Marina småskrattar artigt.

"..ha, ha.. ja, ja' förstår Överstens reservation... ja' menade inte hela vägen till Hindenburg, förstås, bara ut ur Zonen - me' alla skråmor o' skador vi erhållit under vår aktion skulle ett hajk genom dessa trakter medföra stora risker, som Översten säkerligen er medveten om..."

Hon tänker efter, kanske Översten kan övertygas på annat sätt?

"Iövrigt - med Överstens tillgivelse kanske ja' får fråga en sista sak?"

Hon ler avväpnande.

"Ja, de' ju har inget med fallet eller vårt predikament o' göra precist - men ja' bara undrar om Översten möjligen ä' släkt med Valter Skrädare, gumsemannen från Pirit? Min far har en granne som heter så, vetja... Ja, Översten kanske även känner min far? Han ä' överste han me', farsan - Överste Rand, Femte Pyriska Kravalleriregementet - o' gammal zonjägare, också. Översten kanske hört namnet Ettskott Rand...?"

Den storväxte mannen håller nästan på att sätta rökkorven i halsen när han hör att Marina så smått går in i det typiska Piritmålet med skorrande 'R' som Översten använder.

"Tryna mig din polkagris!", utropar mannen.

"Är Rand farsgubben din? Jo, han är bara några år äldre än jag och vi har ätit i samma snuskburk, som di kallar't"

Den fryntlige mannen skiner upp och verkar tänka sig tillbaka många år.

"Och nu bor våra farsgubbar nästan grannar, ja det var ju en historia. Jag har faktiskt funderat på att flytta hem till Pirit igen. Kanske starta en liten rörelse. Nu har jag kuskat runt i Zonen under flera år, så man kanske skulle börja trappa ner."

Han dämpar sig en smula när han fortsätter.

"Till saken hör väl att jag egentligen inte är Överste. Bara så du vet, om du skulle prata med far din. Det är bara ett namn som jag fått härute på grund av mina kläder"

Martie börjar sakta att bli sig själv igen och när han hör saker som starta eget och en mindre zonfararlegend som Enskotts namn nämnas rinner hans depression av honom och han blir allt mer nyfiken. Han reser sig från suitt gömsle, torkar de sista tårarna och går fram mot sällskapet så att han bättre ska höra vad Marina och den dära översten säger. Dessutom börjar han bli rätt nyfiken på den dära pix, spix? eller ja, automaten i alla fall. SDet är ju en läkerobot, enligt Mártie några av de mest avancerade av automat modellerna och dessutom de som borde gått under epitetet människans bästa vän. Fast det har han ju hört om hundar. Men det m¨ste vara mutantpropagande. All vet ju att fornmänniskan bott såg sina djur som föda och nöje. Innan katastrofen var alla djur dumdjur och knappast skulle männniskan gett hundar med en knösas intelligens det epitetet. Nä, mökarns mök till missuppfattning det där. Men inte för att martie bryr sig. Han tycker varken mer eller mindre illa om någon oavsett om de nu är mutanter eller inte. Faktiskt om han får gå så långt skulle nog martie kunna påstå att just meckan, automaten är den mest avancerade och fullkomliga livsformen. Med vissa undantag kanske......


Ja, ja martie smyger alltså upp till sällskapet igen och ställer sig så nära spix han kommer och iaktar honom grundligt uppifrån och ner medans han suger på sin pipa. Inte heller säger han ett ord men han försöker lyssna till vad de andra pratar om även om det i vanlig ordning är svårt för käre martie att göra mer än en sak åt gången vad än det må vara. Efter att ha lyssnat färdigt på det de sagt varandra hitills öppnar han faktiskt munnen!

"Eh..jo..ja...skulle vi inte kunna få skjuts ut ur eh...jo...jao...eh...zonen? En bra ide Marina....tycker....jag...i alla fall"

Ja, ja' tycker hursomhelst Översten passar ganska bra ändå," ler Marina, "men visst kan ja' kalla Översten Gerard on Översten föredrar."

Hon tar tag i Marties hand och drar honom fysiskt in i samtalet med en lätt ryckning.

"Översten, får ja' föreställa Herr Martmardigan, vår expeditions explorator o' fornsaksexpert... Om Överstens sällskap råkat på några oidentifierbara fornsaker kanske Herr Martmardigan kan va' behjälplig medan ni skjutsar oss till Zonens utkant i ert säkra fordon...?"

Det anbudet är dock ganska bra, tycker Marina, och skickar en kärlig tanke till sin kära gamla far, hjälten från Slakten Vid Gumsebro och allt det där.

Martie blir inte så lite till sig när Marina sliter tag i honom och dessutom överöser honom med hedersbetygelser såsom explorator och fornsaksexpert. Han ler strålande md hela ansiktet vilket får den långe och ranglige att se så där fånig ut som bara han kan lyckas med.

"Jo erh.....explo..expllorator är jag..då...inte...men jag kan mina forntidsmanicker det kan jag. Expert? ja kanske är det det jag är, får jag säga det själv så r det i alla fall saker ifrån forna tider som är min specialitet och jag ser gärna över vad än för fynd ni har för att åt er identifiera dem om jag kan och ja får jag nu lov att påstå det själv så är det nog inte mycket som jag inte alls skulle kunna identifiera åt er eller ja åtminstonde inte i alla fall göra en god slutsats kring. Mina tjänster är era om dekan vara till användning mot den lilla gentjänsten att ni låter oss åka med till muskös slut."

Martie pratar snabbt och uppspelt men för en gångs skull sammanhängande. Medans han pladdrar på sonderar han bilen efter tänkbara fynd att identifiera samtidigt som han också håller på att dö av upphetsning av att kanske få möjlighet till att åka fornkärra!! Detta blir ganska tydligt då han mot slutet av sitt samtal mer ser ut som ett uppspelt barn än den fornlärde man han faktiskt är. Eller är han? Ja, hans självförtroende när det gäller forna ting är det dock inget fel på. Han avslutar det hela med att buga sig och lyfta på hatten för så gör man tydligen åt fint folk. Det hela ser dock mer löjligt än något annat nät han bugar sig allt för djupt och snabbt så han nästan faller och fumlar av sig sin hatt som han försöke hängas tillbaka på huvudet när han reser sig upp, även det allt för snabbt, så hanfår trggla med sitt hatt en god stund innan den sitter bra på skallen igen.

"Tja, jo, det vore väl inte omöjligt. Visserligen har vi ju inte plats för alla, men vi kan ju åka i samlad tropp i alla fall. Flicksnärtan där kan väl ligga uppe på flaket. Någon kan väl se efter henne. Resten får nog gå. På vägen tillbaka ska vi också hämta vår lilla vagn, men den tror jag inte att någon vill åka på. Hehehe"

Översten tittar på de andra i fordonet och ler brett och menande åt dem. Sedan blickar han lite åt Martmardigans ostyriga beteende och fyller i:

"Vi kan en del om fornfynd själva, tack så mycket!"
This message was last edited by the GM at 09:13, Tue 10 Aug 2004.

”Ja, nu ska’ ja’ ju inte göra mej till kunskapare men i polisiär utredning gäller i alla fall ofta sÃ¥ att en säger ett, en annan säger nÃ¥t annat o’ bevisen pekar Ã¥t tredje hÃ¥ll. Man kan dÃ¥ antigen börja grälas om vem som talar sanning o’ vem som ljuger – eller man kan sammanställa allt o’ dÃ¥ komma fram till hur sakerna rätteligen hänger ihop. Ni kanske skulle kunna dela era kunskaper pÃ¥ samma sätt..?”

Marinas leende är ett diplomatiskt sådant, hon försöker avhjälpa den känsla av avvisning som Martie kanske upplever. Med en axelryckning fortsätter hon sedan:

”Hur som helst ä’ ja’ tacksam för Överstens erbjudande – dom sÃ¥rade kommer o’ Ã¥ka i fornkärran, dÃ¥, o’ vi andra spatserar. Martmardigan, vill du va’ snäll o’ samla trupperna sÃ¥ vi kan komma iväg? Ja’ ska’ gÃ¥ titta hur Sirina mÃ¥r.. Aleta, kan du hjälpa till?”

När Marina och Aleta en liten stund senare återvänder till packern med Sirina och lastar upp henne ser hon bekymrad ut. När alla är samlade vid packern delar hon med sig av vad som får hennes panna att rynka så.

”Vi har ett problem – Sirina hade inte nÃ¥gra bevismaterial pÃ¥ sig, inget alls som länkar den förmodade bakmannen till fallet. Detta betyder att vi antigen mÃ¥ste lita pÃ¥ att hennes o’ Smilets vittnesbörd räcker för att fälla svinet - eller vi mÃ¥ste ta reda pÃ¥ var bevisen tagit vägen o’ lägga beslag pÃ¥ dom.”

Hon kastar en fortfarande bekymrad blick mot dammsugarkillen därborta vid rökskallarnas framdörr.

”En uppenbar möjlighet ä’ att rökskallarna har bevisen. Men dÃ¥ ja’ tvivlar pÃ¥ att de godvilligt lämnar ut nÃ¥got som helst till oss o’ eftersom flera av oss ä’ sÃ¥rade fÃ¥r vi svÃ¥rt att göra nÃ¥got Ã¥t de’. Vidare kan de’ ju va’ sÃ¥ – vilket kanske ä’ troligare - att Sirina gömt undan bevisen innan hon fÃ¥ngades, o’ dÃ¥ tjänar de’ ju inget till o’ molestrera dessa zonfödingar ytterligare.”

Marina suckar, redo att acceptera omständigheterna – helst skulle hon arresterat hela bunten och genomfört en noggrann husransakan, men som läget är nu fÃ¥r hon slÃ¥ den tanken ur huvudet. Och sedan är det ju hänsyn att ta till de sÃ¥rade.

”Vi mÃ¥ste se till o’ utnyttja Överstens transportanbud o’ komma iväg. O’ vi mÃ¥ste se till att Sirina vaknar sÃ¥ vi kan frÃ¥ga ut henne var bevisen tagit vägen. O’ vi mÃ¥ste hÃ¥lla ett vaket öga ute för resten av tjurtokens kompisar, dom har vi nog inte lekat färdigt me’ än.. Va’ tycker ni?”

"Ja jo min bäste herre det betvivlar jag faktiskt inte att ni kan men jag tror ändå att jag kan vara er behjälplig men det är som sagt upp till er själva att avgöra."

 Marties kontring till översten är för en gÃ¥ngs skull pÃ¥ klockren skrofmÃ¥l!!!!
 Och dessutom för första gÃ¥ngen nÃ¥gon av er hört honom öppnat käften dryper hans svar av sarkasm!!!! Översten och hans anhang kan fÃ¥ tro vad de vill. Ja de kanske till och med kanske kan ett och annat om forna tiders ting de med men att skratta Ã¥t honom! Ã¥T HANS KUNKAPER I DET HAN VIGT SITT LIV TILL!1 Ja det pÃ¥minner honom för mycket om hans egna familjs sätt att tackla allt Martie nÃ¥gonsin sa om sina kunskaper och det fÃ¥r nÃ¥got i honom att vakna till liv. En fetpropp och hans anhang kan fara ända in i möken eller ja, det har de nog gjort men ja. Martie mÃ¥ verka dum, han mÃ¥ vara usel pÃ¥ att föra sig eller fÃ¥ fram det han vill säga med ett par väl valda ord men att hÃ¥nas för sina kunskaper!!!! Alla märker tydligt hur hans ansiktsutryck hÃ¥rdnar och nÃ¥got tänds i hans ögon.

"Skulle jag vidare kunna föreslå att han pix, spix var det va? åker där fram med Sirina? Han om någon verkar ju vara den med mest kunskaper i läkekonstens vägar av oss alla och den som kan vara henne mest behjälplig?"

Upplastningen av Sirina på flaket går ganska smärtfritt och Spix ger henne ytteligare lite omvårdnad. Övriga gör sig klara att vandra, även om Pocko fortfarande inte har bestämt sig för att göra något med regnbågsfolket. Viktor balanserar sin skottkärra, med allsköns attiraljer och Gygax tittar intresserat på vissa av sakerna som ligger där.

Under upplastningen höjer Översten på ögonbrynet när hna ser Martmardigan blottlägga sin forntidspistol. Han ser mäkta imponerad ut.

"Vilken fantastisk skapelse! Kan jag få titta närmare på den?"

Emedan Översten väntar med att köra hörs ett svagt rosslande från den liggande Sirina och hennes ögon är halvöppna.

"Ett enastående hantverk från forndom inte sant?!" Säger Martie gatt och glömmer nästan bort att han precis nyss satt den fete översten i facket människor han inte tycker om. Han plockar fram sin fornpistol och låter översten titta på den men han släpper den inte till honom, han litar inte på honom så pass mycket. "Enligt mina analyser av vapnet är deten form av vad som kallades för automatiserad pistol, vida överlägsen vår egna skarprättar serie på många sätt men tyvärr måste jag säga att den inte alls på långa vägar är ett lika pricksäkert vapen som våra skarprättare så ofta visat prov på att vara...eh...jo Ja! Men ett magnifik stycke vapen inte sant? Och till salu faktiskt!"

Marina överser upplastningen och ser till att vara inom räckehåll av Sirina ifall flickan behöver skydd eller hjälp av något slag. Och när Sirina börjar röra på sig är Marina där med ett språng.

"Sirina? Hör du mej, Sirina?"

Hon tar försiktigt flickans hand i sin och försöker undertrycka sin lust att börja fråga ut henne med en gång.

"Ta de' lugnt, Sirina lilla - du ä' i säkerhet nu, vi ä' vänner..."

"Till salu säger du? Ja jag kan säkert sälja den här till någon. Helt utan problem. Verkligen i ett fantastiskt skick. Hur mycket vill Du ha för den?"

"Ã…h, Ni igen"

Sirinas ögon tittar trötta upp mot Marina.

"Ã…h, mitt huvud"

Hon tar sig på sin stora bula hon fick efter Martmardigans omilda behandling av henne.

"Vad vill Ni?"

"Jao jag kan tänka mig att sälja den till dig för en rund liten summa av låt oss säga 650 krediter och då är jag billig. Enligt vad jag uppskattat är pistolen mycket mer värd än så"

Martie älskar att få briljera lite med sina kunskaper och faktiskt är det något som den underlige tjommen kan så är det teknologi ifrån forna tider. Han talar ganska självsäkert om det hela nu, det märks tydligt att Martmardigan faktiskt trivs med detta och att hans annars så udda beteende för en stund i alla fall är som bortblåst. Efter sitt prisutlåtande lägger han armarna i kors på bröstet och ser inte så lite mallig ut
This message was last edited by the player at 08:25, Sat 14 Aug 2004.

"Va' vi vill? Rädda livet på dej o' Smilet, helt enkelt, pluss rentvå dina livvakter från mordanklagelser, o' ställa Drake o' hans kumpaner inför rättvisa. Här, ta lite vatten," svarar Marina den omtöcknade flickan och räcker henne sin vattenflaska, "så skall ja' tala om för dej va' som hänt sen du flydde från attacken på Termopolium..."

Marina berättar nu för Sirina så gott hon kan om hur hennes av Smilet inhyrda livvakter lyckades undkomma Linus Drakes gäng och svartrockarna som dödade Rodel, hur de lyckades frita Smilet från lagerhus 34, hur de kom Sirinas förflutna på spåret efter att ha talat med Knorkagubben och Rufuel Rubank, hur de tog sig till Musközonen och hur de lyckades frita henne från buren i slörökarnas källare.

När hon berättat färdigt tillägger hon:

"O' nu bär de' hemåt mot Hindenburg där vi ska' ordna en arrestorder på Linus Drake o' hans alla hejdukar o' sätta dom bakom lås o' slå - eller, för Linus' vidkommande, sannolikt i Boxen - för deras brott. Kejsarrätten ä' hård men rättvis!

Men först av allt måste vi säkra bevisen - ja' vet att du utpressade Drake me' några bilder, o' med tanke på att han tagit så betydliga risker för o' stoppa dej lär dom ju va' ganska interessanta. Nu ä' frågan: Var finns dom? Utan bilderna till o' understödja slika anklagelser mot en prominent person som Drake har vi inte mycket o' gå till Kejsarrätten me', serru...."

När Marina börjar den långa och enligt Martie ganska sömnframkallande historien om vad som redan hänt så tappar han s¨nart koncentrationen på sin affärsuppgörelse med Översten. Han lyssnar faktiskt intresserat en stund på Historien men......... Och när Översten tycks sitta och lyssna mer på Marina än på Martmardigan ändå vänder han tjurigt ryggen åt dem, tänder sin pipa och går bort och sätter sig på en sten eller liknande en bra bit bort så att han inte ska höra dem om han inte själv vill.

"Men vänta lite lille man, vi hade inte diskuterat färdigt!"

Martmardigan känner en kraftfull hand som slår ner på hans axel.

"Vill Du någonsin bli en bra handlare ska Du aldrig gå ifrån mitt i en diskussion." Översten ser minsann lite barsk ut.

"Jag ska minsann suga lite på den här lilla isterklumpen innan jag erbjuder dig ett pris. Det är som sagt ett vapen i fint skick, så visst är det värt några krediter. Jag ska visa den för Gygax också, så ska du snart få ett bud!"

Sirina blinkar trött upp mot Marina när hennes frågor smattrar som ett kulregn mot den försvarslösa flickan. Någon gång under Marina refererande gör hon en antydan till att säga något, men väntar eftersom Marina har påbörjat nästa mening. När Marina slutar kommer dock några ord från hennes darrande läppar"

"Eh, jo, eh, tack sÃ¥ mycket allihop, för att Ni har kommit."  Hon tittar bort mot tjockot som är i full färd att mucka med den kvarvarande regnbÃ¥geiten och mot de bÃ¥da automaterna som hade tagit pÃ¥ sig jobbet att vara livvakter för henne.

"Det stämmer väl det Ni säger att det gick lite fel"

Hon läppjar åter på vattnet som Marina håller fram.

"Men jag skall erkänna att bilderna som kom fram var något jag skapade själv, med tankens hjälp. Samma sak som vid själva akterna med kunderna. Bildvisaren var egentligen inget annat än ett fynd från zonen, som passade mina syften. Jag ber Er dock hålla mina förmågor hemliga när Ni kommer tillbaka till staden. Det finns många i staden som inte är så toleranta mot sådana som jag med mina förmågor"

Viktor stÃ¥r och begrundar det hela som vanligt.  Han nickar instämmande Ã¥t Sirina under Marinas berättelse, och tillägger ibland nÃ¥gra ord som.

VISST ÄR DET SÃ…,  JO..  LINUS JA,  DET STÄMMER,  JA NU SKA DOM FÃ…..

Inte för att han bryr sig sÃ¥ mycket egentligen utan mest för att Sirina ska känna sig lugn och trygg i sällskapet. Men plötsligt i sin högra riktmicrofon lyckas han uppsnappa nÃ¥gra ord frÃ¥n Martmardigans handelsaffärer med översten. När Viktor förstÃ¥r att översten är en handelsman sÃ¥ blir han först lite orolig, kanske vill han lägga ett bud pÃ¥ Viktors asfalt, den är absolut inte till salu. Därför beslutar han att locka in översten pÃ¥ nÃ¥got annat.  Snabbt hämtar han en forntidsgryta frÃ¥n sin skottkärra och gÃ¥r fram till översten.

DEN HÄR FORNTIDSGRYTAN KAN ÖVERSTEN FÅ KÖPA BILLIGT, LÅT SÄGA 100 KREDITER KAN VARA RIMLIGT? Viktor inväntar överstens svar...

Martie vänder tvärt om när han hör att Viktor avbryter allt det där tråkiga tjafset om vad som hänt och inte med att försöka sälja en av sina grytor. Med en mallig min ställer han sig brevid sin vän automaten och tar till orda:

"Det må jag säga dig Fet...Översten att det är en prima forntida gryta Viktor har att sälja dig där.! 100 Krediter må vara allt för överskattat pris men en 50 är kanske inte så dumt ändå? Se bara inuti grytan här, se på matrialet, Täflån kallade de forna människorna matrialet för och i den här grytan verkar det som om det inte alls blivit så slitet alls. Täflånet skyddar maten ifrån att bränna fast har det sagt mig och har du någonsin lagat mat i en forntida gryta? Jag kan säga dig att maten smakar något alldelles för träffligt i en sådan här och lät diskat är det också!! Hemma i Hindenburg skulle jag allt vilja ha alla mina köksredskap av forna modell då de är vida överlägsna pyrisk liknar och vem vill inte kunna äta med en air av forntidens storhet över maten? Allra helst en så...bredlagd man som ni själv borde ju uppskatta vällagad mat av det exklusivare slaget?"

Martie tystnar så en sekund innan han tillägger;

"Och gällande pistolen så kan jag allt låta din vän ta sig en titt på den innan du beslutar dig och som du säger är det ett fint vapen så jag tror mitt pris kan vara skäligt men visst visst är jag öppen för förslag."
This message was last edited by the player at 06:37, Tue 17 Aug 2004.

Marina, som tagit fram notboken för att göra anteckningar om allt som Sirina säger, styvnar mitt i klottrandet och tittar upp över kanten på sina glasögon.

"...Hurrå 'skapade själv'...?? Dina krafter..?? Du ä' alltså psimon?"

Hon slår ihop notboken och tuggar tänksamt på sin blyertspenna.

"Jasåja, de' förklarar ju visseligen PSIPOs ytterst påtagliga intresse i fallet - tyvärr fritar de' också i vid mån Linus Drake från delaktighet i mordet på Rodel - om inte vi kan påvisa en länk mellan han och PSIPO-killarna, vill säga... hmmm...."

Hennes tänksamma min förvandlas gradvist till en besvärad grimas när den fulla innebördan av Sirinas ord går upp för henne - hela fallet hotas ju av kollaps!

"Men va' som ä' värre - säger du att de' inte finns några fysiska bevis för Linus Drakes förbindelse till dej? Inga bilder? Inga brev? Inga presenter? Inget alls?"

"Eh, nej..."

Sirinas egentligen ganska hårda och kalla ansikte visar tecken på oro. Hon verkar förstå, sedan långt tidigare att de har givit sig in på en bana som hon inte skulle ha gått in på.

"Inga saker, inga pengar, ingenting... Smilet såg till att kunderna betalade, sedan gav han mig min del. Eftersom alla behandlade mig så illa tänkte vi att vi kunde ge tillbaka med samma mynt. Smilet tyckte i alla fall det var en bra idé så han övertalade mig också. Det var lite farligare, men gav mer pengar... Det enda jag hade var fornmanicken, men den har jag inte heller kvar längre. I och med att jag kunde framkalla levande bilder så låtsades vi att de kom från maskinen för att det skulle vara enkelt för dem att förstå...

Översten tar pistolen och granskar den i det grådaskigt bleka solljuset. Han nickar åt Martmardigan och går bort till den väderbitne Gygax, som står uppe vid sitt positiv på flaket. En van hand plockar tag i pistolen och gör en liten utvärdering genom att sikta på Viktor och trycka av. Utan patroner händer inte mycket mer än att den säger klick. Översten tar sedan pistolen och visar den för den fyrarmige mannen, men han har inte så mycket att säga om den. Översten tar återigen ett par steg mot Martmardigan och tittar med bister min på honom.

"Det är för mycket, men jag är intresserad. Tycker du verkligen att den är värd så mycket? Vi kan väl fortsätta diskussionen under väg. Jag kanske har något på min vagn som intresserar dig?"

Översten säger det sista med en smula ironi när han tittar upp mot sina kompanjoner. Gygax kväver ett bitskt skratt ur ena mungipan medan fyrarmingen håller två av händerna för munnen medan munnen blir väldigt bred och glad.

"Är Ni klara så kör vi, eller?" Han ger en frågande blick åt Marina.

Marina tittar upp från sitt samtal med Sirina och nickar åt Översten. Helst skulle hon velat tala igenom det här med sina reskamrater innan de ger sig av men för det första kvittar det just nu åt vilket håll de far om bara det blir ut ur Zonen, och för det andra tilltror hon dem knappast förnuften att fatta ett vettigt beslut å Sirinas vägar. Inte heller hon själv ser sakerna helt klart än...

"Javisst, Översten, låt oss komma iväg..."

Med ett bekymrad suck stoppar hon undan sina notgrejer och reser på sig med ett lugnande ord till Sirina:

"Oroa dej inte, flicka lilla - vi kommer hitta på nåt. Vila nu bara, så får vi se..."

" Det gläder mig att se att versten och hans kamrater också kan sin fornkunskap om herrarna ursäktar var det hela bara ett litet test. Jag vill gärna ha krediter för pistolen, av en anledning som jag inte vill avslöja för er i alla fall inte här och nu. Jag lägger nu mitt seriösa bud vilket blir 350 krediter. Du kan allt få tänka på det under resan tillbaka om du vill."

Martie börjar bli riktigt störd på fetfans och hans anhangs dryga sätt, de påminner honom allt för mycket om hans familj där hemma. Men han biter ännu ihop, i affärer bör man inte låta känslorna styra, om man inte vill vara säker på att förlora i alla fall. Hurvida det var ett test hans första pris eller inte vet ingen, kanske inte ens mártie själv då han verkat helt oförmögen till att ljuga under resan mer eller imndre i all fall kanske det är sant. Dock bter sig martie mycket underligt nu under sin köpslagan och diskussion om teknologi. Ja underligt på det sätt att tjommen verkar mer eller mindre helt normal.