Fordonet skumpar iväg och kryssar mellan marodörer, tält, skjul och fordon. Ni lämnar lägret och kommer på nytt ut i vildmarken.

Olycksbådande upptäckter har gjort i marodörernas läger. Biörnehuus är i fara. En allvarstyngd stämning råder i det stulna fordonet.

Frågan är vilken väg ni skall ta? Skall ni direkt till Biörnehuus? Eller skall ni någon annanstans?

"Så tror herr doktorn att drivmedlet i fartyget räcker fram till Biörnehuus?" undrar automaten med lite oro i sin annars så lugna röst.

"Tja, vi får väl hoppas att de fyllt på. Det tar nog ett tag innan det kommer mer bränsle efter bössans arbete i deras produktion. Jag tänker åtminstone köra så långt jag kan. Vi siktar på Biörnehuus direkt, den kortaste vägen. Det vore visserligen tacknämligt att kunna ta bävern som är på väg tillbaka till Muntermåla i nackskinnet och bära med oss honom till grevinnan, men vi vet inte hur mycket det skulle sinka oss. Dessutom tror jag nog att grevinnan är dam nog att ta hand om den saken själv så snart hon får reda på vad som händer."

Kvack kör så fort (eller så sakta) han vågar mot Biörnehus.

"Ja, hon är verkligen en imponerande björnhona" Johansson får plötsligt en minnesbild av vad som verkar vara skinnet av en björn liggandes på ett trägolv. Vad det verkar så användes björnskinnet i fråga som matta! Johansson vet varken när eller var minnet kommer ifrån. Automatkräfta kanske? Oroad av tanken så bestämmer automaten sig för att det kanske är bäst att göra några rutinkontroller. "Jag kommer att köra några diagnostikprogram, så bli inte oroade om jag inte svarar på tilltal under de närmaste minuterna."

Berthold börjar slappna av så mycket det nu går i det skakande fordonet. Han låter dock ögonen speja på omgivningen.
Vet ni var detta Biörnehuus är beläget? De här trakterna är mig nämligen obekanta.

Fordonet tar sig fram på knaggliga stigar, över förödda och skövlade fält, runt taggiga snår, förbi uttorkade flodfåror etc. Ni känner er alla osäkra huruvida ni är på rätt väg, men Dr Kvack verkar säker på åt vilket håll han skall köra. Färden går mycket fortare än om ni skulle vandrat eller åkt med någon dumdjursdragen kärra eller dyligt och är mycket skonsammare mot de sårade än vildmarkens hårda trampande.

Efter drygt en halv dag börjar ni närma er vad som helt tydligt är mer odlade och ordnade bygder. Ni närmar er Biörnehuus!

OOC: Vi utgår från att färden tar en halv dag i anspråk, med tanke på den oerfarne chauffören och den oländiga terrängen. Ni slipper större faror på vägen och kan helt enkelt njuta av frihetskänslan av att susa fram i ett äkta marodöråk ;)
This message was last edited by the GM at 21:08, Tue 29 Jan 2008.

Kvack har fullt upp med att titta framåt. Trots det kan han naturligtvis tala.

Naturligtvis vet jag det. Saftiga druvklot och dessa omvandlas av henne till en dryck som är vida känd. Hon har faktiskt en imponerande samling automater. Mycket intressant.

han pekar över ett fält.

Nu är det inte särdeles långt kvar. Vi får se till att se så fredliga ut som möjligt så hennes vakter skjuter oss. Nu när det bara är en bit kvar stannar jag. Så kan väl du gå till vakten och förbereda grevinnan, johansson?

"Det ska bli mig ett sant nöje, herr doktor" svarar Johansson och hoppar ut ur marodörkärran. Han börjar sedan med raska kliv småspringa bland de gigantiska druvkloten. Väl framme vid den forntida tryckmanicken trycker Johansson på knappen och förklarar sitt ärende i talmanicken. "Detta är Johansson på uppdrag av herr doktor Kvack. Så som fru grevinnan befarade så är Biörnehuus i stor fara. Vi har några skadade, men vi har lyckats erövra ett marodörvrålåk! Det finns mycket att berätta, men nu är det bråttom!"

Berthold använder åktiden åt att studera landskapet de susar, eller kanske snarare skumpar, fram i. Han som är så van vid en snårig skog finner de tomma vidderna en aning olustiga. Han förundrar sig över storleken på frukterna han ser.

Proceduren när ni första gången anlände till Biörnehuus upprepas. Efter att Johansson via tryckmanicken lämnat sitt meddelande dröjer det en stund innan Larsfrid Lake åter dyker upp med en stor automat i hälarna.

Han lyser upp lite när han ser Johansson. Efter några korta fraser, lika torra och gammaldags som alltid, hälsar han honom välkommen och de andra kan vinkas fram i fordonet. Han visar er vägen in genom grinden upp till den muromgärdade huvudbyggnaden och in på gårdsområdet.

Hela processen går mycket snabbt när han fått klart för sig att ni har allvarliga nyheter att komma med.

Ni visas snabbt in i den stora salen dit Grevinnan snart anländer. Hon kommer i all hast och ursäktar sig med att hon varit upptagen med inspektion av den senaste svartvinsproduktionen.

Ni visas att sätta er runt det gigantiska bordet. Några av er är här för första gången, men om detta tas ingen notis, ni är lika välkomna som de som var här första gången.

"Nåååå! Vad är det för bud ni kommer med?" dundrar den gigantiska björnkvinnan med spänd förväntan i rösten.
This message was last edited by the GM at 20:43, Thu 31 Jan 2008.

När Kvack får klartecken att köra in genom grinden blir han nöjd. Stolt vinkar han åt Lake och automaten vid hans sida. Automobilen skumpar framåt, men Kvack lyckas ta sig in på gården till slut.

Han hastar över gården och in mot dörren när han plötsligt tänker till. Vad tänker han på? Har han degenererat så mycket efter bara några dagar utanför civilisationen? Kan ett möte med marodörer gjort honom själv till en som inte står högre än så? Naturligtvis inte!

Genast tar Kvack av sig alla attribut som gör att han kan förknippas med marodörer. Naturligtvis tar börjar han genast putsa och feja sin fjäderdräkt under det att Lake puttar på dem fram mot Grevinnans salar. Många gånger är det han stannar och ser tistlar och andra stickande växter som har fastnat på de mest obekväma ställen. Tack Kejsaren!, tänker doktorn när Grevinnan är sen. Hans putsande fortsätter, och han tar av sig mer och mer kläder för att komma åt. Kannan med dricksvattnet som ställs fram tas tacksamt emot av tuppen i rengöringen. Byxorna behåller han såklart på, men han lyfter på linningen och tittar ner och kommer på att han inte bytt underkläder på snart en vecka!!! Även om det inte syns lika bra som hans ståtliga fjäderdräkt gör det att helheten kanske kommer på skam. Han hör då att Grevinnan är i antågande och sätter snabbt på sig sin jacka igen. Stjärtfjädrarna får en sista duvning precis när björnhonan stiger in i salen. Då sträcker han dem upp i vinkel för att få bästa möjliga belysning från närmaste ljuskälla.

"Ärade grevinna!"

Kvack bugar sig.

"Vårt uppdrag har lyckats, men vi bringar Er fler och värre tidender än någon kunde tro!"

Han tar tillvara på pausen och blickar över de församlade.

"Marodörerna har i sanning planer, och de är allt annat än goda. Tvärtom sitter Ni, Grevinna i centrum för deras intresse. Ett samordnat anfall mot Er stolta boning står på programmet för kreaturen i sina stolta fornfordon. Ledningen hos marodörerna är svag, och byggd med många inbördes stridande klaner. Men nu har de fått en utomstående planering, från ett överraskande håll. Nämligen av en speciell bäverherre från Muntermåla. Mitt förslag är att infånga denne, men först krävs en planering av Ert eget försvar, innan deras plan sätts i verket. Vi gjorde vad vi kunde för att sabotera deras framryckning, genom att skada deras bränsleproduktion, men ingen vet hur länge det kan hålla dem stångna."

"Har Ni några fler frågor, Grevinna?"

Grevinnen lyssnar under tystnad på berättelsen. Hon funderar igenom den några ögonblick.

"Bäverherre från Muntermåla? Är det herr Mogens från Mäster Senaphs du syftar på? Vad har han att skaffa med detta? Och vad vet ni mer. Berätta allt ni vet!

Så de tänker anfalla Biörnehuus! Vad vet ni mer om deras planer? Vad har vi att vänta oss?"

"Vad vi kunde höra av konversationen så är herr Mogens i ulvrikingarnas sold. Månne är det så att Ulvrikets junta har blickarna på Frihetens Slätter. Denna Pyris sista utpost kan ses som ett hot mot en sådan expansion. Att hyra motormarodörer för att göra jobbet är mycket skickligt gjort av herr Mogens. Man skulle kunna tro att någon av hans anfäder var räv. Utan egentliga bevis så kan man ju inte anklaga Ulvriket för att föra krig mot Pyri och även om vi skulle fånga herr Mogens så skulle Ulvriket förneka allt samröre med denne bäver."

Kvack nickar under Johanssons anförande.

"Mogens har allt att skaffa med det hela. Han levererar fornvapen och granater. Förutom detta har han planerat upp anfallet mot godset här. Tanken är att de skall anfalla i gryningen, och troligen förr än senare. För att understryka hur gärna de vill förstöra godset är att de förutom vapnen också skall slänga bränsle mot gården. Tanken är att elda upp hela godset och låta fälten med utsökta druvklot brinna."

"Mitt förslag är därför att genast höja beredskapen och göra oss beredda för ett frontalangrepp. Jag säger oss, för jag tror att Ni har nytta av några extra armar"

Han tittar på alla runtomkring.

"Om Ni vill förära oss några ordentliga, gärna forntida, vapen så skulle det i så fall vara väldigt uppskattat. Själv kan jag bida tiden och komma med förslag här inifrån."

Anledningen att Kvack tar upp saken är att anfallet kan komma när som helst, så risken är stor att om de alla lämnar gården nu, så är det stor risk att de möter marodörerna själva. Inte bara skulle han då bli av med fordonet. Dessutom skulle han förmodligen plockas på minsta fjäder för att han haft mage att låna ett marodörfordon på det sättet.

"Instämmer. Vi ska slåss med näbbar och klor mot marodörpacket, ers höghet. Om ni ursäktar uttrycket herr doktor."

Grevinnan begrundar det som sägs under tystnad. När Kvack och Johansson berättat färdigt reser hon sig upp med en resolut rörelse.

"Jaha! De tänker alltså anfalla oss. Men de skall inte ta oss på sängen. Vi skall vara beredda! De skall få känna på Biörnstiernornas styrka och vinande sablar!" dundrar hon.

"Lake! Du börjar samla ihop stridbart folk i bygderna! Löjtnant Gårdån, förbered artelleriet.

Och ni då?" säger hon och vänder sig mot er. "Jag är imponerad av ert pyriska mannamod och er vilja att hjälpa oss i denna svåra stund.

Vad tror ni att ni kan bistå oss med i försvaret? Vi behöver bygga hinder för marodörernas fordon och förstärka muren, vi behöver förbereda brandbomber och andra projektiler, robotarna behöver tränas i vapenhantering och sist men inte minst behöver vi finslipa taktiken!

Vad har ni för vana av strid och batalj, mina vänner?"

Berthold tittar först undrande på dr Kvack.
Vad i hela världen håller han på med. Det ser ju nästan ut som om han fått löss eller nått.
Ett envist kliande i hans eget hår pekar på att det faktiskt kan vara sant. Han inser också att vad doktorn håller på med kan höra till det som stammens ledare brukade kalla "bildning" och "etikett".
Berthold beslutar sig för att vara obildad och vänta med ett bad tills senare, om det finns möjlighet då.

Han ångrar sig när han ser grevinnan kliva in. Detta är en kvinna med stor värdslig och kroppslig makt. En person för vilken han helst vill visa upp sig på sin bästa sida.

Kvack väntar på att någon annan ska säga något om vad han eller hon kan göra, men kan inte hålla tungan i näbben mer än några sekunder...

"Själv kan jag inte ett smack om krigande och vapen. Men om någon berättar vad jag ska göra så kan jag bygga, snickra och fixa det mesta. De här vingarna är inte bara vackra att se på, jag är flink i fingrarna också"

"Vad gäller övriga herrar så är väl Johansson en god hjälp för försvaret av Er boning. Fritz har ett litet muskedunder. Det är nog ingen som tar sig förbi honom om de bryter igenom grind eller annat. Vår nye vän Lambada här lever i ödemarken och kan säkert hjälpa till med att övervaka tillfartsvägar, kanske också ordna lite prickskytte? Samma sak med herr Berthold här.
Ett stort armborst sitter på fordonet som vi tillskansade oss vid vår resa"

"En liten fråga, men nog så viktig. Vi har flera skadade i gruppen. Mina fjädrar har inte böjts, gubevars, men de andra är såriga och dana. Finns det något Ni kan göra, Grevinna?"

Berthold nickar åt grevinnan och ger sitt gevär en klapp över axeln vid dr Kvacks kommentar.

Oj. Oj. Hur många automatmän och bymän kan bistå Björnstjärnan? De där marodörssluskarna var nog fler än Lambada kan räkna.

"Vi har nitton automater av skiftande sort här på Biörnehuus" dundrdar Grevinnan som svar på Lambadas fråga. "De flesta är dock inte anpassade för stridigheter, men vi har modifierat dem så att de skall vara lätta att lära, vad det än månde vara! Är det någon som är hemma i skjutkonsten vore jag tacksam om denne kunde ta tag i instruerandet. Kanske herr Berhtold här? Eller kanske Fritz som Doktorn påstår.

I övrigt räknar jag inte med att vi kan få ihop så mycket stridbart folk här runt omkring. Det är mest bönder. Men jag hoppas att alla som kan hantera en bössa eller ett vapen ställer upp. Dukar Biörnehuus under, är det slut med friden och fröjden den här bygden.

Dr Kvack! Ni verkar ju vara en tekniskt lagd hederstupp. Vi behöver bygga hinder. Jag rekommenderar spetsade pålar, några järnspett nerkörda i marken, gropar osv. De har fungerat i alla tider och kommer säkert att göra så i fortsättningen också. Har du kanske några nya idéer.

Vad kan herr Johansson bistå med då?

De sårade skall givetvis tas omhand. MED 03 är en alldeles utmärkt skicklig automat av medicinsk modell. De som är skadade kanske kan hjälpa till med brandbomberna, det är ett ganska så lätt jobb, och brandbomber kan säkerligen komma att behövas mot fordonen!

NÃ¥gon som har mer kunskaper att erbjuda?"

Hon betrakar er alla med befallande blick.

"Om jag inte vore så skadan vill jag gärna vara på fronten men jag har kunskaper om hur man tillverkar molotovcocktail.

Jag ska gärna göra mitt bästa för att instruera era automater.

Jag tror dock inte att vi ska frukta att alla marodörerna i lägret kommer hit. Med tanke på hur de uppförde sig mot varandra så kommer nog de inre stridigheterna att begränsa antalet som anfaller. Men det antalet kan vara rätt så stort i alla fall.

"Det ska bli mig ett sant nöje att assistera med allt som jag kan. Jag kan reparera min egen automatlekamen, men jag är också en bra pistolskytt och jag är duktig att använda mina stålnävar till att ge eventuella hotfulla existenser ett kok stryk, om uttrycket tillåts, ers höghet. Jag tror jag är bäst lämpad att bistå herr doktorn med byggande av fortfikationer. Jag kan tyvärr inte skjuta med gevär, det finns för närvarande inte i min programmering, men det kanske är någonting som jag skulle kunna lära mig om tid ges." Johansson säger det sista som om automaten ansåg det vara en brist. "Jag ådrog mig vissa lättare skador under våra stridigheter med marodörerna. Jag har delar som jag kan reparera skadorna med, men jag saknar egentliga verktyg för dylika reparationer. Vad jag förstår så finns sådana verktyg här på Biörnehuus? Om det inte vore för mycket begärt så skulle jag vilja ha tillgång till er verkstad."

Lambadas far lärde Lambada om fångstgropar och snärjöglor! Om Björnstjärnan kan ge rep, pinnar, nät och spade ska nog Lambada kunna göra marodörers ankomst sur.