Re: Zonnatt...
”De’ kan ja’ levandes föreställa mej,” svarar Marina och forsöker lokalisera Saludrimillian efter stämman, ”de’ ä’ ju ett ganska bra tillhåll ni har här. Men ja’ kan försäkra dej om att de’ bara ä’ Sirina ja’ söker. För hennes egen skull likaväl som för våran.”
Marinas stämma är nu inte helt så hård som tidigare - hon försöker vinna kvinnans förtroende, inte förhöra henne.
”Hon ä’ ungefär på min storlek, svart hår, gillar lägga patiens. Ja’ vet att hon ursprungligen kommer från Zonen här o’ att hon samlades upp av ett gäng zonfarare som inte behandlade henne synnerligt väl – Rufuel heter han som ’tog sig an’ henne, en synnerligt snuskig typ, o’ nog kanske va’ även en som heter Alarim med om de’, han också. Dom sa’ bägge att hon säkerligen skulle kunna hittas här bortom Varpan, o’ när sen två utav de dina bekräftat att hon ä’ här så..”
Marina ler nästan ursäktande genom halvmörkret och sätter sig på en stapel sandsäckar.
”..ja, du förstår väl att nu när Vykke o’ Blekk bekräftat att dom sett henne här så har ja’ svårt att tro Sirina inte ä’ här. O’ eftersom de’ ä’ enda ledtråden ja’ har måste ja’ hur som helst utforska den till ända.”
Meningen får hänga ett litet tag i luften så Saludrimillian förstår att Marina inte tänker godta hennes förklaring utan vidare. Marina fortsätter då i ett uppskattande tonläge.
”Ja’ ä’ medveten om att din förnämsta uppgift, Sally, ä’ o’ skydda de dina. Därför ä’ ja’ nog skyldig o’ berätta sakens sammanhang så du kan fatta ett riktigt beslut. Nuväl, så här ä’ de’, baserad på dom uppgifter ja’ lyckats samla ihop: När Sirina kommit till Hindenburg me’ Rufuels gäng lyckades hon på nåt sätt slippa undan dom o’ livnära sej som fnask o’ utpressare me’ hjälp av en än snuskigare typ än Rufuel, en padda vid namn Smilet. De’ gick väl bra ett tag men när hon fick en hållhake på Her Kejserlig Explorator Linus Drake gick de’ snett som bara fysen – för Drake ämnade inte vare sej betala tystnadspengar eller riskera att Sirina o’ Smilet skulle få för sej o’ läcka va’ dom visste.”
Hon skakar sorgset och tänksamt på huvudet åt Sirinas sorgsna liv.
”Drake ämnar nämligen göra storkarriär i Kejsarens tjänst, ser du – o’ sånt snusk som Sirina hade på honom skulle kunna ta’ död på hans polerade rykte. Alltså hyrde han in ett gäng busar, riktigt äckliga råskinn, o’ försökte ha ihjäl Sirina o’ Smilet vid åtminstone två tillfällen. Sirina o’ Smilet undkom de’ första anslaget o’ mina medresenärer därute lyckades hindra nummer två varvid dom blev insmorda i dena sörja – dom tog nämligen död på ett par av busarna o’ ä’ nu efterlysta för dråp.”
Ju mer hon berättar desto klarare blir det för Marinas själv vilken mökens röra det här fallet egentligen är. Och det blir värre ännu.
”I mellomtiden hade Smilet fångats av Drakes hejdukar, o’ omständigheterna kunde tolkas av Sirina som om att Smilet såld henne till Drake. Sirina – som numera inte hade nån att vända sej till i Hindenburg – lyckades undkomma båda busarna o’ mina medresenärer, o’ allt pekar på att hon flydde hit. O’ de’ ä’ endast en fråga om tid innan dom hittar Rufuel eller Alarim o’ får veta samma som vi, nämligen att Sirina kan finnas här – dom ä’ os kanske redan på spåret.”
Marina tvekar en sekund, osäker på om hon skall berätta allt, men besluter sig då för att det inte löner sig att dölja något i det här läget - Marina är övertygad om att Sirina gömmer sig här hos rökskallarna, och hon har inget att förlora genom att berätta alla fakta för deras ledare.
”Men detta ä’ inte allt. Av någon orsak började en grupp gamla PSIPO fatta intresse för saken. Om dom på något sätt jobbar för Drake – vilket ja’ betvivlar – eller har andra motiv för att jaga Sirina ä’ osäkert, men något i mina medresenärers beskriving av händelsesförloppet samt mina egna uppfattnigar av Drake får mej o’ misstänka det sistnämnda. Om så ä’ fallet ä’ nog Drake ditt minsta problem – PSIPO ingår inga kompromissar!”
Hennes röstläge signalerar klart hennes uppfattning om exakt hur skrupellösa hon anser PSIPO vara.
”Va’ ja’ erbjuder ä’ o’ sätta ett tvärstopp för problemen. Ja’ ä’ nämligen inte en vemsomhelst.”
Hon plockar fram sin id-bricka och visar fram den för Saludrimillian så diskret hon kan, rummets andra vistelser kanske inte skulle uppskatta en repräsentant för den kejserliga ordningsmakten.
”Drakes motiv ä’ o’ hämlighålla sina slemmiga fritidsintressen. Med tillräckliga bevis kan han avslöjas o’ ställas inför rätta för dom dråpen o’ andra odåd han beordrat i samband me’ detta fallet. De’ samma gäller för PSIPO grabbarna, även om dom kan visa lite svårare o’ få tag i, men hur som helst kommer vi ingetvart utan att ja’ talat me’ Sirina innan hennes förföljare hinner ikapp henne!”
Återigen låter hon sin stämmas kraft understrecka situationens allvaret och de möjliga - nej, sannolika konsekvenser av att inte visa Marina det önkade förtroende och låta dom hjälpa Sirina avsluta denna historia genom att stiga fram.
”Om Sirina verligen har psi-krafter ä’ ja’ beredd o’ hjälpa henne slinka undan om hon lämnar över alla bevis hon har mot Drake o’ utfärdigar en edsvuren vittnesförklaring som ja’ o’ den kejserliga åklagaren kan använda för o’ spika fast svinet Drake o’ hans hejdukar. På så sätt skulle också ja' o' mina medresenärer kunna slippa för Drakes oönskade uppmärksamhet.”
Marina har sagt allt hon ville. Hon reser sig från sandsäckarna och går tillbaka mot utgången. I dörren vänder hon sig mot Saludrimillian en sista gång.
”Så ä’ läget, Sally. Berätta för Sirina, ä’ du snäll, ja’ vet att hon finns här nånstans. Vi väntar härute på era beslut.”
OOC: Ojdå, vilken lång post. Förlåt, jag försökte verkligen få med allt med så lite babbel som möjligt.
