BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL

När sällskapet kommer närmare hörs ett utdraget brölande från tornet. En figur däruppe kan ses stå och veva på någon sorts mackapär. När han slutar veva, tystnar brölet.

Vid bron ses ett antal korta figurer, muterade djur av något slag, som kilar fram och tillbaka tills de en efter en får syn på det brokiga sällskapet. Då reser de sig upp och stirrar på dem. De är samtliga klädda i slitstarka kläder i mörka färger.

En av dem står lojt och vilar på en av pelarna vid det skrotupplag som betecknas "bro". Han är klädd i en alldeles för stor kamouflagefärgad rock och en likaledes stor hjälm på skallen. Han står VÄLDIGT avslappnad och puffar på en rejäl pipa.

"Som sagt, lämna rökat till stammen, och hälsa från oss. När det är okej för oss att komma tillbaka kan de väl skicka bud."

"För att komma dit behöver Ni i stort sett bara gå rakt norrut..."

_{OOC: Missuppfattade. Jag trodde de skulle få en omgång röka när de gick och en till nu. Men jag hade läst fel. De får bara en omgång, men den ska Ni lämna till deras stam.}

"Grrr, den där,grrr,forntids,grr,kanonen i tornet,grrrr,ser oroväckande ut,grrr
Rex ser sig om och spanar av området. I fall det är något lurt på gång.
Han tittar även lite snett på Pocko när han börjar tänka högt om ksp:n.
åh nej tänker Rex vad kommer den mångarmade mutanten att ställa till med nu.

"Tack, grabbar, vi ska' inte glömma er," ler Marina vänligt mot de båda röskallarna, "ta de' försikigt nu, okej?"

Medan Vykke Och Blekk lämnar dem vänder hon sig mot sina reskamrater.

"Lyssna på noga nu - ja' kommer inte upprepa:"

Hon ser ganska allvarlig ut.

"Allt hänger på att vi sköter oss förnuftigt nu. OM nån av er vill ta ledningen o' prata me' den där pipagubben där nere, okej, gör de' då. Men ja' svär vid Kejsarens ära o' den gyllene bricken i min ficka at ja' kommer sätta ett fyrtiofemmahål i skallen på den första som börjar ett bråkas me' dom - uttrycker ja' mej HELT klart o' tydligt?"

Hon tittar runt på de andra, en i taget med särskild vikt på Pocko.

"Vi måste över här o' ja' har ingen lust o' simma. Dom har en forntidskanon o' alla fördelar på sin sido. Därför måste vi bete oss vettigt, ä' de' uppfattat?"

Ännu en titt runt kretsen i väntan på svar...

Rex, som är måttligt socialtbegåvad, möter Marinas blick och tar till orda.
"Grrr, jag kan,grrr, kanske prata med,grrr,dom.grrr"
Lite saliv droppar ur munnen på djurmutanten när han försöker prata.
"Grrr, men vad,grrr, skall jag ,grrr,säga?"
Rex kliar sig lite i huvudet med klorna samtidigt som han tänker ut en plan.
Men han kommer inte på något vettigt, så han bestämmer sig för att bara gå fram och ta allt som det kommer.
Rex börjar gå fram mot mannen som står mot den obegripliga skylten. Han försöker se avslappnad och cool ut, men hans djurinstinkter säger honom att vara på sin vakt.
Medans han går mot mannen och skylten så sniffar han i vinden, och försöker få en uppfattning hur många det är som rör sig i området.

"Jamän då, så."

Det var inte precist vad Marina tänkt sig men Rex' villighet att sköta pratet med gubben på bron lämnar henne frihet att observera och studera omgivningen samtidigt som hon slipper diskutera med någon. Hon är trött på allt prat.

Med båda händer i mantelfickorna följer hon nu tystlåtet med Rex ner mot bron och skiter blankt i vem som följer med.

Aleta sjunger tyst för sig själv när de traskar ner mot bron över tarven, bara ett låg mummel kan höras av de andra. Av någon anledning känner hon sig ganska glad och det syns. Hon trippar lätt över stenar och gropar och stannar ibland för att titta nyfiket på någon gammal skrotdel.

När hon ser de andra komma för långt fram, springer hon upp bakom Rex och vinkar med ett glatt leende åt den piprökande varelsen, men hon säger ingenting.

OOC: Har varit borta en tid, men är nu tillbaks, bättre sent än aldrig, så att säga. Ska bli bättre på att göra mina inlägg i tid hädanefter...

Rex' nos tar emot intrycken från den närmaste omgivningen och han känner att förutom en bitter stank från vattendraget är bron och området runt denna kraftigt revirmarkerad av illern framför honom och hans släkt. Utan tvekan så är det en ganska stor stam med illrar som rör sig runt området.

Marina tittar misstänksamt över den ihoplappade skrotbron som trots allt verkar kunna bära hela sällskapet och mer därtill. Ur gluggar i bron ser hon flera av de magra varelserna som kilar fram och tillbaka på såväl som under bron. De flesta verkar ha någon beväpning av något slag, flera av dem har under sina kläder utbuktningar som talar för att de bär pickadoller.

Totalt märker Ni att de definitivt är mer än 10 illrar, plus vakten uppe i tornet och ytterligare en där borta och... som de kilar omkring är det svårt att ha reda på hur många illrarna är. Många är nyfikna och står på tå i hela deras smala längd för att se de ankommande...

Rex gör sig klar för att tala med den hjälmklädde rökaren. När han snörvlar till för att rensa luftrören, lossnar en liten snorkråka lossnar och sätter sig retsamt längst ut på Rex' nos vilket gör att han blir lite störd när han nu ska tala.

Med ett belåtet och överlägset leende skjuter den muterade illern bak sin stora hjälm när Rex närmar sig honom. Han tittar lite lojt mot Rex och blåser ut ett ordentligt rökmoln mot honom precis när Rex ska börja prata vilket får nosen att dra ihop sig och klia.

Rex börjar genast att hosta och frusta.
"Grr,lägg av,grrr,med det där,grrr,"
Rex fräser till åt den piprökande illern. Samtidigt som han försöker få bort röken från nosen.
"Grr, just ett,grr,snyggt välkommnade,grrr, släpp förbi oss,grrr......."
Rex tankar på att sköta allt snyggt försvann i samma ögonblick som mannen blåste rök i ansiktet på honom.
Djurmutanten försöker avsluta sin mening men hans ord gurglar ihop sig med fräsningar och snorsnörvel tack vare röken

"Grr,snörvel,morrr,grr.gurgel"/
samtidigt som han står och snörvlar så känner han en enorm ilska växa inom honom......
This message was last edited by the player at 15:14, Tue 30 Mar 2004.

"Visst, visst, inga worries. Slanta upp lite grunkor, så ska vi se hur Ni kommer över!"

"Försök inga trix, då kommer Östen med Västen här att peppra på. Och räcker inte det så kommer Östen med Lästen därborta att skjuta. Min äldste son Östen med Hästen står längre upp på bron i medaljefrack och Ni ser ju själva Östen med Gästen uppe i tornet"

Rex har svårt att avgöra om illern skämtar med honom, eller om det verkligen är namn som de har här ute i zonen. Aleta tycker naturligtvis att namnen är fantastiskt roliga. Marina gör en något kallare analys och märker att om alla illrarna på bron är beväpnade, så är det frågan om ens Pocko klarar sig över.

Hon lägger också märke till ett par av illrarna som simmar på rygg nere i det lugnt flytande vattnet och tittar upp på sällskapet.

Även Pocko ser de små gulliga illrarna som simmar och leker i vattnet. Han ler lite och funderar på om de skulle fortsätta simma och vara så glada om de hade magen full av hagelskott?

"Grrr,grunkor?grrr"
Rex morrar och snörvlar samtidigt.
"Grrrr,vad för,grrr,grunkor?"
Rex känner efter i sina fickor och det slår honom att han inte äger ett endaste dugg.
Han vänder ut och in på rockfickorna ifall det, mot all förmodan skulle, ligger något där

"Du tror väl inte att Ni får komma över utan att betala?"

"Hahahaha"

Han vänder sig om mot de andra illrarna och gör en stöddig gest mot Rex, och de andra djuren fnissar hysteriskt.

"Nej du vovven, gratis kommer du inte över. Det här kostar klöver förstår du."

Han suger in en ny omgång rök från sin pipa men låter bli att blåsa ut. I stället låter han sin långa tunga gå ut genom munnen och slicka sig själv i nosen. Genom den andra näsborren blåser han ut röken.

Handlingen gör att de andra illrarna tjuter av skratt.

Marina viskar i Rex' öra:

"Lugn nu, gosse - om de' bara ä' pengar som krävs går de' bra. En tia kan han få."

Rex vänder sig mo Marina,lite små ilsk för att Iller råttan kallade honom hund.
"Grrr, har ju inga,grr,pluringar,grrrr"
Han visar Marina demonstrativt sina tomma fickor.
Han tittar sedan runt på dom andra i följet och börjar morra (prata)
"Grrr,Okej den,grrr,som har,grr, stålar får,grrr,pröjsa"

Pocko kan inte låta bli att fnittra åt de söta små djuren. Han sätter sin ena hand för munnen för att dölja det. De små gynnarna verkar ju trots allt ha mycket pickadoller, så det kanske är bäst att vara snäll mot dom. Men den dära KSP:n ser ganska rolig ut. Pocko sneglar upp mot tornet. Sedan rekar han läget ur militär synpunkt. Hmm, om jag pepprar två salvor mot klungan där...och lägger iväg en salva mot snubben i tornet... och sen....hmm. Pocko ler när hans funderingar spelas upp, av hans fantasifulla hjärna, framför ögonen på honom. Pocko rycks ur sina drömmar när illern börjar skratta åt Rex. Pengar? Hehe, lille vän!
"Pluringar? Du kan få bly av mig." Pocko blir väldigt förvånad när han inser att han sagt det där högt.

"HEJ POCKO!!!"

Från backen bakom sällskapet hörs ett rop. Högst upp på toppen står en trådsmal man med en skorstenshatt. Trots motljuset går det att urskilja att det minsann är Martmardigan som står där.

Han rusar ner för kullen och kommer snart fram till allihop. Han verkar uppriktigt glad att se de dem. Ur hans kläder petar pinnar och stålskaft och påsen han har på ryggen håller också några av de sakerna.

"Varför står ni här då...va?..ska vi inte gå över bron tillsammans med de andra?"

Framme vid bron har under tiden piprökaren åter tagit till orda.

"Nja, har ju inte tänkt ta emot några krediter, men åhlrajt bäjbi. Om du vill hosta upp 10 kreds, så är det ok. Men de andra får betala med grejor..."

Marina tittar kort över axeln när Martmardigan gör sin återkomst, sen vänder hon sig mot illern.

"Du kan få en tia för mej o' en tia för min kompis Enslam här, o' sen får du ett fint soldrivet elddon för hunden. Hur sägs?"

Alla tycks titta på Marina, Aleta och Rex där framme vid iller gubben så Martie gör det samma. Oj, så många de är tänker han när det går upp för honom att han som de samtalar med faktiskt inte är ensam. Han föröker lyssna på deras samtal så gott han kan även om hans kocentrationsförmåga kanske inte är den bästa ens när han försöker.

Han konstaterar dock snabbt för sig själv att här är det lönlöst att försöka sig på något annat än det Illrarna ber dem om. Han sneglar lite på Pocko för att se vad denne gör. Han vet ju vid det här laget att Pocko faktiskt har en förmåga att lösa det mesta med sina skjutjärn när han lessnar eller inte förstår. Det sista förstår Martie, även han har svårt att förstå sig på vad som händer och sker allt som oftast men han gillar inte Pockos sätt att reagera på. Det är alldelles för våldsamt för att falla honom i smaken och det även att Martie själv lyckats väcka en våldsammare ådra sedan han träffade sina nya kamrater i Hindenburg för några dagar sedan.

Vill de ha saker i utbyte mot att han går över bron? Det låter som så. Ja, ja bara de inte säger att de ska ha hans tobak eller någon av hans fornprylar då. Men han gillar det inte.Inte alls. Det verkar som alla i zonen har en förkärlek till att lägga vantarna på andras saker. Tjuvar och banditer tänker han, men ärliga tjuvar ändock. de säger ju åtminstonde att de vill ha saker och ting de tar dem ju inte bara och det i smyg som hemma i staden.

Han gömmer sin nya  pickadoll så gott det går på kroppen. Den tänker han banne mig inte riskera att förlora. Vidare börjar allt bli rörigt i skallen på honom när han hör tjommen snacka. Hans tugg är mycket svårförsterligt. Bäjbi? Och heter de Östen allihop eller pratar han bara om sig själv? fast dåmed ny efternamn eller vaddå? Att alla ska vara så bökiga. Varför inte bara säga rätt ut på klat och enkelt skrofmål så alla har en chans att förstå vad som sägs?

"Du....Pocko ...eh........fattar du vad det är han pratar om det borta eller...jao...eh har du också svårt....jo du vet...att höra vad han säger?" Han tittar upp på sin store vän med ett osäkert leende.

"Hej, Martie! Nej du, jag fattar inte ett skvatt! Men dom e rätt söta!" Pocko fnissar. "Jag funderar på att skita i deras fula bro och bada över till andra sidan... hmm, vad säger du?" Pocko ser ut att fundera. "Du  förresten! Var är Viktor?" Pocko tittar undrande på Martie.

"Viktor? Jomen han kommer ju där." Säger Martie och pekar bort mot platsen han kom ifrån där Viktor precis gjort sig synlig. Så tittar han på Pocko igen."Simma över?!!!Eh...näe...det...tror jag inte är en bra ide?!..eller...näe...minns du inte det sura regnet.....eller jao eh...vattnet är nog inte bra att simma i tror jag..men men...Förresten elelr äh...jao kanske vi kunde söka rätt på bra saker att bygga ett eget flytetyg av längst med stranden eller jao...kanske en...bra ide? Vi får ju i alla fall...jao behålla våra egna saker då istället för att ge bort ännu mer av våra saker till folk som vi alltså...jao...inte känner?" Martie blir så uppspelt av sin egen ide att han inte väntar på svar. Tänka sig att detta lilla missöde skulle leda till att han skulle få chansen att bygga ett eget flytetyg och så gillar han absolut inte iden med att byta bort sina saker bara för att få gå över en bro!! Förmökat urdumt om någon frågar honom men det är det ju som vanligt ingen som gör.

"Jo jag klarar nog av att bygga ett...jao...om vi jao hittar rätt saker alltså:"Tillägger han och går ner mot vattnet för att börja sökandet efter prylar att bygga sinegen lilla båt av. Han ler fånigt brett och börjar sjunga för sig själv. Hans avsaknad av takt och rytm såväl som sångröst gör hans sång tämligen outhärdlig. Dessutom verkar sången vara något han hittar på under tiden han sjunger den.

"Tadidam och tradilej...jag ska bugga mej en liten båt! Ett litet flytetyg s¨å jag ej blir våååååt!!! det ska...ej...vara av TYYYYYG!!!! En liten BÅÅÅÅT!!!! som gör att jag inte blir våt av vattnet som STÄÄÄNKER!!!! Ja man kan undra vad den TÄÄÄÄÄÄNKEEEEEEEEER!!! LALALALALALALALA!!!!!"

Rex tittar frågande på den underliga, men underhållande manickeldoktorn, när han trskar runt i strandkanten. Sedan för han över blicken på jätte mutanten för att se så inte han tänker ställa till mexd något fuffens. Sedan till sist falle blicken frågande på Marina.
"Grrr,Marina,grrr, har du,grrr, kulor till,grrr,att betala för,grrr, oss alla?,grrr
han sneglar på det trögflytande vattnet.
"Grrr, det luktar,grrr, asgnagare om,grrr,sörjan,grrr, och jag vill,grrr,inte försöka,grr,segla över,grr....grrrrrrrrrr. För stor,grrr, risk ,grrr att trilla ,grrr i, grrr"

"Nej," svarar Marina blankt på Rex' fråga, en fråga som får henne för en kort stund att undra om hon egentligen skulle betalat för de andra även om inte den tjuging hon just lovit illern varit hennes sista sparpengar. Marinas växande leda gentemot de andras mera tröttsamma sidor skjuts dock snabbt undan av hennes pliktkänsla och vetskap om det förståndiga i att vara så många som möjligt - i Zonen gäller säkerhet i antalet, brukade hennes farsa alltid säga med bestämd min, supplerad av ett cyniskt ja, ta med dej nån som kan ta första slaget från Jason, hennes fars känslokalla krigskamrat, "tyvärr inte."

"Soldrivet elddon? Få se!"

När Illern får tag i Marinas glas blir han först besviken, men efter att ha blivit förevisad hur det kan användas skiner han upp igen.

"Åhlrajt, jag gillar inte kredsen, men glaset var fint, så det är okidoki. Då så, då har vi bara frågan om dem där borta... Den fete, räven, lillflickan och den störde nere vid vattnet.

Han plockar upp ett litet rör från en ficka fäller ut det och tittar upp mot den motljusbelyste Viktor.

"Hehe, om Ni känner den orange mekan där uppe, så kanske Ni får något att hiva upp för att komma över ändå!"

Det är mycket riktigt ett äckligt vatten. Tjockt, stinkande och mörkt rinner det fram. Det är nästan som ett sorts lättflytande gelé men nästan svart. Här och var kommer klumpar som också ser oförskämt äckliga ut. Trots detta simmar flera stycken av de avlånga varelserna i sörjan.

Martie strosar runt vid vattnet och letar efter användbara saker, något som tar honom längre och längre bort ifrån de andra. Om någon tycker om hans ide eller inte tycks överhuvudtaget inte intressera honom eller så har det undgått honom att tänka just den tanken.

"Oho!!"Utbrister så Martie när han upptäcker en tunna som ligger och flyer i vattnet och några vita större kuber som förvånande nog ar mycket lätta. Han testar dem på vattnet och fnittrar förjust när de faktiskt flyer. Svin äte mig!! Skulle han bara hitta säg en tre tunnor till och ett par till sådana här klossar och kanske några plank så skulle han nog kunna bygga en båt!!!!

"POCKO!! VIKTOR!!! KOM OCH HJÄLP JAG HAR HITTAT GRUNDERNA TILL VÅR BÅT!!!!!!"Vrålar Martie lyckligt åtsina vänner och talar för första gpngen på mycket mycket länge helt sammanhängande och förståerligt för alla som lyssnar. ja även om man nu inte lyssnar är det omöjligt att inte höra hans skrikande... Fast iofs även om det han säger sägs i klarspråk så är väl just innebörden av det han säger inte alls så förståerligt eller? På bron står några av hans vänner och förhandlar med en illergubbe om att få passera medans han själv bestämt sdig för att bygga en båt och ro över.

Martie konstaterar också att vattnet tycks mycket ohälsosamt och att illrarna måste besitta någon form av resistens imot gifter och avfall. Ja i alla fall de som faktiskt flyter omkring på sörjan och de som simmar i den. Man kanske skulle sikta på att ligga på flytetyget när man ska över? konstaterar han för sig själv. Han kommer sedan att tänka på hur stor pocko faktiskt är......men men han kan ju sitta och så får han ta sig över själv. med ett rep skulle man kunna fixa till en schysst linbana kanske.Martie skissar för fullt på sin ide om flytetyg i huvudet nu när han hittat några delar som han kan använda.

Rex böjer sig fram mot Marina och morrar lågt i hennes öra.
"Grrr,jag är,grrr,ingen hund,grrr"
Hans röst är allvarlig och menar det han säger.