan, samtidigt som han grymtar,morrar och fräser. Då och då tar han sig för sitt svårt skadade ben och tittar så att han inte blöder igenom bandaget.
Kalabaliken utanför får Rex att skynda på lite och så fort han sökt igenom mannen så börjar han linka mot utgången.

Viktor börja bli osäker, är de verkligen förmän? Samtidigt börja han oroas för att hans skottkärra med asfalt står alldeles för långt ifrån honom, dessutom mitt inne i ett tumult med folk. Han hinner inte vänta på deras förklaring utan skriker till dom samtidigt som han vänder sig om riktningen mot tjuren.

HÄMTA HENNE? MENAR NI SIRINA, ELLER KANSKE MÖJLIGEN MARINA.. DE ÄNDA ORGANISKA VARELSERNA AV KVINNLIGT KÖN JAG KÄNNER TILL. DET UNDERLÄTTA VÅRAT SAMTAL OM NI KUNDE HJÄLPA TILL MED ATT STOPPA TJUREN. VI KAN PRATA SEDAN OM ERT ÄRENDE. SJÄLV HETER JAG VIKTOR. DET ÄR VÄL INTE SÅ ATT TJUREN ÄR MED ER?

Under tiden Viktor skriker ställer han in sitt Laseröga mot tjuren, Det enorma avståndet bekymrar inte Viktor det minsta. En liten skimrande stråle tycks skickas iväg över fältet mot tjuren men tjuren ser inte ut att reagera så förmodligen missade Viktor sitt mål. Viktor stampar sin fot i marken och hyttar med näven, (det har han sett en vägarbetare göra en gång). Han försöker sedan igen med sitt laseröga och denna gången ser han hur det börja ryka lite från Tjuren.

HA HA HA HA HAAAA Skrattar viktor i ren robotskadeglädje.
This message was last edited by the player at 20:52, Fri 28 May 2004.

"Jag är större än någon förman. Jag är Översten!", säger den fetlagde mannen i bilen och skrattar så att dubbelhakan guppar.

"Tjuren är ingen direkt vän, vi möttes honom och hans grupp tidigare i dag en bit härifrån", säger han och pekar mot den höga masten i fjärran. Han fortsätter, trots att Viktor har vänt ryggen till för att skjuta mot tjuren.

"Du borde hänga med oss, du vore en fin tillgång. Du är ju i ganska fint skick!"

En otäck stank av bränd päls sprider sig i stridsområdet när Viktors fräsande träffar tjuren och lukten blandar sig med stanken av blod från tjurens öppna sår från tidigare.

Martmardigan har lyft upp Sirina och försöker springa undan med henne, utan någon större kontroll på var tjurens stora yxa tar vägen.

Åke flaxar upp på taket, han är inte speciellt intresserad av att bli hackad till bitar av det galna nötkreaturet.

Aleta hinner precis trycka i patronen i sin bössa när tjurens yxa kommer farande mot hennes huvudsvål. Med exceptionell motorik beräknar hon yxans färdväg och klarar sig precis undan att bli huggen.

Även Marina lyckas stoppa i en patron i sin bössa. Hon ser att tjuren gör ytterligare ett hugg mot Pocko som står och fumlar med patronen till den ena bössan och ett snabbt "AKTA!" undslipper hennes läppar. Som i slowmotion ser hon dock att yxan fortsätter sin bana mot Pocko och den enda reaktionen som Marinas rop får på honom är att han vänder sig mot henne, eftersom hon uppenbarligen vill säga något.

När Pocko ser hur Marina pekar vänder han sig tillbaka. Ett svagt "Bajskorv, vad dumt" enda som Pocko får ur sig innan yxan träffar honom med full kraft. Så mycket fläsk flyttar man inte i första taget. Han har precis låst igen båda bössorna när den galna kon träffar honom i magen. Den stora yxan träffar uppifrån i hans bröst och skär upp ett halvmeter långt sår, och nästan ett halvmeter djupt sår, innan yxan stannar och dras tillbaka. Smärtan från hugget är till och med värre än gången krutspannen smällde och han vrålar rakt ut. Nu blir han riktigt riktigt ARG!!! För de mer anatomiskt bevandrade i sällskapet syns vilket enormt lager med fläsk Pocko har, nu ser man det från insidan också. Hela det tjocka späcklagret är uppsnittat och innanför kan man se en röd stor grej hoppar fram och tillbaka mellan 2 stora sopsäckar av brunsvart gegga. Det sköljer dock inte blod från hans sår, som man hade kunnat förvänta sig. Det rör sig inte så mycket blod i fettet...

Rex krafsar igenom mutantens utrustning och hittar en ränsel som han snittar upp med sina klor.
This message was last edited by the GM at 13:39, Sat 29 May 2004.

Pocko stirrar förvånat på sin öppnade mage. Sedan börjar han fnittra. Inte trodde han att han såg så rolig ut inuti. Snart kommer dock en obeskrivlig smärta farandes genom hans kropp.
"AAAAARRGH!!!" Pocko skriker ut sin smärta och aggression.
"JÄVLA KOSSA!! DE DÄR SKA DU FÅ FÖR DIN LÖJLIGA LILLA KOSSA!!" Skriker han mot tjuren. Pocko höjer sina gevär.
KA-BOOM!
KA-BOOM!
Ett skott från varje bössa går av. Tyvärr inte i riktning mot tjuren. Just när Pocko ska skjuta kommer ett "smärtanfall" och han lutar sig fram och grimaserar. Då går gevären av. Pocko sätter sig på sitt arsle och lider.
"UUUAAAARRGH!" Pocko skriker ut sin smärta och besvikelse över att missa den dumma kossan. Pocko stirrar upp mot tjuren och hoppas att den oroväckande yxan inte ska dundra in i hans feta kropp än en gång. Det hade inte varit bra. Pocko känner sig matt.

Så fort Aleta har fått ner den första patronen i sitt gevär trycker hon på avtryckaren, men missar med stor marginal den vilda tjuren. Turligt nog träffar hon inte Pocko eller Martmardigan heller.

Rex stoppar ned ränseln i sin ryggsäck.
Allt skrickande och skjutande utanför börjar få honom att bli orolig för sina vänner.
Det märkliga muterade djuret linkar iväg mot utgången,kraftigt haltande.
Väl ute försöker Rex få en uppfattning vad som håller på att hända.
Ojoj villken röra tänker Rex.
Han ser det mycket fula såret i Pockos mage och bestämer sig för att rusa till undsättning.
Men tyvärr så går det inte så fort med det skadade benet.
Rex försöker att komma upp bakifrån på tjuren, för att undvika att bli träffad av hans jättelika yxa.

Viktor gör allt han kan för att få förmännen att hjälpa till, samtidigt ser han hur sina vänner nere vid tjuren verka har stora problem. 200 meter är inget hinder för Viktor, så han siktar in sitt laseröga ytterliga en gång och skicka iväg en ny dödsstråle mot den stora tjuren. Denna gången träffar han mitt i huvudet, Det börja ryka och fräsa rejält från tjuren.

Viktor förstår inte varför förmännen är så passiva.
ÄR NI INTE FÖRMÄN, VILKA HAR SKICKAT ER OM JAG FÅR FRÅGA?  HJÄLP OSS STOPPA TJUREN INNAN HAN DÖDAR OSS ALLA. NI HAR JU BÅDE VAPEN OCH ETT FORDON SOM SÄKERT SNABBT OCH ENKELT KAN STOPPA DEN DUMMA TJUREN. VI KANSKE KAN HJÄLPA ER SEDAN...

Sittande på hustaket spänner Åke sin båge och skjuter iväg en pil mot den stora tjuren. Träffen är fin i bröstet på tjuren, men den borrar sig inte djupt att den ens skulle dödat en kanickel eller något.

"Krax, hack, host"

Martie satsar på att komma bort ifrån kaoset med Sirina och tar sig alltså bort från såväl sina vänner som huset i sin jakt på ett bra gömställe. Vad som händer runt omkring honom är han endast vagt medveten om koncentrerad på sin hjältelek som han är. Dessutom är han ingen större tillgång i fajt så han försvarar sitt eget samvete med det och det funkar allelles finfint för martie

Han kämpar med att få med sig Sirina och tar rakt upp förbi huset åt mosatta hållet som de kom ifrån. Han har ingen direkt plan, det har han liksom inte tänkt ut utan han handlar mest på reflexer. Han är som sagt knappt medveten om vad som sker omkring honom och ärligt talat så är han nog inte heller så medveten om vad han själv styr med heller.

Medan Viktor koncentrerar sig framför allt på att använda sitt laseröga och prata med "Översten" ser han plötsligt att automaten, med glappande stålkäftar har lämnat fordonet och nu rusar nerför backen mot tumultet. Den är klädd i en svart långrock och har på ryggen en grön plasticsryggsäck med flera vita kryss på, de liknar dock inte någon vägskylt han känner igen. Den fete mannen i CP:n skriker uppgivet ett SPIX!"

Åkes pilar verkar som sagt inte göra någon som helst nytta mot tjurens plasticsbehängda kropp.

Aletas skott missar som sagt men tjuren hugger mot hennes huvud med full kraft. Återigen arbetar hennes processorer tillräckligt snabbt för att låta hennes kropp ducka undan det brutala hugget.

Rex kommer fram och funderar på hur han skall kunna komma bakom tjuren. Tjuren hugger i vild frenesi åt alla håll, så det finns inget bakom när det gäller den här rabida krigaren. Fradgan bubblar nu vit och tjock ur tjurens vidöppna mun och de röda ögonen visar inget annat än blicken från ett galet djur.

Pocko känner att chansen han nu fick, med att skjuta två skott från sina bössor förmodligen var den sista han fick. Hagelsvärmarna flyger dock vidare ut i stratosfären och i stället ser Pocko tjuren rikta sitt andrahugg rakt mot honom. Pocko tycker att det är synd att få ytterligare ett skärsår men står modigt klar att ta emot det. Någon nytta gör dock Åkes pil när den lilla kvisten träffar tjuren, och det är att dra tillräckligt mycket uppmärksamhet ifrån Pocko för att yxan ska missa honom.

Martmardigan sliter med att bära flickan. Den vanligtvis rödfräknige ynglingen ser ännu mer rödmosig ut efter att ha sprungit ett flertal meter med Sirina på ryggen bort från kalabaliken. Han hör en knall och en kula slår ner i en sten bredvid honom. En väsande röst hörs skrika från någonstans vid baksidan av huset.

"Lämna slynan där och spring tillbaka till dina vänner så fort du kan, så låter jag dig leva. När du är där, ropar jag tillbaka Dyngve också"
OOC: Marina har ännu inte svarat. Hon får därmed göra två handlingar nästa gång.


This message was last edited by the GM at 20:06, Mon 31 May 2004.

Marina är nära att förtvivla över situationen och skulle nog göra det om inte hon uppfostrats att aldrig ge upp - fast det är svårt att bevara optimismen nu den ursinning mutantens kumpaner dykt upp. Med laddad pistol i hand inser hon dock det futila i att försöka nerlägga den bärsärkande tjuren – visst lyckades hennes egen far med att nedlägga en ekoxe med ett enda skott men även han brukar alltid avslutade sin berättelse om det tilfället med en påminnelse om att sånt får man inte lita på och att att det är bättre att förlita sig på snille och innovation än på simpelt våld. I den här knipan förstår Marina för första gång fullt och helt vad farsan menade, och hon fyllas av vrede och frustration - det här fallet är ju ett ända ständigt rännande pannan mot muren!

Hennes blick faller på den skamskjutna rökskallen som vrider sig i värnet bredvid henne. Hon tittat upp på de kämpande, på tjuren, och sedan på den sårade typen igen, som bara sitter där och mummlar – han har tagit kläderna av sig och bara sittar där och stirrar dumt på skotthålet i den röda skjortan. Hon tittar på tjuren igen, på skjortan, på muren bakom henne, och får en idé – hon är ju uppfostrad på landsbygden och vet ett och annat om kreaturer – en helt och alldeles vansinnig idé som får hennes farsas legendariska konfrontation med zonens kanske mest fruktade best att verka som ett fullt vettigt göramål.

"Ursäkta, får ja' ta' den..?"

Snabbt drar hon skjortan till sig ur den milt sagt förvirrade slörökarens händer och håller upp den i luften, ropande av sina lungors fulla kraft:

”DYYYYYYYNG-VEEEE! KOLLA HÄR, DIN DUMMA KOSSJÄVEL, VILKEN FIN RÖD DUK JA’ HAR!”

Hon vevar den lockande framför sig och backar sakta mot muren.

”SER DU DUKEN, DYNGVE? SE SÅ FIN O’ RÖÖÖÖD DEN Ä’.”

Hon vevar duken framför sig en gång till, provocerande, och märker den kala muren mot sin rygg.

”JAMEN KOM DÅ O’ TA’ DEN, DYNGVE..!”

TITTA DÄR JA, DÄR ÄR EN SOM HJÄLPER TILL, BRA SPIX.

Viktor skickar iväg en ny laserstråle som denna gången träffar husväggen. Sedan vinkar han åt killarna i packerjeepen att köra efter Spix.

Bågen är i stort sett verkningslös mot fullvuxna tjurar. Den funkar mycket bättre för att skjuta ner frukter och annat att picka i sig.

Han hör dock ropet från den den som hotar Martmardigan. Han tar några flaxande skutt och hoppar över till andra sidan av huset och gluttar ner. Inte heller han lyckas dock upptäcka några varelser som ligger gömda. Han håller sig dock tyst, så ingen ska kunna höra honom.

Aleta gör en snabb kalkyl. Ska man göra koslakt så är det bara en kula i pannan som fungerar, antagligen samma sak här. Yxan är ju inte speciellt snabb, så hon räknar med att kunna hoppa undan, medan hon stoppar ytterligare en kula i loppet.

"Nu skulle det varit bra att ha byggt en bössa runt femfemtisexan!"

Martie tänker inte så mycket på att det är han någon skriker på. Ingen kalllar ju honom vid namn och en slyna? vad är det? Nä han tänker inte så mycket på det alls. Visst hör han att någon skriker något om en slyna och om en ko, nä tjur var det va? Nja de skriker ju inte åt honom så Martie forsätter. Vilt spejjandes efter något väldigt bra att gömma sig bakom vore trevligt men han satsar främst på att bara ta sig bort.

Pocko sitter på sin feta bak och stirrar upp på den stora starka tjuren. Jäkla vikken kossa. Aj, vad jag har ont i magen... undrar just va jag har ätit på sistone? Tänker Pocko innan han kommer på att han faktiskt fått magen uppsprättad. Med beslutsam min riktar han sina bössor åter igen mot tjuren.
KA-BOOM!
KA-BOOM!
Båda skotten missar (givetvis GRR!) och Pocko stönar av besvikelse. Han inser att hans sista stund är kommen och börjar gråta.
"MAMMAAAA!"

Den fetare av de tre kvarvarande plockar ur sin halvt söndersugna rökkorv och öppnar munnen.

"Hördu! Ska du inte hoppa in i bilen, så kan vi få titta lite på dig?"

"Vad har du för beteckning förresten?"

Martmardigan kämpar sig allt längre bort från de stridande och ser att det finns många ruiner och stenhögar att gömma sig bakom, bara en liten bit framför honom. En röst bryter dock igenom, KRAX! Någon kommer bakifrån, Martmardigan!"

Martmardigan hör Åkes röst och vänder sig om innan han lyckas komma fram till ruinerna. Han ser dock en otäck syn. Efter sig kommer i en fruktansvärd hastighet en grotesk varelse sättandes. Hans gap är vidöppet och han ser riktigt, riktigt arg ut, i händerna har han dessutom ett skarprättargevär. "Jag varnade dig!" väser varelsen. "Släpp kvinnan så låter jag dig gå!" Från varelsens gap väller en eldstråle ut och träffar Martmardigan i bröstet. Antagligen träffas även Sirina av elden. Det bränner som bara den där elden har snuddat hans kläder, men de fattar inte eld.  http://zoltantakacs.com/zt/im/...ptiles/10173-120.jpg

Aleta, Rex och Pocko tittar på Marina, som antagligen har tappat förståndet fullständigt. Hur kan man vara så dåraktig att man ställer sig med ett rött skynke framför en vilt uppretad tjur? Och hur galen är hon som faktiskt tror att han ska gå på det?

Marina fattar posto framför väggen och håller upp den blodiga tröjan framför sig. Den galne tjuren avbryts i sitt frenetiska hackande med sin yxa och böjer sig i stället ner och pekar med hornen mot den späda flickan. Han krafsar några gånger med högerhoven innan han rusar med full kraft mot henne och svänger med huvudet. Kan det verkligen vara så att han faller för det billiga tricket?

Jajamen... Han kommer rusande i full karriär och det är mycket, mycket kraft som kanaliseras i hans anfall. Marina, som förr i tiden bara har skojat på det här viset med ulkkalvar känner att det här är en helt annan sak. Det här är allvar... Med minsta möjliga marginal undgår hon det första hornets enorma kraft och när det andra hornet har passerat henne är hon via ett förtränat sidosteg redan utom räckhåll. Dyngve hinner inte fatta något innan Marina drar undan tröjan i sista stund vilket gör att han brakar med full fart rakt in i väggen. Han blir uppenbarligen rejält omskakad och ställer sig mot väggen med båda händerna och frustar och suger in nytt syre.
OOC: En underbar lösning på problemet, Marina. Tacka nu fint allihop, Tjuren är bedövad. Ni får +50% på att anfalla den lilla godingen under två rundor.
This message was last edited by the GM at 20:48, Wed 02 June 2004.

Ska han släppa Sirina? Martie har vänt sig om när Åke skrek men hinner inte så mycket mer förrän ödlemannen öppnar sitt gap och spyr ut eld över honom. Martie reagerar på ren reflex. PLONK!! Sirina faller till marken när martie slår med händerna mot kläderna så att de inte ska fatta eld vilket de inte heller gör. Han skriker dock rätt ut av fasa! HAN BRINNER!!! ELD!!! ELD!! Martie gillar inte ELD!! I alla fall inte eld  som han inte har ett dugg kontroll över. Det gör ont, ont som bara den men chocken är större än den fysiksa smärtan så det reagerar han inte så mycket mer på än så.

Så kommer han på vad som hänt. Hur göra? Martie tittar ner på Sirina och så upp på ödlan. Han har ju derringern och tre eller var det fyra patroner kvar? Ska han våga ta chansen? Njae....inte mer eld och inte ensam mot ödlan eller? Han tittar åter ner på Sirina och så upp på ödlan och vidare förbi denne för att kolla efter åke och se vad han gör. Skulle åke kråka blanda sig i leken då skulle han kanske välja pistolen men han vet inte riktigt. nej, han väntar och ser. Han stirrar nervöst omkring sig och börjar fingra efter sin pistol så diskret som han bara kan, vilket kanske inte är så diskret men ändå? Han kommer heller inte för sig attt säga något.

OCC: Varför skulle jag tacka marina för det? jag är ju inte ens i närheten av pojkkossan ; ) . Skämt och sido. det var en kul grej som förtjänade sin belöning. Kongratulationer Marina!
This message was last edited by the player at 09:37, Thu 03 June 2004.

Rex springer fram, nåja ,haltar är nog rätt ord, mot tjuren.
När han kommer innom råckvidd för Rex klor så börjar, Rex slå frenetiskt.
Den första attacken missar tjuren, men det andra slaget tar i hans ena arm.






07:56, Today: Rexroth Grovbette rolled 68 using 1d100. klo2.
07:55, Today: Rexroth Grovbette rolled 80 using 1d100. klo 1.
08:00, Today: Rexroth Grovbette rolled 8 using 1d8+1. skada.
07:59, Today: Rexroth Grovbette rolled 2 using 1d6. träffområde.
This message was last edited by the player at 06:02, Thu 03 June 2004.