Det ser ut att bli bra väder denna dag och solen står redan en bit upp på himlen. Hindenburgs hamn är redan full av liv så här en liten bit in på förmiddagen. Sjömän från olika håll och hålor kan synas i hamnen. Olika språk och dialekter blandas. Det är alldeles uppenbart att hamnområdet verkligen är en smältdegel där folk från samfundets olika delar såväl som resande från andra länder och stadsstater samlas. Såväl stora som små skutor ligger förtöjda utefter kajkanterna.

En stor och burdus hund i skitiga sjömanskläder kommer ångande förbi och vrålar åt folk att hålla sig undan. Han kånkar på en stor väska och i andra handen en flaska tokjos som han med jämna mellanrum tar djupa slurkar ur. Det är uppenbart att han och många av människorna ni stöter på tagit tillfället i akt att roa sig, istället för att jobba mer än nödvändigt.

Frågan är: var och hos vem skall ni hitta en lämplig båt här?

Fritz tittar sig omkring och ser var han kan hitta en pava tokjos själv.. dels att ha med sig.. dels blir han mer och mer sugen på att bli full desto mer han ser vattnet.. Fritz undviker helst hamnen.. ja, alla ställen där vatten finns faktiskt..


När han väl fått tag på flaskorna sätter han sig ner på närmaste sten.. korkar upp och tar en djup klunk.. och försöker sedan att få en skymt av sina vänner..

Fritz, sno inte Ã¥t dig allt i den där flaskan, spara lite. Säger en röst bakom Fritz rygg och efter en stund gÃ¥r han fram och sätter sig brevid katten. Det är en ganska ynklig och smal sork som kommer fram och tar flaskan  och efter att ha tagit en sipp tar han till orda igen.

Det var länge sen sist. Vad gör du här nere vid hamnen. Vänta! Låt mig gissa. Du har snott något från fel person och måste fly från landet? Jag viste väl att det skulle hända dig nån gång, ojojoj vilken otur. Sorken börjar traska fram och tillbaks och tittar sen med en misstänksam blick på katten framför honom. Du har väl inte sakt något om mig till Polisen? Va? Va? Svara mig då! Sorken blir lite orolig men lungnar sen ner sig. Vad gör du egentligen här nere? Om du har problem så kan jag alltid hjälpa dig, det vet du väl? Fast det kostar ju lite grann.
This message was last edited by the player at 15:52, Thu 30 June 2005.

Samme gamle sork.. Fritz känner genast igen sin gamle vän.. katten skiner upp i sitt charmigaste leende stort så hans relativt vassa katttänder syns och tar till orda medans han reser sig från stenen.
Nejmen, säg goddag.. är det inte självaste Asganagaren..

Det sista säger han lite retsamt och dunkar samtidigt sorken hyggligt i ryggen.
"Hehe.. och törstig som alltid.."
..fortsätter han utan att vänta på svar.

Fritz låter Tomm ta några rediga klunkar och rycker sedan formligen flaskan ur handen på honom.. han tittar sig omkring för att få en skymt av dom han faktiskt väntar på... tar sig själv en redig klunk.
"Nja.. det är en lång historia.. men det är i affärer som dina nerver nog inte skulle klara av.."
Pilemariskt tittar han frÃ¥gande pÃ¥ den nervösa sorken.. Fritz gillar att retas.. lite katt och rÃ¥tta..  speciellt om bytet är lättretat..

Tomm blir lite förvånad när Fritz rycker åt sig flaskan och sedan blir han ännu mer förvånad när han får höra att hans nerver inte skulle klara av historien.
Kom igen Fritz! Du vet att jag klarar av det minst lika bra som du. Varför kan du inte bara berätta det.

Sorken pausar för att dra andan och börjar sen igen. Du vet att jag inte gillar när du retas sådär med mig.

"Självklart gamle vän!"
Säger katten och ler stort..
"Jag sitter här och väntar på några vänner.. vi ska leta upp ett fartyg... ja usch.. vi ska ut på vattnet.."
Tydlig avsky syns när vatten kommer på tal.
Jo.. det är knepigt historia..
Fritz berättar så gott han kan händelseforloppet i korta men ändock vad han anser som väldetaljerat.. han berättar om livvaktsjobbet.. på Tijuana.. på kaoset när Nimrodsympatisörerna dök upp.. det blodiga överfallet som slutade väl för Fritz och vännerna.. om Hogglers galenhet.. han berättar om hur Tijuana flydde hals över huvud och hur man kunde se flera stycken av henne.. och att hon försvann upp i rök..hur dom tog sig ut till gården där dom fick tag på magasin adressen.. hur dom sedan fann Smilet.. paddan som gett dom uppdraget från början väldigt illa till med sprängladdningarna och skottlossningen efter.. hur hjälp hade kommit till dem och nu fått kartan som ska ta dom mot Tijuanas hemby.. för fortsatt sökande..och bästa ..eller kanske till och med enda sättet att ta sig ditt är med en ångare.

Fritz tar en djup klunk och passar flaskan till sorken..
"Ta dig en redig.. det kan vi behöva tror jag..
Det enda jag kan lova dig är faror, och jag hoppas vi kommer över dyrgripar från Zonerna. Fritz är tydligt exkhalterad när han pratar om zonerna och skatterna han är så övertygad om att finna."

"Vi behöver en  redig karl.. eller nÃ¥ja en Sork som du! SÃ¥ vad säger du, redo att jobba med proffs igen?"
Fortfarande med ett stort och övertygande leende på nosen.

Tomm tar flaskan men dricker ingenting, han bara stÃ¥r och tänker en lÃ¥ng stund innan han svarar pÃ¥ frÃ¥gan med ett leende. Det är väll klart att man är redo att jobba med dig och dina vänner igen. Ok jag följer med om du lovar att inte lura mig igen, glömmer aldrig senaste gÃ¥ngen  Säger han med en lätt rysning vid slutet.

Kryssande mellan allsköns slödder kommer efter ett tag en stolt tupp gående genom hamnområdet. Han tittar sig omkring och fäster snart blicken mot Fritz och går i en båge fram mot honom. Tuppkammen står upp och lutar bakåt som om det vore en mohikanfrisyr från någon bråkstake i Hundängen. Skillnaden är dock att tuppen är propert klädd och vandrar framåt med en käpp i ena vingen och ett stort forngevär som sticker upp ur hans välfyllda och mycket tunga ryggsäck.

"Ohoj, Fritz!"

Han tittar lite klentroget på Tomm och sedan runt omkring omgivningen innan han vänder sig till Fritz igen.

"Jaha, var är Elina, haren och automaten? Och för den delen, vad är det här för figur?"

"Jag har fortfarande pengar kvar om vi behöver något som Ni inte har fått tag i? Jag har med mig min utrustning, men inget som räcker till Er andra..."

Jag skulle kunna fråga detsamma om dig. Du ser ut att vara ett sånt där "högdjur" som tror att du är bättre än alla andra men det är du inte skaru veta din uppblåsta höna! Säger en irriterad sork han går fram till Dr Kvack och synar honom upp och ner men han lungnar ned sig igen efter ett tag.

Förlåt för mitt utbrott tidigare, jag vet inte vad som tog åt mig. Mitt namn är Tomm men mina vänner kallar mig "Asgnagarn" Säger Tomm och skakar tuppens hand. Jag har beslutat att ni är värdiga att ha mig med på er resa ut i den farofyllda zonen så det gör oss väl till medhjälpare antar jag.

Tomm går tillbaks till Fritz och sätter sig ned igen men ropar till Dr Kvack. Och oroa dig inte över pengar, jag kan ta mig ut på båten utan dom. Säger Tomm och skratta lite för sig själv.

Gruppen börjar så smått formeras runt den sten där Fritz slagit sig ner.

Det är ganska så mycket liv och rörelse nere i hamnområdet. Sjömän av alla de sorter kryssar fram och tillbaka. Ynglingar förväntansfulla inför livet på sjön blandas med väderbitna åldringar. Det är mest mutanter av olika slag som utför de tunga uppgifterna, såsom att bära lådor och varor, klättra omkring i fartygens master, skyffla kol eller vad de nu än må vara. Den sociala stegen som är alla alltför klar gäller tydligen till sjöss också...

Det ligger en hel del båtar ankrade utefter kajerna. Där finns stora segelfartyg, mindre fiskebåtar, ångbåtar etc. Alltifrån fina och bekväma passagerarfarkoster till veritabla, men fortfarande flytande, vrak.

Elina har varit och lämnat sin fåle i ett stall och gått ner till hamnen. Efter att ha letat en stund hittar hon Fritz och Kvack.

Hej grabbar,säger hon och sätter sig hos dom. Vem är råttan?frågar hon Fritz och pekar på Tomm.

"Ahhh.. äntligen är vi samlade!"
Han tittar sig omkring efter Herr Automat och Mister Psykopat.. men utan framgång.
"Låt mig presentera.. Den ljuva Elina.. Herr Tomm.. Sorken.. Även känd under namnet Asgnagaren.. kärt barn har många namn heter det visst."
Med ett mycket stort leende och övertydliga gester presenterar han sina vänner.
"Tomm kommer bli oumbärlig hjälp för oss på resan.. han besitter mycket trevliga egenskaper..hehe.."
Fortsätter katten och skrattar självgott.

Ni inser ganska snart att gruppen är samlad; Fritz, Dr Kvack, Elina och den nyanlände sorken Tomm. Det är alltså ni som skall trotsa zonens fasa, dess sjuka marker och förvildade bestar.

"Hur skall vi hitta någon bra båt egentligen? Finns det verkligen någon som är så dum att de vill låna ut en båt för att åka ut till Musközonen?"

"Det är väl bara att fråga sig fram! Det är väl alltid någon som ställer upp. Lite goda krediter brukar mjuka upp den mest härdade nej-sägaren."

"Är det någon av oss som kan hantera en båt? Eller behöver vi någon som tar oss dig också?"

Frågorna hopas och svaren är ännu inte så många. Kort sagt, ni inser att ni har en del att ta tag i...

Till allas förvåning hör de snart ett välbekant mutter om än kanske inte så välkommet? En Kanin vars pansarplattor bryter igenom hans vita smutsiga päls kommer gående imot er petandes i sina tänder med en av sina långa metallförstärkta klor med ena handen och en pava tinner i den andra. Är det verkligen? Ja visst i möken är det Hoggler? Dog inte han?? Sedan han slog i golvet i det där magasinet av all sprit har han inte synt till alls...... Men här kommer han som tillbaka från de döda!

"Så vid alla skökoprs mök vad ni var svåra att få tag på då!!!!"

Gafflar han och flinar upp sig. Antingen var det ett försök att skämta med er eller så....ja med den här jäveln till kanin vet man ju aldrig det kan ju faktiskt vara så att han menar allvar. Det ser faktiskt inte ut som om han för en sekund tycker det är mysko alls att han dyker upp här och nu.

OOC: Jaha back from the dead. allas kalas hoggler är tillbaka eller? Ja om inte SL tar bort posten och säger dra ;) av olika anledningar har jag inte varit här på mycket länge men..jao är tillbaka. det ska städas en del bland mina spel men hoggler vill man ju ha kvar....om man får?

åhhhh, suckar Elina tungt när hon hör den välbekanta rösten. Hon hade verkligen hoppats att han dött eller åtminstone försvunnit.

"Trevliga egenskaper? Jag kan ju inte säga att han verkar så trevlig genom det bemötande han ger mig... Och det här med hjälp på resan? Han är väl knappast en seglare. Råttor är de första som lämnar ett sjunkande skepp enligt vad jag har hört..."

Dr Kvack tittar på sorken medan han pratar med Fritz.

Inte gör han något gott första intryck direkt, å andra sidan gjorde inte Hoggler det heller. Inte någon annan gång heller förresten... Inte en enda gång.

Han väntar på att någon ska komma med ett förslag på hur de ska komma ut i havsbandet men tar till slut själv till orda.

"Det är ju inga problem att få tag i en båt. Det finns en hamnchef i kuren därborta, det står det ju på skylten. Vad som är viktigt är ju att vi alla har utrustning som fungerar i zonen. Jag har så att jag klarar mig, är det någon som har idéer på vad som behövs? Mat och vatten måste vi ha, det finns vissa recept på tillagade monster, men sådana vill vi ju möta så få som möjligt, eller hur?"

Kvack tittar menande på sorken. Nu har han chansen att visa upp vad han kan. Naturligtvis tar Kvack för givet att sorken inte har en enda aning om hur zoner ska övervinnas...

Det finns många sorters figurer och existenser som rör sig i hamndistriktet, men den nyanlände Hoggler drar ändå till sig en och annan blick i smyg. Det är klart, det är inte många som vill titta alltför länge på honom, de flesta blir nog skrämda av hans uppenbarelse. De där metallklorna vill nog ingen hamna i vägen för i första taget...

Mycket riktigt finns det som Dr Kvack påpekar en hamnchef en liten bit bort. Åtminstone kan de av er som är läskunniga se det på skylten, ni andra får helt enkelt lite på tuppens ord, men han har väl visat sig kunna sina saker tidigare. De frågor han tar upp är mycket riktigt intressanta. Utrustning? Mat? Kunskaper? Vad behöver ni egentligen för att bemästra zonen?
This message was lightly edited by the GM at 17:56, Tue 12 July 2005.

Jaha! Så mökarns typiskt. Jaja typiskt min tur det där. Jag som hade hoppats den dära Elina...äh..vid oz och Möken det gör det samma. Tänker Hoggler men flinar nöjt när han ser hennes min när hon upptäcker honom.

Dr Kvack..ja han verkar göra det han är duktig på han med. Prata och försöka vara smart men men visst. Låt tuppamöket sköta tugget om han nu vill det.

Istället fogar sig Hoggler till Fritz, den katten gillar han. Hoggler sköljer munnen (högljutt) med en rejäl klunk sprit och loskar så ut det på marken där han står men försöker att få så mycket av det som möjligt att hamna ivägen för så många som möjligt. Så tar han en ännu större klunk (vilken han sväljer) med ett förnöjt AhhhH!

"Men se Fritz kattamöket hur är läget då? Ett tag sedan sist. Vad har ni haft för er då? Som jag sa har ni vid möken inte varit lätta att få tag i!?"

Så tar han en rejäl slurk till. flinar brett och erbjuder Fritz flaskan. Så ångrar han sig i sista stund och tar en egen slurk till. det är ju hans enda tinner.....

"Själv har jag varit upptagen." Säger han så och sträcker nu fram flaskan igen och låter Fritz faktiskt ta en slurk om han vill. T.o.m. ett kräk som Hoggler kan ångra sig ibland.

Fritz skiner upp i sitt sedvanliga stora tandvisande leende på nosen när han ser sin vapenbroder komma gående.. Han dunkar honom hårt i ryggen med ena tassen..
"Jaså.. och tandpetarna har du med dig kaninfan.."
Säger han skämtsamt, pekar på Hogglers metallklor, skrattar högt.. han är övertygad om att han är så himmla rolig ibland.
"Bra! För dom lär vi behöva... vi ska ut i Zonen nu."
Plötsligt stÃ¥r katten där med en pava i varje hand.. sin egen tokjos.. och Hogglers tinner.. han ser MYCKET belÃ¥ten ut.. och tar nÃ¥gra rediga klunkar ur dem bÃ¥da innan  han ger tillbaka harens tinner.

Kvack verkar ha tänkt på mer utrustning, än han själv iaf..
"Kvack.. du som är lite mer åt det bildade hållet.. jag föreslår att du ansvarar för utrustningsköp.."
..innan tuppen hinner svara..
"Vad säger du.. hur mycket krediter behöver du av alla för inhandling?"

"Ja det blir mökbra det låt tuppaeländet stå för tankeverksamheten han tror ju i alla fall att han är så ozarns klok och prata det kan han ju även om det mest luktar utedass om det han säger." Flinar Hoggler och kastar till tuppen ett gäng mynt när han sagt det."Här tuppakräk. det är allt jag har...resten..jao de är slut." Med det sagt tar han en klunk tinner och hurvida Dr Kvack fångar upp pengarna eller inte det verkar han fullkomligt ignorera.

"Zonen säger du Fritz? Du menar den stora möken? urhem för allt djävelskap och elände? Ja...där har jag aldrig varit så..skål på det!" Ett tag där låter Hoggler lite nervös eller ja orolig i alla fall men så mot slutet flinar han upp sig i vanlig ordning och höjer sin flaska till en skål mot Fritz. Tänk katten har börjat visa sig vara en riktigt praktgosse! Nu dricker han till och med hela tiden tänker han. Något att ta med hem till Pirit kanske? Ja när den här festen är över vill säga.
This message was last edited by the player at 11:53, Thu 14 July 2005.

De fattiga slantarna rasslar ner i Dr Kvacks fjäderbeklädda hand. Han önskar att han inte sträckt ut handen för dem eftersom de inte ens fyller handflatan...

"Jaha, eftersom inte någon verkar ha tänkt på att zonen kan vara annorlunda än gatorna i Hindenburg får väl jag försöka öppna ögonen på Er under resan ut. Jag handlar upp lite av vad jag tror att vi kan behöva. Tro dock inte att jag förbereder för ALLA möjliga eventualiteter, jag har inte heller varit i de där trakterna... Bärhjälp lär jag dock behöva, lika bra att Ni får träna, det blir Ni som får bära i zonen i alla fall. För att handla behöver jag nog bara en frivillig dock. Någon?"

Dr Kvack tar med sig den som anmäler sig först och traskar iväg.

"Och jag som just hittade en SÅ skön sten här."
Säger katten och tittar på densamme.. sätter sig kattligt smidigt men ändock tydligt påverkad, ner på den och häller i sig en redig klunk till.. är inte katten redig full än så borde han bli det när som helst.. den saken är säker tänker ni när han sätter sig.
"FFFrrrrrrrrrsssssssssss..."
Fräser han högt och tittar ut mot havet.. avsky lyser om honom.
Ni förstår att det bästa vore nog inte att störa honom i onödan innan ni ger er av.. Fritz mår inte bra och han har har tydliga och klara problem med vatten, och ni förstår alla plötsligt varför han bokstavligen talat häller i sig sprit.

"Eh, helst inte Fritz..."

Hoggler förstår inte alls att Fritz häller i sig sprit för att han inte tycker om vatten. Hoggler tror då mer att kattafan lärt sig ett och annat. Hoggler är inte han heller intresserad av att bära en massa grunkor och grejjs, i alla fall inte nu. Han trycker upp en rejäl prilla snusjord vilket får hans klor än smutsigare men det stör honom inte, då gör det ju bara ännu ondare att bli träffad av dom. Så vänder han sig mot de församlade:

"Elina kan bära. Kvinnofolk är bra på sådant." Säger han kort, tar en rejäl slurk tinner o0ch sätter sig så på marken brevid fritz. Han tittar ut över havet och tar en slurk till.

"Vid den stora möken Kattakräk nu börjar det vid ozarns bli allvar av et här eländet med. Bäst att vi passar på att ta oss en rejäl bläcka här och nu medans vi kan alltså. jag tvivlar på att det kommer att ges många tillfällen i zonen för en rejäl fylla."

Håll du din trut stängd vid möken, säger Elina och blänger på Hoggler. Jag följer med Kvack men bara för att slippa dig,säger hon och följer efter Kvack.

"Ja dra du förmökade kvinnofolk! Tror du jag vill ha dig här  eller? ser det ut som jag vill ha ditt...sällskap?!!!"

Till en början morrar han mest.Det sista skriker han och kastar sin tinner flaska efter elina men missar så den går i tusen bitar. Det resulterar ju i att hon åtminstonde blir nerstänkt av billig tinner men det var nog kanske lite överilat av Hoggler att kasta sin sprit efter henne..det var nog inte ritkigt ment.


"Men MÖÖÖööÖÖÖÖK!!!!" svär han högt och sliter sig i pälsen på huvudet eller ja den lilla päls han har att dra i. "Min Mökans TINNER!!!! OZ också och förblödat skit och piss.!"

Han reser sig upp och är med ett par imponernade steg framme vid Dr Kvack.

"Hörrrö Kvack ge mig tillbaka mina pengar schyrra jag behöver..ja jag behöver ju köpa tinner."

Det bizarra är att Hoggler nästan ser ledsen ut....

Dr Kvack kastar tillbaka skramlet som han fått av Hoggler. Han luktar på sin hand och försöker torka bort det värsta kletet som kommit från de slabbiga mynten.

Han är glad över att Elina ställde upp och styr kosan mot närmaste zonfararbutik (eller något som ser ut som en sådan) Väl där börjar han lägga beställningar:

Mat och vatten för 5 personer under 10 dagar.
En back Tinner, för att hålla störande moment på avstånd.
2 Oljelyktor med en dunk lampolja.
10 facklor
Filtar till alla.
Åttamannatält, det borde ju Hoggler orka bära...
Myggnät till Dr Kvack
30 meter rep
änterhake
Säckar
När det gäller klädseln får de skylla sig själva, men en ny hatt till sig själv är lika bra att köpa.

"Något jag har glömt Elina? Något DU vill ha?"

Nä,svarar Elina, det ska väl räcka tror jag. Själv har jag redan det jag behöver.

Elina hjälper Kvack att plocka ihop allt, mycket blir det.

Handelsmannen får en lyriskt lysande blick och börjar gnugga sina händer när Dr Kvack och Elina kläckt ur sig vad de vill ha. Här får han sålt hur mycket som helst på en gång! Han plockar fram sakerna, vilket tar sin lilla tid, och räknar en stund.

"Sådär! Det skall väl vara allt! Vi säger 40 krediter jämnt, och då är jag ändå snällare än Konrad Kvist på Hjul."

Det går betydligt fortare att slänga upp de 40 krediterna till handlaren än det går att sedan kånka iväg allt till slömosarna vid kajen. Dr Kvack tackar Elina för att hon ställer upp och hjälper till medan de lyfter iväg varorna tillbaka till resten av gruppen.

"Nå! Nu hoppas jag verkligen att Ni har fixat något åkdon medan vi har slitit ut oss!"

Kvack tittar klentroget på de andra. Frågan är om man kan ha någon av dem till NÅGOT ute i zonen. Det är kanske dödsdömt att överhuvudtaget åka iväg med de här nötterna. Nåja, Elina och jag har nog tillräckligt med skinn på näsan för att komma tillbaka även om de andra går ner sig i dyhål eller lobobstergryt..., tänker Dr Kvack utan att yttra ett ljud.

Efter att ha suttit ett tag vid stenen med Fritz och Hoggler reser sig Tomm upp och blickar runt lite pÃ¥ kajen.  Först tittar han pÃ¥ Fritz men han beslutar sig för att det kanske är bäst att lÃ¥ta katten sitta där pÃ¥ stenen och skölja bort rädslan för havet med billig sprit. Istället vänder han sig mot Hoggler.

Kom igen nu kaninen, det blir visst upp till oss att leta upp på ett billigt och bra skepp. Kom med nu och trilskas inte. Säger han och börjar gå en bit men sen stannar han och väntar på Kaninen.
This message was last edited by the player at 17:51, Thu 21 July 2005.

"KANINEN!!!?????VEM I MÖKENS MÖK KALLAR DU FÖR EN KANIN!!!????? Hoggler verkar ett tag bli precis bindgalen, nära nog så arg som ni sett honom när han slåss....

"JAG ÄR EN HARE..HÖR DU H A R E INGEN MÖKKANIN!!!! OCH ja ta med fritz istället han är bättre på att snacka skit än jag och jag har inte tid för jag ska köpa sprit ajöss." Av någon magisk anledning lugnar han dock ner sig och nöjer sig med att ge Tomm en blick som lovar smärta och elände. Så reser han sig upp och går iväg tjurig som faan och muttrandes om allt och inget. Men tydligen är hans behov av alkohol större än hans behov av slagsmål. Så vänder han sig om går fram till Fritz och snor hans flaska.

"Jag tar den här så länge du får en nu sedan. JA HEJ." Med det går han igen för att söka sig till närmsta ställe man kan handla tinner på. Båtdiskussionen ignorerar han totalt för det låter tråkigt...

Vad var det med honom? Den där kaninen har stora problem med tempramentet. Säger Tomm till Fritz med en förundrad min.
Nåja, jag gissar att det blir du och jag som får ta hand om båten.

Dr Kvack blir föga förvånad över att ingen har lyckats fixa båt ännu. Han öppnar överlägset näbben en aning och betraktar de slappande mutanterna. "Jaha, bara Hoggler som rört sig, ja. Om än bara för att skaffa mer dricka" Kvack slänger ner grejorna framför de andra innan han stegar iväg mot hamnkontoret.

Fritz är vid det här lagt formligen totalt dyngrak, han har hasat ner för stenen och det ser mer ut som stenen är en huvudkudde än den sittplats den var från början, där han nu ligger på marken. Kattens annars så smidiga kroppsspråk är utbyt mot hastiga och yviga rörelser och när hoggler rycker flaskan ur handen på honom ser ni honom låååångsamt låångsamt försöka få upp sin pipa, sin grävare och pungen med slörök.
Det hela går sådär, och inte mycket blir gjort.. mest klena försök att stoppa den.
Det är vid det här lagt helt tydligt att katten inte tänker kliva ombord på någon båt vid sinna sinnens fulla bruk. Och visst verkar han ha lyckats, för det verkar inte som många sinnen längre är funktionabla.
Om någon skulle närma sig hans kära slörök ryter han till och slår ut med tassen med sina små klor utfällda, visserligen klent, men aggressivt!

Men jag..... Försöker Tomm förklara sig för Dr Kvack. Jag har försökt få med Fritz och Kaninen men dom vägrar. Det är ju inte mitt fel, för övrigt kan det väll inte vara för svårt att hitta en båt. Säger Tomm lite tjurigt innan han går iväg för att hitta en bra och billig båt som kan ta med gruppen till Musközonen.

Elina står bara kvar och skakar på huvudet och tänker herregud.

Hoggler kommer snart tillbaka med hela famnen full av tinnerflaskor. Han flinar förnöjt och har hela truten full av tuggtobak vilket färgar hans annars så bländande vita leende till en brun sörja.

"Jag hittade en dumjävel runt hörnet som sålde mig sprit och en dosa tuggtobak för rena rama stöldpriserna."

Ja för 4,5 har han fått massor med sprit. det han inte kan bära i famnen bär han i fickorna här och där. Mest troligast har han vart och hittat en sjöman som säljer fulsprit av värsta kvalisort men det verkar han inte varken bry sig om eller tänka på. Han drar en stor loska brun sörja framför fötterna på Elina innan han sätter sig brevid Fritz med visst besvär. Han ger Fritz en flaska och öppnar en själv.

"Här Fritz, en ny flaska sprit. du ser ut att behöva det så du inte sitter och blir sjuk här."

Han flinar förnöjt Ã¥t den dyngrake katten men enligt Hoggler är det inget fel med  det, snarare tvärtom. SÃ¥ tittar han upp pÃ¥ Tomm.

"Båtar? Är inte en hamn full med båtar? Kan du inte hitta en själv så ta med dig den där fisförnäma skitkärringen eller tuppeländet. De är duktiga på sånt där skit. Det är inte jag och jag är upptagen med att hjälpa kattakräket här."

"Jaha, Lite skuldkänslor, ja" Dr Kvack ger Tomm ett snett leende med sin stela näbb på vägen mot kontoret. Den lilla sarkasmen blåser snart bort. Dr Kvack är tacksam bara någon VILL hjälpa till med något, så han är inte den som skådar köpt fåle i munnen.Det är säkert bra för sorkens självförtroende om han får hjälpa till lite. , tänker Kvack."Du kan säkert ordna en båt jättebra!", säger han uppmuntrande.
This message was last edited by the player at 09:16, Mon 25 July 2005.

Dr Kvack och Tomm går iväg för att försöka finna en lämplig båt. Deras uppgift skall dock visa sig vara svårare än de först tänkt sig. Efter ett kort besök på hamnkontoret där de fått några förslag på lämpliga val ger de sig ut för att fråga sig fram.

Efter ett par utskällningar, ett par idiotförklarande blickar och ett stort antal huvudskakningar förstår de att de flesta båtägare och kaptener vid sina sinnens fulla bruk är inte intresserade av att föra ett gäng äventyfare till Pyrsiamfundets förmodligen dödligaste plats. Till slut inser de att de enda alternativen som återstår är de som hamnade längst ner på deras prioriteringslista.

En ensam kapten i en liten ranglig fiskebåt kommer med besvär upp på kajen. Båten har definitivt sett sina bästa dagar, men skall nog med lite god vilja överleva färden. Med ofokuserad blick, en tinnerflaska i högsta hugg och med ostadiga steg gör kaptenen, ett muterat och mycket hårigt djur av svårbestämd art, klart att visst kan han köra gruppen vart som helst. Så här dags på dagen klarar han vad som helst...
This message was last edited by the GM at 18:35, Mon 25 July 2005.

Den lille katten har med stor omsorg fått ner sin pipa och tillhörigheter igen, nogrannt nedstoppat och för säkerhets skull kollat ett tiotal gånger, då minnet inte tycks existera just nu.. med insikten att det inte var någon ide att försöka stoppa pipan.
Han kravlar med armbågarna upp på stenen, och stannar för några sekunder upp när Hoggler sticker ner flaskan i tassen på han, tittande upp med simmiga ögon.
Flaskkorken tar han vant ur med sina katttänder, spottar iväg den och häller så i sig ännu mer..
En sorglig syn skulle nog många säga.. Fritz själv, han säger ingenting och skulle han försöka skulle det nog mest bli stön, stonk och märkliga ljud.

"Jaha, det var minsann inte många som är intresserade av att resa in i zonen får jag säga. Låt dock inte detta få våra humör att sjunka. Nu samlar vi ihop de andra och ger oss ut på resan"

Dr Kvack tar med sig Tomm tillbaka till de andra.

"Jaha, det var bara en enda kapten som ville åka till zonen när vi berättade att Hoggler skulle med, hehe. Packa ihop alltihop så ger vi oss av."

Käckt tar han sin egen utrustning på ryggen, men han hade glömt hur mycket det vägde och får därför pusta sig fram till den gamla skorven.

"Vi delar upp utrustningen till olika bärare när vi kommer i land, tycker jag"

Hoggler kommer upp på fötter och tar god tid på sig att samla ihop sina buteljer igen. En flaska har gått ner och han verkar nära nog lika medveten som katten vid det här laget.

"Led oss oh du tuppmök frÃ¥n oz innersta djuuup!" Flinar han brett och bockar sig Ã¥t Dr Kvack vilket fÃ¥r den följd att  flera flaskor far iväg över marken. Naturligtvis ska varenda flaska med och han tar Ã¥terigen god tid pÃ¥ sig att plocka ihop dom. Och ärligt talat verkar det ta god tid inte för att Hoggler vill vara djävlig utan för att han hÃ¥ller pÃ¥ att bli riktigt riktigt djävelfull.

(Och nej Hoggler bär inte ett skit som inte är hans nu.)
This message was last edited by the player at 13:46, Wed 27 July 2005.

Elina plockar upp det hon ska bära och följer efter Kvack.

Fritz försöker följa skeendet som hans vänner nu styr över, han försöker fokusera, ställer sig på benen.. vingligt. Ser ut över vattnet och hela kroppen skälver till, på det sätt det gör när man får en kall kår längs ryggen. Avsky! Avsky!
Katten fräser igen, men följer så gott han kan efter Kvack som tagit ledning. Balansen verkar kraftigt satt ur balans och Fritz ramlar stup i ett, tillslut tar han stöd på Elina och låter henne leda vägen.

Efter en stunds bärande är alla saker ombord på den lilla båten. Kaptenen övervakar det hela med korslagda armar. När allt verkar vara klart tömmer han det sista ur tinnerflaskan i en rad riktigt djupa klunkar och slänger med en plågad min den tomma flaskan i vattnet.

"Raska på nu, matroser! Nu far vi!" utropar han och hoppar ombord på båten, likaså gör ni. De onyktra i sällskapet märker smärtsamt att båten kränger under fötterna och om balanssinnet var bedövat innan blir det inte bättre nu. Kaptenen är dock på hemmaplan och trots sin dimmiga blick och runda fötter rör han sig vant ombord. Förtöjningarna lossas och en liten motor börjar dunka. Båten rör på sig.

Färden leder ut ur stadens hamn, ut på öppna vatten, ut på den beryktade Malsjön, mot Musközonen...

Katten går ombord med vettskrämmda ögon, han längtar formligen ut i Zonen nu, och vilken frisk person längtar egentligen dit, men för Fritz just nu, kan inget vara värre än havet. Han smiter in under tak så fort han kan, tar sig så långt in i båten som är möjligt, där han kryper ihop. Flaskan har han krampaktigt hållit fast i ena tassen, och nu börjar han hälla i sig igen. Han börjar känna sjösjukan komma, som han så väl har hört historier om av sina kattvänner som ju faktiskt oxå varit ute på sjön, givetvis likt Fritz, inte frivilligt.

Dr Kvack släpar pustande upp alla sina saker på däck och hjälper sedan till med de andras saker. När han märker att inget har blivit kvarglömt (vore väl inte så märkligt med tanke på Fritz och Hogglers påverkade hjärnor) gör han sig hemmastadd genom att ordna upp packningen så att maximal däckyta finns kvar för alla att vila sig på.

Han ställer sig i fören och känner havsbrisen slå emot näbben. Efterhand som den välkända Hindenburgdoften av ruttet laxrens och sotlukt ger vika för en doft av... ja ingenting... är det något som knyter sig i hans bröst. På samma gång som han är uppspelt över att få se det som han läst så mycket om, ängslas han över allt som rör sig ute i zonen. Han tittar över sällskapet som är på väg ut. De stackarna. Om de vetat vad de ger sig in på, så hade de nog stannat i land. Jag ber till kejsaren att de flesta av oss kommer välbehållna tillbaka från det här äventyret., tänker han tyst för sig själv.

Plötsligt känner han att han får sluta fundera, nu är de här och nu ska vi se framåt. Dags för lite samkväm.

"Nej nu måste vi äta en bit. Jag köpte ett par delikatesser för att fira vår avfärd, det är inte mycket, men jag tänkte att det kunde få oss alla på ett bra humör!"

Ur sin packning tar Dr Kvack upp en omsorgsfullt ihoprullad tygbit som i sin tur täcker en snickrad ask med fuktfläckar. Han plockar upp asken och sätter en mejsel till för att öppna locket. Med en gaffel gräver han upp dyrbarheten ur asken. De kladdiga bitarna dallrar av båtens rörelser. Det är en genomskinlig massa med oidentifierbara gråfärgade klumpar i.

"Tada!!! En härlig aladåb av ister och Åhltunga! Låt Er väl smaka!"

"Vill Du ha lite, kisse?"

Dr Kvack tar en gaffel med (som det ser ut som) färdigtuggat slem och sätter under nosen på Fritz.

Fritz hatar vattnet men fisk älskar han. Han kastar glupskt i sig det som bjuds.
Och åhlen får honom att känna sig bättre, för några sekunder, sedan gör sig havet påminnt igen, det är överallt nu, runt om dem, ingen utväg. Hoppas inte den här skutan går på grund med.

"Tack Kvack, jag tror jag är lite sjuk i kroppen, måste ha ätit något dåligt eller så."
Säger han, att erkänna sin vattenfobi skulle han aldrig göra.
"Jag tänkte vila lite, väck  mig när vi är framme."
Men dom stirriga och obekväma ögonen avslöjar den annars så gatusmarta katten.

Elina tar för sig av maten och njuter av färden. En båttur är väl inte så farligt heller.

"Väck mig när vi närmar oss framme." gastar hoggler högt för alla och ingen alls när han gått ombord. Vem eller vilka som hör honom om någon alls för den delen verkar han strunta i. Med det sagt söker han sig ner under däck och hittar sig ett ensamt mörkt skrymsle där han försöker göra det så mysigt för sig han bara kan innan han lägger sig ner och somnar, dels är han trött och dels är han väldigt väldigt fuller vilket gör att han kan somna så fort. Dessutom andas han genom näsan ganska ansträngt och snarkar ljudligt.

Snart är båten ute på öppet vatten. Någon gång ibland kan land skymtas i fjärran, men för det mesta är det fråga om öppna och grönblå vidder av vatten. Båten guppar fram, lätt gungande i den tämligen lugna sjön. Enstaka fåglar, förmodligen på jakt efter småfisk skriker ibland ovanför era huvuden.

Kaptenen, som vid det här laget presenterat sig som Kapten Kabel, står lugnt vid rodret. När ni börjar få tråkigt, naturligtvis förutom Fritz och Hoggler som somnat nere under däck utropar kaptenen:

"Här kan ni inte sitta och slöa! Nu får ni göra lite nytta. Ni kan börja med att svabba däcket, och hämta en flaska tinner till mig! Det finns grejor nere under däck. Så det är bara att sätta igång." Kapten Kabel får en nöjd min. Det verkar som att han förväntar sig att bli uppassad på sin båt.

"Eh, jaha. Jo, det verkar verkligen behövas."

Dr Kvack går ner och letar efter städgrejor och börjar sedan tvätta båten. Han vet mycket väl hur viktigt det är att ha rent. Hur skulle det se ut om hans stjärtfjädrar inte hade varit tipptopp i alla lägen egentligen?

"Ojoj, det var ett tag sedan den här båten blev rengjord får jag säga!"

Elina följer Kvack´s exempel och går och hämtar sig en skurborste och börjar skura.

Efter en stund frågarhon Kvack: Ehh, ska vi inte ta och slänga Hoggler överbord? Kapten sa ju att vi skulle städa all skit!

Hon flinar lite åt frågan och fortsätter städa.

"okk-okk-okk. Nu är Du väl ändå lite väl stygg."

"Tinner är ju lättare än vatten. Vi kanske behöver hans lyftkraft här, hohoho"

Jo, det blir ju alltid trevligare att städa om man skämtar under tiden, sägs det ju...

Färden går sakta men säkert vidare över Malsjöns vatten. Kaptenen verkar nöjd nu när hans båt fått en uppfräschning och är på allmänt gott humör. "Titta där!" utropar han och pekar bortåt fjärran. De av er med skarp syn kan se en märklig konstruktion som sticker rakt upp från en udde långt bort. Det är för långt avstånd för att urskilja några detaljer, men det rör sig om en smal och hög kontruktion, inget vars like ni sett i Pyri, med största sannolikhet något forntida byggnadsverk. Kapten Kabel förklarar att det är den mast som finns utmärkt på er karta, och att det nu inte är alltför långt kvar till den landstigningsplats som är utmäkrt på kartan.

Tomm som hållit sig undan arbetet kommer fram med ett själsäkert flin på läpparna. Jaha, jag ser att städningen gick bra. Säger han medans han slår sig tillrätta.
Tror ni verkligen att det kommer vara värt det? Jag menar, risken är ganska stor att dom flesta av oss inte kommer tillbaks efter det här. Säger Tomm och tittar lite oroad på masten.

snark snark..host..dräggel..snark snark

Elina gÃ¥r runt och väcker dom andra. Mot Hoggler kastar hon en hink och ropar:  Vakna, vi är strax framme.

Hon plockar ihop sina grejer och förbereder sig för landstigningen.

Fritz vaknar och den värsta fyllan är borta även fast han i de flestas tycke fortfarande skulle kallas dyngrak.
"Äntligen..."
Mummlar han och talar osammanhängande om kattfröknar han drömmt så gott om.
Han tar sig upp på däck och vågar sig faktiskt fram till relingen, likt ett barn lägger han upp tassarna och sträcker sin korta kropp upp för att få en skymt av vattnet.
"Hppprrrfff..."
Ryser av avsky, men står ändå fortfarande kvar med er andra och ser båten närma sig land.

"Så bra!", säger Dr Kvack när land siktas.

"DÃ¥ ska vi se..."

Dr Kvack sätter igång och organiserar alla saker han och Elina köpte. Han packar dem i ryggsäckar till var och en så att var och en bär lika mycket i förhållande till styrka. Han flyttar saker i mellan väskorna så att det blir rättvist. Själv ska Kvack bara bära sina egna saker. Dessutom låter han en del av den egna utrustningen bäras av någon annan.

När han är nöjd berättar han vad som gäller.

"Jag har packat och märkt upp respektive väska med rätt namn. Ta bara väskan, så är vi klara.

Vad bra Säger Tomm samtidigt som han plockar upp en väska med minimalt innehåll. Låt oss gå och göra det vi kom för, jag vill inte stanna här en minut för länge.

Hoggler vaknar av den bryska väckningen. Som en oljad blixt är han på fötter och morrar ondskefullt, klorna utspärrade och redo till mord.

-VEM I MÖKEN VAR DEN FÖRBANNADE HYDRA SOM!!!???? Vrålar han arg något så in i helvete. Han tycker inte om att bli väckt. Ja inte på ett sådant sätt i alla fall. Han tittar sig runt efter en tänkbar gärningsman eller kvinna....

Kapten Kabel hoppar till när Hoggler börjar skrika om mord och annat elände.

"Ta och lugna ner dig nu! Tids nog får du nog användning för de där klorna ute i zonen, men på min båt vill jag inte ha sådana utspel."

Därefter lugnar han ner sig och återgår till att styra sin båt in mot land.

Färden går in i en vik och ni förstår att det är den som finns utmärkt med ett kryss på den karta ni fick av Osvald Junior. Kaptenen kryssar lungt mellan vassa rev som sticker upp här och där ur vattnet. Ni förstår att trots att Kapten Kabel var en av de som var minst intressanta, och trots att han konstant pimplat tinner, så kan han sin sak och var nog ett tämligen bra val ändå.

Ni ser nu för första gången zonen på nära håll. Det som öppnar upp sig framför er är ett ytterst dystert landskap. Enbart sten och grus så långt ni ser. Här och var verkar krumma och bladlösa trädstumpar upp. Något övrig liv verkar inte synas till.

Så till sist stoppar båten. Kaptenen meddelar att detta är så nära land han kan komma. De som vill ta sig in till land har bara att vada i vattnet...

"Är ni säkra på det här nu då? Än finns chansen att ändra sig. Det här stället är inget för veklingar, jag vet många som gått in i zonen här och sedan har de aldrig setts till igen..."

Det sista sägs med en lite sorgsen ton, ni får intrycket av att han förlorat flera vänner och bekanta på det sättet...

Elina är snabbt nere i vattnet och ber om sitt bagage. När hon fått det vadar hon iland och ställer det där.

Hon ropar till Kvack att hon kommer ut igen.

Elina vadar ut till båten igen och ber om kvacks bagage. om hon får det vadar hon in till stranden och sätter sig och väntar på dom andra.

Nog för att Fritz tvättar sig, nåväl ibland iaf.. men stå till vaderna med vatten är inget han gillar.Han tittar ner mot Elina.. sätter sig sedan på huk, stoppar ner allt som är känsligt för vatten, rökdon, vapen och ammo i sin ryggsäck.
Ställer sig sedan upp igen och tittar med bländande leende mot Elina.
"Min ljuva, kan du komma och rädda mitt bagage? Vi vill ju inte att ammon ska bli dyngsur!"
Med samma stora bländande leende som visar de små huggtänderna lutar han sig över relingen och håller ner sin ryggsäck åt henne.

Elina tar Fritz väska och vadar in till stranden. Väl där ropar hon: Nått mer jag ska ta?

"Tack!"
Säger han när hon tar emot byltet.

Katten svingar sig sedan smidigt över relingen, nåja... det hade kanske varit en smidig rörelse om han varit nykter. Men nykter är just vad han blir när han landar med nosen rakt ner i det svinkalla vattnet. Hundradelar senare är han på fötter och söker sig så snabbt han kan in till land. Hans päls är våt och rufsig, hela han är dyngsur, men inte ett ord säger han. Går till sin ryggsäck och tar återigen på sig sitt vapenbälte och vapen. Sätter sig bredvid Elina och väntar något surmulen och irriterad på dem andra. Men båtresan är över och han känner sig lättad, åter på land.

"Nej, Du har ju redan tagit min väska, tack så mycket. Det är bara Hoggler och hans väska kvar, men han tar ju sin själv"

Dr Kvack hoppar ner i vattnet och tittar sig nöjt omkring.

"Det ser ju lite kargt ut, men inte alls som jag har läst om. Å andra sidan så finns det olika typer av natur på olika platser i zonen. Jag antar att jag inte borde säga det, men jag hoppas vi får lite omväxling..."

Han börjar så sakteliga vada in mot land och aktar sig noga för att tappa balansen.

"Vattnet ser ju hälsosamt ut, men det kan jag säga att det inte alltid är. En kallsup här kan nog rensa bort mer än vanligt i ens kropp."

Han traskar vidare men hör sedan Fritz' jamanden och vänder tillbaka. När Fritz plaskar i går han fram och förmanar honom.

"Okej kisse, Du hade kunnat få rida på min rygg om Du bara väntat.

Han leder dock Fritz upp på en bra väg genom vattnet.
This message was last edited by the player at 18:04, Mon 01 Aug 2005.

Hoggler kommer efter, rejält förbannad. Att han måste hoppa i vattnet och vada i land gör honom inte ett smack han är ju redan blöt. Man kan höra honom muttra lång väg och de saker han utlovar till den som väckte honom med en hink vatten ja de är långt ifrån trevliga alls....

Väl på land igen kollar han med vansinnig blick på er en efter en.

"Vem?! vem i MÖKEN VAR DET?! SVARA!?!"

Enkelspårig? Hoggler? Kort stubin och utan sinne för humor? Nej inte hoggler inte......

Efter en stund har ni så alla fast mark under fötterna. Frågan är vilket som är bäst, att befinna sig på otrygga öppna sjövidder eller trampa denna sjuka jord?

I vilket fall som helst ropar Kapten Kabel till er att han ämnar ge sig tillbaka mot Hindenburg. Han tittar oroat på er en sista gång och pekar mot fjärran. "När ni vill tillbaks till staden så gå rakt åt det hållet. Några dagsmarscher, beroende på hur fort ni förflyttar er så kommer ni ut ur zonen och mot Hindenburg igen. Lycka till!"

Han höjer sin hand till en hälsning innan han gör sig redo att åka iväg igen.

Dr Kvack tar på ett par handskar och låter lite av jorden rinna mellan fingrarna. Hmm, nästan ingen växtlighet. Inga kryp. Väldigt besmittat, helt klart. Nå ingen mat att äta brukar innebära att inga, djur eller monster finns som kan äta dem. Eller oss, för den delen. "Jaha, lasta upp, så går vi. Vi ska i den här riktningen, det känner jag på mig., konstaterar Dr Kvack efter en snabb titt på kartan. Håll ögon och öron öppna, vi uet inte vad vi har framför oss.

Fritz lyssnar förvånat på Kvacks slutsatser, han är rätt smart den där tuppen ändå. I tassrna har han nu sin redan välanvända karbin.
Tur att jag inte fick en kallsup i vattnet tänker han, det är nog ganska stor chans att även det är farligt,dött eller förgiftat.. Tankarna virvlar i huvet på kissen och han börjar sakta men säkert inse hur pass långt in i vildmarken dom faktiskt är. Instinkter börjar göra sig till känna.
Han följer tätt efter tuppen och lyssnar noga på vad denne säger.

Det enda goda vattnet medfört med Hoggler är att han nyktrat till ordentligt. När han så småningom efter att fått hållas med sitt hotande och svärande en stund har han åter lugnat ner sig.

Han betraktar omgivningen med en bister min och ser faktiskt aningen...skrämd? ut. Zonen......Allt Hoggler vet om zoner är vad han hört. Han har aldrig varit i närheten av en tidigare och att nu stå i en är en ny upplevelse för honom. Ge honom bakgator, horor, tinner och slagsmål. det klarar han. Ge han Pirits gangstrar och rubbitar. det klarar han utan att blinka! Men det här?

Hoggler bestämmer sig för att hålla tinnern under kontroll och sina kära bössor redo. Han tvivlar på att han vill gå i närkamp med de fasor han hört ska befolka zonerna.

"Jag tror minsann dessa skönheter kan kan komma till nytta nu. Jag håller täten! Jag kan lukta mig till elände långt innan många andra så om ingen annan vill håller jag vår omgivning under uppsikt." Hoggler!? Allvarlig!? Kan det vara sant? Så här mycket vettig har nog haren inte sagt sedan någon av er gjorde hans bekantskap.

Varsådod, gå först du, säger elina och plockar upp sin packning. Hon har bestämt sig för att gå sist, så långt från hoggler som möjligt.

Dr Kvack har pekat ut riktningen och ni börjar så sakteliga röra er framåt. Marken är som sagt stenig och livlös. Någonstans här och var kan man se någon enstaka grästuva eller krum trädstam sticka upp. I övrigt känns trakten mycket död och livlös.

En oroväckande tungsinthet börjar lägga sig över era sinnen. Om det är det dystra landskapet, den tunga vandringen bland kullerstenar och trögvandrat grus eller vetskapen om vad det här är för ett område, Pyrisamfundets farligaste område, låter sig vara osagt.

Färden går uppför en långsträckt ås och dess topp tycks endast mycket långsamt komma närmare. Ni hoppas att kunna få en bättre överblick över området bara ni kommer upp på toppen. Vandringen skall dock visa sig ta flera timmar i anspråk.

Färden går ganska trögt. Er packning känns tämligen tung, även om ni delar broderligt på bördorna. Den otäcka luften gör inte saken bättre. Det känns smått jobbigt att andas, men ni har svårt att sätta fingret på vad det är. Luften känns möjligen som full av damm och efter en stund börjar flera av er att känna av en irriterande och stickande känsla i halsen som senare övergår i retlig hosta.

Så fort Dr Kvack känner strävheten i luften tar han ett par tygtrasor och binder dem över näbben.

"Som sagt, lyssna, speja och känn hela tiden efter hur omgivningen ändrar sig. Räkna med att det mesta som inte känns bra, ÄR säkerligen ohälsosamt också. Knyt för, kolla Era skodon och kläder då och då. Man kan inte vara nog försiktig. Håll också uppsikt efter varelser och monster. Vi har en större chans om vi har sett vad som kommer i stället för att bli överrumplade. Håll uppsikt överallt. Här finns faror som springer, hoppar och kryper. De flyger, gräver och simmar. De...

Dr Kvack pratar på under vandringen. Det framgår snart att ALLT är farligt, man kan inte vara säker på NÅGOT härute. Något som troligen kan få en och annan att tröttna, precis som vissa av hans elever på Universitetet. Problemet är dock att här kan man inte komma undan genom att somna.

"...akta Er för att somna. Det finns snuskkryp som kan krypa in i Era öron och äta upp Er inifrån. Vi ska bara dricka det vi har med oss, samma sak med maten. Några av Er kanske motsätter sig detta eftersom flera zonrecept innehåller varelser härutifrån, men jag hävdar ändå att det är säkrare att inte äta dem. Om Ni ser något, informera oss alla, så kan vi hjälpas åt med motåtgärder. Det är många som kommer tillbaka härifrån och har tagit med sig skatter och märkliga varelse som gjort dem rika..."

När ett ämne har ändats knyter Dr Kvack snabbt på med nästa. Allt för att alla skall kunna så mycket som möjligt om zonen. Men å andra sidan kanske det är mest för att han tycker det är intressant att berätta att han kan så mycket...

Timmarna går och katten börjar bli smått less på Kvacks utsagor, men följer ändock hans råd, han lindar tyg för luftvägarna och kollar sig själv ofta, skor, kläder osv.. Men mest litar han till sin karbin som han inte ens släpper när han tar en piss. Katten är på helspänn och Kvacks sagor brer på fantasierna och historierna han hört såå många gånger i gränderna hemma i Hindenburg. Hindenburg ja, han saknar sin kattfröken Katja redan. Sinnet börjar bli slöare, men han rycker upp en flaska thinner och tar en klunk, den rensar strupen väl, och dödar ALLA bakterier det är han fullkomligt övertygad om, men full är inte rätt ställe att bli så han stoppar snabbt ner den igen, ren medicin rättfärdigar han sitt beteende med.

Hoggler ger sig av långt framför de andra och tar faktiskt sin uppgift som spanare på största allvar. Kanske för att han själv inte känner sig så vidare hemma här i zonen men det säger han inte ett knyst om. Sedan slipper han ju Doktorns tjatande och ältande och den där mökens Elina behöver han inte ens titta på. Men han håller sig dock tillräckligt nära för att snabbt kunna varna de andra om det skulle bli nödvändigt. Då och då tar han en klunk tinner men inte för att rensa bort baciller och annat likt fritz utan mest för att stärka modet.Och ja för att han blir...törstig.

Med sina avsågade hagelbrakare Toppsy och bettsy i händerna tar han sig frammåt han frammåt och lyssnar, spejar och smyger fram.
This message was last edited by the player at 07:17, Wed 03 Aug 2005.

Dr Kvack tittar på Hoggler som kilar iväg.

"Jaha, bäst att vi håller koll på honom också då. På det avståndet blir det svårt för oss att hinna fram och hjälpa honom om det händer något"

"Å andra sidan så blir väl inte VI anfallna om HAN blir det, hehe

Fritz tycker det är konstigt att dom inte stött på något liv alls ännu, dom har gått i timmar.
"Allt är dött här!"
Säger han avslaget. Liksom Hoggler häller han i sig en del Thinner för att behålla modet, vidderna omsluter dem och alla monster och fä som han hört så mycket om kan ligga var som helst här och ruva, bara vänta på dem.
"Är inte det konstigt, att vi inte träffar på något liv alls!?"
Säger han, mer för att konversera lite och hålla modet uppe, än att verkligen få ett korrekt svar. Karbinen håller han krampaktigt fast vid och minsta ljud siktar han på nervöst.

Men där har Du fel, kisse. Se här, det här är gräs, precis som hemma. Inte PRECIS som hemma, men ändå... En andra titt får honom att omvärdera sin uppfattning. Men här! Ett sånt här snuskkryp ser man ju alltid på dasset. Eh, FYRA huvven, och en SNABEL?? Riktigt som hemma i Hindenburg är det ändå inte.

Den långsamma färden går vidare uppför åsen. Lanskapet förändras inte över huvud taget och stundtals skulle ni kunna svära på att ni inte kommit någon vart över huvud taget. Dock har åsens krön kommit mycket närmare och om ni inte beräknar helt galet borde ni kanske vara där om någon halvtimma. Dessutom kan ni om ni vänder er om se att det nu är långt ner till vattnet, därifrån ni kom.

Precis som Dr Kvack påpekar är området inte helt dött. Snuskkryp kommer med jämna mellanrum farande och kräver att viftas bort för att inte komma farande rakt i ansiktet. De är större, köttigare och ettrigare än de flygfän ni är vana vid från Hindenburg. Speciellt det specimen som Dr Kvack upptäcker, med fyra huvuden och snabel får er att rysa lite inombords. Vad är detta för ställe egentligen?

Plötsligt hörs ett ilsket och hånfullt kraxande ovanför era huvuden. När ni tittar dit ser ni en flock på ungefär ett dussin stora gråsvarta fåglar, säkert mätande ett par meter mellan vingspetsarna. De låter mycket otrevligt och ger ett skabbigt intryck. Ni är upptäckta av zonens invångare...

"Ajaj, kärt barn har många namn. De här stora kraxarna tror jag kalla snyltkråka eller som de en gång hette på det gamla språket: Lemur. Ger de sig inte av, så får vi skrämma bort de rackarna, innan de nappar tag i någon av oss och flyger iväg."

"Jag tänkte att det väl var ganska bra att vi hade en tråkig väg framför oss. Om inte vi såg några, så var det inga som såg oss. Nu ÄR det någon som ser oss, och jag gissar att det säkert finns de här ute som HÖR oss om vi börjar skrämmas."

Fritz reagerar blixtsnabbt, kattinstinkter är inte att leka  med.
Först ropar han på Hoggler så högt han kan att han skall komma, när alla sedan är samlade.Vi ställer oss i grupp, ryggarna mot varann! Skjut så fort dom börjar bli för närgångna!!
Fritz ställer sig mycket riktigt så och siktar med sin karbin, hölstrena till hans skarprättare är öppna med, så han snabbt kan dra även dom. Hjärtat slår så fort att han nästan är säker på att t o m dom bevingade hör det.

"Det är något Mökarns lurt med de där flygfäna det säger jag er." Skriker Hoggler som kommer tillbaka med sin ahagelbrakare i händerna och blicken mest riktad mot skyn och de stora fåglarna.

"Slut upp omkring mig och dra era vapen. rygg mot rygg. Kommer de där mökarns bevingade fäna närmare skjuter vi!"Antingen har han inte hört Fritz eller så gör han idén till sin. Den observante kan dock märka att toppsy och bettsy är spända och redo att avfyras!

Fritz bryr sig inte i Hogglers upprepande utan är mer än glad att han är med just nu, för vad dr Kvack har i sitt lilla smarta hönshuvud har Hoggler mod, på gränsen till dumdristighet och det är väl just de egenskaperna som är något som faktiskt kan komma till användning här ute i Zonen.
Fritz tittar sig nervöst omkring för att inte bli överrumplad av dessa enorma flyfän. Karbinen är skjutklar men orden från Kvack cirkulerar i den nu stressade men fokuserade katthjärnan.. att fler.. kanske ännu obehagligare skapelser hör deras vapen om dom börjar skjuta.

"Alltså, jag skulle nog kunna skrämma bort dem själv, tuppgalande är säkert inget de gillar här ute heller. Å andra sidan så finns ju alltid risken att det finns monster här ute som inte gör annat än käkar tuppkycklingar, så frågan är om jag borde. I vilket fall som helst så sparar det ju lite krut. Vad säger Ni?"

"Jag säger att det kan vara värt ett mökarns försök i alla fall. Ja om det nu inte lyckas tuppaskrälle så kan nog alltid Toppsy och Bettsy här skrämma iväg dem." Hoggler blir lite impad av kvack, för möken! det verkar ju som om ha har lite mod ändå! Det finns lite mannatag i den ynkliga varelsen ändå!

Fritz stannar upp och stirrar på Kvack, jävlar anama.. han är modig. Fritz var HELT säker på att Hogglers och hans krut skulle få lösa det här, precis som alla andra gånger.
"Javisst, gal för tusan tuppskrälle!!! Och funkar det inte tar Hogge och jag över!"
Katten har t o m ett stort leende på nosen igen.

Kvack putsar sina stjärtfjädrar för att få maximal effekt. Han suger in luft i bröstet. Han spänner sig ända nerifrån fötterna innan han vidgar sin näbb och släpper ut luftströmmen. Kuck-kuck-KUCKELI-KUCKELI-KUCKELI-KUUUUUUUUUU!!!!!

Elina har kommit lite på efterkälken då hon får syn på fåglarna. snabbt rusar hon fram till dom andra ocg drar sin värja. Hon hör Kvacks kommentar omvad det här är för fåglar och rättar honom: Ehh, min käre Dr.Kvack, dessa fåglar kallas faktiskt för smädare. Har vi riktig otur kan dom smitta oss med Likfeber så jag rekommenderar att vi försöker försvinna härifrån snabbt. Dom lär knappast anfalla oss då dom endast lever på as, men dom brukar oftast ha andra varelser i släptåg. Vi kan ju alltid kasta till dom våran mat, det brukar funka. Det sista säger hon med en frågande blick på dom andra.

Dr Kvacks massiva kacklande får effekt bland fågelskocken. Kraxande och skränande skingras de och ett flertal av dem försvinner åtminstone längre bort i synfältet. Några av dem hänger dock kvar ovanför er, om möjligt verkar de ilsknare än förut. En av dem dyker...

"De ska mökarn i mig inte ha våran mat! Kan de asen inte finna eget käk kan de gott självdö!" Svär hoggler och så dyker en av dem! Hoggler reagerar blixtsnabbt! Han tar sikte med båda sina brakare mot fågeln och låter dem sjunga!

Toppsy träffar fågeln i höger vinge och verkar trasa sönder den rejält. Bettsy verkar inte sjunga lika bra och hennes hagelskur missar åbäket till pippi och det tämligen grovt. Hoggler svär först högljutt men när han ser effekten av Toppsys skott flinar han ondskefullt och skadeglatt.
This message was last edited by the player at 06:44, Fri 05 Aug 2005.

Oavsett VAD de heter dyker Kvack och lägger sig platt på marken. Han greppar också tag i stjärtfjädrarna så att inte DE ska sticka upp för långt heller.

Några hundra meter bort, dold ibland en grupp lite större stenar tittar en dammig, smutsig Mäster Jäger upp då ett par grova smällar ekar över det öde landskapet.
Då han blickar mot var skotten hördes ser han as fåglarna. "Inom kort lär det bli mat dära, kom så går vi"
Jäger samlar upp sin samling skallar, trär dem på en tjock sena genom de naturliga öppningarna och ställer sig upp.

Därefter börjar han röra sig mot en höjd på behörligt avstånd där han kan iaktta utan att bli sedd alltför lätt.

Liksom Kvack är Elina snabbt nere på marken. Hon ligger där och viftar med sin värja. Vid såna här tillfällen är kanske hoggler bra att ha, tänker hon kort.

"Ni gör för Möken ingen som helst nytta om ni ska ligga så där och trycka fega uslingar! Upp med er feglingar och du kärring du har väl en knallare elelr hur? Eller ska JAG och Fritz lösa er ur alla dilemman själva?"

Hoggler blir vansinnig på tuppen och Elinas feghet! Ja egentligen är han väl inte så överaskad men han trodde...och sedan känner han hur blodet börjar koka i honom..hur allt han ser blir rödare och rödare precis som alltid när det hettar till! Och inte ens en vanlit såcharmerande hedersknyffel som Hoggler kan vara speciellt mycket mer än ett galet otrevligt monstrum till kräk då....

Fritz reagerar lika blixtsnabbt som Hoggler när den flygande dyker.

Som sagt, jag bränner av min karbin,släpper den och rycker upp mina skarprättare.

En viss panik sprider sig när fåglarna anfaller. Hoggler får till en träff med hagelbrakaren rakt i en av de stora fåglarnas skabbiga kropp. Fjädrar och delar av en vinge slits direkt bort och fågeln slår i backen några meter ifrån er.

Även Fritz ger sig i striden och trycker av sin karbin mot fåglarna och effekten är rent otrolig. Skottet går igenom halsen på en fågel och rätt in i kroppen på en annan. Båda fåglarna sprattlar vilt kraxande omkring några sekunder innan de båda störtar en bit bort, först den ena strax därefter den andra.

De övriga fåglarna flyr kraxande därifrån. De må vara fula, äckliga och aggressiva, men dock fega. Ni har överlevt den första konfrontationen med Musközonens invånare.

Fritz dansar en spontan glädjedans och hoppar runt som ett litet barn, adrenalinet pumpar ordentligt i den lilla kattkroppen och utbrister.
"Ohh Weee!! Kom inte och bråka med Hogge och mig, här har ni inget att hämta!"
Han kysser sin nya bekantskap, hagelbrakaren som han bestämmer sig för att döpa till Elli.

När han väl lugnat ner sig är en flaska snabbt upphalad och han skålar glatt med Hoggler, och frågar dom andra om dom oxå behöver en sup.

När Elina inser att fåglarna har flytt ställer hon sig upp.

Ehh, nej tack, säger hon som svar till Fritz. Hon tar tag i Kvack och hjälper honom upp.

Ska vi fortsätta? frågar hon och tittar på dom andra.

Herr Jäger kommer upp på den lilla höjden så att han kan spana på den lilla gruppen stadsfolk.
När han hör de övriga också skjuta vilt omkring sig gör han ett skyddstecken till andarna, för säkerhets skull.

Jäger har dock inte för vana att visa sig första gången han ser folk, så han stannar vid sin utsikts plats för att se vad som sker härnäst, speciellt då så mycket ljud kanske drar till sig större jägare...

Det där var väl inte så farligt. Säger Tomm och titar lite på dom andra i gruppen.

Hoggler skyndar fram imot den fågel han själv fått ner och stoppar i språngmarchen dit ner bössorna i sina hölster eller sängar som han envist och med ett fult leende kallar dem för då och då."FÖRMÖKARNS bra skjutet Fritte!" gastar han åt katten innan han ger sig iväg. Visar fågeln några som helst tecken på att leva..vilket Hoggler bestämmer att den gör hur eller hur flyger han på den greppar dem om halsen med ena handen och skär sedan halsen i trasor med sin andra hand. Han försöker helt enkelt kapa huvudet på pippin. Ni andra kan nästan svära på att ni hör Haren morra där borta.... Vad det än är för läte så är det inget läte som ska komma från en mutant som Hoggler i alla fall. Obehagligt och kusligt är det även om ni hört det en gång tidigare, i den övergivna herrgården utanför Hindenburg.

"Hmmm, otrevligt. Väldigt otrevligt får jag säga"

Tuppen reser sig upp och slänger bort några blodiga köttslamsor som har ramlat ner på hans rygg. Han försöker så gott det går tvätta bort det som fastnat på sina kläder. Mer tid lägger han dock när han fixar till sina stjärtfjädrar.

"Ja, Elina. Vi måste fortsätta. Även om det känns som om vi har gått långt, måste vi vidare så långt vi kan innan natten faller. Det är intressant att befinna sig i zonen, men jag vill vara här så lite som möjligt, då har man chansen att åka tillbaka och fortsätta undersöka senare..."

Neeeej,skriker Elina åt hoggler, men försent. Vet du inte vilka mökens smittbärare dom där är,nästan skriker hon åt honom.

Hon vänder sig åt Kvack och säger: Var försiktig med resterna av fågeln du fick på dig.

Hon börjar vandra lite lätt och säger åt hoggler att fortsätta spana. Man vet aldrig vad som döljer sig bakom nästa krök.

Hoggler han inte tid att lyssna och när han väl fått bort huvudet ifrån kroppen av fågeln flinar han nöjt och fäster det med visst besvär i sitt bälte.

Sedan knallar han tillbaka, aningen lugnare nu än han varit tidigare där borta.

"Jag behöver din kastrull ikväll Kvackarn!" Häver han ut sig och går upp i täten igen."Jag tar täten, ja om inte du vill Elina?" Han väntar inte på något svar alls utan försvinner bort framför er en god bit. Att den där Elina skulle våga något är inget han bara tror. Han vet det.

Jäger ler lite för sig själv, kanske de däringa stadsfolken inte är helt värdelösa, speciellt kaninen ser ju ut att kunna hantera sig själv. Men varför e de andra så slöa, vet de inte att med allt detta ljudet är det bästa att ta sig nån annanstans snabbt?

Så resolut ställer sig Jäger upp och med sitt gevär vinkar han mot de slöare i gruppen. "Om ni stadsfölk rör er långsammare skulle det börja växa mossa på er" skriker han.

Det borde få väck dom från denna platsen som snart säkert kommer att krylla med oknytt.

Hogglers första reaktion på den nya rösten är att få fram Toppsy och Bettsy i all hast och snurra åt det håll rösten kom ifrån. Det kliar i fingrarna på honom att trycka av men något säger honom att han borde låta bli. Det låter ju ändå som om den där krabaten vill hjälpa och inte skälpa och här i zonen med veklingar som Elina och Kvack kanske det är bäst att ge alla en chans som vill hjälpa. Det är ju knappast så att det går att bli fegare kräk än de två ändå änd om de har käft och kan prata en massa smörja. Han väljer dock att hålla käften stängd ännu och iakta nykomlingen.

Tomm vänder sig mot nykomlingen. Och hojtar:Hallå! Vem är du?! Vad gör du här ute i zonen?!
Tomm väntar inte på ett svar utan skyndar sig fram mot mannen med hagelbrakarn i ett stadigt grepp.

Jäger grinar med snusjordsbruna tänder åt främlingarna, åtminstone ett par verkar ialla fall röra på sig. Då han var ganska långt från främlingarna när han stod up kända han sig ganska säker från hagelbössor.

Han låter geväret visa mot marken, och håller det i en hand endast, en gest för fred. "Jae e mäster Jäger, jae bor häer ude"

Jäger ser sig omkring, redo att hoppa bak och rulla ner för slänten han gömde sig bakom ifall någonting hörde alla skotten och bestämmer sig för att vara hungrigt.

"Skae ni bara stå haera eller, tiss nåen äter er?"
Tittar på ankan specifikt när tal om att äta och ätas eftersom tills nu verkar han messt trolig att bli medhavd mat.

Katten vrider sig blixtsnabbt om och med sin nyladdade karbin men lugnar liksom dom andra ner sig snabbt och tittar skeptiskt på mannen på kullen.
Han gastar om att vi kan dra till oss ohyra med våra ljud och samtidigt står han och gapar!?!?
Men han har rätt det kommer nog krylla av hungriga varelser här inom kort!!
Fritz ser sig om nervöst..
"Han har rätt, vi måste röra på oss, snabbare. NU!"

Elina stelnar till när hon hör en röst ropa åt dom. Snabbt inser hon att det inte är någon fara i färde. Hon lyder mannen och börjar vandra mycket snabbare.

Hur i möken kan någon frivilligt vilja bo HÄR?! Inte ens den våldsamme snuskfyllde haren kan förstå en sådan sak. Han flyttar lätt hellre in i en fängeslehåla på Helsiktet eller vad som helst hellre än slå rot här!

Han hölstrar dock sina hagelpistoler och traskar upp till mannen.

2Jag är Hoggler." Säger hahn kort och sträcker fram en näve med långa tjocka klor och permanenta klojärn som bär tecken på att ha används ganska länge utan att ha rengjort en endaste gång. Blod, skit och annat mer oidentifierbart fyller klorna och ner över handen.

Kva smutsighet är nog Jäger inte så väldigt långt efter Haren, efter ett liv i detta stället är han ganska så dåligt luktande själv.

Han hänger låter sitt gevär hänga med vänster hand och fattar hogglers hand för en kort stund. "jae e Jäger"
Svarar han och nickar mot de andra.

"Varthän pröver i o komma häringa"? Frågar han samtidigt som han börjar röra sig med grupen för tillfället iallafall. Det var länge sedan han såg intelligent folk, och han har förstås för sig att han kan hantera vilka kritter ute här som än kan komma. Utan större ansträngning.

Hans säkerhet / övermod syns i hans sett att inte verka den blekaste nervös just nu.

"Vi letar efter en förmökarns ho..olyckligt lottad hehe..en kvinna...äh dra det med kvackarn eller kärringen där de gillar att prata smörja."

Hoggler varken vill eller prata om något som kan ta lång tid. I alla fall här och nu. Istället tar han fram sin flaska tinner han druckit ur den senaste tiden med det resultat att den är knappt halvfull. Han tar en ordentlig klunk vilken han gurglar munnen med och sedan tar han en ännu ordentligare sup som han sväljer.

"Du kanske vill smaka? jag har massor:" Säger han så med ett lyckligt leende och sträcker fram flaskan mot den nye. Med sprit vinner man finfina vänner det vet han.

Kvack reser sig snabbt upp och tittar efter vem som tilltalat honom.

Rösten kommer definitivt inte från någon i gruppen och eftersom det ÄR en röst och inte ett monstruöst vrål antar han ju dessutom att det finns intelligens bakom det hela. Historier finns ju om folk som har trängts ut av samhället och tvingats flytta ut i någon av zonerna, men också de som har valt att göra det för att lära sig mer om dem.

Dr Kvack samlar ihop sin utrustning och börjar vandra mot enslingen. Han försöker se vilken typ av folk mannen är. När han kommer fram till honom sätter han handen till pannan och gör något som nästan kan verka vara en honnör av något slag. En hälsning vars enda anledning är att han inte vill röra Jaeger. Vem vet vilken smitta han har fått efter så lång tid härute.

"God dag, mitt namn är Dr Kvack och kvinnan där är Elina. Katten där heter Fritz och gnagarens namn är Tomm. Den där är Hoggler"

Dr Kvack tittar på trashanken och runt omkring sig. Mer än en zonlevare har ju fått knäppen och skulle göra vad som helst, inklusive slå ihjäl, folk som kommer på besök, bara för att komma åt deras utrustning.

"Som haren säger, så söker vi en kvinna. Du får gärna hjälpa oss att leta. Vi kan nog bjuda på lite Hindenburgsk kost som betalning, så du slipper äta monsterkött på ett tag!"

Elina följer Kvacks exempel och gör honnör.Vem av hoggler och nykommlingen som är smutsigast är svårt att säga.

Elina, säger hon vänd mot nykomlingen.

Fritz sluter upp vid resten av samlingen runt mannen, han nickar hälsande mot densamme, men säger inget.

Tomm skakar mannens hand.Trevligt att träffas. Jag är som du troligtvis fattat Tomm. Säg mig, du som bor här har väl inget emot att vara vår guide ett tag här inne i zonen?

Att säga att Jäger e ovan med så här ofantligt stora massor med folk är att underdriva, och om zonen och monster inte skrämmer honom så går civiliserat folk det. Lyckligtvis e det svårt att se då smutsen döljer de flesta ansiktsdrag.
Efter att ha skakat Tomm's hand greppar han flaskan lite skeptiskt, det luktar ju inte direkt som vatten men man vet ju inte, det kanske skulle vara förolämpande att inte smaka.

"ehm ensammen lessen kvinna nog uppän skulle jae tro"
Muttrar han innan han smakar på drycken. Jäger skakar som ett asplöv ett tag, sen räcker han över flaskan igen med en knappt synbar nick till Hoggler.
Folk som inte ens skakar hand hälsar han inte på alls. även då det är en god tanke att inte ens civiliserat folk är väldigt civiliserade.

"ehm di sa att jae borde lärae folkvett så jae gåer me er ett tag ser om ni e vettiga, fint"

Jäger nickar åt både Tomm och Kvack för att komfirmera, tittar till Hoggler som annars verkade vara i täten. "Jag däer du däer?"

Så att vi scoutar en åt vardera sida så att vi kan se mer av vad som ligger framför oss och hålla koll på varann. Jäger antar att ni allaredan var på väg åt rätt håll "Vart bor lessna kvinnan ho?"

Elina går jämter Kvack och skakar på huvudet. Vid möken, vad är det för folk jag umgås med egentligen, tänker hon.

Färden börjar återigen gå så sakteliga framåt, med den nya bekanskapen Mäster Jäger och Hoggler som förtrupp. Ni når över toppen på åsen och sedan ner i en dalgång. Sakta men säkert börjar den stendöda marken övergå i ett mer gräsbevuxet slättland. Området är som sagt mycket kuperat, och vid något tillfälle är det någon av er som snubblar till på något mystiskt metallföremål som sticker upp ur marken. Här och var ser ni fler sådana av varierande storlek, tjocklek och höjd, men det står er klart att det finns ett och annat under lagren av mark.

Eftermiddagen förflyter med endast korta pauser. Kanske känns det osäkert att stanna onödigt länge nu när ni förstått vad för varelser som finns i området och talet om att smädarfåglarna skulle dra till sig andra odjur har gjort sitt till saken. Färden skall dock visa sig gå tämligen smärtfritt. Inga attacker från områdets invånare sker, även om ni hoppar till med jämna mellanrum då något ovant ljud hörs.

Till slut kommer kvällen. Solen sänker sig och zonen blir allt mörkare och mörkare. Även de av er som normalt är vana vid den Hindenburgska nattens mörker känner ett smått obehag inför zonnatten. Ni tvingas snart leta upp en lämplig plats att slå läger för natten och få er lite mat...

Jäger försöker styra gruppen så att åtminstone de har lite grönt runt sig när de slår läger, det känns tryggare så. "grönt e bra, inte grönt marken e dö å då kan va som helst henda" Muttrar han för sig själv.

Så länge ingen klagar, väljer Jäger ut en lägerplats i en liten sänka var gruppen kan vara dold men en kvällsvakt skulle kunna se lite längre.

Han tittar mot gruppen i allmänt. "Vart prexist ska ni traska? ska ni över Tarvrännan blir de ju inte så billit..."

Han grinar lite och muttrar till sina andar mens han plockar ut sina skallar för att kvälls be.

"Ehm jae tar gaerna en tvåa vakt, jae måste jiddra me andarnae förr...vakt må vi hae annaers kommer Verdervärdige Claus och tar oss"

Fritz känner klart och tydligt att han inte är hemma.. i Hindenburg är han grändernas kung.. men här ute, allt känns främmande. Kanske är just från sina tveksamma bekanta från staden som lärt honom att ALDRIG lita på nykomlingar, och Jaeger verkar vara en konstig prick. Katten har sett till att inte ha långt till sin skraprättare och håller honom under någorlunda, men ständig övervakning, men än så länge verkar han ju reko. Men det var ju Sälen med innan han kom dragandes med halva Nimrodbrigaden..mmm..det var ett rejält blodbad efter det... Fritz är skeptisk till nykommlingen!!
Han tar frivilligt första vakten, på så sätt kan han ju just hålla ögonen på denne med.

Mäster Jäger visar er med van hand till en lämplig lägerplats, och ni slås alla av att den känns tämligen lämpad för ändamålet; undanskymt och med tämligen god uppsikt.

Vädret börjar slå om. Det har varit klart väder hela dagen, men nu verkar ett omslag vara i antågande. Mörka moln verkar dra in och bidrar till det snabba mörknandet.

Ni äter en måltid av den mat Dr Kvack och Elina inhandlade innan färden. Den enkla färdkosten smakar gott efter en lång dags vandrande och era trötta fötter och av packning tyngda ryggar mår bra av vilan. Fritz tar första vakten.

Dr Kvack följer med i allt som Jäger säger och gör. Dels för att lära sig mer om zonen, men också för att se så han inte drar in allihop i en fälla.

Med Jäger i täten har hastigheten med vilken alla färdas ökat. Detta har gjort att Dr Kvack har sackat efter flera gånger. Hans kycklingben får pinna på för allt vad de kan, och han har också försökt med att hoppa framåt. Med all utrustning har dock detta inte fungerat alls bra. Efter allt småspringande är nu Dr Kvack fruktansvärt trött och han pustar ut under det att han ser till att alla får sin del av den medhavda maten. Även Jäger får en portion av det dyrbara käket. Antagligen kommer det att gå snabbare med en inbodd i gruppen, så det är troligen ingen risk att bjuda på lite mat även till honom. Om inte annat får det väl honom till att få en smak av civilisationen. Det är inte hälsosamt att vilja bo kvar härute.

"Eh, jag är helt slut efter den här dagen. Om det är möjligt så skulle jag nog behöva sova hela natten, men behöver Ni hjälp med vakthållning så får Ni väl helt enkelt väcka mig"

Med detta kryper Dr Kvack in i sitt tält inför det annalkande ovädret.

Under måltiden tar Jäger sin tid, småsmakar på var bit "civiliserad" mat han får, större delen lindas in i små paket som göms i ryggsäcken som dyrgripar. Jäger säger inte mycket under kvällen och har heller inget att säga då kvack snirklar sig ut ur vakttjänst. Jäger är fortfarande inte säker på om ankan är dragdjur, gruppmedlem eller mest möjligt medhavd matsäck.

Han drar sig undan ett par meter var han ostört kan kvällsbe. Han lägger de tre skallarna framför sig, loskar svart snusjordsblandat spott på var skalle och börjar be på bästa indian sett, vaggande fram och tillbaka och muttrande böner.

Efter runda 20 minuter plirar han upp mot molnen, funderar på att rota efter regnskydd men bestämmer att det nog inte blir nödvändigt. Han lägger sig så långt från övriga som möjligt medans han fortfarande stannar i sänkan. Efter ett par minuter hörs vaga snarkningar från den pälsbeklädda enstöringen.

Katten verkar inte ha några som helst problem med mörkret, han sitter mest stilla, men när han rör sig snavar han inte eller fumlar utan rör sig obehindrat som vilken dag i ljus som helst, dessutom sitter han i mörkret och håller på med vad som tycks vara en kortlek.
Bredvid sig har han lagt sin skarprättare och karbin och om något tveksamt hörs har han karbinen imponerande snabbt den i sina tassar siktandes.
Han tittar fortfarande till Jaeger med en misstänksam blick, han ber, Fritz tänker tillbaka på sin tid hos nunnorna, där var det mycket böner..

Hoggler slår sig snabbt ner någonstanns gärna så långt irån Elina som möjligt. Sedan låter han blicken falla på Kvacks stora kastrull.

"Hörrö Kvackarn ro hit med den dära kastrullen jag behöver låna den serru."

Hoggler flinar brett och illavarslande..det brukar alltid vara något fanstyg på gång när han ler.

Han anstränger sig för att fatta ett ord av den där nye Jaeger eller vad i mök det nu var han hette. Hoggler tycker att han kan vara bra att ha omkring sig här och nu. Han kan zonen som hans själv kan Pirits bakgator och gangsters, Hindenbyrgs skökhus, slörökshålor och krimminella pratask. Att lita på någon speciella förmågor i vissa fall kan vara förståndigt. Allra helst här, i zonen....Hoggler kan inte påstå att han gillar det alls....värdelöst skit det här med zoner. de är..läskiga...farliga....främmande. Ge han en god fight på någon krog för pengar, ett par ben att knacka och en hederlig flykt undan poliser och mökskap. Då trivs han!

Elina har hela tiden gått ihop med Dr Kvack och blir glad när dom slår läger. Hon är visserligen van att gå, men dagens strapats har tagit på hennes ork. Hon slår sig ner och äter en bit innan hon också går och lägger sig i tältet med Kvack.

Innan hon går in säger hon: Väck mig när det är min tur att vakta.

Innan hon somnar funderar hon på vad hoggler ska ha kastrullen till, för inte kan väl han laga mat?

Hoggler och Mäster Jäger vaknar av att Fritz sparkar liv i dem. Det har hunnit bli natt och det är det första vaktpasset, som hålls av just Fritz. Han berättar snabbt att han hört mystiska ljud på avstånd. De båda kan varken se eller höra något speciellt just nu, det är verkligen kolmörkt och inte så mycket annat än vindens vinande hörs just nu. Fritz förklarar dock att han naturligtvis har både en katts syn och hörsel...
This message was last edited by the GM at 20:20, Wed 10 Aug 2005.

"Jaeger, det låter som fornfarkoster som är ute i natten."
Katten är säker på vad han hört, men vet inte riktigt hur han ska agera här ute i Zonen.

"Grmblmlblrg"

Jäger sätter sig upp och gnuggar grus ur ögonen. Han ser inte värst mycket i mörkret så han prövar inte att flytta på sig.

"err Asketerna taerla si icke hier så sörr ut... Slakteren fra Brölhåle har laen par ruggiga motorer"

Jäger försöker lyssna själv, sätter sina sinnen på helspänn.

"Hrm e de typ ett litt metallist syrsande ljud?"

frågar han katten som uppenbart e perfect för nattsmygande.

"skull du baera va litt mear erfaren haer ude skulle eg senda daj ut och scouta"

muttrar han. Han greppar geväret bara ifall att, dock tror han att katten antagligen e lite överskerrad av att vara ute i zonen, stads folk som han e.

"och eh det laet icke som di kom naera sen sluta va?"

Vad är det? Vad hör du? Säger Tomm som uppenbarligen inte har sovit så mycket. Han har mest legat vaken mot hagelbössan tätt intill sig. Nu när Fritz hört något så kan han ännu mindre sova, han reser sig upp och går fram till Fritz. Vad ser du? Vad ser du?! Du vet att jag inte gillar när du inte säger sånt, det gör mig orolig. Säger sorken som verkar mindre nu än någonsin.
This message was last edited by the player at 23:13, Thu 11 Aug 2005.

Fritz är inte förvånad, redan som liten kattunge märkte han att hans vänner, även då kattvänner inte alls såg i mörkret lika bra som han, och när det kom till hörseln så var det samma sak där. Men ljudet är ju verkligen högt, tänker han, har dom så dålig hörsel, nåja, dom måste ju ha hörselskador, så måste det vara kommer han fram till, för ljudet är ju hur tydligt som helst tycker han.
"Jo, det brummar liksom, brölar, låter som något som färdas mycket snabb, det kommer närmare hela tiden, väldigt hög hastighet!! Låter som något slags fordon, men ingen fåle kan färdas eller låta så..."
Säger han till Jaeger och även Tomm som vaknat han med tydligen.

Fritz känner kalla kårar gå genom kroppen och håller vid det här laget krampaktigt om sin karbin. Hur in i gränden ska det här gå, min vänner ser ju inte ett piss...hmmm..far genom kattskallen.

Hoggler är för upptagen att lyssna på de andra och på omgivningen. Han passar istället på att sno kvackarns kastrull, sätta den över lägerelden och efter att ha skalat de värsta slamsorna från fågelhuvudet och skurit bort halsbiten stoppar han den i vattnet och slår i en rejäl laddning tinner bara för att. Här ska kokas trofeér!

Jäger som hör nattljud, absolut inga brölanden nickar tyst, han placerar katten ett par snäpp högre på respect skalan, sånt e väldans bra att kunna.
- Om han talar sanning...

"daer borta sir du...tja eg gaer la scoutar da...."

Jäger som inte vill bli tagen med skägget i brevlådan, inte för han vet vad en brevlåda e men det låter läskigt, tar sig över vallen och ut i mörkret.

Inte direct i ljudets riktning såsom Fritz pekat det ut, men så att han med lite tur kan komma upp vid sidan eller till och med bakom någon som eventuellt luktat Hogglers matos och som säkert kommer att se ljuset från elden.

Fritz tittar förvånat efter Jaeger när han ger sig av.. nog för att katten är väldigt van vid olika slangord och dialekter från gatorna.. men Zonvandrarens språk är mest rapakalja för Fritz, han förstår varannat ord.
Han vet att hans sinnen är mycket starkare än de flestas, men blir ändå lika förvånad varje gång dom inte ser eller hör, då det ju är så naturligt för han.
"Okej, jag stannar här och håller ställningarna då!"
Skriker han lågt efter mannen, något ironiskt, Fritz vete fan vad han ska göra, konstiga ljud och mitt ute i vildmarkens djupaste Zon. Han ser sig nervöst om och kollar igenom sitt vapen så det är laddat och funktionsdugligt, för säkert 100 gången inatt.
This message was last edited by the player at 14:42, Fri 12 Aug 2005.

Plötsligt hör alla som är vakna ljudet som Fritz pratat om och förtår nu att det är inte bara nervositeten över att vara i zonen som spelat katten ett spratt, utan det är verkligen hans sinnen som varit tillräckligt vaksamma.

Ett brölande och dÃ¥nande ljud hörs. NÃ¥gra av er förknippar det kanske med de maskinljud man ibland hör i Hindenburgs manufakturer, men annars är det ett totalt främmande ljud. Det kommer inte frÃ¥n nÃ¥gon levande varelse utan av nÃ¥gon maskin av okänt slag. Ljudet hörs pÃ¥ relativt lÃ¥ngt avstÃ¥nd men det kommer närmare under en kort stund och det lÃ¥ter som om det passerar en bit ifrÃ¥n er.  Plötsligt blir ljudet svagare och svagare som om det var pÃ¥ väg att försvinna bortÃ¥t.

Fritz som stått och spanat mot ljudkällan, får plötslig syn på något, han rör sig snabbt mot deras eldstad. Han släckerr den så fort han kan.

"Jag ser en stor vagn med hjul... "
Katten tystnar.. han verkar tagen..
"Den rör sig fort som bara den, har aldrig sett något liknande.. det sitter fyra pers i den."
..fortsätter han..
"Och dom har ett fett jävla vapen, ser ut som en kanon eller kulspruta av något slag monterat på den! Men dom har åkt förbi oss nu."
Katten pekar åt hållet han sett dem, och deras väg.
Fritz spanar..
"Det ser ändå ut som dom missat oss.. var tysta nu, och beredda. Vi kanske har lite tur när jag såg dom så tidigt, dom kanske missar oss nu."
Fritz försöker få eldstaden att försvinna och karbinen är hans bästa vän nu.

Jäger ligger kvar var han gömde sig, geväret riktat mot fornfarkosten, även om han inte såg vidare mycket utav den. Han ligger åtminstone ett par minuter för att vara säker på att de verkligen försvann och inte bara lådsades.

Han slås av tanken att han har inte någon ide om det finns andra som letar efter den där stackars ho, kvinnan, och frågar sig om civiliserat folk verkligen är värt problemen. Fast å andra sidan, andarna frågar inte,de säger till.

Jäger börjar röra sig tillbaka till lägret när han är så säker han kan vara på att de verkligen är borta.

Yrvaket kommer tuppen ut från sitt tält. När han har fått reda på vad det gäller tittar han intresserat ut.

Ojoj, det finns verkligen fornfordon här ute. Jag undrar varför de inte tar sig in i Hindenburg. Det skulle ju bringa ära till dem i stora lass.

"Det verkar finnas all anledning att vara på vår vakt. Håll ögon och öron öppna, även i fortsättningen min skarpögde vän. För säkerhets skull så har jag sammanfogat det fornvapen som jag fick från herrgården. Om Du är skarp i skyttet, katt, så kan Du låna det under nätterna, annars har jag tänkt att Elina skall bära det, om hon nu känner att hon kan behärska det. Grunderna för hur det fungerar kan jag informera om, ifall det finns några frågor. Vi måste fortsätta sova. Vem vet när jag kan ta nästa TUPP-lur, okk-okk-okk"

Med en leende näbb tar sig Dr Kvack in i tältet igen för att sova.

Elina har inte vaknat och sover tugnt genom det hela.

Hoggler bryr ig först inte. fullt fixerad vid att koka sitt huvud som han är fram tills han i ögonvrån skymtar den där mardrömsvagnen?!!! Hoggler skiter nästan på sig och måste kolla både två och tre gånger! Huga en vagn som rör sig frammpt av egen maskin! Detta är i sanning något förmökat elände från forndom! Hoggler gillar inte saker ifrån forndom, helst inte robotar och detta måste vara en..rbot eller en terrorrobot!??

"Mök!Det är en EN TE..DE JA..EN TERRORROBOT! EN stygglese EN...TILL ATTACK! ELLER NÄ..." Hoggler låter velig men får upp sina två kära hagelbrakare i hast. MAn kan tydligt se att haren är vettskrämd.

Fritz pustar äntligen ut, och tackar sina sinnen om och om igen i sin tanke, det är inte första gången dom räddar hans skinn, inte alls och det är väl just därför dom är så välutvecklade tänker han. Han hör Hogglers ord, terrorrobot, var det det.. han märker sina händer skaka av adrenalinet, ja och skräcken kanske, Zonen är en obehaglig plats, sannerligen!!

 Han sätter sig ner bredvidd hoggler och tar upp en ny flaska thinner som dom ju har gott om med. Han tar ett par rediga klunkar med ena handen, den andra har inte släppt karbinen, nej tvärtom, med krampaktigt grepp har den nästan växt fast i hans lilla tass. Blicken ja, den är riktad mot där fordonet nu försvunnit.

Katten har nu inga problem att se och funderar på hur hans kamrater lokaliserar sin omgivning, han funderar på att tända elden lite igen, för det är mörkt och det är nog bara han själv som ser nu kommer han fram till. Men, nej, ingen eld nu.. han vänder sig mot haren.

"Är det lugnt? Ser du något, jag tror inte vi ska tända elden mer inatt.. jag kan hålla vakten ett tag till, jag ser utan problem, men jag kommer vara väldigt trött imorgon då och det kan sinka oss.."
This message was last edited by the player at 17:55, Sun 14 Aug 2005.

Jäger kommer tillbaka till gruppen efter ett par minuter, han gömmer sig inte vidare mycket då han antar att katten ser honom.
Eftersom allt är över och vagnen fart bort sätter sig Jäger igen.

"Hrm eg tror noe  att di däringa kom förbi utan vetskap, eg ser icke helt illa, kan vakta vis du vill. Eller taer du vakt ett tag te Ã¥ vaktar eg litta sent i morron naer dea jusnaer".

Jäger sätter sig ner och lägger geväret bredvid sig.

"Dä Finns massa såna runt haer... typ" Gissar han iallafall.

Det tar Hoggler en halv evighet att lugna ner sig så pass att han sätter sig igen och sedan tar det nära nog en hel skapelse för honom att sjunka in i huvudkoket igen. Han är dock skrämd för resten av natten och även om han skulle vilja sova klarar han det inte. Han är fullkomligt övertygad om att Terroroboten kommer tillbaka så fort han somnat....

Den annars så tuffe och morske dödsföraktande haren är vettskrämd. Att kolla till sitt kok är allt han klarar då och då. Tinner häls i strupen snabbare än vanligt och snusjorden åker ut och in som om han vore en levande jordfräs. Inte för att Hoggler vet vad en jordfräs är men i alla fall...

Tomm lugnar ner sig ganska snabbt efter att "saken" har åkt förbi. Finns ingen anledning att oroa sig för något som är lång därifrån eller hur? Ja, ingen anledning, ingen alls. Tänker han för sig själv.

Den fortsatta natten förflyter lugnt. De av er som håller vakt är stundtals på helspänn och oroliga. Skall det komma fler fornfarkoster, zonbestar, terrorrobotar eller vad det nu månne vara? Ni är alla lyckligt lättade när solen börjar stiga över horisonten och området blir ljust i stället för det totalmörker som varat natten igenom.

Ni packar snabbt ihop era prylar och pinaler efter en enkel frukost. Färden leder vidare genom det karga landskapet. Ni färdas nu över ett glest bevuxen gräsmark med en hel del kullar och små dalar.

Frågan är vart ni är på väg? Finns det egentligen några idéer om var Tijuana kan befinna sig i detta jättelika området?

Just nu färdas ni norrut och någon kilometer rakt framåt kan de av er med bra syn se något som ser ut att vara konturerna av någon form av husruiner eller liknande. Promenade känns just nu ganska tung. Luften är tung och svår att andas. Flera av er hostar kraftigt emellanåt.

Jäger lindar en skitig näsduk framför munnen, även om snusjorden snabbt färjar den rödsvart. Han hostar ganska mycket och stannar då och då sökandes i omgivningen. Han tar inte ledningen hela dagen och tidigt på morgonen knallar han över till gruppen, lämnar spanandet till Hoggler.

" Err den däringa kjoltyget dere leder etter, ved i var i ska leda? Eg mener at vi icke ska traska rund i ring haer faor lenge...? Plus wvis eg vet sa kanske eg kan fixa me vagen litta sa vi icke blir tullade... ? "

Han stoppar för ett hostavbrott men kommer strax tillbaka igen, lutande lite på geväret.

" Erhg Jae um e ni de eneste som ledar eller kommer fler o jagas?"

Hoggler ägnar en lång stund åt att finputsa smädarkraniumet från det sista "klegget" under vandringen. Naturligtvis använder han klorna till det och även om han försöker göra det varsamt skiter han i om det blir en och annan repa i skallen..det ser ju bara häftigare ut då.

När han är nöjd fiskar han upp en liten rulle tjock tråd skär av en lång bit vilken han trär igenom skallens ögon och sedan knyter fast i sitt bälte.

Han försöker lyssna till den där Jäger men bestämmer sig för att ge möken i det. Han fattar ändå inte mycket av det han säger.

"Vad i möken babblar han om den där ozarns möket? Säger han att Elina ska leda oss?  är det det han säger sÃ¥ blankt fett och bestämt för MÖKEN NEJ!"

Hoggler drar iväg en imponerande loska för att förstärka sitt ogillande och tillägger så:

"Och kan någon Mök för möken vara så vänlig att berätta för mig vad han säger den dära Jäger eller vad det nu var han hette?"

Jag tror att han sa nått om att vi inte skulle gå runt för länge eller nått och så sa han något om tull, men det finns väl ingen tull härute i zonen eller? Säger Tomm som verkligen ansträngt sig för att höra vad Jaeger sagt.

Katten är tyst så här på morgonkvisten, det blev inte alltför mycket sömn, Jaeger tog över vaktandet så fort det kom lite ljus. Men katten är trött och han gör stora gäspningar lite då och då.. så fort den frukost Kvack ordnat kommit ner i kattakaggen så halar han upp sin thinner flaska och börjar så smått hälla i sig några klunkar eftersom dom går. Han orkar inte bry sig i diskussionen överhuvudtaget och sparkar förstrött på en sten framför sig. Karbinen är i tassarna och ibland hoppar han högt om han hör något som på något sätt känns hotande..

Tillslut börjar han iaf verka vakna till liv verkar det som och börjar så smått skryta om hur han sköt ner flygfäna dom möte dagen innan, "två flugor i en smäll" som han stolt kallar det, en bravad inte många skulle klara förklarar grundligt och noggrant för alla. Han håller upp sin Elli och klappar henne(karbinen) ler stort och fortsätter att omigen berätta för er hur ypperligt han hanterade situationen och sköt ner två samtidigt, ja, efter ett tag uppfattas han nog som lite tjatig, men han berättar vidare och återger detaljerat vad som hände och hur han tog hand om dom två bestarna, varje gång låter han stoltare och stoltare.

Tomm blir efter ett tag både irriterad på kattens berättelse och på omgivningen. Ja Ja vi har hört det nu Fritz! vi var faktist där! Vi såg det, du behöver inte berätta det om och om och om igen, det är väldigt irriterande! Skriker han ut i ren frustration. Efter det tystnar han och går lite surmulet vidare.

"Ähh... lägg av va.. "
Katten verkar bli lite stött, men hans goda humör verkar svårrubbat och nosen skiner snabbt upp i ett brett leende igen. Ja, katten upplever sig själv känna pulsen i Zonen väl än så länge, hans sinnen och instinker verkar svara i symbios med den minst sagt, något störda naturen här ute. Detta bekräftar att vi djur ju faktiskt är de rätta härskarna tänker han, hur hade dom svaga människorna klarat sig i såna här situationer.. inte alls, kommer katten fram till, nej pytsan, dom är svaga och klena dom högdjuren, han tittar på Elina och får än mer det hela bekräftat, han minns talen från pubarna han brukar sitta på om hur väl djuren är anpassade till världen, vilket inte människorna är.. han går och filosoferar i sin något flummiga hjärna.. och kommer fram till vad han ser som ypperliga slutsatser.. och ler ännu större..
"Här, ta lite thinner och bli som folk vetja!"
Säger han och räcker över flaskan lika glatt till Tomm, han verkar inte alls bry sig i kommentaren, men slutar iaf att återge sin historia om och om igen.. förmodligen till dom flestas STORA glädje.

Jäger har mer än lite svårt att förstå Hogglers stads slang, kniper ögonen tätt ihopa och försöker concentrera sig på att lyssna. Att dom där stadsborna pratar sån rapparkalja och fortfarande klarar av att leva ihopa e ju ett mysterium.

Elina, wafför sku i leda etter Elina ho e la daer. Eller heder hon i ledar etter osso Elina?

Jäger förstår absolut inte varför Hoggler blir uppjagad, fast han kanske måste visa sig stor nu när han va sån kylling igår natt.. Jäger plirar mot den mer visuella kyllingen och flinar åt sin roliga tanke.

Lite förstrött ler han med svarta tänder mot katten

Ja dae va bra skutet, prexitionsverk.. du kan la ga forst ifall en bunke bautabaggar hitt oss. dae boer la haer allehoppa

Sen börjar han packa en ny prilla.

Trots rotvälskan som Jäger pratar försöker Dr Kvack ändå förstå, och det går ju ganska bra. Han har ju pratat med folk från alla delar av Pyri.

"Flickan vi letar efter heter Tijuana. Det HÄR är Elina!"

"Vi har fått tips om att Tijuana är här utifrån någonstans, men vi vet inte exakt. Kartan här visar dock vägen, och det är den vägen vi vill vandra."

"Du talar om tull? Kostar det att ta sig över markerna här uppe. Tur då att jag är stadd i kassa. Jag förstår att vem som än bor här ute måste ju får sin utkomst någonstans ifrån."

"Om Du har några idéer för varifrån flickan kan vara så sjung ut, Jäger. När det gäller områdena här, så är dina direkta kunskaper om zonen något vi har mycket nytta av. Jag har dock koll på de saker som jag har läst om zonen i stort, så jag kanske kan vara behjälplig från tid till annan.

Under vandringen dagen efter sackar den stackars tuppen hela tiden efter resten av gruppen. Hans ben bär honom så fort de kan, men det är inte mycket de tjocka, röda benen kan, det står helt klart.

Jäger tittar på kartan så noga han kan, dock inte med så väldigt mycket förstående.

"Errr eg ser landstig og mast... var e hon tenkt å va"?


Pekar lite här och var.


"Haer, skae tullas"

Pekar mitt i vattnet i viken på kartan.

"err dae finns icke sae manga trevvlia folk menn eg vet kanske naen som kan hjalpa hvis du hvill betala dem faer info?....

Allt som förkortar vår vistelse kan vara värt mycket. Fynd är värt ännu mer

Hoggler börjar bli tjurig han fattar inte ett jota av det som diskuteras. I vanliga fall skiter han i sådant men här och nu ute i zonen och med de här..personerna som enda medvarelser blir det lite frustrerande...

Jäger börjar inse att ingen fattar vad han säger och gör sitt yttersta att prata tydligt. Han börjar misstänka att kanske Hoggler är spiritell eftersom han också försöker binda andar till sig och han lägger en mental not att prata med haren om det senare.

"Ummm Haaer fiiinns iiiilrar soom tullar"

Jäger pratar långsamt så folk förstår.

"Daaaeee fiiins eeen braoo soem diiii vaktar"

Han menar nog inte att spotta rödsvart snusjord mens han försöker vokalisera.

" Saaoo ooom Tiiijuaaana giick noooorr passeraaade hon dem....å vii kan frååga dem"

Pekar typ mitt i viken var han vet att bron finns, och hoppas att folk fattar vad han säger.

Fritz förstår plötslig vad den gammle zonvandraren dillar om, han skiner upp i sitt så vanliga leende.
"Strålande, ta oss dit! Där kan vi få info vi behöver."
Katten är less på att gå på måfå och det känns redan bättre med ett tydligare mål, han blir på så gott humör att han t o m sträcker över thinnern till främmlingen och gestikulerar tydligt att han ska ta sig en redig.

"Fritz!`? Vad i möken är den galningen dillar om? kan du vara så VÄNLIG och berätta det?!"

Hoggler har ledsnat på att gå runt i en cirkel och sparka på småsten etc. Nu när kattfan också ler lite och ja väntar på att få ge sig av tydligen vill han veta vad som är på gång helt enkelt.

Jäger, träffad av den plötsliga glädjen accepterar och tar en klunk av den starka drycken. Han skakar igen och hostar ett par gånger, men ler efteråt, aningens skumt leende som om han inte kunde hålla thinner särskilt väl.

Det är nog lätt att misstänka att efter några få klunkar till skulle han nog vara stupfull.

Jäger fattar fortfarande inte vad Hoggler skriker om. Att Hoggler inte förstår Jäger, det är tydligt. Om det är ren dumhet det vet han inte än.
För att inte göra den antagligen homocida haren arg talar Jäger inte mer just nu.

Med geväret pekar han mot norr, och börjar leda gruppen mot illrarna.

Fritz förklarar kort men glatt för sin något psykopatiske vän Hoggler om tullarna som kanske har sett Tijuana passera och kan peka ut ett lämpligt håll.
Han ger Hoggler en redig klapp i ryggtavlan.
"Här!! Ta lite thinner, så du kommer ner till jorden igen. Du är så spännd, ja helst skulle jag ju vilja sätta mig här och ta fram grävaren, stoppa den med finfint röka jag har... hehe.. och då skulle vi snacka avslappning... "
Fritz pratar på om sin underbara slörök som ju skulle hjälpa dom allihopa nu när det är så spännt, och hur bra röken är för andra diverse effekter på kropp och själ.. ja, han pladdrar på och talar gott om sin rök i alla möjliga och omöjliga vinklar.. ja faktumet är att han formligen predikar för er om sin "slöröks förträfflighet", som han så fint säger.

Tomm går lite längre ifrån gruppen än vad han brukar göra. Han är fortfarande irriterad på Fritz för hans pladder men han är ännu mer irriterad på sig själv för att han följde med på färden i zonen, helst av allt skulle han vilja vara hemma i Hindenburg igen.

Varför skulle jag följa med på det här? Det är nästa självmord att gå här ute. Tänk om vi stöter på den där fornmanicken från igår? Då gäller det att vara smart och springa, springa så snabbt jag kan. Eller hur? Ja, så snabbt jag kan. Tänker sorken där han går och surar.

Färden går så smått framåt under hela förmiddagen. I skyn hänger gråa moln och ni skulle kunna svära på att det kommer att börja regna när som helst. En viss oro känns befogad i det här läget. Ni har alla hört zonfararnas historier om regnet ute i zonen. Det är sjukt och farligt. Regn som skapar svidande och till och med sår när det träffar huden. Regn som smälter genom rustningar och förstör vapnen. Kanske är historierna överdrivna, men de är inget som man lätt slår bort. Kanske ligger det i alla fall ett uns sanning i dem, och det är illa nog.

Mäster Jäger leder er framåt, och just nu verkar det som om målet med färden är att komma fram till den bro han talat om.

Framåt förmiddagen börjar hungern åter smyga sig på. Det är krävande arbete att gå hela dagarna, framförallt när man har packning att kånka på.

Hoggler tar gärna en slurk tinner eller sju av Fritz. Det gäller att passa på när tillfälle bjuds annars tar ju ens egna drycker slut mycket snabbare.

"Nänänä Kattakräk inget slöröka för min del. Nej värdelöst skräp är det. Jag får så ont i kistan av det i flera dagar och fruktansvärt ont i halsen av det. desutom blir man så avtrubbad och slö. Tänket vet du krajjar. Tacka vvet jag en pava tinner. det stärker dina organ, ger dig mod och klarhet och skärper dina sinnen och vad om inte tinner kan ge dig ett självförtroende värdig vår kejsare thorflulfs avund?"

Nej Hoggler gillar inte slörök men han gillar sprit det gör han och vidare koll på vad kejsare och annat heter har han inte heller men vad bryr sig Hoggler om det?

"Hörrö gubbamök är det långt till den där ozarns bron eller?"

gastar han så till master JAeger och glor på honom med, hör och häppna!, intresserad blick.

Jäger tittar på Hoggler, sen på ankan som fortfarande pinnar på eftersläntare som han e. Han skakar på huvudet och hostar ett par gånger.

"Errr vi ae sae langsaama att noe een da tee"

Han tittar mot ruinerna som ligger bara något hundratal meter bort. Suckar uppgivet, men sen grinar han igen.

" Yepp, hvis vie ska bli litta kvickare behoevs riddjur...dae finns pansaarpollar daer etter spaaren. Jae ska fanga en"

Jäger nickar till sitt eget förslag och gestikulerar till dom andra att stanna eller gå vidare mens han går för att jaga...

Dr Kvack kämpar med att ta sig fram med de korta benen. Trots att han allt oftare hoppar för att komma ifatt blir han hela tiden ohjälpligt efter.

"Jo, okk-okk-okk. Det ÄR ju bra om vi kommer fram snabbt. Men vi får heller inte förta oss. Vi är ju inte hjälpta av att vara helt utschasade när vi kommer fram "

När Jäger kommer på att vi kan få tag i pansárer rycker det lite nervöst i näbben.

"Nu är jag inte direkt någon ryttare heller. Men rätt tränade har jag hört att pansárerna dessutom kan användas för att skydda sin ryttare, vilket ju hade varit bra. Jag är dock tveksam till om de verkligen är till någon hjälp för oss om de inte redan är tränade för ritt eller strid. Tvärtom..."

Hmmm. Det är ju dumt att ge sig på sånt som vi kämpar med att hålla oss undan. En pansárflock kan ju göra mer skada än de flesta monster. Och de är INTE små heller...

"NÄE INGA..PANSA´RER! FÖR MÖKEN DE ÄR VIDRIGARE OCH ELAKARE ÄN FÅLAR SÅ LÅT BLI!" Hoggler kan inte hjälpa att skrika när det går upp för honom vad som är på gång. Pansarer!? näe tvi för den lede, äckligare sattyg får man leta efter ens på de kvällar salong guppi håller öppet för de mindre lyckligt lottade i samhället och det vill inte säga lite!

Jäger rycker på axlarna och skakar huvudet sitt.

"mrg tjae hvis ni hellre promenixar .... fasten stanna her ude laenge e farligare en pållar..."

Säger han innan han ger upp och börjar mot bron igen istället.

hrm och här försöker man hjälpa till och va får man, bah civiliserade folk....

Den lilla smidiga katten tittar förstumat på sina medresenärer och på deras plötsliga utspel. Pansarer.. vad är det tänker han, nog för att han inte är född i farstun men Zonens varelser har han faktiskt mycket lite kunskap om. Hindenburgs gränder och hål är nog det han kan bäst och återigen går hans tankar till en viss katthona vid namn Katja, och den som går nära Fritz hör nästan hur han spinner, vilket han givetvis omedelbart slutar upp med så fort han kommer på sig själv.
Istället försöker han få en skymt av dessa stora bestar..

Hmmm pansarer. Nåja om galningen vill leta upp oss riddjur så får han gärna göra det, så länge jag slipper. Tänker Tomm och skrattar lite tyst för sig själv.

Det låter som en utmärkt idè Jaeger, om du behöver lite hjälp så fråga bara..... någon annan.

"Jo, men om jag har räknat rätt så är vi snart framme vid bron ändå. Är det förresten möjligt att ta sig över bron med så pass stora djur som pansárer. Men det är klart, vill man kunna ta tull så får man väl också ha någon chans att få över alla ekipage"

"Vi borde nog kunna ta oss dit senast i morgon, och då slipper vi komma fram under natten, som vi säkert gör med riddjur"

Jäger nickar, han var ganska sugen på att jaga pållar, men han kan se logiken i ankans tänkande.

"Mjae den ee stor broen"

Han undrar vad mökarn dom kan ge till illrarna som tull, han hade ju tänkt en pålle men de andra har ju bunkavis vapen så det löser sig säkert.

Jäger tar täten med Hoggler igen och fortsätter mot bron, mot kvällning börjar han leta efter en kamperplats, gärna nåt liknande och inte helt utan naturliv, gräs träd ifall möjligt.

Hoggler trivs inte här ute i zonen. Inte alls. Han försöker dock sköta sitt arbete som spanare på största allvar och då den där mäster Jäger envisas med att gå i täten med honom anstränger han sig ännu mer. Han fattar ändå inte vad karln snackar om så bäst att se ut att vara så upptagen ut som möjligt.

Färden fortsätter och ni börjar så smått tröttna på det enformiga vandrandet. Allt prat ni hört om zonens dödlighet känns på något sätt överdrivet. Frånsett de aggressiva fåglarna och ljudet från det mystiska fornfordonet har ni inte sett många tecken på liv. I och för sig känns platsen inte ofarlig. Den otrevliga hosta ni tidigare upplevt gör sig fortfarande påmind och de flesta av er har en svidande eller ond känsla i halsen.

Färden går vidare över ett fält med spruckna stenblock. Här och var sticker forntida och rostiga metalldelar upp som förvridna skelettformationer. Vissa av dem smala och små medan vissa består av massiva balkar som sticker upp flera meter i luften.

Den besvärliga terrängen gör att färden går långsammare under eftermiddagen och det börjar till slut så smått skymma. Det kanske är dags att börja leta efter någon plats att spendera natten på. Ytterligare en natt i zonen.

Jäger är ganska interesserad i alla gamla grejer som ligger och skräpar, fast han fattar inte riktigt varför i katten dom byggde metallgrejer som inte gjör någonting mer än sticker upp här och var. Fast tja kanske dom e nåt annat, eller sönder...

Då kvällningen kommer letar han med Hogglers hjälp reda på ett vettigt ställe att vila på, gärna med metallstolpar i överflöd som skulle kunna agera skydd ifall att. Han tittar på Fritz innan han sitter ner.

"Ettersom du ser så imla gott tae du andrae vakten då e de mörkast"?

Sedan börjar han förbereda sig inför kvällsbön.

Tja, gårdagens vaktschema funkade väl. Vi fortsätter med, det tycker jag

"Jag tycker gott du och kärringen ja Elina kan vaklta inatt tuppkräk. Att spana är jobbigare än  du tror. Jag ska äta och sova inatt och ja nu ska jag ha mig en sup!"

En sup i Hogglers värld är vad som är kvar i flaskan. Sedan kollar han hur mycket sprit han har kvar. ler lite och tackar högre makter för billig tinner, man får ju så mycket för så lite när den är billig. Kvalite skiter han i, det ska riva i halsen när man dricker och vad gör det om man blir blind i slutänden? Jaja förbenad mökpropaganda sådant. Hoggler tror inte riktigt på det ändå. Han väljer ut en bra plats åt sig själv och ignorerar tuppen resten av kvällen.

"Tja, Du kanske har rätt. Men har man så korta ben som jag så blir man trött av långa vandringar"

"Tyvärr måste vi ju hålla full fart, för annars hade det ju varit intressant att se vad som döljer sig under samlingarna med metall. Det FINNS saker att undersöka i zonen, det är ju synd att vi har så bråttom efter flickan. Å andra sidan så är det kanske klokt att låta det första besöket här stanna vid att förstå lite av området. Det blir ju lättare nästa gång man gör en expedition hit. Å andra sidan vet jag ju vart jag INTE behöver gå den gången."

Han tittar lite på alla som ingår i gänget. Han kontrollerar så att det inte är någon som har tagit illa vid sig efter vandringen. Det är ju inte bara monster som finns här. Zonsjukan och andra sjukdomar har plockat mer än en tupp tidigare. Han hostar upp ytterligare lite slem i den redan svarta tygduk han har över näbben.

"Nå Jäger. Nu borde det verkligen inte vara långt kvar? Åtminstone inte till Tarven, eller hur?"

Fritz nickar till Jäger.
"Jag behöver några timmars sömn, så du kan väcka mig när du känner att du inte har kontroll på läget längre."
Fritz är helt på det klara att det här med vakten på natten det är det nog ingen som klarar bättre än han själv när mörkret sluter upp runt dem, och är övertygad om att dom andra får dra den tunga lasten i situationer längre fram. Det handlar om anpassning, om den person som är mest lämpad till olika lägen, ja, hur skulle det gått annars vid stötarna han och Dussingänget i stan gjort genom åren, där hade alla en tydlig plats, och om någon inte hade något att tillföra, ja, den starkes överlevnad, dom kunde gå ett hårt slut till mötes.. såna var och är reglerna i kattens sinne..
Med det sagt och tänkt så tar den lille smidige katten och gör så bekvämt han kan för sig själv, han kollar igenom kroppen efter eventuellt skador eller förändringar, som kvack tjatar så om, hela tiden med tyget framför nosen, förutom då flaskan vandrar till hans mun och med jämna mellanrum hälls i strupen.
Käkar det som bjuds och försöker sedan somna in så fort som möjligt.
"Väck mig inte i onödan nu."
Är det sista han säger innan han sluter ögonen och väntar på att sömnen ska infinna sig, vilket går väldigt fort, med tanke på den hårda dagen, men framförallt på den föregående långa natten.

"Nope icke alls, og her ibland dessa tingestar kom nok icke skallkross med hansa fordon og her e inge graes sa ingen rubber K"

Svarar Jäger till Kvack, han till lägger dock tyst "Hopp eg"

Medans de andra äter ber Jäger på samma sätt som föregående natt. Mat tilldelad honom sparar han tills han sitter vakt.

När alla e klara nickar han till Fritz.

"Eg vaecker deg nor eg iche kan se mer...err litta innan de tillome"

Sen sveper han in sig i sina filtar lutar sig mot en metall pelare och spanar åt så många håll han kan medans solen börjar dala...

Dr Kvack tittar intresserat på Jäger vadhelst zonlevaren säger. Är det verkligen ett eget språk som talas härute? Man kan ju tänka sig att det finns spår av fornspråk i det. Men Jägers prat verkar BARA vara rapparkalja. I stället kanske han har blivit smittad av någon zonsjukdom som yttrar sig som hjärnmos? Dr Kvack kryper ner i tältet som stänger ute de andras snarkanden och inte minst den smittande zonluften.

Solen går sakta ner och mörkret sluter sig återigen runt er och över zonens mark. Ni äter lite av den medhavda färdkosten innan natten slutgiltigt infunnit sig.

Också denna natt förflyter lugnt. Ni turas om om att hålla vakt. Inget liv eller rörelse hörs och redan tidigt nästa morgon kan traska vidare. Färden genom fältet av krossad betong och rostigt järn verkar närma sig sitt slut och ni skymtar snart en grässlätt en bit bort, bakom några husruiner. Något verkar dock finnas i den mest intakta husruinen. En smal rökpelare stiger upp mot skyn...

Det verkar vara någon, eller något där borta. Sägger Tomm och pekar mot rökpelarens ursprung. Han drar sitt avkapade hagelgevär och försäkrar sig om att det är laddat, det minsta han vill är att det skulle bli något strul med vapnen nu.
Ska vi gå och se efter vad det är? Det kan vara farligt. Säger han och verkar vara djup oroad.

"Ska jag smyga fram och glutta vad det kan vara kanske?" Hoggler slänger på ett hånflin och leker lite med de långa järnklorna. Han vill bra gärna slåss lite för att lätta på den där gnagade oron han känner över att vara här i zonen. Kanske ett rejält slagsmål kan få hgonom på andra tankar?

"Jag tror att det är bäst att någon med skarpa ögon smyger dit, Fritz eller Jäger. Är vi framme vid Tarven, Jäger?"

Jäger spanar bort mot farmen, aningens oroad då gräs är ett dåligt täcken och detta skulle kunna vara en av Rubber Ks gränsstationer till sitt teritorium, men även Jäger har ett drag av nyfikenhet och han skakar huvet mot ankan.

"nope dae full mae vatten o dy o de finns en stoer bro men eg tror ganska naera så hvis de e illrar må vi prada me di

Han spanar mot ruinerna ett litet tag.

"Tjae eg smyger runt di husa og omringar di, sen smygger fritz nära för en titt sa hvis de gaer fel har vi di fra tvo håll"...

det finns också ett otal gäng som jäger tror också att diverse byar runt ikring betalar bra att se skalper på, men det håller han för sig själv för tillfället.

Jäger är bestämt nöjd med sin plan och kommer att börja röra sig i en grov cirkel runt ruinen om ingen har en bättre.

"Hörrö Tuppas! Jag kan faktiskt smyga och jag ser bätre än de flesta ska jag säga dig! Dessutom är jag nog den ende av oss som kan ta hand om eventuella farligheter utan att börja tjuta i högan sky om det skulle behövas!"

Den där mök Tuppen! Han ska då alltid försöka förstöra allt skoj! Hoggler blir tvärilsk! Nä. Hoggler tänker göra som han vill!

"Nu drar jag! Fritz och jaeger. Häng på om ni vill."

Med det smyger han sig bort utan att invänta svar eller protester.

Jag följer med. Skulle inte vilja lämna er och bara ha dom här två kvar. Säger Tomm och pekar på Elina och Kvack. Han vänder sig mot dom.
Ta inte illa upp men jag känner inte ens er och dom andra verkar jag ha lite mer gemensamt med. Förklarar han innan han springer fram till Hoggler.

Jäger är allaredan lite nyfiken på Hogglers sätt att tampas med problem, han pratar iallafall mycket...

Därför nickar han kort mot Hoggler och börjar röra sig mot ruinen han också, men han prövar fortfarande att ta sig runt så att ifall det blir strid, vilket händer ganska ofta, och antagligen oftare om Hoggler förhandlar, kan fienderna bli beskutna från två håll.

Plötsligt visar sig en figur när ni kommer närmare. Det är en tämligen kraftigt byggd äldre man med kal hjässa och stor slokmustasch. Han rör sig kraftfullt och utstrålar pondus. Mannen är klädd i en gammal sliten Pyrisk armérock och en sabel hänger vid hans sida. I handen håller han en pistol.

Han håller sig nära intill väggen till ruinen och ni förstår snabbt anledningen. I zonen är man närmast en idiot om man inte förväntar sig att bli skjuten av första bästa person man möter och närhet till skydd är nog en god livförsäkring.

"Hej där! Vilka är ni?" ropar han. Mannens fråga är helt klart riktad till er.

Sekunder senare uppenbarar sig ytterligare en person, en muterad boxer klädd i tight sittande läderställ, belamrat med spikar, glänsande nitar och kedjor. Även denne är beväpnad, med ett gevär.

Tomm drar upp hagelgeväret direkt när han ser mannen men sänker den när han märker att mannen inte vill något ont, åtminstonde för tilfället.
Jag skulle kunna fråga er samma sak men nåja. Jag heter Tomm, Katten är Fritz, Kaninen heter Hoggler och det här är Maester Jaeger. Säger Tomm och visar vilka han menar. Efter det pekar han bort mot Elina och Kvack. Det där är Elina och Dr Kvack. Får man fråga vilka ni är och vad ni gör här ute?

Mannen fäster blicken på Tomm när denne plockar fram sin bössa. Ni får dock känslan av att de båda håller bra koll på er allihop. De gör dock ingen ansats till att bli fientliga. Inte än i alla fall.

"Ni ser inte ut som zonpatrask. Är ni Pyrier? Din dialekt avslöjar dig, sork. I så fall tjänar vi kanske samma intressen. Kom närmare så kanske vi kan diskutera det hela. Jag kallas Översten. Det här är Hugax." Översten gör en menande gest mot boxern i skinnkläderna.

Angenämt. Ja som du påpekat är vi från Hindenburg, nåja alla utom Maester Jaeger som vi hittade här ute i Zonen. Säger Tomm och går fram till Översten och Hugax. Han skakar hand med först Översten och sen Hugax.
 Vad kan det här gemansamma intresset vara om jag fÃ¥r frÃ¥ga? Vi kanske skulle diskutera det under en rökkorv och drink? Jag har förstÃ¥s inget av det här jag sagt men du kanske har nÃ¥got?
This message was last edited by the player at 20:36, Tue 30 Aug 2005.

"Pyrier! På min ära! Ni får ursäkta försiktighetsåtgärderna. Det är en sak vi har lärt oss att aldrig lita på någon här ute...

Trevligt att träffa lite folk från bildade trakter. Det finns det sannerligen inte många av här ute. Mest ohyra och patrask faktiskt. Hur som helst, vi är monsterjägare jag och Hugax.

"Morrrr!"

Hugax hälsar men verkar inte vara lika överväldigad över det nya sällskapet som Översten.


OOC: Mäster Jäger har lämnat sällskapet för tillfället. Han sågs för några ögonblick sedan smyga iväg på utsidan av ruinen, kanske mot baksidan. Just nu syns han inte till...
This message was last edited by the GM at 20:49, Tue 30 Aug 2005.

Hoggler blir på helspänn! Vapen brukar få honom till det och läderklädda jyckar som morrar. Hogler håller sig i bakgrunden, redo till strid om så skulle vara. Pådetta avståndet har han sina klor...

"Jag är då inte från Hindenburg." Kan han inte låta bli att väsa när det komemr på tal."Prit är mitt hem. inte skethålan Hindenburg."

"Från bildade trakter var det ja"

Dr Kvack träder fram mot gruppen när han hör det talas om Hindenburg.

"Till och med någon som verkligen ÄR bildad, faktiskt"

"Jag är som Tomm sade Dr Kvack, mina herrar. Trevligt att råkas"

Han vänder sig till sidan när han hälsar på Översten. Om det är för att visa upp sin vackra fjäderdräkt eller om det är för att hålla tuppkammen bort från ögonen är svårt att veta.

"Monsterjägare?"

Dr Kvack låter tveksam.

"Ska det va nåt det? Det borde vara betydligt hälsosammare att inte söka efter bestar. Då lever man längre"

Dr Kvack låter hela tiden blicken svepa över omgivningen. Hunden dök upp från ingenstans, troligen finns det fler som har oss på kornet. Dr Kvack vill också vara säker på att Tijuana inte är hos dem innan han ställer frågor om henne.

Översten reagerar direkt när Hoggler börjar prata om Pirit. "Pirit! Det var värst. Jag kommer också från Pirit, även om det var länge sedan jag var där."

Ni märker hur Hugax håller ett mycket vaksamt öga, framför allt på Hoggler. Han tittar oroligt på klojärnen och hagelbrakarna, men gör inget. Han står mest och tittar och övervakar.

Plötsligt uppenbarar sig ytterligare två existenser. Det rör sig om en robot, mest av allt liknande ett gråsvart skelett i överrock, och en grönhudad människomutant med fyra armar. Därtill har den gröne fyra svärd fästade på ryggen. De går långsamt fram och ställer sig jämte de övriga två.

Översten fortsätter under tiden att prata obehindrat. "Jo du förstår Doktorn, att jaga monster är visserligen mycket farligt, och många av mina vänner och kollegor har blivit lemlästade eller dödade, men det är ack så lönande. Du anar inte vad ett äkta zonmonster kan inbringa från rätt köpare. Får jag förresten bjuda in er till vår enkla lägerplats, precis som Tomm här tyckte, på ett glas och kanske en rökkorv?"

Fritz duckar blixtsnabbt när han ser de två längs väggen.. karbinen är redan laddad och klar. Han spanar och skakar synligt på huvudet när sorken börjar tala och berätta precis vilka dom är och var dom kommer ifrån.. hmm.. inget vett har han lärt sig än tänker katten och fortsätter skaka på huvudet ett tag till.. blicken är riktad mot deras möte, han är inte lika entusiastisk som vissa i sällskapet, men har följer med fram. Håller sig vid Hogglers flank och viskar till denne... "..var beredd.. inte kan vi lita på dem än.."
Den lille katten har karbinen halvt hängande från sidan nu.. inte siktandes.. men inte heller vilandes.

Samtalet går lite trevande vidare. Både ni och Översten med anhang verkar vara lite avvaktande, lätt inbjudande men fortfarande på sin vakt. Fullt förståeligt kanske?

"Det här är SP-IX, vår läkarrobot på resan och där borta kommer Glummer, vår tekniker och reparatör." Översten gör en svepande gest mot de nytillkomna två. Dessa båda sällar sig till Översten och Hugax och hälsar lätt mot er.

Längre än så kommer inte Översten i sin presentation.

BRAK! KRASCH!

Ett kraftigt oväsen hörs från en av ruinhögarna ett tjugotal meter bort och upp ur högen av trasigt tegel och annan bråte kommer något stort och svart uppfarande.

Det blir rejäl fart på monsterjägarna. "EKOXE!" vrålar Hugax...
This message was last edited by the GM at 14:31, Sat 03 Sept 2005.

Dr Kvack tappar näbben när ekoxen dyker upp. "Skjut mot huvudet! Gör honom blind! Eller ska Du försöka fånga honom, Överste?" skriker han.

"Helvete!!"
Skriker katten och backar instinktivt några meter.

Han avfyrar sin karbin, vilken känns oerhört larvig i jämförelse med bestens storlek, det är nog mer på reaktionen han avfyrar tycks det, för skottet kommmer inte ens i närheten.. det är uppenbart att Fritz är vettskrämd.

"MÖÖÖÖK!" Hoggler får fart! Han sliter upp sina två hagelbrakare och avfyrar dem båda mot monstret innan han ser sig om efter första bästa skyddande ruinbit eller ja vad faan som helst och det gärna inte i Ekoxens direkta väg. Sedan sätter han fart dit och kastar sig bakom det.

Båda hans bössor missar grovt men Hoggler stannar knappast kvar för att se det hända!
This message was last edited by the player at 15:49, Sun 04 Sept 2005.

Fritz har grova problem att fokusera, det är uppenbart.. men katten är ju en katt och extremt smidig med blixtsnabba reflexer som en sådan oxå, så när han i ögonvrån ser Hoggler kasta sig mot skydd gör han detsamma.
This message was last edited by the player at 21:48, Sun 04 Sept 2005.

"För möken! Sprid er! Ekoxarna är dumma djur. Förvirra den så klarar vi oss. Kom inte i vägen för den för då dör ni!" Översten skriker ut sina order. Monstret är fortfarande en bit från er men dundrar närmare med vansinnig fart.

Hugax springer in bakom ruinen där ni skymtar deras fordon. Ni förstår vad målet är, det gigantiska fornvapen som finns monterat på det...

Jäger uppenbarar sig lite grann, han har kommit upp från var fordonet står och är i färd att smyga i en cirklande rörelse runt monstrumet. Han har inte ens vapnet vidare redo eftersom det antagligen inte skulle göra väldans mycket nytta.

"Jaha! Vad bra att jag lagade bössan, Elina. Kan Du skjuta med den så gör det. Annars kan Du väl slänga över den till någon annan?

Utan bajonett på geväret ser Dr Kvack till att Elina får tag i det. Han är fascinerad över monstret och rör sig säkert alldeles för långsamt för att vara hälsosamt egentligen.

Om ekoxen börjar anfalla någon så börjar han sjunga en vaggvisa för djuret. "Kukelikuu, dags att sova nu!"

Det gigantiska monstret dundrar fram. Marken skälver under dess tyngd och benen skakar under era kroppar. En sådan framrusande skräck, sådan förkroppsligad död som detta har ni aldrig tidigare skådat. Oxfrossan griper er dock inte denna gång, utan ni har alla kvar er handlingsförmåga. Det är ju allmänt känt att ett möte med en ekoxe är något av det värsta man kan tänka sig och många står helt handfallna inför detta vedervärdiga faktum. Ni klarar er dock.

Översten och Glummer kastar sig i skydd bakom ett stenblock, med vapnen i hand. SPIX har också gömt sig men förefaller obeväpnad. Han river i stället i sin väska efter något. Fritz och Hoggler kastar sig också i skydd. Dr Kvack rör sig undan, men som sagt mycket långsamt. Det skall dock visa sig att just för stunden är ekoxen inte ute efter honom utan tar i stället sikte på Hugax som hunnit upp på fornfordonet och vänt sitt vapen mot djuret. Smällen från vapnet är öronbedövande, helt annat än de i sammanhanget klena skarprättarna och ett skott slår rakt in i huvudet på monstret. Det orsakar helt klart skada, men inte tillräckligt för att stoppa besten.

Elina får geväret av Dr Kvack och följer de andras exempel att gömma sig.

Kvar står Tomm, som dock inte heller står direkt i bestens väg. Mäster Jäger syns för ögonblicket inte till.

OOC: Ja, i nästkommande SR kommer besten som sagt inom stridbart avstånd. Platsen är tämligen öppen, med husruinen i bakgrunden. Det finns tämligen gott om stenblock och liknande som man tillfälligt kan gömma sig bakom. Deklarera vad ni vill göra och slå eventuella tärningsslag (initiativ behöver ni inte slå, det har jag löst för denna SR). Är det någon av er som sackar efter så får vi se vad som händer ;).

This message was last edited by the GM at 15:24, Mon 05 Sept 2005.

Jäger håller sig mest gömd bakom ruinerna han kom från, plirandes mot skalbaggen väldigt försiktigt. Han har absolut inga planer på någon övermodig attack av något slag. Först kolla om jägarna kan sitt jobb

När Fritz väl är i skydd har han instinktivt dragit sin skarprättare.. men när katten hör jägarens vapen bestämmer han sig istället för att avvakta, frågan är om den här besten ens tar skada av hans i förhållande pyttevapen, så varför slösa ammunition. Så han kryper ihop bakom skyddet och försöker på så sätt att inte fånga uppmärksamhet från Ekoxen och hoppas att fornåksvapnet är lika effektivt som det låter, när det smäller på.
Istället laddar han om sin karbin som räddat hans skinn en gång tidigare, han kysser symboliskt vapnet och håller det hårt och förberett framför sig. Fritz är förvånad, han väntar att den kända Oxfrossan som han hört så mycket om ska slå in, slå ut alla kroppsfunktioner och vett, men den infinner sig inte, men hur.. ända in i MÖKEN, där dom ju faktiskt nu befinner sig kommer han på när han svär för sig själv, hur ända in i MÖKEN ska dom överleva det här..
Tankarna far igenom huvudet, Katja, katthonan han så ofta pratar om, är där i skallen, som alltid tycks det.. hon är så långt borta nu.. tyst ber han för sig själv som nunnorna lärde honom.. att han återigen ska få se henne.
This message was last edited by the player at 00:04, Tue 06 Sept 2005.

Även om Dr Kvack vet att han borde gömma sig allt vad han kan känner han att han måste ha näbben ovanför stenen för att titta på det mytiska monstret. Historierna är alltså sanna. Det är ju fantastiskt, och förhoppningsvis överlever han för att berätta...

Hoggler är skräckslagen till en början, ett monster som detta har han aldrig tidigare skådat! Fy vid möken och allt ont vilken varelse! Mangifik och skräckinjagande på samma gång. Väl i skydd laddar han om bössorna så de är fulladdade igen. Han pratar lågt med dem, klappar dem ömt och ger dem varsin kyss innan han lägger sig tillrätta och siktar in sig. Så fort han får en bra chans att skjuta tänker han göra det. Vilken skalle besten har! Undrar om man får behålla den om man hjälper till att bekämpa besten? det vore magnifikt! J kanske den här fetfarbrorn och hans vänner kan förvalta et åt honom tills han kommer hem och får tag på en lya?

Tomm har inte en tanke på att gömma sig från den väldiga besten. Varför gömma sig nu när den inte bryr sig om en, om den vänder då kan det vara tid att gömma sig. Tänker han innan han avfyrar två skott med hagelbössan.

SR 1

Skotten avfyras i tät följd mot den framrusande ekoxen. Situationen är kaotisk.

Fritz avvaktar i skydd och sparar på ammunition.

Elina skjuter av ett skott med geväret som hon fått av Dr Kvack. Den stora besten är lätt att träffa och ett skott slår in i dess kropp. Det är svårt att se om det får någon effekt eller ej, ekoxen rusar i vilket fall som helst vidare.

Hugax dundrar iväg två skott med sitt mäktiga fornvapen. Det första träffar, medan det andra missar med en hårsmån.

Hoggler laddar om sina vapen.

Översten skjuter med sin pistol mot bestens huvud. Två skott avfyras och två skott träffar. Fortfarande verkar kampen mot besten vara meningslös. Inget stoppar den!

Glummer trycker av sina båda vapen varav han träffar med ett.

Tomm bränner av sin hagelbössa två gånger i snabb följd mot det framrusande monstret. Det första skottet missar med bred marginal, men det andra tar i kroppen på ekoxen.

Mäster Jäger håller sig i bakgrunden.

Därefter dundrar Ekoxen in i monsterjägarnas fordon. Fordonet kastas bakåt av smällen. Hugax som modigt och dödsföraktande stått kvar kastas genom luften. Han lyckas dock falla ganska så mjukt och verkar inte ha tagit någon allvarligare skada av fallet.

Dr Kvack tittar försiktigt fram och beundrar det vederstyggliga monstret.

NY SR!

Jäger ser med viss bävan hur skalbaggen går bärsärk och hur den äter upp fornfordonet, eller nästan ialla fall.

Detta kräver sturskare tag! Jäger gräver fram förfäders skallarna och ber till sina andar!

Vid möken vad den här besten tål mycket! Tänker Tomm medans han drar sig undan mot skydd för att ladda om.

"Om Ni verkligen ska använda hagelbrakare så får Ni se till att skjuta på nära avstånd, och skjuta på mjukdelarna. Så in i närstrid i så fall! Låt annars fornkanonen göra sitt jobb. Elinas bössa gör antagligen också lite nytta"

Dr Kvack känner ingen rädsla. Hela situationen är som i en dröm. För den skull försöker han hålla sig lite undan ändå, om det blir hotfullt.

"Håll Käften Tuppamök!" Är allt Hoggler skriker koncentrerad som han är på ekoxen. Men han blir hälsosamt skitförbannad på doktorn som ska lägga sig i allt. Om tuppfaan kunde låta de som kan slåss slåss kan tuppen gott få leka viktig när det rör sig om förozade fornting och annat oviktigt skräp.

Hugax tar sig upp på fötter och ruskar av sig dammet och smutsen. Ekoxen vänder sig om efter att han demolerat fordonet ytterligare lite. Monstret tar direkt sikte på Hugax som springer undan för att inte återigen komma i vägen. Han sliter upp en pistol och avfyrar direkt ett skott mot ekoxen.

"FORTSÄTT SKJUTA!" vrålar Översten samtidigt som han höjer sin pistol och trycker av två skott i snabb följd.

Även Elina avfyrar sitt vapen mot besten.




OOC: Det är fortfarande SR nr 2. Postar snart resultatet av denna.

SR 2 forts.

OOC: SR 2 sÃ¥ lÃ¥ngt vi har kommit nu. Fortsättning lär följa…

Hugax skott träffar besten. Ekoxen kommer efter honom och han rusar vidare mot något bra skydd.

Överstens båda skott med pistolen och båda träffar besten.

Elina skjuter med geväret och missar.

Hoggler skriker åt Dr Kvack som mest står och beundrar besten och ropar ut goda råd under striden.

Tomm drar sig undan i skydd och laddar om sin hagelbössa.

Ekoxen överöses med skott. Det verkar dock som om skotten börjar ge effekt. Frenesin i attackerna är inte längre lika mördande. Den klipper i luften med sina långa utstickande och livsfarliga vapen. Fordonet som den gett sig på är totaldemolerat lyckas ni se när besten flyttat sig några meter därifrån. Det ligger vält på sidan och är klart buckligt och tilltygat vid det här laget.

Besten vänder om och tar sats mot Hugax som flyr mot skydd. Den kommer mot er! Plötsligt stannar den dock upp. Först några långsamma steg, sedan stannar den. Vad händer undrar ni...

Presis vad Jäger bett andarna om, en chans att anfalla!

Jäger hoppar upp från bakom sitt skydd och slänger sig rakt över ekoxen samtidigt som han skriker.

"HaHa!! Laengsamma stadsboer han e nu bara miiiiiiiiin!"

Jäger är zonens kanske bästa ryttare och även om det kanske ser ut som han bara hänger i det massiva skalet.
Som värsta rodeoclown hoppar han runt med monstret innan han slutligen styr med stor precision ekoxen utåt mot slätten och bort från sällskapet...

"Men vad i..." utbrister Översten när Mäster Jäger kastar sig på monstret, och dessutom rider iväg på det. Han står där handfallen med sin pistol hängande ner efter sidan och tittar oförstående på Hugax, Glummer och SPIX, därefter mot er som om han sökte ett svar på vad som hände.

Hur fascinerad Dr Kvack än har varit över ekoxens uppenbarelse övertrumfas detta lätt av Jäger som lyckas hoppa upp och rida på giganten.

"Jag har hört många historier om ekoxar, men aldrig om någon som har ridit på en..."

Dr Kvack står förstummad en stund medan han tittar på Jägers ostadiga färd.

"Nu har vi chansen! Fritz, Elina, Hoggler och Tomm; Vi beger oss genast härifrån. Den säkraste vägen vid monstermöte är antagligen bort från den! Låt oss försvinna härifrån innan kreaturet är tillbaka!

Dr Kvack packar ihop sina utslängda saker och börjar pinna iväg innan han snabbt stannar till igen.

"Eh, skynda Er lite. Det hade dock varit skönt att ha Tarven mellan oss och monstret... Herrar Överste och Ni andra är också välkomna att följa med"
This message was last edited by the player at 07:31, Mon 12 Sept 2005.

"GLÖM DET TUPPAMÖK OCH FEGLING TILL FEGLING. VI SKA DRÄPE BESTEN!"

Vrålar Hoggler och bränner av sina bössor så fort han rest sig upp ur sitt gömsle och ger sig sedan så snabbt han kan efter den skenande ekoxen och kan inte låta bli att imponeras av Jäghers galenskap! Vilket mod! Vilken...Hogglers instäälning till nykomlingen är från och med nu av den djupaste vördnad.

Det var som..... Säger Tomm och stirrar förvånat på när Jaeger rider iväg på Ekoxen.
När han hör Kvack så tittar han lite på honom, fortfarande chockad av synen. Va? Å just det, Tarven. Det känns inte bra att lämna Jaeger men jag tror nog att det är det klokaste för tillfället. Jag följer med dig Kvack, jag kan slå vad om att Jaeger klarar sig. Säger Tomm och börjar gå mot Kvack.

Jäger mitt i sin vansinnesritt tittar bakåt lite snabbt, och blir inte så väldigt förvånad av att se hoggler förfölja ekipaget.

Eftersom han inte vill ha en utdragen förföljelse ser han sig tvungen att sluta med det roliga. Hoggler som springer efter kan säkert se något som skulle kunna vara en ulvrikisk skalle mot ekoxen. Jäger verkar vara väldigt hårdskallad eftersom ekoxen segnar ner och stannar.

Jäger hoppar av ekoxen och ler snabbt mot hoggler.

" Hey hoggler kölla va eg hitta. ehheh troer du eg kan behaella den, den e litta skadad".

Ekoxen är inte död eller ens medvetslös men är säkert väldigt skadad. Jäger gör mystiska ljud från sig som verkar vara lugnande för besten. Det låter mest som purranden.

" erhm eg vet icke så vaeldigt mye om helande...vart blidde doctorn av? flydde han?"

Monsterjägarna tittar snabbt på varandra och börjar samla ihop sina grejor, eller rättare sagt det som går att rädda och frakta iväg efter ekoxens minst sagt omilda behandling av deras fordon.

Översten kommer fram till ert sällskap. "Ja, det kanske bara är att inse att det är dags att dra sig ut från zonen. Hela den här expeditionen har varit misslyckad från början till slut. Kanske är dags att inse att man börjar bli för gammal. Vill ni kanske följas åt en stund innan våra vägar skiljs, så bjuder vi på lite mat och dryck. Ni gjorde ett förmökat bra jobb mot ekoxen. De flesta skulle nog drabbats av oxfrossan, men ni stod kvar som riktiga karlar. Det vete möken om vi skulle klarat oss på egen hand...

"Tja Överste. Fornkadundret som Ni har gjorde nog ett ganska stort intryck på den gode oxen, men jag blev minst sagt förvånad när Mäster Jäger skumpade bort på den som ett jehu. Måhända kan jag nedrita en teckning över händelsen och skriva en artikel. Säkerligen kommer den direkt in i Polisgazetten. Dylika historier är precis vad sensationstörstande Hindenburgare traktar efter"

Dr Kvack tar en titt bakom ryggen där Jäger till slut har fått Ekoxen att lägga sig.

"Faktum är att man måste respektera de män som väljer att bosätta sig här ute i zonen. Ociviliserade är de, går säkert inte att ha dem i möblerade rum. Men vid zonvandringar kommer jag alltid att hålla mig nära sådana existenser som Jäger. Där finns mycket att lära. Och förundras av."

Han tar en titt till bakåt.

"Vi slår gärna följe så långt Ni vill. Så snart vårt uppdrag är färdigt så kommer vi att färdas tillbaka till Hindenburg. Ni får väl problem att ta Er tillbaka till Hindenburg med Ert vackra fornfordon, men heller kan Ni väl inte heller låta sådana dyrgripar ligga? Det måste ju finnas både en och två mojänger som kan användas eller säljas för fina krediter i staden?"

Fritz ställer sig upp ungefär samtidigt som Jaegers ridtur bär av..
Katten säger inte ett ljud, han står med gapande mun och ser färden på besten.. han är förundrad, förstummad och fascinerad.. alla historier han hört i gränderna.. dom var alltså sanna om denna enorma jätte, och zonvandrare är verkligen lika galna som det sägs, nog för att han mött några stycken, nog även annat galet folk för den delen, men inte med historier i klass med denna.
Han hör Kvack gasta bakom sig, men kan inte slita ögonen från spektaklet, ja, så tyst som han nu är har ni nog inte sett honom nån gång.
This message was last edited by the player at 21:19, Tue 13 Sept 2005.

Översten tar till orda:

"Bäste Kvack, det låter bra. Det är alltid bra att kunna färdas i grupp här ute... Sannolikheten att man stryker med minskar något! Jag är dock rädd att vi måste lämna den mesta teknologin här ute. Vi måste ha någon form av lastfordon för att få hem grejorna, och för min del är nog det här min sista zonfärd, som jag sade börjar åldern ta ut sin rätt. Kanske man får skicka någon efter den, om tid finns...

Appropå artikeln tycker jag absolut de skall skriva en. Det här var något vars make jag aldrig sett. Självaste Zigge Zmolk skulle ha varit imponerad. Rida på en ekoxe?! Det verkar vara en riktig hårding, den där Jäger ni färdast tillsammans med."

I bakgrunden börjar Hugax, SPIX och Glummer samla ihop det som är värt, och möjligt, att ta med sig på färden.

Jäger går runt till ekoxens framsida och klappar honom lätt på skalet.

"Andarnae sier att due boer gae. Traska lunght"

Säger han och sen knallar han till baksidan på djuret och ger det en spark för att få igång den. Det är tydligt att den är svårt sårad när den ger sig av, antagligen för att slicka såren.

Jäger börjar knalla tillbaka till lägret igen aningens vemodig.

"Du var mig en rekorderlig knyffel, herr Jäger. Maken till monsterjägare har jag aldrig sett. Översten får ursäkta"

Dr Kvack hälsar glatt på Jäger när han återvänder, eftersom de andra tagit sådan tid att packa.

"Nu får vi verkligen röra på oss med det långa benet före. Snart nog kan oxen vakna ur sin vandrande dvala och få för sig att springa efter oss igen. Över tarven, med högsta fart säger jag. Är Ni också med, mina vänner?"

Kvack vänder sig till var och en i sällskapet.

Jäger ler mycket väl nöjd med sig själv, även om han har mer än ett blåmärke på grund av sin ritt med hård sadel.

"bsha mye trening.... han e välldans ont såe inte komma tebaks snaert"

Han plockar upp sina tappade andar (skallar) från marken och gör sig redo att gå igen.

"fortgae e brae dock....mye faerliga haer, inte snella som pansarbagge"

Hoggler är ovanligt tyst och frånvarande. Som om kräket till hare går och tänker på något spm gnager honom. Om nu något kan gnaga i en hare som denna charmante intelligente och sympatiske herre?

Katten Fritz säger inget när zonjägaren återvänder, men han nickar gillande åt Jaeger. Han ser till att alla vapen är funktionabla och laddade, trots att han inte avlossat nåt i denna strid så verkar zonen vara allt annat än säker mark och han vill för allt i världen inte bli överraskad med att hans kära flickor inte fungerar.

"Jaha Elina. Det är väl fortfarande något skott kvar i bössan, så jag antar att Du kan bära den ett litet tag till. Långekniven som man kan sätta fast frampå kan jag bära även framledes."

Han tittar efter musen.

"Och Du är också med, Tomm?"

Var inte orolig, jag följer med. Kan alltid behöva en bra tjuv med sig, nåja ex-tjuv. Säger Tomm och ställer sig vid Kvack.

"Jae du oversten naesta gang kanskae eg lemnar litt monter te de og"

Grinar Jäger medans han knallar mot tarvrännan och nästa problem....

arga illrar

Efter en stund börjar så färden framåt, nu tillsammans med med Monsterjägarna. Ni rör er all till fots och färden går framåt. Monsterjägarnas mål är att ta sig till den så kallade Tarvrännan där de tänker vika av mot väster. Enligt dem så kommer man då raka spåret hem mot Hindenburg och mot Hindenburg tänker de ta sig så fort som möjligt.

"Vi är trötta på zonrännandet nu! Jag är för gammal helt enkelt. Den här resan har präglats av otur och incidenter från början till slut. Jag skall bara reda upp saker och ting i Hindenburg och sedan blir det hem till Pirit och mitt nya projekt. Jag tänker starta en firma för fornfyndshandel. Med vår erfarenhet tror jag det blir en smal sak och en finfin affär!"

Översten får något lysande i blicken när han pratar om sin firma.

Färden går över en slätt och går idag tämligen lätt, något ni alla är nöjda för. De tidigare dagarnas färd i ansträngande terräng och de möten ni råkat ut för har satt sina spår. Den irriterande hostan och det otrevliga rivandet i halsen och irritationen i ögonen har dock inte gett med sig, de verkar tvärtom bli värre, i och för sig mycket långsamt men ändå blir det värre...

"Det kan säkert gå vägen. Ni borde dock ha en del fornfynd för att skapa en rörelse. De saker Ni lämnade hade ju varit användbart. Varför vill någon ta sig ner till Pirit för att öppna handel kan man ju fråga? Det måste väl finnas mer pengar i Hindenburg? Å andra sidan så är det kanske inte lika tunnsått med fynd som här... Harkel...

Piggare än tidigare dagar så blir ändå Dr Kvack efter. Han har dessutom rispat upp en reva i simhuden, så han låter som ett trasigt gammalt däck när han vandrar. Flapp-flapp-flapp

"Bäste Kvack! Jag vill hem till familj, och gamla vänner nere i Pirit. Jag har vistats därifrån för länge. Dessutom är marknaden hård att slå sig in på i Hindenburg. I Pirit har jag nog en och annan kanal jag kan utnyttja..."

"Jo, då kan jag ju förstå, men Pirit är ju en aning bondskt och andelen skurkar och patrask där nere är ju betydligt större än i Hindenburg. Men är det släkten Ni söker förstår jag Er. Själv har jag knappt sett min släkt sedan jag var ett ägg"

"Där finns skurkar... och patrask... Det är riktigt. Och där det finns patrask och skurkar finns det pengar, gott om pengar." Översten ler menande när han säger detta. Däremot ser han inte så glad ut åt kommentaren om att Pirit skulle vara bondskt.

Fritz hänger med i tempot utan problem och händelsen som just inträffat börjar sakta men säkert sjunka in.. ja, det här blir fina historier att berätta när vi återvänder till Hindenburg, tänker han för sig själv.
Fortfarande har han en flaska i tassen och tar med jämna mellanrum småklunkar.. men det är irriterande att hela tiden behöva ta bort tygduken han satt fast över nosen och ganska snart tappar han tålamodet, tar några rejäla dyngklunkar, fräser när det bränner ner i magen, sedan stoppar han ner thinnern i ryggan och börjar så smått pilla med sin karbin istället medan dom traskar vidare.
Katten verkar på gott humör.

Jäger håller sig som spanare lite uppe mot täten som vanligt, och säger inte värst mycket. Då och då stannar han för ett extra dåligt hostanfall, men mestadels vandrar han framåt utan kommentarer.

Färden går lungt men stadigt framåt. Det hela känns lättare, och kanske framförallt tryggare, i Monsterjägarnas erfarna sällskap. Översten pratar på som vanligt ivrigt gestikulerande och pratande om sina zonfärder men framförallt om sin affär han skall öppna i Pirit.

Framåt eftermiddagen pekar Hugax mot horisonten och morrar något ohörbart på sitt vanliga manér.

"Vi närmar oss Tarvrännan mina vänner", talar Översten om. "Det är alltså snart dags att skiljas åt, åtminstone för den här gången. Men låt oss först bjuda er på en måltid som avsked."

Ni hittar alla en lämplig skreva att tillreda en enkel måltid och avnjuter den.

Dr Kvack pickar glatt i sig av sina allra smakligaste, medhavda frön. När Översten bjuder smakar han naturligtvis av de rätter som uppbringas även därifrån. Chansen är ju att en sån man bjuder på ädlaste mat från kantinerade konserver!

Jäger är allt aningens nervös mot allt civiliserat så han håller sig lite i bakgrunden, även om han absolut sticker fram in näve och snyltar till sig en godsak eller två.

Eftersom Jäger inser att ingen fattar vad han säger ändå håller han tyst. mestadels iallafall. När han tackar andarna för maten är det allt annat än tyst, skallarna blir loskade på och sången upp till andarna är otäckt ostämd.

Katten känner sig bekvämare i monsterjägarnas sällskap nu.. efter deras gemensamma öde.. Litar på dem, nåja, nu ska vi inte överdriva.. Fritz har allmänt svårt att lita på folk och fä, men han gillar ändock dem de möt. Så till det som bjuds hivar stadskatten upp två flaskor thinner och bjuder friskt på till maten.. givetvis har han även stoppat sin favoritpipa med slörök och den vill han ju givetvis bjuda alla på.. och genast blir han pratsam och väldigt bekväm.. som vanligt skrattar han gott till dem som tackar nej.. och skakar lättsamt på huvudet att stackarna inte vet bättre.. slörök som för så mycket gott med sig.. !?

Tiden går och eftermiddagen övergår så smått till kväll. Översten och hans sällskap bestämmer sig för att övernatta i den klippskreva ni nu befinner er i och han verkar ta för givet att ni skall göra likadant. Kanske inte ett så svårt val, att röra sig i mörkret här ute kanske inte är det mest lämpliga man ta sig för.

Han tar tacksamt emot flaskan som Fritz bjuder honom. Han tar ett par rejäla klunkar.

"Ahhh, den satt fint! Direkt från Nordholmias finaste trästockar antar jag, hade gjort sig ännu bättre med lite batterisyra, för smakens skull!" Han skrattar högt och det är inte lätt att avgöra om han menar allvar eller om han skämtar.

Kvällen passerar revy och samtalen blir utdragna. Översten håller låda som vanligt och även de andra, Hugax, SPIX och Glummer, blir lite mer talföra. Helt kort kan man säga att ni har en trevlig kväll.

Nästa morgon blir det en tidig avfärd. Framåt förmiddagen når ni alla efter en händelselös färd den såkallade Tarvrännan.

Monsterjägarna tar avsked av er och Översten blir smått sentimental innan de börjar sin långa vandring mot Hindenburg.

"Mina vänner! Har ni någonsin vägarna förbi Pirit så tittar ni in till oss! Såklart bjuder vi på ett glas och en rökkorv. Kanske kan vi till och med göra lite goda affärer. Ni verkar ju vara ena driftiga ena."

Ni tittar alla efter dem. I era sinnen vandrar några korta tankar på huruvida de kommer att nå staden. Deras väg kommer säkerligen att kantas av faror. Men det är klart, de är alla erfarna zonfarare så det kanske kan gå vägen.

Snart släpper dessa tankar och ni börjar så smått återvända till era egna bryderier. Efter en stunds trygghet i de erfara Monsterjägarnas sällskap skall ni nu klara er själva igen. Tankarna vandrar åter till Tijuana, till flickan ni är satta att återfinna. Var i hela friden kan hon finnas? Är det ens möjligt att finna en enskild person i detta dödens landskap?

Framför er rinner så saktiliga den omtalade Tarvrännan. Den är 10-20 meter bred och har ett trögflytande och brunaktigt vatten. Vattnet är smutsigt och den odör som står upp där ur plågar era sinnen. Doften sätter sig som en hinna i gom och andningshålor och har en kväljande smak.

En bit nedströms kan ni skymta den bro ni hört talas om. Ett rangligt hopplock av diverse skrot verkar utgöra brons grund. Där finns även en tornliknande konstruktion och de av er med god syn kan urskilja rörelser där borta.

Jäger säger ingenting till Pyrierna när de lämnar lägret, men när tarvrännan är nådd vandrar han tillbaka till gruppen och gestikulerar lite vagt mot bron.

"di däringa illerena e ena giriga sturskar....ettersom du icke slass prat du sicker anka. di vill sicker ha nåe för gå över di illrarena."

pekar mot vattnet med geväret

"eg för min del vill icke simma genom di der"

Fritz morrar.. han är inte van att betala ANDRA för att få gå igenom någonstans, han är van att ta betalt själv för släppa igenom eller låta saker passera i stadens gränder och hålor.
"Jag tycker vi låter dom här sköta snacket!"
Med ett rått leende håller han upp karbinen i ena handen och sin skarprättare i sin andra, att han menar allvar det är ett som är säkert. Han spanar mot illrarna liksom för att avgöra hur många dom är och hur stor risk dom tar med en sådan åtgärd.

Jäger vet att han själv inte har ens i närheten tillräkligt många kulor i geväret för det, men kanske dessa rackare har en hel bunke.

Han försöker minnas hur många de var förra gången, men de förökar ju sig som illrar...eller nåt.

"Tjae, de kanske....gåer, di e väldans många, eg har icke skott nock iallafall. og eg har massa skott...."

Jäger går absolut inte fram mot dem ifall det finns risk att vissa fill fajta och vissa vill förhandla.

"Di e pyttesmå men di har stora pickor..."

Ta det lugnt nu Fritz . Det kanske inte är så smart att ta till våld här. Enligt Jäger är det ganska många, jag tror att det var det han sa. Vi borde kanske ta det lugnt nu istället, koppla på charmen katt. Säger Tomm Till Fritz men han ser ändå att hagelbrakaren är laddad och klar. Ifall att.

"Hoppas du har rätt gamle vän!"
Säger katten och ser faktiskt lugnare ut.. han och sorken har ett långt förflutet tillsammans och Fritz vet mer än väl att ofta finns det fler lösningar, som ibland visat sig mer hälsosamma i längden, på problem än den som lockar honom mest, vilket oftast är den våldsamma och gatu-respektingivande.. men då han inte vet den andra lösningen tittar han frågande på er andra om någon har ett bättre förslag än hans egna, vilket helt enkelt går ut på att meja ner och köra över allt som kommer i deras väg vid gränsövergången, antingen med vapen eller hot.. eller kanske både och..
This message was last edited by the player at 16:32, Mon 10 Oct 2005.

De av er som tittar närmare bort mot bron upptäcker ett och annat. Bron är som sagt ett veritabelt hopplock av gammalt metall- och plasticsskrot, rep, tunnor, rör etc. En större mängd illrar rör sig på bron, och på båda sidor om den. På andra sidan av den vedervärdiga tarvrännan och dess sunkiga och trögflytande sörja står vad som verkar vara ett övervakningstorn.

De av er som koncentrerar er på själva Tarvrännan märker också ett och annat. Dess kanter sluttar tämligen brant ner en meter eller två innan man når vattnet, eller vad man nu väljer att kalla sörjan. Där finns även en hel del skrot och skräp liggande där i den mjuka sanden.

På några ställen kan man faktiskt skymta ner en bit och just där verkar floden inte vara alltför djup i alla fall. Ren teoretiskt skulle det nog fungera att vada över för de flesta av er, men de kortare i gruppen skulle nog får räkna med en och annan kallsup, om det nu är lika djupt överallt...

Vattnet flyter långsamt framåt. Då och då flyter någon form av plasticssjok, trädgren, dött djur etc. förbi.

"Eg ser....en bunke av di däringa illarna....men di flesta e nog inne"

Nickar lite för sig själv. Jäger e uppenbarligen inte inne för en strid mot över makten.

Ni står alla och tvekar lite smått. Ingen tar något initiativ, men ni förstår snart att ni blivit upptäckta. Fyra små illrar kommer sakta lunkande mot er bortifrån bron. De är klädda i slita kamouflagepaltor och liknande utstyrlar. Två av dem bär på var sin skarprättarkarbin, men de andra bär just nu inga synbara vapen. Vapnen ser märbart överdimensionerade ut för dem där de kommer gående. De verkar just nu inte hotfulla på något sätt utan går helt öppet och oskyddade.

Jäger e inte van vid att behöva ta någon som helst ledning vid förhandlingar och har fortfarande den mesta uppmärksamheten mot herr Anka, när illrarna börjar komma upp mot gruppen tar han ett par steg bak, han vill verkligen inte sköta minsta förhandling.

Samtidigt tittar han runt lite, misstänkandes att kanske gruppen blir lite omringade mens vi väntar så länge.

Ojoj, et är minsann en ordentlig kadunderkanon de har däruppe i tornet!, säger Kvack imponerat. Fornarbete helt klart. När illrarna närmar sig fixar han till stjärtfjädrarna och gör sig klar för deras ankomst. God dag herr iller. Vi tänkte oss över Tarven här. Det är väl inga problem, eller hur? Irriterande nog ramlar tuppkammen ner i ögonen, så han ställer sig med sidan mot den tilltalade illern.

Den ene av illrarna svarar snabbt på Kvacks öppning.

"Inga problem alls herr Tupp. Du och ditt anhang är givetvis välkomna att använda vår bro. Rättare sagt det vore dumt att inte använda den. De som försöker simma brukar se för sorgliga ut efteråt. Mycket skitigt och många sjukdomar som simmar där också; fotbitare, sumphosta, kroppssvamp...

Jag heter Rocky Melin. Det här är mina bröder Harry, Rålf och Jürgen. Följ med bort till bron så får ni prata med brorsan, Silo. Det är han som chefar idag."

Jäger gillar inte så väldigt stora folksamlingar och börjar fylla käften med snus, dräglandes mer än en gnutta.

Förstrött gnuggar han sin förfäders skalle för att lungna ner sig. Hans ögon flackar från den ena till den andra.

allelles för mye civilization her...

han har kalla kårar ner sin rygg och låter ankan föra talandet med nöje

Katten Fritte ställer sig precis snett bakom kvack, i ena handen har han en flaska som han snabbt sveper klunkar ur, blicken söker av efter hot.. öronen är på helspänn, i andra handen har han skarprätteren.. han gör inga försök att lägga sig i diskussionen, övervakar den mer och litar på kvacks omdöme, men är beredd att bita om ett bett är vad som krävs.

Det här gick ju bra. Då är det ju inte så klurigt att lösa det här då.

"Trevligt, trevligt herr Melin, eh herrar Melin"

Dr Kvack försöker hålla lite koll på vad som rör sig i krokarna under vandringen fram mot Silo.

"God dag herr Melin. Vi tänkte begagna oss av Er fina bro för att komma över, och det gick bra sade Rocky här"

Ni rör er alla i sällskap med illrarna mot bron. När ni kommer närmare uppenbarar sig den broder som Rocky kallat Silo. Han gör ett minst sagt udda intryck, klädd i en gammal pyrisk paraduniform som han är och med en bastant och bolmande rökkorv i munnen. Han skjuter upp uniformshatten i pannan och sträcker upp ryggen. Han står uppe på bron och tittar ner på er, förmodligen enda sättet att uppvisa lite pondus, då han är märkbart mindre än de flesta i ert sällskap.

"Goddag! Vår bro är givetvis öppen för resande, speciellt för belevade besökare. Det är inte varje dag vi ser stadsbor här. Jag antar att ni är från Hindenburg..."

Silo gör en kort paus innan han fortsätter.

"Vi skall nog komma överens om er överfart över bron. Det är egentligen bara fråga om priset..."

Jäger håller sig kvar någonstans bakom Fritz för att ta så lite uppmärksamhet som möjligt till sig.
Han gnuggar då och då frenetiskt på sin förfäders skalle och ler med svarta tänder, lite nervöst.

att så möe fölk kan vae pa sammae sted udan å slå ihjel varann...fast så e di nock släkt gift bror me syrra hela bunten

Zeke var inte riktigt säker på var han befann sig. Det hade börjat bli en naturlig känsla. Sedan han lämnade sin stam för att genomgå sin vuxenrit hade saker och ting haft sin egen lilla gång. Zeke var inte minnessvag, men så här i efterhand kanske han borde lyssnat lite mer uppmärksamt på schamanen, i stället för att ha tänkt på kaninstuvningen som hans moder hade börjat tillreda strax innan schamanen hade kallat honom.

När Zeke hade nått den plats som kallades Hindenburg misstänkte den unge vargen att han nått sin resas mål och att det som han skulle göra för att bli vuxen skulle uppenbara sig. Så hade inte varit fallet. Hindenburg hade varit en förvirrande plats med många märkliga tabun. Efter några veckor av rotlös existens hade Zeke fått höra en berättelse om de Forna och deras skatter av en gammal människomutant med stora gigantiska glosögon som inte blinkade. Zeke var kanske mest fascinerad av mutantens jättelika ögon än av hans historia, men då hade mutanten börjat vifta med en sak som fick Zekes hjärta att slå snabbare - en del av stammens heliga skrift! Mutanten som inte tycktes känna till Sanningen om den Svarte, den snälle björnen i den blå luvan, samt den ondskefulle samt svekfulle kaninen med den röda rosetten ville inte byta skriften mot något som Zeke hade. Mutanten hade tänkt byta tidningarna som han kallade den heliga skriften, för han hade tydligen flera, mot några forntidspatroner. Mutanten var dock i grunden en vänlig själ och berättade var Zeke kanske skulle kunna finna fler "nummer". Så nu var han här i utkanten av den plats som Hindenburgs stammar kallade för Musközonen. Zeke hade aldrig sett en sådan plats i sitt korta liv förut. Han hade gått i några dagar och terrängen hade blivit allt bistrare och märkligare. Till slut hade han kommit fram till ett vattendrag med vatten som han bedömde som otjänligt att dricka och inte vågade han simma över heller, rännan luktade vedervärdigt. Så Zeke hade följt rännan i hopp om att hitta ett sätt att komma över. Till slut såg han en befäst bro och begav sig mot den i hopp om att kanske kunna komma över. När Zeke kom närmare såg han att det stod några individer där som tycktes förhandla med en iller om att få passera. Zeke kunde inte annat än undra hur iller smakade. Han hade aldrig ätit iller förut.

Så där ja! Mitt första inlägg klart. Ska bli mökans kul att spela Mutant igen!

"Jaså, kostar det på?"

Dr Kvack ser oskyldig ut, även om han ju redan blivit förvarnade för avgiften.

"Nå, några krediter kan det säkert vara värt. Hur många hade Ni tänkt Er?"

Dr Kvack börjar fingra på sin stora påse med slantar, men undviker att visa den för illrarna ännu.

Silo skärskådar er alla och gör en konstpaus innan har fortsätter.

"Allt har sitt pris. Krediter har vi ingen användning för herr Tupp. Visa vad ni har för pryttlar med er så skall vi nog kunna komma överens."

Zeke närmar sig försiktigt sällskapet. Han ser en anka, en hare samt en katt och en mutant. Det vattnas i munnen. Anka och hare är bland det bästa Zeke vet. Men han kontrollerar sig. Det är tabu att äta talande byte här i trakten och Zeke vet att lyda andarnas påbud. En sådan udda skara existenser kanske vet var han kan hitta fler nummer av den heliga serietidningen? Zeke ber en kort tackbön till den Svarte, innan han närmar sig sällskapet. Zeke har fortfarande lite svårt att förstå den lokala dialekten, men han försöker uttrycka sig så belevat han kan.

"Ursäkta mina herrar är det möjigt att få passera här?" säger han och försöker le så avväpnande som möjligt, vilket han inte lyckas så bra med. Istället för att se ut som en lite hungrig varg så ser han ut som en... hungrig varg.

aj dae, ennu mear civili...njae kanske inte...ser mer ut å komma fra ute her...

Jäger tittar fundersamt på vargen ett litet tag sen nickar han.

tjae illvättingarna vill hae prylaer för di....

Han loskar ut en svart oljeblänkande bit prilla och börjar gräva efter mer.

Den röda påsen under Dr Kvacks näbb blir än rödare när han rodnar, samma sak med tuppkammen.

"Eh, jaså, vi tänkte betala med krediter... Eh, så hade vi tänkt oss i alla fall... Vi har ju en del..."

När den obehagliga vargen närmar sig tystnar Dr Kvack helt och tar sig ett steg åt sidan. Antagligen bara för att göra plats så vargen kan gå förbi...

Zeke tittar på den orakade mannen medan han försöker förstå innebörden av vad han sagt. Zeke ser också fjädrarna och skallarna som mannen bär på. Dessutom verkar han tugga något som liknar det där som Zekes stamschaman röker under dagarna. Zeke drar slutsatsen att det här måste vara en schaman! Visserligen är Zeke inte riktigt säker på om alla schamaner uppför sig på samma sätt över allt, men det kan vara värt ett försök.

Tydligen vill illrarna inte ha det som man här omkring kallar krediter. Zeke har inte riktigt förstått det här med pengar, men vanlig byteshandel är något han förstår. Problemet är att han inte direkt har någonting av värde, förutom...

Zeke tar upp fickuret ur fickan i de slitna ulkullsbyxorna. Den tickar inte längre. Han vill ogärna ge bort den, eftersom det är ett heligt föremål. Den gröne använder något liknande för att bestämma när man ska sova och äta. Zeke har försökt att förstå mackapären, men har inte lyckats. Han suckar.

"Kan den här vara av värde, herr iller?" säger han och håller upp klockan så att illern kan ta en titt på den.

OOC:Det är ett ganska slitet ur som Zeke blev pålurad för ett överpris på 20kr. En bildad pyrier hade aldrig köpt det.

Silo tar emot klockan från Zeke. Han håller upp den samtidigt som han vrider och vänder på den litegrann.

"Ser bra ut det här. Den köper dig fri passage över bron."

När Kvack börjar prata om krediter ser Silo smått konfunderad ut.

"Krediter har vi som sagt inte speciellt stor användning för men i nödfall så... Helst vill vi ha vapen, ammunition eller användbara fornpryttlar. Har du inget annat än krediter att betala med så kan vi nog lösa det, men det blir dyrare så klart. Vi får nog ha åtminstone 20 per skalle."

Silo lägger armarna i kors och bröstar upp sig. Han blåser ett rökmoln från rökkorven rakt mot er.
This message was last edited by the GM at 15:23, Mon 17 Oct 2005.

Kan vi inte göra något annat deal? De flesta av oss har inte så mycket. Visa lite medkänsla för fan och låt oss använda bron. Vi har ju för möken nyss blivit överfallna av en Ekoxe och vi är väldigt trötta. Säger Tomm och det verkar som han börjar bli ganska irriterad och desperat.

Jäger har inte mycket prylar, vilket kanske e lätt att se...

Err jae e icke väldans riek, andarnae giver ....annat...

han letar upp ett par påsar och säckar i sin rygsäck.

Saltsten e la brae te se te att maten icke blir dållig...du kan ha litt av de, broen e ju inte sååååå lång" muttrar han

Zeke går över bron, lättad men något ledsen över den förlorade rovan. När han kommit över vänder han sig om och tittar mot sällskapet. De verkar ha svårt att förhandla. Kanske är de inte så vana vid livet ute i det fria. Kanske Zeke borde hjälpa dem att hitta det de söker här ute? Kanske hittar Zeke vad det är han själv söker under tiden?

Medan Zeke och i viss mån Jäger diskuterar om priset för att komma över pratar Dr Kvack med Fritz i stället.

"Du kan ju vara ganska len i truten när Du är på det humöret. Skulle inte Du kunna ta diskussionen med illrarna? Eftersom de vill ha betalt i fornfynd kan vi kanske komma ut som riktiga vinnare ur det här. Uppenbarligen har de en fäbless för vapen, så de skulle nog kunna byta bort sin mormor och flera av sina bröder för min bössa. Den har ju en patron kvar och jag har dessutom en kniv som man kan sätta fast i framänden på den för att hacka med. Antagligen skulle de med glädje byta bort några av sina andra vapen och andra fornfynd för geväret PLUS att vi kommer över tarven!"

Om inte Dr Kvacks näbb hade varit så stel och hård så hade det säkert synts ett leende på den.

Fritz börjar bli märkbart irriterad.. katten morrar tyst.. han gillar inte iden med att Dom ska behöva betala för sig för att komma över. Ena tassen har greppat om miniyxan under västen och den andra håller redan om pistolen.
"Eller..."
Börjar han med hög och irriterad ton, men blir tvärt tyst igen när den reflexsiva instinkten går över till sunt förnuft när han samtidigt mycket väl vet att dom är i numerärt underläge.. och mer än så.. han tittar på Elina.. sedan på kvack.. hoggler vet han kommer slåss för ..ja, för spriten.. och nöjet.. sorken litar han på.. och jäger ..ja det är en man av kaliber.. men stoppar sig vid "Eller...", släpper greppet om yxan och tänker tyst för sig själv fortsättningen;

.. så kör jag upp den här skarprättaren i arslet på dig så får vi se hur mycket du vill ha när jag blåst upp magen på dig och skärt av din hals!

Ett rått flin kan skymtas på nosen när dom tankarna fladdrar förbi.. för att sedan försvinna och istället övergå till en väldigt övertygande och bestämd min.
"Okej.."
Fritz lugnar sin ton något, spänner ögonen i viktigpettern "dörrvakten" samtidigt som han tar ett steg fram och ställer sig bredvid Doktorn.
"Okej, vi har ett väldigt dyrbart fornfynd som jag är överygad om att ni skulle mer än uppskatta och få stoooor användning för här ute!"
Fritz blir tyst och hoppas han planterat in nyfikenhet hos illern nu.
" Men det vill vi ha mycket mer för än bara Vår passage över bron." Avslutar han tvärt och tittar på kvack som för en demonstration av vapnet och dess exklusiva finesser.
This message was last edited by the player at 22:03, Mon 17 Oct 2005.

Dr Kvack tar tag i bössan och visar upp funktionerna hos det.

"Se här. En tryckpinne för avskjutning, äkta siktpinne där, här kommer skottet ut, och här, det är riktig fornplåt."

Han tittar efter reaktioner från illrarna innan han fortsätter.

"Istoppningsrör för kulorna, den här kulan får Ni med på köpet. En hållstock att hålla i här, och en repknytningsstock här, så man kan hänga den över nacken och bära den med sig, den väger nästan ingenting. Se här, äkta plastics att hålla i, välbevarat, bara en liten bit som är borta, känn så len den är mot tassen."

Han låter några av illrarna få peta en smula på den eftertraktade tingesten. Återigen en konstpaus medan han plockar upp bajonetten ur packningen.

"Och nu, mästerverket. En huggarekniv av sällan skådat slag, men inte nog med det. Det fulländar det stöddiga utseendet på bössan genom att man kan sätta fast den på bössan på ett enkelt sätt, sådär! Säg den som inte vill betala sin broavgift om han har den här kadundermackapären i nosen!"

Dr Kvack hoppas att illrarna tycker att hans demonstration har gjort att de känner att de inte skulle klara sig utan vapnet och därmed ger bort allt de kan komma på som betalning för det. Han låter gärna illrarna röra lite på vapnet medan han själv håller det i ett fast tag. Plötsligt gör Dr Kvack patron ur med geväret för att låta dem höra mekaniken som går som en rova, en annan rova än Zekes då alltså.

Ojoj, jag hoppas bara att de har heder i de spinkiga kropparna, de där illrarna. Med kadunderbössan i tornet och de andra vapnena skulle de kunna perforera varenda fjäder på min kropp innan jag hade kunnat säga kluck. Nä förresten, jag hinner nog säga kluck.

"Kluck"

Jäger tittar ner mot Kvack och börjar försiktigt röra sig en gnutta mot floden, bara utifall att illrarna blir girigare nu när de ser skinande föremål.
Civiliserat folk e ju helt skvatt galna, det vet ju alla ändån.
Det värdefulla saltet stoppar han försiktigt bort, inga hastiga rörelser här, även då han inte e vidare orolig för egen skull, andarna skyddar ju jäger.

Jäger gnuggar förmodersandeskallen för säkerhets skull dock...

Silo får något saligt i blicken när fornbössan visas fram. Minen blir än mer intreserade när Dr Kvack så ingående börjar förklara bössans konstruktion och funktioner. Han vinkar till sig några av sina illerkollegor (bröder?) och genast anländer sju stycken kamouflageklädda illrar. De tittar alla intresserat.

"Ser bra ut det där."

Men när Fritz börjar prata om att ni vill ha mer än bara passage stelnar han till, och de övriga sju morskar till sig lite och blir strama i synen.

"Vad menar du med det där? Vad vill du ha i gengäld?"

Tydligen har det lilla sällskapet med byten lyckats få illrarnas uppmärksamhet nu. Av det lilla Zeke kan se från hans position på andra sidan bron förevisar tuppen ett forntidsmuskedunder för de vid det här laget mycket intresserade illrarna. Zeke har sett sådana på andra ställen, men är något misstänksam mot dem. Han föredrar att använda sin pilbåge av skäggeksträ. I stammen som följer den Svarte har man ingen tillgång till muskedunder, även om vissa av stammedlemmarna hyser en önskan om att få tillgång till egna. Forntidsmuskedundren innehåller en magi som Zeke inte riktigt förstår och därför är lite vaksam mot. Puffrornas magi kan också brytas, det har Björnen i den blåa luvan visat. Det berättas att den gamle vandraren Wulf Gråpäls en gång försökte sig på samma trick som Björnen, men det slutade med att han först fick tassen avskjuten. Den som höll i avtryckaren, en av Söderns vildsinta kaniner tyckte tydligen att Wulfs bortsprängda tass var så komisk att han glömde bort Wulf och fortfarande skrattade när Wulfs käkar slöt sig om kaninens hals. Wulf blev aldrig riktigt den samma efter den händelsen och han tog aldrig schamanernas prat om den Svarte på allvar igen. Wulf slutade för övrigt i käftarna på en lomur.

Zeke är inte säker på att han skulle kunna göra om Björnens bedrifter, men han tror att det är möjligt om man är tillräckligt stark i anden.

Fritz tittar sig lugnt omkring.. följer i fotspåren efter Jäger.. gestikulerar så att hela gruppen följer efter, han småpratar samtidigt, kallpratar med illern så att denna också rör sig till en plats med fördelar för gruppen (OOC.gärna bakom något)och gör det samma.. när han väl funnit en plats som inte är i direkt skottlinje hukar sig katten ner och lägger skarprättaren tillrätta över höger knä.. vänd mot dom morska grabbarna.. Fritz ser inte hotfull ut, tvärtom, han ser ut som han har ett riktigt bra affärsförslag att erbjuda..
Med samma lugn i rösten talar han till illern.
"Ja, ett mäkta fint vapen det där!"
Säger han och slår ut med vänsterhanden mot makadundret tuppen håller i och visar.
"Den är som gjord för er här som vaktposter! Jag har själv jobbat en del som dörrvakt och den här kniven talar sitt eget språk."
Han pekar på bajonetten och ler stort, sitt bredaste, charmigaste leende, han ser faktiskt väldigt övertygande ut.
Fritz tittar sig hastigt omkring för se hur pass hotade dom är men försöker att inte visa det mer än som en liten konstpaus i samtalet.
"Jag ser att ni har en hel del vapen, ge oss några vapen, ammunition, en del lämplig hållbar mat, vatten och något som Ni har som är värdefullt. Och givetvis fri lejd över bron. Så ska vi nog båda bli nöjda av det här.."
Fritte blir återigen tyst.. ser sig om igen..
"Förmodligen kommer vi tillbaka samma väg när vi uträttat våra ärenden på andra sidan, och jag glömmer aldrig en bra affär."
Han tittar pilemariskt på illern och väntar på ett svar.. illerns tuffa kompisar bryr sig Fritz inte ens om att ge en blick, även fast dom mycket väl bidragit till kattens nu något förhöjda puls.

Jäger blir mer och mer nervös då de civiliserade illrarna myllrar in, så han ber sina andar lite mer fervöst om skydd. det tar sig uttrycket av muttrande på andespråket (låter lite som indianer i b filmer).

då han uppenbarligen får svar från andarna blir han mycket lungnare och grinar stort och svart, han tittar upp mot närmsta moln och sedan most bron innan han väldigt orädd lutar sig mot något händigt och hänger bössan över axeln...

Illrarna har andarna lovat kommer inte att kunna skada jäger, så istället börjar Jäger studera Vargen med ett nyfiket stirrande.

Silo och hans bröder besiktigar vapnet under lystna blickar. Det är tydligt att de gillar vapnet, och att det inte är varje dag de ser ett sådant. Era farhågor om aggression från illrarnas sida lyser åtminstone hittils med sin frånvaro.

"Så du vill ha något i gengäld. Det är klart, vapnet är värt en hel del, så något skall vi kunna ordna. Men kom ihåg, det här är våra domäner och det är vi som kan avgöra vad saker och ting är värda här ute... Men vi har nog några vapen, lite skott, en och annan fornkonserv och rökpinnar vi skulle kunna komma överens om."

Silo verkar som sagt inte helt omöjlig, men han vill tydligen inte ge sig utan förhandling. Han lägger åter upp ett brett flin och drar några djupa bloss på sin rökkorv.

"Bössor och rökpinnar är väl det vi behöver minst. Jag tycker vi borde få tag på några eluktriska saker från förr också, eller några skydd eller något annat forniskt"

Dr Kvack klapprar med näbben, så att Fritz säkert ska höra.

Jaeger som aldrig ens sett denna bössa håller sig utanför alla förhandlingar, han e ju icke ägare till den. han tänker naturligtvis nyttja den fria övergången som den ger...eftersom vargen verkar vara på väg åt samma håll drar jager den väldigt lysande iden att klockan kanske e smart...

"di haer ju den daringa runda grejsemojsen som vargen gav veck...den sa litt gammel ut..."

Säger han lite finurligt....

Zeke ser att den smutsige schamanen tittar nyfiket på honom. Eller stirrar. Enligt Zeke är detta inte oartigt och han känner sig inte besvärad. Han önskar dock att gruppen skulle kunna förhandla något snabbare för det värker i hans tassar av vandringslust.

"Säg mig vad ni har för dyrgripar här, kanske ni bara håller er med låg teknologi här i trakterna!?"
Fritz skärskådar illern och försöker låta sarkastisk och förstår att det är förhandling pajasen vill ha.
"Visst är det er bro det här, men att göra affärer med hyggligt folk, det gynnar er, som du säger själv så är vapnet väldigt ovanligt och inget ni kommer stöta på på lång tid, kolla på stickarkniven fram, ge mig ett erbjudande jag inte kan säga nej till, och du hörde Doktorn, han vet vad han talar om."
Fritz försöker låta affärsmässig, inte mesig.. men inte heller aggressiv, även fast han helst skulle låta yxan spräcka skallen på illern och han uppmorskade vaktkumpaner.. men den handlingen låter han vara med inställningen att det skulle kunna vara förödande för gruppens hälsa..

Silo knäpper med fingrarna åt en av sina bröder som snabbt pinnar iväg och återkommer snart med en låda.

"Här skall vi se. Här har vi lite varor att handla med..."

Han börjar plocka upp föremål, ett efter ett.

"Hmmm, en forngranat. Bara att rycka ut pinnen här och slänga mot fienden. Vet inte riktigt vilken effekt den har, men de forngranaterna brukar vara mökarns bra.

Här har vi en nosskyddargrunka. Dra den över huvudet och spänn fast den så skyddar den mot gaser och andra lättflygande missfoster. Bra att ha i de här trakterna.

Ammunition kan vi alltid ordna. Skarprättarskott. Hagel.

Vi har naturligtvis färdkost också. Om ni vill så kan vi ordna några fornkonserver. Gulsoppa tror jag bestämt det är. Eller kanske rödklumpsröra..."

Silo vänder sig till Dr Kvack.

"Eluktriska prylar har vi kanske, men dem handlar vi inte med. Om ni inte har fler dyrgripar att lägga upp såklart...

Zeke funderar över möjligheten att kunna knipa en iller. De är ju så många och en iller skulle väl inte saknas?
This message was last edited by the player at 08:36, Thu 20 Oct 2005.

"Eh, Fritz? Illern därborta har ju ett fornvapen, det kanske vore kul för någon att ha? Grejorna de erbjudit hittills verkar ju snåligt tilltagna. Å andra sidan om vi får alltihop kanske det inte är så illa ändå. Kanske nosskyddargrunkan kan vara praktisk. Det är ju inte utan att det river en smula i näbben"

"Vi vill ha nosskydd, ett till var och en av oss, gott om mat till oss alla, båda sorterna givetvis.. ammunition får du ösa på med ordentligt, det är inte vilket vapen som helst Ni får!"
Det sista fyller han i med extra tyngd.

"Och så kan du plocka fram granaterna.. och.."
Fritz tittar fundersamt dit Kvack pekar.
"Tre stycken av fornvapnet han där borta har, och ammo till!"
Med ena tassen pekar han åt hållet illern kvack sett.
"Så ska vi nog kunna komma överrens. Bytet gör vi naturligtvis på andra sidan bron."
Återigen är nosen ett enda stooort leende igen, katten lägger på sin charmigaste sida och ser ut att tycka att han gett ett mycket rimligt förslag.
Tanken att be dom slänga med några illerbäbisar i paketet för grillen ikväll lockar, men det förblir endast en tanke.
This message was last edited by the player at 12:09, Thu 20 Oct 2005.

"Hehe, du är rolig, katten! Det där du vill ha är ju för Hydran mer värt än geväret, och då får vi inget för överfarten. Nej granaten kan jag gå med på, en fornrevolver med några skott och två nosskydd. Därutöver fri passage över vår bro, för er alla sex. Sedan får det allt räcka. Det är mitt bud. Om ni inte vill ta det så finns det ju alltid fler sätt att ta sig över vattnet..."

Silo ställer sig bredbent och med armarna i kors för att invänta ert svar.

Jäger börjar bli lite otålig men står mestadels still...

han vill jättegärna vara med och förhandla men ingen förstår honom, och de e så många att han skulle antagligen bli nervös att göra bort sig. Stora grupper folk e väldans intimiderand, illrarna ser inte ens så smakliga ut för jäger som dom verkar göra för alla andra...

Fritz nickar aningen besviken åt illern.
"Låt gå för det, men då vill vi ha den där grejsemojsen som vargen gav er."
Katten börjar bli irriterad på den utdragna förhandlingen.
Med en neutral min sträcker han fram höger tass som för att avsluta affären.

Silo plockar upp grunkan som Zeke betalat sin överfart med. Han väger den i handen, granskar den med ingående blick och får en konfunderad min. Han tvekar några ögonblick innan han fortsätter.

"Låt gå för det! Ni får den här grunkan också. Då antar jag att vi är överens? Kom med här så skall vi se till att ni kommer över bron och så gör vi upp bytet."

Fritz stoppar den konstiga lilla grejsemojsen i sin jackficka efter att han skakat hand med Silo och vänt och vridit, skakat och lyssnat på den ett tag.
"Javisst, låt oss inte spilla mer tid.. vi ger oss av."
Han tittar på sina kompisar.

"Eh, Fritz... Vi behöver ju mat. Vad håller Du på med. Vi kan ju inte gärna käka den där rovan. Den är nog lite väl knaprig, till och med för dina huggtänder?"

Dr Kvack är lite fundersam.

"Du Silo. Kniven som sitter på är allt värd några burkar tugg också, eller hur?"

Fritz blir märkbart förbannad, han har inte direkt fått någon hjälp i förhandlingarna, och mat, ja, det trodde han kvack sett till att dom hade gott om med sig.
"Tuppkräk, läge lägga dig i nu när vi skakat tass och allt. Du skulle ha ansvar för käk, inte ens det klarar du.."
Snäser katten i en ton som inte ska uppfattas av Silo och hans kumpaner.

Silo ler brett. Ännu en förhandling till ända! Silo leder er över bron, som är ett redigt hopplock av diverse metall- och plasticsskrot. Den är rostig och dan, hålls ihop av diverse nitar, band och forntejp. Den ser ut att kunna rasa när som helst men känns förvånansvärt stabil att gå på. Ni kommer enkelt över bron utan några incidenter.

Två av hans bröder förbereder och plockar fram varorna och Silo tar med egen hand emot geväret.

"Vad säger ni, det här skålar vi väl på?" Silo plockar upp en flaska och bjuder alla i sällskapet att ta en rejäl slurk. Det rör sig om tokjos av billig men effektiv kvalitet och den river rejält i halsen.


OOC: Följande prylar får ni nu göra upp om vem som skall ha:
- 1 st handgranat av hittils okänd typ
- Revolver .44M PÃ¥l 80/90
- 4 skott till revolver .44M
- Två nosskydd

"Ojoj, här fräser det till vill jag lova. Nå, sorteringen är ju enkel. Det var MITT gevär, alltså är det MINA grejor. Lite tacksamhet för att jag betalade dig över tarven vore kanske på sin plats?"

När alla är över tar Dr Kvack emot sakerna och ställer raskt en fråga till alla andra.

"Är det någon som kan bemästra en skjuttingest som den här ovanligt tjockskjutande skottbössan? Av uppträdandet att döma är väl Fritz ute ur diskussionen kan jag tänka..."

"Eller ska jag bära den tillsammans med de andra sakerna tills vi kommer på något ställe där vi behöver grejorna?"

Jäger skakar på huvet, gla att förhandlingar verkar klara, inte för han var orolig...andarna var ju på hans sida, efter lite övertalning.

"Nope alri hållt i, sku ta mer skott en di innan jae treffa en bro...even om jae sto på den. ska vi traska?"

Jäger tittar lite misstänksamt mot illrarna och börjar så smått röra sig mot andra sidan...

Fritz är nöjd med affären, han gillar vapen och det är vad som kommer hålla dom vid liv här ute.
"RÃ¥ hit med revolvern.."
Säger han efter doktorns utspel, och rycker åt sig revolvern och ammon.
"Du kan ju inte mena allvar, vi är ute i Zonen och det är här vi behöver vapen."
Åt orden tacksamhet skakar han på huvudet och tänker att om någon skulle vara tacksam så är det tuppfan som han ju faktiskt räddat livet på x antal gånger redan, men katten säger inget, han gör sig istället beredd, att liksom Jaeger, ge sig av..

Zeke ser hur den lilla gruppen äntligen börjar röra sig över bron, diskuterande de pryttlar de bytt till sig av illrarna och hur de ska dela upp bytet. Zeke närmar sig dem och frågar:
"Ni verkar vara stadda åt samma håll som jag. Det vore trevligt med sällskap och jag har förstått att detta kan vara farliga trakter."

Fritz skålar och ser nöjd ut.
Men innan dom ska ge sig av vänder han sig om igen mot illrarna.
"Du Silo, jag har ett förslag!"
När katten fått uppmärksamheten åter av illern.
"Den här lilla blänkande teknologiken är en användbar liten pryl..."
I tassen har han klockan han nyss bytt till gruppen, vänder och vrider på den lite.
"...men här ute i Zonens marker behöver vi mat. Hur många gula och röda matburkar och vatten ger du oss för den!? Blir en hel del va.."
This message was last edited by the player at 18:42, Sat 22 Oct 2005.

"Så du vill fortsätta handla?" Silo ger ett smått ointresserat intryck nu när den egentliga förhandlingen är klar, men tillägger ändå: "Det är klart att några burkar skall den väl kunna vara värd. Vad sägs om tre stycken?"

"Säg 4 så är vi överrens."
Utbrister Fritz som svar fortfarande med leendet på nosen.

"OK! Vi säger fyra då!"

Silos min är helt neutral. Han viftar åter till sig en av sina bröder som hämtar fyra fornkonserver och tar emot rovan från Fritz.

"Prima vara! Äkta gulklumssoppa skulle jag tro. Bättre mat hittar ni inte här ute i zonen, förmodligen inte inne i storstaden heller."

Väl över Tarvrännan forsätter er färd. Ni står inför en stor och öde slätt. Det enda som bryter det tomma landskapet syns i fjärran där ni ser något tornliknande, kanske några gamla husruiner. I så fall mycket höga husruiner, tveklöst något av fornstark byggnadsteknik. Det är dock mycket avlägset och omöjligt att urskilja några detaljer.

Med tanke på den kartskiss ni fått torde detta ligga tämligen rakt norrut, kanske lite åt nordost.

Frågan är vart ni skall ta vägen. Var i hela denna ödemark kan man finna en ensam flicka? Finns det några bosättningar i området tro? Intelligent liv överhuvud taget? Hur skall ni få reda på mer information? Finns hon överhuvud taget här? Det är som sagt många frågor, men finns det några svar, eller idéer?

Zeke är något oroad över platsens ödslighet. Han har hört talas om sådana här platser, platser som är tabu. Zeke är inte riktigt säker på att det är hit han ska, men när han tänker efter så kan han inte hitta så många andra alternativ som känns lämpligare.
"Så vad söker ni härute? Är ni på pilgrimsfärd månne? Kanske till det där tornet där borta?"

Tornet påminner Zeke om något. Han funderar en stund och kommer sedan på det. Björnhonan som lagar till styrkedrogen åt den lilla björnen i luvan! Hon bor på ett högt berg! Zeke börjar undra om berget inte är rätt plats att undersöka.

Nu när trängandes illrar e lite längre bort börjar jager lugna ner sig lite...fast han nickar bort mot gruppen illrar.

"ehrm kanske di skulle visst att tösen gick forbie? skulle dere icks spora?"

Mot Kvack och Fritz som verkar vara dom som pratar i gruppen, efter att han sagt det knallar han en liten bit bort och sitter ner så att han propert kan tacka gudarna. lägger ut skallarna, loskar på dem och mumlar för sig själv

Zeke tittar på Mäster Jaeger. Han är säker nu, detta är en schaman! Kanske han kan berätta vad det är Zeke måste göra för att sluta vara valp! Zeke sätter sig på huk och kramar skaftet till sitt spjut. Han betraktar Jaeger nyfiket.

Katten går nu med en lagom nöjd min efter deras korsfärd i handelns och broöverstigande tecken.
Tankarna vänder och vrider över matburksfenomenet, det är verkligen otroligt vad dom gjorde för i världen..

Vart ska vi gå nu? Hon kan ju vara var som helst i detta skitställe till Zon. Vi måste hitta henne snabbt också, jag vill inte vara här längra än nödvändigt. Säger Tomm och hostar till. Den tidigare ynkliga sorken har blivit ännu ynkligare av tiden i zonen och han verkar vara ganska krasslig.