Epsilon följer efter in i tältet. Det är definitivt obekvämt att ligga direkt pÃ¥ marken,  men det fÃ¥r gÃ¥ för en natt.

"Pryckel, vad är det med det där trollet, vad menar du med att han är rutten?"

Maria rycker på axlarna och kryper in efter Pryckel.

""Jo men visst, det här kommer nog fungera"

Hon skrattar och ser sig om i tältet.

"Blir ju riktigt varmt och gosigt. Men gott kommer det nog inte att lukta, du får försöka knipa ihop"

Säger hon och blinkar åt Pryckel.

Atvigg tittar in i tältet och går sedan bort en bit. Han granskar sina resekamrater noga och sätter sig sedan ute vid kärran.
Ni kan dela på tältet jag stannar nog här ute och håller vakt, så länge jag orkar. Säger han, det märks att han varkligen inte vill sova i tältet.
Är det någon här som kan göra upp en eld? Jag glömde köpa svavelstickor när jag var i stan senast.

"Precis vad jag säger, Epsilon. Han är rutten. Det är ett stort hål i magen på honom. Men han finns liksom inte, han är byggd. Fornbygge minsann. Har en bit ifrån honom på min vagn!"

Pryckel kilar ut och hämtar en nästan förstenad träbit med röd färg på.

"Jodå, jag har svavelstickor!"

Pryckel kilar återigen ut till vagnen. Den här gången tar det längre tid.

"Eh, det verkar som om om jag har blivit av med de sista stickorna hos Nisse"

Han ser lite moloken ut. Sedan skiner han upp direkt igen.

"Men det betyder ju att vi får värma varandra! Hurra!"

Han kilar snabbt, snabbt in i tältet igen. Genom tältduken kan man höra..

"Men det är kanske bra att ha en vakt. För man vet aldrig vem som skulle vilja ta min fina vagn!"

Natten sänker sig över det lilla sällskapet.

Atvigg sitter tålmodigt och tittar ut i den klara natten. Fullmånen lyser klart, så han ser vagnen och tältet utan några problem, han sveper sina kläder om sig mot daggen som försöker tränga in och kyla ner hans lemmar. Efter några timmar har han blivit väldigt trött. Skogens ljud och dumdjurens läten hörs i natten. Plötsligt bryts en gren ett tiotal meter bort, men han ser inget åt det hållet, så han släpper lite på sin gard och försöker vila, med ena ögat öppet.

Försiktigt och med händerna utsträckta för att visa att han är vapenlös närmar sig Bertil vakten med klampande steg.

"U'säckta, kan ja kåmma in i ert läger?"
This message was last edited by the player at 06:31, Sat 07 Jan 2006.

"Jaha!" Epsilon ruskar på huvudet åt Pryckel. Här har man sett ett stort monster framför sig, det är i alla fall så som historieberättarna och fornvetarna i Hindenburg brukar beskriva trollen, så pratar Pryckel om ett bygge. Skulle ju i och för sig kunna vara ett automatvrak, kanske man skulle ta sig en titt på det i morgon innan vi drar vidare...

Epsilon orkar dock inte bry sin hjärna så mycket längre utan somnar snart.

Fabian sover som ett barn. Ihopkrupen i forsteställning och hårt hållade om sitt paket.

Maria muttrar i sömnen och drar Pryckel, kanske i tron att han är en pälskudde, och närmaste täcke över sig. Hon verkar inte märka av Bertil som pratar utanför tältet.

Pryckel vaknar till när Maria drar honom till sig. Och han njuter i stora drag innan han somnar om igen.

Atvigg som inte är direkt klarvaken rycker till när han hör rösten och han drar sin hagelbrakare. När han ser att mannen inte vill något illa så vinkar han till honom att sätta sig.
Trevligt att träffas. Självklart kan du få komma in och sätta dig en stund, alltid trevligt med lite sällskap i nattmörkret. Vem är du om man får fråga? Säger Atvigg, när han synat mannen en stund lägger han undan sitt vapen och han väntar på att mannen ska svara.

Bertil kommer fram och sätter sig framför mannen.

"Ja heter Bertil Storunga, fyndletare. Ã… ni e?"

Inte heller Epsilon verkar märka av att de får besök, utan sover lugnt vidare.
This message was last edited by the player at 11:26, Sun 08 Jan 2006.

Fabian vaknat av att en sten ligger och trycker honom i sidan. När han hör röster utanför rör han inte på sig utan ligger tyst och lyssnar.

Jag är Atvigg Blom. Trevligt att träffas. Men vad gör en fyndletare som du alldeles ensam har ute i vildmarken? Har ni gått vilse i mörkret eller är ni bara en nattaktiv person? Frågar Atvigg nyfiket. Främlingens ankomst har fått honom att helt glömma nattkylan.

"Ja har vari å kållat på trållet en bid här i'rån, de va då ja så erad läger å bestämde mej att kålla in vem ni va förena."

Jaha, du har varit hos trollet. Det förklarar varför du kom hit ensam. Säg mig, vart ska du ta vägen nu? Om du ska till Pirit kanske du skulle ha lust att slå följe med oss. Vi har nyligen blivit överfallna så de andra har säkert inget emot att du följer med.

"Jo, ja ska åd de hållet så de gö ja järna." Bertil ser helt klart belåten åt av att få följa med, att gå själv är ju inte känt för att vara vidare säkert. Så nämner Atvigg att de blivit anfallna. "Anfallna sa du, au vaud? De finns inte kvaur håppas ja?" Han tittar sig lite oroligt omkring.

Det var ganska långt borta och jag tror att vi fick de flesta så de anfaller nog inte någon mer gång. Fast de kidnappade en automat som hade slagit följe med sällskapet, det var för övrigt vid överfallet som jag träffade på dem. Säger han och försöker lugna ner Bertil.
Atvigg sätter sig ned vid vagnen och lutar sig bakåt.
Trevligt att du vill slå följe med oss. Vad säger du om att vi försöker vila ett tag nu om vi ska kunna hålla oss vakna imorgon.
This message was last edited by the player at 12:17, Mon 09 Jan 2006.

Epsilon vaknar till liv när det börjar höras röster. Han lyssnar lite kort och inser snart att det är en röst han inte känner igen. Har de fått besök? Han bestämmer sig för att det är bäst att kolla upp vem det är som kommit dit. Epsilon reser sig upp och går bort till elden där de båda sitter och pratar. Han presenterar sig för den nyankomne.

"Wax! Epsilon Wax" säger han och sträcker fram handen för att hälsa.

"Mrfll..." Maria börjar vakna till av de allt fler rösterna och sätter sig sakta upp. Undertiden som hon gnider sig i ögonen för att vakna till sÃ¥ försöker hon lyssna av vilka de olika rösterna tillhör. Hon bäddar in den sovande Pryckel i filten innan hon kryper ut ur tältet. HallÃ¥ där Maria blinkar lite ut i mörkret och tittar pÃ¥ Bertil  Du var inte stor du.. skrattar hon lÃ¥gt

Bertil reser sig när han ser Epsilon kommer och hälsar och skakar hand med honom.

"Bertil Storunga, ni e långt himmifrån elle?" Frågar han de två. När han hör Maria från tältet tittar han åt hennes håll. "Haj dä."

Pryckel vaknar av all uppståndelse och när han förstår att det är någon därute som också vill vara med dem springer han ut genom tältöppningen.

"Åh, hej, VÄLKOMMEN!", ropar han glatt.

"Kom in och lägg dig hos oss. Du ser sömnig ut. Här inne är det varmt och skönt. Vi ligger jättenära varandra!"

Fabian i sin fusksömn skulle kunna strypa råttan. Först pissar den på honom sedan bjuder han in främlingar att ligga och röra vid varandra inne i ett trångt tält. "Kanske skulle jag ge honom en och annan ide om hur jag vill ha min resa, nja kanske inte.". Fabian har lyckas hålla sig undan främlingar länge nog nu så han tänker då inte gå ut och visa sig för främlingen. Istället ligger han och vredgas över att han inte får ro att sova.

"Långt hemifrån? Ja det kanske man kan säga. Jag kommer från Hindenburg, men är på väg för att bygga upp en ny tillvaro i Pirit. Och du själv?"