Hoggler ser först ut som om han faktiskt att dö när han vaknar och håller till allas glädje käften under morgonen. Han betalar snällt två jyckar utan att fälla den minsta odräglöighet och äter  i mängder. Vidare rör han ännu inget starkare än vatten. Så när han ätit och suttit lugnt och stilla och stirrat i väggen släpper han en rungande brakskit, sträcker på sig samtidigt som han rapar högt och långdraget.

"Ja mök och ozarns oz så är man folk igen! Vid alla pirits horer va bakis man kan bli ibland men nu ni! Hoggler är frisk och kry igen!"

Han flinar stort och brett åt er alla, dunkar Elina i ryggen och det mest för att djävlas.

"Nå hur blir et idag då ska vi försöka hitta den där förbannade herrgårn eller? Jag vill ha tag i den där son till en hora grodan och säga honom ett och annat i alla fall."

Även Fritz är tystlåten denna morgon... gnuggar tröttheten ur ögonen med sina tassar.. sträcker ut sin viga kattkropp och gäspar stooooort!
Han äter det som bjuds och betalar, sedan tittar han mot sina kamrater och nickar..
"Ja, jag föreslår att vi ger oss av med det samma.."
Han börjar röra på sig för att resa sig..

Målet verkar vara klart; dagen ägnas åt att finna Botvids herrgård, där ni hoppas finna Smilet någorlunda välbehållen. Åtminsone Elinas, Hogglers och Fritz målmedvetenhet, direkt efter avklarad frukost visar detta...

Ni kliver ut utanför Grisslan till en ny och förhållandevis fin dag. Regnovädret från igår verkar ha passerat och solen ljuser ner på gatorna och värmer skönt. Gatorna är fortfarande plaskvåta och präglas av större och mindre pölar. En hel del folk är i rörelse på.

Utanför blir ni direkt stående, vart i möken ska ni egentligen? Västerut var svaret kommer ni snabbt på efter en snabb ordväxling och ni börjar trava iväg, tillbaks genom Hundängens gator, in i det nu fullständigt myllrande marknadsdistriktet. Bazaren lockar er inte så mycket denna dag, ni har viktigare värv att ta tag i just nu. Ni passerar norrut förbi Thorulfshov och framåt, tills bebyggelsen börjar tunna ut och ni kommer ut på den allmänna landsvägen...

"Ja ja se på sjutton asså om jag inte missminner mig så har jag varit här förut! Tror det var inte så långt härifrån jag plåtade hon den där Prentensiella silferstäpp, en finfin flicka, rackarns söt och hennes bomber ja huga. Ja ett sidojobb var det, jag är egentligen journalist jag men ja varför inte förena nytta med nöje som skaparn sa?" Utbrister plötsligt Jam och hans mun breder ut sig i det där äckliga stora lismande smilet. Om någon lyssnar verkar han inte bry sig om alls utan han säger det bara och för egen del så tror han att alla lyssnar på honom då han har något så intressant och framförallt roligt att säga.

"Min bäste herre..."
Börjar Fritz och sytar och tittar på JAm.
"...nåja... herr Automat... hrrrmmm.. Jammy.. ja, Jammy får det bli."
Fritz skiner upp i det skinande vädret till sitt påhittiga namn åt automaten.
"Om du nu har varit här i krokarna kanske du kan upplysa oss andra om var gården ligger!?"

"Enligt min minnesbank ska det inte alls ligga någon gård här överhuvudtaget. enligt mina internkartor ska vi snart vara inne på industriområde 11, eller ja dess förgrunder i alla fall. Det var där studion låg där jag utförde jobbet så att säga. en helvild tjej, tokig i uppmärksamheten ja. Men att det ska finnas en gård? njaeee...det kan jag inte minnas."

Jam ler lika brett och fånigt som vanligt, det tycks som om automaten inte klarar av att prata utan att lägga till det där fåniga överdrivna leendet alls. Han rättar till dom stora glasögonen och lägger så till:

"Ja men jag kom på en grej, jag kan skicka ut min drönare att kika lite åt oss! den kan i alla fall hålla uppsikt över ett ganska stort område ifrån oss och jag skulle då och då kunna koppla upp mig till honom för att se det han ser. fast då kan jag ibnte röra mig själv, kanske inte så bra? men annars kan han ju alltid komma tillbaka om han hittar nått?"

"äh han verkar ju helt bäng i huvudet den där mökarns automaten. Jag tycker vi sänker han i mälart asså." Muttrar hoggler surt där han går på replängdsavstånd ifrån automaten med händerna farligt nära sina puffror. Skulle automaten göra nått oförutsett eller minsta grej hoggler uppfattar som hotfullt tänker han skjuta.

Dr Kvack kacklar muntert under vandringen.

"Ja själv har jag nästan varit i Pirit och Nordholmia. Men då passerar man ju bara den här vägen. I alla fall till Pirit. Om man nu vill gå det här hållet"

Han pekar åt ett håll som han säger är mot Pirit.

Färden går framåt. Ni behöver ju inte lämna staden så långt bakom er. Den angivelse ni fått säger ju "ett par kilometer väster om staden". Och vägen viker mycket riktigt av mot väster. Kanske lyckan står er bi i att finna herrgården.

Det är en del folk i rörelse. Mest verkar det vara bönder på väg till staden med sina kärror lastade med godsaker att sälja. Tungt lastade kärror, dragna av hårt arbetande dragdjur rullar fram längs grusvägen. De flesta nickar vänligt mot er i en enkel hälsning.

Ni möter även en del udda existenser. Förmodligen är det lycksökare, äventyrare och zonfarare på väg till den ännu sprudlande bazaren. Folk i slitna paltor, märkliga grunkor och förmodligen väl beväpnade styr målmedvetet sin kosa, de sista meterna in mot Hindenburg.

Mot er gallopperar även en postiljonryttare, i kejserlig uniform, på en stolt Pansár.
This message was last edited by the GM at 19:53, Tue 30 Nov 2004.

Katten tittar med stora ögon på ryttaren som närmar sig.
Undrar vad han ska leverera, måste vara något viktigt.. kanske tillochmed värdefullt...när han far fram med sån hast.  Men.. är han galen.. ska han springa ner oss...
Tänker Fritz för sig själv.
This message was last edited by the player at 20:25, Tue 30 Nov 2004.

"Grejor!", utropar Dr Kvack.

"Har Ni några fina fornfynd att sälja? Här finns krediter om det är några vettiga saker Ni har!"

Han dyker på några av de mystifika personer som tänker sig sälja saker på torget.

Dr Kvack flyger på ett par kufar, som av allt att döma verkar vara zonfarare; en skäggig och mycket muskulös människomutant med grådaskig hy, och en muterad bäver i kamoflagepaltor och en forntida arméhjälm. De kånkar på ryggsäckar med förmodade härligheter, godsaker för Dr Kvack.

Jaså du, utbrister den muskulöse. Han har ett brett flin, men hans anlete störs av otaliga ärr. Så du är intresserad av fornpryttlar. Ja det kan jag lova dig, här finns det grejor för dig. Vad är du intresserad av? Skjutjärn, nyttogrejor, prylar? Vi skall nog hitta något du gillar. Ni går lite vid sidan av vägen. Han ställer ner sin ryggsäck, öppnar den och ser frågande på Dr Kvack.

Hans kompis bävern tar av sig hjälmen, lägger den på marken och sätter sig på den. Det rasslar lite av de band belamrade med ammunition han bär i kors över bröstet. Han tittar med intresse på Dr Kvack och er övriga i sällskapet efter att ha lyft upp sina forntida runda solglasögon med förmökat häftigt spegelglas upp i pannan. Det ser ut som om han tänker att här finns chansen att göra affärer redan, och vi har inte ens kommit fram till staden.
This message was last edited by the GM at 15:52, Wed 01 Dec 2004.

"Tupp..du pratar som du har förstånd till..Piri ligger däråt! JAG VET SÅ VÅGA INTE KÄFTA!" Fräser Hoggler åt dr kvack när han visar vägen mot Pirit och visar helt fel. eller kanske visar han rätt? Han gör nog det men det skiter hoggler i. han ÄR ifrån pirit och tänker minnsan inte låta den där tuppen få äran att briljera med vart just de staden ligger!

Fritz ogillar redan att vara utanför Hindenburg... han är en stadskatt och trivs också bäst i stan, som han känner som sin egen ficka. Där kan han navigera och ta sig överallt, och känner till "sina" ställen.
"Hmmm..."
Muttrar han när han liksom Kvack börjar få upp intresset för zonfararnas eventuella fornprylar.
Han ställer sig nära mannen med ryggsäcken.
Fritz har tagit upp sin nu rengjorda miniyxa, som skiner i solen, han börjar slipa sina klor med den.. som inte finns.. medans han intresserat lyssnar på densamme.

"Pfffpt", klapprar Dr Kvack med näbben.

"Vapen har man ingen användning för, men har Du nyttogrejor och annat så kan jag allt hosta fram ett på krediter. Inte så att Ni har hittat någon nattittargrunka?"

Hmmm, nattittare har vi nog ingen. Jag och Zixten här är mer inne på vapenbranschen, och vi har patroner till de flesta vapnen med oss. Men det är klart lite nyttoprylar har vi allt...

Det här kanske vore något? säger han och håller upp en liten rörformad pryl. En autoinjektor. Perfekt att skjuta upp läkedroger med. Har förresten lite sådana också om ni är intresserade.

Ja! Vi har ju denna. Det vore nog något för er. Han plockar fram två rosa små plasticsprylar och slänger den ene till Zixten som fortfarande sitter på sin hjälm. Han trycker på en liten knapp på sidan samtidigt som han pratar i den. Direkt hörs det från den som bävern håller: Hallå Zixten, läget?

Ni ser allihop storögt på de båda zonfararna och deras mäktiga teknologi. Äkta fornstor visdom förkroppsligat i dessa små prylar. Mäktigt!

De båda skrattar ljudligt. Zixten tillägger: Fornmänniskorna kallade detta lilla mästerverk för Valki talki tydligen. Marans bra om man vill prata med varandra och inte är på samma plats.
This message was last edited by the GM at 21:36, Thu 02 Dec 2004.

"Förbannat skit och mökarns elände är vad det är det där forniska djävelskaperna. Tycker ni gör klokt i att ge fan i det som jag gör. man klarar sig bättre utan de gamlas vansinnesting" Muttrar hoggler surt och är inte alls ett dugg imponerad.

"Förbannat skit och mökarns elände är vad det är det där forniska djävelskaperna. Tycker ni gör klokt i att ge fan i det som jag gör. man klarar sig bättre utan de gamlas vansinnesting" Muttrar hoggler surt och är inte alls ett dugg imponerad.

"Det där mina herrar kallades på forntidens tungomål för walkie talkies och inte vali talkis. De användes för att prata med fok på avstånd. ungefär som med telefoner fast ja kanske inte lika bra. Kan hända t.o.m att jag kan koppla upp mig till deras frekvens och vara delaktig i allt som händer över dem?"

Jam är nöjd att vara till hjälps och flinar brett i vanlig ordning. Något som måste vara rätt irriternande för alla och envar. Men honom stör det inte alls, inte ett dugg. Visst är han programerad i vett, etikett och en dos psykologi men ja man ska vara tevlig och dessto trevligare dessto bättre är allt hans minneskretsar talar om för honom hela tiden.

Intresserat tittar tuppen på varorna.

"Nå, vad ska Du ha för den grejen och de rosa?"

Hans lätt fjäderprydda hand pekar på walkie-talkierna och autoinjektorn.

Han passar dock på att kolla i vilket skick grejorna är.

Fritz hoppar förskräckt bakåt när den lilla maskinen börjar låta.
Han tittar med misstänksamma ögon och har höjt yxan.. men sänker den sedan snabbt när han "förstått" det hela.. ja, lite grann iaf...

Han tar steget fram igen och tittar på den pratglada.
"Vapen... vad har du för vapen.. någon rejäl bössa??"
Säger han och tittar frågande.

Det skäggiga muskelknippet, som nu presenterat sig som Josef, vänder sig mot Dr Kvack:

Ja du förstår det här är fina grejor. För autoinjektorn vill jag nog åtminstone ha 50 krediter och valki... öh walkie talkiesarna här vill jag ha 80 för. Fina grejor serrö! För det är väl inte så att du har något skoj att byta mot? Vi är alltid intresserade av bra grejor, jag och Zixten.

Josef tar sig tid att visa Dr Kvack de fantastiska funktionerna. Walkie talkien manövreras med en enkel knapptryckning och drivs av så kallat energipack. Enligt Josef, mycket enkel hantering, dessutom pålitlig.
This message was last edited by the GM at 11:34, Sat 04 Dec 2004.

Zixten hoppar upp från sin hjälm och går fram till Fritz:

He he, ta det lungt, grejorna bits inte... Vapen säger du, en bössa? Vänta lite skall vi se vad vi kan ordna, säger han med ett svårtolkat flinande.

Han öppnar sin överfyllda ryggsäck och börjar plocka fram lite föremål omsorgsfullt inrullade i tygstycken som han börjar veckla upp.

Snart har en mindre samling vapen lagts upp inför era ögon.

Vad gäller rena bössor skulle jag vilja rekommendera den här. Nytillverkad och ett finfint hantverk. Skarprättare, en karbin förmodligen  direkt från kejsarens fabrik. Vi tog den från något slödder nere på frihetens slätter. Förmodligen hade han aldrig hunnit avfyra den innan jag och Josef kom förbi, he he...

Annars har vi ett par fornvapen här. Kanske inte helt i nyskick, men vem har tid att bry sig om det? Det är ju för sjutton fornvapen! En revolver .38:a. Du får med sex patroner om du slår till nu.

Sedan har vi en så kallad halvautomat, 9 mm. Den har ovanan att bråka lite emellanåt, men för det mesta funkar den bra. Du skulle bara veta, du kan krama av upp till tio skott utan att behöva ladda om, ovärdelig i zonerna och i större fajter. Jag har nog några skott till den också, visserligen bara fem stycken, men det klarar man sig ganska långt på...
This message was last edited by the GM at 11:51, Sat 04 Dec 2004.

Fritz tittar intresserat på karbinen och .38an...
"Har du någon ammo till karbinen?"
...börjar han...
"...vad ska du ha för den, och vad ska du ha för .38an?"
Katten har stoppat undan yxan och sträcker fram tassarna för att testhålla karbinen.

Till Fritz:

Hmmm, för karbinen vill jag åtminstone har 30 krediter. 38:an går lös på 160.

Han lämnar över karbinen till Fritz. Känn på den! Det är precisionsarbete, fin balans, ligger gott i tassarna. Visst har jag ammo till den. Skarprättarpatroner råder ingen brist på i dessa dagar. Kejsarens fabriker går för högtryck...
This message was last edited by the GM at 12:23, Sun 05 Dec 2004.