Ni vaknar på Hotell Grisslan av hemtrevligt buller och av att solstrålar sipprar in genom fönstren. En bastant galt i enkla kläder står bakom den lilla bardisken och dukar fram en enklare frukostbuffé.

Jaså! Det är dags att vakna. Thoorleif var namnet, det är jag som driver Grisslan. Vill ni ha lite frukost? Priset är två jyckar, då äter ni så mycket ni vill...

Ett par luggslitna figurer kommer ner för trappan. De verkar tämligen bakfulla. Efter att ha växlat några ord med Thoorleif och tagit för sig av godsakerna i buffén sätter de sig och äter under mestadels tystnad.

Ni tar för er och äter. Maten består mest av enklare korvar av förmodat tvivelaktig kvalitet, rotsaker och grovt bröd. Ni äter dock med god aptit.

En ny dag har grytt. Ni är tämligen utvilade och redo för nya strapatser. Tankarna på ert bryderi börjar dock så saktiliga krypa tillbaks i era tankar; Smilets försvinnande, Tijuanas mystiska delning och upplösning, Nimrodbrigades hejdukar, Botvids herrgård m.m. Äventyret kan med andra ord fortsätta...





Jag tog för givet att ni tar för er av buffén och drar av den jättelika summan av 0,2 krediter på samtliga (förutom automaten J.A.-m22 förstås)...
This message was last edited by the GM at 18:23, Fri 26 Nov 2004.

Elina äter rejält av maten och medans hon gör det pratar hon för fullt: ok, ska vi försöka hitta den dära gården idag eller vad?Jag tycker vi drar när vi har ätit klart, det finns ingen mening att stanna kvar här.

När hon har ätit klart går hon ut till sin fåle Chasmir och ryktar honom lite innan hon lyfter på sadeln och tränsar honom. Hon kollar så att sadelgjorden är ordentligt åtdragen innan hon svingar sig upp.

Hoggler ser först ut som om han faktiskt att dö när han vaknar och håller till allas glädje käften under morgonen. Han betalar snällt två jyckar utan att fälla den minsta odräglöighet och äter  i mängder. Vidare rör han ännu inget starkare än vatten. Så när han ätit och suttit lugnt och stilla och stirrat i väggen släpper han en rungande brakskit, sträcker på sig samtidigt som han rapar högt och långdraget.

"Ja mök och ozarns oz så är man folk igen! Vid alla pirits horer va bakis man kan bli ibland men nu ni! Hoggler är frisk och kry igen!"

Han flinar stort och brett åt er alla, dunkar Elina i ryggen och det mest för att djävlas.

"Nå hur blir et idag då ska vi försöka hitta den där förbannade herrgårn eller? Jag vill ha tag i den där son till en hora grodan och säga honom ett och annat i alla fall."

Även Fritz är tystlåten denna morgon... gnuggar tröttheten ur ögonen med sina tassar.. sträcker ut sin viga kattkropp och gäspar stooooort!
Han äter det som bjuds och betalar, sedan tittar han mot sina kamrater och nickar..
"Ja, jag föreslår att vi ger oss av med det samma.."
Han börjar röra på sig för att resa sig..

Målet verkar vara klart; dagen ägnas åt att finna Botvids herrgård, där ni hoppas finna Smilet någorlunda välbehållen. Åtminsone Elinas, Hogglers och Fritz målmedvetenhet, direkt efter avklarad frukost visar detta...

Ni kliver ut utanför Grisslan till en ny och förhållandevis fin dag. Regnovädret från igår verkar ha passerat och solen ljuser ner på gatorna och värmer skönt. Gatorna är fortfarande plaskvåta och präglas av större och mindre pölar. En hel del folk är i rörelse på.

Utanför blir ni direkt stående, vart i möken ska ni egentligen? Västerut var svaret kommer ni snabbt på efter en snabb ordväxling och ni börjar trava iväg, tillbaks genom Hundängens gator, in i det nu fullständigt myllrande marknadsdistriktet. Bazaren lockar er inte så mycket denna dag, ni har viktigare värv att ta tag i just nu. Ni passerar norrut förbi Thorulfshov och framåt, tills bebyggelsen börjar tunna ut och ni kommer ut på den allmänna landsvägen...

"Ja ja se på sjutton asså om jag inte missminner mig så har jag varit här förut! Tror det var inte så långt härifrån jag plåtade hon den där Prentensiella silferstäpp, en finfin flicka, rackarns söt och hennes bomber ja huga. Ja ett sidojobb var det, jag är egentligen journalist jag men ja varför inte förena nytta med nöje som skaparn sa?" Utbrister plötsligt Jam och hans mun breder ut sig i det där äckliga stora lismande smilet. Om någon lyssnar verkar han inte bry sig om alls utan han säger det bara och för egen del så tror han att alla lyssnar på honom då han har något så intressant och framförallt roligt att säga.

"Min bäste herre..."
Börjar Fritz och sytar och tittar på JAm.
"...nåja... herr Automat... hrrrmmm.. Jammy.. ja, Jammy får det bli."
Fritz skiner upp i det skinande vädret till sitt påhittiga namn åt automaten.
"Om du nu har varit här i krokarna kanske du kan upplysa oss andra om var gården ligger!?"

"Enligt min minnesbank ska det inte alls ligga någon gård här överhuvudtaget. enligt mina internkartor ska vi snart vara inne på industriområde 11, eller ja dess förgrunder i alla fall. Det var där studion låg där jag utförde jobbet så att säga. en helvild tjej, tokig i uppmärksamheten ja. Men att det ska finnas en gård? njaeee...det kan jag inte minnas."

Jam ler lika brett och fånigt som vanligt, det tycks som om automaten inte klarar av att prata utan att lägga till det där fåniga överdrivna leendet alls. Han rättar till dom stora glasögonen och lägger så till:

"Ja men jag kom på en grej, jag kan skicka ut min drönare att kika lite åt oss! den kan i alla fall hålla uppsikt över ett ganska stort område ifrån oss och jag skulle då och då kunna koppla upp mig till honom för att se det han ser. fast då kan jag ibnte röra mig själv, kanske inte så bra? men annars kan han ju alltid komma tillbaka om han hittar nått?"

"äh han verkar ju helt bäng i huvudet den där mökarns automaten. Jag tycker vi sänker han i mälart asså." Muttrar hoggler surt där han går på replängdsavstånd ifrån automaten med händerna farligt nära sina puffror. Skulle automaten göra nått oförutsett eller minsta grej hoggler uppfattar som hotfullt tänker han skjuta.

Dr Kvack kacklar muntert under vandringen.

"Ja själv har jag nästan varit i Pirit och Nordholmia. Men då passerar man ju bara den här vägen. I alla fall till Pirit. Om man nu vill gå det här hållet"

Han pekar åt ett håll som han säger är mot Pirit.

Färden går framåt. Ni behöver ju inte lämna staden så långt bakom er. Den angivelse ni fått säger ju "ett par kilometer väster om staden". Och vägen viker mycket riktigt av mot väster. Kanske lyckan står er bi i att finna herrgården.

Det är en del folk i rörelse. Mest verkar det vara bönder på väg till staden med sina kärror lastade med godsaker att sälja. Tungt lastade kärror, dragna av hårt arbetande dragdjur rullar fram längs grusvägen. De flesta nickar vänligt mot er i en enkel hälsning.

Ni möter även en del udda existenser. Förmodligen är det lycksökare, äventyrare och zonfarare på väg till den ännu sprudlande bazaren. Folk i slitna paltor, märkliga grunkor och förmodligen väl beväpnade styr målmedvetet sin kosa, de sista meterna in mot Hindenburg.

Mot er gallopperar även en postiljonryttare, i kejserlig uniform, på en stolt Pansár.
This message was last edited by the GM at 19:53, Tue 30 Nov 2004.

Katten tittar med stora ögon på ryttaren som närmar sig.
Undrar vad han ska leverera, måste vara något viktigt.. kanske tillochmed värdefullt...när han far fram med sån hast.  Men.. är han galen.. ska han springa ner oss...
Tänker Fritz för sig själv.
This message was last edited by the player at 20:25, Tue 30 Nov 2004.

"Grejor!", utropar Dr Kvack.

"Har Ni några fina fornfynd att sälja? Här finns krediter om det är några vettiga saker Ni har!"

Han dyker på några av de mystifika personer som tänker sig sälja saker på torget.

Dr Kvack flyger på ett par kufar, som av allt att döma verkar vara zonfarare; en skäggig och mycket muskulös människomutant med grådaskig hy, och en muterad bäver i kamoflagepaltor och en forntida arméhjälm. De kånkar på ryggsäckar med förmodade härligheter, godsaker för Dr Kvack.

Jaså du, utbrister den muskulöse. Han har ett brett flin, men hans anlete störs av otaliga ärr. Så du är intresserad av fornpryttlar. Ja det kan jag lova dig, här finns det grejor för dig. Vad är du intresserad av? Skjutjärn, nyttogrejor, prylar? Vi skall nog hitta något du gillar. Ni går lite vid sidan av vägen. Han ställer ner sin ryggsäck, öppnar den och ser frågande på Dr Kvack.

Hans kompis bävern tar av sig hjälmen, lägger den på marken och sätter sig på den. Det rasslar lite av de band belamrade med ammunition han bär i kors över bröstet. Han tittar med intresse på Dr Kvack och er övriga i sällskapet efter att ha lyft upp sina forntida runda solglasögon med förmökat häftigt spegelglas upp i pannan. Det ser ut som om han tänker att här finns chansen att göra affärer redan, och vi har inte ens kommit fram till staden.
This message was last edited by the GM at 15:52, Wed 01 Dec 2004.

"Tupp..du pratar som du har förstånd till..Piri ligger däråt! JAG VET SÅ VÅGA INTE KÄFTA!" Fräser Hoggler åt dr kvack när han visar vägen mot Pirit och visar helt fel. eller kanske visar han rätt? Han gör nog det men det skiter hoggler i. han ÄR ifrån pirit och tänker minnsan inte låta den där tuppen få äran att briljera med vart just de staden ligger!

Fritz ogillar redan att vara utanför Hindenburg... han är en stadskatt och trivs också bäst i stan, som han känner som sin egen ficka. Där kan han navigera och ta sig överallt, och känner till "sina" ställen.
"Hmmm..."
Muttrar han när han liksom Kvack börjar få upp intresset för zonfararnas eventuella fornprylar.
Han ställer sig nära mannen med ryggsäcken.
Fritz har tagit upp sin nu rengjorda miniyxa, som skiner i solen, han börjar slipa sina klor med den.. som inte finns.. medans han intresserat lyssnar på densamme.

"Pfffpt", klapprar Dr Kvack med näbben.

"Vapen har man ingen användning för, men har Du nyttogrejor och annat så kan jag allt hosta fram ett på krediter. Inte så att Ni har hittat någon nattittargrunka?"

Hmmm, nattittare har vi nog ingen. Jag och Zixten här är mer inne på vapenbranschen, och vi har patroner till de flesta vapnen med oss. Men det är klart lite nyttoprylar har vi allt...

Det här kanske vore något? säger han och håller upp en liten rörformad pryl. En autoinjektor. Perfekt att skjuta upp läkedroger med. Har förresten lite sådana också om ni är intresserade.

Ja! Vi har ju denna. Det vore nog något för er. Han plockar fram två rosa små plasticsprylar och slänger den ene till Zixten som fortfarande sitter på sin hjälm. Han trycker på en liten knapp på sidan samtidigt som han pratar i den. Direkt hörs det från den som bävern håller: Hallå Zixten, läget?

Ni ser allihop storögt på de båda zonfararna och deras mäktiga teknologi. Äkta fornstor visdom förkroppsligat i dessa små prylar. Mäktigt!

De båda skrattar ljudligt. Zixten tillägger: Fornmänniskorna kallade detta lilla mästerverk för Valki talki tydligen. Marans bra om man vill prata med varandra och inte är på samma plats.
This message was last edited by the GM at 21:36, Thu 02 Dec 2004.

"Förbannat skit och mökarns elände är vad det är det där forniska djävelskaperna. Tycker ni gör klokt i att ge fan i det som jag gör. man klarar sig bättre utan de gamlas vansinnesting" Muttrar hoggler surt och är inte alls ett dugg imponerad.

"Förbannat skit och mökarns elände är vad det är det där forniska djävelskaperna. Tycker ni gör klokt i att ge fan i det som jag gör. man klarar sig bättre utan de gamlas vansinnesting" Muttrar hoggler surt och är inte alls ett dugg imponerad.

"Det där mina herrar kallades på forntidens tungomål för walkie talkies och inte vali talkis. De användes för att prata med fok på avstånd. ungefär som med telefoner fast ja kanske inte lika bra. Kan hända t.o.m att jag kan koppla upp mig till deras frekvens och vara delaktig i allt som händer över dem?"

Jam är nöjd att vara till hjälps och flinar brett i vanlig ordning. Något som måste vara rätt irriternande för alla och envar. Men honom stör det inte alls, inte ett dugg. Visst är han programerad i vett, etikett och en dos psykologi men ja man ska vara tevlig och dessto trevligare dessto bättre är allt hans minneskretsar talar om för honom hela tiden.

Intresserat tittar tuppen på varorna.

"Nå, vad ska Du ha för den grejen och de rosa?"

Hans lätt fjäderprydda hand pekar på walkie-talkierna och autoinjektorn.

Han passar dock på att kolla i vilket skick grejorna är.

Fritz hoppar förskräckt bakåt när den lilla maskinen börjar låta.
Han tittar med misstänksamma ögon och har höjt yxan.. men sänker den sedan snabbt när han "förstått" det hela.. ja, lite grann iaf...

Han tar steget fram igen och tittar på den pratglada.
"Vapen... vad har du för vapen.. någon rejäl bössa??"
Säger han och tittar frågande.

Det skäggiga muskelknippet, som nu presenterat sig som Josef, vänder sig mot Dr Kvack:

Ja du förstår det här är fina grejor. För autoinjektorn vill jag nog åtminstone ha 50 krediter och valki... öh walkie talkiesarna här vill jag ha 80 för. Fina grejor serrö! För det är väl inte så att du har något skoj att byta mot? Vi är alltid intresserade av bra grejor, jag och Zixten.

Josef tar sig tid att visa Dr Kvack de fantastiska funktionerna. Walkie talkien manövreras med en enkel knapptryckning och drivs av så kallat energipack. Enligt Josef, mycket enkel hantering, dessutom pålitlig.
This message was last edited by the GM at 11:34, Sat 04 Dec 2004.

Zixten hoppar upp från sin hjälm och går fram till Fritz:

He he, ta det lungt, grejorna bits inte... Vapen säger du, en bössa? Vänta lite skall vi se vad vi kan ordna, säger han med ett svårtolkat flinande.

Han öppnar sin överfyllda ryggsäck och börjar plocka fram lite föremål omsorgsfullt inrullade i tygstycken som han börjar veckla upp.

Snart har en mindre samling vapen lagts upp inför era ögon.

Vad gäller rena bössor skulle jag vilja rekommendera den här. Nytillverkad och ett finfint hantverk. Skarprättare, en karbin förmodligen  direkt från kejsarens fabrik. Vi tog den från något slödder nere på frihetens slätter. Förmodligen hade han aldrig hunnit avfyra den innan jag och Josef kom förbi, he he...

Annars har vi ett par fornvapen här. Kanske inte helt i nyskick, men vem har tid att bry sig om det? Det är ju för sjutton fornvapen! En revolver .38:a. Du får med sex patroner om du slår till nu.

Sedan har vi en så kallad halvautomat, 9 mm. Den har ovanan att bråka lite emellanåt, men för det mesta funkar den bra. Du skulle bara veta, du kan krama av upp till tio skott utan att behöva ladda om, ovärdelig i zonerna och i större fajter. Jag har nog några skott till den också, visserligen bara fem stycken, men det klarar man sig ganska långt på...
This message was last edited by the GM at 11:51, Sat 04 Dec 2004.

Fritz tittar intresserat på karbinen och .38an...
"Har du någon ammo till karbinen?"
...börjar han...
"...vad ska du ha för den, och vad ska du ha för .38an?"
Katten har stoppat undan yxan och sträcker fram tassarna för att testhålla karbinen.

Till Fritz:

Hmmm, för karbinen vill jag åtminstone har 30 krediter. 38:an går lös på 160.

Han lämnar över karbinen till Fritz. Känn på den! Det är precisionsarbete, fin balans, ligger gott i tassarna. Visst har jag ammo till den. Skarprättarpatroner råder ingen brist på i dessa dagar. Kejsarens fabriker går för högtryck...
This message was last edited by the GM at 12:23, Sun 05 Dec 2004.

This message was deleted by the player at 12:46, Sun 05 Dec 2004.

Fritz känner på vapnet...

..vänder och vrider på karbinen..
"Hur mycket ammo har du?"
Frågar han sedan.

Han river lite i sin ryggsäck och tar upp en tygpåse, till brädden fylld.  Det rasslar av den när han ruskar på den. Här finns det gott om ammo, he he. Jag kan tänka mig att sälja upp till tjugo patroner på ett bräde...

Fritz tittar på Zixten.
"Karbinen och 20 patroner.. vad ska du ha för det?"

30 för karbinen. En kredit stycket för patronerna. Hur låter det? Om jag inte räknar alldeles galet borde det bli 50 sköna krediter. Skall vi säga så?

"Vad sägs om 40?"
Säger Fritz och sträcker demonstrativt ut höger tass, som för att avsluta affären.. med ett brett leende på nosen.

Efter en kort stunds schackrande ger Zixten med sig.

OK då! Vi säger 40 krediter för hela rasket.

Även han sträcker fram högertassen, affären slutförs med ett stadigt handslag. Fritz är nu en Skarprättarkarbin rikare. Kan kanske komma till användning?!
This message was last edited by the GM at 18:50, Sun 05 Dec 2004.

"Jag vill givetvis provskjuta härligheten innan."
Säger Fritz med samma bredda leende på nosen kvar.

Zixten tar snabbt tillbaks karbinen och stoppar med en van rörelse en patron i loppet. Han lämnar tillbaks den till Fritz.

Seså, prova nu skönheten här.

Fritz tar med en mycket belåten, men ändock prövande min tillbaka vapnet.
Han tar sikte på närmast träd, och blåser av det mot stammen.

Fritz trycker av ett skott med karbinen. En kraftig knall och en rejäl rekylstöt mot axeln. Skottet tar i trädet, och sliter upp ett rejält hål.

Zixten och Josef skrattar lite.

He he, där har du rejäla doningar!

Josef vänder sig åter mot Dr Kvack:

Nå vad säger du? Är du intresserad av något?

Han vänder sig även mot de andra; Elina, Hoggler och J.A.-m22, och frågar om de inte skall ha något. Åtminstone lite ammunition eller någon dos läkedrog.

Ute på vägarna vet man aldrig vad man kan komma att behöva, tillägger han eftertänksamt.
This message was last edited by the GM at 15:48, Mon 06 Dec 2004.

Fritz jublar över skadan hans nya vapen gjort på trädet, han betalar och tar Zixten i hand.
"Har du någon Regen eller annan läkedrog?"
Frågar han sedan.

Regen? Nej, tyvärr. Lite vanlig läkedrog har vi nog däremot. Du Josef! Vad är det vi har, läkedrog I va?

Josef nickar jakande.

Vad säger ni, 50 krediter per ampull? Det är fina grejor. Vi har själva grävt fram dem och slagits för dem. Förmökat bra att ha när det har hettat till rejält.

Josef börjar bli otålig. Det verkar som om han tycker att det är dags att dra vidare mot Hindenburg och Bazaren. Ni inser att det är läge att slå till nu, eller att helt enkelt låta bli...

"Jag tar båda grejorna. Det är lika bra"

Lika bra som vad?, undrar kanske någon. ja...

Efter att ha sett att Fritz' prutande har burit frukt tycker inte Dr Kvack att han ska vara sämre.

"Hundra krediter för båda!", kacklar Dr Kvack. Han sneglar lite åt Fritz. Antingen är det för att visa honom att fler kan spela det där spelet. Eller också är det för att han tycker att han kan behöva lite hjälp med att få ner priset. Ett litet leende på läpparna kan ibland avslöja vilken typ av blick han får. Det är fullständigt omöjligt att se på Dr Kvack. Han har ju näbb.

"Ahhh...okej, extremt svårt att få tag på, jag vet.. kan alltid vara värt att fråga iaf... jag såg en kille en gång som fick en Regen... han var ordentligt tilltuffsad kan jag säga innan... ja ja en lång historia.. men jag kan lova att där snackar vi läkekraft av högsta kvalitet...ojojoj... har aldrig sett något liknande... killen var som ny efter.. och då snackar vi både kulhål och järnrör som var inblandade..hehe..  "
Fritz tittar på affärsuppgörelsen som håller på att göras upp.
"Ja, ge min kamrat ett bra pris nu.. när vi är SÅ goda kunder."
Tillägger han till Kvacks pruttaktik, fortfarande med sitt stora leende på nosen.

Dr Kvacks förslag, om ett lägre pris gör inte så mycket effekt på vare sig Josef eller Zixten. Men när Fritz lägger sig i det hela blir oddsen lite annorlunda. Fritz verkar uppenbarligen vara van att slänga käft och schackra om priser, och detta ger gott understöd till Dr Kvacks förslag.

De båda sidorna dividerar en stund och när förhandlingen är klar visar det sig att Dr Kvack går som en klar vinnare ur situationen. Inte nog med att han fått autoinjektorn och walkie talkiesarna för 100 krediter, han får även en ampull läkedrog på köpet!

Josef och Zixten tittar lite smått uppgivet alternativt ilsket på varandra, som om de inte riktigt kan komma överens om vems fel det var att deras förhandling gick så in i möken dåligt.



Josef och Zixten börjar så smått packa ihop sina grejor. Om ni inte är intresserade av något mer tar de farväl och ger sig av mot Hindenburg, medans ni går åt andra hållet. Ert lilla bryderi börjar så smått återvända till era sinnen, var ligger egentligen Botvids Herrgård?

Det skall snart visa sig att turen står er bi denna dag. Plötsligt snubblar Hoggler till och trampar in genom ett buskage. När ni andra tittar närmare märker ni att där en gång gått en väg in där, som numera är i det närmaste övervuxen. Bredvid står en skylt. De av er i sällskapet som är bildade i läskunnighetens konst kan snabbt förkunna att där står: Familjen Botvid Skraakes herrgård (300 meter). Skylten är gammal och blekt, men den är fortfarande, om än knappt, läsbar.

Den grusbelagda och ogräsövervuxna gångvägen fortsätter rakt fram, in emellan lummiga träd och vacker grönska...
This message was last edited by the GM at 19:03, Thu 09 Dec 2004.

Hoggler har under hela handeln hållt sig på behörigt avstånd då och då muttrandes om förbannade forndynga, livsfara och en hel del så pass ofint att jag inte vågar skriva det här. Glad är han då inte och han blir inte heller gladare av att tiden går.

Han trampar av och an i bakgrunden och fräser allt högre och högre. Då och då tar han sig en sup men för det mesta är han för upprörd för att ens komma ihåg att dricka ordentligt.

"Men oz och mök!!! SKA VI GÅ SNART FÖR PEIRONS PÄRÖR!!???"

Elina stiger av sin fåle Chasmir och binder honom vid ett träd. ok,säger hon, tydligen har vi hittat rätt ställe. Nån som har en plan?

Dr Kvack, som är begåvad med läshuvud bokstaverar för de andra så pedagogiskt han kan.

"Jo som sagt, är det botvid vi ska ha, så är det botvid vi har. Följ mig!"

Dr Kvack traskar in på vägen och mixtrar lite med sina nyinköpta, rosa, valkar. Han lämnar den ene till Fritz.

"Kackel!"

"Nå, hördes det?"

"Men så på   möken här är ju pläjset asså. Nu då? Jag tycker vi knakar upp och helt sonika tar över det där stället. Är det några där ska de få se på faan självt serrni?"

Hoggler ser vild ut, något i hans ögon tänds, som två små eldar. Han kollar sina två hagelpistoler, ser till så att de är laddade och kollar sedan, egentligen i onödan att hans klor sitter där de sitter oeller ja förstärkningarna då alltså men då de är permanent dittsatta så sitter de där de sitter. Men han tycker det är tufft och gör det ändå.

"Om jag skulle få säga en sak så har jag en ide liksom. ja minsann jag har gjort så förut då alltså när jag inte vetat eller jo ibland vetat också om de jag vill komma närma liksom vill ha någon snokande främling i närheten. Jag kan skicka ut min drönare? Han kan sondera herrgårder med omnejd åt oss. Om det skulle vara nödvändigt kan jag låta honom stå i direkt kontakt med honom så ja då liksom missar vi inget och får det live så att säga. Inte en dålig ide va?"

Jam flinar upp sig i vanlig ordning vilket får honom att se mycket mycket larvig ut. Han förstärker det hela denna gång med att sätta händerna i sidorna.

"Vore kanske bäst att drönaren tar med sig en valka så han kan höra av sig till oss allihop vad han ser!"

Fritz tar misstänksamt emot den lilla rosa manicken.. och mycket riktigt hör han kvacks röst i den. Men den här gånger rycker han inte till.. nej, minsann han vet att det inte är någon fara och nickar stolt..
"Det är ingen fara.. bara den här som låter lite."
Säger han till alla som är med och håller stolt och demonstrativt upp den lilla rosa prylen.

Fritz fattar inte ett skit av manicken, han är mest bara chockad av den.

Han vänder och vrider på den och går sedan fram till Kvack.
"Kan inte jag få din så kan jag säga något till dig med?"
Frågar han stolt, som att han knäckt en riktigt svår nöt.

Dr Kvack tittar misstänksamt på Fritz och bestämmer att han inte våga anförtro dyrbarheten åt katten. Han tar emot apparaten utan att ge sin egen i utbyte. I stället sträcker han ut en av dem till Elina i stället.

"Här Elina, prova det här. Tryck på knappen när Du vill prata!"

"Min drönare behöver då ingen walkie talkie för att kunna prata med mig. jag kan som sagt koppla upp mig till honom. Om ni vill skulle jag väkl kunna redogöra för allt han ser och gör. Skulle han nu få den där walkien så måste vi först modifiera den och göra den till en del av drönaren vilket vi varken har tid eller rätt utrustning till är jag rädd."

Jam ser nöjd ut, tänk bara så mycket han får glänsa tillsammans med de här individerna men så kanske det är sant som han höert? att de flesta mutanter är obildade till gränsen på dumhet?

Fritz blir uppenbart irriterad av Kvacks beteende, kanska just därför att det var tack vara Fritz han fick ett så bra pris på prylarna.
Han rycker talkin ur händerna på Elina innan hon hinner reagera och testar att hålla in knappen som kvack sa, och mycket riktigt hör man kattens sköna stämma i fågelns apparat. Nöjd ger han sedan Elina talkin.
 "Sköt du den här, så sköter jag den här!"
Säger han och klappar belåtet med vänster tass på sin dragna karbin.

Fritz ställer sig sedan och lyssnar på vad Jammy har att säga.
This message was last edited by the player at 15:17, Mon 13 Dec 2004.

Under tiden som ni pratar och dividerar om de mäktiga fornfynden, uppenbarar sig omgivningen för er. Det täta snåren vidgar sig och öppnar upp för en mer öppen åkermark.

Det syns att åkrarna inte brukats eller vårdats på länge. De är övervuxna och täta. Den grusväg som leder fram mellan dem täcks av ogräs.

Längre fram, på några hundra meters avstånd tornar en tämligen hög kulle upp. Toppen av den pryds av en maffig herrgårdsbyggnad. Vad ni kan se på avstånd så verkar den vara öde. Det syns inget liv och ingen rörelse runt herrgården.

Elina tar emot den underliga saken och ser på den med nyfikenhet, hon trycker lite på diverse knappar och pratar i den. När hon riktigt fattat hur den funkar tittar hon på dom andra och säger: ok, jag tycker vi delar upp oss i två grupper och undersöker huset från varsit håll. Vad tycker ni om det?

Fritz nickar åt Elinas förslag.
"Låter bra tycker jag! En talkie per grupp... för möken.. den där apparaten kommer vi få mycket användning för..."
Skrockar katten och funderar vilka som bör ingå i vilken grupp.
"Jag föreslår att Elina och Kvack är i varsin grupp med tanke på att dom har varsin, sedan tror jag det är bra om Hoggler och jag är varsin.. vi är ju det tunga artelleriet.."
Det sista säger han med en stolt flin och sträcker på ryggen och klappar på  sin laddade karbin.
Han vänder sig sedan mot deras nyfunne vän, automaten.
"Jimmy, har du rekat området än?"

bra Fritz då kommer du med mig, säger elina snabbt. För inte vill hon va med hoggler inte.

Uppenbarligen är Dr Kvack tilldelad Hogglers tjänster. Frågan är bara vad långöran kan ha för kunskaper att använda här. Det är nog tur att han har mig med sig, tänker Dr Kvack.

"Tja, ska Du kasta iväg ett plåtöga ditåt, eller ska vi börja gå direkt?"

Dr Kvack vänder sig till automaten.

Ni har pratat en kort stund och två tydliga grupper har utkristalliserat sig. I den ena samsas Elina och Fritz och i den andra Hoggler och Dr Kvack. Fontida kommunikationskraft understött av eldkraft i vardera gruppen...

I mitten står J.A.-m22 redo att sända iväg sin drönare på spaning. Ni andra ser förväntansfullt på honom och upp emot herrgården som ni nu ser på avstånd.

Vägen dit fram kantas av mindre buskage. Ett rostigt järnstaket, på sina håll omkullrasat, omger herrgården och markerar det som med stor sannolikhet varit en magnfik trädgård, utstrålande människans rikedom och övermakt. Nu är den mest ett makabert monument över ett ödelagt hem. Träden är vildvuxna, gräset är högt och otyglat.

Själva herrgården ger i sig ett spöklikt intryck. Det rör sig om en stor trevåningsbyggnad. Byggnaden ser redan på håll ut att ge ett slitet intryck. Växter och mossor klänger sig långsamt upp för dess väggar, som om de var på väg att sluka huskroppen. Vägen leder upp till en storslagen entré.

Bakom herrgården verkar ett tätt skogsområde breda ut sig.

"Ja vad gör vi nu?" utbrister ni. I samma stund svepar den klotrunda drönaren ljudlöst iväg genom luften...

Fritz tittar nyfiket men samtidigt misstänksamt och egentligen oförstående efter manicken som flyger i luften. Jaja, den är ju för vårt eget bästa övertygar katten sig själv och håller tillbaka lusten att börja reka området själv..
Kattöronen och ögonen är på sin vakt och registrerar uppmärksamt sin omgivning.

Dr Kvack tittar intresserat på den flygande bollen som börjar färdas mot huset.

"Nå Hoggler, ska vi gå eller. Det kanske tar tid innan vi får något besked av bollen?"

Jams drönare sticker snart iväg mot herrgården och vad som följer är att jam själv stannar till, med ett ryck och ett surrande ljud följt av ett klick slocknar hans ögon och ja hela hans kropp blir stel som en pinne.

"Ahahahahaha se på fasiken manickeln har nog gått sönder!!!!! ska jag se om han är trasig kanske eller? jag testar gärna det jag." Hoggler verkar fatta modet när roboten "dör" och gestikulerar med sina klorna hur han tänkt sig undersöka roboten. Så vänder han sig om mot dr kvack.

"Eller jo kanske ska vi dra den dära manickeln verkar inte duga till ett mökarns oz ändå. Likabra att fixa det här på hogglers sätt!! Med vassa klor!!!

Så får han något i ögonen ler ilmarigt och klappar på sina två hagelpistoler samtidigt som han nöjt deklarerar: "Eller så kanske Toppsy och Bettsy här kan få visa vad de går för".

Ni börjar samtliga, med undantag från J.A.-m22 som står märkligt försjunken i dvala, att gå så sakteliga framåt mot herrgården. En känsla av lätt nervositet smyger sig in i era sinnen. Ni är på vakt. Mot vad? Ingen som vet, men det är en känsla av att något är på gång...




OOC: Det vore bra om ni specifiserar hur ni angriper undersökandet av herrgården. Tidigare skrev någon att ni skulle undersöka den från var sitt håll. Hur tänker ni nu? Vilka går till framsidan, baksidan? Hur tar ni er fram mot byggnaden etc?
This message was last edited by the GM at 15:51, Mon 10 Jan 2005.

Fritz går hukad med öronen på spänn tätt följd av Elina... dom ligger några meter innan haren och tuppen.
"Vi tar oss in från baksidan.."
Säger han riktat mot haren och tuppen, han vänder sig mot Elina.
"Är du beväpnad? Bra, då gör vi ett försök."
Katten har sin karbin i högsta hugg, laddad och osäkrad. Han tar ledning och börjar sakta röra sig runt byggnaden skymd av buskage och stängsel i bästa mån.

Förundrat tittar Dr Kvack på den slocknade automaten. Han gör en snabb undersökning av den för att se om den är trasig. Sedan vänder han sig mot Hoggler.

"Antingen gick något sönder, eller också ska det vara så. Det verkar ju vara en öde gård, så vårt sökande här kommer nog att vara fruktlöst."

Naturligtvis vapenlös vaggar Dr Kvack uppför den övervuxna vägen. Han spejar från sida till sida för att se om något intressant dyker upp, eller om det möjligen finns några nygjorda spår, gjorda av plattfötter ellar annat.

Elina drar fram sin värja och följer med Fritz. Hon ser till att hela tiden vara 3 steg bakom honom.

Automatens flygande manick kommer snart tillbaka och landar på marken framför Jam som genast surrar igång, rycker till och genast efter det tar till orda;

"Ja se där ja vad lite research kan göra! Det finns folk där så om ni inte misstycker har jag ett jobb att göra."

Medans han pratar,tar han upp sin drönare och lägger den i den väska han bär över axeln, rättar till sina glasögon och plockar upp en penna och ett block medans han börjar gå frammåt, mot herrgården och dess huvudentre.

"Du Kvackarn, nu håller vi huvudet nere och tar oss fram till dörrarna så tyst vi kan. väl där vore det ozarns bra om någon av oss fixar upp dörrarna så vi kan ta oss in, finns det någonn eller några as där så gör jag processe...."

Hoggler slutar prata mitt i meningen och glor på automaten! Vad sa han eller ja, det??!!!! Och framför allt vad gör robotaset? Ja förstör hans, HANS planer å det grövsta!

"Hörrrö automat vad i ozarns förmökade mök och hycklans hyckel tror du att du gör va??!!!! Stanna för attans skit du kan väl inte bara knalla rakt upp där och tro att du..NÄ STANNA DÅ!!!!! KAN NÅGON FÅ HONOM ATT STANNA?!!!!!"

Hoggler är först överaskad, sedan blir han lite sur och efter det rasande. Han hoppar närmast jämnfota av ilska på platsen han står men verkar inte riktigt vilja flyga på roboten ändå.

"ELINA!!!! FRITZ!! KVACK!! ÄH NÅGON BROTTA NER DET FANSTYGET ELLER JA GÖR NÅTT HAN FÖRSTÖR JU MIN PLAN MED DET DÄRA!!!!"

Jam verkar inte ta någon notis om Hoigglers utspel alls utan forsätter förnöjt.
Egentligen tar han visst notis men lyssnar inte så noga ändå. den där haren verkar ändå vara så arg och snar till vrede ändå och inte kan det vara på honom som han är så arg? Nej, jam fixar allt det här precis som jam brukar.

Han knallar vidare.

Dr Kvacks undersökning av roboten blir snabbt avbruten när den helt plötsligt börjar fungera igen. Tuppen tittar storögt, smått skrämd eller kanske mest förundrad på den och inser att det var nog inget större fel på den ändå...

Allihop börjar så sakteliga och försiktigt röra sig framåt mot herrgården för att undersöka den, Fritz och Elina med tanken att röra sig runt till baksidan och de övriga framifrån. Det hela avbryts av Hogglers gapande då J.A.-m22 helt sonika knallar rakt fram emot byggnaden med bestämda steg.

PANG!

Ett skott smäller av, tydligt riktat mot den stackars automaten som gjort misstaget att helt öppet närma sig herrgården. Er vän träffas i högra benet och faller omkull.


Varifrån kom skottet? är nog den första frågan de av er, som är vana vid strid och våldsamheter, ställer. En snabb titt får er att tro att det nog kom från ett av fönstren. Vilket? Svårt att säga.

Ni övriga bevittnar chockade utvecklingen och inser att ni själva, kanske med tur inte är upptäckta än, buskagen skyddar er hjälpsamt, men ni är ingalunda i säkerhet...

Plötsligt slås dörrarna till herrgårdsbyggnaden upp på vid gavel. En biffig typ i långrock med ett pistolliknande föremål i vardera handen, kommer vrålande ut på trappan. Han tittar sig runt som om han söker efter fler mål, glider in i skydd bakom en av de pelare som flankerar dörrarna, och bevakar herrgårdens entré.

Det verkar dra ihop sig till fight...
This message was last edited by the GM at 21:30, Tue 11 Jan 2005.

OOC:
Ja det verkar som sagt dra ihop sig till stridigheter igen. Som vanligt tänkte jag mig att ni presenterar er övergripande strategi för de första tre SR och om ni vill försöka er på något speciellt.

Som jag tolkar det har Fritz och Elina hunnit en liten bit åt sidan för att smyga runt herrgården, så de är ca 20 meter (förslagsvis) åt sidan. De befinner sig i skydd av stängsel och buskage. Hoggler och Dr Kvack står mitt på vägen för stunden skymda av buskage. Jam står ett tiotal meter framåt. Totalt är det ungefär 50 meter fram till själva byggnaden.

Det verkar inte finnas så mycket större buskage i trädgården. Däremot är gräset högt och växer upp åtminstone i knähöjd. Det finns även två större statyer halvvägs fram emot byggnaden, en på var sida om den grusgång som leder rakt fram från öppningen i staketet. Några torra och spretiga träd helt utan lövverk finns också mellan er och själva byggnaden.

This message was last edited by the GM at 21:01, Tue 11 Jan 2005.

Hoggler får något galet i blicken när han hör skottet som fäller automaten. Med ett ondskefullt leende på läpparna drar han sina två hagelpistoler och försöker så snabbt som möjligt ta sig fram till en av statyerna för att väl i skydd av den se upp över herrgården, mannen i dörren och upp mot fönstren. Automaten får skylla sig själv så korkad som han var.

"Ur vägen tuppskrälle nu mökarns blir det fajt!!!!"

Jam ramlar helt sonika omkull med ett högt "IIIIIIHHHHHH!" och blir först liggande. penna block och glasögon flyger åt tre olika håll under fallet Och jam ja han ligger där. Så inser han att hans ena ben är totalt obrukligt, han har blivit skjuten!!!! Varför??? Vem i all världen???? Frågorna är många. Jam ligger där han ligger med huvudet ner i marken medans hans tankekretsar arbetar på högvarv för att re ut hela situationen.

Fritz försöker handla snabbt och effektivt.. med all sin kraft ser ni att katten springer mot den statyn  bredvid den Hoggler valt.. och försöker undvika eventuella attacker så gott det går..
This message was last edited by the player at 21:20, Tue 11 Jan 2005.

Hoggler rusar vrålande fram mot den första statyn. På vägen dit drar han på sig eld från två håll. Dels från mannen som kommit ut genom dörren och från den som uppenbarligen skjutit Jam. Han lyckas dock undgå att bli träffad.


Fritz tar sig snabbt fram till ”sin” staty, också han med kulor vinande runt sig. Han känner en kula vina förbi, tätt intill huvudet innan han kastar sig in bakom statyn. Ytterligare ett skott avsett för honom, avfyrat av biffen med pistolerna, slår ner tätt intill statyn. Även Fritz kan andas ut över att han nått en viss säkerhet för stunden…




OOC: Jag postar endast början på SR 1 än så länge så att Dr Kvack och Elina får en chans att meddela vad de vill göra, innan vi kör på för långt.

Vid första skottet fryser Elina till, men sekunden efteråt slänger hon sig platt till marken. Hon funderar vad hon kan göra med bara en värja, men bestämmer sig för att försiktigt åla sig framåt.

SR 1 (slutet)

Fritz och Hoggler har avancerat fram till statyerna ca 25 meter från herrgårdsbyggnaden. De har lyckats undvika att bli träffade.

Elina och Dr Kvack befinner sig längre bak, på ca 50 meters avstånd. Elina har slängt sig ner och ålar sakta fram i det höga gräset, vilket gör henne osynlig även för exempelvis Fritz och Hoggler.

Jam ligger nedskjuten någonstans mitt emellan de båda grupperna.

SR 2

Fritz bränner omedelbart av ett skott med sin karbin mot den biffige med pistolerna. Skottet missar och mannen kastar sig in i skydd. Han vrålar:

Dras för möken! Dras! Skjut! Jag måste ladda om! Skjut dem!

Skottlossning hörs från ett av fönstren. Nu ser alla: någon sitter och skjuter från ett av fönstren på andra våningen. Denna gång är det Fritz som är målet för mannens eld. Två skott brinner av, men Fritz lyckas dyka ner bakom statyn.

Hoggler tar mod till sig och rusar med ett vrål fram emot den man som står på trappan. Han når trappan utan att dra på sig någon mer eld. Mannen på trappan får något vilt i ögonen när han ser den furiske haren komma farande med sina två hagelbrakare i högsta hugg. Denne inser faran och slänger sina oladdade pistoler ifrån sig och sliter upp en armésabel i stället.

Hoggler tar sig så nära han vågar eller ja så nära han kan utan att ge fanstyget en chans att hugga honom innan han skjuter av sina båda hagelpistoler!

KAKAKABLAM OCH KAKABOOM

De båda hagelbrakarna ekar över gården. Det första skottet träffar mannen i hans högra ben och tvingar ner honom i knä, eller det ser ut att göra det i alla fall? Då mannen rör sig i smärta missar det andra skottet.

"Men MÖÖÖÖK!!!! Stå för oz still när jag skjuter hur skulle jag kunna mörda om inte folk står tstill och låter sig bli mördade???"

Vrålar kaninen där han står. Att det är hans skjutskicklighet det kanske beror på existerar inte ens i hans idevärld. Vidare. menar han allvar? eller är haren ännu en gång bara oborstat blodtörstig i sin humor? svårt att säga. alla som kan se honom kan svära på att han ser allt annat än glad ut, snarare tvärförbannad.

SR 3

Hogglers träff med sin mäktiga hagelbrakare tar som sagt i biffens högerben. Mannen far omkull på backen. Han viftar till mot haren med sin armésabel och missar grovt, mycket grovt. Om det är smärtan och omtöckningen efter skadan eller ren och skär klantighet låter sig vara osagt. Mannen vrålar av smärta och verkar oförmögen att ta sig upp på detta ben.

Fritz dyker snabbt fram bakom sin staty och skjuter iväg ett skott med skarprättarpistolen. Miss! Den som nyss kallats Dras av sin kumpan är inte sen att reagera. Ett gevärsskott smäller av mot Fritz. Skottet slår in i den staty katten gömmer sig bakom.
This message was last edited by the GM at 20:36, Thu 13 Jan 2005.

Fritz hukar sig så gott han kan bakom statyn.. laddar om sin karbin..
"Det är för långt..", far genom huvudet.

SR 4

Fritz sitter i skydd bakom sin staty. Han laddar om sina vapen. Ingen skottlossning verkar äga rum uppe ifrån huset. Dras syns inte till.

Hoggler fortsätter striden med den han nyss skjutit i benet, och som fallit ner på knä.
This message was last edited by the GM at 15:52, Fri 14 Jan 2005.

"Kuckeliku!", säger Dr Kvack lugnt.

"De kanske får problem om Dras-killen kommer ut hos Hoggler"

Dr Kvack börjar springa och tar ett skutt bakom några buskar. Ifrån buskarna tar han ett längre skutt och sedan några jättehöga hopp.

SR 4 forts.

Hoggler trycker av sin första hagelbrakare och får in en träff i högerarmen på sin fiende. Mannen skriker våldsamt till och faller omedelbart ihop, uppenbarligen mycket svårt skadad. Hans sabel far iväg och slår i marken med en skräll. Mannen rör på sig, men verkar glida allt mer mot medvetslöshet.

Fritz vapen är nu laddade och därmed skjutklara.

Elina och Dr Kvack syns inte till.

Skytten i fönstret på andra våningen syns just nu inte heller till och ingen skottlossning har skett.

Inget händer! Det kommer inga mer skott från fönstret.

Den som Hoggler skjutit med två skott sjunker in i djup medvetslöshet.

När vad som känns som en hel evighet passerat tittar Fritz fram så försiktigt han bara kan. Elina lyftar också sitt huvud så hon ser upp mot byggnaden, från sin gömda position i det höga gräset. Inget syns till i fönstret längre.

Vad har hänt? Har Dras dragit sig tillbaks? Väntar han på ett bättre läge.

"KUCKELI-KUUUU, KUCKELI-KUUUU, KUCKELI-KUUUU!!!!"

En fullständig kakafoni av ihållande kackel sätter igång inne i huset.

"HAahahaha ja så ska de tas förmöglade kräk och avskum!!!" Hoggler ser lika glane ut som han låter när han hölstrar sina båda hagelbrakare igen."När Bettsy och Toppsy talar faller horkarlarna hehe" säger han så med ett ondskefullt flin, spärrar upp sina klor och ser för en stund, eller ja för någon sekund ut som om han går in i sig själv. Hans ögon blir smalare och smalare och tycks få en ifernisk glöd. Hans kropp ryster till då och då i ofrivilliga spasmer...

Men så vaknar han till igen, skakar på huvudet och kastar sig in i huset med förhoppningen om att finna någon att ta ut sin frustration på.
This message was last edited by the player at 11:09, Thu 20 Jan 2005.

Elina chansar och rusar efter hoggler när hon ser honom försvinna in i huset. Med värjan i handen springer hon in.

Hoggler kommer först, och Elina några ögonblick senare, in i en stor och en gång magnifik hall. Nu är den tämligen öde. Längs väggarna står möbler staplade och täckta av lakan. En stor kristallkrona ligger intryckt i ett hörn, förmodligen en gång nedfallen och bara undanskuffad.

Rakt fram leder en stor och bred trappa upp mot övervåningen. Det kraftiga kuckelikuandet hörs nu än kraftigare, uppifrån trappan...
This message was last edited by the GM at 18:58, Thu 20 Jan 2005.

Fritz spanar.. ser sina vänner försvinna in i gården..

Hoggler bryr sig inte så mycket om hur det ser ut i rummet så fort han upptäcker att det inte finns någon där och att det finns en trappa som leder uppåt!  Med klorna utspärrad sätter han fart upp för trappan, Redo att dänga till första bästa person han bedömer vara ett hot.

Jam har legat ett bra tag nu, orörlig och med tankarna farande genom hans datahjärna. Det har börjat gå upp för honom vad om hänt. Det har också börjat gå upp för honom hur illa det gått också. Men han kan inte riktigt greppa att han är skjuten. HAN! J.A-m22 journalist extraordinarie! Skjuten!

"HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!!!! HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP JAG ÄR SKJUTEN SKADAD FÖRSTÖRD PAJ HJÄÄÄÄÄLP JAG DÖÖÖÖÖÖR!"

Skriker han för full hals där han ligger.

SR 1

Dras kommer farande runt hörnet, fortfarande uppenbart och kraftigt omtöcknad av Dr Kvacks massiva kacklande. Han är en normalstor man, klädd i grova kläder och med en fanatiskt brinnande och stenhård blick. Den här mannen vill, och kan slåss. Det syns direkt att han inte är att leka med. I händerna håller han ett forntida gevär, prytt av en ilsket blänkande bajonett…

Han identifierar snabbt den skränande fågeln och måttar ett hugg med sitt bajonettförsedda gevär mot Dr Kvack.

”FÖRBENADE MUTANTKRÄK”, vrålar han till och hugger bajonetten i Dr Kvack. Träffen tar i vänstra benet.

SR 1 forts.

I samma stund når Hoggler, som är den som verkar vara mest på hugget upp för trappan. Han kommer upp på en avsats där han just bevittnar det ovanstående. Där verkar finnas ett par dörrar osv, men Hogglers blick dras direkt till överfallet på Dr Kvack. Dras blick faller direkt på den ilskne och vid det här laget smått vansinnige haren.
This message was last edited by the GM at 12:23, Sat 22 Jan 2005.

Eeeek! Kackel-kuckeli-kuuuuu!!!  Dr Kvack blir förfärad men förstår att hans enda chans är att fortsätta gala.
This message was last edited by the player at 17:04, Sat 22 Jan 2005.

Elina följer efter hoggler och ser sekunder efter honom att Dr. Kvack blivit skadad. Hon väntar på att hoggler ska ge sig på mannen, för inte vill hon gå emellan dom två.

SR 2

Situationen ser ut som följer. Avsatsen där Dr Kvack, Hoggler, Elina och Dras befinner sig är tämligen smal och löper runt hela trapphuset. Avsatsen är tämligen smal (ca 2 meter). Längst bort (sett från trappan) befinner sig Dras, därefter den nyss attackerade och högljutt kacklande Dr Kvack. Nyss uppkommen från trappan (ca 3 meter från Dras och Dr Kvack) är Hoggler och någon meter bakom honom kommer Elina.

Dras tittar sig hastigt omkring och tar tydligt beslutet att de två nykomlingarna, haren med klorna och kvinnan med värjan, är ett större hot än tuppen, om han bara kunde sluta upp med sitt förmökade kacklande som får honom att tappa koncepten och bli gravt illamående.

Han höjer bössan och kramar snabbt av ett skott mot Hoggler. Träff! Ett skott slår in i höger arm och Hoggler vrålar till, denna gång av smärta, eller?

Dr Kvack tar ett skutt åt sidan för att låta Hoggler får fri lejd mot mannen. Han galer dock fortfarande med samma frenesi.

Elina tar till fället i akt och rusar förbi hoggler och svingar sin värja mot mannen. Tyvärr snubblar hon till lite och skär ett snitt i benet, inte riktigt där hon siktade.

Ett avgrundsvrål fyller herrgården när Hoggler blir träffad. Men inte lika mycket av smärtan över att bli träffad som av rent och skärt hat! Hoggler tränger sig förbi elina och kastar sig över fienden. Han slår vilt omkring sig med sina klor. Missar först grovt, träffar så i vänster ben och så en tredje gång i höger arm. Han är förblindad av vrede. Nu ska här mördas!!! Allt han ser är rött, rött, rött. Han är fylld av en sådan vrede att han är ostoppbar och en enda tanke finns i hans huvud; att döda eller dödas.

SR 2 (forts.)

Dras backar undan i ren förskräckelse. Först attackeras han av Elina och gör ett halvhjärtat försök att undvika attacken.

Han är fortfarande uppenbart störd av Dr Kvacks "kackelattack". När sedan Hoggler kommer farande är mannen chanslös.

Den första attacken missar med flera decimeter, turligt nog för Dras. Han är dock chanslös när Hoggler fortsätter veva på, inte en utan ytterligare två gånger. Han står nästan helt enkelt och tar emot de båda kloattarckerna.

Han faller ihop, medvetslös. Geväret faller ur hans hand och slår i trägolvet med en metallisk duns. Mannen stönar dovt, där han ligger med ansiktet onaturligt tryckt mot golvet...
This message was last edited by the GM at 11:53, Sun 23 Jan 2005.

Elina ramlar bakåt och sätter sig på rumpan när hoggler tränger sig förbi. Hon gör inget försök att resa sig utan håller sig undan hogglers raseri. Först när mannen ligger ner reser hon sig och plockar upp bössan han tappat.

"KUCKELI-KUuuuu"

Dr Kvack tystnar när Hoggler får spel och vänder sig i stället bort med vämjelse.

"Hörru, när Du har knockat dina antagonister, hur ska du då kunna förhöra dem?", frågar han lugnt till Hoggler.

För att släcka sin blodstörst kastar sig hoggler över den medvetslöse och går riktigt ordentligt loss på han med sina klor. Det verkar helt enkelt som om han försöker slita huvudet från resten av kroppen. Att han själv blir helt nersörjad av blod och annat verkar inte röra den bindgalne hoggler alls. Ärligt talat verkar det som om Hoggler inte är sig själv...eller jo kanske sig själv men en betydligt mer våldsammare variant av sitt vanliga jagsom inte är så lite våldsamt i alla fall. Han frustar, morrar och skriker ut sin vrede och sitt hat.

Jam ligger fortfarande kvar där ute men försöker att sätta sig upp nu. Han tittar sig omkring och inser att han är ensam! De har lämnat honom här!? Han jam?!!! journalist exrtavagant!!!! Eländes elände. Hur ska han re ut det här? Nä, inte bra alls! Han börjar förstå den där känslan som människor måste känna precis innan de ska till att gråta men han kan ju inte gråta själv, han är ju en automat.

Istället plockar han fram sin drönare och talar lågt nästan sorgset till den. Så efter en stund får han en ide!+ Tänk att han inte kom på det tidigare?! Hur dum kan man vara?

"Du polarn och min enda vän, ja du se vad du kan göra med mitt ben. det är trasigt, ja pajjat, helt av liksom. Men tjena liksom du kan ju hjälpa mig? Jag tror två är bättre än en på att få det ok igen."

Egentligen behöver han inte prata med drönaren han styr den ju helt och fullt själv men han vill prata med någon. Om inte för någon annan anledning än för att få prata och tycka lite synd om sig själv.

Att förhöra Dras är nog inte att tänka på längre. Den mannen är numera att betrakta som stendöd! Scenen är vid det här laget ganska nedsölad och ingen trevlig syn...

Jaha. Det blev visst ett hål där. Så bössan är nog min. Eller hur Elina? Det droppar blod genom hans vackra fjäderdräkt.

nej du, jag tog den först,svarar elina. Försök ta den bara så ska du allt få!

"Jaha, då har jag väl missuppfattat det där då, men det var ju inte riktigt så att Du var ens i närheten och försökte avväpna den här mannen...

I vilket fall som helst får vi väl se till att leta upp paddan nu. Gör en ordentlig genomsökning. Jag börjar själv här uppe..."

Skadan bryr sig Dr Kvack inte om, verkar det, även om det fortfarande droppar blod från hans sår.

Ett par minuter förflyter utan att något speciellt händer. Ni diskuterar lite kort igenom var ni nu står.

Ni känner er tämligen övertygade över att de mest akuta hoten är avvärjda just nu. Inga personer och har synts till och inga onormala ljud har hörts sedan striden avslutades.

Två av er, Dr Kvack och Hoggler, är sårade, dock ej så allvarligt. De båda står på benen, blödande men vid tämligen god vigör.

Dr Kvack och Elina tjafsar lite om vem som skall få det fina fornvapnet. Plötsligt hörs en avlägsen röst. Den hörs tämligen svagt och verkar komma nedifrån, kanske från en källare. Ljudet fortplantar sig som ett eko i det tomma trapphuset. Det verkar som någon ropar, eller rättare sagt skriker:

"Hoggler!? Hur går det där uppe!? Problem!?"

Ni hör alla, det är Fritz röst...

"Vi måste hitta paddan, eller har Du gjort det Fritz?"

Dr Kvack struntar i geväret. Det är ju Smilet som de måste hjälpa och då får inget annat komma emellan. Forska kan man göra senare, det här kan gälla liv. Tuppen tar några skutt nerför trappan efter att ha genomsökt Dras.

Nästan samtidigt som Dr Kvack öppnar näbben ropar elina: nä, inte för tillfället.

När Kvack nu gått fortsätter hon undersöka övervåningen.

This message was deleted by the player at 22:05, Sun 30 Jan 2005.

Ni hör Fritz ropa något igen...
"Kom ner, jag behver hjälp här nere!!"
..nerifrån källaren förstår ni att det kommer, från trappan som leder ner.

Dr Kvack kommer till nedervåning och tar källartrappan med ett enda hopp.

"Vad? Vad är det?"

Kvack kommer lagom blodig ner till Fritz. Han vet att när blodet torkar och klumpar sig kommer det att spänna ordentligt i fjädrarna, men det har han inte tid att fundera på just nu.

Fritz skiner upp när han får se sin kamrat igen... välbehållen.. eller..
"Är du skadad?"
Frågar Fritz när han ser blodet på fjädderskruden.
När han ser att tuppen inte gör något väsen av det fortsätter han..
"Jag tog bakvägen in.. kom ner hit till källaren, tänkte så ni inte skulle få något ovälkommet anfall bakifrån när ni kuta in allihopa.. men hitta inga Nimmare här nere.. däremot fann jag en knäckt grävling och en torterad kvinna.. dom har varit inlåsta i små celler.. följ med.. jag ska visa.."
Fritz vänder sig om och går med snabba steg.. han vänder sig hastigt om..
"Någon som har något ätbart.. dom här två har svultit länge.."
Fritz talar snabbt.. men tydligt..
Vad hände där uppe egentligen.. är Dras död? Smilet.. han var inte där uppe heller?"
This message was last edited by the player at 22:23, Sun 30 Jan 2005.

Hoggler verkar precis ha kommit till sans. Han ser på sitt "konstverk" på golvet och flinar brett. Ja ja så går det. Kanske borde han börja försöka tygla sig? Nä? varför då? Hoggler får istället en ide! Han kommer att tänka på något han gjort ibland hemma i Pirit. Men först.

"Är du Ålrajt tuppa? För mökarns modigt av dig att rusa in här och DU av oss alla hahahahaha. Ge han bössan om han nu vill ha den och det utan att bråka kärringjävel, han har förtjänat djävulstyget om han vill ha det och snubben är död på grund av mig så jag bestämmer ålrajt?"

Med det sagt förväntar sig hoggler blind lydnad även om han kanske inte får det. Så när han sett att Dr Kvack fått bössan gör han det han kom på. Han sliter med sig den döda kroppen ner till dörren, ger sig så på jakt efter hammare och spik eller i alla fall något att nagla fast något med och gärna något hårt att slå med. skitsak samma vad egentligen. När han så funnit vad han vill ha sätter han igång med att spika upp den döda mitt på ytterdörren!!!! En sed från Pirits mörkare värld framtagen för att skrackslå fienden och en regelrätt krigsförklaring mot den dödes vänner, släkt och tillhörighet i stort.

Vad de andra sysslar med bryr han sig inte om så mycket just nu och de dära fritz snackar om verkar ju inte va något att ha! Hoggler vill ha tag i grodan och honom kan de andra leta efter för tillfället. vem var det som gjorde allt jobb ändå när allt kommer omkring?

Nä istället börjar han spika och gnollar för full hals: "Jag haamrar och jag spiiikar jag bygger en....dörr...klocka hahhahahaha jag sågar och gnider och jag drar med mi..mina klor. Jag målar och jag målar med blodet så rött...tänk att herr hoggler kan göra nått så...hmmm...sött? Hahahahaha
This message was last edited by the player at 14:26, Tue 01 Feb 2005.

"Ja tjena det här går ju som smort..eller..jo finfint går det liksom" Jam och hans drönare sitter på gården och lagar hans ben medans han hela tiden pratar för sig själv och till sin drönare. Så efter ett par minuter reser han sig upp.

"Ja se där! Så är man hel igen va? Schysst liksom. Ett bra jobb herlt klart!"

Han tar upp sin drönare och sätter ner den i väskan igen. Testar så sitt nylagade ben genom att gå i cirklar och berömma sin egen och sin drönares hantverksskicklighet hela tiden. Så får han se det!!!Vd gör Herr KANIN!!!!!?????? sKA HAN VERKLIGEN!!!???? MEN NEEEJ SÅ KAN MAN VÄL INTE..... Jam får sin livs chock om man nu kan påstå att robotar blir chockade. Aldrig har han sett något så makabert! nÅGOT SÅ GRYMT!!


"STOOOOOOOOOOOOPPPPPPPP!!!!!!!! SLUTA VAD TAR DU DIG TILL?!!!!!"

Jam skriker rätt ut och sätter fart mot hoggler. Hans humanitära program har gått igång på högvarv och även om mannen hoggler har där är död är det fullkomligt oacceptabelt det han gör.

"jAG LAGAR DÖRREN SER DU VÄL PLÅTBURK!! VAD ANNARS? HAHA! OCH INTE ETT STEG NÄRMRE NU FÖR DÅ SMÄLLER DET!!!" Hoggler hytter med "hammare" och klor åt Jam och morrar lågt men man kan se hur han tar ett steg bakåt och sväljer hårt. Nej han vill inte ha plåt nicklas i närheten av sig nej nej!

"KVAAACK!!! nÅN vem som helst TA BORT PLÅTBURKEN HAN STÖR MIG I MITT ARBETE!!!!!!!"

Vrålar han så för full hals och hoppas på att bli undsatt av någon av de andra. Han vill helst låta bli att ens bli berörd av det där vandrande fornskrot...monstret!

Jam blir rädd när hoggler skriker åt honom. Kaninen är galen! helt underbart fantastiskt galen!!! En psykopat en livslevande PSYKOPAT!Spännande tycker Jam men han är lite försiktig man vet ju inte riktigt..... Nåväl han stannar där han står. Jaha och nu då?

"Min bäste herr psy..Hoggler menar jag" flina flina Kan jag hrmm få ta ett kort? Föreviga din hrmm bragd?"

"Nej låt bli MIG SA JAG JU STICK ÅT MÖK ELLER NÅTT LÅT MIG VA!!!!!!1 DU...STÖR MIG....DRA!!! DUNSTA ELLER ÄNNU BÄTTRE GÅ OCH ROSTA IHOP MED DIG SE SÅ SCHAAS!"

Nä Hoggler vill inte att den där roboten ska ta något av honom. Hoggler börjar bli nervös väldigt nervös och när hoggler blir nervös brukar han bli lite oberäknelig och när hoggler blir oberäknelig brukar saker och ting och ja personer gå sönder

"Men lugn och fin nu va kisen jag vill ju bara ta ett kort" lismande flinande igen "Liksom det är inget farligt inget att oroa sig för alls nä spänn av försök se naturlig ut ÄKTA liksom" KLick!! Ljusblixt."Se det gick ju great för tusan redan klart liksom. var inte så farligt va? Vill du se kortet? Samtidigt som han pratar öppnar han en lucka på sin höger arm..trycker lite på ett par knappar brevid en glasskärm och vips så glider ett kort ut under glaset ifrån en springa in i armen. Jam tar det och håller upp det för hoggler fortfarande på behörigt avstånd.

"MEEEEN ÄR DU AKUT DUM I HELA PLANETEN HÖR DU FÖR MÖK INTE VAD JAG SÄGER!!!!"

nU ÄR HOGGLER ARG, SKITARG!! Han rycker åt sig kortet så snabbt han kan. Liket hänger ju på plats i alla fall. Han tar kortet, knögglar ihop det framför ögonen på Jam kastar det på marken och hoppar på det medans han vrålar:

"Jag ville INTE HA ETT FÖRBANNADE FJORT ELLER VAD DET NU HETTE OCH INTE AV DIG ALLRA HELST OCH INTE NU OCH INTE ALDRIG FÖRRESTEN. SÅ HÄR..SÅ HÄR TYCKER JAG OM DITT FÖRMÖKADE KORT OCH FAAAAAAAAAAAN!!! KVACK! ELINA! FRIIITZ TA BORT ROBOTEN ELLER JAG DÖDAR HAN!"

Hogglers vedervärdiga värv och givetvis det väsen som han och J.A.-m22 börjar föra väcker plötsligt den fiende som legat nedskjuten och medvetslös på yttertrappan. Han ser sig mycket yrvaket omkring och finner att de båda pistolerna ligger utom räckhåll. Han rullar över på rygg och försöker fokusera blicken.

Till slut stannar ögonen på hans uppspikade och massakrerade kamrat.

"ÖÖÖÖHHH!" Stönet är fyllt av skräck, vämjelse och avsky inför den vedervärdiga syn som tornar upp framför hans ögon. "Era hydrans barbarer! Mökarns avskräde!" stönar han spottande fram. Avsky färgar hans röst.

Hoggler blir nästan glad att den där typen vaknar till liv! Nu har han ju någon att avreagera sig på!! Han kastar sig över mannen och lyfter upp honom i kragen samtidigt som han böjer sig ner så hans ansikte kommer mycket mycket nära den skadades.

"Nu är det såhär serru din ozarns skit att jag och de mina vill ha ett par svar av dig och vet du? Om du inte svarar kommer du att sluta där brevid din kompis. Jag spikar upp dig brevid han och låter dig för mökarns hänga där tills morasiterna tar dig. Du ska veta att vi i Pirit kan det här så gör bara som du blir tillsagd så löser sig nog allt i slutänden finfint"

Hoggler tystnar men bara för att harkla sig.

"Så Fråga ett: vilka i ozarns mök är ni? Vad vill ni oss? och framför allt vad vill ni vår vän grodan? Och det leder oss in på FRÅGA 2 som lyder vart i helvete har ni grodan? Mina kopisar här har letat och inte hittat honom. Bara BARA TVÅ SVULTNA MISSHANDLADE MUTANTER!!!!"`

Egentligen bryr sig inte hoggler det minsta om de där två fritz tydligen hittade, han har inte ens koll på om de var mutanter båda men det kiter han i. det låter bättre så här. Människoynglet får gärna tro att han är en mutantsakskämpe om det hjälper hoggler att få det han vill.

Hogglers verbala angrepp verkar skärpa den sargade mannens sinnen något. Bräckligt, men ändå skarpt hasplar han ur sig.

"Jag säger INGENTING! Hör du det ditt kräk, ingenting! Ta dina mökarns mutantvänner med dig och packa dig här ifrån. Och kjoltyget också. Hon är PSI-mutant va? Måste hon väl vara för att hänga ihop med er! Ni får inga svar från mig. Inga svar!"

Rösten blir starkare allt eftersom han talar. Han möter iskallt Hogglers blick. Det råder inga tvivel. Den här mannen är en fanatiker. Han handlar på ren och skär övertygelse och han låter sig inte bevekas av hårda ord.

"Och kom ihåg en sak: Vi har mäktiga vänner bakom oss, och vi vet vilka ni är..."

Efter detta hostar han till och faller tillbaks på rygg.

Plötsligt står Fritz bakom Hoggler.. ögonen lyser tydligt av hat. När ingen kom ner tog han sig snabbt upp för trappan..
"Jaså, han lever än.. häng upp han brevid sin kompis.. men levande.. då kanske han blir mörare.."
..väser han fortfarande stirrandes på den liggande.
"Hårt mot hårt", tänker katten.. ett välkänt begrepp från det hårda livet på gatorna i Hindenburg, där han är uppväxt.
This message was last edited by the player at 20:42, Tue 01 Feb 2005.

Elina lämnar ifrån sig geväret och säger till hoggler: ta det då, jag får nog snart tillbaks det ändå.

Hon skakar bara på huvudet åt hoggler. Större idiot finns nog inte.

När fler personer börjar anlända, inser tydligen den tillfångatagne att spelet börjar närma sig sitt slut.

Plötsligt verkar han återfå mirakulösa krafter. Blixtsnabbt far hans hand innanför rocken. Ni reagerar förskräckt då er första tanke är att han griper efter ett vapen! Era händer far ut för att stoppa hans framfart, men han hinner före.

Men i stället för en pistol eller kniv får han fram ett kuvert som han snabbt stoppar in i munnen. Han börjar frenetiskt tugga, samtidigt som han stönar och grimaserar av smärta...

Fritz praktiskt taget kastar sig över mannen och försöker hjälpa Hoggler att strypa mannen så han inte ska lyckas svälja..
"För mökarnas MÖK, spotta ut... spotta.. spotta!!!"
Vrålar han samtidigt.
This message was last edited by the player at 21:22, Tue 01 Feb 2005.

"Bra kattan du stryper så bänder jag!" Ett hånflin speklar återigen på Hogglers läppar. Guud vad han gillar det här! Han stoppar in sina klor i mannens mun. ena handens i ovankäken den andra i underkäken och så.....bänder han och bänder. FAnstyget ska inte tro att han får komma undan!!! Hoggler vill misstänker att det kan vara något bra däri. Kanske krediter? eller ännu bättre spritpersedlar eller matkuponger. Ja ja skit sak samma Han gör det om inte annat för att han tycker det är skoj.

Med förenade krafter lyckas Fritz och Hoggler få ut kuvertet ur munnen på deras offer. Det är vid det här laget ett kladdigt och smått nedblodat kuvert. Mannen svär till och faller uppgivet tillbaks på rygg. Han har misslyckats och han inser det. Medvetslösheten verkar återigen krypa närmare och han blir snabbt alltmer frånvarande.

Kuvertet pryds av ett antal mindre krumelurer, vid det här laget ganska så utkladdade. Det papper som finns i själva kuvertet verkar dock ha klarat sig bättre. Pappret täcks av ett större antal krumeluerer, en längre text...

Katten pustar ut.. och tittar på pappret.. vrider och vänder på det.. försöker tyda tecknen som finns på det.. hmm.. inga bilder.
Det är tydligt och uppenbart att han inte förstår ett skit av vad som står skrivet..

Mäkta förvånad står Dr Kvack plötsligt med ett fornvapen i vingarna. Han är dock inte sen med att hänga den på ryggen även om han börjar pusta och frusta av tyngden från det.

När han kommer ner till fångarna sätter han sig genast vid dem på en liten tunna. Han lägger det ena knät över det andra innan han tar till orda till en av stackarna.

"Hmm, det här måste ha varit väldigt jobbigt för Dig? Hur mår DU nu. Vad vill DU med ditt liv? Känner du tvångskänslor, kanske vattuskräck?"

Dr Kvack försöker se så förstående ut som han kan. Han försöker ignorera oväsendet från dörren utanför. Här är det en trasig själ att läka.

Hoggler hånler åt den uppgivne mannen. Så spärrar han ut sina klor och sänker dem sakta ner mot mannens hals.

"Ska jag dräpa honom nu eller ska jag vänta fritz? Men han har ju inget sagt så jag borde ju...hehe..spika upp han me där brevid sin kamrat. Det är ju fult att ljuga inte sant?"

Hoggler tystnar en stund och håller tillbaka klorna. Så tittar han mot fritz med hånleendet på läpparna och vansinnet lysande i sina ögon.

"Ja egentligen tror jag inte han kommer att säga ett förmökarns skit så frågan är nog faktiskt så enkel som hammare och spik eller klor?"

Jam vet inte riktigt hur han ska tackla allt det han fått bevittna här och nu men som en god journalist passar han på att banda allt och dessutom ta upp ljudet på allt som sägs. Detta skulle kunna bli hans genombrott i denna bizarra värld?

När han så inser att Fritz inte kan läsa och ja han tar faktiskt förgivet att hoggler inte kan heller så han tänker inte ens tanken på att fråga hoggler om det.

"Du....Ja Fritz var det va? Vill du ha det uppläst? Ja jo liksom jag kan läsa det om du vill."

Fritz tittar upp på Jammy...
"Ja, jo.. läs.. jag har inte tid med det just nu.."
..säger han.. uppenbart genomskinligt att han just inte KAN läsa, vilket han knappast skulle erkänna, visserligen är han inte ett dugg intresserad av att lära sig det heller, och kastar över brevet.

"Jag tycker vi drar ner han i källaren och spikar upp han inne i en cell.... så kan han ruttna och lida och dö där.. som han lät dom andra göra!"
Fritz är inte den som har överdriven empati för folk och fä.. undantaget sina nära och kära.. men hyser som alla mutanter ett extra starkt hat mot Nimrodsympatisörer och just stor empati för dom som blivit utsatta av densamme.

Nere i källaren möts Dr Kvack av två, åtminstone för tillfället, tragiska figurer.

En muterad bäver som blir överlycklig över att se ytterligare en vänlig själ. Det är underförstått att han inte mött många sådana den senaste tiden. Han presenterar sig som Fatbur Bengtzon. Han blir med en gång ganska pratglad och det står snart klart att han är en vanligt manufakturarbetare från Hindenburg som hamnat här under bryska förhållanden. Han har suttit inlåst en längre tid, helt isolerad och levt under mycket sparsmakade förhållanden.

"Åhh, det har inte varit lätt herr Tupp. De har försökt knäcka mig och jag var nära att ge upp. Sådana som jag skall hållas kort sa de... Hade inte ni dykt upp hade jag nog varit körd, är jag rädd. Det tar nog tid innan jag är mig själv igen."

Den andra är en mänsklig flicka, på sin höjd 16 år gammal. Hon sitter helt apatisk och världsfrånvänd i ett hörn. Hennes blick fokuserar inte ens på någon av er och hon försöker inte kommunicera på något sätt. Det verkar faktiskt som om hon inte ens märker att någon mer är närvarande, som om hon inte hade något sinne över huvud taget...
This message was last edited by the GM at 15:26, Wed 02 Feb 2005.

"Ja då så då ska jag läsa det. hmmm" Säger jam när han tar brevet som ritz ger honom, öppnar det, tar ut det och försöker få det åtminstonde någorlunda platt och läsbart.

Så läter han ögonen fara över brevet och den uppmärksamme kan se hur hans ögon lyser upp när han gör det. som om han hade en form av ljuslyktor där inne.

"Väl mött!

Jag har fixat den eländiga paddan. Kvinnan hålls fången på Thermopolium. Vi fixar henne så snart vi kan. Paddan har jag fört till lagerlokal 37. Jag har också sett till att byta lås eftersom jag misstänker att nycklar till det gamla kan vara på vift. S är informerad om utvecklingen.

Håll ställningarna där ute. Om något går snett och vi skulle råka i trubbel kan det visa sig att kvinnans livvakter kommer på besök hos er. Eliminera dem omgående!

Den vän
Ernest"

Läser han upp med en monoton röst och tämligen raskt direkt efter åt och tittar med sitt löjligt insmickrande och stora bländvita leende mot Fritz och Hoggler.

"Ja det stod så i brevet alltså om ni inte hajjade. ska jag ta det igen?"

"Intressant, intressant."

Dr Kvack verkar dock inte vara jätteintresserad av bävern när han tittar på flickan.

"Hmm, ett mycket intressant fall"

"KUCKELI-KUUUUU", vrålar tuppen mot flickan för att se om hon reagerar.

Elina står en bit ifrån dom andra och följer det hela med intresse. Hon deltar inte utan obsérverar bara.

När JAM läst upp brevet säger hon: det står inte vart lokalen ligger då?

"Lagerlokal 37!"
Utbrister Fritz högt.. och ser mycket fundersam ut.

Flickan reagerar inte när Dr Kvack vrålar till. Hon är fortfarande lika frånvarande. Däremot hoppar Fatbur högt i luften, smått förskräckt av det våldsamma kacklandet!

"Vad säger ni, kan ni inte hjälpa oss tillbaks till staden? Är vi långt från Hindenburg förresten? De kom och tog mig mitt i natten och band för mina ögon, så jag har ingen aning om var vi är. Mökarns råskinn."
This message was last edited by the GM at 18:25, Thu 03 Feb 2005.

"Ingen fara herr Bäver. Vi är precis utanför Hindenburg. De som tillfångatog dig är döda eller svårt skadade och kan inte göra dig något mer. Sade de varför de fångade dig? Vet Du vilka de är? För dens skull, vem är DU egentligen och varför är de intresserade av dig?"

"Åh, de behövde nog inte så mycket anledning... Jag vågar inte säga för mycket, det kan vara farligt, men jag kan inte ljuga för er, ni som räddat mitt liv. Det kom igång lite rykten på jobbet. Det pratades... Någon sade att jag hade farliga krafter."

Det sista sägs tyst, med nedslagen blick.

"Jag trodde inte det var så farligt. Så en natt kom de och ryckte med mig hit. Jag hörde hur de pratade... De verkade tycka att jag var lämplig att använda som lockbete i någon aktion. Någon som skulle gripas, eller något värre... De behövde någon som kunde offras, någon som var ofarlig."

Hmm, lockbete... Frågan är om det är samma sak med Smilet? Å andra sidan hade han ju andra problem, det sade han. Och några direkta förmågor har han väl inte, annat än att babbla förstås...

"Eh, har Du möjligen sett någon padda göra ett litet besök här nere? Vi letar nämligen efter en sån... Och flickan, skulle hon användas till samma sak?"

I väntan på svar reser sig Dr Kvack upp och tar tag i flickan och leder henne upp och ut.

"Följ med du också, Fatbur. Vi får väl se till att Ni kommer hem. Du får ta hand om flickan. Du kanske får lämna henne på ett hospital någonstans, inte vet jag. Jag kan ge Er en liten reskassa, så Ni får lite mat i Er i alla fall"

10 krediter byter ägare när Dr Kvack ger dem till Fatbur.

"Padda? Nej någon sådan har jag inte sett här. Å andra sidan har jag inte sett så mycket, annat än insidan av cellen förstås. Vad de skulle ha flickan till vet jag inte. Jag har dock hört hur skrikit på henne ibland. Skulle tro att hon var ett experiment. Ett sätt att se hur långt de kan driva någon, innan hon knäcks. Förmodligen deras sätt att roa sig..."

Fatbur tar tacksamt emot krediterna från Dr Kvack och lovar att han skall se till att flickan kommer till något ställe där hon kan få hjälp. Han verkar angelägen om att få komma iväg, men väntar på att kunna slå följe med er in till staden.

Fritz klappar tuppen på ena axeln.
"Du är en generös tupp du..! Jag föreslår att vi slår följe med Fatbur och flickan in till stan.. om jag känner Hindenburg rätt så finns det gott om lagerlokaler vi kan leta efter där... och om inte för annat så för att följa dessa utsatta själar till "säker" mark."
Katten tittar frågande på resten av gruppen och känner sig riktigt god och stolt över att lyckats rädda livet på dessa två.

Det har du rätt i, svarar elina. Vänta så ska jag hämta min fåle så kan dom rida på den, kan tänka mig att dom är rätt så utmattade.

Elina springer iväg och hämtar sin fåle och kommer tillbaks. Hon erbjuder dom två att sitta upp.

Färden leder så sakteliga tillbaks mot Hindenburgs välkända och förhållandevis trygga gränder. De båda räddade fångarna är tacksamma över att få rida på Elinas fåle, åtminstone Fatbur, Flickan visar fortfarande inga reaktioner.

Färden går lugnt till väga. Inga möten av allvarligare slag äger rum. Snart kommer ni tillbaks samma väg ni lämnade staden och kommer snart in i marknadsdistriktets kullerstensbelagda gator. Ni lämnar de båda vid en sjukstuga, strax innanför gränsen till Hundängen. Fatbur tar farväl av er alla. Han är mycket tacksam för er hjälp. Ni inser att ni alla funnit en trogen vän. Han bedyrar att om ni någon gång behöver hjälp, kommer han att göra allt han kan för att hjälpa er. Ni själva ser också till att bli omålåstrade och få era sår bandagerade.

Ni diskuterar en kort stund och letar sedan upp ett ställe där ni kan pusta ut en stund och prata ostört. Ni hamnar på den mer eller mindre skumma krogen Bennys…




OOC: Tråden låses! Fotsättning följer i ”I paddans spår”.
This message was last edited by the GM at 18:36, Mon 07 Feb 2005.