"Mot Kärrvåtskogen!", ropar Översten och pekar med hela handen. Ett enastående vrål utstöts och ett stort rökmoln puffar upp bakom packerjeepen när hela anhanget sakta rullar iväg.

Översten sitter tillbaka i sitt läderinfattade säte och lyssnar på Martmardigan som springer vid sidan och försöker att köpslå om pistolen. Översten förvånas fortfarande över det fina skick som pistolen har och säger att ammunition till en sådan säkert ska gå att få tag i.

Ålrajt. Krediter är inte det man tar med sig ut i zonen kan jag säga, men jag har 220 krediter idag som du får för pistolen och grytan. Asfalten bryr jag mig inte om, och jag är tveksam på om automaten vill lämna något ifrån sig. Du får förresten lika mycket till, men då får Du komma ner till Pirit och hämta dem om några veckor. Då säger vi så", säger Översten och räcker fram handen.

Aletas hydraulik får arbeta på max för att dra tillbaka huvudet när den stora fågeln hugger mot henne. Hon kommenterar anfallet genom att helt enkelt fnissa lite.

Pocko går butter vid sidan och envisas med att peta på (och i) hålet han har på magen. Rex tittar till honom då och då, men grinar själv illa av sitt ben. Därför klänger han sig fast på utsidan av Jeepen. Den vingklippte Åke hoppar kraxande efter allihop tillsammans med Spix och Gygax som faktiskt har hoppat av för att ge mer plats till de andra.

Efter någon timme verkar Sirina huvud klarna något och hon sätter sig upp. Översten tar tillfället i akt och beordrar halt, vila. Sirina klunkar girigt i sig av mat och dryck som bjuds henne.

När alla satt sig på rasten och lugnet har lagt sig över gruppen höjer Marina rösten en aning och försöker få tillräckligt med tystnad för att alla skall höra vad hon har att säga.

”FÃ¥r ja’ ha’ er uppmärksamhet en stund? Ja’ har tänkt en del pÃ¥ hur vi avslutar det här utan o’ rÃ¥ka illa ut, o’ ja’ vill berätta för er va’ ja’ tänker göra sÃ¥ att alla vet o’ slipper oroa sej. De’ a¨’ lite krÃ¥ngligt men ja’ tror o’ hoppas de’ kommer funka”

När alla verkar lyssna fortsätter hon.

”Ja’ har skrivit ett brev till Linus Drake där ja’ gör honom uppmärksam pÃ¥ att hans koppling till fallet är känt o’ att ja’ ä’ helt medveten om vilken betydelse detta kan fÃ¥ för hans karriär. Ja’ skriver även att han anses vara utan skuld – fast ja’ skriver detta pÃ¥ ett sÃ¥ pass detaljerat sätt att han vist märker att oskuldsförklaringen endast är den officiella versionen. O’ en sÃ¥ pass intelligent herre som Linus Drake kan nog räkna ut att det nu kommit till polisens kännedom att han kanske ändÃ¥ inte har helt rent mjöl i pÃ¥sen, särskilt dÃ¥ hans namn omnämnas i samband med bÃ¥de PSIPO och BPM/Nimrodbrigaden – detta, vet han säkert, är ingen orsak för vidare granskning men kommer att influera pÃ¥ hans möjligheter att stiga i samhällets grader. En liten men becksvart fläck pÃ¥ hans dossier – det ä’ det bästa vi kan göra som tack för alla överfall, men det kommer svida. Som lite salt i sÃ¥ret ger ja’ honom möjlighet att framföra klagomÃ¥l mot Smilet – för utpressning – o’ Linus Drake vet mycket väl att han inte kan göra sÃ¥ utan att exponera sej själv pÃ¥ ett illa sätt.

Sen gäller det skydda oss själva frÃ¥n repressailer. Martmardigan, du har ju inte satts i samband me’ nÃ¥t av det här, sÃ¥ det ä’ ingen fara me’ dej. Resten av er oskyldigförklaras i min rapport i och med att bataljen pÃ¥ Thermopolium tillskrivs ett gäng frussade bodybombarfans frÃ¥n Kopparberget, en i synnerhet vanlig företeelse i Hindenburg, o’ ja’ framhäver att ni va’ i er goda rätt att försvara er. Klokt drag att inte börja slÃ¥ss me’ konstaplarna!

Samtidigt dödförklarar ja’ dej, Sirina – avliden i Musközonen i slörökarnas fÃ¥ngenskap. Linus Drake kommer visseligen inte lita pÃ¥ att sÃ¥ är fallet men var ska han börja leta? Och varför? Du kan ju ändÃ¥ inte vittna emot honom om du officiellt dödförklarats, o’ i synnerhet inte om du stämplats som psimutant, sÃ¥ det ger ingen mening o’ fortsätta jaga dej. Men du mÃ¥ste självklart gömma dej nÃ¥nstans, Linus Drake kan vilja hämnas. Men det finns det rÃ¥d för – kanske du kan fÃ¥ jobba inom polisen, förhörsavdelningen kanske? Du borde i alla fall använda dina krafter bättre än du hittills gjort, o’ ja’ vet vem som ja’ kan prata me’ när vi Ã¥tervander till Hindenburg – om du jobbar i Kejsarens tjänst sÃ¥ lovar ja’ att Linus Drake fÃ¥r än mindre skäl att brÃ¥kas me’ dej i framtiden.

Jaha - sÃ¥ ligger landet alltsÃ¥. Va’ vi behöver göra nu ä’ hitta en pansárkurir o’ sen ligga lÃ¥gt ett tag tills min rapport – som ja’ ocksÃ¥ behöver tid att skriva - hinner fram o’ Linus Drake mottagit o’ läst mitt brev. Sen kan vi Ã¥tervända till Hindenburg och, om ja’ inte överestimerat Linus Drakes intelligens eller min egen, fortsätta vÃ¥ra liv utan att bekymra oss vidare om Linus Drake o’ hans hejdukar. Nu vet ni..”

Med tänksam min nickar Marina för sig själv och tuggar på en brödbit medan de andra får tid att reflektera på henens konklusioner.

"Ja det låter väl ok det men jag vill ha eh..jo jag vill ha en form av försäkring..kanske ett....ett sådantdär skuldebrev för de 220 krediter jag inte får nu utan i Pirit. Någon gång har jag väl planerat att se den staden med. jAG HAR FÅTT LITE SMAK PÅ ATT RESA MED DET HÄR. ELLER JA MED DEN HÄR RESAN SÅ VISST DET BLIR AFFÄR!"

Martie tar översten i hand efter det, lite löst och tafatt som om han inte riktigt fattar varför folk alltid ska ta annat folk i hand. Marina hör han knappt och kommenterar det inte heller. Inte nu i alla fall och hon har säkert rätt hon. det brukar hon ju ha.

"Ojoj, det var mycket, eh, Marina"

Sirina tar sig lite för huvudet.

"Om Du verkligen tror att det kommer att fungera, så vore det ju bra. Det verkar ju dock som om herr Drake inte ger sig så lätt. Så mycket arbete som han har gjort för att få tag i mig hittills"

Hon fortsätter dricka och äta, och alla ser att hon ser ut att vara i betydligt bättre skick nu.

Översten skiner upp efter Martmardigans svar, även om han tycker att det känns som att hälsa på en död torsk när han tar Martmardigan i hand.

"Hohoho, ja du gör rätt i att inte lita på alla män Du möter i en Zon, men visst kan vi väl skriva en liten revers"

Han fingrar upp ett papper och skriver med snirkliga bokstäver ner att han är skyldig Martmardigan lite pengar. Han lämnar över papperet och går bort till packer-jeepen där han har en låst låda inbyggd i chassit. Kling, rassel, rassel En försvarlig påse innehållandes pengar lämnas också över till den rödfräknige drasuten. Martmardigan blir alldeles knäsvag när Översten talar direkt till honom.

"Nå, då behåller jag den här", säger Översten om pistolen och virar in den i ett stycke tyg för att skydda den på bästa sätt. Därefter låser han in även den i sin låda.

"Nåväl! Vi får väl fortsätta, Vi tar ju vägen förbi Tarven, så det tar ju ett tag, men vi borde vara ur zonen strax efter kvällningen"

"Ja då har vi slagit till då....eh..jao....då är det gjort och klart!" Martie skiner som en sol! han har gjort en affär och i sitt tycke en mycket mycket god affär. Han tar kvittot, tar av sig hatten och stoppar kvittot där. Martie anser nämligen att hatten (som han aldrig tar av sig oftast) är han s bästa ställa att förvara viktiga saker på och den där pistolen, ja den kan gott den där översten få. den var ju ändå inget att ha! Och nu är han ju rik också!

Marina blänger frånvarande på Överstens och Marties transaktion och nickar åt Sirinas kommentar.

"Ja' vet - det finns ingen garanti att Drake tar notis av va' ja' skriver, men vi får satsa, ja' ser inget alternativ utan att dra in honom framför Kejsarrätten - där vi inte har någon vidare chans att vinna."

Efter att hon funderat vidare en stund vänder Marina sig åt Övertsen:

"Förlåt, Översten, men ja' undrar bara - hur menar Översten ta oss över Tarven? Det kommer ju kosta skinnet att betala bropenningen?"

"Hohoho, jag märker att Ni har stött på Östen Melin och hans familj!"

"Vi gör en kringående manöver kan man väl säga, om man skall använda militärspråk"

"Det finns en väg innan tarven bubblar upp. Det är den vi skall ta. Det tar längre tid, men det är ändå inte mer än någon mil"

Översten sitter bekvämt tillbakalutad och suger på sin rökkorv.

"Bra."

Marina nickar kort, en mil mer eller mindre har ingen betydelse.

"Jo..det..låter ju bra..jag vill inte ro över tarven en gång till och jao...eh..jo jag tror inte att Viktor skulle må så bra av ett bad till där och de dära Meliner melind...eh jao de dära i alla fall som bor där verkar vara ena lustiga ena de."

Martie konstaterar högljutt sin åsikt i ärendet även om det mest verkar som om han talar för sig själv. För att ha något att göra tar han fram en bit papper och en penna ur ena fickan och börjar skissa lite på en inköpslista på saker han ska köpa sig tillbaka i Huvudstaden.

Resan går över stock och sten. Färdvägen är inte den Ni haft för att komma hit men även om den är längre går den snabbare. Nu vet Ni ju hur Ni ska gå, dessutom har Ni ju jeepen som extra draghjälp. Sent på eftermiddagen har Ni passerat många märkliga fenomen och i horisonten ses några träd höja sig.

Ni kommer allt närmare och det bubblande och sjudande vattnet som kallas tarven ses rinna på Er vänstra sida från området med träd. "Området med krokiga och förvridna träd har krävt mången mans liv", berättar Översten. "Röta och andra otäckheter finns i Kärrvåtskogen, men eftersom tarven kan ta med sig ting av olika sorter från Zonens djup fastnar en del ting i vegetationen. Det är dock mycket vanskligt att försöka finna dem. Allsköns monster finns bland träden så många dristiga exploratörer har dött därinne. Oförsiktighet och okunskap har dock varit den största anledningen till att de avlidit. De gungflyn som finns därinne är dödligare än alla monster. Trots möjligheten att finna rikedomar vill jag aldrig dit. Riskerna är alldeles för stora."

När det börjar mörkna byter Ni riktning och går i en sydligare riktning. Den långa färden börjar ta ut sin rätt, och Ni blir allt tröttare. Alla utom Viktor.

"NÅGONTING FÖLJER OSS! JAG HÖR ETT VINANDE LJUD OCH DET KOMMER NÄRMARE. IAKTTAG DÄRFÖR TYSTNAD. OM NÅGOT BEHÖVER SÄGA, GÖR SOM JAG: VISKA!"

Efter en minut hör även alla andra också ljudet, tyvärr syns dock inget eftersom Ni bakom Er har en kulle.

När Viktor viskar sin högljudda varning är Marina snabb att reagera - genom att fösa ner Sirina i botten av packern och slänga en gammal trasig och oljefläckad duk över henne.

"Stanna kvar där!" kommenderar hon bryskt, "o' kom inte ut om inte ja' säger det!"

Sedan drar hon sina pistoler, tar betäckning bakom fordonet och bereder sig på strid - zonvistelsen har inte gjort henne varken minre försiktig eller mer godtrogen, den saken är säker...

Mök! Martie som trott att de säkert och lugnt skulle komma hem till Hindenburg nu! Men av någon anledning blir han inte så överaskad. På sista tiden har ju knappast inget gått så som han trott. därimot blir han livrädd! Han hoppar först upp som en kanonkula i bilen vilket får honom att nästan tappa hatten! Med båda händerna om skärmen för att ine mista sin kära fina hatt kryper han ihop i sätet där han sitter."Emlans emlans emlans emlans JAG VILLE JU BARA ÅKA HEM INGET ANNAT!!!!!!"

Bakom kullen kommer plötsligt ett stort skepp svävande över marken. Översten och hans medhjälpare svänger omedelbart runt bilen och Gygax ställer sig vid kulsprutan på taket, skjutklar mot fordonet. Bakom det första kommer en annan, något mindre 'platta' som svävar ovanför för marken. I fordonen syns ett antal svartklädda män, uppenbarligen är de vana vid att lösa problem, vare sig det är telefonsignal eller inte.

"Kraaaax!"

Åke flaxar till lite med sina vingar och lyfter högt över allihop. Han seglar några gånger, men flyger helt enkelt bort i riktningen Ni kom från.

"KÖR ÖVERSTEN KÖR! KÖR! KÖR SÅ ATT ÖRONA BLÖR!!!!!!"

Martie skriker från sin plats utan att våga mer än snegla bakåt.

Viktor fattar snabbt mod, Automatmod... ?  Viktor är ett par meter efter packerjeppen sÃ¥ han fÃ¥r skrika högre än vanligt för att höras.  ÖVERSTEN !!!  ÄR DET NÃ…GON AV ER SOM VET HUR MAN ANVÄNDER DEN HÄR?  DET KANSKE ÄR LÄGE NU. I Viktors händer uppsträckt ovanför huvudet hÃ¥ller han nu ett lÃ¥ngt grönt rör. Ni ser tydligt att han har öppnat den gröna lÃ¥dan som han har haft i sin skottkärra hela tiden.

Gygax ropar till.

"OJOJOJ, det är en bärbar rörkanon från den gamla tiden!!! Man fäller ut den och siktar å sen smäller det utta helsikke!"

"Vill Du att jag ska skjuta?!"

JA ! Viktor springer fram till Gygax och räcker över röret.

"NEJ!"
This message was last edited by the player at 20:24, Thu 07 Oct 2004.

This message was deleted by the player at 20:27, Thu 07 Oct 2004.

"STOPPA UNDAN DEN DÄR!" ropar Marina, och fortsätter i en något lägre och mindre förskräckt ton, "dom där ä' inte såna man jävlas me'!"

"Översten, ja' vet inte vem fysen dom ä' men Översten har säkert me' sin fältmässiga erfarenhet noterat sej att dom där flygfordonen ä' både bepansrade o' bestyckade? O' att vår eget taktiska läge inte ä' bra för en konfrontation me' en teknologisk övermakt? O' att om dom där velat det så skulle vi nog redan varit en askhop..."

Hennes blick är allvarlig, inträngande.

"Ja' föreslår att vänta o' se va' dom vill - o' hoppas det bästa. Som läget ä' nu kan det endast förbättras..."

Marina känner på sig att Översten förstår vad hon sagt och vänder sig nu mot sina reskamrater.

"O' om nån av er skulle få en självmörderisk inskjutelse att anfalla dom där i flygfordonen innan vi tatt reda på vem dom ä' o' va' dom vill så ska ja' såtamemöken..."

Hon verkar mena dödligt allvar.

Gygax får upp röret till axeln och siktar på de hastigt framkommande svävfarkosterna. Eftersom det inte kan enas om hur de skall göra väntar Gygax på besked från Översten som gör en handvisning att lägga ner vapnet.

Den första flygplattan stannar dånande 20 meter framför gruppen och blåser upp ett stort rökmoln som förblindar ögonen på den ansamlade gruppen. Fågeln i buren springer mot väggarna och försöker förgäves komma ut skrikandes i högan sky.

Den andra plattan fortsätter förbi gruppen men landar 20 meter från dem på ena sidan. Sand och småsten flyger i luften och sprider sig över Packerjeepen och resten av gruppen. Några sekunder går utan att något händer när det plötsligt, på en given signal hoppar ut svartklädda varelser med hjälm och blanka svarta skydd för ögonen. Samtliga är klädda i rustningar som ser ut att vara gjorda av plastics och i händerna bär de karbiner och gevär som utan tvekan är tillverkade av svunna tiders teknologi. Var och en av de soldater som har ställt upp sig har en liten svart slang som ser ut att försvinna in i munnen på dem.

Inte ett enda ord yttras, det enda som hörs är det höga brummandet från flygplattorna och klappret från stövlar och vapen när alla marscherar ut.

Översten och hans vänner har oroligt tittat på hela skådespelet när Översten genom mungipan väser åt Marina: "Vad ända in i alla kolkmalars nästen har Ni hittat på egentligen, vad är det som händer och vilka är det här?!"

Martie gillar inte det här! inte ett dugg! Han ville ju bara hem det är allt! Hn blir först lite fachinerad ändå av flygmaskinerna men så helt skräckslagen när de stannar upp och det ur det ena hoppar ut ett flertal mardrömsvarelser. Är det månne robotar? Nej, Martie tror inte det men........vad är det som händer!?? Martie låser sig precis. han darrar där han halt sitter och halvt ligger. Hur mycket han än vill göra något så går det inte! Hans tankar är alledelles för många, han vill alldelles för mycket och han kan inte sortera sina tankar eller ens koncentrera sig på att försöka greppa tag om allt som skenar runt runt runt i huvudet.

Han hör överstens fråga men förmår sig inte svara. Killen ser ut att må dåligt....mycket mycket dåligt. Riktigt så här låst har ni nog inte sett honom alls ännu fram tills nu då.

"Nej, ja' vet inte vem dom ä' o' inte heller va' dom vill," svarar Marina med sammanbitna tänder, "men ja' har en aning eller två. Stanna kvar här så ska' ja' gå reda ut det här..."

Utan vidare förklarningar lägger hon långsamt och fullt synligt ifrån sig sina vapen och går fram, med händerna höjd över huvudet, fram mot de svartklädda figurerna.

"TA' DET LUGNT NU," ropar hon över stöket från de vinande svävarmotorer, "VI VILL INTE SLÅSS - VEM Ä' NI O' VA' VILL NI?"