Trappuppgången känns plötsligt trång och det svindlar till i huvudet. Spänd nervositet! Den senaste stundens händelser passerar snabbt revy.

Ni hade blivit hämtade av Överstens kompanjon Glummer tidigt, innan gryningen. Översten hade stora grejer på gång, snabba ryck!

När ni kom fram fick ni er dock ert livs chock. Översten lÃ¥g pÃ¥ rygg pÃ¥ gÃ¥rdsplanen med ett skott i benet. ”Efter dem! De tog roboten, de tog den, det mökarns patrasket. Jag skadesköt en av dem, följ efter dem! Han mÃ¥ste tillbaka till varje pris. Vi snackar sen! Spring!” ropade han med kvävd smärta i rösten.

Roboten vars huvud flera av er jagat över Frihetens Slätter och för vars skull ni nästan dött vid Biörnehuus, är åter bortrövad.

Fem maskerade rövare hade försvunnit från platsen, beväpnade. Stängslet sönderklippt. Mycket riktigt, ett blodspår ledde bort från Överstens lokal. Ni rusade i intensiv tysthet genom stadens smågator till en sliten huslänga i Knoting. Kom fram andfådda. Snabb överläggning. Ta dem nu, med överraskning eller komma tillbaka bättre förberedda? Nej, ni kunde inte vänta. Det måste ske med en gång innan de hunnit förskansa sig eller försvinna med stöldgodset. Liten tvåa, andra våning, ingen balkong, förspikade fönster. Bara en väg in. Ok!

Det hade säkert kunnat planeras bättre men nu blev det så här.

Ni tittar på varandra en sista gång. Kollar vapnet. Nickar kort. Klar! De andra nickar till bekräftelse. Johanssons automatstyrka kommer åter väl till pass. Han tar ett stadigt tag om handtaget och rycker till. Ett kort brak och dörren far upp, lossnar från gångjärnen. PANG! Ett skott, från ett monterat hagelgevär slår in i trappuppgångens vägg. En fälla! Nåja, ni undgick den. Det hinner ni inte tänka på nu.

”Anfall! Nu! Nu! Nu!” Anfalls-ordern, vem som nu ropat ut den, ljuder mellan väggarna. Full fart framÃ¥t, in i lägenheten med vapnet redo att användas...
This message was last edited by the GM at 17:24, Sun 12 Sept 2010.

Johansson avfyrade sin derringer in i rummet, mer på måfå än att hoppas att träffa något. Det var i stunder som denna han önskade att han hade införskaffat en ordentlig skarprättarpistol eller hellre än fornpistol!
This message was last edited by the player at 18:16, Sun 12 Sept 2010.

Berthold är glad att han inte är snabbare in i lägenheten. Det där skottet kom otrevligt nära. Han kastar sig åt sidan när han kommit innanför dörren så att de övriga kan komma in medan han söker ett mål för geväret.

Fritz som den senaste tiden gått hårt åt sin pung med slörök som aldrig tyckts sina. Röken har legat tjock i ert tillhåll, ömsom har han lyssnat på Johanssons läsande för att höra om vad som hänt, ömsom har han bara låtit hjärnan vila i slörökens tecken till Cecilias toner. Pipan har inte varit tom långa perioder ända sedan de entledigats.

Mästerkatten är alltid alert i skallen men slöröken har ändå gjort sitt till och han känner sig helt enkelt mer avslappnad än på attackhumör. Det har på något sätt varit en härlig tid, de har blivit hyllade, vilat, rökt, hört bra historier om Pirit som Johansson läst och t o m vacker musik har skapats. Tallen och katten som inte alltid har dragit jämt har suttit och supit på krogen. En skön tid, en lugn tid, vilket behövdes efter deras tidigare strapatser, hur länge hade de varit på vägen, alldeles för länge. Diskussioner eller missnöje har inte varit något mästerkatten varit bekymrad om, så länge slöröken varit i honom så har ett förnöjt leende skymtats och faktum är att Fritz varit lugn trevlig och inte alls aggressiv. Fritz vaknar till liv av skotten som slår i väggarna mellan öronen på han. Han kastar sig in i lägenheten och sätter sig på huk på knäna så lågt han kan, nästintill liggande, för att undgå nya skott. Han bränner av hagelbrakaren på måfå mot det håll där hans sylvassa hörsel ger honom som svar att någon står.

Tallen hade tillskillnad från mästerkissen Fritz inte mått någe vidare av tiden som löpt; hans annars så gröna dreads hade börjat antagit en svagt brun färg och dessutom hade han magrat. Men detta var inget han hade tänkt låta stå i vägen för sina mål.

"Släng vapnen och tassarna i vädret!"

Ropar han samtidigt som han slänger sig över Fritz låga siluett och agerar som han är tränad. Först in och först träffad. Det hade alltid varit effektivast så eftersom att han brukade överleva en 12:a i bröstet och vara redo dagen efter för att göra det igen.
Så fort som han ser något röra sig så slänger han iväg en hagelskur ditåt. Detta var hur han ville leva, en tår rullar ner för kinden av minnena som slår emot honom.
This message was last edited by the player at 05:28, Tue 14 Sept 2010.

Cecilia som inte har checkat vapen och är helt oerfaren inom sådanahär inbrott. snubblar in med sin gammla och (o)pålitliga derringer i handen siktandes någonstans innåt, om ni inte kunde se att hon inte är en erfaren miltär så lär ni upptäcka nu att hon gör sig bäst med saxen i högsta hugg.
Hon sätter sig som alla andra på backen, fast olikt alla andra sätter hon sig i skräddarpossition redo att....ja skjuta på första bästa mål som rör lite på sig.

Ni dundrar in i lägenheten. Det är en liten tvårummare. Ni kommer in i en hall. Till vänster ligger ett kök, rakt fram ett vardagsrum, till höger en stängd dörr. Tre kattmutanter i slitna paltor sitter och tar sig en grogg vid köksbordet. I vardagsrummet ligger en skadad man på rygg och får hjälp med förband av en bastant och mycket ful man, byggd som en ladugårdsvägg.

Johansson skjuter av pistolen och träffar den fule mannen precis när han vänder sig om. Han skriker av smärta, men verkar inte utslagen.

Fritz bränner av ett skott mot samme man, men hagelskuren slår in i väggen vid sidan av denne.

Katterna vid köksbordet far upp och börjar välta bordet till skydd. Tallen skjuter en av dem rakt i bröstet. Fullträff! Katten är dödligt skadad.

Samtliga motståndare sträcker sig efter sina vapen...

Cecilia som tagit sig upp ställer sig vid dörrkarm,en och avfyrar ett skott mot någon som försöker ta vapnen.

därefter ställer hon sig med ryggen mot väggen och hoppas på att ingen avfyrar skott mot henne.

Tallen riktar om sin picka mot nästa katt och bränner av ett till skott utan att stanna.

Johansson slänger sig i skydd bakom dörren och laddar om sin derringer med så exakta och precisa rörelser som bara en automat kan utföra.
This message was last edited by the player at 09:15, Mon 20 Sept 2010.

Berthold skjuter mot den största mannen. Ett väldigt hastigt skott.

Fritz försöker ställa vid sidan av dörrkarmen för att inte kunna bli träffad från kissarna inne i köket. Han lutar sig vid ytterligare ett tillfälle in för att avfyra ytterligare en svärm hagel men det är tvärmiss!

Han funderar ifall katterna känner till honom, hans gamla crew i Hindenburg är vidda känt och flera av medlemmarna har suttit fängslade där man träffar både det ena packet efter det andra. Katterna är liksom många andra slutna grupper i den undre världen och man brukar känna igen varann i någon mån eller ha hört talas om.

Cecilia som endast oftast endast har en kula i  loppet och inget mer försöker ta sig en bit ifrÃ¥n dörren och skottsvärmarna, hon sätter sig sedan ner brevid Johansson för han har en liknande pistol, dock inte lika sliten.

SR 2

De båda katterna som befinner sig i köket kastar en chockad blick på sin fallne kamrat. Hatet blixtrar i deras ögon och de kastar sig snabbt efter sina vapen. Den förste får tag på en derringer och den andre i en avkapad hagelbrakare. De är nu skrämmande stridsklara!

Fritz bränner av en salva, men klantar sig så till den milda grad i stundens hetta att han tappar vapnet på golvet och det studsar in en meter i köket.

Tallen skjuter. Miss!

Berthold skjuter också och missar likaså.

Johansson laddar om sitt vapen.

Cecilia håller sig i närheten av Johansson, avvaktande vad som händer i kaoset.

Den fule mannen kastar sig undan och får tag i en spikklubba. Han är nu redo att slåss.

Den skadade mannen släpar sig med ett plågat stön upp i stående och hoppar på ett ben undan mot ett bord där det ligger en revolver och väntar på honom.



OOC:

Ok, ny SR! Nedanstående är de initiativvärden som gäller för resten av striden, förutsatt att ingen byter vapen. Ni postar såklart i valfri ordning, men om det blir nödvändigt att veta i vilken ordning saker och ting egentligen skett, är det i initiativordning som gäller!

Katt 1: 37
Katt 2: 29
Fritz: 28
Tallen: 27
Berthold: 21
Johansson: 18
Cecilia Not: 15
Ful man: 13

Skadad man
Katt 3 Рd̦dligt s̴rad

Cecilia som inser att hon och skjuta på perssoner är en dålig kombination tänker till och knäpper upp sin fornväsla i plastics som hon alltid bär med sig. Ja det har varit en del frågor på vägen till huset men nu skall de allt få se hur ett riktigt vapen fungerar, för musik är det vapen som slår hårdast.
Hon gör ett ljud så kamraterna skall uppmärksamma henne när saxen är uppe occ visar med stora rörelser att de skall hålla för öronen. Själv pluttar hon in sina hemmagjorda öronskydd i öronen.

Efter detta Tjuter hon i allt vad hon kan och spelar en utav de tre fornlåtar hon kan utantill. Vagnen med Valkarna som hon själv så stolt har översatt titeln till
(Wagner - Die Walkure)
http://www.youtube.com/watch?v=V92OBNsQgxU

De märks tydligt att låten inte är gjord för att spelas på saxofon fast hon löser problemet relativt duktigt. Det tjuter högt när hon slår igen de höga tonerna och bullrar när hon går lågt. Allt för att djävlas med busarnas hörsel och chokera dem så de tar en funderare och vi får övertag ett tag till.

Hon har dock alldrig testat att spela i strid förut så hon tjuter på och hoppas på det bästa, kanske detta blir ett bra sätt att föra krig på i framtiden.
Ja vem vet.  Cecilia sitter borta i musiken och i sina tankar även fast det tjuter mökans högt om saxen!
This message was last edited by the player at 09:33, Wed 22 Sept 2010.

Berthold gör sitt bästa att ladda om med båda händerna i öronen. Han undrar vem det kunde vara som uppfunnit något så här hemskt.
This message was last edited by the player at 18:37, Wed 22 Sept 2010.

Tallen ropar något ohörbart och syns knappt bland den vita krutröken.

Precis innan musiken fyller rummens alla vrår och alla öron och sinnen så hör ni Fritz svära obehindrat av bästa förmåga så till den grad att några av er vänder er om och ser hur han lyckats fumla iväg sitt vapen. Karbinen slår ur tassen med en ljudlig smäll och studsar så ut på golvet.

Mästerkatten är dock snabb och har ganska omgående den stora revolvern 44M i tassen.

Fritz som fullkomligt älskar snabeljazzen hajjar till och nog för att han har hört gräslig musik och för den del musiker som behövts lynchas så är tonerna fruktansvärda. Han lägger både tassarna för öronen, hans känsliga kattöron, och det hela ser rätt makabert ut när Cessan spelar musiken och katten står med den enorma revolvern och samtidigt tassarna för öronen.

Johansson är färdigladdad och klar. Han vänder sig runt hörnet och skjuter förste katten!


08:28, Today: Johansson rolled 15 using 1d100. Undvika.
08:28, Today: Johansson rolled 45 using 1d100. Skjut!.

En trevlig träff samt ett eventuellt undvika slag som också lyckas. Observera att förste katten inte är Fritz som man skulle kunna förvänta sig

SR 3

Den förste katten bränner av sitt vapen mot Fritz och missar med en hårsmån.

Den andre skjuter mot Johansson som lyckas flytta sig den millimeter som behövs för att undgå att få ett skott i pannan.

Fritz sliter fram sin gigantiska revolver och är nu redo för strid igen. Tallen laddar också om, också han blir klar. Samma sak gäller Berthold.

Johansson skjuter ett välriktat skott mot en av katterna som dock kastar sig i skydd bakom det välta bordet.

Cecilia spelar med brinnande engagemang på sitt blåsinstrument. Plötsligt sker något konstigt. Den fule mannen skriker rakt ut. Han fattar oförklarligt eld! Han slänger sitt vapen på golvet och börjar hysteriskt rulla sig på golvet för att kväva elden.

Den skadade har nu lyckats ta sig fram till bordet i hörnet och fått tag i revolvern som låg där.
This message was last edited by the GM at 14:51, Mon 27 Sept 2010.

Cecilia skriker högt i rädsla efter mannen fattat eld.
Saxofonspelet slutar tvärt. och Cecilia trycker sig själv mot väggen, livrädd.
Hon hyperventilerar och ser sig omkring med panik i blicken.

SR 4

De båda katterna tar skydd bakom det omkullvräkta bordet för att ladda om.

OOC: SR 4 fortsätter. Katterna har ju högst initiativvärde, så jag postar åt dem först. Kör på ni!

Johansson bestämmer sig för att ge sig in i rummet och ger sig på närmsta motståndare som fortfarande är i stridbart skick med sina nävar av härdad fornmetall!

17:19, Today: Johansson rolled 39 using 1d100. Undvika.
17:19, Today: Johansson rolled 93 using 1d100. Stridskonst.

Undvika gick bra, Stridskonst mindre bra.

Cecilia gör inte mycket mer än panikierar.
Efter hon lugnat ner sig sätter hon sig och spelar på den hemska sången igen.

Berthold siktar på den fule mannen och trycker av.

Dock räknar han att målet ska försöka resa sig och siktar lite högt.

Fritz som fortfarande är något påverkad av den hemskt höga tonen svajjar något med revolvern men bränner så av ett skott mot överlevaren i köket. Det är en enorm knall som får det att skrika i öronen när 44:an smäller av.

Fritz försöker lugnt dra sig tillbaka bort från skottfältet då han märker att hans fokus inte är vad den borde vara. Omfokusera i så lugn och ro det går även fast det är mitt i strid har han lärt sig kan vara mer lönande än att ettrigt bita sig fast vid ett dåligt läge.

Tallen tar och skjuter den första som sticker upp huvudet.

SR 4 forts.

Kulor viner genom luften, slag svingas.

Fritz, Tallen, Berthold och Johansson missar alla med sina attacker.

Den fule fortsätter att kväva elden och får till slut stopp på lågorna. Han greppar sitt vapen...

Den skadade bränner av ett skott mot Fritz som drar sig undan ur skottlinjen, ut i hallen. Han missar!

SR 5

De båda katterna i köket har laddat färdigt sina vapen. Den förste skjuter mot Tallen som nyss försökt skjuta skallen av honom.

Den andre skjuter i försvar mot Johansson som kommer farande mot honom och svingar sina fornstarka automatnävar!

OOC: Stridsronden fortsätter. Båda katternas attacker lyckas, så jag rekommenderar att ni slår undvika-slag!

Cecilia försöker hoppa ut ur striden, det kanske inte var det bästa hon kunde göra efter chocken. Så hon snubblar på tröskeln och faller in mot hallen.
Hon skulle kunnat falla på ett bättre sätt men detta skulle också innebära att saxofönen skulle gå sönder eller bli bucklig. Det är en risk hon INTE vill ta.
Nu ligger hon i dörrposten med benen ut mot rummet och huvudet in mot hallen.

Tallen surar till på alla sina missar och springer mot bordet, hoppar över det och avfyrar en hagelskur mot den oskadade katten.

Berthold suckar lite över sitt gevär medan han laddar om.

Han försöker hålla en låg profil men misslyckas totalt.

Johansson beger sig i närstrid med katten utan att bry sig om faran!

15:07, Today: Johansson rolled 33 using 1d100. Stridskonst.
15:07, Today: Johansson rolled 73 using 1d100. Undvika.

15:10, Today: Johansson rolled 4 using 1d6. Skadebonus.
15:09, Today: Johansson rolled 9 using 1d4+5. Skada nävar.
This message was last edited by the player at 13:10, Sun 03 Oct 2010.

Fritz tog ett kort andetag i hallen och kastar sig sedan in mot köket igen och sätter sig i landningen på huk. Han har fortfarande revolvern i tassarna och skjuter. Han ser på inget sätt ut att sitta fast i marken utan verkar vara på väg att avancera till närstrid i köket.

Skottet missar dock återigen totalt och slår upp ett nytt enormt hål i motstående vägg. Kunde ha varit hans huvud som blev ett hål istället tänker Fritz i tystnad medans hans smidiga kropp tar honom närmare och närmare fienden. Ingen ide slösa skott längre, de verkar som makterna inte står på hans sida de här gångerna i skjutandet.

SR 5 forts.

Tallen träffas av det första skottet från en derringer, det tar i högra benet. Han skriker till av smärtan, men verkar inte vara allt för illa däran.

Johansson träffas också, även han i högra benet, men fortsätter oförtrutet sin attack.

Fritz bränner av sitt vapen, återigen miss!

Tallen skjuter den som nyss skjutit honom, han lyckas hålla nerverna i styr och träffar i vänstra låret. Det är en ordentlig träff, blodet stänker åt alla håll. Katten lyckas dock hjälpligt hålla sig på fötter.

Ett skott brinner av från Bertholds pipa, miss!

Johansson flyger på den ene av katterna med nävarna. Ett par kraftiga svingar mot huvudet plattar effektivt till nosen.

Den fule skuter mot Fritz men missar grovt. Han svär ilsket.

Den skadade drar fram någon form av forntida kommunikationsdosa som han vrålar i:

"Vråken?! Örnnästet här, vi är anfallna. Kom hit!"
This message was last edited by the GM at 17:09, Mon 04 Oct 2010.

SR 6

Båda katterna slänger undan sina skjutvapen och ger sig desperat i kamp med nävarna, den förste med Johansson, den andre med Tallen som befinner sig närmast dem.

OOC: Attacken mot Johansson lyckas (m a o slå gärna undvika), den mot Tallen missar!

Tallen försöker först drämma till kattfan varpå han hoppar bakåt över bordet igen i ett försök att ge Fritz, som verkar kunna använda tassarna bättre, lite mer plats.

"Kattjäkel! Du sköt på mig!" skriker Johansson okarakteristiskt och fortsätter att slå den stackars katten med sina stålknogar.

20:23, Today: Johansson rolled 5 using 1d6. skadebonus närstrid.
20:23, Today: Johansson rolled 8 using 1d4+5. Skada.
20:22, Today: Johansson rolled 45 using 1d100. Stridskonst.
20:22, Today: Johansson rolled 14 using 1d100. Undvika.

13 i skada lyckas med undvika

Berthold överväger att ge sig in i närstrid, men beslutar sig för att det är en riktigt dum ide. Istället laddar han om och bevakar ytterdörren och trappan utanför.

"Nu ska ni få smaka på riktigt kattklös era lama strykare. Så här gör vi i Hindenburg!"
Vrålar Fritz när han fräsande flyger över bordet med rest ragg och revolvern i högsta tass. Han har vänt på den i högertassen och tänker uppenbarligen banka dess underrede i handfattningen på nosen på närmaste katt.

Att det är trångt verkar inte bekymra honom alls, han har stått sparkat på ensamma varelser tillsammans med bra många fler än tre... samtidigt. Det blir bara än mer övertygande så.
This message was last edited by the player at 21:52, Mon 04 Oct 2010.

Cecilia reser sig upp och fumlar sig in igen.
Mot slagsmålet bär det av.

SR 6 forts.

Fritz kastar sig framåt mot katterna i köket, och är nu inom räckhåll att börja slåss med dem.

Tallen slår men missar.

Berthold laddar om.

Johansson får till en rungande högersving samtidigt som han duckar undan för en attack från sin motståndare. Katten lyckas få upp sin arm till skydd för huvudet när Johansson klappar till. Armen knäcks med ett otäckt knakande. Han skriker i smärta och viker sig dubbel.

Cecilia kastar sig in i högen igen, och är nu inom räckhåll.

Den fule mannen stoppar undan sin revolver och greppar återigen sin spikklubba. Även han verkar nu redo att slåss. Hat lyser i hans blick, och lite segt dregel rinner i upphetsningen ner längs hans haka.

Den skadade skriker återigen i sin kommunikationsapparat efter hjälp från någon han kallar Vråken. Inget svar ges dock.
This message was last edited by the GM at 19:57, Wed 06 Oct 2010.

SR 7

Den förste av katterna har en svårt skadad vänsterarm. Han försöker fly undan och tränger sig mot hallen.

Den andre har tampats med Tallen, men ser nu Fritz komma farande i full fart med sitt tillygge i högsta hugg. Han riktar en hård spark mot denne för att värja sig.

Fritz viker vigt undan sparken som riktas mot honom, men istället för att gå till angrepp på denne väljer han att rikta sitt slag med revolvern på den flyende för att stoppa honom just från detta. Det är ett bra och välriktat slag från den korte men snabbe mästerkatten.

Cecilia tänker intensivt på vagnen med valkarna, medans hon försöker ge sig på den store klumpen i slagsmål.
This message was last edited by the player at 05:07, Thu 07 Oct 2010.

Berthold ser om Fritz stoppar den flyende katten innan han riktar sitt gevär mot honom för ett skott.

Tallen tar tillfället i akt när allt verkar som mest distraherande och slår till kattskrället över benet

Eftersom det verkar som om de andra har situationen under kontroll så tar Johansson tillfället i akt att se om några spår av automaten kan finnas här. Kanske finns det någonting misstänkt automatlikt i rummet (eller ska det vara automat-lik)?

OOC:
18:51, Today: Johansson rolled 99 using 1d100. Iakttagelseförmåga.

Jag antar att det bara är en katt i stridbart skick? Och att den slåss med Fritz och Tallen? Den andra flyr fältet?
This message was last edited by the player at 16:52, Sun 10 Oct 2010.

Fritz slag tar över nosen och sänker den flyende katten, som trillar ihop i en hög på golvet.

Tallen smäller ilsket till den andre av katterna, men denne märker det knappt.

Berthold ser katten falla samtidigt som han höjer sitt gevär. Han kan på så sätt hålla koll på vad som händer inne i lägenheten, skjutklar.

Johansson söker av rummet efter den försvunne automaten, men finner ingenting.

Cecilia försöker flyga på den fule mannen, men missar honom.

Den fule tittar sig omkring och ser med fasa när hans kumpan katten faller, samtidigt som han stÃ¥r öga mot öga med pipan pÃ¥ Bertholds gevär. Ok, vi är bara tvÃ¥ i stridbart skick kvar, och de är fem. Meningslöst att fortsätta slÃ¥ss.... Han höjger händerna i en uppgiven gest.  "Ã…hlrajt! Det räcker!" ryter han. De övriga stannar upp och tittar sig nedslaget omkring.

Den skadade ser med en min som mest liknar en död fågelholk på kommunikationsapparaten, den är helt tyst.
This message was last edited by the GM at 18:28, Mon 11 Oct 2010.

Cecilia går fram till den store mannen.

"Nå var är huvudet?"

Cecilia ler ett sadistiskt leende.

"Låt oss säga att vi byter ett huvud för ett huvud, om du inte berättar var huvudet är så skjuter vi skallen av dig!"

"FÖRSTÅTT!?"

Skriker hon då hon börjar bli mökans irriterad.

Hon har nu lyckas fibbla fram sin (oladdade) deringer och riktar den mot tjockisens huvud.
This message was last edited by the player at 21:18, Mon 11 Oct 2010.

Fritz drar tag i nackhåret på den katt han just sänkt och släpar honom till Johansson. Han vaskar liv i katten och fräser:
"Berätta vad ni gör här och var vi kan hitta automaten!? Annars skall min gode herr Johansson använda sitt fornstål att bryta av ryggraden på dig."
Fritz tittar frågande på Johansson som att denne skall ta över.

Hjälpsamt så tillägger Johansson

"Hmmm... tredje kotan uppifrån vore lämpligt." Han knyter och öppnar sina händer prövande som för att mjuka upp sina leder inför ett riktigt krafttag.

Den fule gör en urskuldande gest. Han säger med en röst som får sandpapper att kännas som en mjuk smekning:

"Där inne!" och pekar mot sovrumsdörren som än så länge är stängd.

"Ta den, vi skiter i vilket. Vi blev bara inhyrda för det här jobbet. En brud som kallade sig Vråken. Ful som stryk men hon betalade bra!" säger han med ett tandlöst flin.

OOC: Jag har nog varit lite otydlig när jag läser mina poster. Det är inte längre fråga om enbart ett robothuvud, Översten och hans kumpaner har lyckats montera det på robotkroppen så nu är det en hel automat ni har att för tillbaka!

Tallen ställer sig vant på post vid dörren och väser till de andra att skynda sig samtidigt som han laddar om.

"Blåhattarna kan komma..."

Cecilia går fram till dörren där automaten skall vara och känner på hantaget medans bertholds pipa fortfarande riktas mot tjockisens huvud.

Dörren är olåst och Cecilia öppnar den på glänt, på sin vakt ifall det skulle finnas ytterligare någon fiende där inne. Hon ser direkt den vilsne automaten i ett kaotiskt sovrum fyllt av smutsiga klädpaltor, skräp m.m. slängt på golvet. Där inne irrar den vilsne automaten runt och vet inte vad den skall ta sig till.

Dess diodögon lyser upp och ett pipande och surrande hörs från dess förmodat defekta talorgan när den får syn på Cecila.
This message was last edited by the GM at 05:07, Wed 13 Oct 2010.

Cecilia öppnar dörren och gör en gest för automaten att kliva ut.

Säker på att de kvarvarande fienderna inte längre utgör någon fara för herrskapet, så följer han Cecilia in i rummet. Kanske kan han som är en automat hjälpa till för säger inte det gamla ordstävet: Det krävs en automat för att förstå en automat.

Cecilia går fram te de tjocke mannen igen.
"Ja, man tackar för ni var ärlig med vart ni gömt automaten."
Hon ler och nickar en tack.
"Kan ni nu vara så vänlig och berätta hur mycket ni fick betalt, och vad mer ni vet om den där Vråken!"
Hennes ton är lugn nästan läskigt lugn med tanke på hur hon exploderade förut.

"Nej vi har inte fått något betalt än!" Detta uttalande ser ut att gräma honom tungt. "Men hon lovade att betala saftigt, hundratals krediter efter utfört uppdrag. De krediterna lär vi nog inte se röken av nu.

Vi känner henne egentligen inte speciellt bra. Vi hade ett anslag uppe nere runt Lilla Schackara, och hon kontaktade oss för ett intjack. Hon är prisjägare. Lång, mager och klädd i svarta skinnkläder. 40 år kanske. Stenhård brud..."

Samtidigt kommer automaten lydigt ut till er övriga. Den ser sig om, registerar, men verkar tämligen oförstående.
This message was last edited by the GM at 19:48, Wed 13 Oct 2010.

"Och hon är på väg hit för att ni skrek i pratlådan!"
Cecilia ler, "SÃ¥ vart kommer hon dyka upp?"

Johansson sätter handen till sin automathaka i vad som ska se ut som en tänkande gest. "Verkar som en ovanligt välplanerad räd, men varför stjäla den här automaten? Verkar inte som den här Vråken är en vanlig tjuv och skojare. Kanske är vår automat riktigt värdefull eller tros vara det."

"Är ni klara?" Frågar Tallen menande utan att sluta titta nedåt.

Fritz tar upp tallådan och tittar på den, granskar den, vänder och vrider på den och skakar den. Tittar under den. Sen ger han den till Johansson.
"Kan du undersöka om den fungerar, isåfall har att kanske problem redan snart att frukta."

Cecilia går fram till tjockisen.

"Finns det någon bakväg ut härifrån?"

Hon riktar deringen mot skallen på honom.... igen.
This message was last edited by the player at 00:47, Fri 15 Oct 2010.

Johansson inspekterar tallådan. "Hmm... jag har hört talas om dylika manicklar. Tydligen kan de överföra röster på något sätt mellan sådana här tallådor. Jag har också hört att vissa automater kunde uppfatta överförda ljud mellan sådana här tallådor, men jag har aldrig träffat på någon som kan. Kanske är det en myt. I alla fall så är sådana här tallådor rätt värdefulla, hade vi haft ett par så hade vi nog kunnat göra oss några krediter, en ensam tallåda, tja, kanske till någon som redan har en."

Johansson trycker lite prövande på olika knappar och vrider på rattar och reglage på tallådan.

"Nej, det finns ingen bakväg ut" får Cecilia till svar.

Johansson undersöker talmanicken. Den verkar fungera som den skall. Dock får han inga svar eller meddelanden genom den.

Vi ska nog stänga av den om det går. Jag har hört liknande historier, men den som berättade var inte säker på om man verkligen kunde färdas direkt till manicken var man än var innan.

Dessutom borde vi nog gå direkt.

"Jo då, låt os tralla vidare mot översten."

Precis innan hon tar ner vapnet från tjockisens ansikte kom hon på en idé.

"Vi kanske skall ta en gissla så vi är säkra på att de int skjuter på oss när vi traskar ut."

"Hmm... han är inhyrd, jag tror inte att hans uppdragsgivare finner hans liv värt några krediter."

"Sant, då kanske det är bäst att vi dödar dem nu då!"

Cecilia trycker pistolen mot tjockisens huvud och trycker av, ett svagt klick hörs och tjockisens min när han upptäckte att derringen var tom är obeskrivlig.

"Verkar som att det är din turdag idag, jag låter dig leva."

Cecilia blinkar mot tjockisen som om allt vore ett enda stort skämt.

"Nu ger vi oss av, mot översten."

Säger on medans hon börjar gå mot dörren där tallen står.

Tallen blänger elakt mot Cecilia. "Onödigt!" Säger han surt och banar vägen ut.

Berthold ser till att komma ut efter den hämtade automaten.

Fritz tittar gillande på Cecilia. Skön stil. Men samtidigt är hon inte konsekvent tänker han. Nåja, han nickar åt henne och blinkar med ena ögat åt henne.
"Bra då ger vi oss av!"
Innan katten går så söker han igenom allt i deras väg snabbt och sparkar på de kroppar som finns kvar, både levande och döda innan han stoppar tassarna i deras fickor. Han letar efter allt och värdesaker.

Cecilia blinkar tillbaka mot katten, medans hon traskar mot dörröppningen där Tallen står.
This message was last edited by the player at 00:51, Sun 24 Oct 2010.

Ni lämnar lägenheten och ger er tillbaka mot Överstens högkvarter!