Cappuccinos fall
Ni tågar iväg till Polisgazettens redation och anländer samtidigt som reportern Maskäggas Hyfverlapp, som vanligt lurvig i pälsen och med tre cigg i käften, en sliten överrock och en lätt doft av tinner. Först ser han allmänt ointresserad ut men när Mollbergs mordbok läggs upp på bordet blir han eld och lågor. När han får läsa innehållet är han närmast på väg att explodera!
Han frågar hetsigt ut er och när han har tillräckligt på fötterna ber han er hålla sig i tidningens lokaler under dagen, tills artiklarna är skrivna. ”Vi vill ju inte att någon tar er av daga innan vi hunnit i tryck” muttrar han kort, något som förmodligen hänt både en och två gånger.
Det blir en tråkig dag i redaktionens källare, men ni får i alla fall en chans att vila ut. I gryningen nästa dag kommer han infarande och skrattar högt och visar upp veckans Polisgazett.
MÖRDAREN!
Lyder rubriken, och under återfinns en bild av Al-Ralph Cappuccino. I tidningen avslöjas allt utan pardon.
Polisgazettens avslöjande slår ner som en bomb i Pirit den 20:e december 97 pt. Bland knegarmassorna i Knoting sprider sig nyheten som en löpeld och raseriet är mer glödgat än någonsin tidigare. Cappuccinoägda manufakturen Tagla Cementor sätts i brand och närapå krigsstämning råder. Ett stort tåg av uppretade knegare vandrar genom staden mot Cappuccinos residens. På vägen vandaliseras Cappuccinos restaurang Al-Ralphs och personalen som försvarar sin ägare pryglas svårt.
Gangsterbossens residens omringas och hans huvud krävs på ett fat.
Situationen är på väg att urarta, men lugnas hjälpligt av att en trupp från Tunnelrävarna, det pyriska elitförbandet, tågar in i residenset och arresterar alla därinne. Snart går ryktet att stadens överdomare Marcus Proctor anlänt och leder arbetet med att konfiskera bevismaterial.
Guvernör Valfrid Krööger håller ett kort tal utanför rådhuset. Han förklarar att snabb heliografkontakt med Gryningspalatset i Hindenburg hållits och att han på kejserlig order låtit arrestera Al-Ralph Cappuccino, hans anhöriga samt en stor mängd av hans underhuggare. Alla egendomar konfiskeras av den kejserliga administrationen tills vidare utredning avslutats.
Feststämning råder efter detta i Knoting och i övriga Pirit. Fylleslaget pågår långt in på småtimmarna och dagen efter blir inte mycket gjort på manufakturernas golv.
På följande dags eftermiddag meddelar Marcus Proctor att man funnit graverande bevis mot herr Cappuccino och hans anhang. Han räknar med ett flertal domar av mycket sträng karaktär, och att lagens strängaste straff säkerligen kommer att utmätas för ett flertal inblandade.
Rättegången blir utdragen och pågår i två månader. Den tanige och rullstolsbundne Marcus Proctor uppvisar förvånansvärd pondus i rättssalen mot de åtalade. Man inleder processerna mot underhuggare och folk lägre ner i hierarkin. De tidigare så sturska missdådarna blir allt mer tafatta och erkännanden duggar tätt. Den ene efter den andra förpassas till domar i fängelser, arbetsläger och förvisning från Pyrisamfundet. De så fruktade ”Rackarna” med den iskalle och hänsynslöse Vix Toreador i spetsen visar dock ingen ånger i rätten. Detta belönas med dödsdomar och samtliga är hängda innan solen gått ner.
Al-Ralphs äldste son Jasper blir den förste i den innersta kretsen runt Cappuccino som döms. Inget annat än döden är aktuellt för denne som varit chef för torpedverksamheten och beskydderiet. Även han leds snabbt iväg till galgen. Samma öde går Al-Ralphs yngste bror Luigi, två kusiner samt ett knippe kusinbarn till mötes.
Hustrun Carmell, sonen Jovanni och dottern Jennie döms till livstids landsförvisning och förklaras fritt byte för var och en om de någonsin syns innanför samfundets gränser igen. Brodern Franco döms till 20 års straffarbete.
Överbossen själv, Al-Ralph, visar sig dock vara en hal åhl. Hätska utläggningar och regelrätta gräl mellan honom och Marcus Proctor präglar rättssalen i flera dagar. Bevis efter bevis läggs fram, men Al-Ralph tycks ha förklaringar till det mesta. Man kan nästan skåda ett belåtet flin på hans anlete emellanåt.
Till slut är det dock dags att förkunna dom. Gangsterbossen döms bland annat för Grovt penningförsnilleri, Grovt bokhållarfusk, Ohederlighet av styvaste sort och Allmän jävlighet. Han undgår snaran med en hårsmån och herr Proctor får ett vansinnesutbrott när hans yrkan inte bifalls utan domen istället lyder på livstids straffarbete på Riksasyliet i Nordholmia. I en kommentar skall dock överdomaren kommentera att ”i herr Cappuccinos fall lär det nog bli samma sak så småningom”. Morden på Clementz Ulfhielm och Petr Krutov går till historien som juridiskt ouppklarade.
Familjen Cappuccinos affärsimperium är på randen till att rasa sönder. Al-Ralphs brorson Joseph kommer hem från sin tillvaro Hindenburg där han vistats på senare år. Han har hållits utanför rättegångarna då han inte varit inblandad i familjens affärer på grund av sin vistelse i huvudstaden. I ett porträtt i Polisgazetten hävdar han med brett flin att han är en hederlig och hårt arbetande affärsman med goda kontakter och skall göra allt för att återupprätta familjens goda anseende och affärsverksamhet.
Familjerna Krutov och Stiletto håller förvånansvärt låg profil, uppenbarligen håller man på sina positioner och ser till att inte bli indragna i affärerna runt familjen Cappuccino.
Flora Röjler, Gunda och Njugbert Hutt hyllas som hjältar. De överlämnar två ulvrikiska agenter till den pyriska administration och får ett officiellt tack från Kejsar Thorulf själv.
Vissa förbättringar förhandlas snabbt fram för knegarna på manufakturgolven. En timme kortare arbetspass, rätt till rast och vila uppskattas storeligen. De största manufakturerna kommer också överens om att bilda en fond för knegare som invalidiseras i arbetet och kommer överens om att sätta av en andel av vinsten varje år.
Ett nytt råd upprättas där Flora Röjler och Gunda Hutt tar en ledande plats tillsammans med guvernören, Solvej Brååk och Moltas Palaver som är Clementz Ulfhielms efterträdare som språkrör för knegarna och en del andra prominenta personer. Rådets arbete urartar dock snabbt i interna bråk. Familjerna Hutt och Röjler bryter ut i svårartade gräl. Flora Röjler anklagar bland annat fru Hutt för att vara ”alltför pilsk på krediter” med följd att Hutts i princip struntar i rådsarbetet för att satsa ännu mer på egna affärsprojekt. Fru Hutt anklagar Flora Röjler för att vara ”bakåtsträvare utan visioner med sin egen röv som enda riktmärke!”
Moltas Palaver verkar vara en ren galning med orealistiska och sjuka ideal, totalt omöjlig att samarbeta med. Att låta denne knegarledare vara med i rådet blir ett fiasko och rådet gör sitt bästa för att supa honom under bordet inför varje möte för att över huvud taget något vettigt skall kunna uträttas.
Familjen Hutt skjuter fram sina positioner som handelsmän och startar ett handelsbolag tillsammans med familjen Tvifvel från Muntermåla i före detta Cappuccinoägda lokaler de förvärvar då den kejserliga konfiskationen upphör. Affärerna går lysande men ett litet smolk i bägaren uppkommer då rykten börjar florera och en artikel i Polisgazetten hävdar att handelsbolaget bedriver slavhandel bakom fasaden. Det hävdas dock inte vara annat än lösa rykten som man inte skall fästa för stor vikt vid.
Gemene mutant är dock övertygad om att bara tiden får gå kommer de att lösa situationen och arbetet för att återskapa ett hederligt, trivsamt och rättvist Pirit eller Poirot kommer att fortsätta...
This message was last edited by the GM at 20:46, Fri 27 Aug 2010.
