Danzel lutade mot borden med ganska trötta blickar medan han gäspar. Han är inte morgon pigg precis. Han tog tab på sin bröd och började långsam tuggade på den.
"Fy bubblan! Jag hade mardröm om en död rubbit som vakna till liv och den försöker äta upp mig..." Säger han och började rycka till när han tänker på det.

Vid frukost tar Fritz till orda, om än intensivt och aningen uppspelt men ändå i en låg ton så ingen annan än just vi ska lyckas höra.
"Jag sonderade terrängen inatt och jag kan med ganska stor säkerhet knycka huvudet. Jag vet exakt var det förvaras och jag har oskadliiggjort den som vaktar det. Frågan är bara hur vi tar oss härifrån med det och hur vi får bort deras enorma dörrvakt från att nosa oss i häcken. Om någon har ett bra förslag på det så ser jag inga hinder med att vi gör det nu. Finns ingen tid att spilla och en bättre chans kommer vi nog inte få. Det är ju inga här just nu."
Det är klart och tydligt att katten menar den enorma kolossen, väktarautomaten när han nämner "dörrvakt".

Lambada ser oförstående på Fritz.

Knycka? Men vi fick ju så fint vin...
Inte snällt. Inte snällt.

Ruben funderar kring sin mästares visa ord om han någonsin talat om något som kallas knycka och han kan inte dra sig till minnes att han känner till begreppet.

"Knycka?"

"Knycka. Verb. Imperfekt knyckte, supinum knyckt. 1) rycka häftigt. 2) Slanguttryck med betydelsen stjäla." Johansson har på en nanonsekund letat rätt på betydelsen av ordet i sina språkfiler. Han tillägger: "I den här betydelsen stjäla herr Masurai."

"Stjäla, det kan vi inte göra, det bryter mot koden. En Masurai stjäl inte!"

Ruben ser mycket strängt på katten som föreslagit något så omoraliskt.

"Vad anser ni herr doktor?" Johansson vänder sig till doktor Kvack.

"Faktiskt så tycker jag inte att vi skulle gå på rövarstråt. Grevinnan har visat vänlighet, och än är förhandlingarna inte helt färdiga tycker . Det jag oroar mig för är när Du säger att Du oskadliggjort vakten?"

"Betyder det att de kommer att komma efter oss när de hittar honom?"

"I så fall kommer väl inga diskussioner att hjälpa sedan..."

OOC: Sorry, trodde den här posten gick in förra veckan...

"Det hela ser ut som en olycka, roboten där inne har lite svårt att se bara. Ingen kommer ana att det är sabotage, det ser ut som lite tyg ramlat ner för hans ögon bara."
Fritz tar illa vid sig att kvack ifrågasätter hans professionalism, men väljer att inte säga något mer.

Kvack blir glatt överraskad över att Fritz för en gångs skull verkar ha haft en nykter lösning.

"I så fall hoppas jag att vi kan ta några dagar här där vi bygger upp förtroendet till grevinnan och därigenom kan tillskansa oss huvudet framöver. Om vi skulle göra en kupp så har hon säkert goda jägare med etterdoggar och annat. Vi hade inte haft en chans. Inte jag i alla fall. Någon som är sugen på att knycka och sticka?"
This message was last edited by the player at 10:39, Tue 29 May 2007.

"Jag har inga preferenser utan gör som herrskapet behagar. Grevinnan verkar mycket fäst vid sina automater, men det kanske går att få henne att ändra uppfattning. Vad har vi egentligen att erbjuda förutom våra tjänster?"

"Som tidigare sagts så knycker inte masuraier, och inte heller har jag något intresse att stanna. Vi har funnit huvudet och ver det inte det vi skulle göra?"

"Bah? Knycka saker? Mmneej... Det är inte riktig sjyst att stjäla någons annan pryl förutom som är riktig dyngstövlar. Säger han medan kliade på sin huvud. Han började tittade en kort stund på Johansson och säger, "Tja... grevinna verkar väldigt intresserat på automater..."

Ni diskuterar frågan en stund, stjäla eller inte stjäla skallen. Meningarna går isär men den förhärskande åsikten tycks vara att ni inte skall stjäla från Grevinnan.

Snart inser ni i alla fall att möjligheten att stjäla skallen denna dag försuttits. Grevinnan och Lake återkommer framåt förmiddagen från den inspektion av ägorna de företagit sig. De meddelar er i stolta ordalag att årets skörd av druvklot kommer att bli något alldeles särskild. Årgång 97 pt kommer med största sannolikhet att röna många fina omdömen.

Ett par dagar kommer att förflyta. Ni har det gott med ett överflöd av mat och dryck samt sover i bekväma rum och sängar. Ni vill inte riktigt lämna tryggheten och det goda livet på Biörnehuus, men i bakgrunden gnager ändå tankarna. Ni har ett uppdrag, givet av Översten. Därtill är ni endast gäster på godset, och även om Grevinnans gästfrihet är stor gentemot Pyrier och deras vänner så kommer den med all säkerhet inte att vara i evighet. Ett bestlut måste komma snart.

En eftermiddag, när ni är ensamma med Grevinnan och Lake över ett glas druvklotsvin och färsk frukt ger hon er ett förslag...

"Den senaste tiden har jag fått underrättelser om vissa problem. Något pågår bakom ryggen på oss. Motorkultisterna nere i hultamarken håller på med något, och jag vet inte vad. De har synts till i Muntermåla oftare än vanligt. Allt tyder på att de planerar något, och att de skaffat sig fler kontakter i staden.

Vad som sker på Frihetens slätter är naturligtvis av största intresse för oss. Både vi och Pirit ligger inom räckhåll för deras tilltag, och det finns fler mål av Pyriskt intresse i närheten. Jag kan inte tolka detta som annat än antipyrisk verskamhet." Det sista sägs med skärpa i rösten.

"Jag behöver hjälp med att undersöka vad som pågår! Som ni förstår kan jag inte skicka någon av mina vanliga mannar", sägs med en syftande gest mot Lake och Gårdån. "Jag skulle vilja föreslå att ni, som goda patrioter gör Pyrisamfundet denna tjänst och undersöker detta!"
This message was last edited by the GM at 11:02, Wed 06 June 2007.

Johansson vänder sig mot doktor Kvack och tittar på tuppen med nyfikenhet i blicken (inte för att det syns på automatens metallanlete). Vad ska den gode doktorn svara på detta?

Kvack lever gott när grevinnan bjuder till bords. Han älskar att frottera sig med societen märker han, och till sin glädje är ju grevinnan en hyvens kvinna och är intressant att lyssna på till skillnad från många Hindenburgare.

Erbjudandet går honom inte förbi.

"Som Ni ju säkert förstått, grevinna, så är vi inte några utstuderade vildmarkare. Men vi ställer gärna upp när vänner behöver hjälp. Sålunda även idag. Men naturligtvis vill vi inte gå helt utan betalning. Ni är en rättskaffens dam, grevinna. Och också klok. Då förstår Ni säkert att vi inte vill kasta oss huvudstupa in i lejonets kula utan att få något för våra utsatta nackar. När vi kommer åter med rapport. Kan vi då göra en överenskommelse om att vi kan få huvudet till Rufus? Nog måste våra huvuden vara värt ett från en automat?"

Johansson är inte säker på att grevinnan Björnstierna anser att köttsliga huvuden är mer värda en automathuvuden, men han väljer att vara tyst och invänta björnhonans svar.

Grevinnan spänner ögonen i Dr Kvack. Kanske gillar hon inte att man köpslår om hennes automater. Efter en lång paus fortsätter hon:

"Mina automater är inga handelsvaror, bäste Dr Kvack! Men, i och för sig, skulle ni utföra detta uppdrag, och som Ni säger, det är ingalunda ofarligt, så visar ni ju er vara goda pyrier, riktiga hedersknyfflar. Så; utför ni uppdraget så kan jag tänka mig att skänka er automatens huvud."

"Saken i baken" utropar Ruben och reser sig upp från bordet. Ska vi ge oss av med en gång eller vad väntar ni på?"

Ruben som tycker att de stillsamma dagarna som gäst hos björnhonan har varit urtråkiga ser med glädje på en möjlighet till nya äventyr.

"Förträffligt"

Kvack funderar på om han verkligen ska följa med, men han överlevde ju muskö, och det kan väl inte vara värre än det?

"DÃ¥ ger vi oss av!"

"Jag går och packar herrskapets utrustning." Johansson bugar sig lätt och går iväg för att packa.
This message was last edited by the player at 07:48, Sun 10 June 2007.

Dixens Pixens!
ropar Lambada och springer upp på sitt rum.

Danzel började känna sig tråkig även man har bra lyx. Och han känner ochså att han behöver hårda upp sina nävar.
"Ok serru! Jag skall bara packa mina saker och sen är jag redo för saker." Säger han och han började göra ordning för sina grejer.

Fritz som gärna hade lagt sina klåfingriga tassar på huvudet redan på förmiddagen, och redan hade scenariot i huvudet med dom halvägs tillbaka med automatskallen hänger på för att börja packa ihop sina tillhörigheter. Katten vet mycket väl vad grupptillhörighet och lojalitet är för något och sällar sig med glatt mod till gruppens beslut.