Tallen ser tämligen nollad ut när den oväntade vändningen sker och blir stående när dr Kvack vänder sig om.

Jaha? Vad vill ni jag ska göra, jag är ju faktiskt skyldig er en tjänst, slå följe med er till denne Xkaft eller...

Berthold ler en aning åt doktorn utbrott.

Han nickar åt Tallen. Du kan följa med. Vi vet ju inte om vi får reda på något viktigt hos den där Äsah.

"Till herr XKaft var det då." Johansson vidunderliga färdigheter med språk gör att han inte har några problem med att uttala tungvrickarnamnet rätt. Nu har ju inte Johansson någon tunga att vricka heller.

När Tallen återhämtat sig från chocken så gick han ifatt dr Kvack, det visade sig inte lika lätt som det var sagt då han hade långa ben och kliv medan Tallen hade desto kortare. Lika bra att försonas förr än senare.

Kvack, vad vet du om denne Exskaft och varför är han misstänkt?

"Vi vet inte speciellt mycket, mer än att han enligt uppgift är bensågare av den ljusskygga typen. Han verkar inte vara så nogräknad om varför en patient är där om han bara betalar. Han har också några andra etablissemanger vid Lilla Schackara. Det är dit vi går nu"

"För att klargöra vad Du förväntas göra så är det just att skaffa ett åkdon om Du har något. Jag fixade ett fornåk i Hultamarken, men den väcker nog uppståndelse."


Då Kvacks näbb plägar klappra när han uttalar X så låter han bli. Johansson gör ju jobbet så mycket bättre.

"Synd att ett sådant fornåk inte kan uppvisas. Vrålåket gör mannen tror jag hörde någon av de däringa motorkultisterna sa när vi besökte dem i Hultamarken. Nu är visserligen herr doktorn en tupp, men en riktig hederstupp som jag är stolt över att få tjäna efter bästa förmåga! En sådan guldfågel förtjänar att visas från sin bästa sida!"

Nejmen har ni ett vråålåk? Häftigt!* Ifall vi inte ska ta de och ni inte behöver mig kan jag försöka skaffa fram diskret transport dit.

Han ignorerar både tuppens betoning på "om Du har något" och Johanssons benämningar. Tuppen verkade vara överklass, och överklass kunde lätt bli Härskare.
Han nickade åt Fritz och Berthold varpå han sa:

Mina herrar.

Och tog nästa vänster, i en riktning mot utkanten av Pirit.
This message was last edited by the player at 09:06, Tue 17 Feb 2009.

Berthold ger en lätt bugning åt Tallen när han ger sig iväg. Han finner ett visst nöje i alla de artigheter som används i en stad. Han ler roat då han tänker på hur han brukar hälsa.

Färden går genom Pirit, mot Lilla Schackara. Så här på eftermiddagen är det tämligen lugnt runt de illa beryktade krogarna. Efter några frågor till förbipasserande var man kan finna herr Xkaft pekar någon initierad ut en liten vindsvåning ovanpå krogen Xampoo. En smal trätrappa leder upp längs den illa medfarna och gängliga träkåken. Ni tar er med försiktiga steg uppför trappan som slutar vid en trädörr smyckad med primitiva symboler och lyckoamuletter.

Efter att nervöst knackat på dörren öppnar en träskmutant i grälla paltor. Hans ögon och kroppsspråk vittnar om tung bakfylla.

Med en rosslande väsning visar han in er i våningen, slår sig ner i en gammal fåtölj och frågar vad han, örtdoktorn Äsah Xkaft, kan hjälpa er med?

Kvack tittar först intresserat på kräldjurets kläder, men bestämmer sig snabbt för att de inte på något sätt är moderna. Även om de en gång säkert hade varit färggranna som hans egen fjäderdräkt är mönsterpassningen i den stortandade bestens kläder katastrofala enligt tuppens tycke.

"God afton, Xkaft"

"Vi har frågor om giftade håringar!", försöker Kvack. Han vill ju gärna tala på obildade på obildades vis för att han skulle fatta. "Vet Du någon?"

Berthold tittar en aning förvirrat på Dr Kvack.
Hur pratar han? Det där låter varken klokt eller som normalt.
Istället tittar han runt i lägenheten medan han lyssnar på samtalet.

Fritz skakar på huvudet, "i sina tankar", åt Kvacks tama försök att smälta in, utåt sätt står mästerkatten dock blickstilla.

Han har intagit en mycket använd position i liknande situationer då "övertalning" behövs. Han står placerad snett bakom Kvack som talat och gått främst. Han har en stirrande men avslappnad hållning gentemot Xkaft, katten viker inte av med blicken från Xkafts blick en enda gång ifrån att dom bestigit rummet. Han ser bestämd och på hugget ut.

Herr Xkaft lägger sig till med ett viktig min och läppjar på en simmig sörja i ett glas.

"Ni zkall väl handla något förzzzt innan ni ztäller konzzztiga frågor?"

Kvack tittar på Xkafts glas och fäller avgörandet väldigt snabbt.

"Fritz, Du får vilken dricka Du vill. Jag betalar."

Johansson sitter lugnt och lyssnar till träskmutantens försök till civiliserat tal. Han önskar att han någon gång skulle får möjlighet att studera träskmutanternas tungomål. Kanske kan man lista ut lite genom att lyssna på brytningen?

Reptilmannen gräver i sina gömmor och ställer fram tre små flaskor på bordet framför sig. Han hostar rosslande några gånger och förevisar dess innehåll:

"Båjlerdrank. Kännzzz till? Inte? Vizzzzza mycket fulla! Andra zzzova. Populärt populärt" skrattar han med ett väsande.

"Zvarzörja! Lukta gott! Honorna bli vilda zom tuzan. Brzaa på krogen!

Eller kanzzzke träzkizzzter? Zmörja huden i kzylan, aldrig fryyyyzzza!"

Herr Xkaft lutar sig tillbaka och ser mäkta stolt ut. Han meddelar att priset är tio krediter per flaska. Varje flaska innehåller en dos.

Johansson är tveksam till om de tre medlen har den inverkan som träskmutanten påstår. Han tvekar inte när det gäller Båjlerdranken, men de andra verkar vara för bra för att vara sanna.

"Jag antar att vi borde köpa oss åtminstone en flaska, det verkar ju vara prima vara det här" ljuger automaten. Johansson funderar sedan på när han lärde sig ljuga. Har han alltid kunnat det? Om han en gång visste hur det var med den saken så har han raderat det minnet.

Fritz tar ett kliv fram till bordet och hivar i sig Båjlerdranken på ett hiv.
Zvarzörjan och träzkizzztern stoppar han i vänster respektive höger ficka på sin väst. Han visar ingen reaktion på Båjlerdranken, inte än iaf.

"Så, dax att börja prata nu!"
Säger katten och synar den väzzzande reptilen, mästerkatten börjar tappa tålamodet och känner sig både irriterad och känner starkt agg mot Xkaft, han kan inte riktigt sätta tassen på vad det är, men ger han mig en chans så ska jag vrida nacken av honom tänker Fritz. Irritationen kan anas i hans ton.

Kvack tittar på Fritz. Att han skulle tanka i sig drickan var väl meningen, men varför skulle han ha de båda andra flaskorna också???

Eftersom han inte orkar börjar tjata klingar han upp 30 krediter på bordet. Det är liksom ingen idé att börja pruta nu...

Berthold skakar på huvudet. Rusdrycker har han stött på i olika former. Men de andra flaskorna? Kan man verkligen göra sånt? På den gamla tiden kanske men den här individen borde inte kunna det. Såvida han inte har tillgång till ett recept...

Fritz sveper sörjan i flaskan i en djup klunk. Han grinar illa av den vederstyggliga smaken och kväljande konsistensen. Efteråt skiner han upp med ett belåtet flin. Dryga trettio sekunder senare blir kattens kropp sladdrig och plötsligt viker sig knäna. Fritz somnar på golvet.

Äsah Xkaft ser med oförvånade ögon på, och plockar fram en flaska till.

"Låt katten zniffa detta. Vakna znabbt förztå ni! Tzio krediter till. Zedan vi prata vzad ni ville prata om..."

Efter ett tag hittade han vad han letade efter; ett överstruket H, denna strax till höger om en skylt med texten "Josefs Prima Vara". Han synade gatan upp och ner efter orosmoment med fann det relativt säkert varpå han gick in igenom dörren.

Johansson lägger upp tio krediter på bordet tar emot medlet som han får av träskmutanten och låter katten sniffa på det.  Han börjar också fundera på hur man lättast ska oskadliggöra mutanten i fall han försöker sig på mer konster. Visserligen hade katten åsamkat detta själv, men man kan inte vara så nogräknad när det gäller arbetsgivares liv och hälsa.

Reptilen samlar ihop slantarna och släpper med ett belåtet flin ner dem i sin slitna börs. Han lutar sig tillbaka.

"Zzzzzå? Vad kzunde jag hjälpa hzerrarna med?"

Under tiden sprätter Fritz till av den skarpa lukten från vätskan och kan med dimmiga ögon sätta sig upp. Han kommer säkert att vara ganska så yr och seg en bra stund framåt.
This message was last edited by the GM at 16:53, Mon 23 Mar 2009.

Katten försöker med tassarnas hjälp resa sig upp, det går inte så bra, han blir sittandes med dimmig blick stirrandes rakt framåt.
Va D vAr deE SoM hÄndE..
.. försöker han minnas. Sedan ser han reptilen och hade han inte varit så omtöknad hade han morrat, men förblir alltså stum. Det är något instinktivt med vissa varelser som reptiler, som gör att katten bara vill riva dom.