Det är nu vinter och det har blivit kallt. Närmare bestämt är det den 17:e december. Hjuletiden står för dörren, den högtid då Pyrierna hyllar uppfinnarkonsten och vetenskapen genom att skänka varandra pryttlar och mojänger.

Ett tunt lager snö ligger på Pirits gator, de två senaste veckorna har temperaturen legat en bra bit under fryspunkten. Stadens invånare håller sig gärna inomhus eller kurar ihop sig under tjocka kläder, pälsar och mössor. Vättaträsket, som aldrig fryser igen, täcks för jämnan av en tjock dimma som ibland letar sig in mellan husen och gör gatorna ishala. Ni hör ständigt historier om nya benbrott och skador.

Ni vaknar upp till en sensationell och fasansfull nyhet: Clementz Ulfhielm är död. Den av er som vaknar först och skyndar ut för att skaffa frukost i bageriet nere på hörnet får höra nyheten på gatan där Ulfhielms död är det självklara samtalsämnet. Ett exemplar av Polisgazetten inhandlas snabbt och tas med hem till de övriga.

Knegarrättskämpen, vars tal ni lyssnat till för några månader sedan, är mördad. Han sköts under natten, Pirits knegare är i upprorsstämning, flera manufakturer lamslås direkt av vilda strejker, ingen vet vartåt detta skall barka.

Johansson som har använt stora delar av natten för att öva sin kastarm genom att kasta snöbollar på ett stuprör, är givetvis uppe med bagaren och köper bröd av bagaren samt ett nummer av Polisgazetten. Visserligen föredrar Johansson några av de sydpyriska bladen, men herr Fritz har alltid varit förtjust i Polisgazetten, så Polisgazetten får det bli. Johansson tillreder frukosten och väcker sedan de som har beställt väckning.

Berthold känner sig fortfarande olustig över att bli uppassad av Johansson, men han har insett att denna uppgift ger den gode automaten en stor tillfredsställelse och har därför slutat att protestera. Speciellt som han nu har lärt sig att det faktiskt är en aning oartigt att neka. Istället sätter han sig vid bordet och äter medan han med viss möda läser i Polisgazetten.
This message was last edited by the player at 15:10, Sun 29 June 2008.

Samtalet runt frukostbordet handlar såklart till stor del om Clementz Ulfhielms död. Ytterligare ett mord i en hård stad. Förut har ni dock inte hört talas om att någon så känd och inflytelserik person gått det öde till mötes, men på något sätt förstod ni att inte ens sådant är främmande och att ingen som blir för obekväm går säker. Samtalet blir långt och inte förrän framåt lunchtid reser ni er från bordet.

När Johansson har dukat av, diskat, torkat av matbordet och skall gå ut och slänga soporna upptäcker han ett brev som ligger strax innanför dörren, helt säkert instucket under dörren. Det saknar adressat, och efter att ha informerat er andra öppnas kuvertet. Det innehåller en nyckel och ett brev. Brevet ser ut att vara skrivet på en forntida skriveriapparat. Det läses upp:

"Ni har härmed blivit utsedda att leda arbetet med att identifiera Clementz Ulfhielms mördare. Det är av största vikt att ni skyndsamt och utan dröjsmål inleder jakten på evidens som står att finna. Nyckeln går till box 113 i postiljonkontorets källare, vilken i skrivande stund innehåller etthundra krediter. Hämtar ni dem ser jag det som att ni antagit uppdraget. Använd sedan boxen för att hålla mig informerad. Vem vet, kanske kan jag hjälpa till om ni kör fast i utredningen.

Lita inte på polisen! De är korrumperade av starka falanger som har andra intressen än lag och rättvisa. Om ni vill att det ni kommer fram till skall leda till att mördaren, vem det än är, får sona sitt brott, bör ni istället vända er till någon nyhetsskrift. De har större makt än ni anar!

Den belöning som utgår för ett framgångsrikt arbete är ytterligare hundra krediter per person. Var på er vakt. Detta uppdrag kan annars komma att bli er död.

God jaktlycka
Hälsningar X"

En stunds frågande tystnad sprider sig runt bordet.
This message was last edited by the GM at 13:08, Sun 29 June 2008.

Verkar som om våra uttalanden om läget här i Pirit har avlyssnats av någon rättskaffens person. Eller så är det en fiende till den skyldige.

Vad är det där "evidens" som vi ska jaga?
Berthold känner en viss iver att ingripa mot de personer som härjar i staden. Dessutom är en mordgåta alltid spännande.

Johansson vars automathjärna är fullproppad med synonymer förklarar:
"Evidens är ett annat ord för bevis, det har möjligtvis släktskap med ett ord från det forntida språket engelska, ett språk som inte talades här omkring före katastrofen, men som var ett inflytesrikt språk. Varifrån språket kom och vilka som talade det, vet jag dock inte. Jag har möjligen vetat det en gång i tiden. En mordgåta är sannerligen intressant. Ska vi börja titulera oss som privatsnokare?"

Kvack kommer ner till matbordet lite efter de andra. Han tutar till en gång till i den näbbduk han håller ovanför sina andningshål. En handling som han har gjort många gånger den senaste veckan, sedan förkylningen slog till mot honom.

Att han sen kanske inte verkar vara lika dålig som han säger är väl knappast något ovanligt när det gäller Kvack.

Otaliga är de gånger som Johansson fått koka te med bi-sås för att lena tuppens ömma hals. Att ha en betjänt innebär också att han har fått en ny trasa när den förra blivit alltför kladdig. Han har tyckt att det varit fina fisken, trots att han är en fågel.

När han slutligen sätter sig kräver han att få läsa tidningen "för att få tänka på något annat än sin svåra sjukdom, om så bara för en stund"

"Mordgåta, Johansson? Privatsnokare? Vad skulle det vara bra för?"

Med en suck över sin förtvivlade situation börjar han läsa rubrikerna i gazetten.

"Vafalls?!"

Han hostar som om han får teet i fel strupe, men han har ju inte ens fått något te ännu.

"En så rekorderlig herre! Det är synd och skam. Vilken stad det här är."

Hesheten från tidigare är plötsligt som bortblåst. När han får höra om brevet också, så förstår han vad Johansson pratat om.

"Ja, frågan är vem det är som har skrivit det här. Översten hade ju säkert sagt något själv, men vi kanske skulle höra med honom om någon har pratat om vår adress?"

"Ja det är ju också en märklighet. I den forntida matematiken så användes 'x' som symbol för det obekanta i en ekvation, det var också en symbol för talet 10. Frågan är, ska vi hämta förskottet?"

Har vi något annat att göra för tillfället? Om inte så kan det vara en bra ide att lösa denna mordgåta och se till att lite rättvisa skipas. Vår undersökning kommer förstås att reta en och annan person. Och i längden kan det utfärdas en order om vår avrättning för denna inblandning.

Men jag är intresserad.

"Herr Berthold har en så pessimistisk syn på livet. Jag tycker det är synd" säger Johansson medan han gör färdigt det sista. "Jag tycker det är bäst att vi tittar efter den däringa betalningen som det pratades om i brevet. Vem vet det kan ju vara ett skämt? Ett föga roligt sådant, att skämta om en sådan stilig vargherres bortgång!"

Fritz gnuggar sina tassar mot varandra när det blir tal om klöver.
"Det hela är märkligt, det är i stort sett bara Översten som känner till vår vistelse här. Men jag tycker vi tar oss dit och ser vad det är."
Katten häller i sig den sista slurken te han hade kvar, efter otaliga påfyllningar under förmiddagens samtal. Han är glad, att det händer något för omväxlings skull, tristessen har börjat kännas, trots att vilan varit behövlig. Och är det ett skämt eller bakhåll så kan dom ju alltid ha lite kul och slakta dom skyldiga filosoferar han tyst.

"Jag kan tänka mig att denne X vill ha en undersökning av någon som inte har några band till någon av falangerna i staden. Kanske är det någon som har hört om min, eh vår, rättrådighet. Jag hade ju inte funderat två gånger om det hade varit grevinnan som tyckte att vi var formidabla problemlösare."

"Jag tycker vi tar oss dit. Pengar är väl inte så intressant som mystiken i det hela"

Tycker du jag är en pessimist, Johansson. Jag ser mig snarare som en realist eller kanske en optimist. För att bli mordhotade bör vi lyckas lösa mordgåtan och samtidigt reta en eller flera falanger. Dessutom har jag bara sagt att någon vill döda oss. Det är ju en helt annan sak att lyckas med sitt fula dåd.

Jag håller helt med dig doktorn.

Berthold reser sig för att göra sig redo för en tur ut i staden.