Torsdag den 3 februari 99 pt.

Den kraftigt förstärkta droskan skumpar fram bakom dragdjurens envetna färd framåt. Ni har de senaste timmarna färdats vid sidan om bråddjupet Domsjöbotten. Ni närmar er med andra ord Nordholmia. Ni hade nyttjat den nyligen färdigställda Hertz kanal från Pirit till Nordhamn och därifrån med droska. Översten hade resonerat som så att ni kunde gärna resa med lite klass nu när ni har ett sådant viktigt uppdrag framför er. Och att nyttja exempelvis Krutovs karavaner kanske hade dragit än mer uppmärksamhet till sig.

Vädret utanför är bistert. En iskall snålblåst och en piskande snö som yr. Även inne i droskan är det isande kallt och ni värmer er under filtar, och kanske med en klunk värmande tokjos.

Just innan skymningen når ni en gigantisk brokunstruktion i anslutning till Domsjöbottens krater. Ni rullar långsamt över den, kusken betalar en symbolisk summa i tull till milismännen som vaktar infarten till Nordholmia, Pyrisamfundets norra utpost.

Ni ser nu stadskärnan breda ut sig längs kraterns kanter. Det är inga problem att skilja den äldre bebyggelsen bestående av låga stenbyggnader och omgärdad av en grovhuggen stenmur från den nyare, uppkommen under stadens hastiga expansion, bestående av högresta tegelkåkar omgärdad av en rätlinjig mur i samma material. Längre bort tornar fabriksområdets mångfaldiga skorstenar upp mot skyn, utspyende svart eller gulgrå rök som tungt dalar mot marken i den frostiga luften. Ut genom det vänstra fönstret kan ni på avstånd skymta vad som måste vara stadens rikemansområde som klättrar upp längs östsidan av en kulle. Bakom den mur som omger området skymtas herrgårdslika godsliknande herrgårdar. Det är skillnad på folk och fä, knegare och rikeman i Nordholmia.

Era tankar samlas så åter. Nu måste allvaret ta vid. Resan har inneburit en kort respit i väntan på att ni skall ta tag i ert farliga uppdrag. Frågan är vad ni skall ta er till. Först behöver ni såklart någonstans att bo. Översten hade nämnt tre ställen han kände till: Busters (ett billigt alternativ, förmodligen med usel standard), Busters Lyxby (en form av stugby nära Nordholmias tivoli) eller Valentinos (gästgiveri känt som dyrt men med god klass beläget i stadens nyare delar, Nya Haga).

Sedan återstår ju hur ni skall tackla ert mångaldigt svåra uppdrag...

Berthold känner sig frusen, stel och rastlös efter den långa resan.

Undrar om man har register på vad som sålts på fornfyndsauktionen här i Nordholmia. Och vem som var säljare. Kunde vi få en titt där skulle vi direkt kunna gå vidare till säljaren och höra var han fått tag i Krubbis.

Måste vi via föreståndaren Chester Karlton så måste vi nog gå via Lördagsfröjden och Elvira Päschon. Det blir en väg som jag inte är så bekant med.

Han tittar sig runt på de närvarande.

För jag tror inte att vi kan smyga oss in i hans hus utan att dra till oss en massa uppmärksamhet.

In reply to Berthold (msg # 2):

"Jag vet inte om dylika register är hemliga. Jag antar att de måste vara möjligt att titta i ett sådant register, säg exempelvis om ett sålt fornfynd skulle antas vara stulet. Jag tror nog att det är enklast att gå via Lördagsfröjden. Herrskapet är ju hjältar som har gjort stordåd på Frihetens Slätter och dekorerade av självaste Aurora Björnstjärna. Det vore väl mäkta märkligt om herrskapet inte skulle kunna komma in på Lördagsfröjden!"

Berthold skrockar.

Du har helt rätt Johansson. Medaljen har jag någonstans i packningen tillsammans med passande kläder om jag inte missminner mig. Det fina folket kanske tar illa vid om vi skulle komma i dessa kläderna.

Han stryker lätt vid en av lerfläckarna som finns på hans kläder och ler.

"Jag ska se över herrskapets persedlar så fort jag kan, mäster Berthold." Automatens klädsel är som vanligt oklanderlig, även om kostymen är av billigt snitt.

Kvack tittar över den nya staden och även om han inte ser så många personer så ser han ingen som bär kläder med precis samma snitt som hans egna. Framför allt inte efter den långa resan.

"Det viktigaste måste vara att få ett bad. Prioritet två är en försvarlig skål med solrosfrön. Valentinos borde kunna lösa det."

Berthold kollar att droskan inte kör för nära några objekt innan han sticker ut huvudet och skriker åt kusken:
Kör oss till Valentinos eller så nära du kan!

"Kluck"
Kvack nickar förnöjt.

Droskan skumpar iväg igen mot stadsdelen Nya Haga. Kusken kryssar fram mellan de frusna mutanter och människor som skyndar fram, mellan krogar och sjapp, hem och arbete. De vinglande gatorna som kantas låga och robusta stenkåkar övergår nu i en annan begygelse. Den som vistats i Hindenburg känner sig snabbt hemma. De klassiska trevånigns tegelkåkar som dominerar huvudstaden genomsyrar Nya Haga. Huvudgatan är trivsamt stenlagd och droskan rullar tämligen stabilt framåt.

Snart anländer droskan till Valentinos. Att det är ett ställe med klass står snabbt klart. Det är en imponerande och mäktig byggnad som sticker ut i det annars så robusta och grovhuggna Nordholmia. Utanför dörren står en man i en strikt uniform. Trots kylan står han rak i ryggen och med stolthet i blicken. När droskan stannar kliver han fram presenterar sig som förste inkastare och rockslusk på hotellet. ”Välkomna till Valentinos! Kan jag hjälpa herrskapet med packningen?””

Berthold maskerar sin genans över att behandlas som en av det finare herrskapet med att sträcka på sig och en aning teatraliskt studera sina kläder och sucka.

Naturligtvis.
Han överväger att avtacka sig erbjudandet och hänvisa till att Johansson tar hand om packningen, men det skulle sänka Johanssons status hos folket i närheten till lakej eller bärare istället för det mer prestigefyllda uppdraget som butler.

Kvack tar chansen att vara den stilige ädlingen han ju faktiskt tycker att han är och hoppar av vagnen ner på den snöiga marken.

"Prata med Johansson om det där! Jag går in och ser till att vi har ett rede för kvällen."

Raskt traskar han in på Valentinos, innanför dörren skakar han av flingorna från stjärtfjädrarna och burrar upp dem en smula. Sedan går han mot disken där nycklarna hänger.

"Goder afton, goder afton. Båd herre och fru". Med en van nick mot värdparet tar han till orda.

"Vi behöver plats att sova och en värmande middag." Han ser till att styra sin röst för att göra klart att de är fint folk från Hindenburg.

Ni anvisas artigt in och får hjälp med att ordna rum på hotellet. Packningen bärs raskt in.

Tre krediter för ett enkelrum och fyra för ett dubbelrum visar det sig att det kostar. Det råder tämligen hög aktivitet på hotellet. Det rör sig ständigt folk in och ut och de flesta verkar vara av det mer välbärgade slaget.

Och visst går det att ordna mat! Ni får en plats i den lilla trivsamma matsal som finns på bottenvåningen. Matsedeln bjuder på de flesta Pyriska klassiker och det lär inte vara något problem att finna något som gör era gommar glada.

Ert lite udda sällskap renderar en viss uppmärksamhet, men ni möts ändå med artiga blickar. Har man råd och råg i ryggen nog att ta in på Valentinos så har man säkerligen tillräcklig klass att röra sig bland dessa förmodade likar.
This message had punctuation tweaked by the GM at 16:53, Wed 17 Sept 2014.

Johansson bär in packningen. En butler måste kunna göra allt som krävs i hushållet, speciellt ett så litet hushåll som det här.

Vad säger ni, Dr Kvack? Måhända ett dubbelrum med två sängar om möjligt?

Jag behöver definitivt ett varmt bad innan maten.