Re: Kloaken
"Nåväl!"
Gunda Hutt tar ett djupt andetag och får jakande blickar från sina sammansvurna innan hon fortsätter.
"Fram tills för trettiofem år sedan var Poirot en fristående och mycket välmående stadsstat. Staden styrdes av tio stycken familjer i ett gemensamt råd. Samtliga här församlade är representanter för familjer som var med i det gamla rådet. Al-Ralph Cappuccino var på den här tiden en ung och vad vi senare förstod mycket maktlysten man.
Vid ett tillfälle spreds rykten om att staden stod inför hotet att bli angripen av motormarodörer från Frihetens Slätter. Detta vore inte första gången, men försvarandet av staden har tidigare krävt dyra pris. Al-Ralph propagerade hårt för ett samarbete med Pyrisamfundet. Vi var på den tiden mycket skeptiska till detta, då den dåvarande Kejsar Kjell var en allt annat än sympatisk man.
Hur som helst! Med ränker, mutor och hot lyckades han övertyga tillräckligt många rådsmedlemmar om ett samarbete. Tyvärr sålde han samtidigt ut hela staden. I samma stund som Pyris armé posterades här installerades en guvernör, rådet upplöstes, egendomar konfiskerades. Poirot blev Pirit, en del av Pyrisamfundet!
Vi förstod naturligtvis att priset skulle bli högt för Pyris stöd, men så högt hade nog ingen föreställt sig, och snart ångrade sig nog de flesta som givit Al-Ralph sitt stöd. Men det var inte slut där! Snart hade familjen Cappuccino tillskansat sig stora delar av de egendomar som konfiskerats av kejsarmakten, och många av hans kritiker dog på mystiska sätt.
Vi vet inte än i dag exakt hur hans överenskommelser sett ut, men att myndigheterna under åren tittat bort vid alltför många utpressningar, hot, mutor och mord är alldeles klart.
Vi som representeras i det här rådet valde att stå emot! Först med att göra som vi alltid gjort här i staden, genom att bilda opinion och diskutera. Det slutade med döden för många av våra fäder, mödrar, bröder, systrar, makar osv. Till slut tvingades vi bokstavligen gå under jorden för att bedriva vårt motstånd. Vi insåg snart att det var ett krig vi stod inför!
Vårt första tunga drag var att bilda tidningen Resistansposten. Den har varit en nagel i ögat på många här i staden. Utan den hade vi förmodligen inte haft mycket att komma med.
Men vårt verkligt starka kort var när vi lyckades engagera Clementz Ulfhielm! Clementz var inte på något sätt en politiker eller ledare, han var en enkel skådespelare. Mot bra lön spelade han rollen som knegarfurste och framförde de hätska tal vi skrev åt honom. Så långt var allt frid och fröjd.
Men, till slut skulle även den historien vändas till vår nackdel. Givetvis med en plan signerad Al-Ralph Cappuccino!"
Gunda gör här en paus och låter allt sjunka in och för att ge plats åt frågor.
This message was last edited by the GM at 16:08, Tue 17 Aug 2010.