Johansson som alltid vill sin arbetsgivares bästa. "Herr doktor om ni fortsätter att tala med så pass hög röst så kan det möjligen påverka er förmåga att gala högt. En fågel med era röstresurser måste vårda sin röst!"

Berthold skrockar lågt. Tuppen har verkligen hittat en plats som han trivs på.
Själv kliver han på något vingliga ben av vrålåket och ställer sig på den stabila och orörliga marken.

Kvack imponeras över den klokskap som installerats i automaterna förr i tiden.

"Bra tänkt, Johansson. Galandet borde inte påverkas av att prata högt, och eftersom Ni inte är en läkareautomat så...", säger han i normal samtalston, dvs mycket lägre än tidigare.

"Eftersom Ni är en klok droid. Är det möjligen så att Ni är programmerad för fjäderputsning eller liknande?"

"Nej, det är jag inte, men jag är en läraktig automat. Jag skulle nog kunna lära mig, men jag kan inte garantera att resultatet skulle bli det bästa, åtminstone inte i början."

Plockning är jag INTE speciellt intresserad av, tänker Dr Kvack, och koncentrerar sig i stället på Rufidor.

"Visst dricker vi gärna en mugg. Något rejält starkt för katten. Han hade oturen att bli ordentligt sårad. Själv vill jag hellre ha något annat, en civiliserad sval dricka. Kanske något sött med bubblor?"

Mästerkatten som håller en avsevärt lägre profil än tuppen nickar gillande åt överstens förslag om dricka.

"En rejäl grogg tokjos låter bra.. men för katten ta in en hela."

Äntligen en sup under civiliserade former tänker Fritz belåtet.

"Precis, ta in hela för katten. Vi andra får dricka något annat"

Berthold går fram och hälsar på Rufidor.
Här har vi en man som har sett sina beskärda del av zonernas faror.

Berthold kan bara skaka på huvudet åt kattens törst.

Översten blir nu uppmärksam på att det finns en ny bekantskap i gruppen, Berthold, och att det saknas några.

"För skråen! Skoj att träffa dig Berthold. Jag förstår att du haft en god del i herrarnas äventyr här. Kom in kom in!"

Fordonet kedjas fast som Kvack vill, Översten vet minsann hur man skall handskas med värdefulla fornfynd och här hos honom skall han se till att den är säker. Han visar in er, plockar fram en plåtdunk med tokjos, några flaskor sötdricka och ett gäng glas och bjuder er att ta för sig. Ni slår er ner i den slitna soffgruppen inne i hans kontorsrum bakom butiken.

"Nu får ni berätta vad ni varit med om. Jag ser att det är några som saknas. Jag antar att det inte är alla som kommit undan med livet i behåll..."

"Det stämmer herr överste. Herr Masurai och herr von Smock dog bravt under deras försök att försvara Biörnehuus, men vi går händelserna i förväg. Det är nog bäst att vi berättar hela historien. Om ni tillåter?"

Kvack sväljer snabbt ner det första glaset läskeblask och tar ett nytt glas av den söta drycken.

"Javisst, Johansson. Bara berätta."

Doktorn hoppas att Johansson inte utelämnar något, men om så skulle vara fallet är han beredd att hoppa in. Han är mycket intresserad av att höra vad Johansson har att säga om den ärade tuppens insatser. Och de andras såklart.

Han putsar upp sin tapperhetsmedalj så att ingen skall kunna undgå den, varken härinne eller utanför.

Johansson återberättar historien och utelämnar inga detaljer. Han berättar om den förrädiska lilla bävern herr Mogens och deras andra äventyr i Muntermåla, men han utelämnar herr Rubens fylla eftersom den egentligen inte har någonting med saken att göra. Han berättar också om det första mötet med fru grevinnan Aurora Biörnsteirna och om besöket hos motormarodörerna och hur sällskapet begav sig in i motorguden Vråålets hjärta. Han berättar också om hur sällskapet försvarade godset Biörnehuus. Johansson utelämnar dock sitt automatkräfeanfall utan berättar om de andras förtjänster.

Berthold lyssnar uppmärksamt och får även han hela historien på en gång.

Samtidigt håller han ett öga på dr Kvack för att se hur han uppför sig så att han själv inte ska skämma bort sig för mycket.

Översten lyssnar på historien. Ibland skrockar han till, hummar lite, pillar i sina långa mustascher eller tar sig en rejäl klunk av tokjosen. Vid några tillfällen, när Johansson berättar höjdpunkterna höjer han förvånat och imponerat på ögonbrynen.

Det var mig i sanning ett gäng potenta herrar jag hittade ute i Musközonen!

Han vinkar till sig Dr Kvack och hans tapperhetsmedalj. "Se på möken! Får man ta sig en titt på den där?"
This message was last edited by the player at 20:41, Tue 27 May 2008.

Stolt som en tupp lämnar Dr Kvack medaljen till Översten.

Fritz sitter mest tyst, lyssnar på automatens kompetenta beskrivning, automater är sannerligen informativa tänker han samtidigt. Han nickar ibland instämmande och sträcker stolt på kattkroppen när Johansson berättar om hans bravader, extra mycket när explosionen i motorguden nämns och tar med jämna mellanrum en mugg tokjos ur dunken. Han sitter med korslagda ben och ser avslappnad ut, till skillnad från Berthold som verkar onödigt nervös av stadens puls. Märkligt tycker katten.
This message was last edited by the player at 12:57, Wed 28 May 2008.

Översten tar nyfiket emot medaljen från Dr Kvack medans han skrockar för sig själv.

"Ja det var skråen vilken mökarns historia ni hamnat i. Ni har verkligen gjort ett styvt jobb! Både in i hjärtat av marodörernas läger och räddat Biörnehuus!

Jag är mycket ledsen att höra om de som stupade på vägen, men sådant är livet både i zonerna och ute på slätterna, det kan vara hårt och kort. Jag skulle vilja utbringa en skål för de fallna och givetvis för er. Skål!"

Han ger er andra några ögonblick att besvara skålen innan han sveper resten i glaset i en stor klund innan han åter lutar sig bakåt i soffan, suckar belåtet och klappar sig på den runda magen.

"Jag skall se till att ni får er lön för jobbet. Jag vet att jag sade max 100 krediter var för jobbet och det har ni i sanning gjort er förtjänta av! Det omfattar såklart även dig Berthold. Jag hoppas du är sugen på att jobba ihop med mig som dina vänner här också."
This message was last edited by the player at 21:12, Thu 29 May 2008.

Johansson funderar på vad man kan köpa för 100 krediter. En ny kostym har man kanske råd med? Eller? Johansson suckar inombords. Han borde verkligen uppdatera sig med prisläget. Hur ska man kunna handla åt sin herre om man inte vet saker och tings rätta pris.

Kvack, som redan är stadd i kassa tackar hövligt.

"Det kanske är så att en liten del av pengarna skulle kunna fylla tanken, på bilen i stället?

Men nu kanske man borde stanna i staden ett tag. Slätterna är inte riktigt hälsosamma för tuppar med tjusiga röda ben. "

Han sväljer lite ner dricka.
This message was last edited by the player at 18:04, Fri 30 May 2008.

Berthold höjer glaset till skål med en önskan att hans tid i världen ska bli längre, men att om det ska ta slut så ska det vara meningsfyllt.

Han rycker till när han får höra att han ska få betalt för det han gjort.
Naturligtvis. Inga problem alls. Jag har faktiskt inget bestämt för mig den närmsta tiden.

Han lutar sig tillbaka i stolen och slappnar av en smula.

"Herr Berthold, ni har ju varit med oss ett tag och jag har börjat se er som del av herrskapet, så att säga. Är det några extra saker ni behöver hjälp med? Tvätt och lagning av persedlar är mitt gebit och jag tar gärna nattimmarna till bestyr av olika slag. Jag har ju inte samma behov av sömn som herrskapet har."

Berthold tittar först misstänksamt på automaten vars erbjudande låter väldigt suspekt för honom. Sedan kommer han ihåg en del av de historier han hört om automater där de helt enkelt är folkets tjänare och liknande. Tydligen skulle de finna nöje i sådana enkla uppgifter.
Han tar också en titt på sina kläder och sniffar lite försiktigt ifall de luktar riktigt illa.

Tja, hjälp mottas alltid och jag tror faktiskt att det är tid att tvätta kläderna. Fast det är kanske bättre att köpa nya istället. Pengar finns ju.
Han tömmer sin bägare och fyller på med ölmust vars styrka passar honom i smaken.

"Hehe Kvack, lite bränsle kan jag nog ordna fram! Skall nog inte vara några problem serrö! Har några dunkar undangömda.

När det gäller kläder så skall jag ordna det snarast. Min svåger Njugbert driver ett skrädderi här i staden, och han är skyldig mig ett par tre tjänster sedan ett tag tillbaka. Jag tar med er dit i morgon så ser vi till att ordna nya garderober åt er."

En låda rökkorvar dras fram och Översten bjuder er att ta. Några ögonblick senare har han själv fått fyr på en och en tung rök puffar ut ur hans mun.

När rökkorvarna kommer fram känner han som vanligt det utanförskap det är att inte själv nyttja dylika. Han är alltför rädd att själv suga in av röken då hans mäktiga stämband då antagligen kan ta skada.

Han funderar lite på hur det hade varit att leva med att inte kunna gala så vackert och starkt som han kan nu.

Ett annat problem är ju lukten, som fastnar i fjädrarna. För den delen finns det mången herreman som nyttjar dylika, och därtill själva luktar av den. Vissa till och med luktar med uppskattning på detta.

Sådan är inte Kvack.

När skrädderiet kommer på tal skiner han dock upp.

Några plagg med starka färger hade verkligen gjort sig väl på tuppens kropp. I dagsläget är det mesta smutsbrunt. Inkvartering är dock högsta prioritet.

"Vi kan nog tänkas behöva någon plats att bo på i det närmaste. Vad rekommenderar Ni, Översten?"

Berthold tittar en aning storögd på rökkorvarna.
Han måste ha en ohygglig massa pengar om han kan vara så här frikostig.
Han tar en och sätter med andakt fyr på den och låter sig väl smaka.