Re: I Pirit
"Perfekt Kvack! Jag har faktiskt behov av er just nu. Det är ett perfekt uppdrag för er..."
Han tecknar åt er att följa med, och ni leds in i de bakre regionerna, in mellan trälårar och lådor tills ni kommer till ett litet mindre utrymme. Där på en stol sitter en livlös robot, eller rättare sagt resterna av en, huvudet saknas nämligen.
"Det här, mina vänner, är Rufus! Han var en av mina mest värdefulla män i Nordholmia. Han har hjälpt mig att distribuera en hel del värdefulla prylar skall ni veta.
För några veckor sedan bestämde vi att han skulle komma hit ner och förstära verksamheten här. Men, kära vänner, han kom aldrig fram..."
Han pekar på roboten med en sorgsen gest innan han leder er tillbaka till kontoret med de storblommiga sofforna. Han tar en rejäl slurk av tokjosen innan han återigen bjuder den laget runt. Han plockar fram ett skrynkligt exemplar av Polisgazetten. Han harklar sig och börjar läsa.
"Ännu en diligens från Nordholmia attackerad av huvudjägare! Ingen överlevde. Kropparna ruggeligen stympade. Alla skallar var bortskurna - huvudjägarnas blodiga signatur. Sju offer: kusken Matteus Brandt från Pirit, vaktkarlarna Jork och Masse från Skarpnäck, de tre resenärerna Bligus Virt, Jalmar Kåse och Vaske Lorfhem från Nordholmia. Slutligen en automat med forntidsbeteckningen C.H.R.B. 41Z.
"Det var ett rent slakthus" säger löjtnant Spetz - först att anlända till överfallsplatsen, tillsammans med femton vaktsoldater. Skådeplatsen lämnar inga tvivel: offren kämpade bravt, men huvudjägarna var för många och galna.
"För varje angrepp blir huvudjägarna både fräckare och grymmare" förklarar löjtnant Spetz. Polisgazetten ger honom rätt: överfallsplatsen otäckt nära Pirit - halvtimmes körsel från Utnejden. Allt kvaddat. Bråte och kadaver dränkta i blod: klart mutantblod, kletigt mutantblod och svart robotblod.
Överfallet pekar på växande marodörhot från Frithetens slätter. Zonfarare och ärligt folk lägger skulden på "Det stora Vråålets heliga" - motorklultklan från Hultamarken som på sistone avslöjat rubbitlik mordlystnad. "Kejsaren har fått en ny fiende, en fiende som älskar att tortera pyriska skattebetalare", suckar löjtnant Spetz innan han återgår till det tunga arbajtet med de stympade kropparna. Gazetten har sökt välkända zonfarare för en kommentar. Hopplöst!"
Översten tystnar några ögonblick för att det han läst skall få sjunka in.
"Rufus är min bästa man och en av mina närmaste vänner! Hjälp mig att få honom tillbaka. Jag ber er, hitta skallen!"