Berthold rycker på axlarna.

Varför inte. Vi har dagen på oss och vi kan använda den hur vi vill.

"Nu tror jag ni får uppdatera mig, jag hänger nog inte med här."

Tallen ser lite paff ut, "pyris ädlaste"?

"Tallen, jag menar att Fru Gunda Hutt, Överstens syster, har en liten, men ändå märkbar misstanke mot sig, handlandes med en reptil vi träffat. Naturligtvis torde det vara någon som står henne nära som är det egentliga målet för våra frågor.

Om vi reser till Svartmåla i morgon, tycker jag att vi tar en rask fotvandring till hennes residens idag för att klara ut frågetecknen."

"Jaha, ja självklart, det där i Svartmåla väntar ju."

Tallen gav Kvack ett leende. Alltid tid att hitta fel hos rikt folk.

"Låt oss ge oss av i så fall!"
This message was last edited by the player at 15:07, Wed 06 May 2009.

I samlad trupp ger ni er av mot stadsdelen Gamla Poirot där familjen Hutt bor. Ni vandrar mellan de gamla vackra husen och kommer strax fram till deras stiliga hem. Efter att ha knackat på och inte fått något svar gissar ni er till att ingen är hemma. Ni går därför vidare till Njugbert Hutts klädbutik, och där finner ni Gunda, som har hand om butiken för dagen.

Hon vinkar glatt in er i affären, men tittar lite förvånat på Tallen, som hon inte träffat förut. Hon frågar om ni inte vill slå er ner och kanske ta en kånjack med henne.
This message was last edited by the GM at 12:44, Sat 16 May 2009.

Johansson hälsar som det sig bör på fru Hutt.

"Om ni inte tycker illa vara, så skulle det vara mig en ära att servera sällskapet."

Fru Hutt visar med en belevad gest att det är fritt fram för Johansson att ombesörja serveringen av kånjack. Flaska och glas återfinns i ett elegant träskåp i ett hörn av butiken.

Berthold förundrar sig som så många gånger hur lätt Johansson glider in i en passande roll när han har med andra personer att göra. Själv känner han sig bortkommen bland dessa människor och nöjer sig med att beskåda och lyssna.

Dock minns han vad Johansson och Dr Kvack har sagt om artighet och hälsar på fru Hutt.

Alla sätt att hälsa är bra, så Kvack gör sig ett ordentligt omak för att hälsa på fru Hutt.

Efter att ha krumbuktat sig någon minut och ha hunnit leverera flera tal om  uppskattningar går han direkt till gröten.

"Vi har talat med en reptil som hävdar att Ni har inhandlat droger av honom. Stämmer detta, frun?"

Fru Hutt tittar förvånat på Kvack efter hans fråga. Hon finner sig dock snart.

"Ja, visst har jag köpt mediciner hos Äsah Xkaft. Jag måste säga att jag inte riktigt trodde det om honom, att han pratar vitt och brett om sina kunder. Vad har ni för affärer med honom förresten och hur kom ni in på mina inköp där?" säger hon innan hon lutar sig tillbaka i sin bekväma fåtölj och tar emot det glas som Johansson serverar.

Tallen tackar nej till Johanssons kånjack med avsmak i minen, han hade ingen vidare lust att sätta i sig något som hade varit levande växter förut...
Tallen håller dock en låg profil, han vet nämligen inte särskilt mycket om deras möte med reptilmannen och lär sig gärna ett och annat om honom.

Berthold smuttar på kånjacken.
Vi har hört oss för efter någon som tillhandahåller motgifter. Dessutom frågade vi efter någon som nyligen köpt sådan medicin.

"Givetvis så misstänker vi inte er för några märkligheter, frun. Det ligger inte för personer av er status helt enkelt" säger automaten gravallvarligt.

Kvack nickar åt Johanssons kommentar och följer upp.

"Vi behöver bara klarhet i vem som har inmundigat dem och i vilket syfte"

Fru Hutt ser märkbart irriterad ut över frågorna, tittar med misstänktsam blick på Berthold, Johansson och sist Dr Kvack. Hon samlar sig dock:

"Jag var där för att köpa sömnmedel. Då passade jag på att köpa en flaska av hans motgift också. Vi brukar alltid ha lite sådant hemma. Det händer tämligen ofta att vi sticker oss på nålar och syredskap och riskerar att dra på oss infektioner av olika slag."

Tallen ser ännu mer irriterad ut, därimot, till skillnad från fru Hutt, på automaten Johansson. Men han väljer sig sedan att vända sig mot fru Hutt istället och frågar:

"Använder frun och erat tjänstefolk inte fingerborg?"

"Vafalls!?" fräser fru Hutt till efter Tallens fråga. "Vad skall det här betyda? Vad är det för fråga? Skall jag se det här som att ni anklagar mig för något?" frågar hon med pondus i rösten och svart blick.

Kvack var beredd på att fru Hutt kunde göra ett utfall närsomhelst, och nu kom det alltså.

"Nejnej. Vi är på väg härifrån. Var bara vänlig och visa Johansson Ert lager med motgift så går vi"

Kvack bugar och packar ihop sina saker och går mot utgången.

Fru Hutt ser ut som om hon skulle spricka av ilska, men lugnar sig efter några förtädade ögonblick. Hon reser sig upp och går värdigt mot bakre delen av butiken. Hon återkommer med en liten flaska av samma typ som ni såg hos herr Xkaft. Hon ställer ner den med en smäll framför er på bordet innan hon ger er en blick som talar om att nu är det dags att gå.

Tallen är den första att gå och han gick utan ett ord till fru Hutt.

Berthold lyfter försiktigt upp flaskan och tar en titt så att det är en flaska från Xkaft och att den är full.

Berthold kan identifiera flaskan som exakt samma typ som han såg hos herr Xkaft. Flaskan är halvfull som om det tagits en dos eller två.

Kvack stannar till vid dörren och ser Berthold kontrollera flaskan och han ser att det verkligen är något i den.

"Dags att gå. Vi har en längre resa i morgon. Tack för gästvänligheten, min fru. Vi skall genast förpassa oss härifrån."

Han nickar åt alla att komma...

Berthold sätter ner flaskan igen och ger en kort bugning då han lämnar rummet. Han väntar tills de har gått en liten bit från huset innan han säger:
Innehållet i flaskan verkade korrekt, men den var inte full. Någon hade tagit en dos ur den. Frågan är vem och varför.

Tallen nickar insiktsfullt.
"Det var ganska självklart att hon hade något att dölja, det syntes både på hennes sätt och hördes på hennes lögner."