En dag står ni återigen med staden Pirit i blickfånget, samma anblick som mötte er för några veckor sedan, då ni äntrade staden för att möta er gamle vän. Då var ni ovetande om vad som skulle vänta er, så är ni även nu, men nu har ni utfört det uppdrag ni skulle och kommer med goda nyheter till Översten!

Berthold tittar en aning storögd på staden. Han har ännu inte vant sig storleken på städerna och mängden folk som finns där.

För att inte tala om alla lukter!

Undrar vart den där bävern, som vi såg i lägret, tog vägen.

Fritz gnuggar tassarna angenämt mot varandra när första steget in i staden tagits.
"Inte Hindenburg, mitt Hindenburg."
Säger han aningen nostalgiskt..
"Men nog en redig stad! Låt oss finna ett tokjoshak för att fira återkomsten."
Utan att vänta på svar försöker han styra gruppens steg åt det håll nosen avgör att billig tokjos kan intas.

"Herr Fritz, även om jag inte har några synpunkter på ert inmundigande av tokjos, så är det nog lämpligast att vi återvänder till herr översten och berättar att vi har lyckats i vårt ärende. Om jag inte missminner mig så skulle vi få rikligt betalt. Prima tokjos kostar om jag inte har fel." Johansson överväger vad han skulle kunna behöva införskaffa. Kanske en skarprättare av större modell än den derringer som han bär? Lite extra automatreservdelar på Schackara kanske? Johansson tittar på sin slitna kostym. En välskräddad kostym vore kanske det bästa. Om man ska fungera som butler så bör man vara klädd ordentligt. Man vill väl inte att herrskapsfolket ska framstå som snåla som inte kan klä sina tjänare ordentligt!

Det har tagit ett tag att komma tillbaka till Pirit igen. Dr Kvack känner sig vfjäderbiten och smutsig igen. Det tar nämligen inte så lång tid för honom att känna sig missmodig igen, när det gäller hans fjädrar.

Benet fungerar som det skall och såret har försvunnit, utan att dränera Grevinnans lager av läkedroger.

Han beslutar att svara Bertholds fråga först.

"Jag förmodar att han tog sig tillbaka till Muntermåla. Eftersom anfallet kom, kan jag tänka mig att han fortfarande är kvar där. Men vi berättade ju för Grevinnan, så hon ser säkert till att lägga sina labbar på blötdjuret. Och efter vad jag såg att labbarna kunde göra med sablar och marodörer så..." Kvacks nackfjädrar reste sig när han tänkte på björnhonans skoningslösa agerande.

Fritz förslag om att festa loss möter märkligt nog inte så stort motstånd hos Kvack.

"Jag håller rak kurs på Överstens butik, men det är klart att om Du hittar en taverna på vägen, så borde vi ju kunna stanna till och sörpla i sig åtminstone en kopp grodbladste. Men det är bara om Du hittar något på vägen, annars kommer vi till Översten först."

"Det är bra att Du tänker på oss, Johansson. Tuppen är fortfarande stadd i kassa, så en liten avstickare bör vara i sin ordning. Överstens pengar väntar, bara vi håller god uppsikt över skallen"

Om det verkligen var så att Dr Kvack egentligen ville ha dricka, eller om det bara var för att få chansen att omedelbart få visa upp sig med tapperhetsmedalj och som en fyndfångare extraordinär var hart när omöjligt att veta. Han lade dock i en ny växel och tryckte extra på gasen, så fort han såg några som tittade och blev imponerad av hans fordon.

"Ni som kan. Glöm inte att ropa till alla och envar som verkar ha skjutvapen att vi faktiskt inte är marodörer! Det vore ju snöpligt att bli skjuten nu när vi kommit tillbaka..."
This message was last edited by the player at 20:19, Mon 19 May 2008.

"Det är mitt kall att tjäna er herr doktor, åtminstone så länge ni behandlar mig så väl, som ni hitintills har gjort herr doktor. Ni är en hederstupp om jag får säga så." Johansson är herr doktor Kvack trogen in i döden, åtminstone så länge han får sina fem krediter i månaden. Eller var det i veckan? Johansson har verkat glömt det där med betalning.

Tack vare fordonet tar ni er smärtfritt tillbaka till Pirit. Precis som Dr Kvack påpekar skriker folk i närheten av staden till då de tror att det är ett marodörfordon som brakar in mot staden för ett hastigt anfall. Dock blir de lugnade av era lugnande tillrop att ni inte är marodörer. Framme vid stadens gräns stannas ni av två mycket mycket förvånade och imponerade stadsvakter som vill veta vad ni har i staden att skaffa med ett sådant här vrålåk.

"Detta är ett krigsbyte kan man säga. Vi kommer med nyheter från Biörnehuus. En stor marodörhär har anfallit godset, men med vilja, rätt och mannamod har godsets och den omkringliggande traktens beskyddare Aurora Biörnstjierna lyckats kämpa ner marodörerna." Johansson nämner inte deras insats, eftersom det kanske är bäst att inte dra till sig så mycket uppmärksamhet. Herrskapet ska inte behöva störas av en massa löskefolk och annat patrask.

Berthold tittar roat på vakterna. Andra vakter han mött tidigare har knappast bemött honom så här väl så antingen är vakterna trevligare här eller så blir de bara imponerade av vrålåket. Berthold gissar att det faktiskt är det senare som gäller.

Kvack lyssnar på Johansson och nickar åt det han har att säga.

"Jag, Dr Kvack, planerade faktiskt flera effektiva försvarsmetoder av Biöörnehus. Med god hjälp av de bilburna här och naturligtvis Grevinnan själv slog vi tillbaka anfallet.

Åket här tog vi när vi besökte odjurets håla och tog oss levande ur det. Vi var mitt bland marodörerna!"
Det verkar som om Johansson hade glömt att nämna några saker, så Kvack tog på sig uppdraget att fylla i några av luckorna.
This message was last edited by the player at 08:30, Wed 21 May 2008.

"Stämmer, herr doktorn och de andra herrarna uppträdde som de pyriska patrioter de är. Det är mycket möjligt att man inom en snar framtid kommer att tala om slaget vid Biörnehuus i Gryningspalatset i Hindenburg!" Johansson hoppas att vakterna som verkar något klent begåvade å huvudets vägnar förstår att han har med MVP:s att göra (Mycket Viktiga Personer)!

Vakterna tittar på er en stund. De har förmodligen sett både ett och annat. De kan nog inte riktigt bestämma sig för om ni är ett gäng dårar eller faktiskt de kompetenta och driftiga kraftkarlar ni utger er för att vara. Men ni har ju i och för sig ett mycket imponerande fordon vilket ger er en hel del pondus. De kliver åt sidan och vinkar er förbi vägspärren. Ni är nu fria att äntra Pirits gator igen, och kan välja vad ni vill göra. Blir det direkt till Översten eller skall ni stanna till vid någon krog? Eller kanske något annat?

Kvack blev förvånad över att inte få mer uppmärksamhet av vakterna. Han kände att han var tvungen att visa upp tapperhetsmedaljerna så att de såg hur viktiga de var!

Han hoppades och antog att resten av Pirit skulle ge dem mer respekt.

"Åhlrajt. Närmaste vägen till Översten är den här vägen!"

Han gasade på igen och försökte hålla sig ifrån husväggarna med den stora vagnen. Hans känsliga öron hae hört att den fina motorn hade börjat hacka en smula. Kanske börjar maskinen bli törstig?

Han kör raka vägen till Översten.
This message was last edited by the player at 08:00, Thu 22 May 2008.

Berthold önskar att Dr Kvack ska sakta ner en aning men vågar inte riktigt säga det. Han tycker dock att husen susar förbi i en hiskelig fart och drar slutsatsen att ett vrålåk är nog så bra ute på de öppna fälten men de passar inte i en stad och då säkert sämre i en skog.

Johansson myser. Vad nöjd den rekorderlige herr översten Ludom kommer att bli när gruppen återvänder med förrättat ärende. Det finns dagar då det är skönt att vara automat, människans bästa vän.

Färden går i vad som känns som en hisnande fart genom Pirits gator. Folk tar raskt ett par skrämda steg åt sidan när det dånande fordonet kommer rullande. Folk håller för ögonen på sina barn, några pekar med beundrande blick och en gammal dam viftar ilsket med sin käpp åt fridstörarna. Utan allvarligare incidenter kommer ni fram till Överstens butik och stannar med ett ryck utanför.

Er gamle vän Rufidor kommer ut ur lokalen för att beskåda vad det är som anlänt. Han skiner upp när han ser vilka som kommit och välkomnar er med öppna armar.

"Nej men för möken! Har man sett! Välkomna goa vänner. Kom in så bjuder jag på något stadigt att dricka så får ni berätta vad ni varit med om. Kom in kom in!"

Han tittar gillande på ert fordon.

Kvack styr upp framför Överstens med en imponerande inbromsning som får småstenen att spruta. Ännu häftigare skulle det bli när han lärt sig att göra en sladd...

"Eh, Översten. Har Du en kedja eller något så att ingen försöker sig på att stjäla detta magnifika fornfynd, som vi kom över då vi var mitt i lejonets håla hos marodörerna?", han talar med överdrivet hög röst för att alla skall höra, även de som har hört hans rullande skepp köra på Pirits gator.

Johansson som alltid vill sin arbetsgivares bästa. "Herr doktor om ni fortsätter att tala med så pass hög röst så kan det möjligen påverka er förmåga att gala högt. En fågel med era röstresurser måste vårda sin röst!"

Berthold skrockar lågt. Tuppen har verkligen hittat en plats som han trivs på.
Själv kliver han på något vingliga ben av vrålåket och ställer sig på den stabila och orörliga marken.

Kvack imponeras över den klokskap som installerats i automaterna förr i tiden.

"Bra tänkt, Johansson. Galandet borde inte påverkas av att prata högt, och eftersom Ni inte är en läkareautomat så...", säger han i normal samtalston, dvs mycket lägre än tidigare.

"Eftersom Ni är en klok droid. Är det möjligen så att Ni är programmerad för fjäderputsning eller liknande?"

"Nej, det är jag inte, men jag är en läraktig automat. Jag skulle nog kunna lära mig, men jag kan inte garantera att resultatet skulle bli det bästa, åtminstone inte i början."

Plockning är jag INTE speciellt intresserad av, tänker Dr Kvack, och koncentrerar sig i stället på Rufidor.

"Visst dricker vi gärna en mugg. Något rejält starkt för katten. Han hade oturen att bli ordentligt sårad. Själv vill jag hellre ha något annat, en civiliserad sval dricka. Kanske något sött med bubblor?"

Mästerkatten som håller en avsevärt lägre profil än tuppen nickar gillande åt överstens förslag om dricka.

"En rejäl grogg tokjos låter bra.. men för katten ta in en hela."

Äntligen en sup under civiliserade former tänker Fritz belåtet.

"Precis, ta in hela för katten. Vi andra får dricka något annat"

Berthold går fram och hälsar på Rufidor.
Här har vi en man som har sett sina beskärda del av zonernas faror.

Berthold kan bara skaka på huvudet åt kattens törst.

Översten blir nu uppmärksam på att det finns en ny bekantskap i gruppen, Berthold, och att det saknas några.

"För skråen! Skoj att träffa dig Berthold. Jag förstår att du haft en god del i herrarnas äventyr här. Kom in kom in!"

Fordonet kedjas fast som Kvack vill, Översten vet minsann hur man skall handskas med värdefulla fornfynd och här hos honom skall han se till att den är säker. Han visar in er, plockar fram en plåtdunk med tokjos, några flaskor sötdricka och ett gäng glas och bjuder er att ta för sig. Ni slår er ner i den slitna soffgruppen inne i hans kontorsrum bakom butiken.

"Nu får ni berätta vad ni varit med om. Jag ser att det är några som saknas. Jag antar att det inte är alla som kommit undan med livet i behåll..."

"Det stämmer herr överste. Herr Masurai och herr von Smock dog bravt under deras försök att försvara Biörnehuus, men vi går händelserna i förväg. Det är nog bäst att vi berättar hela historien. Om ni tillåter?"

Kvack sväljer snabbt ner det första glaset läskeblask och tar ett nytt glas av den söta drycken.

"Javisst, Johansson. Bara berätta."

Doktorn hoppas att Johansson inte utelämnar något, men om så skulle vara fallet är han beredd att hoppa in. Han är mycket intresserad av att höra vad Johansson har att säga om den ärade tuppens insatser. Och de andras såklart.

Han putsar upp sin tapperhetsmedalj så att ingen skall kunna undgå den, varken härinne eller utanför.

Johansson återberättar historien och utelämnar inga detaljer. Han berättar om den förrädiska lilla bävern herr Mogens och deras andra äventyr i Muntermåla, men han utelämnar herr Rubens fylla eftersom den egentligen inte har någonting med saken att göra. Han berättar också om det första mötet med fru grevinnan Aurora Biörnsteirna och om besöket hos motormarodörerna och hur sällskapet begav sig in i motorguden Vråålets hjärta. Han berättar också om hur sällskapet försvarade godset Biörnehuus. Johansson utelämnar dock sitt automatkräfeanfall utan berättar om de andras förtjänster.

Berthold lyssnar uppmärksamt och får även han hela historien på en gång.

Samtidigt håller han ett öga på dr Kvack för att se hur han uppför sig så att han själv inte ska skämma bort sig för mycket.

Översten lyssnar på historien. Ibland skrockar han till, hummar lite, pillar i sina långa mustascher eller tar sig en rejäl klunk av tokjosen. Vid några tillfällen, när Johansson berättar höjdpunkterna höjer han förvånat och imponerat på ögonbrynen.

Det var mig i sanning ett gäng potenta herrar jag hittade ute i Musközonen!

Han vinkar till sig Dr Kvack och hans tapperhetsmedalj. "Se på möken! Får man ta sig en titt på den där?"
This message was last edited by the player at 20:41, Tue 27 May 2008.

Stolt som en tupp lämnar Dr Kvack medaljen till Översten.

Fritz sitter mest tyst, lyssnar på automatens kompetenta beskrivning, automater är sannerligen informativa tänker han samtidigt. Han nickar ibland instämmande och sträcker stolt på kattkroppen när Johansson berättar om hans bravader, extra mycket när explosionen i motorguden nämns och tar med jämna mellanrum en mugg tokjos ur dunken. Han sitter med korslagda ben och ser avslappnad ut, till skillnad från Berthold som verkar onödigt nervös av stadens puls. Märkligt tycker katten.
This message was last edited by the player at 12:57, Wed 28 May 2008.

Översten tar nyfiket emot medaljen från Dr Kvack medans han skrockar för sig själv.

"Ja det var skråen vilken mökarns historia ni hamnat i. Ni har verkligen gjort ett styvt jobb! Både in i hjärtat av marodörernas läger och räddat Biörnehuus!

Jag är mycket ledsen att höra om de som stupade på vägen, men sådant är livet både i zonerna och ute på slätterna, det kan vara hårt och kort. Jag skulle vilja utbringa en skål för de fallna och givetvis för er. Skål!"

Han ger er andra några ögonblick att besvara skålen innan han sveper resten i glaset i en stor klund innan han åter lutar sig bakåt i soffan, suckar belåtet och klappar sig på den runda magen.

"Jag skall se till att ni får er lön för jobbet. Jag vet att jag sade max 100 krediter var för jobbet och det har ni i sanning gjort er förtjänta av! Det omfattar såklart även dig Berthold. Jag hoppas du är sugen på att jobba ihop med mig som dina vänner här också."
This message was last edited by the player at 21:12, Thu 29 May 2008.

Johansson funderar på vad man kan köpa för 100 krediter. En ny kostym har man kanske råd med? Eller? Johansson suckar inombords. Han borde verkligen uppdatera sig med prisläget. Hur ska man kunna handla åt sin herre om man inte vet saker och tings rätta pris.

Kvack, som redan är stadd i kassa tackar hövligt.

"Det kanske är så att en liten del av pengarna skulle kunna fylla tanken, på bilen i stället?

Men nu kanske man borde stanna i staden ett tag. Slätterna är inte riktigt hälsosamma för tuppar med tjusiga röda ben. "

Han sväljer lite ner dricka.
This message was last edited by the player at 18:04, Fri 30 May 2008.

Berthold höjer glaset till skål med en önskan att hans tid i världen ska bli längre, men att om det ska ta slut så ska det vara meningsfyllt.

Han rycker till när han får höra att han ska få betalt för det han gjort.
Naturligtvis. Inga problem alls. Jag har faktiskt inget bestämt för mig den närmsta tiden.

Han lutar sig tillbaka i stolen och slappnar av en smula.

"Herr Berthold, ni har ju varit med oss ett tag och jag har börjat se er som del av herrskapet, så att säga. Är det några extra saker ni behöver hjälp med? Tvätt och lagning av persedlar är mitt gebit och jag tar gärna nattimmarna till bestyr av olika slag. Jag har ju inte samma behov av sömn som herrskapet har."

Berthold tittar först misstänksamt på automaten vars erbjudande låter väldigt suspekt för honom. Sedan kommer han ihåg en del av de historier han hört om automater där de helt enkelt är folkets tjänare och liknande. Tydligen skulle de finna nöje i sådana enkla uppgifter.
Han tar också en titt på sina kläder och sniffar lite försiktigt ifall de luktar riktigt illa.

Tja, hjälp mottas alltid och jag tror faktiskt att det är tid att tvätta kläderna. Fast det är kanske bättre att köpa nya istället. Pengar finns ju.
Han tömmer sin bägare och fyller på med ölmust vars styrka passar honom i smaken.

"Hehe Kvack, lite bränsle kan jag nog ordna fram! Skall nog inte vara några problem serrö! Har några dunkar undangömda.

När det gäller kläder så skall jag ordna det snarast. Min svåger Njugbert driver ett skrädderi här i staden, och han är skyldig mig ett par tre tjänster sedan ett tag tillbaka. Jag tar med er dit i morgon så ser vi till att ordna nya garderober åt er."

En låda rökkorvar dras fram och Översten bjuder er att ta. Några ögonblick senare har han själv fått fyr på en och en tung rök puffar ut ur hans mun.

När rökkorvarna kommer fram känner han som vanligt det utanförskap det är att inte själv nyttja dylika. Han är alltför rädd att själv suga in av röken då hans mäktiga stämband då antagligen kan ta skada.

Han funderar lite på hur det hade varit att leva med att inte kunna gala så vackert och starkt som han kan nu.

Ett annat problem är ju lukten, som fastnar i fjädrarna. För den delen finns det mången herreman som nyttjar dylika, och därtill själva luktar av den. Vissa till och med luktar med uppskattning på detta.

Sådan är inte Kvack.

När skrädderiet kommer på tal skiner han dock upp.

Några plagg med starka färger hade verkligen gjort sig väl på tuppens kropp. I dagsläget är det mesta smutsbrunt. Inkvartering är dock högsta prioritet.

"Vi kan nog tänkas behöva någon plats att bo på i det närmaste. Vad rekommenderar Ni, Översten?"

Berthold tittar en aning storögd på rökkorvarna.
Han måste ha en ohygglig massa pengar om han kan vara så här frikostig.
Han tar en och sätter med andakt fyr på den och låter sig väl smaka.

Fritz skiner upp som en sol när rökkorvarna kommer fram, hans tass är genast där, tar en biter av den och tänder på, samtidigt som han med andra tassen tar ännu en och stoppar den helt ogenerat i vänsterfickan.

"Man tackar Översten, det är skönt vara tillbaka i en ordentlig stad!"

Johansson avböjer en rökkorv eftersom han varken kan äta eller dricka.

Kvack tittar uppskattande på automaten. Antingen var hans avböjande för att han var flammabel eller inte hade någon användning för det eller för att visa respekt för Kvacks avhållsamhet. Doktorn bestämde sig för att det var av respekt.

Efter några glas och lite mat i magen avrundas kvällen. Ni är alla hjärtligt trötta. Översten lovar att kolla upp boendealternativ åt er. Han nämner att det alltid går att få tag i lägenheter i arbetarkvarteren Knoting, men att han skall kolla om det finns något bättre åt er. Den kåkstad som Knoting utgör är verkligen inget vidare förklarar han. Han skulle ju också kunna ordna några rum på ett pensionat eller dylikt, men det bästa vore såklart om han kunde ordna en lägenhet eller två.

Dagen efter blir det en tur på stan innan ni skall träffa Översten hos hans svåger för att skaffa er en bättre garderob. Det är en varm och solig höstdag och ni strosar omkring en stund i Pirit.

Plötsligt bryts lugnet då en större folkmassa samlas mitt på en gata. En storvuxen vargmutant hoppar upp på en improviserad scen bestående av några trälådor. Han börjar högljutt anföra ett hätskt brandtal.

”Gott folk! Manufakturarbetarnas villkor är mök och elände. Länge nog har vår svett och möda gött isterbukarna som äger manufakturerna. Nu har tiden kommit att sätta stopp! Arbetarnas tid är inne. Vi måste organisera oss och ordna aktioner, strejker…””

Talet fortsätter en stund till folkets jubel. Det drar också dit några konstaplar i enkla marinblå uniformer som med bistra miner håller koll på situationen. Ni frågar en liten mutantherre intill om vad detta är och får till svar att detta är Clementz Ulfhielm, en ledargestalt bland manufakturarbetarna i staden. Hans tilltag och de effekter de lett till har inte setts med blida ögon av fabriksägarna, och Pirit har upplevt ännu en orsak till splittring.

"Sannerligen en impossant varg, denne Clementz. Det är inte min sak att ha åsikter om saker och ting, men vad står ni i den här frågan, herr doktor? Det finns arbete som är mer lämpat för automathänder om jag så säger, men med sådan brist på fungerande automater så vem ska då producera?" frågar Johansson som alltid tycker det är viktigt att bilda sig inom de dagsaktuella frågorna i samhället.

Fritz sträcker på sig, tar upp sin lilla pipa och börjar stoppa den, ett ypperligt tillfälle att njuta av lite rök i solen.

Han lyssnar samtidigt förströt på konversationen, det verkar som att knegare alltid har det tufft, i vilken stad det än gäller.

Berthold lyssnar på brandtalet skakar på huvudet.

Om arbetarna i städerna har det så svårt så har vi i ödemarken nästan det lätt. Visst har vi monster och uruselt väder, men vi har en hel del frihet och det är vi själva som får glädje av arbetet vi utför.

"En intressant frågeställning, Johansson. Visst är det så att manufakturerna behövs och visst är det så att manufakturerna behöver arbetskraft. Problemet som vargherren här pekar på är väl att det inte är så många andra än mutanter som arbetar. I alla fall inte så hårt. Det är förståeligt att herrn här inte är nöjd med vad betalning han än erhåller. De är oftast inte alls i nivå med den insats de gör.

Själv är jag på ett sätt förkämpe för samma sak, men tvärtom, om jag får säga. På universitetet är jag en av få som inte framhåller sin ätt från Skarprättare och andra sanna eller påhittade släktskap. Jag är den ende fågeln som är lärare. Resten är människor. Fritiof har visserligen enastående utstående ögon, men de andra har inte begåvats med någon mutation. Åtminstone ingen som de talar högt om.

Men jag finns och utbildar folk och fä så att även fåglar och hundar, och inte minst kreatur, ska kunna få trevliga jobb, högre upp i organisationerna. Arbetet är dock inte alltid smärtfritt."

Han återvänder att tala om Clementz uppmaningar.

"Likaväl som jag förstår hans sätt att se på saken är jag inte övertygad om att det är det rätta sättet. I alla fall inte det enda. Risken är att de blåklädda blir brydda och bankar honom. Trevligt ändå att han verkar ha ett gott sätt att tala till massorna. Som Ni sade, en impossant varg. Man kanske skulle tala med honom och ge honom några tips?"

Kvack lyssnar på hela anförandet.

"Jag känner med arbetarna, men just därför jag har gått den vägen jag gått. Inte tänker jag knega för småsmulor när jag kan roffa åt mig till biffar."
Säger Fritz allvarsamt men med ett leende på nosen, främst riktat till Berthold medans han tar ett djupt bloss på den fint snidade träpipan. Sedan räcker han fram den till Berthold och låter röken bli fina rökringar som färdas mot skyn.

"Smaka, en rök i solen är gott. Fin tobak importerat till Hindenburg."
This message was last edited by the player at 19:36, Mon 09 June 2008.

Till slut tar dock talet slut och vargen och hans anhang försvinner från platsen lika fort som de kom, uppenbart sugna på att komma ifrån platsen innan fler konstaplar eller oroselement hinner dyka upp.

Ni går vidare på er färd genom staden. Det är en stund kvar tills ni skall träffa Översten så ni slår er ner på en uteservering för att njuta av höstsolen ännu en stund.

Plötsligt bryts gatubilden av en äldre men imponerande dam som går förbi. Hon är helt klädd i svart sorgklädsel, med klänning som sveper marken och svart flor för ansiktet. Ni inser att återigen har en person som vållar uppståndelse har kommit i ert blickfång.

Det blir alldeles tyst runt omkring när hon går förbi och tysta blickar följer hennes skridande fram längs gatan. När hon passerat blir dock reaktionerna många. Några högreståndsdamer i fina kläder spottar på marken efter henne medan ett par knegare viskar att ”Där går stadens rättmätige regent”

Två damer börjar nästan bråka med varandra.

”Svarta Änkan! Hon är en mördare, en gangster!”

”Håll mun, annars får du på flabben! Flora Röjler är en av de få här i staden som har hjärtat på rätt ställe, ett hjärta som klappar för Pirit som Poirot! Hon skulle säkert bli en bättre guvernör än den där fetknoppen som sitter där nu. Ja bättre än vilken Pyrier som helst förresten!”

”Inte! Guvernören, och Herr Cappuccino, skulle kunna uträtta mycket mycket mer här i staden om det inte vore för henne och hennes anhang. De där gamla surkartarna från Poirot-tiden, de gamla rådsfamiljerna.”

Det sista sägs med förakt i rösten. Situationen lugnar sig snart när några med civilkurage går fram och drar isär de arga damerna innan handgemäng hinner utbryta. De fnyser åt varandra men går sedan iväg åt varsitt håll.

Kyparen kommer fram till ert bord med era beställningar; ett glas lemonad, en ölmust eller något annat svalkande och gott.

Johansson försöker påminna sig själv om vad han minns om den politiska situationen i Pirit. Tydligen så hände det något omvälvande när Pyrisamfundet tog över det gamla Poirot som gjorde att de gamla rådsfamiljerna förlorade sin forna makt. Kanske var det bättre förr, det vet egentligen inte Johansson någonting om och har heller inga åsikter om. Den där herr Cappuccino ska ju vara någon slags gangster visserligen, men det har inte Johansson heller någon åsikt om. Han är en tjänare, inte någon som ska ha åsikter om hur saker och ting borde vara.

Kvack har hört talas om figurerna som nu uppenbarar sig framför hans egna ögon. Han känner det nästan som om han ser en pjäs med alla Piritbor som han har läst om hemma i Hindenburg, men här är de faktiskt livs levande.

"Det rör sig må jag säga. Kul att se dem i verkligheten. Här, Berthold, ser Du en del av gräddan i staden, och hör talas om de andra. Det gäller att hålla tungan rätt i mun, allihop. Det är känsliga saker med förhållandena i den här staden. Åtminstone enligt vad jag har läst."

När kyparen kommer med drickan tar Kvack hans hand.

"Är det något som har hänt här i det senaste? Det lät lite infekterat det där"

Kvack pekar på de två kombattanterna (kombat-tanterna?)

Berthold tar tacksamt emot pipan från Fritz och låter sig väl smaka.
Inte alls illa.
Han lämnar tillbaka pipan men låter minnet av smaken ligga kvar en god stund.

Jag antar att det behövs en viss träning för att hålla rätt på vem som är vem och hur de ska bemötas. Det är väl lite så var man än kommer.

Ett leende dyker upp på läpparna.
Sådana bråk har jag sett förut. Den ena håller på en ledare och allt han gör är gott medan den andre bara gör ont. Den andra påstår förstås tvärtemot och det är oftast omöjligt att veta vem som ljuger mest. Jag försöker undvika diskussioner av det slaget.

Kyparen ställer ner dryckesjomet på ert bord och ruskar lite på huvudet. "Bara det vanliga Herr Tupp! Här i staden är folk alltid i luven på varandra. Det gamla och det nya kan nog aldrig försonas är jag rädd. Man hör saker om båda sidor som man inte vet vad man skall tro om. Men tro mig gott folk, ibland är det bäst att inte vara alltför insyltad, att hålla tand för tunga och inte göra sig fiende med fler än nödvändigt"
This message was last edited by the GM at 19:47, Tue 10 June 2008.

Klockan går och ni inser att det snart är dags att träffa Översten igen. Ni sveper i er de sista klunkarna av drycken och skall precis till att gå när ni återigen blir vittnen till hur det kan gå till i Pirit.

Fem herrar kommer i sakta mak gående mot den servering där ni sitter. Flera gäster tittar först till med skräck och vänder sedan bort sina blickar. Ett ungt par reser sig snabbt och försvinner halvspringande från platsen. Två konstaplar som varit på väg att patrullera förbi serveringen vänder resolut på klacken och går istället åt andra hållet. Ni hör någon viska: ”Åh nej! Rackarna! Vix Toreador!”

Männen går fram till kyparen. Den som verkar vara ledarn, en långsmal man med tunna mustascher och klädd i klanderfri svart kostym väser till honom: ”Du har inte betalt! Du är sen.”

Kyparen börjar svettas och stamma: ”Ödmjuke herrn! Jag har inte haft pengar. Men jag skall betala, jag lovar ödmjuke herrn!”

Han avbryts efter någon minuts svamlande: ”Vi kommer tillbaka i morgon. Då skall vi ha betalt. Annars blir det Vättaträsket för din del!”

De vänder för att gå därifrån. Som avsked tar en av männen upp en hagelbrakare han haft gömd innanför rocken och blåser av en salva rakt in i serveringens vägg. Hålen blir en ondsint påminnelse om vad som händer om man sätter sig upp mot gangstrarna i staden.
This message was last edited by the GM at 06:08, Thu 12 June 2008.

"Synnerligen otrevligt sätt att göra affärer på det där" kommenterar Johansson "Men jag må säga att förhandlingsläget blir ju alltid bättre om man har en hagelbrakare i rockfickan!"

Berthold skakar på huvudet.
Alla reagerar med rädsla. Det måste vara mycket mäktiga rövare det där om de kan skrämma alla så där.

Kvack hade gärna rest sig upp och sagt ett och annat till denne Toreador. Men han håller näbb för tunga och håller tyst. Är man beväpnad kan det ju vara så att man har ett begränsat tålamod för folk som käftar emot.

Han nickar åt Johansson och Berthold, men väntar till gangstern försvunnit innan han talar med servitören.

Kyparen är smått skakig och svettig. Han verkar dock lugnad av att gangstrarna givit sig av. Han torkar sin svettiga panna och samlar sig några ögonblick innan han fortsätter sina sysslor. Folk runt omkring reagerar inte så mycket, någon kanske sänder en medlidsam blick eller skakar ledsamt på huvudet, men efteråt återgår saker till hur de var innan.

Obehagliga typer, tänker Kvack.

Han kallar till sig kyparen igen.

"Vad är det för trångmål Du är i?"

Kyparen verkar uppenbart rädd att tala om saken. Han tittar sig runt omkring. Hoppas de inte har några som lyssnar här, angivare. Hoppas inte tuppen är en! Han lutar sig ändå fram mot Kvack och viskar kort. "Jag har inte betalt försäkringen." Försäkring är tydligen något som är viktigt att ha och betala i Pirit, annars kan det gå illa för den enskilde näringsidkaren.

Berthold skakar uppgivet på huvudet. Han har aldrig hört talas om en försäkring, men tydligen går folk omkring och skjuter sönder saker för de som inte betalt. Inte ens Pyris skatteindrivarna gör så.
Vad är en försäkring bra för då? Det verkar ju viktigt att ha en.

Johansson sitter tyst och låter herr Berthold föra ordet. Detta kanske är ett gott tillfälle att lära sig om dessa mobstrar som styr Pirit. Automaten undrar varför kejsaren låter dem hållas. Det låter inte som om Cappuccino och dennes anhang har Pirit och Pyrisamfundets bästa i tankarna.

Kyparen tittar på er som om ni vore idioter eller åtminstone mindre vetande. Han förstår dock snart att ni inte är från staden och ännu inte lärt er hur det går till i Pirit. Han förklarar kärnfullt för Berthold vad "försäkringen" innebär.

"Jaaa, äger man en restaurang, affär eller något annat här i Pirit så är det bara en tidsfråga innan man får påhälsning av sådana där. Så länge man betalar så slipper man dem."

Mannen är nu blek, troligen av skräck. Man gör bäst i att inte prata för mycket om detta, även om alla vet att det är så det fungerar i Pirit.

"Betala din försäkring om du inte vill få oväntat besök. Märklig sedvänja" säger automaten Johansson som inte riktigt har förstått hur den här försäkringen fungerar. En restaurangägare borde väl vara glad för gäster?

Låter som vanliga rövare i mina öron. Ta hit era pengar så slipper jag att slå er sönder och samman.

Kyparen drar sig undan och håller sig i bakgrunden. Han vill helt uppenbart inte tala mer om händelsen. Ni har en känsla av att detta är något man inte pratar för mycket om, även om alla vet vad som pågår och hur det fungerar. Den som säger några ord för mycket får lätt sin inrättning sönderslagen, i bästa fall. Annars kanske man återfinns med en kniv i ryggen i någon gränd eller sänks i Vättaträsket med järn om fötterna för att aldrig mer synas till. Pirit är en hård stad. Det ligger nog en del i det Berthold säger; de är och beter sig som rövare, men i finare kläder.

Det är så dags att röra på sig. Ni skulle möta Översten utanför hans svågers skrädderi.

Det är endast några minuters promenad. Er vän står och väntar utanför affären och hälsar på sitt sedvanliga bullriga och hjärtliga sätt. Han klappar er på axlarna:

”Sådärja! Nu skall vi för skråen se till att göra folk av er, hehe! Ni kan ju inte se ut som rövare när ni skall föra er här i staden. Kom in kom in!”

Ni kommer in i den lilla butiken där kläder av olika typ för diverse olika tillfällen smakfullt visas upp. Tyngdpunkten ligger definitivt på kläder av finare typ: kostymer, överrockar, delikata halsdukar och hattar, även om man kan finna enklare byxor, tröjor och skjortor etc.

Överstens svåger, Njugbert Hutt, kommer fram och hälsar. Det första som slår er är hur kort han är. Jämfört med den storvuxne Översten är han mycket kort, dock nästan lika bred. Därtill klädd i finaste kostym, blankpolerade skor och med ett måttband hängande över nacken. Ni visas in, Översten slår sig ner i en fåtölj och ni får alla göra er hemmastadda.

”Välkomna! Mitt namn är Njugbert, och jag är gift med Gunda, Rufidors syster. Rufidor har förklarat att ni behöver ny garderob, och jag skall göra mitt yttersta för att ni skall bli nöjda. Så, vad hade ni tänkt att ni behöver?”

Njugbert väntar inte på svar utan plockar fram måttbandet, hoppar upp på en pall så att han når upp till allas axlar och börjar mäta er medan han tankfullt hummar för sig själv och skriver ner måtten på ett litet block.

Från de bakre lokalerna dyker även Gunda upp. Gunda är en kraftig dam i femtioårsåldern och utstrålar samma pondus som sin bror. Hon går med stela och vad det verkar lite smärtande steg fram till Översten och kramar kort om honom och kommer sedan fram till er. Hon hälsar på er i tur och ordning med ett fast handslag.

Kvack blir en smula öm i handen av Grundas fasta handslag, men han försöker ändå ge ett tappert leende tillbaka. Leende=lätt öppnad näbb.

"Jag uppskattar verkligen det här, mina herrar, och dam, en ny dräkt som gör att min egen infödda fjäderdräkt än prakftfullare är verkligen något jag behöver. Vadhelst Ni vill klä mig i blir bra.

Men om jag skulle kunna få bara ge ett tips så tror jag att jag skulle passa bra i grönt. Kanske en liten kravatt och en väst, gärna med raka linjer. Jag har hört att Malndorfs skrädderi har gjort ett tyg som går i mörkt grönt med ljusare linjer, som borde passa. När det gäller byxor är jag lite fundersam, de borde ju vara ganska korta så att man inte missar mina ben. De är ju trots allt ganska välsvarvade. Har Ni skor också? Annars skulle jag kunna tänka mig ett par halvhöga stövlar i ett mörkt läder. Kanske inte svart, men med dragning åt brunt. Inte för ljusa, för patinan blir så mycket bättre när ett mörkt läder slits. Över det hela tror jag att en rejäl rock. Impregnerad såklart så att mina fjädrar inte får för mycket vatten och smuts vid regn. Å andra sidan kanske man inte borde ha kortbyxor då, knäna kan bli smutsiga. Eller vad tror Ni, herr Njugbert?"

Berthold känner åter skillnaden mellan livet på landet och i storstaden. Här har man en hel butik med kläder i olika storlekar och färger. Sedan inser han också att kläderna finns i olika modeller och att det finns föremål vars användning han inte är säker på.
Jösses. Det här ser nästan ut som en haklapp av spets. Han börjar nästan att skratta vid fyndet.

Han lyfter försiktigt upp en hatt.
Elegant om man rör sig i en stad, men jag tror inte att den är så praktisk ute i ödemarken. Där är det robusta kläder som gäller. Men en omgång som passar i en stad?
Han letar reda på en spegel och provar sedan hatten innan han inser att han inte kan ha mössan på samtidigt.

Njugbert skiner upp när Berthold men framförallt Kvack visar intresse för kläderna. Han ropar på sin assistent Risto. Denne är en tämligen ful yngling i tjugoårsåldern, röd i ansiktet och halvlångt stripigt hår, dock lika felfritt klädd som Njugbert, och han kommer med tygförslag och lite olika modeller. Snart är ni infånade i provning, mätning och tygdiskussioner.

Gunda läppjar på ett glas svartvin och slår sig ner i en fåtölj bredvid sin bror. "Så vad tycker ni om Pirit hittills då? Ni är ju nya i staden allihop såvitt jag förstår."

"Jag skulle vilja ha en enkel svart kostym, tillsammans med en halsduk. Skulle vit vara en passande färg?" Johansson tänker lite. "Om det är möjligt så skulle jag också vilja se till att det går att dölja en skarprättarderringer under kostymens vänstra ärm, eftersom jag är högerhänt."

Fritz lyssnade och iakttog kyparens berättelser om mobstrarna i staden. Katten som själv varit verksam inom "försäkringsbranchen" vet mycket väl vad det handlar om. Det är lönsamma affärer som kräver hård hand för att gå runt. Dels så skall annat patrask hållas borta, bara det kräver i många fall blodspillan, dels så skall fina linjer balanseras så att dom "försäkrade" betalar. Det är en hård men luckrativ affär i många fall. Mästerkatten väljer dock att vara helt tyst. Capuccino är respektingivande, med rykte ända ner till Hindenburg. Även fast Fritz aldrig gjort affärer direkt med just denne så har han varit inblandad i led inte långt ifrån. En mobster, inte att hamna i olag med. Inte för att Fritz är rädd utan för att det är så den undre världen fungerar, i den undre världen så känner dom flesta "att räkna med" till varandra, och även Fritz och hans gäng har varit mer än att räkna med.

Väl inne i klädbutiken så hälsar han med ett redigt handslag med höger tass. Han går och känner på tygerna. Han fastnar för en kostym som går nästan helt i vitt. Likaså en hatt av modell mindre.
"Väldigt fin inventarie måste jag säga! Finns den här hatten i vitt med svart band så provar jag den gärna tillsammans med kostymen här. Kanske du kan rekommendera något för fötterna med?"
Han gestikulerar över den vita.

Njugbert plockar fram en strikt kostym i svart som han lämnar över till Johansson att prova. "Den här tror jag passar utmärkt på Er. Givetvis modifierar jag den så att det finns plats för derringern."

Att göra plats för ett vapen väcker ingen uppmärksamhet alls. Tydligen inget ovanligt önskemål i en sådan här stad.

Han kommer sedan över till Fritz och mäter med van hand upp katten. Han nickar och funderar några sekunder. "Det skall vi ordna. Jag behöver nog ett par dagar för att färdigställa era beställningar, men det är inga problem. Den här vita kostymen är av mycket delikat kvalitet som du kanske ser. Senaste modet enligt Sydpyrisk modell. Ett gott val min herre!"

Han lovar att ordna skor och stövlar åt er också, även om inte det är hans gebit, men han har givetvis kontakter som ordnar något snyggt och bra.
This message was last edited by the GM at 05:58, Wed 18 June 2008.

Johansson provar kostymen och märker att den verkligen passar perfekt. Njugbert Hutt har verkligen öga för detaljer. Automaten tar och betraktar sig själv i spegeln. Kostymen är verkligen vad han har önskat sig. Den är elegant, enkel och diskret. Precis som Johansson själv. Att verka utan att synas det är tjänarautomatens motto.

"Den är perfekt herr Hutt. Ni är verkligen en mästerlig skräddare. Jag tar den."

När Johansson och Fritz har valt sina kläder står fortfarande Kvack och käbblar om sin utstyrsel med Risto.

"...men du kan ju inte dölja skägglappen på det där sättet! Glöm nu inte stärkelse i kragen"

Han tar verkligen chansen att få en skräddarsydd klädsel och då ska den vara perfekt.

Han vänder sig om åt alla håll för att se hur kammen faller i de olika vinklarna. Slutligen verkar han bli ganska nöjd. Åtminstone så här innan sömnaden börjar. När Fritz provar ut en hatt blir doktorn intresserad av detta också.

"En hatt, klart att skulten skall prydas av en hatt. Vad har Ni för några, eller jag kanske ska ge några tips, så kan Ni göra den efter mina önskemål? Min kam måste ju fungera väl med en dylik."

När det visar sig att Njugbert kan ordna även skor, och fler än de som han förevisar i sin butik börjar Kvacks hjärna återigen att arbeta.

"Man kanske skulle ta och prova in ett par tjusiga skodon också, även om mina fötter är förbålt tjusiga kanske en lätt skinnsko skulle kunna förhöja helhetsupplevelsen ytterligare. Men i vilken färg?"

Frågan är öppen, men det är osäkert om han vill ha något svar. Han böjer och tittar på sina ben och fötter och klapprar förnöjt med sin näbb.

"Man är ju ändå förbålt tjusig", mumlar han, mest för sig själv.

Fritz tackar Njugbert för hjälpen, men efter att testat det vita framför spegeln inser Fritz att vitt kan bli både skitigt och för den delen blodigt.
"Några dagar, inga problem. Jag vill dock ändra, jag tar gärna en riktigt svart kostym, så mörk du kan uppbringa. Skorna likaså, gärna blanka. Hatten däremot tar jag den här vita med det svarta bandet, om du vill lägga undan den så tar jag den så fort resten av beställningen är klar. Har du någon "nosduk" att ha i bröstfickan, den får gärna vara i fint blank samt vit."

Fritz ambivalens ger Kvack nya dubier.

"Är färgen verkligen rätt?"

Han börjar titta igenom hela beställningen igen och bestämmer sig för att byta färgtoner i flera av plaggen. När han slutligen bestämt vilka färger det är han vill pryda sin kropp med, ser han återigen den han ursprungligen valt och nu förkastat.

"Nä, jag tar två kreationer. Både de här färgerna och de som Ni strök över."

"Men i så fall behöver vi också lite förändringar. Så här..."

Snabbt börjar han rabbla lite små ändringar i plaggen för att de inte skall se exakt likadana ut, sånär som på färgerna. Han rabblar snabbt, men det tar ändå sin rundliga tid för att försäkra sig om att det blir som han vill.

Allt stök både roar och förvirrar Berthold. Han lyckas prata sig ur ett par tämligen pråliga kreationer och stannar vid en lite mer strikt klädsel av prima kvalitet, dock utan att gå för mycket i svart.

Ett ögonblick blir han rädd att allt ska bli för dyrt, men beslutar sig för att lite på sina följeslagare som uppenbarligen har större erfarenhet av en liknande situation och som tydligen anser att de har råd.

Njugbert och Risto har bråda tider med att uppfylla allas önskemål. Njugberts penna riktig glöder när han antecknar och måttbandet åker fram och tillbaka. Risto går fram och tillbaka i skytteltrafik till lagret för att hämta nya kreationer och tygprover.

Det här är helt klart en butik av klass och kunden har alltid rätt, så efter en stund kan de båda herrarna torka svetten ur pannan. Njugbert läser upp var och ens lista över vad ni beställt.

"Jaha, då skall vi se här. Dr Kvack har alltså beställt... Fritz... Berthold... och Johansson...

Är det något jag har glömt?"

Översten och Gunda sitter och ser belåtet på.

"Nu när Du säger det så skulle jag nog vilja ha ett par handskar, i tunt skinn. Om Ni har... Fjädrarna gör ju att mina händer blir en smula större än vanligt, men å andra sidan behöver jag inte vara rädd att frysa av för lite stoppning i dem"

Återigen håller han näbben lätt öppen. Kanske är det ett leende som Kvack gör, men det är svårt att veta.

"Annars stämmer det till punkt och pricka...", avslutar han med, när han förstår att ingen önskar fler frågor.

"Men för att svara på damens fråga, jag vet att det var länge sedan Ni ställde den, men ekiperingen verkar åtminstone alldeles utmärkt!"

"Däremot måste jag säga att Pirit verkar ha makthavare av ett något annorlunda slag, då ljusskygga individer tycks ha ett mer än hälsosamt inflytande här. Nog för att det kan vara så även i Hindenburg, men här är det mycket mer öppet..."

Fritz nickar till Njugberts fråga, mästerkatten är nöjd.

"När kan vi hämta kostymerna och hur mycket blir vi skyldiga?"

Berthold känner sig en aning berusad av hela handeln och all service som har visats honom. Han får en aning om hur det måste vara att ha ett överflöd av krediter.

Men han förstår inte hur folk kan klä sig i en del av de föremål han ser. De måste vara helt opraktiska.
This message was last edited by the player at 16:53, Sun 22 June 2008.

Översten skrockar till. "Jag har ju sagt att jag skall ordna detta. Se kläderna som en del av lönen. Ni har gjort stor nytta redan och jag tar för givet att ni kommer att göra ett styvt jobb även fortsättningsvis!"

Gunda svarar på Kvacks kommentar:

"Jo visst finns det smuts i svartvinet här i Pirit, individer och grupper som gör allt för egen vinning utan några som helst skrupler. Mycket har förändrats här i staden, och jag kan inte säga att det skett till det bättre. Förr hade vi en helt annan samhörighetskänsla, folk ställde upp på varandra. Men nu är det en ny tid..."

Hon låter stolt när hon talar om den gamla tiden. Ni drar er till minnes att Översten nämnt att hans och Gundas släkt, Ludom, var högt uppsatta i administrationen under Poirot-tiden.

"Jag tycker det är konstigt att kejsaren låter tjuvpacket hållas. Det borde inte vara några svårigheter för den pyriska armén att köra Al-Ralph och hans anhang på porten."

Berthold vänder sig mot översten.
Tackar ödmjukast.

Han inser att dessa människor har en tuffhet han inte anade direkt då de vågar tala så klart om förhållandena i staden.
Bättre den tjuv du känner än den okände.
Kejsaren kan ju anse att de inte stjäl så mycket från honom att det är värt att bråka. Dessutom vet jag inte om han bryr sig om det vanliga folket.

"Du kan även i fortsättningen lita på oss."
Säger Fritz till Översten.

Ja det här blir bra! Men jag glömde! Jag måste ju ha en riktig Zonmundering också. Men låt oss slappna av en smula i stan ett tag. Men mörkgrönt och brunt ska det vara.

Han verkar för tillfället ha glömt bort diskussionen om Pirit.

Johansson låter nästan upprörd."Planerar vi en zonfärd nu?" Varför har jag inte blivit underrättad? Jag hade gärna hjälpt till med eventuella förberedelser. Jag är kanske ingen erfaren zonfarare, men jag har faktiskt knäckt ryggen på en kolkmal en gång! Det var visserligen ett litet exemplar och jag misslyckades med att skydda min arbetsgivare, men ändå..."

De sista detaljerna i beställningarna och önskemålen noteras och skall åtgärdas. En del av kläderna får ni med er direkt, en del måste modifieras eller sys upp och skall vara klart inom några dagar. Njugbert lovar att skicka över en sprinpojk med grejorna när de är färdiga.

"Kejsaren... Berthold har en hel del poänger.

Ja allt är inte vad det synes vara här i Pirit. Låt er inte luras att tro att allt som sker här i staden och dess styre är vad det borde vara. Ni har redan sett hur det går till. Tag er i akt. Låt det ni sett bli en varningsklocka. Saker och ting styrs inte utav vad som är rätt och riktigt utan av vissa personers egen vinning."

Gundas sista ord skall stanna i era sinnen ett bra tag framöver, och ni anar inte än hur rätt hon har...

Tiden flyter på. Ni arbetar på hos Översten i staden. De närmaste månaderna blir tämligen lugna och ni lär er mer och mer om livet i Pirit. Våldet och hårdheten finns alltid bakom hörnet, men ni ser också stadens trevligare sidor, även om ni fattat att det alltid gäller att vara på sin vakt.

Det blir höst och vädret blir dystrare och det blir allt mörkare. Till slut kommer ni in i december och hjuletiden står för porten. Så en dag, skall en ny historia ta sin början i Pirit, kantad av ond bråd död.

OOC: Tråden låses, fortsättning följer i en ny tråd!