"Om Du känner dig trött, raggige vän, så se till att sova lite. Jag är som sagt inte trött..."

Marina somnar så fort hon lägger sig på marken. Rex torkar bort en droppe snor som har letat sig fram till hans nosstipp, men han skall inte somna, det har han bestämt. Enslam ligger och yrar lite och andas tungt, men är fortfarande vaken.

Marina drömmer om polisbossen och att hon tar emot en medalj av honom för kvalificerad problemlösning av tredje graden. Applåderna från de församlade åskådarna går plötsligt över i ett ljudligt metallbankande

"Metallbankande!"

Marina flyger upp från sin bädd och sticker ut genom dörröppningen. Hon hinner höra några sista slag när de tystnar. De kom bortifrån ståldörren!!!

(flyttad neråt)
This message was last edited by the player at 01:28, Sat 21 Feb 2004.

När Marina och Rex tar tag i lyktan och börjar springa mot ståldörren hör de en mycket dämpad explosion från deras mål. De sätter högsta fart, men det är fortfarande långt kvar...

OOC: Det tar lite tid, men det är för att jag nu måste synka ihop de andras handlingar. Om de agerat annorlunda så hade Ni varit framme för bra länge sedan :)

Ytterligare en dov smäll hörs när Marina och Rex kommer i närheten av dörren. Ljud av metall som slår mot metall hörs efter ytterligare några sekunder och snart når de dörren. Just då är det tyst...

Marina stannar framför bunkern och stirrar förvirrad på dörrens handtag.

"De' där va' no' Pocko som small!" utbryter hon vid ljudet av den andre smällen.

Hur fysen va' de' nu som Viktor gjorde? Hur va' de'? Hur va' de'? Tänk, Marina, TÄNK! skriker hennes hjärna i hennes inre öra men det tar ändå någon minut eller två innan hon tycker sig komma ihåg. Jo, vänta - den här skulle ha en knyck åt fel håll först, då gick det...

Hon tar tag i handtaget och tar ett djupt andedräkt - inte skall väl de klantknotarna se henne så här upprörd, de kunde ju få för sig att hon oroat sig för dem. Sen tar hon fram en pistol, spänner hanan - man vet ju aldrig om det kan vara någon av dom där bunkermonstren istället - och försöker öppna dörren så som hon såg Viktor göra...

En knall hörs innanför dörren när Marina tar sig an dörren.

Marina tar greppet och knäcker till dörrhandtagen på samma sätt som Viktor gjort tidigare. Precis när hon har vridit till handtagen hör de först ett metalliskt klang igen och hon känner en stöt från dörren som får henne att genast släppa taget om den. I stället backar hon tillbaka en aning och riktar en av pistolerna mot dörren, Rex är också beredd och står klar att hugga in med sina blottade tänder och klor.

Dörren öppnas och innan någon hinner göra något hörs en kraftig knall, och allihop blir bländade av explosionen, som kommer inifrån slussen. Alla blir chockade och står helt stilla och ser först ett rökmoln som kommer ut ur dörren och sedan manifesterar sig ett svart metallmonstrum som står bakom dörren som när den öppnas. Ett vrålande, metalliskt läte hörs från den stora metallvarelsen, som är utrustad med en högteknologisk pistol i högerhanden, och en elektriskt gnistrande metallstav i den vänstra. Den högra armen hänger dock utmed kroppen. Efter den inledande överraskningen för alla parter börjar hydrauliken i stålmonstret arbeta och tar några steg ut ur dörren och in i ljuskäglan från vännernas lykta.

OOC: Ok, Initiativ om Ni vill göra något, och därefter också träffslag, skada etc...

"MARINA OCH REX, SÅ GLAD JAG ÄR ATT SE ER, KAN NI HJÄLPA MIG MED DETTA PLÅTMONSTER, JAG VET SNART INTE VAD JAG GÖR!", skriker hon samtidigt som hon laddar för att ge roboten en redig smäll bakifrån.

Aleta missbedömer dessvärre plåthögens hastighet så att hennes näve enbart glider längs metallen utan att göra någon skada.

"VÄNTA! BACKA!" skriker Marina när dörren slås upp och det välter ut med rök. Sekunder senare chokas hon ganska kraftigt av plåtkolossens oväntade uppdykan, och när Aleta visar sig bakom den olycksbådande maskinen, hamrande på dens tjocka plåtpansar, får Marina än större lust att backa ytterligare. Men det går naturligtvis inte, den här katastrofmaskinen måste på något sätt elimineras - den verkar inte vara den sorten som ger upp jakten bara för att man ger sig eller flyr.

"Ett skott, Marina,"<i> muttrar hon då den legendariske historien om hennes fars bedrift susar igenom hennes huvud, <i>"bara ett skott, de' ÄR möjligt me' lite tur o' mycket skicklighet.."

Men det här är ingen ekoxe. Det här är en forntida krigsmaskin. Var placerar man ett dödande skott på ett sådant här metallmonster?

"Äsch, strunt i de'!!" morrar hon och tar sikte på den vridbare kopplingen där den än fungerande armen med den gnistrande metallstaven hänger ihop med kroppen - en blykula precist där i leden kanske gör under?

*PANG-PEEEEOOOWWW!*

Kulan gnistrar och rikochettar ylande mot robotens armpansar utan att göra den minsta skada, och Marina är redan klar att hoppa bort, ur vägen för maskinens vidare framfart.

OOC: Uruselt initiativslag, överambitiöst skott. Fysen också, får sikta bättre!

Den svarta döden i form av en monstruös robot vandrar pysande och surrande ut från sitt fängelse. Aletas och Marinas anfall ignoreras helt och i stället går den rakt mot den stridsberedde Rex. Den gnistrande klubban missar Rex. Rex som i det svaga lyktskenet märker att Aleta kommer helt ensam med den skräckinjagande varelsen. Det syns inte ett spår från Martmardigan, Pocko eller Viktor.

OOC: Ny runda

"STOPP, DIN FÖRMÖKADE MÖRDARMASKIN!" skriker Marina i desperat frustration över hur liten effekt hennes skott hade på den framstormande roboten, "SLUTA ME' DE' DÄR!!" Hon är helt övertygad om at detta måste vara en av dom "ondskans hantlangare" som Enslam berättade om, de som hade hackat sönder och brännt upp hans kompanjoner, de samma som i värsta fall nu har gjort slut på både Pocko, Martmadigan och Viktor. Och nu verkar turen ha kommit till resten...

Hon laddar om så snabbt hon överhuvudtaget kan - om de tvingas fly måste den här dräparautomaten stoppas först!

Förvåningen över att aldrig ha set något liknande förvandlas till rent och skärt hat. Rex rusar skrothögen tillmötes med utspärrade klor. Han måttar 2st slag samtidigt som han morrar ilsket.

"GRRR,DÖÖÖ.GRR

Han måttar 2 st kraftiga slag mot mekan och båda träffar.

08:09, Today: Rexroth Grovbette rolled 19 using 1d100. slag 2 klor.
08:08, Today: Rexroth Grovbette rolled 22 using 1d100. slag 1 klor.
08:07, Today: Rexroth Grovbette rolled 5 using 1d10. initiativ. +16 = 21
-25% på båda slagen för flera handlingar.

Aleta slänger sig mot den yttre dörren och slår igen denna och låser med handtagen. Den store automaten vänder sig om för att dunka till henne men missar grovt. I stället tar Rex tillfället i akt. Han hoppar upp och får ett grepp i roboten med ena klon och får in den andra klon djupt i robotens sargade rygg. Med sig ut får han en näve kablar.

OOC: Ny runda

Marina tar ett par steg åt sidan, knälar med pistolen i tvåhandsfattning och sikter nu på grundigt robotens ena ben för inte att riskera träffa Rex eller Aleta.

*PANG!*

Just som hon skjuter gör dock roboten en oförutsett manöver, och hennes skott missar grovt.


OOC: Använder fulla IB16 på att sikta, nytt IV 29 med +13 för siktet och -25 för kroppsdel.

12:54, Today: Marina Rand rolled 73 using 1d100+12. skott, träffa robot i benet (CL: 52)

Rex försöker hänga kvar på mekans rygg, med ena klohanden inkörd i ryggen på den och den andre vilt slåendes mot bestens trasiga bakparti.
"Grrrr,DÖ!!;Grrr,sa jag,grrr

Marinas skott missar när roboten i stället tar sikte mot henne. Den elektriska klubban är på väg rakt mot hennes huvud men med en katts smidighet glider hon undan.

Rex sitter fast förankrad uppe på roboten och sliter ursinnigt med sina klor. Robotens skyddsplåtar är dock väldigt starka, å andra sidan så är Rex' väldigt vassa.

Aleta försöker återigen träffa den usliga plåtburken med en spark, men misslyckas.

"OJ!" utbryter Marina spontant när hon med nöd och näppa undvikit robotens attack, "de' där va' alldeles för nära!"

Snabbt byter hon den tomskjutne pistolen över i vänsterhanden och river fram reservpuffran från bältet så fort det går - vilket vilka säga ganska klumpigt och inte särskilt snabbt. Skrämd av robotens närhet och angrepp tar hon inte tid på sig att sikta ordentligt utan klämmer bara av ett skott mot robotens resiga profil.

*PA-OOOOOINGGGHNG!*

Det ekar metalliskt när den tunga kulan slår emot plåten och bular den ordentligt... tyvärr i den redan utslagne armen.

"Ta' DEN, din fula maskin!" ropar Marina dock ändå och försöker dra sig bort från närstriden, undan robotens omedelbara räckvidd innan den får för sig att kvittera för vänligheten med ännu ett slag med den gnistrande påken.

Aleta slår knytnäven mot roboten men vet inte vad hon ska tro när näven bara studsar mot plåten.

OOC: Ursäkta att jag inte postat på ett tag, har haft fullt upp.

Aleta slår och Rex slår. Robotens tunga rustning gör dock att han oskadd kan gå därifrån. Roboten fiftar bort Rex på marken och börjar vandra bort från sällskapet. Inte heller kulan från Marina affekterar honom nämnvärt.

OOC: Det är bara att fortsätta mata...

"Den bryr sig uppenbarligen inte om oss längre, ni får göra som ni vill, jag ger upp..."

Aleta sjunker ihop på en sten med hakan i händerna och armbågarna vilande på knäna, glad att pärsen äntligen är över.

När hon sätter sig ner hör Aleta smällanden och dunkanden från bunkerdörren.

Rex lägger sig raklång på backen, tungt flåsande med tungan hängandes i mungipan.
"Grrr,den där,grr,var en riktig,grrrr,hårding,grrr
Får Rex ur sig mellan andetagen

"Hoppsan!", utbrister Aleta och flyger upp från sin sten, "hade nästan glömt bort de andra..."

Hon öppnar dörren för vad hon förmodar är Marty, Pocko och Viktor.

"Hoppas de inte är alltför vrånga...", mumlar hon tyst.

Aleta öppnar dörren och mycket riktigt står Viktor, Pocko och Martmardigan där.

Aleta ser att den store roboten är på väg bort och har kommit 50 meter eller så. Övriga hör bara knirkanden och skramlanden från densamma. Den går långsamt bortåt.

Martie blir överförtjust över att träffa de andra.....han har nog sknat dom...eller?....det här var en ny känsla?. Nåväl Martie kastar sig över första bästa nykomling vilket torde bli Aleta och kramar henne länge hårt.

"Du vad än Viktor säger håll med..jag tror något är allvarligt fel med hans...logik" Viskar han varnande i hennes öra. Ja i alla fall tror han att han viskar. Alla andra inom en meter eller så hör honom ganska glasklart.

Martie tycks helt glömma herr terrorrobot. Han tycker till och med att det är skönt att se Marina även om han har så svårt för att förstå sig på henne och Rex, hunden ifrån vildmarken. Ja t.o.m. den otrevlige Mikke.