Hogglers verbala angrepp verkar skärpa den sargade mannens sinnen något. Bräckligt, men ändå skarpt hasplar han ur sig.

"Jag säger INGENTING! Hör du det ditt kräk, ingenting! Ta dina mökarns mutantvänner med dig och packa dig här ifrån. Och kjoltyget också. Hon är PSI-mutant va? Måste hon väl vara för att hänga ihop med er! Ni får inga svar från mig. Inga svar!"

Rösten blir starkare allt eftersom han talar. Han möter iskallt Hogglers blick. Det råder inga tvivel. Den här mannen är en fanatiker. Han handlar på ren och skär övertygelse och han låter sig inte bevekas av hårda ord.

"Och kom ihåg en sak: Vi har mäktiga vänner bakom oss, och vi vet vilka ni är..."

Efter detta hostar han till och faller tillbaks på rygg.

Plötsligt står Fritz bakom Hoggler.. ögonen lyser tydligt av hat. När ingen kom ner tog han sig snabbt upp för trappan..
"Jaså, han lever än.. häng upp han brevid sin kompis.. men levande.. då kanske han blir mörare.."
..väser han fortfarande stirrandes på den liggande.
"Hårt mot hårt", tänker katten.. ett välkänt begrepp från det hårda livet på gatorna i Hindenburg, där han är uppväxt.
This message was last edited by the player at 20:42, Tue 01 Feb 2005.

Elina lämnar ifrån sig geväret och säger till hoggler: ta det då, jag får nog snart tillbaks det ändå.

Hon skakar bara på huvudet åt hoggler. Större idiot finns nog inte.

När fler personer börjar anlända, inser tydligen den tillfångatagne att spelet börjar närma sig sitt slut.

Plötsligt verkar han återfå mirakulösa krafter. Blixtsnabbt far hans hand innanför rocken. Ni reagerar förskräckt då er första tanke är att han griper efter ett vapen! Era händer far ut för att stoppa hans framfart, men han hinner före.

Men i stället för en pistol eller kniv får han fram ett kuvert som han snabbt stoppar in i munnen. Han börjar frenetiskt tugga, samtidigt som han stönar och grimaserar av smärta...

Fritz praktiskt taget kastar sig över mannen och försöker hjälpa Hoggler att strypa mannen så han inte ska lyckas svälja..
"För mökarnas MÖK, spotta ut... spotta.. spotta!!!"
Vrålar han samtidigt.
This message was last edited by the player at 21:22, Tue 01 Feb 2005.

"Bra kattan du stryper så bänder jag!" Ett hånflin speklar återigen på Hogglers läppar. Guud vad han gillar det här! Han stoppar in sina klor i mannens mun. ena handens i ovankäken den andra i underkäken och så.....bänder han och bänder. FAnstyget ska inte tro att han får komma undan!!! Hoggler vill misstänker att det kan vara något bra däri. Kanske krediter? eller ännu bättre spritpersedlar eller matkuponger. Ja ja skit sak samma Han gör det om inte annat för att han tycker det är skoj.

Med förenade krafter lyckas Fritz och Hoggler få ut kuvertet ur munnen på deras offer. Det är vid det här laget ett kladdigt och smått nedblodat kuvert. Mannen svär till och faller uppgivet tillbaks på rygg. Han har misslyckats och han inser det. Medvetslösheten verkar återigen krypa närmare och han blir snabbt alltmer frånvarande.

Kuvertet pryds av ett antal mindre krumelurer, vid det här laget ganska så utkladdade. Det papper som finns i själva kuvertet verkar dock ha klarat sig bättre. Pappret täcks av ett större antal krumeluerer, en längre text...

Katten pustar ut.. och tittar på pappret.. vrider och vänder på det.. försöker tyda tecknen som finns på det.. hmm.. inga bilder.
Det är tydligt och uppenbart att han inte förstår ett skit av vad som står skrivet..

Mäkta förvånad står Dr Kvack plötsligt med ett fornvapen i vingarna. Han är dock inte sen med att hänga den på ryggen även om han börjar pusta och frusta av tyngden från det.

När han kommer ner till fångarna sätter han sig genast vid dem på en liten tunna. Han lägger det ena knät över det andra innan han tar till orda till en av stackarna.

"Hmm, det här måste ha varit väldigt jobbigt för Dig? Hur mår DU nu. Vad vill DU med ditt liv? Känner du tvångskänslor, kanske vattuskräck?"

Dr Kvack försöker se så förstående ut som han kan. Han försöker ignorera oväsendet från dörren utanför. Här är det en trasig själ att läka.

Hoggler hånler åt den uppgivne mannen. Så spärrar han ut sina klor och sänker dem sakta ner mot mannens hals.

"Ska jag dräpa honom nu eller ska jag vänta fritz? Men han har ju inget sagt så jag borde ju...hehe..spika upp han me där brevid sin kamrat. Det är ju fult att ljuga inte sant?"

Hoggler tystnar en stund och håller tillbaka klorna. Så tittar han mot fritz med hånleendet på läpparna och vansinnet lysande i sina ögon.

"Ja egentligen tror jag inte han kommer att säga ett förmökarns skit så frågan är nog faktiskt så enkel som hammare och spik eller klor?"

Jam vet inte riktigt hur han ska tackla allt det han fått bevittna här och nu men som en god journalist passar han på att banda allt och dessutom ta upp ljudet på allt som sägs. Detta skulle kunna bli hans genombrott i denna bizarra värld?

När han så inser att Fritz inte kan läsa och ja han tar faktiskt förgivet att hoggler inte kan heller så han tänker inte ens tanken på att fråga hoggler om det.

"Du....Ja Fritz var det va? Vill du ha det uppläst? Ja jo liksom jag kan läsa det om du vill."

Fritz tittar upp på Jammy...
"Ja, jo.. läs.. jag har inte tid med det just nu.."
..säger han.. uppenbart genomskinligt att han just inte KAN läsa, vilket han knappast skulle erkänna, visserligen är han inte ett dugg intresserad av att lära sig det heller, och kastar över brevet.

"Jag tycker vi drar ner han i källaren och spikar upp han inne i en cell.... så kan han ruttna och lida och dö där.. som han lät dom andra göra!"
Fritz är inte den som har överdriven empati för folk och fä.. undantaget sina nära och kära.. men hyser som alla mutanter ett extra starkt hat mot Nimrodsympatisörer och just stor empati för dom som blivit utsatta av densamme.

Nere i källaren möts Dr Kvack av två, åtminstone för tillfället, tragiska figurer.

En muterad bäver som blir överlycklig över att se ytterligare en vänlig själ. Det är underförstått att han inte mött många sådana den senaste tiden. Han presenterar sig som Fatbur Bengtzon. Han blir med en gång ganska pratglad och det står snart klart att han är en vanligt manufakturarbetare från Hindenburg som hamnat här under bryska förhållanden. Han har suttit inlåst en längre tid, helt isolerad och levt under mycket sparsmakade förhållanden.

"Åhh, det har inte varit lätt herr Tupp. De har försökt knäcka mig och jag var nära att ge upp. Sådana som jag skall hållas kort sa de... Hade inte ni dykt upp hade jag nog varit körd, är jag rädd. Det tar nog tid innan jag är mig själv igen."

Den andra är en mänsklig flicka, på sin höjd 16 år gammal. Hon sitter helt apatisk och världsfrånvänd i ett hörn. Hennes blick fokuserar inte ens på någon av er och hon försöker inte kommunicera på något sätt. Det verkar faktiskt som om hon inte ens märker att någon mer är närvarande, som om hon inte hade något sinne över huvud taget...
This message was last edited by the GM at 15:26, Wed 02 Feb 2005.

"Ja då så då ska jag läsa det. hmmm" Säger jam när han tar brevet som ritz ger honom, öppnar det, tar ut det och försöker få det åtminstonde någorlunda platt och läsbart.

Så läter han ögonen fara över brevet och den uppmärksamme kan se hur hans ögon lyser upp när han gör det. som om han hade en form av ljuslyktor där inne.

"Väl mött!

Jag har fixat den eländiga paddan. Kvinnan hålls fången på Thermopolium. Vi fixar henne så snart vi kan. Paddan har jag fört till lagerlokal 37. Jag har också sett till att byta lås eftersom jag misstänker att nycklar till det gamla kan vara på vift. S är informerad om utvecklingen.

Håll ställningarna där ute. Om något går snett och vi skulle råka i trubbel kan det visa sig att kvinnans livvakter kommer på besök hos er. Eliminera dem omgående!

Den vän
Ernest"

Läser han upp med en monoton röst och tämligen raskt direkt efter åt och tittar med sitt löjligt insmickrande och stora bländvita leende mot Fritz och Hoggler.

"Ja det stod så i brevet alltså om ni inte hajjade. ska jag ta det igen?"

"Intressant, intressant."

Dr Kvack verkar dock inte vara jätteintresserad av bävern när han tittar på flickan.

"Hmm, ett mycket intressant fall"

"KUCKELI-KUUUUU", vrålar tuppen mot flickan för att se om hon reagerar.

Elina står en bit ifrån dom andra och följer det hela med intresse. Hon deltar inte utan obsérverar bara.

När JAM läst upp brevet säger hon: det står inte vart lokalen ligger då?

"Lagerlokal 37!"
Utbrister Fritz högt.. och ser mycket fundersam ut.

Flickan reagerar inte när Dr Kvack vrålar till. Hon är fortfarande lika frånvarande. Däremot hoppar Fatbur högt i luften, smått förskräckt av det våldsamma kacklandet!

"Vad säger ni, kan ni inte hjälpa oss tillbaks till staden? Är vi långt från Hindenburg förresten? De kom och tog mig mitt i natten och band för mina ögon, så jag har ingen aning om var vi är. Mökarns råskinn."
This message was last edited by the GM at 18:25, Thu 03 Feb 2005.

"Ingen fara herr Bäver. Vi är precis utanför Hindenburg. De som tillfångatog dig är döda eller svårt skadade och kan inte göra dig något mer. Sade de varför de fångade dig? Vet Du vilka de är? För dens skull, vem är DU egentligen och varför är de intresserade av dig?"

"Åh, de behövde nog inte så mycket anledning... Jag vågar inte säga för mycket, det kan vara farligt, men jag kan inte ljuga för er, ni som räddat mitt liv. Det kom igång lite rykten på jobbet. Det pratades... Någon sade att jag hade farliga krafter."

Det sista sägs tyst, med nedslagen blick.

"Jag trodde inte det var så farligt. Så en natt kom de och ryckte med mig hit. Jag hörde hur de pratade... De verkade tycka att jag var lämplig att använda som lockbete i någon aktion. Någon som skulle gripas, eller något värre... De behövde någon som kunde offras, någon som var ofarlig."

Hmm, lockbete... Frågan är om det är samma sak med Smilet? Å andra sidan hade han ju andra problem, det sade han. Och några direkta förmågor har han väl inte, annat än att babbla förstås...

"Eh, har Du möjligen sett någon padda göra ett litet besök här nere? Vi letar nämligen efter en sån... Och flickan, skulle hon användas till samma sak?"

I väntan på svar reser sig Dr Kvack upp och tar tag i flickan och leder henne upp och ut.

"Följ med du också, Fatbur. Vi får väl se till att Ni kommer hem. Du får ta hand om flickan. Du kanske får lämna henne på ett hospital någonstans, inte vet jag. Jag kan ge Er en liten reskassa, så Ni får lite mat i Er i alla fall"

10 krediter byter ägare när Dr Kvack ger dem till Fatbur.

"Padda? Nej någon sådan har jag inte sett här. Å andra sidan har jag inte sett så mycket, annat än insidan av cellen förstås. Vad de skulle ha flickan till vet jag inte. Jag har dock hört hur skrikit på henne ibland. Skulle tro att hon var ett experiment. Ett sätt att se hur långt de kan driva någon, innan hon knäcks. Förmodligen deras sätt att roa sig..."

Fatbur tar tacksamt emot krediterna från Dr Kvack och lovar att han skall se till att flickan kommer till något ställe där hon kan få hjälp. Han verkar angelägen om att få komma iväg, men väntar på att kunna slå följe med er in till staden.

Fritz klappar tuppen på ena axeln.
"Du är en generös tupp du..! Jag föreslår att vi slår följe med Fatbur och flickan in till stan.. om jag känner Hindenburg rätt så finns det gott om lagerlokaler vi kan leta efter där... och om inte för annat så för att följa dessa utsatta själar till "säker" mark."
Katten tittar frågande på resten av gruppen och känner sig riktigt god och stolt över att lyckats rädda livet på dessa två.

Det har du rätt i, svarar elina. Vänta så ska jag hämta min fåle så kan dom rida på den, kan tänka mig att dom är rätt så utmattade.

Elina springer iväg och hämtar sin fåle och kommer tillbaks. Hon erbjuder dom två att sitta upp.

Färden leder så sakteliga tillbaks mot Hindenburgs välkända och förhållandevis trygga gränder. De båda räddade fångarna är tacksamma över att få rida på Elinas fåle, åtminstone Fatbur, Flickan visar fortfarande inga reaktioner.

Färden går lugnt till väga. Inga möten av allvarligare slag äger rum. Snart kommer ni tillbaks samma väg ni lämnade staden och kommer snart in i marknadsdistriktets kullerstensbelagda gator. Ni lämnar de båda vid en sjukstuga, strax innanför gränsen till Hundängen. Fatbur tar farväl av er alla. Han är mycket tacksam för er hjälp. Ni inser att ni alla funnit en trogen vän. Han bedyrar att om ni någon gång behöver hjälp, kommer han att göra allt han kan för att hjälpa er. Ni själva ser också till att bli omålåstrade och få era sår bandagerade.

Ni diskuterar en kort stund och letar sedan upp ett ställe där ni kan pusta ut en stund och prata ostört. Ni hamnar på den mer eller mindre skumma krogen Bennys…




OOC: Tråden låses! Fotsättning följer i ”I paddans spår”.
This message was last edited by the GM at 18:36, Mon 07 Feb 2005.