"Herrn, vi har trubbel i hälarna, antingen släpper du in oss eller visar oss mot närmsta ställe vi kan gömma oss på, det är ditt val.", säger Aleta barskt, mer barskt än vad hon hade tänkt eller känner sig just nu.

Hon tittar nervöst omkring sig medan hon inväntar mannens svar.

"Jao, jao"

Mannen låter alla komma in i hans lilla lokal. Krrrr-Ponk låter det när väggen dras ner igen. Viktor får nästan en oljetår i sin okular-enhet när han återser en riktig jalusidörr.

Efter en liten stund hörs ljud av tunga fötter och klingandet av armafängsel när konstaplarna kommer fram till väggen.

"Men det var härifrån nånstans de dåna, de hörde ja allt."

"Men de är ju ente här, jö!"

"Vi letar lite te, sen går vi hem å kråsar i oss nånna flottaringar å svartvatten, så får vi se va cheffen tycker vi ska göra"

Efter ett tag hörs steg som lommar iväg igen.

Den magre mannen väljer att inte öppna dörren ännu. I stället vandrar han in i rummet och letar upp en liten lykta som lyser upp hans lokal.

När det fladdrande ljuset faller på pryttlarna i rummet ser alla att det mesta består av skräp av alla möjliga slag. Snart nog hittar alla någonstans att sitta.
This message was last edited by the GM at 14:22, Thu 18 Sept 2003.

TACK FÖR ATT VI FÅR KOMMA IN, HERRN Vrålar Viktor ut, trots att han åter igen försöker vara lågmäld.

NÃ…!   SKA VI GÃ… TILL ZONEN NU? Skriker Viktor utan att tänka pÃ¥ att han nyss blivit Jagad.
This message was last edited by the player at 10:52, Thu 18 Sept 2003.

"Zonen?!", utbrister Aleta frågande, "har du fått rost i logikmodulen, Viktor? Vad säger dina kretsar om att utsätta statlig egendom för fara och förstörelse? Blev själv utsläpad ur Zonen av min Ejdå och har ingen lust att återvända..."

Aleta vänder i stället intresset mot sin vänstra arm och försöker återigen plocka ut den trasiga acktuatorn och sätta in en ny från sitt reservdelslager.

Denna gång går det som en dans och acktuatorn byts ut mot en hel och ren. Den tillbucklade plåten rätas ut med några raska hammarslag och skruvas på plats. Med några snabba rörelser provar Aleta att armen är i funktionsdugligt skick igen och ler med hela ansiktet mot resten av gruppen.

"Ha ha, nu känner jag mig nästan nytillverkad igen!"

"zonen?! vilken zon?" Den långe ranglige herrn försöker inte dölja sin nyfikenhet och han har också mycket svårt att låta bli att studera såväl viktor som Aleta mycket ingående. Försöker han göra det dolt gör han det dåligt. Särskillt när Aleta byter ut en reservdel på sig själv, då i det närmsta fånstirrar han med glittrande ögon och försöker noga se vad hon gör. Med ett fånigt leende på läpparna upprepar han sin fråga "vad är det för zon ni pratar om?".

Han ställer frågan till aleta som är den som tilltalat honom mest. Han tycks också ignorera er övriga förutom de två droiderna. Ungefär som om han inte tycker er intressanta..

"Viktor menar nog Musközonen. Den är ju närmast. Men jag vet då rakt inte vad han vill där och göra, alla historier pratar om öppen vildmark och konstiga vilddjur, inte som jag minns det i alla fall...", Aleta säger det sista nästan som en viskning.

Aleta blir mycket smickrad av herrns ivriga och närgångna nyfikenhet under hennes lilla 'operation'.

"Så där ja, och Ni min Herre, vem är Ni? Själv heter jag AL-1-A men ni kan kalla mig Aleta... Är ni aristokrat kanske, har sett höga hattar förr, men aldrig en gul... och så söt den är sen..."

"ah, jao,jao..muskö ligger närmast det stämmer det. Ni kanske vore i behov av en kunskapare till en sådan resa kan tänkas? Jag har inte sett muskö på länge på länge och aldrig mycket mer än dess utkanter."

Martmardigan ler brett och tystnar under några sekunder. stoppar sin pipa och tänder den innan han åter tar till orda.

"Jag är Martmardigan Jaegher, kunskapare till yrket. Forndoms mekanicker är min gebit. Av börd jag?! nej då nej då. Aristokratin och jag har en förmåga att alltid missförstå varandra så jag. Ja, jag lämnar sådant åt andra helt enkelt. Det ligger inte i mitt intresse. Jag söker kunskap om den forna världen, den värld som fanns före den katastrof alla talar om och dess manicker är det jag med förtjusning ägnar min tid åt att bemästra och lära mig allt jag kan om."

Han tar ett djupt bloss på sin pipa, flinar så där brett och fånigt som han brukar eller som han i alla fall gjort ett flertal gånger sedan ni träffat honom.

"Har ni tex hört talas om Toletter? En magnifik uppfinning från forndom må jag säga! Toletten fanns i varje hem och fyllde samma funktion som vår tids utedass med den skillnaden att den stod inomhus och att den genom ett mycket sinnrikt system spolade undan det som föll i den. Eller har ni hört talas om att den forna ´befolkningen höll våra djuriska fränders urfäder som husdjur?

Martmardigan börjar prata mycket fort och upphetsat kring detta och det riktigt lyser iver och glädje om honom. Han maler på om de forna dagars fachinerande ting och mindre fachinerande ting i en halv evighet utan att för en sekund sakta ner eller mista sin glöd. Med stora yviga rörelser till sina ord som allt mer börjar snubbla ur munnen på honom redogör han för er om allt och inget och tycks inte heller bry sig om hurvida ni lyssnar intresserat eller inte på honom.

han tystnar dock efter vad som känns som en evighet. drar ett djupt bloss på sin pipa.

"Ja musközonen ja, fyllt av vildmark och bestar av alla tänkbara slag men också fyllt av skatter ifrån det som en gång var! Inte som du känner till det? vad menar du? Har du må hända kunskap om det som funnits där?!! berätta gärna allt för mig!!

Han tittar förväntansfullt på Aleta med de orden och kan inte låta bli att ännu en gång studera henne från topp till tå medans han väntar på hennes svar.
This message was last edited by the player at 18:27, Thu 18 Sept 2003.

"Toletter? Jo jag har ett svagt minnesfragment om något liknande, herr Jaegher, men mitt minne är lite rostigt, hette det inte tåaletter? Toaletter? Nej, jag minns inte riktigt."

Aleta tittar snabbt på Rexroth och försöker föreställa sig honom som något gulligt och ulligt man skulle vilja hålla som husdjur, men lyckas inte riktigt.

"Har bara några förvirrade fragment av information om Musközonen, som jag minns som 'Nya Stockholmen', eller något liknande. Jag kan ibland se parker med gröna träd, glada leende människor och höga hus som sträcker sig mot himlen. Men jag gillar inte att tänka på det för mycket, mina sista minnen slutar med rök, eld och människors klagande gråt. Det gör mig bara bedrövad."

Under samtalet plockar Aleta av sig sin svarta peruk, fästade med små magneter mot hennes plåtskallle. Undertill avslöjas att hennes syntethud slutar vid hårfästet, eller där håret skulle vara fästat på en människa. Hon studerar peruken och rättar till den lite, men eftersom hon saknar kam eller borste blir det bara halvdant och hon sätter efter en liten stund tillbaks håret.
This message was last edited by the player at 19:05, Thu 18 Sept 2003.

Pocko tittar sig omkring i rummet dom hamnat i, medan han lyssnar på Aleta och Martmardigans dialog. Helt plötsligt kniper det till i magtrakten och Pocko stannar förvånat upp. Med dom nedersta händerna täcker han för sin bakdel. Med dom andra täcker han för sin gapande mun. Plötsligt hörs ett rejalt POFF! från Pocko och strax därefter en riktigt omänsklig doft.
"Ooops." FÃ¥r den skamsne Pocko fram. Han tittar ner i golvet med rodnande kinder.
"På tal om utedass... finns det nått sånt här?" Undrar han försiktigt. "Jag visste det. Skulle aldrig ätit den där sista korven." Pocko ser ängslig ut. "Ee, ok... var har du DASSET!" Han spärrar upp ögonen. "VAR HAR DU DASSET!!"

Valentin håller för näsan och går fram till dörrväggen. Han lyfter upp den och säger åt Pocko att följa med ut. Sedan stänger han porten igen. De samtalar en smula, sedan hörs bara ett ordentligt krystande och frustande.
This message was last edited by the player at 19:42, Thu 18 Sept 2003.

VARNING! JAG REGISTRERAR ATT METANGASNIVÅN HAR ÖKAT MED 12,8% I DETTA RUM. Skriker viktor ut men lugnar sig sedan när han märkte att det var Pocko som förorsakat det...

Viktor vänder sig sedan mot Martmardigan och Aleta, samtidigt som han skruvar bort plÃ¥tarna pÃ¥ sitt ben för att laga den gamla skadan.  JASSÃ… DU ÄR KUNSKAPARE HERRN, DÃ… HAR VI NÃ…GOT GEMENSAMT, MITT NAMN ÄR VIKTOR. ELLER RÄTTARE SAGT SÃ… KALLAS JAG DET. JAG ÄR FÖRMODLIGEN EN AV DE SISTA "V62C" ENHETERNA. VI VAR DE VÄGVERKSROBOTAR SOM GJORDE MÄNNISKORNA ARBETSLÖSA. Viktor försöker le en smula men lyckas inte sÃ¥ bra. JAG KOM IHÃ…G EN HÄNDELSE NÄR JAG OCH MIN KOMPIS V62C ENHET-2234 ASFALTERADE OM 400M VÄG, SOM TIDIGARE HADE BEHÖVTS 8 MÄNNISKORS FÖR. DET VAR VERKLIGEN ROLIGT. Viktors ögon glöder till när hans processorer behandlar de gamla minnerna, sedan fortsätter han tröstlöst skrikande.

DET VAR TIDER DET, DÅ KUNDE MAN FÅ TAG PÅ ASFALT LIKA LÄTT SOM SMÖR I HINDENBURG. NU FÖR TIDEN FÅR MAN BEGE SIG UT I VILDMARKEN, JA TILL OCH MED MUSKÖZONEN FÖR ATT KUNNA HITTA NÅGON GAMMAL ASFALT MAN KAN TA TILL VARA PÅ. DET ÄR VERKLIGEN SORGLIGT ATT TÄNKA PÅ... SOM SAGT JAG ÄR KUNSKAPARE, JAG KAN VÄGVERKET, ASFALT OLIKA ARBETSFORDON SOM VÄGBULT VOLVO 12L-4X OCH GRÄVMASKIN XE-45. VÄGBULT 12L-4X HADE DUBBLA STÅLTRUMMOR VILKET VAR...

Viktor avbryter sig själv när intresset svalnade märkbart, och fortsätter med sina reparationer. Efter en stund så smäcker Viktor ihop plåtarna på sitt ben, som ser ut att nu vara fullt fungerande.

Viktor plockar sedan fram sitt lilla bylte med saker, som han plockade frÃ¥n Ã…hl-killen.  ÄR DET NÃ…GON SOM VILL TITTA NÄRMARE PÃ… DESSA SAKER. Viktor räcker över det till Aleta.

Följande saker ser ni i byltet:

-trekantig burk med brunt innehåll,
-småmynt till ett värde av 4 krediter,
-en ihopviken broschyr med diverse texter. Bland annat kan man läsa på ett uppslag med stora röda bokstäver: Mutanter är fula och äter barn å sånt, så därför ska de dö!!! Längst ner på sidorna ser man bokstavskombinationen BPM.

-plasticsprodukt med en rosa färg. Dess form är märkligt bucklig, nästan med formen av en rubbit! Den ena bredsidan är full av kylflänsar, och på en av kanterna finns en knapp som lätt kan tryckas in. Varje gång den trycks in hörs ett svagt knastrande. Mitt emellan "öronen" på den tänkta rubbiten finns en liten metallknopp.
This message was last edited by the player at 20:53, Thu 18 Sept 2003.

"Vad märkligt, jag har en likadan.", säger Aleta och plockar upp ytterligare en trekantig ask och medan hon ändå håller på häller hon ut ett antal tunga mojänger bredvid Viktor's saker:

1 trekantig, något kladdig ask
2 änterhakar
2 skarprättarpistoler
1 järnrör
1 kedja
skrynkligt exemplar av senaste Polisgazetten
10 .45s patroner
19 krediter

"De där krediterna kan komma väl till pass i min ständigt sinande kassa."

Rodel och Martmardigan ler åt varandra när robotarna börjar med att lägga upp de för dem så konstiga askarna med snusjord. Rex sniffar på innehållet och fnyser.

"Det luktar sött och illa" *Grymt*Gruff* "Konstigt att människorna kan finna ett nöje i att stoppa upp något som smakar halvrutten korre under läppen!"

Aleta tar sig en rejäl titt på den rubbitformade plasticsprytteln.

"Jaha, Viktor, jag är tämligen säker på att det här är en version av stötvapen som flickor använde förr för att skydda sig och för att få sluskar på andra tankar"

Hon drar i den lilla metallknappen och en pinne kommer ut och blir några decimeter lång. Bzzzt, Bzzzt kommer det från grunkan när hon håller den mot handen och trycker på knappen för att känna elstöten. "Nix, känner ingenting" "E-packen måste vara slut, eller så är den trasig, för den här skall egentligen få mina kretsar att kompensera"

Martmardigan ser att det är en oroväckande mängd vapen som läggs upp framför honom, men han kan inte ta ögonen från den rosafärgade grunkan som Aleta fingrar på. När Aleta plockar fram lite verktyg för att undersöka den på djupet dristar han sig att fråga Viktor om han får undersöka den en smula.

Han får nästan en tår i ögat av att se ett så fint exemplar av ingenjörskonst efterlämnat av den gamla världen. Han tar den varsamt i händerna. Efter att vördsamt ha undersökt den tar han till orda.

"De e änna fantastiskt" snörvlar han. "Det här tror jag är en kommunikationsenhet av stora mått. En äkta telepatieliminator. Från denna enhet kunde man förr insamla språkande från andra platser. Allt insamlat i denna enhet. Med en sådan här behövde man inte själv kunna telepati, språkandet fördes via elektrotelepati över till denna enhet. I sanning en värdefull tingest Ni har där, herr robot"

"Jag e hungrig"grrrr" har inte ätit sedan igår morse"
Rex börjar intressera sig för föremålen som de två automaterna tar fram.
Han låter sin nos sniffa på föremålen i hopp om att något är ätbart.
Då snusjorden stinker,rynkar Rex på nosen och ger efter för en en nysning. Efterföljt av ett läte som låter som en blandning mellan sydpyriskt dumsvin och en sumpvarg
"Grymt,snörvel,sniff,grrr,morr,"
Han vänder sig om och försöker lukta reda på något annat att äta i lokalen.
"Kurrrrrrrr" Rex mage avger ett öronbedövande läte,innan han beger sig runt i lokalen i jakt på ett "byte"



OOC:01:34, Today: Rexroth Grovbette rolled 55 using 1d100. Luktsinne.

OOC: Ja, jag vet! Pocko är barnslig och äcklig, det kan inte jag rå för. ;-) Jag censurerar vad som egentligen händer här. Det är inte av stort intresse för handlingen och det besparar Er en och annan äckelrysning. ;-) Jag lämnar det till Er fantasi. :-)

Efter att ha utfört sina omänskliga behov, går Pocko tillbaks till den flyttbara väggen och knackar försiktigt. BANG! BANG!
"Hallå! E de nån där som kan släppa in mig! Tror att konstaplarna e på väg... " Säger Pocko och slänger en ängslig blick över axeln.
This message was last edited by the player at 06:04, Fri 19 Sept 2003.

Även Rodel gör en noggrann undersökning av det rosa plasticsföremålet. Efter att ingående ha tittat på saken, lägger han försiktigt ifrån sig den.

"TYSTA!" skriker han. "ARRGH!".

Han håller händerna för öronen och springer iväg och sätter sig i ett hörn. Han skrapar upp lite jord från golvet och försöker förtvivlat stoppa in det i öronen. Han blir nästan gråtfärdig och han stirrar förfärat på Er och gestikulerar att Ni skall vara tysta.

När Pocko bankar på dörren spärrar Rodel upp ögonen än mer och med ena armen över båda öronen visar han att Ni INTE skall öppna porten. Om så ändå görs lägger han sig i fosterställning och tömmer sin lilla väska på allt innehåll, därefter drar han den över huvudet.

Så fort någon gör något försök att tala eller skramla fäktar Rodel med armarna. Han försöker förtvivlat lägga sig ner och sova, eftersom han inte har fått göra det på snart ett dygn.

Aleta känner sig helt främmande inför Rex matjakt men tycker att Jaegher borde kunna ställa upp med energitillförsel, mot rimlig ersättning givetvis.

När Aleta ser Rodel's uppenbara problem med ljudvågor börjar hon viska:

"Jag vet inte vad det är med Rodel, men han har verkat underlig från första stund, min erfarenhet av människor är bristfällig dock, kanske har han drabbats av zonrötan redan..."

Hon river några papperslappar från polisgazetten och formar till små bollar. Framme vid Rodel hjälper hon honom att installera de primitiva hörsel-skydden. Utan att säga något går hon sedan tillbaks till sin stol och hoppas att Rodel kommer att lugna ner sig.

"Jag tar 10 av de här mynten som kallas kron... jag menar krediter, om ingen har något emot det. Och det här järnröret..."

Aletas elektroniska hjärna projicerar bilden av ett maffigt gevär i hennes inre. Hon plockar fram sin ögonsten, en forntida patron och undersöker om den passar i röret.

"Herr Jaegher, ni har möjligtvis inte tillgång till en verkstad, kunskapare som ni är, som ni kan låna ut till lilla mig?"

Rex sniffar runt i lokalerna och hittar en bit av en knasaröv som Martmardigan uppenbarligen lämnat från dagen innan. Glupskt slukar han alltihop och sköljer ner med vatten från en spann vid sidan om den lilla spisen i köksområdet.

Pocko blir insläppt, men det är bara Pocko som står utanför dörren när den öppnas!

OOC: Om Ni känner för att göra något, och Ni slår ett slag som lyckas så är det helt ok att fritt beskriva en smula vad Ni vill göra. Åtminstone när det gäller saker som inte har så stor betydelse i äventyret egentligen. Vill Ni inte hitta på själva, så bara lämna det, så gör jag det i stället.
This message was last edited by the GM at 12:47, Fri 19 Sept 2003.

Av någon anledning har alltså Valentin försvunnit. Pocko vet naturligtvis inte vart.

Martmardigan lyckas hitta några gamla skalkar att bjuda på, men han är noga att betona att det är mat som han hade tänkt äta själv de närmaste två veckorna. Precis som knasaröven...

Alla i sällskapet är mycket trötta. Det är bara automaterna och Martmardigan som inte behöver sova. De sömniga hittar platser att sova på, och till slut slumrar de in. Till och med Rodel somnar efter någon timme trots att han många gånger är tvungen att sparka till Pocko när denne drar sina timmerlass.

Martmardigan, Aleta och Viktor börjar diskutera om vad som egentligen hänt. Dessutom vad de kan räkna med kommer att hända. Uppenbarligen så är inte längre Sirina som de skulle skydda kvar längre. Inte heller Smilet, han återkom ju aldrig. Någon är ju uppenbarligen benägen att skicka ut mördare för att ta livet av Sirina och gruppen. Inget säger dock att det är slut med försök bara för att de en gång misslyckades. Någon typ av plan för arbetet framöver krävs. Vad skall Ni egentligen hitta på?

Sedan har vi ju polisen också...

"Om jag får lägga mig i så skulle jag vilja föreslå att ni letar rätt på grodan först kan tänka mig att det finns en hel del ni vill ha ur honom och kanske vet han mer om den där, slink..serina var det va?jao...det var det eller? Är så dålig på namn. Jag vill också erbjuda er min assistans allra helst då ni nämt att ni ska resa, möjligen mot musközonen!!?"

Detta säger han ganska tystlåtet men får mer energi i slutet när zonresor kommer på tal.

"Men får jag fråga varför polisen är efter er? Ni är väl ändå inte av den ljusskygga sorten??"

Detta säger han mer skrämt. Kastar så en sorgsen blick på resterna av den mat han tänkt skulle hållt honom vid liv och gott humör längre än så här, i synnerlighet knasaröven.

"Kan bara be er om ursäkt herr och fru automat att jag inget har att erbjuda er i alla fall inget som kan öka er energi. Därimot kan jag erbjuda er att få kolla över eventuella skador eller problem som ni har? Jag tror mig kunna fixa det mesta och det är inte varje dag som jag får chansen att komma så nära två välfungerande automater som ni!!

detta säger han mer uppspelt och mot slutet mer förväntansfullt och får något i ögonen som mest brukar synas hos barn i hjuletid.

"Visst behöver vi hjälp, herr Jaegher. Vi har ju nästan inget att gå på. De kallade Sirina för häxa hörde jag och på lappen vi hittade kom de från BPM. Är inte det de där mutanthatarna från Kopparberget som jag läst och hört om? De ska tydligen ha någon bas däruppe..."

"Sedan skadade vi ju busarnas ledare, skinnrocken, heter visst Lucidor om man ska tro träcksäcken jag utfrågade, kanske han söker hjälp hos någon..."

Patronen verkar inte passa i röret, men Aleta packar ändå ner det i väskan, kanske kan den användas till annat.

"Polisen har i alla fall jag inget otalt med, men obekväma frågor kan komma att ställas, vem vet vilka lögner de två busarna vi lämnade kvar har diktat ihop, nej, vi bör nog hålla oss borta tills vi fått klarhet i den här historien."

"Nej nu behöver jag också stänga ner några timmar känner jag. God natt!"

Aleta sätter sig i ett hörn och under tiden tilltar det lätta brummandet från hennes kylsystem då defragmentering tar överhanden. Hon förblir helt orörlig tills något stör hennes ännu aktiva sensorer.

När Rodel vaknar så har skrikandet i hans öron avtagit.

"Det viktigaste tycker jag är att ta hand om de männen som blev skjutna, det är inte snällt att lämna svårt skadade människor så där"

"Eftersom vi inte har några problem med polisen, och det förmodligen är de som har tagit hand om busarna, så kan vi säkert gå dit och träffa dem, så kanske vi kan hjälpa dem"

"Valentin sade att han tyckte att det kändes olustigt att bli jagad av polisen eftersom han inte alls är en stridsman. Han sade att han skulle ta sig till ett säkrare ställe"

"Som sagt, det första vi bör göra, efter frukost förstås, är att ta oss till finkan och se till att de som Ni skadade mår bra, ska vi gå då?"

Rodel hoppar upp och tar oförskämt pigg och alert tag i sin båge och rör sig mot dörren där han väntar in de övriga.

"Det blir gegga idag!"

Martmardigan skramlar ihop några krediter av gruppen och ger sig ut i regnet, som redan har fått vägen utanför huset att bli sank. Han sveper sin rock omkring sig och återkommer efter en halvtimme med en omgång mat till sällskapet. Bland maten ingår också en halv knasaröv som han tar hand om själv och lägger i därav avsedd låda i köket.

Den övriga maten räcker mer än väl till för att mätta sällskapet, t o m Pocko blir mätt.

"Nu hade ju jag tänkt att maten skulle räcka till i morgon..." säger Martmardigan, men ser till att äta sin del av den köpta maten.

"Nå, ska vi nu enas om att sticka iväg till finkan?", frågar Rodel igen och tittar uppfordrande på resten av gruppen.

Pocko smaskar i sig så mycket han kommer åt. Han sneglar på dom andra runt bordet för att se om han går över gränsen. Om någon kommenterar hans uppförande eller ger honom en "ond" blick försöker han lugna ner sig. När han är klar rapar han högt och tydligt, och ser sedan glatt på de andra.
"Ja ni. Nu blev ni allt imponerade va? Jag har tränat länge på den där."

När Rodel ställer sin fråga tittar Pocko häpet mot honom.
"Ska vi verkligen frivilligt sticka till finkan? Då kommer snubbarna säkert skvallra å säga att de va vi som slog dom? Då hamnar vi i burken också ju?" Pocko kliar sig i huvudet och ser på sällskapet.
"Är det inte bättre att vi sticker till Thermopolium igen för att försöka hitta Smilet, eller? Fast jag vet ju inte." Han kliar sig ännu mer ihärdigt i skallen. Man kan tydligt se på honom att han verkligen anstränger sin stackars skalle.

BRA TÄNKT HERR RODEL, Vrålar Viktor plötsligt ut. MEN JAG HAR EN ANNAN TEORI...

MINA PROCESSORER HAR NU BEARBETAT HÄNDELSERNA PÅ THERMOPOLIUM OCH DRAGIT FÖLJANDE SLUTSATSER.

DET HELA BÖRJADE MED ATT VI BLEV ANSTÄLLDA AV PADDAN SMILET, FÖR ATT VAKTA DAMEN SIRINA. EFTER VI HADE VAKTAT EN STUND BLEV VI ÖVERFALLNA AV MUTANTHATARNA BPM, SOM STÅR FÖR "BEATS PER MINUTE" ENLIGT MITT DATAREGISTER. VILKET JAG INTE RIKTIGT FÖRSTÅR ?

MUTANTHATARNA VILLE FÖRMODLIGEN DÖDA MUTANTEN POCKO. DAMEN SIRINA BLEV RÄDD OCH SPRANG IVÄG, SMILET BLEV ARG FÖR ATT VI HADE DRAGIT IN MUTANTHATARE I DET HELA, SÅ HAN SKICKADE POLISEN PÅ OSS FÖR ATT AVRÄTTA OSS.

ALLTSÅ MÅSTE VI HITTA SMILET OCH ÖVERTALA HAN ATT DRA TILLBAKA SIN ANMÄLAN INNAN VI BLIR AVRÄTTADE.

DÄRFÖR FÖRESLÅR JAG NU, ATT VI SKICKAR NÅGON TILL THERMOPOLIUM SOM ÄR OKÄND AV SMILET OCH POLISERNA. OM MARTMARDIGAN VILL HJÄLPA TILL, SÅ VORE DET MYCKET BRA I NULÄGET. DET BÄSTA ÄR OM HAN SJÄLV KAN SÖKA KONTAKT MED PADDAN, OCH TA REDA PÅ OM HAN VILL DISKUTERA MED OSS I LUGN OCH RO...

Viktor ställer sig ca, en halvmeter ifrån Martmardigan och stirrar han i ögonen, precis som om han förväntade sig ett svar.