"Taormina bor själv! Men hon har visst någon herrbekant som hon träffar ibland" svarar Hulda medan hon går mot trappungången.

"Hehe, ja det behövs ju ibland."

Svarar Cecilia lättsamt medans hon traskar efter de andra upp för trapporna.

Tallen känner att hans tunghäfta börjar lossa, trevligt att träffa vanligt folk.

"Hur är det med dig då? Tuffa tider vi lever i."

Hulda traskar iväg uppför trapporna. Hon svarar myndigt på Tallens fråga.

"Jodå, bara fint! Tuffa tider? Bah! Här behövs inget gnäll eller tandagnisslan! Välhängda fruntimmer reder sig själva."

Med de orden är ni uppe vid hennes lägenhet. Hon låser upp det tunga hänglåset som skyddar hennes dörr och pekar på dörren mitt emot.

"Det där är Taorminas lägenhet!"

"Tackar!"

Säger Tallen och knackar på mitt-i-mot.

Johansson funderar över vad termen "välhängda fruntimmer" kan innebära. Som mycket i det skadiska tungomålet så känns det lite fel. Han bestämmer sig för att fråga någon bildad person om detta vid ett senare tillfälle. Herr doktorn kan säkert förklara denna lingvistiska gåta.

Tallen knackar på dörren. Ni lyssnar spänt efter ljud. Inget hörs dock och ingen öppnar dörren.

Cecilia vänder sig mot hulda.

"Inget svar? Det är underligt, finns det en chans att hon skulle kunna vara någon annan stans?"

"Vi ska se om jag har en nyckel hit..."

Mumlar Tallen och fumlar fram lite metallföremål, sticker in dem i låset och börjar röra runt därinne samtidigt som har ser mycket koncentrerad ut.

Tallen börjar mixtra med låset. Han får vända, vrida, bända och dra en liten stund, men snart klickar låset till och öppnas!

Han öppnar dörren med en stor rörelse med armen och bockar som för att bjuda in alla. Munnen sprack just i ett brett flin, stoltheten går inte att missta.

"Efter er!"

Cecilia nickar mot tallen och ler, därefter traskar hon in i lägenheten.

Dörren går upp till en enrummare i enkel standard. Möbleringen ser dock ut att vara något dyrare och finare än vad som är normalt i de skabbigare delarna av arbetarkvartern som ni nu befinner er i. En kokvrå, en soffa, en säng och ett sängbord. Vid fotändan står en manick som verkar vara någon form av värmespridare. På sängbordet ligger en isärplockad pistol. Inga personer eller varelser befinner sig i lägenheten.

Johansson ser sig om i rummet. Han går fram till sängbordet och ser om det finns någonting av intresse på det eller i det om där finns en låda eller två. Medans han letar så frågar han de övriga:

"Om fröken Taormina skulle komma förbi, hur förklarar vi vår närvaro i hennes lägenhet? Det är ju inte så att vi misstänker att hon har gjort någonting olagligt eller så."

"Dörren var ju olåst, så vi ville ju inte stå i trappan." Säger Tallen medan han tittar under sängen.

Cecilia går runt i lägenheten hon letar efter en bild eller någonting som skulle kunna vara användbart, med tanke på att ingen vet hur Taormina ser ut.

Berthold kollar matbordet och skafferiet.

Johansson kollar av sängbordet. Där ligger en mojäng som han identifierar som en penna från forntiden, en som kan skriva med bläck i fyra olika färger!

Tallen hittar två väskor under sängen, en större och en lite mindre.

Cecilia hittar inga bilder i lägenheten som skulle kunna föreställa Taormina.

Berthold söker igenom skafferiet. Varorna där verkar inte helt färska, men inte heller urgamla, så det kan inte vara så länge sedan någon vistades här i lägenheten.

"Men titta här!" Utropar Tallen, drar ut väskorna och lägger upp den på sängen varpå han öppnar dem och rotar igenom dem.

Cecilia traskar över till Tallen och ställer sig så hon inspekterar över hans axel för att se vad som finns i väskorna.

Johansson lägger tillbaka pennan där han hittade den. Pennan är en intressant tingest, men det är inte för att stjäla de har kommit och det är tveksamt om den kan leda dem till herr Blanc.

Tallen öppnar väskorna. Den större av dem är fullpackad med kläder, kvinnokläder. Där i ligger också ett nummer av Polisgazetten från förra veckan. Väskan är alltså tämligen nypackad.

Den andra väskan är mindre och innehåller herrkläder och rakdon. Där återfinns också ett foto av ett par i 30-årsåldern med armarna runt varandra.

Johansson studerar fotot närmare. Kan fotot föreställa Spartacus Blanc och kanske Taormina? Svårt att veta. Kanske finns det några fler ledtrådar i fotot?

"Bruttan knåpade på att dusta med nissen sin, vem kan sabbat... ?" Reflekterar högt, såsom han brukar för att tänka.

Plötsligt står en lång och gänglig kvinna med pottfrisyr i dörren till lägenheten. Hon ser förvånat på er.

"Vilka är ni och vad i ozarns mök gör ni i min lägenhet?" utbrister hon.

Längre än så kommer hon inte. En kraftig explosion skakar hela byggnaden. Det är grannlägenheten där familjen Helsing försvann in som exploderat. Dörren flyger ut i trappuppgången och ett våg av hetta slår in i lägenheten. Golvet skakar, kvinnan slås till golvet in i lägenheten av tryckvågen. Det glöder i hennes hår, men hon, och även ni, förefaller oskadda. I grannlägenheten kan dock ingen ha överlevt...