Cecilia svarar vakterna.
"Jag vet inte vad de här typerna ska göra, jag skall iallafall in och dra av några solon på min fornsax."
Hon ler mot vakterna.
"Och efter det så kanske jag kan ta någon av er på ett nattligt äventyr."
Hon blinkar.
This message was last edited by the player at 21:31, Wed 03 Nov 2010.

Tre av ynglingarna flinar upp sig efter Cecilias kommentarer. De tycker helt klart att det låter som en mycket god idé att låta henne komma in och spela lite och framförallt de där nattliga äventyren!

Den fjärde, som verkar lite mera plikttrogen, ger den ene en smäll med handflatan i bakhuvudet och säger till honom att skärpa sig. Här släpps ingen utan tillstånd in, verkar vara deras förhållningsorder!

"Verkar som om någon behöver lätta på trycket."

Säger Cecilia och ler mot killen som inte ville släppa henne in.

"Om du förstår vad jag menar"

Hon blinkar mot honom, sedan vänder hon sig om.

"Verkar som om jag får hitta någon annan stans att roa herrskap ikväll."

Hon börjar traska ifrån stället dock ganska långsamt utifall att någon skulle ändra sig i sista stund.

"Är det möjligt att lämna ett meddelande åt en Taormina? Vi undrar om hon vet var vi kan hitta Spartacus Blanc? Vi har hört att han är duktig på forntida ting och jag känner att mina leder börjar bli stela. Tänkte att han kanske skulle kunna göra något" frågar Johansson eftersom Cecilias inviter inte verkar lyckats på alla fyra av de plikttrogna pyriska soldaterna.

Tallen nickar instämmande med fortsätter knipa käft och drar sig på ett stelt leende.

Cecilia sätter sig runt hörnet och börjar spela. Hon spelar på en lugn jazz låt i moll.

En av männen ger sig iväg för att se om Taormina finns där. Han återkommer efter en liten stund, dock inte med någon Taormina i sällskap utan en enorm man i kejserlig arméuniform. Några av er noterar säkert den vita armbindeln och halsduken, vilket visar att han inte tillhör den reguljära armén utan istället det fruktade legoförbandet Vita Kåren.

"Mitt namn är Kapten Hulk Hendrik! Jag har förstått att ni efterfrågar vapensmeden Taormina. Vad har ni för ärende till henne?" frågar han med en barsk röst hård som fornbetong.

Cecilia ser detta och börjar spela på en glad march melodi när vita kåren snubben kommer vandrande.
Bara för att retas med hans pondus och se om han blir utskrattad istället.
Det ser väldigt lustigt ut då Cecilia tajmar takten med soldatens steg.

Kaptenen märker Cecilias tilltag och blänger ilsket på henne med en blick som enbart signalerar död och fasa.

Cecilia fortsätter spela, dock så vrider hon iväg huvudet så kaptenen och hans tunga steg inte kan spelas mer.

"Vi har ärende med henne, inte med dig viting!" Säger Tallen spydigt, med hög moral efter Notens tilltag.

"Det var väl det värsta! Att förolämpa en pyrisk soldat på detta vis! Vad är det för ena lurifaxar jag tjänar! Kapten Hendrik vi söker Taormina p.g.a. hennes samröre med Spartacus Blanc. Vi söker herr Blanc för att vi vill ta del av hans kunskaper om forntida ting. Det är vår förhoppning att hon kanske har en aning om vi kan hitta herr Blanc."

Hulk Hendrik ser ut som om han skulle kunna slita Tallen i småflisor när denne häver ur sig sina hånfulla ord. Johanssons försök att lugna ner det hela verkar inte ha någon effekt.

En skarp kvinnoröst bryter dock situationen.

"Kapten Hendrik!" ryter hon myndigt och den gigantiske mannen stannar upp just som han varit på väg att göra ett utfall. Kvinnan är liten, kort och har stora och välutvecklade öron. Hon är klädd i svart overall märkt med kejsarörnen och en röd basker med ett emblem i form av ett grinande rävhuvud. Hon ställer sig mitt emellan Hulk Hendrik och er.

"Mitt namn är löjtnant Dolk, Tunnelräv! Jag har förstått att ni letar efter Taormina?" frågar hon er.
This message was last edited by the GM at 21:23, Tue 09 Nov 2010.

"Ja, och knappast mer samröre med basker, kan du möjligtvis hjälpa oss?" Säger Tallen med vänlig röst, nästan lite för vänlig då det blir en pik mot kaptenen som tornar över honom. Men trots att kaptenen säkerligen mäter över foten längre och säkerligen väger tre gånger så mycket så står Tallen rakt upp och ned, till synes orädd, med händerna i fickorna på sin rock. "Eller har kaptenen något problem med det?" Lägger han till och ser upp mot den vita baskern, skoningslöst tittande in i hans ögon med en blandning av lugn trots och dolt förakt.

Cecilia ser på spektaklet och framställer kvinnan som en hjälte i hennes spelande.
Det blev en väldigt intressant saga tänkte hon för sig själv medans hon spelar.

Berthold tittar fram och tillbaka mellan de två befälen. Prestigestriden dem emellan är så tydlig och samtidigt så obegriplig för honom. Han anar dock att kvinnan har mer pondus och misstänker att det retar mannen till vansinne.

Löjtnant Dolk vänder sig mot Kapten Hendrik, ställer sig bredbent med händerna i sidorna och spänner blicken i honom. Kaptenen får ett spänt ansiktsuttryck och verkar inte kunna bestämma sig för om han skall låta saken bero eller låta den uppkäftige lille mutanten få sig en näsbränna som han sent skall glömma.

"Då så! Då är väl detta ert ärende, löjtnant!" säger han innan han raskt vänder på klacken och stegar iväg därifrån till Cecilias toner Löjtnant Dolk följer honom fundersamt med blicken, innan hon åter vänder sig till er.

"Taromina har inte dykt upp på jobbet på ett tag, några veckor nu. Jag måste säga att jag är orolig för henne. Flera andra soldater har sett henne på stan, men när de försökt prata med henne har hon helt sonika vikt undan.

Men om ni vill söka upp henne, så hälsa från mig och säg att vi vill gärna se henne tillbaka här på jobbet igen. Hon gör ett bra jobb, men vi kan inte täcka upp för henne hur länge som helst.

Har ni hennes adress förresten?"

"Nej, det har vi tyvärr inte." Säger Tallen och ser nöjd ut efter sin match mot det andra befälet.

"Vi ska vänligen framföra det till henne löjtnant Dolk"

Löjtnant Dolk berättar att Taormina bor i stadsdelen Knoting, i samma kvarter som krogen Fikom. Då hon är en upptagen officer tar hon farväl av er, uppmanar er återigen att be Taormina kontakta henne och vänder sedan på klacken och går in igen.

Ni anser er inte ha någon tid att förlora. Det är inte så långt till Knoting, så snart står ni utanför Fikom. Det finns flera hus i kvarteret. En bastant mutantkninna med fem vilda barn kommer fram och frågar om hon kan hjälpa er med något. Hon presenterar sig som Hulda Helsing. "Det är jag som har koll på saker och ting här i kvarteret" säger hon med myndig röst.

Cecilia ler mot Hulda, det är viktigt att se glad ut för om du ser glad ut så gör du andra glada. Hon kan minnas hur hennes mor brukade säga så.

"Mitt namn är Cecilia Not. Du kanske3 har hört mig förut, jag brukar spela på olika krogar. Dock är inte mitt mål att hitta någonstans att tjäna brödfödan utan vi undrar var Taormina bor, vet du möjligtvis det?"

Säger Cecilia med en glad ton.

Johansson betraktar de fem vilda barnen och något uttråkad så räknar han ut det effektivaste sättet att oskadliggöra dem i fall de skulle utgöra ett hot emot herrskapet. De verkar inte hotfulla, men man kan aldrig veta med små köttsäckar. Johansson funderar vad han fick ordet köttsäck ifrån, det verkar främmande för honom. Han kör en snabb diagnostik och hittar inga fel.

Tallen låter de andra ta ledningen, det var lättast så. Han kikar förstrött upp mot de övre våningarna, skymtar någon från sitt förflutna i ett av fönsterrutorna men när han försöker fokusera försvinner hon. Vinden hade tag i gardinen, var det bara det eller hade hon verkligen stått där? Förbryllat fortsätter han kolla mot fönstret medan han grubblar; hade han drömt eller hade det varit verkligt?
This message was last edited by the player at 19:25, Wed 17 Nov 2010.

"Taormina? Ja, det är min närmaste granne!" utbrister Hulda glatt, uppenbart lättad att ni verkar vara vänner till henne. Att hon skulle känna till Cecilia Not ger hon dock inget sken av. Hon är nog inte typen som håller till på ställen där dylig musik framförs.

"Jag kan visa er vägen. Jag skall precis upp och ge ungarna mat. Ni kan följa med. Vi bor där uppe på tredje våningen. Taormina bor mitt emot!"

Hulda visar vägen med hela handen, ropar till sig barnen och börjar gå mot ett av de trista tegelhusen.
This message was last edited by the GM at 20:24, Wed 17 Nov 2010.

Berthold tittar road mot barnen. De påminner honom om hembyn och de tillfällen han, på stränga order, vakat över barnen där. Nu verkar hans motsträvighet ganska larvig.
Lever Taormina ensam eller umgås hon med någon?