Det är morgon. Ni är alla samlade och smått spända inför er färd. Översten och Glummer är där för att ta farväl av er, eller rättare sagt säga på återseende. Att många har strukit med på Frihetens Slätter är ingen hemlighet, men alla förväntar sig att ni återvänder. Det är helt enkelt bara att vara på sin vakt och ta sig an alla faror med vilja, rätt och mannamod.

"Hur har ni tänkt att lägga upp det? Sticker ni direkt till Muntermåla eller hur gör ni?" frågar Översten när det är dags för er att bryta upp.

Johansson har innan de andra stigit upp packat ihop de saker herrskapet fått från översten och packat ihop det i sin ryggsäck. För närvarande har han tagit hand om patronerna, men han påminner sig om att han ska fråga om eventuell utdelning.

Johansson har också tillrett en enklare frukost och dubbelkontrollerat de andras utrustning under natten. Alla stövlar och andra skodon har polerats. Strumpor har stoppats och diverse hål i gruppens zonfararklädsel har stoppats. Slutligen har Johansson även vilat en timme. Tillräckligt för att göra översyn av vissa vitala system. Johansson hade önskat att översten hade en verktygslåda till övers, eftersom även om Johansson har de nödvändiga kunskaperna och reservdelarna saknar han redskapen för att göra reparationer på sin person.

När ruben vaknar blir han smått irreterad av att finna sina sandaler insmorda med skoputs. Han sneglar surt upp mot Johansson som sannolikt är den skyldige eftersom allas skor är putsade. Att även finna alla sina kläder prydligt i en hög ihopvikta får Ruben på bättre tankar. Han kan dock inte sluta fundera på vad som skulle vara så speciellt med frihetens slätter. Men han ser fram emot att få se denna omtalade plats.

Natten förflyter.

Dr Kvack har sovit stående på en stol i butiken. Ett riktigt bra surrogat för hans hemtrevliga sovpinne i Hindenburg. När solens första strålar letar sig in i Överstens fönster är det dags för en liten morgonsång.

"KUCKELI-KUCKELI-KUUUUUUU!!!!"

Efter att ha putsat sina fjädrar och kontrollerat sin utrustning ser Dr Kvack till att förse sig med lite frukost.

"Jo, det kan väl vara klokt, herr Överste. Det finns säkert några som har information även här i Pirit, men ju närmare hjärtat av händelserna vi kommer desto bättre. Dessutom så har jag inte hört så mycket positivt om Pirit. Förutom fornhandeln på Schackara där man kan få tag i finfina fynd"

Överten nickar åt Kvacks kommentar. "Jo, Muntermåla är säkert det bästa stället att starta. Ja då återstår väl bara att önska er lycka till!"

Ni tar farväl av era vänner och börjar röra på er. Snart är ni ute ur staden och ut på Frihetens Slätter. Så här i Pirits närhet kan ni inte riktigt fatta varför slätterna skall ha så dåligt rykte. Det rör ju sig ännu mest om ganska så idylliska odlingsmarker.

När ni rör er framåt på vägen möter ni då och då andra resande. Det är ingen tvekan om att de flesta är tungt utrustade och beväpnade, en föraning om vad som kan komma att vänta er längre fram på färden. Ni har ju fått höra ett och annat om hur det är längre ut...

Frihetens Slätter är verkligen idylliskt, men Johansson ångrar att han inte passade på att packa ner en bok eller någon liknande förströelse. Även om han har arbete att göra, kommer det säkerligen att bli stunder över till att förkovra sig. Det innefattades också i kontraktet, så det borde inte vara något problem, men som sagt har man glömt sin läsning så har man. Kanske finns det böcker att köpa i Muntermåla?
This message was last edited by the player at 20:26, Sat 27 May 2006.

Fritz verkar vara på strålande humör, han rör sig snabbt, o pratar glatt om deras bravader på senaste trippen. Han skryter o berättar vitt o brett för dem i gruppen som ej var med, om det är just för skryt eller bara kattens vanliga jargong är svårt att avgöra.
Samtidigt kollar han noggrant igenom sina handeldvapen o rengör o laddar om dom några gånger.

Den första dagen flyter på. Med tiden lämnar ni de idylliskt odlade markerna och oron börjar så sakteliga krypa på. Nu är ni ute på rubbitarnas, motormarodörernas och levergökarnas slätter...

Ni övernattar på en undanskymd plats i närheten av vägen. Inget av intresse inträffar under natten. Nästa dag är det åter dags att fortsätta färden mot Muntermåla.

Framåt förmiddagen när ni i lugnt mak vandrar framåt, kan de av er med bäst hörsel urskilja ett mystiskt läte. Det tilltar i styrka och blir klart påtagligt för er alla. Det rör sig om ett metalliskt skrikande, iblande brölande läte. Ljudet rör sig ryckigt. Plötsligt tycks det befinna sig framför er, ibland vid sidan om, ibland bakom.

Klart är i alla fall att det befinner sig i närheten.

Ruben som inte har en susning om vad är för skrikande brummande oväsen lägger vaksamt handen på svärdshjaltet och sträcker på sig för att kunna se vad det är som väsnas.

"Vad är det för oväsen? Jag som trodde att vildmarken skulle vara tyst, fridfull och harmonisk och så brölar och skriker det så man får ont i öronen."

Till de andras förvåning, så drar Johansson lugnt fram en skarprättare av typen derringer och laddar den med en av sina patroner. Han tittar på de andra och säger: "Man kan aldrig vara nog försiktig. Är det någon som behöver kulor så har jag de som översten delade ut. Det är kanske bättre att dela ut dem nu, innan rubbitarna överraskar oss." Automaten spanar sedan efter källan till det märkliga ljudet.
This message was last edited by the player at 22:52, Sun 28 May 2006.

"Då var det dags igen då.. huru grabben, håll dig i bakgrunden så du inte "gör illa dig".."
.. "inte är i vägen" tänker katten.
Det sista mot Masurai, som verkar tappad framför en vagn, stackarn blev väl överkörd med.. lugnt i vildmarken..
Fritz har följt Automatens exempel o har även han en skarprättare i höger tass nu.
This message was last edited by the player at 10:57, Mon 29 May 2006.

"Ã…hej"

Dr Kvack tar ett skutt upp i luften för att se bättre, sedan ett skutt till och ytterligare ett skutt. Ett par meter upp i luften kommer han säkert utan alltför mycket ansträngning.
This message was last edited by the player at 11:01, Mon 29 May 2006.

Ljudet hörs till och från på samma sätt under cirka tio minuter. Det är svårt att upptäcka exakt varifrån ljudet kommer, stundom rör sig källan ganska så fort. Inte heller Dr Kvacks hoppande så mycket vid handen, vegetation och liknande verkar skymma ganska mycket av omgivningen. Dock kan ett rökmoln synas på håll, kanske kommer det från ljudets källa.

Ni rör er smygande fram längs den väg ni färdats på, måna om att inte bli överraskade i onödan. Plötsligt en bit fram får ni se något märkligt. De av er som var med i Musközonen kanske känner en känsla av att "det här har jag varit med om förut". Där står en tvättäkta forntidskärra vid sidan av vägen.

Det är dock inget som liknar det fordon Översten och hans gäng hade med sig. Detta är en trehjulig konstruktion, med ett stort flak där fram, cirka två gånger två meter stort. Baktill finns en kuskbock med plats för en person.

"Vad är det där?"

Ruben har sett liknande saker man aldrig riktigt förstått vad de ska vara till.

"Vid min ära, en forntidskärra. Den ser välskött ut också. Undrar var dess ägare tog vägen?" Johansson tittar intresserat på tingesten.

Fritz blir förvånad med. En fornmaskin, han tittar sig omkring för se vart dess ägare är.. han kan inte riktigt avgöra än om det här kan bli ett riktigt dyrt kapp att sälja eller om det hela betyder stora problem för dem.. några smårövare kan dom nog övermanna.
This message was last edited by the player at 18:01, Mon 29 May 2006.

Plötsligt hörs några prasslande ljud bakom en buske cirka fem meter bakom fornfordonet...

Ruben snor runt med handen på svärdshjaltet redo att dra blankt vid minsta tecken på fara.

Hmm, en synnerligen intressant syn. Ett fornfordon. Kanske kan den agera inträdesbiljett till sekten. Rätt klädda kanske några av oss kan ta oss in i klanen och spana lite utan att bli upptäckta.

"Det är någon där, han och fordonet kanske kan hjälpa oss i sökandet. Fånga honom!"

Johansson riktar skarprättaren mot buskaget.

Jaeger som varit veldans tyst hela resan lunkar fram till resten av gruppen och spottar en stor svart snusloska pa marken. Han legger huvet pa sne och stirrar pa den konstiga makaperen,

haer icke sitt en san forr...men jag borjar traska runt ifall han springer veck...

Sagt o gjort, jaeger borjar halv springa i en cirklande rorelse runt var prasslandet hordes, sa att han kan om ett tag befinna sig bakom eventuell flyende fordonsagere.