"Det här kan bli skoj."
Säger Fritz med ett illmargt leende på nosen. Han tar fram sin miniyxa han förvarar gömd på ryggen. Känner på dess egg med vänster tass.
"Jag skulle föredra att vi lägger ner skjutjärnen .. till att börja med i alla fall.. dom hörs lång väg. Upptäckt vore mycket dumdristigt i det här läget."
Fritz är van vid hot, kidnappningar och annat otyg och hans erfarenhet säger honom att en tyst attack är mest lämpad här.

"Om ni insisterar herr Fritz." Johansson ställer sig i stridsläge och gör några sparkar och slag i luften. Allt verkar fungera som det ska.

Ruben ser åt de andra. Vilken hög med amatörer tänker han. Själv så anser han sid som medelmåtta när det gäller sina kunskaper i handgemäng men dessa varelser ser ut som, han finner inga ord.

Lambada klappar sin båge som han har på ryggen.
Den här skjuter tystare än lomuren smyger.

Lambada börjar ge sig av mot dasset. Han tar sig fram tyst med hjälp av både händer och fötter.

Fritz nickar gillande åt Lambadas sköna inställning till livet. Han följer även i dennes fotspår med yxan i höger tass, ner mot avträdet.

"Om vi skulle tar en av marodöre livade... tror jag vi skulle helst undvika använda dödligt vapen..." Säger han och han långsam smyger efter dom.

Med fånga menar jag FÅNGA. Då borde det inte behövas några vapen alls förutom rep då.

Johansson försöker röra sig så tyst och obemärkt som hans automatkropp tillåter.

Det går bra att ta sig fram emot lägret. Även om det är på natten så är det inte tyst. Trots att aktiviteten är lägre än under dagtid så hörs ändå dånet från motorerna och fylletjut från festande marodörer.

Ni fäster blicken på ett lämpligt avträde, inte mer än en grop i marken men dold bakom några rostiga plåtsjok. Och det dröjer inte länge innan en lätt berusad marodör kommer släntrande fram emot avträdet...

Det rör sig om en tämligen tanig men mycket lång människomutant klädd i skitiga kläder utsmyckade på marodörernas typiska vis, dvs. med diverse metallföremål och rester från deras älskade fordon.

Ruben väntar till marodören klivit in bakom plåtarna, kollar sedan att inga andra marodörer finns i närheten innan han rusar in i skulet på finaste masuraivis. Ruben tänker ett "Hiay!" eftersom det inte skulle passa sig med att skrika just nu.

Johansson följer Rubens exempel redo att göra sin plikt med sina nävar av stål.

Danzel följer deras exempel och gör sig redo att hoppa på marodören.

Ruben far snabbt in i skjulet. Marodören blir smått panikslagen och börjar fäkta vilt för att försvara sig. Ruben får dock ut honom ur skjulet och kan med Johanssons och Danzels hjälp få ner marodören på marken och hålla för hans mun så att han inte kan skrika mer än nödvändigt. Efter en stunds brottningsmatch inser han att det är lönlöst med motstånd och ger resignerat upp.

Fritz sätter sin yxa mot marodörens hals.
"Inte ett knyst, så kanske vi till och med låter bli att skada dig."

Utan att vänta på svar lägger katten ett rep om honom och börjar gå tillbaka till deras tidigare tillhåll, marodören dras med som en hund, hundar som Fritz avskyr.
This message was last edited by the player at 12:27, Mon 09 July 2007.

Ruben borstar av sig dammet efter brottningen och backar lungt bort ifrån skjulet i sällskap med de andra.

Johansson väntar troget beredd att bryta ett ben eller två på marodören ifall denne skulle få för sig att försöka några tricks.

Behandlingen av den fångne marodören är omild. När han får repet om halsen och dras iväg av Fritz kan han bara hosta som om han vore på väg att kvävas. Några skrik och rop på hjälp verkar han inte få fram, eller kanske inte vill eller vågar få fram.

Då Johansson villigt hjälper till med att hålla koll på honom, och med både Danzel och Ruben alldeles i närheten blir det inga problem att ta tillbaka honom till den övriga gruppen, som väntar vid ert tidigare gömställe.

"Ett stycke marodör, paketerad och inslagen. Varsågod doktor Kvack" påpekar Johansson som om det vore en Hjulklapp.

Dr Kvack kluckar nöjt när marodören förs inför honom.

"God Afton herr Marodör. Vi ska lossa lite på Era rep kring halsen. Men jag råder dig att inte börja yla. För då kommer någon av mina vänner att kröka ett eller flera hår på Ert huvud"

Kvack nickar så att Johansson kan lossa lite på snaran. Men inte mer än att det snabbt kan dras åt igen.

"Jo, jag önskar helt enkelt veta lite om vem som gör upp planerna för framtiden för Ert sällskap? Jag har några frågor till denne."

Kvack försöker tala till marodörer på marodörers vis, men eftersom han aldrig träffat en marodör tar han och ger lite vad han tycker passar.

Marodören ligger där på rygg. Han hostar till lite när snaran lossas från hans hals. Det finns en skräcklagen skymt i hans ansikte och han verkar inte riktigt förstå Dr Kvacks fråga.

"Vad då för planer? Vilket sällskap menar du? Jag är stolt medlem av Helvetsvråålarna om det är det du menar tuppen? Eller vad har du med det att göra förresten? Är ni ute efter vårt bränsle? Då har ni faen kommit fel!" säger han på samma grötiga dialekt som den motorskalle flera av er träffade på vägen till Muntermåla.

De sista meningarna nästan fräses fram. Bränsle är tydligen en känslig fråga, och han verkar nästa sjukligt inriktad på att hålla bränslet borta från obehöriga.

Han inser dock att han kanske inte skall vara för motsträvig inför denna övermakt som er grupp utgör. Han tittar sig runt, och när hans blick fastnar på Johansson stelnar han till. Han blick blir som förstenad.

"Metallglans!" viskar han för sig själv.

"Faen och tupp. Du tar dig friheter."
Fräser Fritz till och dänger baksidan av yxhandtaget i pannan på den liggande marodören samtidigt, hårt men inte menat så hårt att nå medvetslöshet, mer en markering, en hård markering.
"Du säger, Herr Tupp i fortsättningen."
This message was last edited by the player at 22:45, Wed 11 July 2007.

"Inte behöver ni smickra mig, herr marodör. Visserligen är jag imponerande polerad. Min skapare var klok nog att vid mitt skapande begagna sig av metaller av den yppersta kvalitet. Det finns inga metaller som rostar, ärgar eller på annat sätt tar skada av tidens obevekliga tand i den här kroppen!" Johansson kan inte dölja den stolthet han hyser över sin skapare och sin skapelse. Automaten är verkligen ett första klassens automatbygge!

"Svara helt ärligt till herr tuppen annars ger dig en grej som kallas "Ägg Krossning" om du inte svara snällt till honom!" Säger han medan han håller upp sin hand och gör greppade rörelser.

Ruben som inte är så okunnig i förhörsteknik finner att det används två typer. Den som tuppen försöker med att vara vänligt och så katten och Danzels som fungerar mera aggresivt. Han slår sig ner på en sten och studerar med intresse hur det kommer att fortsätta.

Lambada sitter tyst på huk bredvid marodören och stirrar intensivt på honom.