Bertil reser sig upp och tittar ut genom fönstret för att få en bättre bild av deras förföljare.

Viljams arm flaxar än hit än dit. Han försöker blunda med ena ögat och sikta in sig riktigt ordentligt, men vet inte vilket öga han ska blunda på. Viljam blundar med båda ögonen och bränner av ett skott någonstans i riktinig mot motormarodörernas fordon. Avståndet till dem är säkert 50 m eller mer. Skottet verkar åtminstonde ha gått i någotsånär rätt riktning.

Viljam häver sig in i vagnen igen och man ser tydligt extasen i hans uppspärrade ögon och de fuktiga svettpärlorna på hans överläpp. Han bryter upp Derringerns hane och skakar ut en rykande hylsa. Vagnen fylls av ljuv krutröksdoft. Samtidigt bränner han sig på den varma pipan och tappar pistolen på vagnens golv.
This message was last edited by the player at 14:37, Sun 30 Mar 2008.

Epsilon är beredd att skjuta. Han kommer att avvakta tills någon fordon kommer närmare. Ingen idé att slösa på skott innan han har hög chans att träffa. Han andas djupt och långsamt för att behålla sitt lugn...

Viljam far ned på vagnens golv och försöker få tag på sin Derringer.

"Ehe... Nedrans, nedrans..." stönar Viljam.

"Grr, Hagelbrakare är till för närstrid. inte skjuta pÃ¥ järnfordon.  NÃ¥gon som kan nÃ¥got om dessa järnmonster och kan säga dess svagheter?"

Amos siktar in sig men avvaktar de andras svar.

Epsilon och Amos väntar in marodörerna, men det är raka motsatsen till Viljam. Den största skadan derringern gör är dock att krutröken kommer in i Viljams näsa.

Amos hinner inte få något svar på om stålet har några svagheter.

De båda fordonen rusar sina motorer och hinner lätt ifatt den långsamma vagnen.

Klasen med skarprättare från den låga bilen riktas upp mot Pryckels vagn.

KABADANG!!!

Det smattrar till i Pryckels vagn när 4 av de 8 skarprättargevären avlossas samtidigt. En gulaktig ring i uppblåsbar plastics med ett huvud som ser ut som en ung Kalle Kvack (Anka extraordinär, i Hindenburg) blir brutalt genompepprad och flyger iväg framför vagnen innan den snabbt får slut på luft och singlar ner under fålens hovar. En av Pryckels utsmyckningar har gått åt fanders. Alla skattar sig lyckliga för att de inte var ivägen för den.

Den smutsbruna bilen rycker till och kommer bort några meter från vagnen. Men svänger igen närmare.

Vad värre är att den smutsbruna bilens storkanon är välsiktad. 3 snabba skott från fornpjäsen ger ifrån sig ett förfärligt dån.
Den första kulan slår in i en diligensen, nästa precis bakom Pryckel, den andra strax framför Amos och smask! Ett stort hål i Pryckels vänstra arm slår den sönder och samman, så den hänger slapp vid sidan. Pryckel själv håller nästan på att flyga baklänges av kraften, men i stället så går hans spröda arm av.

Bertil gör sitt bästa att hålla sig på plats men fortsätter titta bakåt på deras angripare.

Viljam stelnar till där han står på knä i vagnen när kulorna börjar hagla. Han tittar upp med den lilla Derringern i sin hand och säger:

"Jag fann den!" samtidigt som han famlar efter en patron från västfickan. Laddningen går i slow motion, men när patronen är i läge har Viljam fått något iskallt i blicken.


Han sticker ut halva kroppen genom vagnens fönsteröppning igen och bränner snabbt av ett skott mot motormarodörerna. Skottet går högt, högt, högt. Är det några fåglar i luften lär de ducka.


Viljam drar sig in i vagnen igen och börjar ladda nästa patron.

Epsilon reagerar när kulorna viner. Han trycker i rödglödgat raseri av sin skarprättarpistol mot fordonet men missar knappt. Han blick är svart av hat efter att ha sett vad den försvarslöse lille Pryckel råkar ut för. Han svär högt över sin miss, och börjar direkt fingra efter en ny patron.

Amos tar stöd och trycker av sin Hagelbrakare mot fordonet. "BAM,BAM" Han dyker sedan in i vagnen och laddar om.

Med ett fast grepp om dörröppningen i vagnen pepprar Amos av båda patronerna i sin bössa. Det första smattrar bara i plåten, men det andra blåser ett stort hål i skyddet som täcker vindrutan så att det viker sig upp över taket och blottar föraren där innanför. Han blöder något, troligen på grund av att några av kulorna har letat sig hela vägen innanför skyddet. Det andra skottet får Amos att tappat taget och flyga in i väggen på andra sidan vagnen, bara på grund av rekylen i hans avsågade vapen.

Epsilon siktar och skjuter av ett skott som träffar föraren i den smutsbruna bilen. Det märkliga är dock att det ser ut som om han är panikslagen eller liknande, eftersom han sitter och håller krampaktigt i ratten. Han gör inga ansatser att ta sig för armen där Epsilon träffade.

Skottet som Viljam avfyrar hade lika gärna kunnat varit siktad mot den stora osten i skyn, med samma resultat.
Kabang!!! avfyras skarprättarorgeln och alla kulorna gör att en tidare stabila flank, nu avslutade livet för dörren på diligensen. DEn hängde på 50% chans att se. Frågan är om de ska börja med flankerna igen.

Viljam stirrar imponerat på Amos och hans hagelbrakare, som det verkar vara rejält tryck i.

Bertil sticker in huvudet ett kort ögonblick när dörren försvinner och han tittar åt Viljams håll innan han sticker ut den igen.

Viljam lägger ned pickadollen på sätet och tar upp sin tjocka vinterrock. Han plockar fram två nya patroner och stoppar i vänstra västfickan. Sedan vänder han ryggen till och grejar lite extra med rocken. Huvudet far upp på honom och man hör ett *surpel* och sedan det karaktäristiska ljudet av en dämpad rapning.

"Hehe, Den svärmen sved, Tur för mig att det var en vägg här bakom. " Amos plockar ut de 2 rykande patronerna och ersätter med nya.

"Pryckel hur mår du?"

Något har hänt med Pryckel. Den vänliga gnagaren har släppt tömmarna till fålen och i stället har han vansinnigt uppspärrade ögon och en gapande mun som snart byter till ett galet leende. Någonting har knäppt till i hans skalle, han ser ut att kunna hoppa på vilket fordon som helst och bita ihjäl det!

Den smutsbruna bilen börjar glida ifrån igen, men skytten på dess flak är långt ifrån overksam. TA-TA-TA öronbedövande skott hörs från kanonen. Även om man försöker så förstår man att det inte går att ducka från dessa kulor. Om ett skott kommer mot en, så är man träffad, vare sig man har en diligensvägg framför sig eller inte.

Ett ilsket fräsande hörs från den första kulan som försvinner över huvudet på allihop. Skott nummer två kommer direkt efter och träffar en av hörnstolparna som vagnen är uppbyggd av, och trasar sönder den helt. Hela överdelen av diligensen släpper några centimeter. Det tredje skottet träffar. Återigen är det Pryckel som står ivägen för den ursinniga kraften från kulan. Den träffar högt i låret och medan den trasar sönder hans lår flyger den lille gynnaren som en pellevante bakåt och ner på marken. Oturligt nog landar han rakt framför ett av de stora hjulen, men troligen var han död redan tidigare. Eftersom huvudet nu skiljs från kroppen är han definitivt död.

Klick hörs från bössan när en kula fastnar i loppet. Om bara det hänt sekunden tidigare!

Den smutsbruna bilen svänger av från diligensen och skytten på flaket ser bekymrad ut. Med rätta. Föraren gör inga försök att korrigera kursändringen vilket gör att den plöjer ner med ena framhjulet i ett hål och flyger upp i luften i en roll. Det rör sig som i slowmotion och faller ner med taket och flaket före, rakt ner i jorden.

Den låga bilen bredvid gör sitt bästa för att komma i bra position för att skjuta igen.

Snart är diligensen framme vid barrberna, MEN, det finns inte längre någon förare, och hela vagnen känns en smula instabil efter den senaste träffen. Att köra förarlöst kan vara farligt...

"Nå-en såm ved hu man kö denna?" Hojtar Bertil till när han ser Pryckel dö högst otrevligt, själv stannar han dock kvar på sin plats och håller utkik... till sin glädje försvinner en av förföljarna i alla fall.

"Blam Blam" Amos skickar åter igen iväg två svärmar mot föraren i järnmonstret. Kraften i vapnet gör att Amos måste slå några frivolter för att återfå balansen.

"AAArg, jag kan inte styra en sådan kärra, och Pryckel ser ut att har gjort sitt. Jag försöker om igen annan kan?"

"Få stopp på vagnen så... ehe. Vi lämnar vagnen och springer till fots. Om vi tappar bort varann i Barrberfältet så... ehe... så löser det sig senare. Spring allt ni kan!"

Tusan också, tänker Viljam. Jag som snart har hål i skosulan. Han tittar ut mot fordonen och darrar med sin lilla Derringer.

BLAM BLAM, lät det ur Amos bössa när han åter pepprade loss mot den kvarvarande marodören. Bilen var dock bättre bepansrad än den andra och han var inte säker på att det alls hade träffat, även om den tjocka, rostiga plåten hade blivit glansig och fin av den kraftfulla blästringen.

Gruppen låg dock som ett sammelsurium inne i kupén av diligensen efter att Amos hade gått loss med bössan och studsat runt bland väggarna. Det gjorde att alla låg och tryckte därinne. Utom Epsilon som förhållandevist lugnt såg till att skjuta tillbaka mot marodören

Faktumet att Pryckel inte längre satt på kuskbocken oroade plötsligt allihop. Knappt hade de börjat fundera förrän de kände att diligensen hade tappat sin mesta stabilitet. Fålen galopperade på och försökte förtvivlat komma undan det forntida plåtmonstret.

KA-BOOM!!!

En smäll högre än något de någonsin hört kastade plötsligt den kvarvarande bilen upp i luften säkert en meter i ett eldmoln. Direkt efter hördes ett ljud av repeterande kulor. TATATATATATATATATATA. Kulorna slog in i den redan svårt sargade plåtbilen och kulorna flög också och träffade diligensen. Lyckligt nog utan att skada gruppen än så länge! Det sorgliga är att skyttarna kommer från platsen de är på väg till, barrberna!

Ingen i gruppen har ännu hunnit försöka ta sig till kuskbocken.

Epsilon som tvärtemot sitt vanliga jag varit overksam en stund samlar sig när kulorna viner och slår in i fordonet. Han svär högljutt åt förföljarna när stackars Pryckel dödas. Fordonet är förarlöst! Han stoppar undan sin pistol och försöker klättra fram till kuskbocken under diligensens vilda och skumpiga färd. Han har aldrig styrt en sådan förr, men något måste han väl kunna göra om han får tag i tömmarna.

Bertil är kluven, ingen verkar försöka ta över fordonet men samtidigt vet han själv att detta är något han inte behärskar. Till sin glädje ser han dock att Epsilon tar steget och Bertil fortsätter... titta ut genom fönstret.

Jämmer och elände! Viljam kryper apatiskt ihop bland nedfallna väskor på dilligensens golv. Han håller pickadollen tätt, tätt intill sitt bröst och mummlar nåt om att "Till och med Hindenburg var säkrare".
This message was last edited by the player at 11:35, Sun 18 May 2008.

KA-BOOM

TATATATATATATATATA

En kraftig explosion från fornfordonet när det flyger åt sidan i ett moln av eld. Trycket kastar av Epsilon och Amos som tagit sig upp på kuskbocken utan att få tag i tömmarna.

Viljam och Bertil flyger som flipperkulor inne i diligensen. Alla känner att vagnen kränger till i någon typ av hål och välter omedelbart. Under fallet slår kulor genom diligensen och flisor och bitar av trä och annat flyger i luften. Viljam känner en stor smärta i sitt ben när flera kulor slår in i det efter att ha gått genom väggarna.

Två kulor träffar högerbenet och blodet börjar rinna. Diligensen snurrar i sitt fall och splittras i småbitar när den landar.

OOC: Alla får slå SMI-slag. Amos och Epsilon har SMIx5, Bertil och Viljam som är inne i vagnen får slå SMx3. Allt med en T100, försök komma under.
This message was last edited by the GM at 20:16, Tue 20 May 2008.

Epsilon biter ihop! Konstigt nog verkar han vara med på noterna när vagnen börjar välta.