Torsdag den 3 februari 99 pt.

Den kraftigt förstärkta droskan skumpar fram bakom dragdjurens envetna färd framåt. Ni har de senaste timmarna färdats vid sidan om bråddjupet Domsjöbotten. Ni närmar er med andra ord Nordholmia. Ni hade nyttjat den nyligen färdigställda Hertz kanal från Pirit till Nordhamn och därifrån med droska. Översten hade resonerat som så att ni kunde gärna resa med lite klass nu när ni har ett sådant viktigt uppdrag framför er. Och att nyttja exempelvis Krutovs karavaner kanske hade dragit än mer uppmärksamhet till sig.

Vädret utanför är bistert. En iskall snålblåst och en piskande snö som yr. Även inne i droskan är det isande kallt och ni värmer er under filtar, och kanske med en klunk värmande tokjos.

Just innan skymningen når ni en gigantisk brokunstruktion i anslutning till Domsjöbottens krater. Ni rullar långsamt över den, kusken betalar en symbolisk summa i tull till milismännen som vaktar infarten till Nordholmia, Pyrisamfundets norra utpost.

Ni ser nu stadskärnan breda ut sig längs kraterns kanter. Det är inga problem att skilja den äldre bebyggelsen bestående av låga stenbyggnader och omgärdad av en grovhuggen stenmur från den nyare, uppkommen under stadens hastiga expansion, bestående av högresta tegelkåkar omgärdad av en rätlinjig mur i samma material. Längre bort tornar fabriksområdets mångfaldiga skorstenar upp mot skyn, utspyende svart eller gulgrå rök som tungt dalar mot marken i den frostiga luften. Ut genom det vänstra fönstret kan ni på avstånd skymta vad som måste vara stadens rikemansområde som klättrar upp längs östsidan av en kulle. Bakom den mur som omger området skymtas herrgårdslika godsliknande herrgårdar. Det är skillnad på folk och fä, knegare och rikeman i Nordholmia.

Era tankar samlas så åter. Nu måste allvaret ta vid. Resan har inneburit en kort respit i väntan på att ni skall ta tag i ert farliga uppdrag. Frågan är vad ni skall ta er till. Först behöver ni såklart någonstans att bo. Översten hade nämnt tre ställen han kände till: Busters (ett billigt alternativ, förmodligen med usel standard), Busters Lyxby (en form av stugby nära Nordholmias tivoli) eller Valentinos (gästgiveri känt som dyrt men med god klass beläget i stadens nyare delar, Nya Haga).

Sedan återstår ju hur ni skall tackla ert mångaldigt svåra uppdrag...

Berthold känner sig frusen, stel och rastlös efter den långa resan.

Undrar om man har register på vad som sålts på fornfyndsauktionen här i Nordholmia. Och vem som var säljare. Kunde vi få en titt där skulle vi direkt kunna gå vidare till säljaren och höra var han fått tag i Krubbis.

Måste vi via föreståndaren Chester Karlton så måste vi nog gå via Lördagsfröjden och Elvira Päschon. Det blir en väg som jag inte är så bekant med.

Han tittar sig runt på de närvarande.

För jag tror inte att vi kan smyga oss in i hans hus utan att dra till oss en massa uppmärksamhet.

In reply to Berthold (msg # 2):

"Jag vet inte om dylika register är hemliga. Jag antar att de måste vara möjligt att titta i ett sådant register, säg exempelvis om ett sålt fornfynd skulle antas vara stulet. Jag tror nog att det är enklast att gå via Lördagsfröjden. Herrskapet är ju hjältar som har gjort stordåd på Frihetens Slätter och dekorerade av självaste Aurora Björnstjärna. Det vore väl mäkta märkligt om herrskapet inte skulle kunna komma in på Lördagsfröjden!"

Berthold skrockar.

Du har helt rätt Johansson. Medaljen har jag någonstans i packningen tillsammans med passande kläder om jag inte missminner mig. Det fina folket kanske tar illa vid om vi skulle komma i dessa kläderna.

Han stryker lätt vid en av lerfläckarna som finns på hans kläder och ler.

"Jag ska se över herrskapets persedlar så fort jag kan, mäster Berthold." Automatens klädsel är som vanligt oklanderlig, även om kostymen är av billigt snitt.

Kvack tittar över den nya staden och även om han inte ser så många personer så ser han ingen som bär kläder med precis samma snitt som hans egna. Framför allt inte efter den långa resan.

"Det viktigaste måste vara att få ett bad. Prioritet två är en försvarlig skål med solrosfrön. Valentinos borde kunna lösa det."

Berthold kollar att droskan inte kör för nära några objekt innan han sticker ut huvudet och skriker åt kusken:
Kör oss till Valentinos eller så nära du kan!

"Kluck"
Kvack nickar förnöjt.

Droskan skumpar iväg igen mot stadsdelen Nya Haga. Kusken kryssar fram mellan de frusna mutanter och människor som skyndar fram, mellan krogar och sjapp, hem och arbete. De vinglande gatorna som kantas låga och robusta stenkåkar övergår nu i en annan begygelse. Den som vistats i Hindenburg känner sig snabbt hemma. De klassiska trevånigns tegelkåkar som dominerar huvudstaden genomsyrar Nya Haga. Huvudgatan är trivsamt stenlagd och droskan rullar tämligen stabilt framåt.

Snart anländer droskan till Valentinos. Att det är ett ställe med klass står snabbt klart. Det är en imponerande och mäktig byggnad som sticker ut i det annars så robusta och grovhuggna Nordholmia. Utanför dörren står en man i en strikt uniform. Trots kylan står han rak i ryggen och med stolthet i blicken. När droskan stannar kliver han fram presenterar sig som förste inkastare och rockslusk på hotellet. ”Välkomna till Valentinos! Kan jag hjälpa herrskapet med packningen?””

Berthold maskerar sin genans över att behandlas som en av det finare herrskapet med att sträcka på sig och en aning teatraliskt studera sina kläder och sucka.

Naturligtvis.
Han överväger att avtacka sig erbjudandet och hänvisa till att Johansson tar hand om packningen, men det skulle sänka Johanssons status hos folket i närheten till lakej eller bärare istället för det mer prestigefyllda uppdraget som butler.

Kvack tar chansen att vara den stilige ädlingen han ju faktiskt tycker att han är och hoppar av vagnen ner på den snöiga marken.

"Prata med Johansson om det där! Jag går in och ser till att vi har ett rede för kvällen."

Raskt traskar han in på Valentinos, innanför dörren skakar han av flingorna från stjärtfjädrarna och burrar upp dem en smula. Sedan går han mot disken där nycklarna hänger.

"Goder afton, goder afton. Båd herre och fru". Med en van nick mot värdparet tar han till orda.

"Vi behöver plats att sova och en värmande middag." Han ser till att styra sin röst för att göra klart att de är fint folk från Hindenburg.

Ni anvisas artigt in och får hjälp med att ordna rum på hotellet. Packningen bärs raskt in.

Tre krediter för ett enkelrum och fyra för ett dubbelrum visar det sig att det kostar. Det råder tämligen hög aktivitet på hotellet. Det rör sig ständigt folk in och ut och de flesta verkar vara av det mer välbärgade slaget.

Och visst går det att ordna mat! Ni får en plats i den lilla trivsamma matsal som finns på bottenvåningen. Matsedeln bjuder på de flesta Pyriska klassiker och det lär inte vara något problem att finna något som gör era gommar glada.

Ert lite udda sällskap renderar en viss uppmärksamhet, men ni möts ändå med artiga blickar. Har man råd och råg i ryggen nog att ta in på Valentinos så har man säkerligen tillräcklig klass att röra sig bland dessa förmodade likar.
This message had punctuation tweaked by the GM at 16:53, Wed 17 Sept 2014.

Johansson bär in packningen. En butler måste kunna göra allt som krävs i hushållet, speciellt ett så litet hushåll som det här.

Vad säger ni, Dr Kvack? Måhända ett dubbelrum med två sängar om möjligt?

Jag behöver definitivt ett varmt bad innan maten.

"Javisst! Man är ju ruggigt smutsig!"

Kvack tittar på sina vänner men konstaterar att skämtet faller tungt till marken, eftersom ingen av de församlade är ens i närheten till att likna en fågel och därmed troligen inte vet ett smack om att vissa fåglar tappar fjädrarna då och då. Att då internskämtet att "man blir så smutsig att man skulle behöva rugga för att bli av med det" inte går hem hos församlingen, vet han såklart egentligen. Han tar för givet att det är ett tecken på att han har fått skit i skallen under den långa resan och kände att han bara MÅSTE få ut något ur näbben.

Snabbt släppte han det hela och vände sig till personalen.

"Ja, två rum. Finns det möjlighet att ordna ett bad, så skulle det vara uppskattat. Eller åtminstone en rejäl sten för egen del för att tvätta av sig det värsta"

Han pekar menande på sin näbb, men konstaterar snabbt att hjärnan fortfarande går på tomgång. Har man inte fågelvänner som brukar skrapa bort ojämnheter och smuts genom att putsa sina näbbar mot en sten, så vet man ju inte det här.

"Eh, handfat. Med varmt vatten..."

"Om herrskapet tar sitt bad så bär jag upp packningen och packar upp" föreslår Johansson.

Cecilia som suttit tyst i vagnen under resans gång och halvsovit, vaknar nu till och upptäcker att folket är borta. Hon känner att vagnen stannat och undrar för sig själv hur länge den har stått still.
När hon kommer in i lobbyn och ser herrskapet stå och bestämma sig över rum vandrar hon fram till dem, väl framme sträcker hon på sig och gäspar stort.

"Eh, skönt med två rum, men är det åhlrajt om jag slipper dela säng? Jag brukar snurra så fasligt i sömnen!"

Kvack nickar åt Cecilia. Han föredrar också att ha ordning i sitt rede.

"Inga dubbelsängar", säger han till personalen.

Ni blir bemötta på det mest belevade sätt! Givetvis får ni de rum som ni ber om, givetvis får ni tillgång till egna sängar och till bad, givetvis får ni mat i magen. Till och med bjuds det på ett leende till Dr Kvacks skämt, som förmodligen inte ens rockslusken förstår fullt ut. Kvällen blir lugn och rofylld. Ni vaknar nästkommande morgon till en god och energigivande frukost! Perfekt när man har ett krävande uppdrag att ta tag i. Nordholmia ligger för era fötter!

Johansson har som brukligt ägnat några timmar åt att lägga ut kläder åt herrskapet, så att de snabbt kan klä sig för dagens begivenheter. Själv så har automaten också lappat sin kostym på några nya ställen.

"Så när önskar herrskapet fara och var ska vi?"

Cecilia som i vanlig ordning sover naken stegar upp och blir smått förvånad över att hon inte behöver leta efter sina kläder i en hög på golvet. Hon sträcker ut sig och gäspar högt och länge. Hon börjar hoppa i sina slitna kostymbyxor.

"Vi kan väl börja med att gå till lördagsfröjden, eller vad är det för dag idag?"

Hennes snabba händer knäpper skjortan och stoppar ner den i byxorna, skärpet dras åt ordentligt och västen åker på. Den en gång i tiden skinande algsilkesslips som Cecilia knyter runtom halsen är idag grådassig full med hål. Det är ett under att den ens håller ihop.
Den trasiga kavajen med stora hål för armbågarna håller hon i högra handen så den släpar i golvet medan hon är på väg ut ur dörren för att bege sig till frukosten.

"Vi ses vid frukostbordet Grabbar!"

Frågan är om vi ska ha så bråttom. Vissa av det fina folket är inte särskilt morgonpigga.

Vad jag vet så behövs en inbjudan till lördagsfröjden, så det är väl bäst att fixa en sådan direkt.

Berthold passar på att putsa upp sitt gevär. Med tanke på klädsel och bostad passar det inte riktigt med rostfläckar på pipan.

"Känner vi någon i Nordholmia som skulle kunna ordna en sådan inbjudan? Annars tänkte jag mig att vi kanske skulle kunna ta och besöka den där fornfyndsauktionen. Kanske finns det någon som kommer ihåg Krubbis?"

"Jag har varit uppe med mig sj..."

Kvack hejdar sig när han minns att han hade dragit ett tuppskämt redan dagen innan.

I stället samlar han sig och nickar mot Johansson.

"Jag är pigg som en silverfisk! Jag följer med till auktionen, vare sig de andra ska sova vidare eller inte"

Han tittar menande åt de sävligare i sällskapet.

Han beslutar sig för att välja en "sjangtil" utstyrsel för att ge ett bra intryck och kanske få möjlighet att inhandla något som inte erbjuds sluskar och trashankar. Han har en stadig slant med sig för att slösa om det skulle behövas, men ser till att som vanligt inte visa dem. Några slantar lämnar han på hotellet för att vara säker på att kunna överleva även om de blir rånade å det grövsta.

"Fler som följer med?"

Cecilia tittar sticker in huvudet genom dörren.
"Jag hänger på! Vi kan säkert käka frulle på vägen."

Sagt och gjort! Ni lämnar hotellet för en tur bort till Fornfyndsauktionen som håller till på arenan, strax utanför stadens murar. Det är fredag förmiddag idag och ni får höra av rockslusken på hotellet att auktionen drar igång i morgon vid tiosnåret, så förberedelserna är säkert i full gång! Det är ingen lång promenad dit.

Er färd går längs huvudgatan i stadsdelen Nya Haga, via det centralt belägna Tores Torg. Där pågår en del kommers. Det märks tydligt att ni befinner er i Nordholmias flottare delar. Husen är tämligen fina och liknar inte de skogshuggarkåkar som ni föreställt er. Och folket ser inte ut att vara enbart de burdusa vildmarksmän och råbarkade busar ryktet säger om staden.

En tidningsförsäljare står och skriker ut Nordholmiapostens senaste rubriker:

"Tortyrmord sätter skräck i Nordholmia! Förnäääääämliga föremål på månadens fornfyndsauktion! Jakten på Manfred Lund går vidare - Två gentledjur går till botten med det! Jernbanekompaniet lockar nya finansiärer! Psioniker på våra gator - Experter tillkallas! Läs allt i Nordholmiaposten!"
This message was last edited by the GM at 18:11, Thu 23 Oct 2014.

Cecilia går fram till pojken, plockar fram sin börs, böjer sig ner för att komma i jämnhöjd med honom.
"Hej lille du, hur har du det? Jag skulle vilja köpa ett nummer av Nordholmiaposten."

Berthold säger inte så mycket under promenaden. Istället inspekterar han byggnaderna och de personer som de möter.

Verkar som vi har kommit hit alldeles lagom för nästa auktion. Kan tänka mig att de viktigaste objekten inte kommer att synas. De skickas väl till Hindenburg direkt.

Knack lyssnar på Berthold och nickar.

"Det är mycket möjligt. Men det kan nog finnas små finurligheter som stannar här också. Det finns säkert zonfarare som vill tillbaka till sina forngruvor i stället för att fara iväg och försöka sälja i Hindenburg"

"Kanske kan vi få syn på något intressant redan innan auktionen kommer igång?

Johansson går tyst och roar sig med att lyssna in nordholmiabornas dialekt. Det är ju inte ett svårt för en automat med tolkenhet att lära sig lokala dialekter, men det är ändå intressant att göra.

Ett exemplar av Nordholmia-posten inhandlas och ni rör er långsamt framåt under det att ni går igenom artiklarna:

Tortyrmord sätter skräck i Nordholmia!
De brutala våldsdåden fortsätter på Nordholmias skuggsida! Tjuvmutant funnen uppspikad på vägg i Dixieland, död och illa bränd i plytet. Rysligt! Sju ynka stackare har totalt torterats till döds i vår stad den senaste månaden. Nordholmiapostens källor misstänker råskinn från Hindenburg. Självaste storbusen Dogglas Parker från Lejonorden och Bruno Bajt från Nimrodbrigaden har siktats på våra gator. Tag betäckning!

Förnämliga föremål på månadens fornfyndsauktion! 
På fredag är det dags för Nordholmias famösa fornfyndsauktion igen. Som vanligt går evenemanget av stapeln på rodeoarenan i Nya Haga. Mutanter och människor med huvudet på skaft och krediter på fickan kan lägga labbarna på förnämliga artefakter från den gamla tiden. "Vi har särskilt finfina föremål den här gången" låter auktionens skygge föreståndare Chester Karlton meddela!

Jakten på Manfred Lund går vidare - Två gentledjur går till botten med det! 
Ska vi äntligen får veta vad som hänt samfundets chefsexplorator, hederssvinet Manfred Lund? Efter de många och långa månader han varit försvunnen har gentledjuren Flode Knold och Oliver Toth från Peckwickklubben i Hindenburg, den muterade socitet där Lund själv är hedersmedlem, anlänt för att reda ut det hela. "Här ligger en sumpvarg begraven" låter Knold meddela!

Jernbanekompaniet lockar nya finansiärer! 
Den djärva planen att ta forntidens jernbana i Norra Ödemarkerna i bruk igen och dra ny räls till Nordholmia lockar horder av investerare. "Potentialen är enorm! Jag räknar med insatsen tiofallt tillbaks!" säger en uppsluppen finansiär i Nordholmia. Arbetet fortsätter i rask takt. Nordholmiaposten har försökt nå Jernbanekompaniets gåtfulle direktör B. Aronen för kommentar. Hopplöst! "Herr Aronen är en ytterst blygsam man!" hälsar kompaniets lokale representant Max Kornetto.

Psioniker på våra gator - Experter tillkallas!
Upprepade klagomål om psionisk aktivitet i Nordholmia har nått miliskontoret! Sheriff Jånni Rio lovar handling och kallar in två konsulter från Hindenburg: Serafim Wickel och Ambrosius Rapp, båda experter på att spåra tankevrängare! Nordholmiaposten önskar dem all lycka till!

Under tiden närmar ni er Rodeoarenan och ser den nu på avstånd. Det sjuder av aktivitet där inne!

Intresserat läser Kvack Gazetten, men vid den sista artikeln lägger han ögat mot tidningen och skärskådar bilden.

"Här är en figur som jag träffat tidigare. Serafim Wickel, ett namn och ett ansikte att lägga på minnet. Han var otrevlig och sköt mot mig och mina kollegor i Hindenburg. Han blev dock strålad som resten av hans kumpaner, men uppenbarligen blev han inte träffad tillräckligt hårt. Ungefär som jag alltså"

Kvack pekar på bilden och låter alla se.

Berthold tittar på bilden en stund.
Det där ser ut som om en person som gillar vad han gör. Sådana har en tendens att hitta det han vill hitta, vare sig det är korrekt eller inte.

Läs där då. "Tjuvmutant funnen". Man undrar om det är en känd brottsling eller om man bara antar det eftersom den döde är en mutant.

Berthold skakar något irriterat på huvudet.

"Kanske var mutanten en känd tjuv. Hur som helst så är det synnerligen ociviliserat att spika upp folk och fä på ett sådant sätt."

Kvack nickar instämmande till Johanssons konstaterande.

Han funderade på vilket sätt folk och fä SKA spikas upp för att inte uppfattas som ociviliserat, men han bestämmer sig för att inte fråga.

Rodeoarenan där auktionen ska hållas är en pampig skapelse strax utanför Nordholmia. Där flockas en mängd figurer, människor och mutanter. Täckta kärror rullas in, bistert vaktade av sina ägare. Fornfynd och förmodat skrot ska visas upp för auktionens värderingsmän för att kunna krängas för reda krediter. Hugade spekulanter stryker runt för att få en bild av vad som kan säljas och vilka affärer man kan tänkas göra här.

Frågorna hopas. Vad finns att finna här? Vilken information kan snokas fram? Finns Chester Karlton här? Finns det någon som kan leda till honom?
This message was last edited by the GM at 19:27, Mon 17 May 2021.

Den främsta delen av Kvacks slappa tuppkam har under hela resan skjutits åt sidan från det vänstra ögat för att göra det möjligt för Kvacka att kunna utnyttja sitt djupseende. Vid ankomsten kan man dock se att kammen står rakt upp, ilsket röd. Uppenbarligen är Dr Kvack mer än lovligt upphetsad av allt som kan anas i vagnarna på väg till auktionen.

"Jag skulle väl gissa att herr Karlton finns i slutet på den här kön. Annars får vi väl leta bland de vita husen efter 'Lördagsfröjden'. Men jag tar mig en titt här."

Kvack tar sig nära de kärror som rullar in och försöker få en glimt över vad han kan vänta sig. Hela tiden med sikte på att komma fram till slutet av kön, där värderingsmännen, och förhoppningsvis Chester Karlton också uppehåller sig.

In reply to Dr Kvack (msg # 37):

Johansson följer lojalt efter den gode doktorn. Automaten är också synnerligen intresserad av vad som kan säljas i vagnarna. Kanske någon gammal del som automaten kan använda för att laga sin ibland trasiga urtidslekamen?

Cecilia följer efter både Kvack och Johansson med händerna i fickorna och sneglar på fornföremålen på exhibition.

Lördagsfröjden låter intressant, det tycker jag verkligen vi skall fixa biljetter till!

Hon sparkar till en sten sten på gången som rullar undan och slår i något metalliskt, "klonk".

Tror ni att det finns någe krubb här inne?