Det är nu vinter och det har blivit kallt. Närmare bestämt är det den 17:e december. Hjuletiden står för dörren, den högtid då Pyrierna hyllar uppfinnarkonsten och vetenskapen genom att skänka varandra pryttlar och mojänger.

Ett tunt lager snö ligger på Pirits gator, de två senaste veckorna har temperaturen legat en bra bit under fryspunkten. Stadens invånare håller sig gärna inomhus eller kurar ihop sig under tjocka kläder, pälsar och mössor. Vättaträsket, som aldrig fryser igen, täcks för jämnan av en tjock dimma som ibland letar sig in mellan husen och gör gatorna ishala. Ni hör ständigt historier om nya benbrott och skador.

Ni vaknar upp till en sensationell och fasansfull nyhet: Clementz Ulfhielm är död. Den av er som vaknar först och skyndar ut för att skaffa frukost i bageriet nere på hörnet får höra nyheten på gatan där Ulfhielms död är det självklara samtalsämnet. Ett exemplar av Polisgazetten inhandlas snabbt och tas med hem till de övriga.

Knegarrättskämpen, vars tal ni lyssnat till för några månader sedan, är mördad. Han sköts under natten, Pirits knegare är i upprorsstämning, flera manufakturer lamslås direkt av vilda strejker, ingen vet vartåt detta skall barka.

Johansson som har använt stora delar av natten för att öva sin kastarm genom att kasta snöbollar på ett stuprör, är givetvis uppe med bagaren och köper bröd av bagaren samt ett nummer av Polisgazetten. Visserligen föredrar Johansson några av de sydpyriska bladen, men herr Fritz har alltid varit förtjust i Polisgazetten, så Polisgazetten får det bli. Johansson tillreder frukosten och väcker sedan de som har beställt väckning.

Berthold känner sig fortfarande olustig över att bli uppassad av Johansson, men han har insett att denna uppgift ger den gode automaten en stor tillfredsställelse och har därför slutat att protestera. Speciellt som han nu har lärt sig att det faktiskt är en aning oartigt att neka. Istället sätter han sig vid bordet och äter medan han med viss möda läser i Polisgazetten.
This message was last edited by the player at 15:10, Sun 29 June 2008.

Samtalet runt frukostbordet handlar såklart till stor del om Clementz Ulfhielms död. Ytterligare ett mord i en hård stad. Förut har ni dock inte hört talas om att någon så känd och inflytelserik person gått det öde till mötes, men på något sätt förstod ni att inte ens sådant är främmande och att ingen som blir för obekväm går säker. Samtalet blir långt och inte förrän framåt lunchtid reser ni er från bordet.

När Johansson har dukat av, diskat, torkat av matbordet och skall gå ut och slänga soporna upptäcker han ett brev som ligger strax innanför dörren, helt säkert instucket under dörren. Det saknar adressat, och efter att ha informerat er andra öppnas kuvertet. Det innehåller en nyckel och ett brev. Brevet ser ut att vara skrivet på en forntida skriveriapparat. Det läses upp:

"Ni har härmed blivit utsedda att leda arbetet med att identifiera Clementz Ulfhielms mördare. Det är av största vikt att ni skyndsamt och utan dröjsmål inleder jakten på evidens som står att finna. Nyckeln går till box 113 i postiljonkontorets källare, vilken i skrivande stund innehåller etthundra krediter. Hämtar ni dem ser jag det som att ni antagit uppdraget. Använd sedan boxen för att hålla mig informerad. Vem vet, kanske kan jag hjälpa till om ni kör fast i utredningen.

Lita inte på polisen! De är korrumperade av starka falanger som har andra intressen än lag och rättvisa. Om ni vill att det ni kommer fram till skall leda till att mördaren, vem det än är, får sona sitt brott, bör ni istället vända er till någon nyhetsskrift. De har större makt än ni anar!

Den belöning som utgår för ett framgångsrikt arbete är ytterligare hundra krediter per person. Var på er vakt. Detta uppdrag kan annars komma att bli er död.

God jaktlycka
Hälsningar X"

En stunds frågande tystnad sprider sig runt bordet.
This message was last edited by the GM at 13:08, Sun 29 June 2008.

Verkar som om våra uttalanden om läget här i Pirit har avlyssnats av någon rättskaffens person. Eller så är det en fiende till den skyldige.

Vad är det där "evidens" som vi ska jaga?
Berthold känner en viss iver att ingripa mot de personer som härjar i staden. Dessutom är en mordgåta alltid spännande.

Johansson vars automathjärna är fullproppad med synonymer förklarar:
"Evidens är ett annat ord för bevis, det har möjligtvis släktskap med ett ord från det forntida språket engelska, ett språk som inte talades här omkring före katastrofen, men som var ett inflytesrikt språk. Varifrån språket kom och vilka som talade det, vet jag dock inte. Jag har möjligen vetat det en gång i tiden. En mordgåta är sannerligen intressant. Ska vi börja titulera oss som privatsnokare?"

Kvack kommer ner till matbordet lite efter de andra. Han tutar till en gång till i den näbbduk han håller ovanför sina andningshål. En handling som han har gjort många gånger den senaste veckan, sedan förkylningen slog till mot honom.

Att han sen kanske inte verkar vara lika dålig som han säger är väl knappast något ovanligt när det gäller Kvack.

Otaliga är de gånger som Johansson fått koka te med bi-sås för att lena tuppens ömma hals. Att ha en betjänt innebär också att han har fått en ny trasa när den förra blivit alltför kladdig. Han har tyckt att det varit fina fisken, trots att han är en fågel.

När han slutligen sätter sig kräver han att få läsa tidningen "för att få tänka på något annat än sin svåra sjukdom, om så bara för en stund"

"Mordgåta, Johansson? Privatsnokare? Vad skulle det vara bra för?"

Med en suck över sin förtvivlade situation börjar han läsa rubrikerna i gazetten.

"Vafalls?!"

Han hostar som om han får teet i fel strupe, men han har ju inte ens fått något te ännu.

"En så rekorderlig herre! Det är synd och skam. Vilken stad det här är."

Hesheten från tidigare är plötsligt som bortblåst. När han får höra om brevet också, så förstår han vad Johansson pratat om.

"Ja, frågan är vem det är som har skrivit det här. Översten hade ju säkert sagt något själv, men vi kanske skulle höra med honom om någon har pratat om vår adress?"

"Ja det är ju också en märklighet. I den forntida matematiken så användes 'x' som symbol för det obekanta i en ekvation, det var också en symbol för talet 10. Frågan är, ska vi hämta förskottet?"

Har vi något annat att göra för tillfället? Om inte så kan det vara en bra ide att lösa denna mordgåta och se till att lite rättvisa skipas. Vår undersökning kommer förstås att reta en och annan person. Och i längden kan det utfärdas en order om vår avrättning för denna inblandning.

Men jag är intresserad.

"Herr Berthold har en så pessimistisk syn på livet. Jag tycker det är synd" säger Johansson medan han gör färdigt det sista. "Jag tycker det är bäst att vi tittar efter den däringa betalningen som det pratades om i brevet. Vem vet det kan ju vara ett skämt? Ett föga roligt sådant, att skämta om en sådan stilig vargherres bortgång!"

Fritz gnuggar sina tassar mot varandra när det blir tal om klöver.
"Det hela är märkligt, det är i stort sett bara Översten som känner till vår vistelse här. Men jag tycker vi tar oss dit och ser vad det är."
Katten häller i sig den sista slurken te han hade kvar, efter otaliga påfyllningar under förmiddagens samtal. Han är glad, att det händer något för omväxlings skull, tristessen har börjat kännas, trots att vilan varit behövlig. Och är det ett skämt eller bakhåll så kan dom ju alltid ha lite kul och slakta dom skyldiga filosoferar han tyst.

"Jag kan tänka mig att denne X vill ha en undersökning av någon som inte har några band till någon av falangerna i staden. Kanske är det någon som har hört om min, eh vår, rättrådighet. Jag hade ju inte funderat två gånger om det hade varit grevinnan som tyckte att vi var formidabla problemlösare."

"Jag tycker vi tar oss dit. Pengar är väl inte så intressant som mystiken i det hela"

Tycker du jag är en pessimist, Johansson. Jag ser mig snarare som en realist eller kanske en optimist. För att bli mordhotade bör vi lyckas lösa mordgåtan och samtidigt reta en eller flera falanger. Dessutom har jag bara sagt att någon vill döda oss. Det är ju en helt annan sak att lyckas med sitt fula dåd.

Jag håller helt med dig doktorn.

Berthold reser sig för att göra sig redo för en tur ut i staden.

"Men varför tror du att någon vill döda oss? Det enda vi har fått är ett brev? Kanske finns det ett fördolt syfte bakom detta brev, men så kanske det bara är en orolig person som är vän av lag och ordning, men som av olika orsaker inte vill avslöja sig. Om det nu skulle vara så att någon skulle vilja oss illa så..." Johansson klappar sig på den sida av kavajen där han bär sin derringer. "... så är vi nog rustade för att klara av den saken, herr Berthold."

"Vi kan nog räkna med att komma i kniviga situationer. Men de har vi lyckats komma ur förr, eller hur?"

Ni ger er av till postkontoret. Postboxarna finns i källaren och lokalen bevakas av två bastanta vakter med spjut och armborst. Det skall visa sig att det är inga problem att få tillträde till lokalen så länge som ni har nyckeln och vet vilken box den leder till. Alla vapen måste lämnas vid vakterna. Ni låser med bultande hjärtan upp postboxen. Där ligger som överenskommet ett kuvert innehållande 100 krediter.

En pirrande känsla sprider sig i kroppen, ni har nu accepterat uppdraget att finna Clementz Ulfhielms mördare!

Förmiddagen går åt till att slutföra några småuppdrag för Översten på olika håll. Överallt hör ni prat, diskussioner och rykten om mordet och givetvis lyssnar ni lite extra för att snappa upp något som kan vara till hjälp i er utredning.

När ni åter samlas har ni följande samlad kunskap:

- Polisens utredning sköts av Gusten Glader, en konstapel som är kompetent men som haft en del otur genom att stöta sig med fel personer. Han har varit anklagad för än det ena och än det andra, men inget har någonsin kunnat bevisas. Mest kritiserad är han för utredningen av mordet på gangsterbossen Petr Krutov för dryga fem år sedan, en utredning som låg på hans bord. Den ledde aldrig fram till något men ”det är en mökarns massa hemlighetsmakeri runt fallet”.

- Clementz Ulfhielm skall ha varit en riktig kvinnokarl enligt Ursula Dyring, barflicka på Pub Falleri. Kärleksaffärerna var alltid hemliga, men det är säkerligen ett tjugotal älskarinnor som mist sin älskare.

- Hellen Gameng, en privatsnok med en tinnerflaska som under samtalet blir allt mer tom menar på att Gusten Glader inte alls är så kompetent som sägs, utan ett riktigt rötägg. Överdomare Marcus Proctor, en av de få rättrådiga männen i Pirit, har hållit koll på honom en längre tid. Hon vet också att kroppen skall undersökas av Malte Kopp, vid Liksyningsenheten. Denne brukar finnas att få tag på då han intar sina måltider på Pijoters Bodega.

- Mordet skedde vid Clementz arbetsplats, Cappuccinoägda manufakturen Tagla Cementor, strax utanför det muromgärdade området. Ulfhielms kollegor har dragit igång en proteststrejk och manufakturen står nu stilla.

När ni som bäst sitter runt köksbordet och diskuterar vad ni kommit fram till hörs ett våldsamt knackande på dörren. Ni hoppar alla till och tror det värsta. ”ÖPPNA! Öppna era förpepprade slöhögar!”

Ni känner dock igen rösten och blir lite lugnade. Lite, definitivt inte mycket. Rösten tillhör en person ni haft att göra med tidigare (åtminstone alla utom Berthold). Det är Hoggler! Ni släpper in honom, att ha en Hoggler gapande i trappuppgången är inte bra för grannsämjan.

Haren släntrar in i lägenheten och slänger sig ner på en stol. Han har som vanligt ett helrör tinner i handen, halvdrucket, och ett jack i pannan efter nattens slagsmål.

”Har ni hört! De har mulat Clementz. FÖR MÖKEN vad förbannad jag blir!” ryter han och slår näven i bordet.
This message was last edited by the GM at 09:13, Fri 04 July 2008.

"Ah, herr Hoggler. Välkommen in! Ja, det är en särdeles tråkig historia. Slå er ner. Jag vet inte om vi har någon tinner hemma eller någonting annat att bjuda på."

Berthold blir mäkta irriterad när han störs i sina funderingar av den burduse gästen. Han har mest av allt lust att slänga ut honom när han kommer på att mannen kanske har hört något.
Den nyheten är väl det enda som folket talar om. Nu står allas hopp till den där Gusten Glader, vad det nu är för en typ. Bekant till dig?

"Oj, Hoggler. Det var en... överraskning..."

Kvack hade inte väntat sig att träffa den våldsamme haren. Och inte här.

De har ett förhållande till varandra som är ganska udda. Att ha äventyrat med honom har varit intressant, och troligen hade varken Kvack eller Hoggler överlevt i zonen utan varandras hjälp. Hoggler är allt som Kvack inte är. Hämningslös, van att döda, stark som en oxe, en suput...

...och det mest framträdande draget, fullständigt dum i huvudet, såklart...

Problem som de har kommit ur tidigare var inte sällan sådana som haren hade dragit dem in i.

"Såå, Hoggler? Vad har Du för relation till en knegarhjälte, och vet du något mer om det?"

"Min gamle vapenbroder."
Brister mästerkatten ut när han ser den galne haren entra deras tillhåll. Han rycker tinner-flaskan ur näven på haren och tar en klunk för att sedan ge den tillbaka.
"En annan fråga, hur hittade Du oss? Cirkulerar det obekvämma rykten i staden?"

Hoggler vräker sig ner över en stol och lägger upp fötterna på bordet. När flaskan rycks ur hans hand får han något svart i blicken och spärrar ut sina klojärn, men lugnar sig ner han ser att det bara är Fritz som vill smaka. Han lugnar sig tills han får tillbaka flaskan.

"Hehe Kvack! Jo Clementz var allt en hyvens pöjk. En riktig politiker. Inte en sådan där som de andra som bara pratar skit och mökarns mök hela tiden. Nej, Clementz kunde fanimej supa som en karl och han var en jävel på påker. Och den som inte passade sig fick allt på käften!

Men jag spöade upp honom en gång. Han var ute efter Betsy på Salong Guppi, men då fick det för Oz alla skökor vara nog. Då fick han smaka på nävarna!"

Hoggler ser mäkta stolt ut när han sluddrar ur sig det sista. Detta firas med en rejäl klunk tinner.

Frågan om Gusten Glader lämnas utan kommentar, för Hoggler är nog alla konstaplar lika illa.

"Er var väl inga problem att hitta, jag har sett er jämt och ständigt släntra omkring här på stan. Men mig har ni inte kommit och hälsat på, jag kunde ju bjudit på en sup eller två..."
This message was last edited by the player at 09:02, Mon 07 July 2008.

Berthold kopplar av i en stol och lyssnar. Samtidigt håller han ett öga mot dörren och fönstret.

"Vem kan ha dödat den impossante vargherren, Hoggler? Kan det ha varit Cappuccinos mannar? De äger ju cementfakturen? Men eftersom arbetarna där nu har startat en strejk så kanske det inte var så klokt... Kanske vi borde besöka likbesiktningsmannen först." Johanssons automathjärna börjar tänka och bedöma olika teorier och motiv.
This message was last edited by the player at 18:25, Mon 07 July 2008.

Hoggler stirrar på Johansson en stund. Jävla plåtburk till att vara inställsam... tänker han.

"Cappuccino!? Att den där jävla kaffehalven har något med det här att göra vore väl inte omöjligt. Eller någon annan! Vet fan inte jag. Man vet inte vem man lita på nuförtiden. Det finns så mycket konstigt folk här i stan!

Men nu får ni för ozarns mök bju på nåt ätbart. En annan har ju supit hela natten och inte fått något fast att spy upp på flera timmar."

Hoggler skriker ut det sista. Han tömmer flaskan i ett par rejäla klunkar och reser sig upp. Tomflaskan rullar ner på golvet innan han med raska steg öppnar skafferiet och rycker åt sig ett par korvar.

Jag håller med Johansson. Likbesiktningen nästa.
This message was last edited by the player at 21:27, Mon 07 July 2008.

Johansson som förberett sig för att resa sig upp för att ge den utsvultne haren någonting att äta, sitter kvar. Hoggler är inte den som har någonting till övers för fint skick och bruk.

"Likbesiktningen...?" mumlar Hoggler frågande med en halväten korv i munnen.

"HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Skall NI lägga er i det här mordet. Ja fy möken det var det roligaste jag hört idag. HAHAHAHAHAHAHA! Ja tuppskrället har ju alltid varit nyfiken. Tur att Elina-slinkan gett sig av annars hade väl hela stan fått huvudena söndertjatade! HAHAHAHAHAHA! Ja fy fan vad roligt!"

Hoggler skrattar högljutt och länge åt sitt eget skämt som nog ingen annan tyckte var det minsta roligt.

"Ja då får ni nog passa er. Retar ni upp någon i onödan kan ni nog sluta som Clementz gjorde. Hade det inte varit för att jag hade ett så viktigt jobb att ta hand om så hade jag hållit koll på er..."

OOC: Likbesiktning alltså! Söker ni Malte Kropp på Pijoters Bodega då han äter lunch eller letar ni rätt på själva liksyningsenheten? Eller några andra planer?

OOC: Vad vet vi om Pijoters Bodega? Lär vi bli insläppta?

Namnet Pijoters Bodega får klockor att ringa i era huvuden. Det är en inte helt okänd restaurang i Pirit.

Restaurangen ligger i stadsdelen Kjellsta Byting och har under lång tid varit mycket pupulär. För något år sedan bytte den ägare, då den förre visat dödsbringande samarbetssvårigheter. Stället har efter detta  förfallit betänkligt och matens kvalitet har försämrats avsevärt.

Den nuvarande ägaren heter Rolf Valentin och är gift med Al-Ralph Cappuccinos kusinbarn Fiona. Rolf har ett stort intresse för kortspel varefter lokalen uppdelats i två sektioner, en restaurangdel och en rökfylld och svettosande spelhåla. Om man får tro Rolf så är detta den perfekta inrättningen, "man kan spela tills man blir hungrig och sedan fortsätta efter att ha fått något stadigt i sig".
This message was last edited by the GM at 21:10, Wed 09 July 2008.

"Om det är så att likbesynningsmannen har Pijoters som stamhak så kanske han är en spelare också. Kanske har han skulder som behöver betalas? Vi har ju lite krediter som kan användas för att betala hans skulder och få tillträde till Ulfhielms lik" föreslår Johansson.

Låter inte så dumt.

Kan alltid börja med ett antal frågor. Många personer gillar att visa sig duktiga.

"Jag är lite osäker på om det är den bästa vägen att gå. Tror Ni inte att det är mindre rök på likbesiktningsenheten."

Han tänker att det ändå är klokast att göra besöket hos Pijoters, men han är känslig för sin vackra röst.

"Det är ju inte direkt så att vi har några referenser. Vi känner ju inte likbesiktningsmannen. Han kanske är en mutkolv, men det kanske är bäst att träffa honom på ett mer neutralt territorium. Vi skulle också kunna bryta oss in hos likbesiktningen i natt." Johansson har många bra förslag.

Berthold ger Johansson en snabb blick.

Mitt problem med det är att jag inte vet något alls om hur man synar ett lik, eller hu man läser en rapport från en sådan syning.

"Att tala på restaurangen brukar ge mest utdelning, det är nog svårt få tillträde på likhuset. Vi kan gå dit för att se vad han sysslar med och sedan improvisera. Talar han inte så har jag verktyg som kanske kan göra honom mer samarbetsvillig."
Fritz klappar aningen obehagligt med ett leende på nosen med ena tassen på sin rygg, där hans sylvassa mini-yxa finns. Fritz har övertygat många män som mutanter att göra saker dom egentligen inte vill, men att låta en tala frivilligt är alltid det bästa sättet.

Hoggler har tröttnat på att ni mest diskuterar hur ni skall gå vidare med undersökningarna. Det som inte handlar om tinner, lättfotade kvinnor och våld intresserar honom påfallande lite. När det inte finns mer att dricka eller äta reser han sig upp.

"Jaja, ni kan ju försöka hitta den som mulade Clementz. Jag har viktigare saker för mig nu. Men hittar ni den som gjorde det så ställer jag gärna upp och ger honom vad han förtjänar. Ge mig bara tid att hämta Topsy och Betsy först så...

Mors mesar!"

Hoggler skrattar. Han slänger upp dörren och försvinner ut. Han bryr sig inte om att stänga efter sig.

Berthold tar på sig sin rock och gör sig redo att lämna lägenheten.

OOC: Vad säger lagarna om vapen på gatan?

"Topsy och Betsy?" säger Johansson frågande när den galne haren har lämnat sällskapet. Han kan ju inte direkt säga att han känner Hoggler så bra utan bara har träffat honom vid några få korta tillfällen.

"Jag tror att han refererar till sina båda tassar, om jag inte missminner mig..."

"Jag tycker att vi kan göra ett besök till bodegan, då kanske han är extra medgörlig, den gode likbesiktigaren"

Jag hade gissat på hans vapen, men du känner honom bättre än mig.

Bodegan låter bra.

Berthold känner sig lite naken utan sitt gevär. Han funderar lite på att skaffa ett vapen som är mindre och lättare att gömma.

"Det hade kanske varit bra att ha Hoggler med oss, men han kanske inte är direkt... diskret."

"Just det. Om det behövs, så kan vi hitta honom. Lita på det..."

(OOC: Jag vet inte om jag skrivit det men jag tänkte mig att Översten genom sina kontakter ordnade en vindsvåning i stadsdelen Kjellsta Byting i centrala Pirit åt er.)

Pijoters Bodega ligger endast en kort promenad bort.

Standarden på bodegan är inte den högsta, och ni förstår att det är som ryktena säger; att den förfallit betänkligt på senare år.

En trappa leder upp till andra våningen i det stenhus där Pijoters Bodega finns. Restaurangdelen och speldelen är ungefär lika stora och åtskiljs av skärmar i murriga färger. En tung rök av rökkorvar och rökpinnar ligger över hela lokalen.

Besökarna tycks förvånansvärt fint klädda, vilket tyder på att den lyckats behålla åtminstone en del av sitt forna klientel. Besökarna flockas till största delen i spelsektionen. Här råder aktivitet, trots att det är tidigt på dagen. Enstaka glädjutjut hörs, såväl som pinade stön från någon som just förlorad alldeles för mycket. Restaurangen är inte tom, men har just nu endast ett fåtal gäster. Ett helt annat lugn råder här.

Berthold tittar sig omkring. Han håller sig en aning i bakgrunden då han fortfarande känner sig lite osäker på offentliga platser.

"Vi kanske ska fråga i baren efter den där likbesiktningsmannen. Vad var det han hette nu?" frågar Johansson som verkar ha tappat den informationen.

Johansson går till baren där han frågar:
"Vi söker en herr Malte. Han är likbesiktningsman och vi har hört att han brukar vistas här."

Bartendern som Johansson frågar, en sliskig typ med bakåtslickat hår och inställsam min, pekar på en man som sitter ensam vid ett bord.

Han säger: "Malte Kropp, jo honom hittar ni där borta."

Mannen han pekar ut är en människa i medelåldern, med svart hår och bister uppsyn. Framför honom står en tom talrik och han smuttar smått ur ett glas. I hans mungipa hänger en rökpinne som han nonchalant blåser rökringar från samtidigt som han leker lite med en kortlek.
This message was last edited by the GM at 12:35, Tue 22 July 2008.

Berthold går fram till baren och beställer en ölmust. Sedan står han kvar en liten stund vid baren och tittar på kunderna.

"Herr Knopp verkar vara en spelare, som vi trodde eller så tycker han om att lägga patiens. Ska någon av oss utmana honom på ett parti kejsare eller vad det man nu är för spel man spelar." Johansson har ingen större koll på olika kortspel och dylikt, men han är som alltid villig att lära sig mer.

"Tja, jag kan inte spela ett smack. Men kanske han blir medgörlig om han får vinna?

Å andra sidan är det väl knappast kul att spela mot någon som är fullständigt okunnig..."

"Det skulle kunna vara en öppning."
Fritz har redan med sina flinka tassar en kortlek med lättklädda kattfröknar i tassarna som han på ett imponerande sätt blandar, kuperar och gör småkonster med. Katten har otroligt snabba tassrörelser.
"Jag kan ta på mig det uppdraget."
Säger Fritz.
"Sen kan någon av er komma till bordet efter en stund och ropa in ölmust till oss alla tre, bjuda honom alltså. Jag kan se till att han på ett nöjsamt sätt vinner. Då blir han dubbelt glad, uppspelt får vi hoppas. Då kan den som tar på sig den rollen sätta dig ner, börja sipa på musten och sen börja med en smidig utfrågning.
This message was last edited by the player at 20:43, Wed 23 July 2008.

"Utmärkt, Fritz"

Kissen kommer nog att göra nytta. Det verkar som om han kan vinna eller förlora efter eget val.

"Låt oss nu få i honom en must eller två, så svarar han säkert än lättare på frågor"

Fritz tar sig en extra titt på den smarriga kortleken han har, tankarna går till hans egna kattfröken hemma i Hindenburg, innan han stoppar ner den i fickan.

Han avancerar långsamt mot Malte, stannar när han är mittemot honom över bordet.
Mästerkatten skiner upp i sitt bästa leende.

"En kortlek, trevligt, det var minsann ett tag sedan jag fick nöjet på min sida att syssla med sådana civiliserade saker. Ja, jag har varit på resande fot ett tag...
Fritz babblar på om det ena och det andra utan att egentligen säga så mycket medans han samtidigt tar sig friheten att dra ut en stol och sätter sig.
"Lite påker tackar jag inte nej till? Jag kan givetvis blanda och dela, för att visa min goda vilja."
Kattens vita tänder skiner liksom leendet.

Johansson betraktar intresserat kattens konster. Frågan är om hans gatsmarta attityd ska imponera på likbesiktningsmannen?

Likbesyningsmannen tittar upp från sin lek, men slutar inte leka med den. Hans fingrar verkar flinka noterar Fritz, och man kan undra vilka aktiviteter som lett till det hos denne man.

Han skiner upp och visar med en gest Fritz att sätta sig.

"Påker? Javisst. Det låter som en perfekt avslutning på lunchen. Jag föredrar i och för sig Kejsare. Det är det mest geniala spelet någonsin. Men omväxling förnöjer. Vilka insatser pratar vi om?

Malte Kropp heter jag. Vem har jag nöjet att spela med?"

Herr Kropp skärskådar katten efter ledtrådar om hans skicklighetsnivå och vilka penninginsatser som kan väntas.
This message was last edited by the GM at 11:19, Thu 24 July 2008.

Mästerkatten sträcker fram sin högertass och gör ett rejält hårt tassslag med Malte.
"Du kan kalla mig Prinsen, det gör alla."
Ljuger Fritz med en stadig blick. Han noterar Maltes flinka fingrar men konstaterar att hans egna tassar är bra mycket snabbare, av det lilla han sett än så länge iaf.
"Vi kan värma upp med 3 jyckar insatsen. Jag vill ju inte vinna alla dina pengar på en gång."
Säger Fritz utmanande, men skrockar sedan högt och gott som att hans kommentar bara vill lätta upp stämningen.

Berthold väntar en stund vid baren innan han går närmare bordet och tittar på spelet. Han ställer sig vid sidan om så att det inte finns risk att han samarbetar med någon.

"Ok! Välkommen Prinsen. Så vad för dig till Pirit? Dela ut korten vettja, så skall vi se vem som går härifrån utan pengar." säger han småskrattande under det att han lägger upp mynt på bordet och tänder en ny rökpinne sekunden efter att den gamla fimpats i askkoppen.
This message was last edited by the GM at 08:22, Fri 25 July 2008.

Fritz blandar leken vant, dock ser han till att inte verka för van vid kortspel. Han delar ut korten, lägger upp sin insats i mitten av bordet och första omgången är igång.
"Jag är här i affärer kan man säga, jag och några vänner. Det är en myllrande stad det här, minst sagt. Malte, vad gör du själv här i staden?"

Fritz vänder sig om mot sin grupp, dock med ena ögat på bordet och spelet.
"Köp en tokjos till min vän här med."
Säger han demonstrativt. Ni förstår att Fritz vill få Malte att känna sig bekväm med dessa ord.
Katten vänder sig återigen mot Malte.
"Jo, min gode vän tog på sig att handla dricka i baren, man måste släcka törsten efter en duktig arbetsdag. Eller hur?"

Resten av gruppen kan se hur Fritz och Malte spelar kort. Efter en åtta tio potter verkar Fritz till största delen vara i underläge och de flesta vinsterna hamnar hos Malte. Dock ser katten till att prata vitt och brett och hans motståndare börjar så smått berätta lite om vem han är, även om det sker kortfattat till att börja med, koncentrationen ligger i korten.

"Jag är liksyningsman här i staden."
This message was last edited by the GM at 10:11, Fri 25 July 2008.

Berthold kilar tillbaka till baren och hämtar drickat. Sedan ser han till att glasen hålls lagom fyllda med dricka av vettig kvalitet.

"Jag måste berömma herr Fritz för hans sätt att skaffa nya bekantskaper. Det kanske inte duger i Gryningspalatset, men med vanligt folk har han en god hand... jag menar tass" påpekar Johansson till de övriga i gruppen som fortfarande står i baren.

"Låter spännande, antar att vi alla hamnar där en dag. Själv så sysslar jag med betydligt enklare göromål, jag har levererat tokjos till stan, söderifrån. Det är väl också något, nästan alla hamnar i, groggen alltså. Så har du haft några intressanta fall att jobba med senaste tiden."
Fritz fortsätter att prata på, ljuga och ler och skrattar åt sin egen vits om groggen, han försöker hålla ganska låg profil på blandningen av kort, inte göra något överilat och för snabba rörelser.
This message was last edited by the player at 17:42, Fri 25 July 2008.

Malte Kropp tar tacksamt emot drickat och smilar upp sig mot de andra som närmar sig. När Berthold närmar sig med dricka rycker han honom i ärmen och bjuder in till att sitta vid bordet, och kanske delta en stund i spelet. Om hans nyfunne vän Prinsen inte misstycker naturligtvis.

"Jooo, så sant är det sagt. Alla hamnar på mitt bord så småningom!" säger han med ett allvarligt flin när katten närmar sig denna fråga.

"Jag har i och för sig tystemåste men jag antar att ingen här i staden har undgått att höra vad som hänt i natt. Jag har haft Clementz Ulfhielm på mitt bord. Knegarrättskämpen som varit på allas tungor ett tag. Mördad! Otäck historia på min ära..."
This message was last edited by the GM at 21:13, Fri 25 July 2008.

"Clementz!"
Betonar Fritz lågmält så ingen annan än Malte skall höra honom.
"Jag såg honom hålla ett tal på torget häromdagen. Livet kan vända snabbt."
Fritz skruvar sig med spelad obekvämlighet när Malte återigen med sitt irriterande smilande håvar in potten. Fritz gillar inte att förlora, han brukar använda sina flinka fingrar till att vinna, inte förlora, han försöker att fokusera på det större motivet dom har med Malte. Han skulle bra gärna vilja följa med Malte till likhuset och skära lite i honom med yxan, se om han smilade lika irriterande då. Med sitt nya inombordes skämt får han ny humor i sig och skiner återigen upp med ett leende.
"Visst vi kan höja insatserna till 5 jyckar. Jag känner att det vänder snart för mig. Men Malte, säg mig vad var det som hände egentligen, Clementz som verkade så oförargelig!?"

"Oförargelig?! Också ett sätt att uttrycka saken. Inte med de skadorna vad det verkar... Och en Krutovs tolva i bröstet. Hehe! Vet du förresten varifrån det uttrycket kommer? Krutovs tolva? Det var jag som myntade det uttrycket!"

Malte härsknar till då han förlorar en större pott. Han slänger lite surt och under tystnad upp en ny insats och manar Fritz att dela ut nya kort fortast möjligt.
This message was last edited by the GM at 23:05, Fri 25 July 2008.

Fritz delar vant ut korten igen, han stressar inte, trots att Malte manar på i sitt förlorandes rus.

"Krutovs tolva, hur menar du då?"
This message was last edited by the player at 10:08, Sat 26 July 2008.

Berthold tackar nej till inbjudan till att spela. Trots allt vet han inte mer om spelet än dess namn.

Johansson står kvar vid baren och väntar.

Kvack visar upp sin tjusiga stass och fjäderdräkt för vem som än vill se den, medan han läppjar på lite druvklotsdricka.

Allteftersom vunna potter liksom tömda glas blir fler blir herr Kropp alltmer talför.

"Krutovs tolva! Jo jag undersökte ju liket efter Petr Krutov, affärsmannen, för några år sedan. Han blev ju skjuten på samma sätt, tolv falska småmynt i bröstet, skjutna från ett hagelkadunder. I och för sig har man alltid skjutit folk med mynt här i Pirit, men Krutov sköts med just falska mynt. Sedan hade hans mördare tryckt ner en svamp, gullticka, i svalget på honom. På samma sätt mördades Ulfhielm!

Verkade för övrigt varit ett fasligt hallå. Han hade flera knivskador och han hade tydligen bitit en av sina mördare. Innan han föll för skotten såklart..."
This message was last edited by the GM at 20:08, Mon 28 July 2008.

"Bitit? Hade han blod och hud i munnen eller vad menar du?"
Fritz försöker låta intresserad men ändå oberörd.
"Det låter som konstaplarna har en hel del att stå i framöver.. Vem har gjort något sådant här fasansfullt?"
Samtidigt blandar Fritz leken återigen, han delar ut korten och en ny giv börjar där den föregående slutat.

De som följer händelseförloppet i baren kan se hur en spelare, en muterad råtta i kostym, utbrister i sång och glädjedans över en storvinst vid ett av påkerborden. Han ropar raskt med sig några nyfunna vänner till baren och beställer in en pava starkt. Något säger er att vinsten snart kommer att vara ett minne blott.

Fritz jobbar på med att mjölka Malte Kropp på information.

"Blod, hårstrån... Han hade nog fått in ett bett i ansiktstrakten på sin motståndare. Långa svarta hårstrån satt fast mellan tänderna. Till råga på allt var hans bett mycket giftigt, och giftblåsan var tom. Den som fått det där bettet i ansiktet kan inte må gott. Det sägs att hans bett kunde döda en fullvuxen man på en minut, om man nu skall tro rykten förstås... Sedan måste någon annan ha skjutit honom!

Visst har konstaplarna ett och annat att stå i. Men jag skulle ju titta närmare på mordet på Petr Krutov om jag vore i deras rockar. Men det är klart, det mordet är ju också fortfarande olöst."

Malte skärskådar Fritz en stund under det att han sorterar och begrundar sina kort. Värst vad den här katten var pratsam då...

Fritz slänger i sig nästa grogg som serveras i ett svep. Han ställer ner den med eftertryck så det låter rejält när den når bordsskivan.
"Det här är en bra kväll. Vi höjer insatserna till säg 5 jyckar."
Säger Fritz.
This message was last edited by the player at 21:03, Mon 28 July 2008.

Malte såg för en stund lite otålig ut, som om det vore dags att gå tillbaka till jobbet. Men han är inte sen att ta chansen till lite goda vinster.

"Visst visst! Vi kan höja insatsen. Men det är dina pengar Prinsen"

En fem sex givar förflyter under tystnad.
This message was last edited by the GM at 21:15, Mon 28 July 2008.

Fritz lägger ner sina kort på bordet som en paus, med båda tassarna över dem, täckande precis innan given skall avslutas och vinnarhanden skall koras, katten ser lurig ut.
"Ok, jag har ett förslag, är du en riktig spelare Malte eller tycker du bara om säkra spel med småinsatser?"
Säger han utmanande med en vass ton.
"Jag har aldrig sett ett sådant makabert lik som du talar om. Om jag vinner den här handen så tar du med mig och mina vänner till likhuset efter den här given, vi hoppades på att få se något annorlunda i Pirit som vi kan komma ihåg och det här låter som ett ypperligt tillfälle för oss. Vinner Du så kan du håva in den här potten och jag går och fortsätter dricka med mina vänner."
Fritz halar smidigt och demonstrativt upp en hel del mer krediter, han skjuter fram dom i potten, sammanlagt ligger 20 krediter nu på bordet.
This message was last edited by the player at 21:35, Mon 28 July 2008.

Några potter om småslantar passerar. Sedan ser alla som följer spelet hur Fritz kammar hem en större pott. Malte vinner två potter på grund av att er vän lägger sig.

Liksyningsmannen begrundar Fritz förslag. Efter några tunga ögonblicks funderingar skjuter han in samma insats i potten.

"Skjut!"

Spänningen i gruppen blir stor inför vad som skall ske. Korten läggs upp på bordet...

Fritz tittar med sina stora kattögon på brädan.
This message was last edited by the player at 21:08, Tue 29 July 2008.

Kvack går närmare bordet och är intresserad av att se hur det höga spelet skall fortgå. Krediterna i potten är många, men han vet att hans egen samling vida överstiger dessa, om han skulle behöva dem. Å andra sidan, vare sig Malte vinner eller förlorar kan jag tänka mig att han ändå är uppmjukad nog att visa lik ändå.

Johansson tar också ett intresserat steg framåt. Kanske kan han lära sig hur det här spelet spelas...

Berthold rynkar lite på pannan åt Fritz rent fräcka bud. Katten skulle knappast erbjuda så mycket om han inte kände sig säker på vinst. Har han psykiska krafter så han kan se motståndarens kort eller läsa hans tankar?

Malte Kropp fnyser besvärat till när han ser korten. Ni andra kan belåtet se resultatet. Malte fick i och för sig en mycket bra hand, ett "fullt hus" med höga kort, men Fritte kan stoltsera med ett fyrtal i Guvernörer.

Han förblir tyst en stund medan Fritz kan håva in pengarna i den stora potten med ett leende på läpparna. Malte inser att han inte har annat att göra än att ta med er till bårhuset.

Fritz ser lugn men belåten ut när han rakar in krediterna i sin famn, hans plan gick bra.
"Ser ut som att vi gör sällskap till likhuset."
Säger han i dämpad ton men uttryckslös min, Fritz vill undvika att provocera förloraren, han har vid många tillfällen sett påkerförluster urarta.

När katten stoppat ner pengarna så går han till baren, han är inte skakis, han blir sällan skakis, men ett järn efter ett sådant fint jobb slinker ner. Han beställer in en dubbel tokjos och sveper den omedelbart.

Han är mer än nöjd, han har gått både plus och sett till att fått tillgång till likhuset.

Katten vänder sig åter till Malte och säger i vanlig samtalston och en gest mot dörren med tassarna.
"Du visar vägen."
This message was last edited by the player at 17:38, Wed 30 July 2008.

Kvack hjälper Malte upp från sin stol. Men han aktar sig för att få tårar från Malte på sin fjäderdräkt. Förlusten måste varit ett svårt slag.

Herr Kropp reser sig upp från stolen med Dr Kvacks hjälp. Han ser ganska så butter ut. Han går med tunga steg mot utgången och tecknar åt er att följa med. Under den korta promenaden till bårhuset några kvarter därifrån förmanar han er att vara diskreta, då det inte är så populärt att obehöriga springer omkring bland liken.

Bårhuset är en dyster och massiv tegelbyggnad. Malte låser upp de tunga låsen i  metalldörren.

Bårhuset är en sinnestyngande plats. Malte pekar på en dörr.

"Därinne förvaras liken i väntan på att någon skall ta hand om dem eller att de skall fraktas bort. Dit in går vi inte. Ulfhielms lik finns härinne i undersökningsrummet."

Han visar in er i lokalen som består av ett antal bänkar. På endast en av bänkarna ligger en kropp täckt av ett skynke. Malte täcker av kroppen som visar sig vara Clementz Ulfhielm. Den storvuxne vargen ligger på rygg. Han har stora obduktionssår i bröst- och i halsregionerna.

Fritz går med lugna steg efter Malte in i undersökningsrummet. Han nickar intresserat åt det Malte har att säga. Mästerkatten avvaktar med frågor för att se om likbesiktaren avslöjar det mesta av sig själv, då han är på lyran och dessutom nedslagen från förlusten.
This message was last edited by the player at 18:52, Wed 30 July 2008.

Johansson betraktar intresserat liket. Eftersom han saknar sentimentala känslor för varken sin egen kropp eller någon annans så är han så närgången som herr Kropp tillåter.

Likbesiktningsmannen skiner upp litet när intresse visas för hans annars så allt annat än glamorösa jobb. Han plockar fram två burkar. Det skramlar om den första.

"Här ser ni mynten som Ulfhielm sköts med. Tolv stycken. Allihop satt i bröstet, hade trasat sönder ett flertal vitala inälvor. Jag kan öppna upp bröstkorgen om ni vill se."

Malte Kropp visar upp de blodiga småmynten för er.

"Mynten är förfalskningar, som jag tror jag nämnde tidigare. Gråsten överdraget med ett tunt lager koppar. Klassisk metod bland falskmyntare. Han hade själv några i fickan också."

I den andra burken ligger en gul blöt klump av något slag.

"Den här svampen, en gullticka, satt nedtryckt i halsen.

Krutovs tolva, minsann minsann!"
This message was last edited by the GM at 20:15, Wed 30 July 2008.

"Så denna Krutovs tolva, har den någon slags innebörd? Varför gulltickan?" frågar Johansson.

Berthold gillar inte riktigt att vara inne hos de döda. Han har blivit strängt upplärd att visa respekt för de döda. Att skära upp kroppen och titta i den finner han en aning ovördssamt. Samtidigt inser han att det kan ge en hel del information.

"Krutovs tolva har blivit populär bland gangstrarna. Det anses vara ett passande slut för en förrädare. Vad gulltickan har där att göra kan jag bara spekulera om. Kanske något budskap från mördaren, kanske en signatur. Någon ondskefull innebörd måste den väl ändå ha eftersom någon gjort sig besväret att leta rätt på en svamp, ta med den till mordtillfället och sedan stanna kvar på platsen för att trycka ner den i halsen."

Han vinkar fram er till liket.

"Titta här! Strupen söndertrasad, hjärtat, lungan! Ja han hade inte en chans. Och flera revben är söndertrasade av skottet. Ser minst sagt ut som ulkfärs det här! Och giftblåsan är tömd, så han har säkerligen fått in ett ont bett på en av motståndarna, som jag nämnde förut."

Malte Kropp är hela tiden sakligt torr.
This message was last edited by the GM at 14:42, Fri 01 Aug 2008.

"Intressant! Har du upptäckt något mer ovanligt som utmärker detta makabra mord och kropp?"
Börjar Fritz medans hans stora kattögon metodiskt sveper över kadavret, han har sett många döda, men även katten tycker detta är något utöver, en svamp nertryckt i halsen, konstigt och obehagligt. En signatur är inte alltför ovanligt i vridna kretsar och det låter troligt kommer han fram till.
This message was last edited by the player at 15:58, Fri 01 Aug 2008.

"Något mer ovanligt?! Räcker inte allt det här tycker du? Nej, det är väl i princip detta jag kommit fram till.

Men varför har ni så stort intresse för det här mordet egentligen?"

Det var en man som vågade trotsa styret av staden. Då kan det finnas personer som helst ser att detaljer försvinner eller förändras till sin egen fördel. Jag tycker att sanningen bör bli känd.

Vi ska finna din mördare, Ulfheim.

"Hmmm, jag förstår!"

Herr Kropp hummar och nickar förstående. Privatspanare alltså! Ja det kunde ju ha varit mycket värre. Får försöka få ut dem så fort som möjligt, kan ju inte ha privatsnokare rännande här inne hur som helst.

"Jaha, kan jag hjälpa er med något mer?"

"Jag kunde ju inte undgå att höra Er diskussion tidigare. Den här Krutov? Vad var det för historia, var det länge sedan och finns det några tecken som pekar åt något håll?"

Kvack har mest hållit sig en bit bort eftersom han inte tycker att han behöver se så ingående på liket. Så därför sitter han på en stol och försöker hålla sin senaste måltid kvar i magen. Det är något med lukten i det här rummet som inte är som inbjudande...
This message was last edited by the player at 06:41, Tue 05 Aug 2008.

"Petr Krutov blev mördad för fem år sedan, 92 pt. Mordet liknar detta väldigt mycket. Som jag sade, det var jag som undersökte Krutovs lik. De falska mynten, skjuten i bröstet, gulltickan... Ja det såg likadant ut!

Visst gick det en hel del rykten. Jag är inte den som intresserar mig så mycket för sådant, det hör konstaplarna till. Det var Gusten Glader som höll i utredningen, och han håller tydligen i den här utredningen också. Vad jag vet skrev Polisgazetten en hel del också om det hela.

Men det är klart, rykten har man hört en hel del. Och jag tror man gör bäst i att inte prata för mycket..."

Håller med. Jag tackar för informationen. Jag antar att de falska mynten är hos poilsen nu?

"Ja det stämmer! Konstapel Glader tog dem med sig när han var här. Inte de första han sett tydligen. Verkar förekomma en del falskmynteri här i Pirit."

OOC Berthold: Antar att du menar de falska mynten Clementz hade i fickan. De han sköts med visade herr Kropp upp några poster längre upp :)"
This message was last edited by the GM at 17:15, Tue 05 Aug 2008.

Kvack ber att få se ett dylikt mynt för att lättare kunna identifiera det om han skulle få se ett igen. Han vill dock inte ta i det själv, av risk för att lämna fjäderavtryck.

"Vi tackar. Det här har varit mycket informativt. Man får väl hoppas att någon privatsnok tar tag i det här om inte Glader är så hugad. Det verkar ju finnas saker att undersöka i det här fallet."

Kvack tittar på alla andra, så att de skall kunna lämna den här platsen snarast möjligt.

Likbesiktningsmannen börjar nu se lite smått sur ut. Maken till nyfikna typer får man leta efter.... Men han går och hämtar burken med småmynten igen och visar upp de blodiga små tingesterna för Dr Kvack igen.

Han grymtar lite till svar.

Fritz som varit tyst och iakttagit hela vistelsen sträcker fram tassen som ett tack till Malte, katten skakar den hjärtligt men ordentligt och säger samtidigt.
"Det var ett nöje att spela med er Herr Malte, men säg mig, för min nyfikenhets skull, en sista sak, säger ryktena något namn på mördaren för Petr Krutov? Det här var synnerligen en historia att minnas."

"Hmmm, visst! Tack själv Prinsen..." Önskar att jag låtit bli... Att jag aldrig lär mig! Han tar kattens tass och skakar den.

"Ja visst har det nämnts en del namn. Men jag vill hålla mig i livet ett tag till så jag tror det är säkrast jag håller min trut stängd!"

OOC: Så vad tänker ni ta er för nu. Det är nu eftermiddag, låt oss säga 4-tiden.
This message was last edited by the GM at 05:47, Wed 06 Aug 2008.

Kvack påminner sig själv att inte ta i Fritz hand innan han slickat den ren både en och två gånger.

Han tar sig snabbt ut på gatan igen och njuter av dofterna från manufakturerna och sur fisk från fiskmånglarna i Pirit. Det är i alla fall bättre än likstanken på Maltes arbetsplats.

"Jaha, borde vi ta kontakt med Glader, eller vad tycker Ni att vi ska göra?"

Kvack mår inte på topp, men han tycker att de borde göra något i alla fall.

Berthold funderar på att ta upp ett mynt ur burken men avstår.

Låter förnuftigt.
Han tar farväl av Malte.

Ett samtal med Glader lär väl inte ge så mycket mer än en chans att bedömma mannen i fråga. Jag tror ju inte att han kommer att säga något speciellt.

Däremot skulle jag vilja besöka platsen där Clementz blev mördad. De flesta spåren är säkert borta eller förstörda vid det här laget, men man vet aldrig.

OOC Hade jag glömt

"Jo, det kan vi väl göra. Åtminstone en liten titt. Det är ju i alla fall ute. Eller?"

Mordplatsen? Ja. Hörde jag inte fel så var det vid manufakturen han jobbande vid.

Ni drar er till minnes att det stämmer alldeles utmärkt att Ulfhielm mördades vid sin arbetsplats, manufakturen Tagla Cementor. Denna ligger i Pirits absoluta utkanter, i fabriksområdet. Det är en liten stunds promenad dit, genom arbetarområdet Knoting.

Fritz spatserar lugnt, han är belåten med kvällens utgång, vaken hot eller våld behövdes trots att dom skinnade Malte ordentligt i flera bemärkelser.

"Det låter som ett givet val att titta närmare på mordplatsen tycker jag."
Fyller stadskatten i och låter även sina tramdynor styra sin kos mot mordplatsen.

Kvack tycks inte få liklukten ur näbben, så han nickar jakande till att fortsätta vandringen mot mordplatsen.

Er promenad går genom Knoting bort mot fabriksområdet. På gatorna blandas den vita snön med den sörjiga lera som trampats upp. Knoting är enkelt uttryckt en kåkstad mestadels bebyggd av slitna tvåvåningshus. Husen är sneda och vinda, förmodligen då de uppförts på billigaste tänkbara sätt på kortast möjliga tid. Det kan inte vara ett allt för skönt liv att bo i dessa dragiga kyffen.

På gatorna samlas en hel del folk. Det är knegare som samlats i högljudda skaror. Förmodligen är de strejkande, de flesta i reaktion på Clementz Ulfhielms död. Det kan inte vara alla som arbetat på samma manufaktur som Ulfhielm, långt därifrån. Men i Knoting sägs samhålligheten vara stark. En knegare ställer upp för en annan!

Bortom Knoting öppnar fabriksområdet upp sig. Ni ser redan på håll det inhägnade området där familjen Cappuccinos stoltheter ligger: delikatessfabriken Apetitos, Tobaksbolaget och det relativt nybildade Bolaget för Ångteknik. Här återfinns även Krutovägda Kruutbolaget. Bakom dessa två områden ligger målet för er promedad: Tagla Cementor.

Berthold håller öronen öppna för vad folket på gatan säger. Han är visserligen säker på att inga viktiga kommentarer sägs högt och i närheten av främlingar, men det kan alltid vara intressant att veta vad som sägs i allmänhet om mordet.

Johansson försöker att inte dra till sig så mycket uppmärksamhet. Det har hänt att arbetande mutanter har kastat okvädingsord efter honom, eftersom han som automat arbetar dubbelt så hårt och kan arbeta 23 timmar på ett dygn utan vila eller rast. Nu är ju visserligen Johansson en tjänarmodell, även om han mycket väl skulle kunna göra farliga arbeten på sådana här manufakturer om det skulle knipa. Förresten har han fått någon lön? Automaten tror inte det, men man kan ju säga att de 15 kronkrediterna som han fick av Rufidor Ludom kan ju anses som lön... Automaten gör ett snabbt överslag i sin datorhjärna. 150 krediter och 5 krediter i veckan. En nanosekund senare har han svaret. 30 veckors lön i förskott. Automaten skäms lite. Det är egentligen inte sedvanligt att få lön för arbete som inte ännu är utfört, men det kanske kan ses som risktillägg. Johansson bestämmer sig för att låta saken bero. Det finns viktigare saker just nu. Som att vara behjälplig till att lösa mordet på Ulfhielm.

"Jag undrar vem vår mystiske arbetsgivare kan vara? En vän av ordning som vill vara hemlig? Vad kan det tyda på?"

Ni kommer efter en stunds promenad fram till Tagla Cementor. Manufakturen omges av en drygt två meter hög mur i ljus granit. Själva mordplatsen är inga problem att lokalisera. Den är avspärrad med ett rep och en bister konstapel står på vakt vid platsen.

Inne från gården hörs ljud som från en stor folkmassa. Ibland höjs rösterna till en kör av skanderade slagord. Tydligen är detta den plats där många strejkande och protesterande samlats i den bistra kylan.

Berthold närmar sig konstapeln men en vänlig attityd.
God dag konstapeln. En otrevlig arbetsuppgift ni har fått. Jag hoppas att ni inte har haft några problem här?

Konstapeln, en storvuxen tjurmutant i den typiska blå konstapeluniformen och den välvda svarta hjälmen, ser mer än lovligt sur ut när Berthold kommer närmare.

"Seså! Rör på påkarna. Här kan du inte vara. Det är inget för vanligt folk att snoka omkring här."

Berthold, och de av er som närmar sig ser en stor blodpöl på marken, täckt av lite nysnö. Blodet har även stänkt upp på muren.

Fritz har tyst gått och smutat på sin pipa, som han stoppat full med tobak. Tobaksröken har blandats med anderöken i kylan, en förnöjsam syssla.

När dom kommit fram till mordplatsen så slår han en blick för att se om han kan se något anmärkningsvärt, men han ser till att stå längst bak i gruppen, något skymd av dom andra. Han gör inga ansträngningar att kontakta konstapeln. Mästerkatten avskyr lagmän och har för många gånger blivit störd av dem, han är långt hemifrån och att bli igenkänd här kommer han fram till måste vara minimal, han håller ändå avstånd, stort avstånd.

"Kanske vi ska tala med knegarna istället?" viskar Johansson till de andra. "De kanske vet någonting. Eller så kanske vi kan försöka övertala konstapeln att flytta på sig. En bylings lön är väl inte så hög?"

Berthold tittar ner mot blodpölen en stund till innan han lyfter blicken mot konstapeln med ett snett leende.
Du har helt rätt i att vanligt folk inte har rätt att snoka runt här. Men vem har påstått att vi är vanligt folk?
Och innan du frågar så har jag inga papper att visa DIG. Våra överordnande föredrar dock att vi inte för en massa väsen som involverar en massa giriga herrar så vad sägs om att titta åt ett annat håll under en minut? Trots allt så lever vi i ett dyrt samhälle och tid är pengar.

"Men... Öhhh... Asså..." försöker konstapeln flika in medans Berthold försöker övertyga honom. Han kliar sig i huvudet och försöker komma underfund med vad han fått höra och vad det betyder. Han bestämmer sig för att hans chefs order går före vad den här figuren säger.

"Nepp! Gå härifrån nu och stör inte polisens arbete."

Han greppar Berthold i ärmen och föser bryskt grymtande iväg honom en bit bort innan han släpper honom.

Berthold gör inget direkt motstånd då han tror att detta bara skulle leda till våld som vore onödigt just nu.
Istället rättar han till kläderna och vänder sig om för att gå innan han talar lågt.
Jag är ingen expert på undersökningar men blodspåren säger mig att han blev skjuten här. Jag såg några droppar blod en bit bort vilket pekar mot att han skadade sin motståndare.

Någon nämnde arbetarna här inne. De kanske kan säga varför Clementz befann sig här ute.

Kvack rättar till sin fina klädsel och gör sig klar att ta en diskussion med nötdjuret. Precis när han är klar att gå fram ser han att Berthold yttrar något mer så han väntar en stund.

"Jag tror att det var jag som nämnde det, herr Berthold. Jag tänkte att vi kanske skulle försöka hitta ett motiv till dådet. Kanske blev han impopulär och mördad av de som styr staden, men det måste inte vara så..."

Nej, det har du rätt i. Han kan ju ha retat någon annan av en annan orsak så en pratstund med hans kollegor kan vara givande.
Berthold kastar ett öga bakåt mot konstapeln.
Någon som tror sig kunna prata med den där? Om vi nu vill undersöka platsen bättre?

"Han verkar inte vara så klyftig. Lagens långa arm är sällan det. Kanske är han en mutkolv. Jag vet inte, vi är fortfarande nya i Pirit och vet inte hur det fungerar här. Kanske betalas polismakten av gangstrarna och är kanske inte ovana vid att titta bort om man ger dem en dusör."

Berthold ler lite.
Tyvärr vet jag inte mer om ämnet än så. Någon som kan?
Han vänder sig främst mot Fritz då han har lärt sig att katten kan en hel del underliga saker.

"Tja, jag skulle ju alltid kunna trilskas lite med honom. Kanske är han mottaglig för order från en översnok från Hindenburg?"

"Möjligt, men var hittar vi en sådan, herr doktor?" frågar Johansson som inte riktigt är med på vad Kvack menar.

Krävs nog någon form av bevis eller mycket snabbt och trovärdigt prat. Men man kan inte misslyckas om man inte försöker.

Kvack bröstar upp sig.

"Nå, den Hindenburgske kommissarien Galen som arbetar under skydd. Alltså täckmantel."

"Jag kan ett och annat ord som sägs av vad som sagts i Polisgazetten, som borde kunna passa i en övertygande av tjuren. Vad tror Ni?"

Fritz vill uppenbarligen inte ge sig in i diskussionen med konstapeln, om det beror på att han inte gillar lagmän eller att han uppfattat signaler om att det intuitivt känns fel är svårt att säga. Katten lyssnar om Kvacks kacklande om översnokar och väntar för se om tuppen skall spela ut det kortet.

"Det kan möjligen gå, men riskerna är stora. Att personifiera en av Pyrisamfundets tjänstemän borde väl vara förbjudet enligt Kjellförteckningen?" Johansson tystnar ett ögonblick som om automaten övervägde nästa steg. "Inte för att jag kommer att sitta vaken om vi bryter några lagar, men det kan vara riskabelt."

Fritz står fortfarande tyst men lyssnar intresserat i diskussionen.

Dr Kvack suckar åt Johanssons kommentar.

"Troligen är det väl så. Det faktum att jag är en stolt och vacker tupp kan troligen också ligga mig i fatet för den trångsynthet i hiearkierna i Pyri som ofta stänger ute hedersknyfflar från högre positioner. Allt bara för att de utomordentliga färdigheter som endast förädlade varelser som djur och mutanter har. Misstänksamheten är stor i alla instanser"

Kvack väntar ytterligare några minuter innan han går fram med ett nytt vapen; Sanningen...

"God dag herr tjur. Mitt namn är Kvack. Det kan ju inte vara alltför intressant att stå här på post. Jag är intresserad av det som har skett här, så jag tänkte höra vad Du har att berätta och kanske titta lite själv.

Jag är som Du säkert förstår snok och jag tror nog att jag kan hjälpa till med lösningen på ett så nesligt mord på ett rekorderligt djur som det här. Om Du hjälper till att lösa det hela så kan jag tänka mig att Du kan få en chans på högre lön och mer makt.

Det enda jag har att erbjuda är att vi efteråt går och köper en ny nosring i silver till Er som skulle få vilka kvigor som helst att ge sig hän och vilja att Ni gör dem till kor så fort som möjligt.

Nå vad säger Du?"

"Bäste Kvack! För din och dina polares skull tror jag det vore bäst om du lade ner de där dumheterna och höll er undan. Privatsnokar hör inte hemma här. Ge er iväg nu annars ser jag till att ni blir arresterade för Tillkrångling av Polisutredning och det är ett allvarligt brott skall ni veta.

Om konstapel Glader får höra att ni springer runt här skulle jag inte vilja vara i era fötter, sanna mina ord!"

Tjuren stirrar ilsket på Dr Kvack. Han fingrar lite på sin gamla slitna nosring. Innerst inne kanske han önskar sig en ny ändå, men plikten framför allt!

Tjuren ställer sig med armarna i kors och ser väldigt myndig ut:

"Sade jag inte till er att inte stå här och glo! Rör på er!"

Berthold rycker på axlarna och vänder sig om.
Vi får väl lämna in en rapport om den här fånen. Just nu tror jag inte att det är värt besväret att bråka med honom, eller vad tror ni?

"Jag hörde det där din pärskarns fuling! Om det inte varit för att jag hade ett så viktigt jobb här innanför avspärrningen så hade jag kommit ut och tagit hand om dig. Då hade det blivit finkan för dig."

Tjuren blir minst sagt irriterad när han hör Bertholds kommentar.

"Vi ber så hemskt mycket om ursäkt, herr konstapeln. Vår vän här uttrycker sig lite klumpigt. Vi menar förstås att ni gör ett exemplariskt arbete, herr konstapel. Man måste alltid vara vaksam och ståndaktig. Ni är en exemplarisk konstapel om jag får säga så" säger Johansson som försöker släta över situationen något. Våld löser inte allt här i världen, även om Johansson tror att han skulle kunna knäcka tjurens nacke med sina händer om han skulle komma åt det vill säga.

Kvack hör tjuren, men förstår inte riktigt vad som är så krångligt.

I stället ser han till att se så mycket han kan på platsen.

Det händer inte så mycket mer där utanför avspärrningen. Ni kommer inte närmare då den bistre tjuren håller ögonen på er där han står rak i ryggen med dryg min och korslagda armar.

Istället dras ert intresse till det som pågår inne på gården. Ropen därinne ifrån skanderar allt högre. Ni drar er närmare för att få koll på vad som händer där.

Det finns en öppning i muren som omger området. Den vaktas av fyra konstaplar. Dessa verkar dock inte dela tjurens plikttrognad och gör inga som helst ansatser till att hindra er om ni skulle få för er att passera. På sin höjd drar de några bloss på sina rökpinnar och tävlar om att blåsa snyggast rökringar. En av dem för lite anteckningar om vad som pågår runtomkring i en nött anteckningsbok.

På gården finns två fabriksbyggnader i samma röda tegel som tycks vara karaktäristiskt för hela fabriks- och knegarområdet. I övrigt är den stora gårdsplanen översållad med sittstrejkande knegare. De sitter där i kylan, invirade i filtar och med mössor. För att hålla värmen stämmer de upp i skrålande av slagord och protestvisor. Ni känner instinktivt att om Clementz skulle sett detta skulle han varit nöjd. En knegare som verkar vara lite ledargestalt manar med gester och påhejanden upp till en ny omgång rop och skrän.

Johansson som inte vill blanda sig i försöker utröna vad det är knegarna skanderar.

Arbetarna verkar ju vara trogna Clementz idéer. Undrar om de också gillade honom.

"Skulle mördaren vara en av hans egna?" Johansson spinner vidare på Bertholds tankegång.

"Det finns flera scenarier som skulle kunna vara möjliga."

"Det som först kommer i tanke är naturligtvis att någon tyckt att vargen varit obekväm. I den här kategorin faller väl hans arbetsgivare eller vem som helst av andra fabrikanter som säkert inte vill ha problem i fråga om strejker eller liknande. Att då plocka bort en symbol kan få övriga att lugna ner sig"

"Ett annat scenarie är ju faktiskt att någon inom hans egna linjer kan ha gjort det av avundsjuka, eller för att själv ha blivit komprometterad av något som Clementz kommit på. I den här kategorin kommer också det i och för sig osannolika att någon tagit honom av daga för att utnyttja honom som martyr för att stärka kraften hos missnöjda arbetare ytterligare"

"Detta kan också ha varit en anledning för en motståndare till arbetarrörelsen. Att blåsa under missnöjet ytterligare, för att ha en anledning att ta till ännu grövre åtgärder för att stävja missnöjet."

"Sedan finns naturligtvis möjligheten att det är något helt annat som är till grund för det hela. Hade det varit en varghynda skulle det kanske ha varit ett snedsteg som gjort det, men i det fallet kanske en försmådd make som tagit ut sin aggression."

"Att bli skjuten med en Krutovs tolva gör dock att vissa av gissningarna inte håller speciellt bra, om det inte helt enkelt är för att lägga ett villospår. Är det någon som har några idéer på hur vi får ytterligare information?"

Berthold lyssnar noga på doktorns teorier och blir lite fundersam. Om man tänker så är ju alla misstänkta.
Jag tror nog att knegarna här är villig att prata. De flesta har nog bara gott att säga om men någon har nog något annat att berätta.

"Knegarna skulle vara en bra början. Sen kanske vi bör söka upp personer som kände vargen för att få veta mer om hans person. Knegarhaken möjligen?" föreslår Johansson.

Fritz tar sakteligen och långsamt upp sin pipa och börjar stoppa den samme medans dom står och filosoferar högt. Katten nickar instämmande till förslaget om att prata med arbetarna.
"Låter som ett givet förslag. Kom, vi gör ett försök."
Säger Fritz och börjar så närma sig gruppen. Han ser om dom kan finna någon som röker, gärna någon som sitter ner och där det finns plats att slå sig ner. Han frågar då ..
"Har du eld att dela till min pipa?"
This message was last edited by the player at 21:33, Mon 22 Sept 2008.

Fritz slår sig ner bredvid en knegare som även han puffar på en pipa. Det är en rävmutant som sitter och huttrar och skakar i kylan, trots kraftig överrock och mössa som är neddragen nästan till ögonen.

Han nickar förstående till Fritz fråga. "Visst visst!"

Naturligtvis är det så att denne katt också förstått att rök värmer, tänker nog räven. Han hjälper till att tända pipan samtidigt som han skärskådar Fritz. Honom känner jag inte igen... Och han ser inte ut att höra hit. Undrar vad det är för en...

"Tackar ödmjukast, nog för att röken är tjock i luften idag utan men inget går upp mot tobaken, oavsett väder."
Han nickar gillande åt räven, tar emot elden, puffar igång pipan, drar 3 djupa bloss med fin paus emellan utan att göra någon som helst försök att bryta tysnaden. När så 3:dje blossets fint skapta varma rökringarna försvinnner upp mot den kalla himlen så tar mästerkatten till orda igen.
"Vad är det som händer här egentligen? Är det mordet som alla talar om i staden som gjort att ni samlats här? Vi knegare måste hålla ihop nu!"
Det sista utbrister han som en starkare vers.

Berthold håller sig på lagom avstånd för att lyssna utan att tränga sig på. Han ångrar att han inte har sina gamla kläder på sig.

"Ja, det är klart det är Clementz det handlar om. Han var en hyvens och rättsskaffens snubbe! Det är för ozarns mök bedrövligt alltså! Vi måste visa att vi inte tål sådant här..."

Därefter stämmer han in i en högljudd kör av skrål och rop. Ord som Ulfhielm, knegare och utsugarpatrask utgör huvudparten av budskapet.

"Jaså, du är också knegare? Ny i staden eller? Jensa heter jag förresten" säger han smått hostande i kylan och sträcker fram näven till Fritz.

"Inte för att det är min sak, men herr Fritz har väl aldrig gjort ett hederligt handtag i sitt liv" säger Johansson halvhögt för sig själv. Han blir förvånad över den uttalade tanken. Han kör ett diagnostikprogram snabbt men hittar inget fel, men misstanken finns där. Det verkar som hans personlighetsprogram har ändrat sig en smula. Oroande.

Fritz ger Johansson en snabb blick.
"Automater."
Säger han lågmält och sammanbitet samtidigt som han skakar på nosen. Katten vänder sedan uppmärksamheten åter mot Jensa.
"Jag är uppvuxen i en knegarfamilj och min far slet bokstavligen talat varje dag tills dess att han stupade."
Ljuger Fritz övertygande och sträcker fram sin högra tass i ett redigt hand-tassslag.

"Horribel historia det här med Clementz har jag hört, vem är det egentligen som ligger bakom det fasansfulla?"
This message was last edited by the player at 19:35, Sat 27 Sept 2008.

Jensa tar emot Fritz handslag.

"Jaaa du? Jag vet i alla fall att det var ett planerat dåd. Clementz fick ett meddelande sammma dag som han mördades! Och han lurades till platsen. Jag fattar inte vem som ville honom så illa. Han gjorde ju ingen förnär i onödan. Fast det är klart, det fanns ju de som inte gillade alla hans åsikter. Manufakturägarna gillade ju inte strejkerna...

Men han var ju alltid renhårig och rak! Och inga olagligheter. Nej nej! Om man bryter mot systemet frånsäger man sig rätten att kritisera det brukade han alltid säga. Och all hans tid gick åt till att skriva tal och läsa bokar. Om han inte satt i möten med guvernören eller någon annan pamp. Han hade knappt tid med sina vänner ens, allt för knegarmassornas väl och ve..."

Jensa har tårar i ögonen och stolthet i rösten. Clementz beskrivs i mycket glorifierande termer.
This message was last edited by the GM at 15:47, Mon 29 Sept 2008.

"Ursäkta att jag avbryter herr Jensa, men ni sa att herr Ulfhielm hade fått ett meddelande? Av vem? Var ni personligen bekant med vargherren?"

Fritz nickar när automaten frågar och tittar sedan intresserat och medkännande på Jensa. Ni vet att det är spelad medkänsla, Fritz bryr sig inte ett skvatt om räven bara om deras egna syfte.

Han tar samtidigt ett djupt halsbloss och passar sedan pipan vidare i gruppen, först till Berthold. Tar någon av dem emot, uppmuntrar mästerkatten mer än ett bloss i makligt tempo, allt med ett stort leende, detta leende är dock genuint!
This message was last edited by the player at 21:11, Mon 29 Sept 2008.

Jensa nickar.

"Det kom en postbärare med meddelandet. Clementz läste det och stoppade sedan ner det i fickan. Det verkade viktigt på något sätt.

Jag jobbade ihop med honom, i samma skift. Dagskiftet vid brännugn nummer 5. Tillsammans med Leffe och Storken förstås..."

"Vilken sorg..."
Inflikar Fritz försiktigt.

Kvack tar det lugnt under samtalet.

"Vad hade ni för arbetsuppgifter vid brännugn nummer 5?" frågar Johansson oförtrutet på. "Vad tillverkar egentligen Tagla Cementor? Tagla Cementor stämmer det?" Johansson smakar osäkert på namnet.

Berthold tar emot pipan från Fritz och tar ett bloss. Han smakar på det noga och tar sedan ett till. Han är osäker på om han gillar att röka pipa. Det är något med smaken som han inte riktigt gillar eller som gör smaken sämre än den hos en god rökkorv.
Han skickar pipan vidare men lägger sig inte i samtalet.
This message was last edited by the player at 18:28, Tue 30 Sept 2008.

Kvack vet bättre än att smaka Fritz rökverk.

Johansson skickar vidare pipan. Han är inte skapad för rökning.

"Ja, Tagla Cementor, det stämmer. Vi jobbade mest med tegelpannor och tegelsten... Annars så gör vi bästa cementen i Pirit också!"

Jensa verkar mäkta stolt över sitt arbete, och över att ha jobbat ihop med sin idol, Clementz Ulfhielm.

"Åh, så ni brände tegel. Märklig process det där. Herr doktor jag antar att ni har kunskap om hur detta under går till?" Johansson märker plötsligt att han börjar ointressera sig för Jensa och hela affären Ulfhielm. Oroande. Han fortsätter fråga ut räven. "Vilka brukade Ulfhielm annars umgås med? Var det något speciellt ställe där han brukade roa sig eller så?"
This message was last edited by the player at 17:43, Thu 02 Oct 2008.

Berthold kollar runt bland knegarna om det är någon som visar något större intresse för gruppens närvaro.

"Leffe och Storken säger du var det ni fyra som var det sammansvetsade gänget? Är dom här idag med?"
Fritz tittar sig lugnt omkring för att se vilka just Leffe och Storken är, en stork borde inte vara alltförsvår att hitta i knegarsamlingen.
This message was last edited by the player at 19:59, Sat 04 Oct 2008.

Mycket riktigt finns Leffe och Storken där idag också. De visar sig vara två storkmutanter i slitna arbetaroveraller som står en bit bort.

Som svar på Johanssons fråga om vilka Ulfhielm umgicks med beskrivs detta i glorifierande termer. Han umgicks, eller rättare sagt hade möten och förhandlingar, med Guvernören, företagsledare, ledare, potentater och andra knegarrättskämpar och dylikt som t.ex. lantbruksknegarnas ledare Solvej Brååk. Tid att umgås med vänner hade han inte. Och att "roa" sig som Johansson frågar om möts med himlande ögon.

"Sådant hade inte Clementz tid med. Hans kamp tog upp all tid!"

"Jo, visst vet jag. Men Ni är inte den förste som fascineras av att något som i stort sett rinner kan bli hårt nog att bygga hus av. Och till skillnad från vatten och is så fungerar byggandet även på sommaren"

Kvack vill inte förstöra Fritz fina arbete, så han diskuterar sina saker en bit bortanför Fritz' sfär.

När det börjar talas om storkar och han dessutom får se dessa, så börjar han undra. Han vet att hans egen lekamen ingalunda är gjord för slikt arbete, men så rangliga varelser som storkar i en tegelbränneri? Vad har de egentligen för jobb, med deras svaga benstomme och pinniga ben klarar de knappast av att bära mer än ett par tegelpannor i taget.

Han tittar beundrande på hans egna, mycket kraftfulla, och väldigt röda ben. Benen hade säkert klarat både ett och två lass tegel, värre är det väl med vingarna, tänker han för sig själv.

Han böjer sig menande fram mot Johansson och spörjer.

"En diskussion med nämnda Guvenören kanske kan ge en lösning eller två? Denne Solvej kanske har fått information om att Ulfheim har blivit hotad och av vem?"

Diskussionen verkar klinga av lite och Jensa återgår till att skandera stridsrop. Kampviljan är det inget fel på här inne på fabriksgården! Leffe och Storken och ett gäng andra knegare ansluter. Två konstaplar kommer in på gården och håller koll på situationen. Den ene antecknar lite i sin anteckningsbok. Deras närvaro verkar inte populär. En fyrarmad och klotrund knegarmutant blottar sina bakre oädlare delar åt konstaplarna, trots kylan, och någon kastar matrester mot dem. Deras tilltag möts med idel uppmuntrande rop från kollegorna. Idag regerar knegarna Tagla Cementor.

"Guvenören? Är inte det en mycket upptagen person? Vi kanske ska börja med Solvej Brååk" föreslår Johansson.

OOC: 23:45, Today: Johansson rolled 17 using 1d100. Bildning. Vad vet jag om guvenören?
This message was last edited by the player at 21:46, Tue 07 Oct 2008.

Berthold rycker på axlarna.
Inget mig emot. Men vem är denna Solvej Brååk?

"Vi bör göra en avstämning i postboxen om vad vi fått veta med vad dagen lider, då kan vi be om mer ersättning på en gång, den här historien blir bara större och större verkar det som och då ska vi ha bättre betalt!"
Fritz kliar sig i pälsen under vänstra örat med vänster tass och fortsätter sedan, det kommer vit rök av kylan när kattens varma andedräkt går ut.
"Jag gissar att Johansson eller Kvack är den som kan uttrycka sig i skrift bäst i brevet vi kan lägga där."
Fritz ser fundersam ut, lömsk ut och börjar flina.
"Jag skulle kunna tänka mig att vi ser till att vi skakar av oss eventuella förföljare när vi varit vid postboxen och sedan så sätter vi oss på lämpligt ställe, gränd, tak eller källare i närheten och väntar på att se vem som kollar postboxen. Jag gillar att veta vem jag jobbar med, det är alltid ett användbart vapen i den här branchen, kunskap och information."

"Förträfflig idé herr Fritz. Vem vet vilka sympatier vår uppdragsgivare hyser? Att lösa ett mord är ju alltid en hedervärd uppgift, då den visar att samhället inte tolererar att samhällskroppen angrips, även om det var en del av händerna i det här fallet och inte kroppens hjärna."

"Nåväl, låt oss kolla postboxen först. Sedan är det kanske bäst att vi kryper till kojs och så försöker vi hitta fröken Brååk i morgon" föreslår Johansson.

"Ja, och skriv att vi vill ha det dubbla arvodet från nu. Jag föreslår att Kvack och Johansson kan skriva och lämna noten så tar jag och Berthold en omväg nu istälet för skaka av oss om vi har ögon i nacken, sedan smyger vi och sätter oss på lämpligt ställe att trycka på, vi kan mötas i köket där vi bor efteråt."
This message was last edited by the player at 20:28, Mon 13 Oct 2008.

Berthold rycker på axlarna. Han tror inte att någon förföljer dem men han vet att Fritz är mer van vid stadslivet än han själv.

Han känner sig också lycklig över att inte tillhöra knegarna han ser. Vildmarken var farlig men han kände sig mer hemma där.

"Jaha, skriva. Det är väl inga problem. Men ska vi verkligen höja arvodet? Jag såg mest pengarna som lite hjälp på traven. Det räcker väl att våra omkostnader är täckta?"

"Vi kan vänta med höja det om du vill och tycker det är lämpligt, tills vi vet mer och gjort mer."
This message was last edited by the player at 19:46, Wed 15 Oct 2008.

"Kan ses som oförskämt. Vi vet ju inte vem vi har att göra med. Förhandlingsutrymmet kan vara litet" påpekar Johansson.

"Så, ska vi säga så och ge oss av. Ses hemma om ett tag."
Säger katten och börjar röra på tassarna i kylan som att gå.

"Så herr doktor. Ska du diktera så skriver jag? När jag tänker så mycket matnyttigt har vi inte fått reda på. Några tänkbara motiv det är allt."

Berthold sluter upp bredvid Fritz.
Så någon stämmer träff med Clementz. Han dör men hinner skada den som anfaller honom.
Vi har kommit en bit på vägen.

Ni börjar röra på er längs stadens snöiga gator. Det börjar så smått mörkna så här framåt eftermiddagen. Ni har fått reda på ett och annat och det börjar bli dags att smälta intrycken.

Ni rör er i två grupper: Berthold och Fritz som håller koll på eventuella förföljare och Dr Kvack och Johansson som går i tankar på den lapp man skall skriva och lämna i postboxen.

Berthold och Fritz går småpratande men på spänn och med vaksamma ögon på omgivningen. Vem är den där? Den där i långrock och hatten neddragen över ögonen? Nej han verkar det inte vara någon fara med... De två diskuterar viskande och försiktigt gestikulerande de figurer som skulle kunna vara förföljare. De två kommer dock inte fram till att ni just nu skulle vara förföljda eller övervakade.

"Risken att vi är förföljda är inte så stor. Såna resurser är det inte många som har, jag tycker ändå att vi tar ett extra varv runt samma hus ett kvarter innan postboxen. Jag tycker det räcker, ser vi ingen då så kan vi nog leta efter ett gömställe ganska riskfritt. Vad säger du om det?
Fritz pratar på till Berthold och verkar vara på allmänt gott humör, han ser sig om, inte yvigt och nervöst, utan mer följsamt, med gångtakten, när går runt ett hörn, vänder han t ex huvudet lite extra eller när dom stannar vid något fönster så tittar han i spegelbilder och åt sidorna, vaksam men lugn. Dom tar något av en omväg till boxen för att inte gå tillsammans med Kvack & Johansson.

Nä, det är väl lite tidigt dessutom men det låter som om det kan fungera.
Berthold anar att Fritz är bättre på att hålla koll på eventuella skuggor så han kopplar av och följer mest med.

Johansson föreslår för doktor Kvack att man i brevet koncentrerar sig på de förundersökningar som har gjorts att man berättar om vad man fick reda på av liksynningsmannen Malte och vad man fick lära sig av Jensa. Det är ännu för tidigt att dra några större slutsatser, men man kan berätta att de planer man har för närvarande är att kartlägga Ulfhielm och hans umgängeskrets till att börja med.

"Nå, Johansson.

Skriv då följande:

Mötte herr Malte Kropp, likbesynare. Ulfheim kadunderdödad av Krutovs tolva, gullticka i munnen. Som långt tidigare i olösta mordet av Petr Krutov. Flera knivviftande mördare, en svårt ansiktsbiten, långskäggad?, av giftladdade frihetskämpen.

Glader utreder, dåligt hopp om lösning. Polisgazetten skrev mycket då, 92.

Arbetarsamtal gav att Ulfheim inte slåss. Skrev i stället. Kanske något nedtecknat hemma?

Diskussioner med knegare. Ulfheim fått brev. Ej hittat. Hjälten talat med allehanda. Nämndes guvenören och Solvej Brååk samt fler. Mer undersökningar om dessa."

Kvack funderar lite.

"Malte sade inget om brevet som Malte fått. Kanske fanns det kvar på mordplatsen. Eller kvar i en ficka, om inte lagens långa klövar tagit den."

"Ska någon av oss ge sig tillbaka till Cementor eller skall vi ta det när det är mörkt? Risken är dock att det försvinner i snön. Å andra sidan så verkade inte tjuren speciellt samarbetsvillig. Å andra sidan borde vi kanske i så fall kontrollera med Malte också?"

"Ska jag diktera det sista eller tänkte ni högt herr doktor? Jag måste säga att ni skriver både kort och kärnfullt. Kanske skulle ni kunna få ett jobb på Polisgazetten med de ordkonsterna?" Johansson plitar med automatsnabb hand ner bokstäverna. Om det är någonting som Johansson förstår sig på så är det språk!
This message was last edited by the player at 16:27, Wed 22 Oct 2008.

"Men tanken, min skarpögde Johansson, är faktiskt att ha texten skriven för publicering. Det var ju en av rekommendationerna från vår okände uppdragsgivare.

Nejdå, det sista var bara en fråga till Er alla. En fråga som ännu inte fått något svar"

"Vi kan väl smyga dit när det börjar skymma. Risken finns ju att vi blir arresterade för att visat ett förargelseväckande plyte eller någonting dylikt." Johansson lägger in det färdigskrivna brevet i postboxen. Han tittar om det finns några vidare instruktioner i lådan.

Fritz har hållt utkik efter lämpligt ställe som han och Berthold kan sitta och trycka på och se om någon kommer för hämta brevet.

Kvack passar på att plocka bort lite snöglopp från fjädrarna medan han väntar på besked från Johansson.

Han funderar för sig själv om han själv, skarpögd som få, borde ta sig in på området vid Cementor. Risken är dock att den tjuriga konstapeln kanske fortfarande är kvar, om han inte har lämnat över patrullen till någon annan.

Berthold drar mössan längre ner i pannan och lutar sig mot en vägg. Han misstänker att det blir en lång och kall väntan.

Berthold och Fritz har nonchalant ställt sig tvärs över gatan, mittemot byggnaden där postboxarna finns. De drar upp kragarna och kurar ihop sig i kylan. Det kommer att bli kallt att stå här länge... Tankarna går till ett mål varm mat, ett glas värmande tokjos eller en saftig rökkorv.

Dr Kvack och Johansson har färdigställt brevet och levererat det i postboxen och gör sig redo för att gå vidare. De aktar sig noga för att alltför tydligt visa att de känner de båda som står mittemot.

Plötsligt bryts lugnet då ett fönster till ett närliggande kafé slås i tusen bitar och en väldigt liten barkaktig mutant kommer utfarande. Efter honom kommer en kastkniv farande som med en hårsmån missar hans huvud. Kniven slår in i väggen tvärs över gatan, ett par decimeter från Berthold.

Ut ur kafét kommer ett gäng på sex stycken grovhuggna råskinn rusande med tillhyggen i händerna. "DÖ MUTANT! DÖ!" vrålar den förste.

De som vistats i Hindenburg slås snabbt av en isande och otrevlig tanke: Nimrodbrigaden!
This message was last edited by the GM at 19:47, Wed 29 Oct 2008.

Fritz morrar instinktivt illa och högertassen har reflexmässigt hamnat på ryggen under västen på handtaget till den lilla, men ack så vassa, miniyxan.
"Här kommer problem!"
Vässer han till Berthold, fortfarande med en isande blick mot mutanthatarna. Den kyliga kroppen har från kall och stel på en bråkdel gått till pulserande och varm. Fritz avvaktar.

Den korta, satta mutanten gör en bakåt kullerbytta och skriker:
Nimbrobrigaden! Ta skydd!
Han halar upp en kofot i vänster handen och en dubbelpipig hagel pistol i högra medan han tar sig upp på fötterna och backar mot tegelväggen på motsatta sida. Han höjer pistolen mot Nimbroanhängarna.
Jag är så in i möken inte med på era skiit fasoner! Hellre livstid på Nordholmska!
Spottar han ur sig och avfyrar skott mot råskinnet som ser ut som deras ledare, en högrest man med helskägg och en kedja i handen.
Kvasten av kulor missade och slog sönder gatlyktan strax ovanför deras huvuden och försänkte dem i ett regn av glassplitter, paraffin och gnistor. Tallen svor till och riktade pistolen igen med syfte att denna gång blåsa huvudet av ledaren.
This message was last edited by the player at 09:48, Thu 30 Oct 2008.

Fritz har plötsligt sin revolver i tassen riktandes mot råskinnen. Det är 44an och han spänner hanen och hoppas att bara åsynen av detta muskedunder skall göra att dom försvinner ifrån platsen.
"Stick!"
Väser mästerkatten aggressivt, hans päls är rest och ögonen lyser av hat mot nimrodarna, det är inte första gången han stött ihop med sådant slödder.
This message was last edited by the player at 10:59, Thu 30 Oct 2008.

Johansson har hört och läst om Nimrodbrigaden. Ouppfostrade sällar utan finess och elegans. Tycker tydligen inte om mutanter heller. Det är inte Johanssons plats att lägga sig i politik eller så, men för närvarande är de ett tydligt hot mot hans arbetsgivare. Han springer fram till den närmste av busarna säger med artig röst: "Ursäkta, men det här kommer att göra dig mer ont i morgon än det gör mig!" Han klipper sedan till nimrodbrigadisten. Slaget är dock klumpigt och missar grovt. Automaten lovar att inte göra om ett sådant felriktat slag.
This message was last edited by the player at 13:53, Thu 30 Oct 2008.

Kvack blir inte glad åt att höra och se någon bli jagad. Å andra sidan blir han inte heller glad över att se att det är Nimrodgardister som jagar. De brukar vara väldigt övertygade och ointresserade av att höra argument mot deras ganska skeva sätt att tänka.

Jag tror att de skulle det lite lugnare om de fick höra en glad trudelutt.

Han tittar ut det närmaste taket han kan hitta och hoppar upp på det.

Tallen ser förvånat mot de han hade trott var en liten grupp socialiserande mutanter och förtydligar Fritz hot.

Ni bör ge er av! Jag vill int' ha fler liv på sinnet just nu... eller så vill jag det, stick innan jag ändrar mig!

Han viftar med pistolen och hoppas han slipper avfyra sitt sista skott, han är nämligen inte mycket av en närstridskämpe, även om ilskan finns där finns inte rå styrkan.

Men om det är slagsmål ni vill ha är det slagsmål ni ska få!

Säger han och medan han avfyrar sitt sista skott (siktat noga) mot busen till höger om Johansson.
Han avfyrar, men skotten missar och kulorna viner rakt in i caféet där förskräckta mutanter börjar skrika och ha sig.
Allt som började så bra med att han hittat till Pirit, nu har för tusan Ulfhelm död och han vart till råge på allt hittad av de få gnistor som fanns i Pirit, suck. Ifall det inte vore för de här vänliga själarna skulle han definitivt vara död, lite tur hade han kanske iallfall... eller?

Berthold håller sig ganska avvaktande. Han har bara hört antydningar om Nimrodbrigaden men de verkar vara några riktiga busar. Han drar ner mössan en aning till för att de inte ska se hans hud så klart och kliver fram från väggen. Dock ser han till att ha Fritz mellan sig och busarna.

Bråk på gatan får hederligt folk att fly undan. Gangsteruppgörelser hör inte till ovanligheterna och den med minsta sans och vett vill inte bli indragen i sådana.

Kvack flyger upp på taket, den jagade lille mutanten bränner av sin pistol och får huliganerna att backa men deras ilska mattas inte. Förmodligen visar hans beteende bara än mer tydligt på det faktum de redan vet, att mutanterna måste bort ur Pyrisamfundet och det är deras jobb att göra så att detta snarast blir verklighet. Båda skotten missar.

Dock visar det sig att de har fler vapen riktade mot sig. Fritz halar upp sin gigantiska fornrevolver till hot.

Johansson bryter fram och försöker slå ner en av nimrodhuliganerna men missar grovt. Den attackerade svingar vilt en träklubba mot automaten. Johanssons försvarsprogram är dock med på noterna och han lyckas ducka undan i tid.

Under några ögonblick står allt stilla...
This message was last edited by the GM at 14:50, Sat 01 Nov 2008.

Fritz tar ett bestämmt steg framåt mot mutanthatarna, fortfarande med revolverna riktad mot den som verkar vara ledaren, han använder båda tassarna hårt kramande.
"Jag säger det inte en gång till! Stick härifrån!"
Säger han samtidigt med hög och myndig stämma, kattögonen är stora, dom sveper över vad han just nu börjar se mer och mer som sitt byte. Han borde kunna skjuta skallen av minst en och sedan kötta sönder en till med yxan tänker han. Han ler och väser lågmält.

Johansson avvaktar. Även om han inte skulle ha någonting emot att krossa käkbenet på sin motståndare så kan han lika bra klara sig utan mer våld i dag. Han finner ingen glädje i att bruka våld, han finner för den delen ingen avsmak i att göra det heller.

Berthold överväger sina val. Han tycker att de är lite för synliga här så han håller tyst men står redo att ta strid.

Den som agerar som ledare för gruppen har Fritz revolver riktad mot sig. Han blick är kolsvart och utstrålar rent hat. Han funderar några ögonblick på om katten verkligen skulle trycka av. Blicken växlar till Johansson och Berthold som står beredda att gripa in. Sedan till den lille träaktige mutanten och sist tillbaka till Fritz revolver igen.

Han spottar ilsket på marken framför honom och hötter med pekfingret. "Vänta bara! Ser jag någon av er igen kommer ni förbanna den dag era smutsiga mödrar födde er..." Sedan börjar han backa tillbaka och försöker se nonchalant och stark ut. Hans medhjälpare följer honom, men de släpper er inte med blicken för en sekund.

Låt mig korrigera Er en smula bäste herrn. Jag föddes inte utan kom från ett ägg. Jag håller kurser i biologi på universitetet i Hindenburg om det skulle intressera herrn?

Visserligen var det mesta med mutanter inte som dess dumdjuriga motsvarighet men mannen verkade inte vara typen som brydde sig om skolgång ändå. Och han var redan på defensiven så varför inte hälla lite salt i såren? Ren dumhet hade aldrig stått speciellt högt i kurs hos tuppen.

Fritz blir rasande när det blir tal om hans kattmoder som nunnorna som fostrade honom inte ens sett, så går det när man ger drägg en chans tänker han.
"Nu har du ett val antingen springer du härifrån med ditt fungerande ben eller så skjuter jag skallen av dig med din dumma fan!"
Säger katten märkbart irriterat samtidigt som han med våldsam snabbhet avancerat fram till den backande ledaren. När han är en meter ifrån sätter han revolvern mot hans högerben och trycker av. Det blir en blodig historia. Han spänner direkt hanen igen när skottet gått av, låter den svepa över den idiotiska gruppen som just förolämpat fel katt för att sedan stanna med den mot just han huvud.
This message was last edited by the player at 11:36, Tue 04 Nov 2008.

Tallen bröt hagelpistolen, tyckte ner två nya Müllerska 12 grammare i den men lämnade den bruten.

Ni borde ge er av, de eftersom att min vän här är inte lika skonsam som jag...

Han lät hagelpistolen vila i armvecket, det här artade sig faktikt ganska bra, det finns iallfall sympatisörer för våran verksamhet. Han greppade kofoten hårdare med vänsterhanden och beredde sig på att de skulle anfalla när som hälst.

Jag skulle ha blåst huvena av er alla när jag hade chansen! Jag räknar till fem, fly nu eller dö!

Men Fritz?

Säger Kvack tyst för sig själv.

"Skickligt skjutet, herr Fritz" anmärker Johansson med förvåning och beröm i rösten.

Knallen är fruktansvärd. Fritz känner hur hans skarpa hörselsinne blivit bedövat, han hör dock Johanssons uppskattning.
This message was last edited by the player at 18:25, Tue 04 Nov 2008.

Tallen blir smått irriterad på automaten som just avbrutigt hans taktik att skrämma iväg dem utan att döda.
En...
This message was last edited by the player at 20:09, Tue 04 Nov 2008.

Berthold suckar över Fritz beteende. Visserligen beklagar han inte busens smärta eller skada, men det såg ut som om de skulle gå sin väg. Nu var risken stor att de ångrade sig och tog till våld.

Mannen Fritz skjuter faller omedelbart till marken med ett vrål. Benet trasas sönder strax ovanför knät och underbenet skiljs från resten i en blodig sörja som snabbt färgar snön. Han smärtskrik blandas med en gurglande men solklar order: "DÖDA DEM! DÖDA DEM!"

De andra kastar sig undan efter någon form av skydd. Det finns inte mycket att tillgå så här på gatan så här mitt i vintern, en och annan parkbänk och dylikt. Skräck blandat med ilska lyser i deras ögon. Deras ledare är svårt sargad och missdådarna, ett par simpla mutanter med anhang står inför deras ögon.

Männen är beväpnade med tillhyggen. Två av dem drar upp en kastkniv respektive en kastyxa. En av dem har en skarprättarderinger...
This message was last edited by the GM at 18:17, Tue 04 Nov 2008.

OOC:

Ok, initiativordningen är som följer (oaktat bonusen för respektive vapen):

Tallen: 28
Fritz: 27
Johansson: 19
Nimrodhuligan 6: 19
Nimrodhuligan 3: 18
Berthold: 17
Nimrodhuligan 2: 17
Nimrodhuligan 4: 13
Nimrodhuligan 5: 11
Dr Kvack: 9

Nimrodhuligan 1 - Utslagen!

Det är inte nödvändigt att posta i denna ordning

Ni slår om ni vill slag för anfall, undvika, skada samt eventuellt övrigt ni tycker är relevant. Ni håller själva koll på era rollformulär!

This message was last edited by the GM at 18:21, Tue 04 Nov 2008.

Fritz skakar på huvudet, han går ett steg närmare och sätter revolvern mot huvudet på den stupade. Han är tämligen lugn. Han trycker av den ännu en gång riktat mot huvudet. Det är en fruktansvärt obehaglig syn som sker när den enorma revolverna bokstavligen talat trasar bort huvudet på mannen.
Sedan vrålar han till nimrodarens kumpanerna.
"Försvinn härifrån! Nu!"
This message was last edited by the player at 18:33, Tue 04 Nov 2008.

Kvack hukar sig däruppe på taket, men försöker gala.

Tyvärr har han fått en tupp i halsen och ut kommer bara ett hack.

... Två...

Han slår ihop sin müller.

... Tre...

Lägger an.

... Fyra...

Han siktar på Nimrodhuliganen som ser störst ut, nummer fyra (Siktar noga)
This message was last edited by the player at 20:45, Tue 04 Nov 2008.

Situationen har gått över styr. Från ett stillsamt spaningsjobb till kallblodigt mord. Fritz inser att den döde nimrodarens kumpaner är vittnen till mordet och dom har inte samma möjligheter här som i Hindenburg, där katten lätt kunnat skaffa både gömställe och skydd. Vittnena måste röjas ur vägen kommer han fram till och avslutar därmed sin skrämsel-teknik. Vad som just skett, rent känslomässigt eller samvetsmässigt verkar inte röra Fritz i ryggen överhuvudtaget.

Johansson knyter högernäven och ger närmsta nimrodbrigadist en smäll. Om inte nimrodbrigadisten kan undvika så träffar han. Han duckar sedan kattlikt undan eventuella utfall.

OOC: Träffar med näven och gör totalt 13 i skada. Stridskonst är mumsigt, speciellt parat med skadebonus. Lyckas också använda Undvika med ett färdighetslag på 2.
This message was last edited by the player at 12:08, Wed 05 Nov 2008.

Berthold står stilla. Helt stilla och försöker bara hålla sitt uttryck neutralt. Han har just bevittnat en avrättning och den gör honom inte vidare glad. Dessutom är han helt hopplös i närstrid och vill helst springa långt bort.

Fritz avrättar brutalt Nimrodhuliganernas ledare med ett skott i huvudet.

Johansson tar i med hela sin automatkropp och får till en riktig pärla i tinningen på närmsta huligan (ooc: nr 6) som inte lyckas ducka undan i tid. Han faller tungt i marken, medvetslös redan innan han fallit.

De övriga tittar på varandra, speciellt efter Fritz avrättning av deras ledare. Det är uppenbarligen dags att fly. De har nästan innan de hunnit blinka decimerats betydligt, en är död! Den med derringern (nr 3) avslutar med att skjuta mot den värste av motståndarna, den kallblodige katten!
Grov miss!

De med kastvapnen ger sig på Fritz och Johansson. En kastkniv seglar förbi Fritz och kastyxan kommer rullande genom luften mot Johansson som dock med en smidig rörelse flyttar sig ur vägen.

Den som tallen siktar på har inget annat att göra än att försöka fly, hukande med händerna hållandes om huvudet.
This message was last edited by the GM at 19:15, Wed 05 Nov 2008.

Antagligen är det inte enligt Fritz planer, men en skön (enligt Kvack själv) sång höjer sig stark och klar över den skabbiga stadsdelen när Dr Kvack tar i ända nere från klorna!

"KUCKELI-KUCKELI-KUCKELI-KUUUUUUUUU!!!!!"

Han sträcker sin hals ömsom mot skyn och ömsom mot huliganernas sargade led. Kacklandet är starkt i början, men han kommer att fortsätta med sången så länge det behövs för att lugna såväl huliganerna som sina egna förtrogna. Hur han skall hantera kissen senare har han ännu inte bestämt...

Så nu börjar alvaret hinner Tallen tänka innan han brassar av Müllern mot den Nimrodfegisen som försökte fly, blykulorna gjöt sig ett med hans rygg samtidigt som han flyger framåt och landar på näsan, ett skri av smärta hörs medan blodet flyter ut i snön. Han flyttar pistolen mot nästa offer: den derringer prydda gestalten som Tallen kände som Bullas.
Han var en tragisk gestalt med krokig näsa och veka muskler som gillade spela kejsare... och fuska därtill!

Återigen går revlovern av när Fritz försöker skjuta en flyende, det dånar av knallen. Det är en miss och den grovkalibriga kulan slår in i en vägg intill. Fritz trycker ner revolvern i byxlinningen och springer istället efter med sin mini-yxa.
This message was last edited by the player at 20:30, Wed 05 Nov 2008.

Tallen skjuter ner en av männen som skriker till, men som snart tar sig upp på fötter igen. Han är sårad i ryggen, men inte dödligt utan han kan fortfarande förflytta sig hjälpligt. Fritz skjuter mot ytterligare en motståndare men missar.

Dr Kvack kuckelikuar förskräckligt högt uppe från sitt tak. Alla närvarande känner sig märkligt påverkade av tuppens galande.

De överlevande flyr fältet nerför gatan.

OOC: Ny SR!

Tallen: 28
Fritz: 27
Johansson: 19
Nimrodhuligan 3: 18
Berthold: 17
Nimrodhuligan 2: 17
Nimrodhuligan 4: 13 (skadad av Tallens skott)
Nimrodhuligan 5: 11
Dr Kvack: 9

Nimrodhuligan 1 - Död!
Nimrodhuligan 6 - Utslagen!

Dr Kvacks kuckelikuande påverkar hela omgivningen. Jag vill att samtliga slår 1T100 i dicerollern ställt mot FYS x 5. Slår ni över har ni -25% på alla handlingar så länge Kvack kuckelikuar +1T4 SR!

Fritz stannar upp och drar upp revolvern igen, han siktar på den flyende som är närmast honom och bränner av ett kadunder, återigen den fruktansvärda knallens obarmhärtiga ljud som slår och studsar mot väggarna som omger.

Tallen är obanrmhertig och just som den skadade reser sig brassar han av sitt andra skott mot hans rygg.

Men dö då!

Tallen blir smått bedövad av skotten som trubbat hans balanssinne vilket resulterar i att han blir stående med raklång arm tills han åter fått grepp om händelse förloppet.

OOC: Har tuppen någon galande förmåga? -25%?
This message was last edited by the player at 20:24, Thu 06 Nov 2008.

Johansson är totalt utslagen av Kvacks högfrekventa galande. Tydligen så påverkar tuppens inte så ljuva stämma någonting vitalt i automatens robothjärna. Johansson försöker slåss mot eventuella nimrodbrigadister som fortfarande känner sig morska, men stapplar mest runt som om han hade dragit i sig en oljegrogg för mycket. Han varken träffar eller kan försvara sig mot eventuella anfall.

"Allvarligt fel! Allvarligt fel! Måste starta om filregistret!" mässar han om och om igen.

OOC: Misslyckades både med attack och försvar och ganska grovt. -25 procentenheter på alla handlingar gör saker och ting lite svårare. Förhoppningsvis så påverkar det nimrodtokarna också.

Berthold finner Dr Kcacks galande underligt. Det verkar innehålla toner som är synnerligen udda. Han håller dock sin sinnesnärvaro och beslutar sig för att det är tid att diskret dra sig tillbaka. Han börjar med att gå in i en mörkare skugga.

Kvack fortsätter att gala för full hals. Det verkar som om han försöker bygga ett Crescendo som låter ännu högre.

OOC: Jajamen, sonarattack. Vet dock inte om RBT påverkas?
This message was last edited by the player at 23:49, Sat 08 Nov 2008.

OOC: Ultraljudsvågor borde skaka om RBT lika väl som andra mindre bepansrade varelser. Borde kanske till och med skaka om dem mer. Vågor utbreder sig snabbare i metaller än i kött.

Tallen släpper sin pistol och förbereder sig på de anfallande brigisterna

Två av den skottskadade nimrodhuliganen hjälper sin sårade kamrat. De raglar iväg nerför gatan så fort de någonsin kan. Skottsår, panik och tuppens galande gör deras flykt kaotisk, men flyr gör de.

OOC: Japp vi antar att kuckelikuandet påverkar även RBT. :)
This message was last edited by the GM at 21:55, Mon 10 Nov 2008.

En yr Tallen springer efter för att försöka stoppa deras flykt, ifall det finns fler av dem så vill han inte att de hittar dem.

Johansson sätter sig ned och dunkar sina nävar mot sin plåt-och plastics skalle. Det där var högst obehagligt...

Även Fritz är illa påverkad av skrålandet, han stannar upp och ställer sig för att luta sig mot en vägg.
"Förmökarns tuppskrälle! Väldigt intelligent att se till att sänka sina egna."
Utbrister han mest för sig själv då tuppen fortfarande är uppe på taken. Han går den tillbaka till gruppen och ser och frågar om någon blivit skadad.

"Jag tror vi får lägga ner spaningarna för idag. Vi måste ge oss av skyndsamt härifrån, skottlossning i den här staden vet jag inte vad det ger för reaktioner."
Katten är som alltid lugn som en filbunke, ögonen ser harmoniska ut, men kroppen och blicken är vaksam och beredd. Han vet att den närmaste tiden är kritisk att bli upptäckta av fel klientel, som länsman.. om dom inte ger sig av.

Efter bara ett par ögonblick förstår Tallen att han inte kommer komma ifatt dem, fan! Han vänder tillbaka till de andra mutanterna och roboten.
This message was last edited by the player at 08:36, Thu 13 Nov 2008.

Berthold kliver ut ur skuggan.
Jag tror att det tar en liten stund innan polisen kommer. Som jag förstår det så är en del av den köpt av skurkar och resten vill inte dö i onödan så de ger eventuella skyttar lite tid att komma undan. Men vi bör nog försvinna snabbt ändå.

"Är min herre oskadd?" frågar Johansson den lille mutanten. "Det var i rättan tid vi kom annars så hade ni nog åtminstone fått några brutna ben, kanske en bruten näsa och vem vet ni kanske skulle vara död!" Det sista påståendet är ett enkelt konstaterande från automatens sida. Att folk dör eller blir lemlästade är ingenting som Johansson ser någonting hemskt i. Han har gjort några lemlästningar själv, givetvis å tjänstens vägnar. Det är ju ingenting han finner ett nöje i.

När Tallen kommit tillbaka går Fritz fram och sträcker fram högertassen och ger ett ordentligt stadigt och fast tassslag.
"Fritz av Hindenburg!"
Han granskar den lille aggressive mutanten dom just hjälpt.
"Vad var det där om?"
Frågar han sedan.

Mitt namn är Tallen och jag kommer även jag har bott i Hidenburg.
Jag tror ni har rätt att veta vad det hanlade om eftersom ni faktiskt hjälpte mig riktigt mycket.

Han besvarar handslaget och ser på roboten.

Jag har klarat av värre situationer än det här... även om det inte gick så bra den gången. Jag är i vilket fall en seglivad typ, helt annorlunda än er veka typer, inget ont sagt, men det är ett faktum.

Han såg tillbaks på han som hade tagit striden mot brigisterna.

Vi bör iallafall ge oss av, de kanske inte är lika snabba som Hidenburgs polisen, men oss fattiga tar de mer än gärna!
This message was last edited by the player at 09:29, Thu 13 Nov 2008.

Johansson gör en snabb uppdatering av sitt skyddsprogram för att även inkludera Tallen. Han måste verkligen göra en ny förhandling om sitt arvode. Han söker i sitt minne efter storleken på det nuvarande förhandlade arvodet. Ingenting. Automaten gör ännu en sökning. Fortfarande ingenting. Han kör ett diagnostikprogram. Inget fel. Han söker efter en lista på nyligen raderade filer. Där är den. Han försöker återskapa den, men det är omöjligt.

En sekund efter att Johansson börjat sökningen efter den raderade filen ger han upp. Förhoppningsvis så kommer doktor Kvack att betala Johansson i tid och den överenskomna summan.

Tid förflyter! Om det är sekunder eller längre tid kan ni inte bedöma, möjligtvis att Johanssons automathjärna kan, men inte ni övriga. En tillfällig handlingsförlamning efter den skrämmande händelsen på gatan. Snön på marken är befläckad av blod. Ni tittar på varandra. Vad skall ni göra?

Men in i Möken, vi drar! Har ni något ställe eller?

Tallen börjar bli nervös, de andra ser ut att vara brydda över dådet... de kanske inte är rätt virke ändå...

Jodå, men jag tror inte att vi ska röra oss direkt dit, eller?
Berthold vänder sig delvis till Fritz som han anar känner till en hel del om den mindre lagliga delen av samhället.

Tallen avbryter honom abrupt.

Så klart! Eller borde vi stanna och förklara att vi "i självförsvar" avlivat människor?

Ger Berthold en dryg blick innan han ser på Fritz.

Eller vad säger katten?

Johansson tittar mot doktor Kvack. Det är inte Johanssons plats att avgöra vem eller vilka som ska få besöka boningen. Och inte kan han vara värre än Hoggler?

Den samvetslösa katten sitter över nimrodledaren utan huvud. Han söker igenom hans fickor och kläder med snabba och vana tassar, hans handlingar och lugna ögon talar om att den hemska massakern inte berör honom ett dugg. Tittar upp samtidigt.
"Vi ger oss av nu. Ingen tid att hinna dölja något, se till att få med er alla era tillhörigheter och vapen, lämna så lite spår som möjligt. Försök dölj fotspår."
Katten pekar mot en gränd och ställer sig upp, börjar själv med släpande rörelser sudda ut var hans baktassar stått. Sedan tar han ledningen mot gränden, han gör så gott han kan att i snabb takt dölja sina tassspår i leran och snön efter sig när han går. Katten är fortfarande inte uppjagad eller hetsig, dock metodisk och effektiv i det han gör.

Johansson följer efter katten. "Herr Fritz har rätt, det är bäst om vi lämnar den här platsen nu. Jag antar att det motverkar vårt syfte att bli arresterade."

Var bor ni?

Tallen tar ett vant hopp, som är betydligt längre än man skulle kunna tro om den lille mutanten, och hoppar upp på ett skärmtak till huset brevid och nämner att det är det smartaste sättet att undvika fotspår i snön, varpå han klättrade upp på taket och började med ett visst mått av besvär försöka hålla samma fart över takfoten som de där nere höll.
This message was last edited by the player at 20:45, Wed 14 Jan 2009.

Kvack anser inte heller att Tallen verkar värre än Hoggler. Å andra sidan anser han att Hoggler faktiskt är allra längst ut på den måttstock som Kvack tänker sig. Tallen är inte speciellt nära centrum heller. Eller Fritz för den delen...

Johansson och Berthold ligger väl någonstans i mitten medan Kvack, fredsivrare som han är, finns på andra sidan mitten. Så här när han tänker efter så väger det faktiskt över ganska mycket åt den 'andra' sidan... Han har dock inget önskemål att flytta sin moraliska mittpunkt längre åt våldshållet. Han ryser vid tanken på hur långt ut mot extremen detta skulle ta dem. Bättre då att fortsätta arbetet att sprida sitt lugn till alla parter i partnerskapet.

"Vi får ta oss hem. Frågan är om Ni hittar hem utan min hjälp?"

Han tittar frågande på sina vänner.

"I så fall kan jag visa Tallen till vår boning över taken"

Tuppen vill naturligtvis visa att fler kan ta den vägen. Han tittar fundersamt på  Tallens ben, innan han som av en händelse råkar vika undan sina kläder för att visa sitt eget, klarröda och mycket kraftiga lår.

"Jag har ett otal vägar memorerade, herr doktor. Det ska nog gå förträffligt. Att ta takvägen kan nog vara en bra idé, men ta det försiktigt, jag är ingen byggnadskonstruktör, men vissa tak kan vara dåligt underhållna" påpekar Johansson. Har man ansvar för att uppdragsgivaren ska beskyddas så har man.

Tallen fick syn på tuppens lustiga jämförande och såg att tuppens var ungefär lika tjockt, längre och mindre stuprörs format, dock likväl ungefär lika tjockt.

Skulle vara mig ett nöje.

Sade han och tog ansats att ge sig iväg över taken.

Berthold följer efter Fritz utan ett ord. Han siktar in sina steg mot andra fotspår och hoppas på att hans tämligen normala sulor inte ska synas i mängden.

Kvack tittar lite till på Tallens ben, men beslutar sig för att hans röda ben är bra mycket snyggare.

"Nåväl, vi ses där", säger han och gör ett fint skutt upp till taknocken där han börjar svaja åt vardera sidan innan han finner för gott att sätta sig ner.

Han reser sig dock och börjar jogga lite över taken men när han ser att kusten inte innehåller några konstaplar eller andra orosmoment skuttar han ner på vägen och tar sig den kortaste vägen tillbaka till gömstället.

Ni delar upp er för färd tillbaka till er bostad. Dr Kvack visar Tallen en väg uppe på taken. Det skall dock visa sig att den lille mutantens ben inte alls lämpar sig lika bra för långa och höga hopp som tuppens, men han är liten och smidig. Det går en stund men en bit bort får man ta sig ner på marken igen för färd till fots.

De andra vandrar på bakgator och genom gränder, noga med att inte lämna spår i onödan. Blickar kastas över axeln, blickar från förbipasserande undviks.

I vilket fall som helst så kommer ni en stund senare hem till er vindsvåning. Efter att han sonderat omgivningarna kan ni inte sluta er till att ni övervakas eller är förföljda. En stunds lugn följer. Kanske något varmt att dricka, kanske något starkt, kanske lite mat i magen...

OOC: Vi antar att inget mer av intresse för äventyret händer denna kväll. Om ni vill bekanta er lite mer med varandra så lämnar jag lite utrymme nu för detta. Min nästa spelpost kommer att vara från nästkommande morgon, och då får vi se vad ni hittar på då! :)

Det här var ju fint. Har ni balkong?

Frågade Tallen när de steg in i lägenheten.

Kvällen blir tämligen avslagen, förmodligen med tanke på de allvarliga händelserna. Tallens trevande försöka att vara social ger inte upphov till någon större glädje eller något större engagemang. Ni äter och dricker lite under relativ tystnad och går till sängs relativt tidigt.

Ni vaknar upp till en ny dag. Tankarna återgår till det jobb ni åtagit er: Jakten på Clementz Ulfhielms mördare. Dagen innan hittade ni några spår att följa upp vidare.

Vad skall ni göra nu?

Tallen tackar nej till målet eftersom han vart illamående av att äta levande varleser (ja inklusive växter...).

OOC: Har ni balkong? I så fall sätter han sig där.

Johansson har som vanligt gjort lite hushållsbetyr under natten förutom den timme han ägnar åt vila. "Kanske det är bäst att vi går igenom vad vi vet om Clementz Ulfhielm och mordet" föreslår automaten. "Vi vet att han blev skjuten med en müllersk hagelbrakare fylld med ett dussin jyckar, en så kallad krutovsk tolva. Tydligen skulle tolvan vara ett tecken på att den dödade är en förrädare, men förrädare mot vad? Knegarrörelsen? Vi vet också att han hade en kollega i Solveig Brååk, var det inte så? Vi kanske skulle hitta rätt på henne. Vi skulle också kunna uppsöka någon eller några av stadens tidningar. En person som Ulfhielm måste väl ha haft några skriverier om kring sig och sin person. Kanske finns det någonting att hitta där? Några andra förslag?"

Vad sägs om att söka upp en läkare eller någon som säljer örter eller liknande. Trots allt så har vi en mördare som har fått sig ett rejält bett av sitt offer.

"Möljigt, herr Berthold. Jag misstänker att mördare och annat löskefolk inte går till så någräknade bensågare utan till någon mer ljusskygg individ. Kan vara svårt att hitta, dessutom så är det inte bra för läkaren om det kommer ut att denne pratar om kunderna. En sådan bensägare måste leva på att han håller en viss sekretess."

Så ni är privatsnokar? Vem arbetar ni för? Dessutom skulle jag vara intresserad i att veta om ni är på vår sida eller Härskarnas...

"Vår sida? Härskaren? Är det kejsaren Du menar? Naturligtvis står vi oss inte upp mot kejsaren, det vore dumt. Däremot kämpar åtminstone jag för att öka förståelsen och acceptansen hos andra när det gäller mutanter av alla slag"

"När det gäller ljusskygga läkare kan jag tänka mig att den slemmige typen i träsket kan vara en sådan drogkokare efter vad jag hört. Kräx eller vad han nu heter. För en näve mynt brukar vem som helst kunna fås att prata"

Kvack funderar lite till.

"Om vi vill följa spår som inte är alltför kalla, trots dagens frostighet, så bör vi nog besöka de svampiga markerna utanför staden. Jag hoppas och tror att Solveig lever ett tag till"

Jag försöker hålla mig utanför samhällets stridigheter. Trots allt är jag bara på besök här. Men jag ser allt mer som är konstigt och helt enkelt felaktigt.

Och vi vet faktiskt inte vem vi arbetar för. Jag för min del är bara nyfiken på vad som verkligen har hänt Clementz. Det verkar vara en hel del taskspel i farten.

"Sannerligen herr Berthold. Vad jag vet så har reptilmannen Äsah Xkaft några krogar i närheten av lilla Schackara." Johansson uttalar tungvrickar namnet Xkaft med vidunderlig precision som bara en av den gamla tidens automater som är uttrustade med yppersta klassens språkprogrammering kan.
This message was last edited by the player at 07:50, Sat 13 Dec 2008.

This message was deleted by the player at 13:25, Sun 11 Jan 2009.

Kvack nickar instämmande när Johansson hör det rätta namnet på kvacksalvaren.

"Visst, följ med, Tallen! Ärendet är mystiskt, så fler hjärnor att bearbeta informationen är bara till det bättre. Själv vill jag inte kalla dem härskare då jag vet att jag är minst lika bra och ofta bättre än någon av de ledande. Jag arbetar med att upplysa oss mutanter och för att övertyga alla andra om respektive persons förträfflighet"

"Ska vi göra ett försök med denne Äsah?", frågar han alla.

"Så letar vi efter Brååk senare?"

"Det är kanske ett bonkyskott från eget mål, herr doktor. Jag skulle börja med att spåra upp fröken Brååk" föreslår Johansson.

Dr Kvack tittar frågande på Johansson när han svänger sig med en synnerligen oautomatisk strof. Han undrar var Johansson har fått uttrycket ifrån, och vad det egentligen betyder. Visst har det idrottsanknytning, och för det har Dr Kvack ett synnerligen utvecklat ointresse.

Efter en kort stund låter han dock berätta.

"Eftersom automaters logik och analyseringsförmåga ofta går samma vägar som i forntiden låter vi Johansson få sitt förslag igenom."

"Vi börjar med denna Brååk. Något ljus kan hon kanske kasta över situationen."

Någon som vet var hon finns? Eller snarare var hon borde finnas.

"Jag tror jag har hört att hon jobbar på Cappuccinos tobaksodlingar. De bor i baracker i närheten av lilla Schakara. Läste om det för några nätter sedan." När Johansson får tid över, vilket han vanligtvis har på nätterna efter att han gjort sin en timmes vila och gjort alla sysslor i huset så har han tid att läsa.

Jag tycker automaten har en poäng, Brååk är en känd sympatisör och kommer troligen var mer än glad att hjälpa oss i både mitt och vårt ärende. Varför en kvacksalvare skulle vilja hjälpa oss vet jag inte...

Tallen såg med en granskande blick på automaten varefter han frågade.

Är du en automat med fri vilja eller är du bunden till de icke muterade?

"Min vilja är fri, herr Tallen. Om det alltid varit så vet jag inte, men även om min vilja är fri så är min position att tjäna och beskydda, det är vad jag gör bäst. Ursprungligen kanske jag gjorde skillnad på djur och människa, men min programmering är av en anpassbar art, så numera gör jag ingen egentlig skillnad. Om jag gör skillnad är det p.g.a. hur individen i fråga för sig. Jag tror att man alltid ska sträva efter perfektion. Ni har kanske lagt märke till hur noga den gode herr doktorn är med sin fjäderdräkt? Aldrig att den gode herr doktorn låter en fjäder ligga fel eller att hans röda tuppeben är annat än perfekta. Till detta har han ju också ett elegant och trevligt sätt, behagfullt för både människa och djur. Att tjäna en så upphöjd personlighet ger också mig ära."

Johansson låter inte skräda på orden när han beskriver sin beundran för sitt huvudskyddsobjekt. De andra har även de sina förtjänster, men de har långt kvar att bli sådana hedersfåglar som den gode herr doktor Kvack.

Kvack tänker svara på Bertholds fråga, men då Johansson börjar tala om saken håller han näbb för tunga.

Han nickar även när Tallen tar till orda, men hinner inte svara innan Johansson åter är talandes. När han hör vilket målet är för berömmet vill han ännu mindre lägga sig i. I stället imponeras han ytterligare av vilken klarsynthet och perception denne automat har.

När automaten slutar tala väntar han ytterligare en stund för att låta andra falla in med sina egna uttryck för beundran de säkert hyser. Men ingen tar till orda. Kvack antar att de vill fundera en stund till innan de talar om hans förträfflighet, så han talar i stället.

"Ett gott, och klokt tal, min bäste Johansson. Brååk är den som vi skall söka, så låt oss åter gå på vandring på fälten, även om resan säkert blir betydligt kortare än till grevinnan"

Kvack samlar ihop de pinaler han tycker kan behövas, putsar sina fjädrar en sista gång, och går ut.

Berthold rycker på axlarna och hämtar sin rock. Han funderar ett tag på att ta med sitt gevär men inser att det skulle synas för mycket. En lösning måste ordnas.

Ni ger er åter ut på Pirits gator. Det är förmiddag och snön faller åter med tunga vitgula flingor mot marken. I tankarna rör sig naturligtvis gårdagens urspårade situation och av någon anledning drar ni ner mössor längre ner över ansiktet och viker upp kragar för att dölja misstänkta anleten.

Polisgazetten har idag en artikel om det hela. Ni får tag i ett exemplar av en högljudd tidningspojke på ett gathörn.

Kladdigt mord på Pirits gator. Två våldsverkande gäng gjorde upp. Känd bråkmakare från Hindenburg smetigt avrättad. Andra brutalt sargade. Förövarna på fri fot men söks bland kända våldsverkare och kringelkrångelmakare enligt insatt källa.

Ni verkar med andra ord kunna pusta ut just nu. Ni hade nästan förväntat er att era signalament skulle finnas med i tidningen och på efterlysningsaffischer, men förloppet verkar ha gått för snabbt för att ni just nu skall sitta i skiten. Ni kan vara lugna, åtminstone för stunden.

Ni rör er österut genom staden, bort mot det pallissadomgärdade området Lilla Schackara. En tanke slår säkert de flesta, att någon dag skulle det passa finfint att ta sig in där för att se om det går att göra några bra fynd på marknaden där. Men idag har ni viktigare saker att göra: uppdraget att bringa klarhet i Ulfhielms död.

Ni kommer sedan ut på de fält där jorbruksarbetarna knegar på under säsong. Nu är det tämligen dött på de snöfyllda fälten. På avstånd ser ni barackerna där fortfarande ett antal arbetare enligt uppgift skall bo, så även Solvej Brååk. Det ryker ur skorstenarna på de enkla boningarna och ni ser några vindpinade figurer röra sig utanför.

Kvack vandrar framåt och ogenerat vandrar han fram till vakterna.

"Vi söker Brååk! Är detta rätt plats?"

Berthold känner sig inte alltför säker på gatan. Inget var sagt till snuten men vad visste andra gänget. De kanske föredrog att ta hämnd utan att blanda in snuten. Men det fick bli ett senare problem.

väl framme vid barackerna gör han ett hyfsat försök att se ut som en vinpinad knegare som absolut inte är ute efter att orsaka några problem.

De två figurerna utanför baracken tittar upp när Dr Kvack ogenerat stövlar fram till dem. Den ene, en lång och ståtlig grismutant, fimpar sin rökpinne och tar en slurk från sin mugg med var dryck.

"Där borta! Baracken bakom denna. Men ni har tur, hon är här idag. Fullt upp de här dagarna annars..."

Johansson noterar mutanternas tonläge och tolkar det som om de kanske har någon extra information.

"Fullt upp? Vad menar ni? Har detta med fröken Brååks arbete inom... knegarrörelsen att göra?" Johansson försöker låta så oberörd som möjligt. Han har inte mycket till övers för folk som tror att de har samma rättigheter som bildat folk. Man ska vara glad att tjäna är hans motto, men det säger han givetvis inte till de båda mutanterna som säkerligen tror sig vara förfördelade!

Kvack gör en liten gest mot sin tuppkam och går förbi upp mot den andra baracken.

Johanssons fråga möts med nickande svar. "Klart det har... Det är oroligt i knegarleden nu. Ingen vet om det är någon mer som står på dödslistan. Många möten för Solvej nu, serru!"

Ni stegar fram till den barack som pekats ut som den där Solvej Brååk skall hålla till. Ni utbyter några korta blickar innan ni med förväntan i sinnet knackar på dörren.

Efter några ögonblick öppnas dörren sakta av en grovhuggen grisherre. "Vad vill ni?" frågar han kort med bullrande basröst. Högerhanden hålls bakom ryggen som för att dölja något. Ni får känslan av att det är ett vapen.
This message was last edited by the GM at 16:50, Wed 07 Jan 2009.

"Vi är ute efter Brååk. Efter att ha konsulterat herrarna utanför den andra baracken fick vi reda på att den största möjligheten var att få tag i Brååk här, och just idag. Skulle det kunna gå för sig?"

"I vilket ärende?"

"Mordet på knegarledarn. Vi försöker rota tag i mördaren. Vi tror att Brååk också vill det."
This message was last edited by the player at 19:43, Wed 07 Jan 2009.

"Vänta!" Dörren slås igen framför era näsor och en överläggning tar vid där inne. Någon minut senare öppnas dörren igen och den buttre grisen visar in er. Solvej Brååk sitter bakom ett enkelt bord med en kopp rykande soppa framför sig. Hon lägger ifrån sig den anteckningsbok hon nyss skrivit in. Fröken Brååk är en liten fårdam i trettiofemårsåldern. Hon är klädd i lång röd kjol och en tjock stickad kofta. Trots sin ringa storlek ger hon ett starkt och bestämt intryck.

"Välkomna, det är jag som är Solvej Brååk" Hon hälsar i hand med ett stadigt handslag. "Sååå, ni är intresserade av vem som mördade Clementz. Det är vi många som är i de här dagarna. Så vad kan jag hjälpa er med?"

Fritz, som mycket intresserat har sett sig om över tobaksodlingsfälten, har inne i värmen krånglat upp sin fint snidade pipa. Han hälsar genom att ge Brååk sin stadiga högertass och blinkar till densamme. Han tar upp tobakspungen och börjar vant, harmoniskt och nästan rituellt stoppa pipan omsorgsfullt.

"Först innan tråkigheterna, låt mig få bjuda på bästa njutningens direkt-tobaksimporten som går att uppbringa i Hindenburg kalla tider som dessa. Jag kan tänka mig att ni fältarbetare kommer över väldigt fin tobak tidvis!?"

Han vet att han har högkvalitativ tobak och tittar nyfiket på reaktionerna, dessa bör kunna uppskatta kvalitet. Nog för att han gärna hade stoppat den med slörök, men som alltid vet man aldrig vad folk är för folk och låter det stanna vid en angenäm tanke.
Han slår fyr på pipan, tar två djupa och ler sitt allra bästa leende samtidigt som han passar över den till fåret, gör en gest att alla närvarande får smaka, är det många så stoppar han den omsorgsfullt igenom och låter den gå runt innan allvaret åter börjar råda.
This message was last edited by the player at 23:02, Sat 10 Jan 2009.

Tallen skjuter ifrån sig pipan med en mi av avsmak, varpå han mumlar något som bara Fritz möjligen kunde ha hört.
Det är med stor glädje jag äntligen träffar en så stor mutant som ni, ni förstår det var menat att jag och Clementz skulle mötas och diskutera...

Han böjer sig närmre för att bara hon skulle höra och viskar ett ord.
Varpå böjer sig bakåt för att se hennes reaktion.

Det glänser till av intresse i Solvej Brååks öron då hon hör Tallens ord.

"Det där får du berätta lite mer om..." säger hon. Hon är såklart medveten om att det vid sidan av alla riktiga och rättrådiga aktivister finns en hel del knäppgökar, galningar, bedragare, infiltratörer m.m. de här dagarna. Hon väntar spänt på en fortsättning.

Tallen nickar.

Vi tar det i enrum, eftersom det jag talar om får varken idylls idkande Lejon eller makthungriga snikättligar höra tala om, och väggar har en tendens att utveckla öron...

Han iakttar de andra för att se om de förstod vad han menade. Berthold bar samma likgiltiga min som Tallen sett när han talade om Härskarna. Kvack såg frågande tillbaka. Fritz å andra sidan förstod, precis som i lägenheten. Detta var något han växt upp i, slummen, diskrimineringen, drömmen om ett bättre liv. Hans ögon reflekterade varken Kvacks ovetande eller Bertholds uppbyggda fasad. Hans ögon reflekterade minnen, minnen av förlorade vänner, minnen av utarbetade föräldrar, minnen av dödfödda syskon. På mindre av en sekund försvann allt detta och han blev Fritz, gatkatten, igen.

Men nu har vi ett annat ärende, det gäller er gamle vän Clementz.
This message was last edited by the player at 13:27, Sun 11 Jan 2009.

Solvej nickar och tar en klunk av soppan. Hmmm, den här mannen verkar brinna för knegarkampen i alla fall...

"Ok, förklara hur ni tänker er det här med Clementz död. Vad har ni för roll att skaffa i den här soppan? Varför är ni så intresserade av vem som mördat honom? Varför skall vi lita på er mer än någon annan?" säger hon med bestämd röst.

Herr Clementz framstod som en rättfärdigandes man och vi, ja du förstår jag bodde i Hidenburg då, tänkte att han kanske var en av... hrm... våra sympatisörer. Så jag gav mig söderut och slutar upp här med Clemetz död och inga jyckar att betala uppehälle med.
Jag vill både återupprätta stackars Clementz och samtidigt skära bort roten av det onda. Han var en riktig kämpe, men det är han inte ensam om!
När jag var och rekognoscerade så körde jag in i de ända Nim roddarna i hela Pirit, det var så jag träffade jag de här herrarna... men på min och inte på Nimrodbrigistenas sida så klart!

Han harklade sig och tittade på vad liknade hennes livvakt och frågade sedan.

Tror herrn att han kan hämta en mugg vatten åt mig? Min frissa börjar slakna.

"Kommer inte på fråga, herr Tallen! Jag går och hämtar vatten åt er. Jag har aldrig donat hår förut, men jag vill gärna försöka om ni tillåter. Den dag man inte lär sig någonting nytt är bortkastad i min mening." Johansson vill alltid förkovra sig. Nu är kanske inte att fixa till allsköns moderna frisyrer någon stor och värdig syssla, men en automat kan inte vara så noggrann i dessa tider. Hade han inte haft turen att bli upplockad i Hindenburg så vem vet vad han hade gjort nu?

OOC: Förresten har vi hämtat ut våra nya klädpersedlar än eller ligger de fortfarande hos skräddaren?

Kvack är inte helt bekväm med att Tallen tydligen vet mer om vissa saker än han har berättat för gruppen, och han beslutar att omvärdera huruvida Tallen kan bli litad på. Å andra sidan så är han väl så rädd för repressalier att han vill hålla näbb...i hans fall tand för tunga. Men varför skulle i så fall VI berätta vad VI vet?

Kvack tar också till orda.

"Vi har kommit att bli snokar för att lösa fallet. Clementz var en hyvens knegare, och en förebild för många. Mutanter och andra. Nu är vi undrande om Ni, mjuka dam har något att tillägga i den fakta vi söker"

Tallen ger automaten en besvärad min innan han säger.

Ja tack. Det skulle vara snällt.

Han ser tillbaka på Brååk igen.
This message was last edited by the player at 08:47, Mon 12 Jan 2009.

Berthold får ytterligare en påminnelse om att livet i städerna är så helt annorlunda än vad han är van vid. Där är det oftast "tillsammans eller döda". Här är det oftare "vi mot dom". Han nöjer sig med att hålla tyst och lyssna.

Solvej Brååk begrundar det Tallen och Kvack sagt några ögonblick innan hon fortsätter.

"Kanske, kanske inte. Visst var han en hyvens knegare och förebild... Vad har ni själva kommit fram till när det gäller Clementz då?"

Jag vet ärligt talat inte mycket... du var liksom min första anstalt.

Han söker hjälp i den vige tuppen då han verkar vara mest språksam.

"Vi har bara bekantat oss med sättet han dog på, fröken Brååk. Tillvägagångssättet skulle peka på att den som tog den stackars varghanen av daga ansåg att Ulfhielm var en förrädare, men vem eller vad skulle Ulfhielm ha förrått? Knegarrörelsen?"

"Förrädare? Hmmm? Ja det var alltid något mystiskt över Clementz... Jag vet att vissa uppfattade honom som högfärdig och att han verkade anse sig själv som förmer än alla andra."

"Frågan är också vem som utförde dådet. Mördaren kan själv ha blivit ett offer efter att Ulfheim gav tillbaka med sitt gift. Honom skall vi söka sedan."

"Själv ställer jag mig frågan om det inte är så att det är ett irrspår gjort av mördaren för att vi skall tro att det har något med förräderi att göra. Den troligaste förövaren skulle väl vara en förtretad manufakturägare. Bara en gissning..."

Vet inte det. Har hans kamp kostat företagen så mycket? Han måste ha varit en viktig person om han fick träffa guvenören.

"Knegare som inte knegar är ingen bra affär för manufakturerna. Mutantknegare som inte visar respekt mot överheten gör att ledningen tappar den totala kontrollen, vilket gör att de tar sig rättigheter. Vilket gör att det blir mindre pengar i fickan på ägarna. Gammal matematik, så har det varit sedan någon tänkte ordet manufaktur och tryckte ner några mutanter till knegare."

"Gå gärna en av mina kurser på universitetet."

Solvej Brååk vänder sig till Berthold och svarar på hans påstående.

"Men, Clementz fick aldrig träffa guvernören, och knappt inte något annat högdjur heller för den delen vad jag vet om. De skydde honom alla som pesten och tog helt avstånd från honom."
This message was last edited by the GM at 13:11, Sat 17 Jan 2009.

De visste mycket mer om ärendet än vad han gjorde konstaterade Tallen och tog några steg bakåt mot väggen.

Clementz inspirerande och uppmuntrande ord hade tydligen kostat hans liv.
Men det finns altid en annan att ta upp baneret och marschera vidare, så varför döda honom?
This message was last edited by the player at 20:10, Sun 18 Jan 2009.

Berthold nickar långsamt.
Med tanke på att vi hörde det från hans knegarkollegor så kan det påståendet helt klart vara en överdrift från deras sida.
This message was last edited by the player at 17:58, Sun 18 Jan 2009.

Solvej hummar tankfullt åt både Bertholds och Tallens kommentarer.

"Visst kommer någon att ta upp baneret, knegarkampen skall inte dö med honom...

Och det är klart, det gick alltid en massa prat om Clementz. Han kunde vara väldigt engagerande och visste hur man eldade på massorna. Många såg upp till honom och många fruktade hans brinnande tal. Men han ville aldrig diskutera frågorna i några mer officiella samanhang.

Har ni pratat med Åhl förresten?"

"Åhl? Vem är det?"

Kvack blev genast intresserad. Han tänkte ta upp att Clementz hade använt gaddarna ordentligt på någon med svart päls, men det fick vänta.

"Ethan Åhl! Är det ingen som nämnt honom? Clementz närmaste vän? De hängde jämt ihop förr. Men Åhl lämnade Pirit för ett tag sedan. Flyttade till Hugahult tror jag det pratades om..."

"Har han lång svart päls?"

Med ett namn som Åhl torde han väl egentligen vara ganska slätrakad, men man vet aldrig.
This message was last edited by the player at 21:51, Mon 19 Jan 2009.

"Neej, han var pälslösing! Men han hade i och för sig en lång svart hårtofs hängande i nacken. En rätt sliskig typ i mina ögon..."

"Långa svarta hårstrån fanns på Clemenz. Troligen blev hans mördare biten hårt. Kan det vara denne Åhl?"

"Hmmm, jag har svårt att tro det... De var bästa vänner. Men det är klart, även goda vänner kan bli dödsfiender om det finns motiv. Kan ju vara värt att kolla upp!"

Fritz har släckt pipan och står och iakttar och lyssnar, i nuläget gör han inget försök till konversation. Han ser sig om samtidigt som han lyssnar.

Hagahult sa ni? Var ligger det?
Berthold sträcker en aning på benen. Nog dags för en längre tur trakten.</blue>

"Hugahult ligger en bit österut härifrån, längs Österviksvägen. Tar nog en sju åtta timmar med droskan dit skulle jag tro. Det är en lite by som är centrum för de som jobbar i stenbrotten ute i Hultamarken."

"Om Clementz har tuggat på honom så ligger han nog snart på ett bord hos liksynaren om han inte har blivit behandlad av en fältskär."

Johansson har stått tyst lite och begrundat det som har sagts. "Att det skulle vara en manufakturägare har jag svårt att tro av flera orsaker. Att döda Ulfhielm vore att ge både knegarrörelsen och Mutantrörelsen en martyr. Eftersom manufakturägare p.g.a. av börd och bildning är vettiga personer, så borde de inse detta. Nej, jag misstänker att mordet är av mer personlig art. Men jag har ju haft fel någon gång per hundrade år" säger automaten som om det vore den självklaraste sak i världen.

"Mmmmm, ja det är nog så att Clementz död skulle gynna många grupper och personer, men det skulle lika gärna kunna skada dem lika mycket..." säger Solvej tankfullt.

Solvej börjar trumma lite otåligt med fingrarna.

I och för sig kan det här sällskapet visa sig användbara... De rotar ju runt i karotten och lite välsnyltad information kan ju alltid visa sig sitta som en fornkonserv i möken. Oavsett vad som ligger bakom mordet på Clementz så vore det bra att veta! Om det är någon som är ute efter knegarnas ledargestalter så ligger ju jag minst sagt pyrt till också, och är det något personligt motiv så vore även det ytterst värdefull kunskap som kan komma till användning. Och den här Tallen verkar ju kunna bli ett potent ämne i knegarmassorna...

"Ja, det vore ju bra om ni kollar runt lite och ser vad ni kommer fram till. Ni får gärna hålla mig lite underrättad också, så kanske jag kan vara lite behjälplig med vad jag hör och vad mina ögon och örongluggar på stan snappar upp.

Kanske skulle ni kolla upp vad som hänt med herr Åhl? Eller har ni några andra planer?" säger fröken Brååk med skärpa.

Nej, tyvär inte, skall jag hälsa från er eller känner du honom inte? Jag kan leverera budskap, sådant har jag gjort tidigare... Förhoppnings vis är Åhl en tillräckligt hal typ för att hålla sig undan Härskarna, annars är det en lång resa i onödan. Vi,

Han såg på Solvej.

borde nämligen börja tänka på efterträdare, planer och identifiera våra motståndare. Detta är ett krig, och marken vi står på är slagsfältet.
This message was last edited by the player at 22:31, Wed 28 Jan 2009.

Tallen tar lite väl stora ord i sin mun, anser Kvack.

"Åhl verkar vara det hetaste spåret. Ska vi söka honom här på sjukhuset eller hemma?"

Berthold rynkar pannan en aning.
Vi kan ju göra en snabb koll efter en förgiftad person. Annars tror jag att hans hem är den rätta platsen.

Fritz som börjar bli otålig, rör sig mot dörren.
"Bra, ska vi ge oss av."
Säger han samtidigt och nickar adjö med nosen till Brååket.

En annan gång miss, jag tror att jag kan lägga över ansvaret på dig så länge. Du är trots allt den största mutanten här i kring nu. Jag litar på dig, men jag kommer tillbaka, då för andra affärer.
På återseende.

Tallen bugade och backade mot dörren.

Johansson nickar bara instämmande ibland och lyssnar på samtalet. Herr Åhl alltså, en hal typ tydligen.

Solvej Brååk tar farväl av er och återgår till sitt arbete. Ni ger er av från baracken där hon och de andra lantbruksarbetarna håller till.

Vad gör ni nu?

"Då går vi till doktorn i träsket. Jag gissar att det är dit en slemmig typ som Åhl tar sig. Sedan till Åhls hemvist"

Han tittar på de andra för att se om det godkänns.

Berthold nickar.
Låter som en bra idé.

Ni stannar till efter några minuter och går igenom vad ni vet. Träskdoktorn Äsah Xkaft och Ethan Åhl verkar vara de två spår ni har att följa upp närmast. Herr Xkaft håller till vid torget Lilla Schackara där han driver de illa beryktade krogarna Krääx och Xhampoo. Herr Åhl bor vad ni vet i Hugahult, och för att ta sig dit blir det till att ge sig ut på landsvägen igen.

Hur vill ni tar er dit? Min budget klarar knappt mer att betala bena en promenad, men vi kanske skulle kunna hitta någon sympatisör här i stan... Om ni fixar ni förnödenheter och vatten, speciellt det sista, så ska jag kolla vad jag kan göra på fortskaffnings fronten.
Bara en fråga innan, är det någon av er som är speciellt pryd av er?

Tallen såg på dr Kvack och log ett brett leende.

Jag tror nämligen det inte finns plats för sådant här.

"Äsah Xkaft borde ju finnas i staden. Jag föreslår ett första möte med honom, helt enkelt för att han är närmast. Kanske vår kisse kan ta den diskussionen"

När Tallen frågar om prydhet så känner Kvack att han måste sätta ner foten klon.

"Pryd? När vi nu har fått så förnämliga kläder skall vi naturligtvis inte ta av oss dem. Men visst vore det praktiskt med ett fortskaffningsmedel som kanske inte är lika iögonfallande som det jag kört hit från Biörnehuus"

"Träskmannen är dock från staden, så dit kan vi gå! Det gör vi direkt"

Kvack tar täten och vandrar mot Lilla Schackara.

Tallen ser tämligen nollad ut när den oväntade vändningen sker och blir stående när dr Kvack vänder sig om.

Jaha? Vad vill ni jag ska göra, jag är ju faktiskt skyldig er en tjänst, slå följe med er till denne Xkaft eller...

Berthold ler en aning åt doktorn utbrott.

Han nickar åt Tallen. Du kan följa med. Vi vet ju inte om vi får reda på något viktigt hos den där Äsah.

"Till herr XKaft var det då." Johansson vidunderliga färdigheter med språk gör att han inte har några problem med att uttala tungvrickarnamnet rätt. Nu har ju inte Johansson någon tunga att vricka heller.

När Tallen återhämtat sig från chocken så gick han ifatt dr Kvack, det visade sig inte lika lätt som det var sagt då han hade långa ben och kliv medan Tallen hade desto kortare. Lika bra att försonas förr än senare.

Kvack, vad vet du om denne Exskaft och varför är han misstänkt?

"Vi vet inte speciellt mycket, mer än att han enligt uppgift är bensågare av den ljusskygga typen. Han verkar inte vara så nogräknad om varför en patient är där om han bara betalar. Han har också några andra etablissemanger vid Lilla Schackara. Det är dit vi går nu"

"För att klargöra vad Du förväntas göra så är det just att skaffa ett åkdon om Du har något. Jag fixade ett fornåk i Hultamarken, men den väcker nog uppståndelse."


Då Kvacks näbb plägar klappra när han uttalar X så låter han bli. Johansson gör ju jobbet så mycket bättre.

"Synd att ett sådant fornåk inte kan uppvisas. Vrålåket gör mannen tror jag hörde någon av de däringa motorkultisterna sa när vi besökte dem i Hultamarken. Nu är visserligen herr doktorn en tupp, men en riktig hederstupp som jag är stolt över att få tjäna efter bästa förmåga! En sådan guldfågel förtjänar att visas från sin bästa sida!"