Berthold har svårt att dölja sitt roade flin när han hör Kvacks kommentarer.
Underbara. Helt underbara.

Under nedfärden tittar han ner över lägret. En historia han hört var att det i forntiden kunde vara än värre än vad det var i detta lägret med trängsel och oljud. Han hade alltid tagit historien för en lögn men nu började han undra.

Kan någon framföra en vagn? Det kanske skulle gå snabbare så än om vi gick. Fast då skulle vi få stjäla någon här i lägret förstås.

När Berthold frågar så ådrar sig Johansson vad som verkar vara ett fragmentarisk troligtvis tidigare raderat minne.
"Jag har en misstanke om att jag en gång i tiden hade den förmågan herr Berthold, men p.g.a. minnesbrist så valde jag att radera den förmågan. Tycktes inte ha något behov av den i denna nya värld. Jag misstänker att stjäla en kärra ur lägret är parat med livsfara. I utkanten av lägret kanske, men jag är rädd för att vi skulle få en hel mängd marodörer efter oss."
This message was last edited by the player at 22:41, Thu 03 Jan 2008.

Kvack tittar tankfullt över alla galningar på marken.

Jag har kurser om dessa fordon på universitetet. Men då om funktioner i förbränningsmotorer och kupévärmare samt däck och 2000milaservice.

Någon direkt framföring har jag tyvärr inte studerat. Andra vagnar finns också men visst vore det bra med ett riktigt studieobjekt. Och vi kommer troligen fram fort i en sådan.

"Så herr doktorn tror att han kan framföra ett dylikt fordon?"

Som jag sade så har jag inte studerat just det. Men med tanke på klientelet runt fordonen torde ingen platsa på universitetet, så hur svårt kan det vara?

Annars har vi ju möjligheten att he oss av i lönndom, det troligen rättaste alternativet.

Men då lämnar vi studiematerialet bakom oss. Någon som tror vi kan lyckas? Annars måste vi fixa ett ök och en vagn.

"Även om jag skulle tycka om att studera de gamles fållösa vagnar med er herr doktor, så tror jag inte att det är tillrådigt att stjäla en av dessa. Bättre att vi smyger härifrån och varnar grevinnan."

Hur är det med er som fick på pälsen? Kan ni gå?

Kvack glor stint på kissen.

Berthold tittar intresserad bort mot de olika fornvagnarna, men han vet att han inte kan framföra en sådan.

Danzel tittade förundrade på forntida fordon och fundera på om han skulle försöka köra även han har inga kunskaper.
"Hur svårt är det att köra den? Jag ville aldigt prova köra forntida motorvagn."

Hissen sjunker den sista biten mot marken. Till slut stannar den med en bestämd duns. Ni hoppar alla till lite, och de som är sårade grinar illa av det plötsliga stoppet. Några sekunder senare öppnas dörren av en tandlös hästmutant som låter er kliva ut. Nu står ni plötsligt där nere i lägret. Ni ser på myllret av marodörer, fordon, tält, skjul, hyddor, eldar, fylleslag, bränsletankar etc. ni sett från luften.

Vad skall ni göra? Vart skall ni ta vägen?

"Nå, om vi inte ska fixa ett fordon, så får vi börja gå, vi ska gå rakt däråt", pekar tuppen.

Katten grinar illa på nosen.
"Jag kommer inte kunna förflytta mig någon längre sträcka i hög takt. Med hjälp av vapen och några väl valda ord tog jag er till Pirit om ni minns den färden, dom här marodörerna imponerar inte särskilt mycket på mig och vi kan säkerligen göra om samma sak igen. Det gäller bara att finna "lämpligt" offer, någon som inte blir för stort jobb att tysta och som inte blir saknad för mycket."
Katten verkar tro att allt här i världen går att lösa med våld och hot, är det inte också så, det syns att stadsmutanten är 100% övertygad iaf. Han spanar över horderna av folk för att finna lämpligt offer.

"Ni menar att vi ska först ska ta en marodör till fånga och sedan mörda honom kallblodigt när vi är klar med honom och hans fordon, herr Fritz?"

Berthold tittar ganska storögt på katten innan han skakar på huvudet.
Det där är ju allt en grym katt.

Vi skulle kunna nöja oss med att dumpa honom någonstans i vildmarken. Kanske ett djur äter upp honom, kanske han klarar sig hem.

"Bäste Johansson, att ta hans liv är inte nödvändigt, inte så länge han gör som vi säger."
Kattens ögon är dock inte i samtalet, dom söker efter lämpligt fordon fortfarande.
"Resan till Pirit var både angenäm och snabb, vår nye chaufför förstod bättre än att säga emot och det ända han miste var sina tillhörigheter. Hittar vi ett lämpligt offer så behöver det inte sluta med ett släckt liv om det oroar dig Johansson."
Katten skrockar, Fritz är och verkar tämligen samvetslös.

En rysning ilar igenom Lambadas lilla kropp. Han tittar ut och försöker upptäcka någon lämplig kärra.

"Det oroar inte MIG, bäste herr Fritz. Jag är inte programmerad för att känna på det sättet för andra livsformer. Men herr doktor Kvack och de andra ställer sig lite frågande till slikt dödande utan egentlig orsak. Och jag måste se till att de inte bara andas och har puls, utan också att de mår bra psykiskt. Jag tror inte att ni har några problem med att ta en marodörs liv, men jag tror inte att de andra herrarna skulle må så vidare bra av det. Så om det går att undvika, så ser jag helst att vi låter försvarslösa marodörer vara så länge de inte hotar oss till livet."

"Om det handlar om min säkerhet på spel så städar jag hellre ordentligt än chansar! "Bättre han än jag"-heter det. Håll dig du till det du är bäst på, att tjäna oss livsformer. Låt oss nu försöka ta oss härifrån så snabbt och smidigt som möjligt, vi vet inte hur länge vi är ostörda här nere. Ingen tid att förlora."
This message was last edited by the player at 17:27, Wed 09 Jan 2008.

Då tror jag att vi ska röra på oss. Det är nog lättare att stjäla ett fordon i utkanten av lägret. Dessutom kanske det dyker upp någon där uppifrån som vill ha tag i oss.

Vilket håll ska vi åt egentligen?

"Vi ska raka vägen däråt", säger Kvack och pekar självsäkert åt ett håll. Samtidigt tittar han åt sidorna efter något motorfordon som skulle kunna vara till hjälp.
This message was last edited by the player at 00:27, Thu 10 Jan 2008.

Kvack traskar iväg i ungefär den riktningen han tidigare pekade ut. Han leder sin grupp av lytta och svagsinta mot ett tält där det står en rejäl bil. Bråket från tältet tyder på att det är många som rör sig därinne. Han ser i stället ett lugnare fordon.

En mindre, plåtförstärkt skapelse, med ett armborst på huven. De två sovande marodörerna som ligger på den verkar ju vara lättare att övermanna än den stora gruppen i tältet en bit därifrån.

Det blir trängre, men eftersom Kvack förväntas ta hand om styrhjulet så behöver han inte bry sig så mycket om det.

"Nå, om vi ska försöka få ett objekt, tycker jag att vi kan prova med den där."

"Ska vi binda dem, och se till att de är tysta? INTE döda dem!"

Vi kan väl försöka. Jag kan direkt säga att jag är direkt dålig på slagsmål.
Berthold kollar sig omkring för att se om det är någon som betraktar gruppen.

"Om vi ska kunna komma härifrån med ett fordon så måste jag nog säga att vi behöver åtminstone övermanna någon. Knyta fast 2 sovande typer kan väl inte vara det värsta?"

Säger inte att det är illa. Bara att jag inte är bra. Fast en sovande person lär jag väl klara av.

"Tillåt mig herr Berthold. Jag kan döda på åtminstone tio sätt med mina händer. Jag kan givetvis också ta folk levande, även om det inte är vad jag vanligen gör." Johansson mjukar upp sina leder. Han skulle behöva en ordentlig tioårsservice, men sådant är svårt att få i Gryningsvärlden.