"Den här flocken verkade behöva hjälp med sin jakt. Jag har varit utan flock under många månar. Det verkar som jag hittat en ny här. Där alfatuppen går, följer Zeke."

Eftermiddagen förflyter och det börjar bli kväll. Hungern börjar göra sig påmind och ni plockar fram lite av fältprovianten och äter er mätta.

Tijuana har under tiden varit ganska tyst, men när maten börjar göra sin effekt börjar hon så smått berätta lite mer om sig själv, efter att hon fått höra lite mer om er i gruppen.

"Ja, jag kommer ju här utifrån, här i zonens utkant. Vi flyttade runt mycket. Våld och överfall var vanliga och många av mina vänner och släktingar dog, helt enkelt. För något år sedan bestämde jag mig, jag lämnade området och gick mot Hindenburg, som en zonfarare berättat så fantastiska saker om."

Hon berättar vidare om hur hon kom till Hindenburg, hamnade i dåligt sällskap och tvingades leva på gatan. Hon berättar om hur hon kom att möta Smilet och om paddans ständiga nya idéer och skamliga förslag.

"Vi gjorde en riktigt dum affär, för att tjäna snabba pengar. Direkt när vi blev överfallna förstod jag att om jag inte gav mig av skulle jag dö! Jag sprang och sprang och till slut var jag bara på väg ut hit igen. Jag lyckades aldrig hitta någon av mina gamla vänner, eller någon jag kände. I stället sprang jag på de där dårarna i Regnbågsstammen som slog ner mig, drogade mig och skulle använda mig i sina sjuka fester..."

Hon berättar tyst och med inlevelse. Det måste ha varit svårt för henne och verkar ha satt tydliga spår på hennes sinne.


OOC: Jag tar mig friheten att ta för givet att alla tar för sig av fältprovianten, och drar sålunda av åtta portioner från Dr Kvacks lista.

Fritz äter med stor aptit och näringen tas upp bra av hans illa tilltygade men starka unga kropp.
När maten lagt sig börjar katten tänka på vad som verkligen hände då Tijuana försvann från dem första gången..
"Huru fröken, vi såg dig försvinna upp i rök när vi skulle skydda dig. Slog ihjäl ett flertal, för din säkerhet! Vad hände du bara försvann?"

Jäger ligger forfarande någonstans ute i bushen och misstänksam som han e stannar han där ute och äter lite av sin proviant. Han e mycket paranoid för dessa galningar.

Tijuana ler lite och svarar på Fritz fråga.

"Ja jag fick panik och flydde! Jag förstår att ni såg min lilla föreställning. Kanske inte så smart att använda sina förmågor på det sättet i en stad som Hindenburg, men det bara kom, utan att jag hann tänka.

Jag beklagar att jag lämnade er och Smilet, men jag fick som sagt panik."

Tijuana talar tyst och lite mystiskt om de förmågor som hon nämner.

"Nej, jag förstår, Tijuana. Det är ju inte alltid som man känner att det är positivt att ha röda hoppeben. Å andra sidan så är de ju förbålt snygga!"

Dr Kvack beundrar sina ben en stund innan han pickar i sig lite medhavda frön.

"Jaha, det var ju väl avvägt. Vi hade ju bra användning för en ofarlig forngranat i stället för ett forngevär. Nosskydden hade ju kommit till pass om någon ändå hade blivit kvar. Konserverna fungerade ju i alla fall som betalningsmedel, så vi fick användning för dem också, om än inte på det sätt man tänkte. Pengarna har jag kvar och livet också, så nu är det ju bara att traska hemåt. Om Du bara kommer med Tijuana, så ska vi nog kunna reda ut det här med dem som förföljde dig. Det ska jag bli tupp för."

Det där med livet i behåll är kanske en lite väl äppelkäck kommentar när man ser Kvacks såriga näbb.

"Mmmm!" svarar Tijuana leende på Kvacks kommentarer, först om sina snygga ben, och sedan målmedvetenheten om att reda upp det hela.

"Det låter ju bra! Men jag måste säga att jag ororar mig en hel del för dem. De har ju inte dragit sig för att försöka döda varken mig eller er tidigare, och de har ju högt uppsatta krafter bakom sig. Men jag hoppas att det skall gå att lösa..."
This message was last edited by the player at 19:58, Wed 08 Feb 2006.

Zeke går tyst bredvid och lyssnar intresserat på Tijuanas historia. Det verkar som den unge vargen har hamnat i ett riktigt äventyr.

"De flesta folk är ju resonliga, det gäller mest att förklara saker och ting på rätt sätt. Å andra sidan, är det någon av de omuterade, alltså 'herrefolket' så har de en lite annorlunda syn på saker och ting. Men vi har gott om tid innan vi kommer till Hindenburg, så Du kan förklara allt som har hänt, så får vi fundera ut ett sätt att lösa problemen på. Det kommer ju att ta en stund att gå, även om vi genar här, rakt mot Hindenburg.

Dr Kvack lyfter försiktigt i klädedräkten men förstår snart att utan vatten kommer inte fjädrarna att bli sig lika igen. Bäst att vänta så att man inte råkar bryta en vingpenna eller två.

"Jo, det var ju det... en av de omuterade. Dessutom var det ju inte vem som helst, utan en av de verkliga höjdarna tydligen... Linus Drake heter han..."



OOC: Alla som har lite koll på vad som händer i Hindenburg känner till herr Drake. Han är en av höjdarna på Exploratorsämbetet, nummer två i ordningen. Nu ryktas det ju dessutom att "nummer 1", den väl ansedde grisherren Manfred Lund, försvunnit och då är ju herr Drakes position än mer ansedd.

Åh, Linus Drake? Det låter verkligen märkligt att en sådan fin herre skulle nedlåta sig till ett möte med en simpel sköka som Tijuana verkar vara. Kanske Smilet har större kontakter än man först kunde tro?

"Linus Drake? Explorator minsann. Hur känner Du honom?"

Zeke har inte hört talas om Linus Drake och han är inte riktigt säker på vad en explorator är för något heller. Konversationen mellan Dr. Kvack och honan Tijuana börjar gå över den stackars vargens huvud.

"Han var en... kund. Jag visste inte vem det var, mer än att jag förstod att han tillhörde det fina folket. Smilet blev ju eld och lågor när han förstod vem det var. Linus Drake ropade han, Linus Drake! Fattar du hur rika vi kan bli på grund av det här? Det var så det hela började. Sedan lurade vi honom med hjälp av den här."

Tijuana plockar fram en liten märklig blåsvart pryttel i fornplastics.
This message was last edited by the player at 12:11, Thu 09 Feb 2006.

Kvack tittar en smula konfunderad på den blåsvarta tingesten och tittar sedan lite klentroget på Tijuana.

"Är Du verkligen säker på att det var Linus Drake? En kejserlig explorator borde ju ha kunnat känna igen en fläktare när han såg den? Det sitter ju en därinne..."

"Jodå, jag är säker på att det var herr Drake! Det var dock ganska enkelt att lura honom, visserligen med lite hjälp av mina, hmmm förmågor. Han såg aldrig dosan på nära håll. Sedan såg jag till att han fick se en bild av sig själv som han inte var så glad över, sedan var den biten överspelad ganska så snabbt!" säger Tijuana med ett litet flin på sina läppar.

Fritte lyssnar intresserat på samtalet som mest förs mellan Tijuana o Kvack..
han rör sig närmare när han ser plasticprytteln, mest av sedvanlig nyfikenhet på fornmanicker. Han har tagit upp sitt lilla förråd med droger av alla de slag som han baxa nere hos galningarna. Vilket mökarns gäng det där tänker han, inget vett i skallen alls... efter att ha erbjudit alla närvarande en trevlig resa så tar han en svamp som ser rolig ut och kastar in i gappet, vettigt eller inte.. så är det inget katten reflekterar över. När han tuggat den ett tag så återgår han med fokus på Tijuana, förmågor säger hon..
"Vad är det för förmågor du pratar om?"
Frågar han rakt.
This message was last edited by the player at 19:28, Thu 09 Feb 2006.

Tijuana tvekar någon sekund innan hon svarar på Fritz fråga, men bestämmer sig tydligen för att har hon sagt A får hon säga B.

"Jo, jag upptäckte bland annat att jag kunde få folk att se saker... Saker som inte fanns.

Det var så vi lurade herr Drake. Vi slog i honom att vår lilla förbindelse fanns dokumenterad på den här. Smilet kom på idén att vi skulle säga att det var en filmardosa. Det i kombination med min föreställning var tillräckligt för att han skulle reagera.

Tyvärr reagerade han ju inte riktigt som vi ville, och innan vi visste ordet av var vi jagat villebråd!"

Det är farligt att ha sådana motståndare. Hmm, det verkar som om packet i den här faktiskt funkar. Lite bös i vägen bara. Hmm, surrar lite. Och blåser varmt gör det. Och pratar?

"Hahaha. Det kan minsann inte vara mycket till explorator. Politiksexplorator möjligen. Den här... Hahahaha... Pratar med en.. Ljuger gör den i alla fall... Jag har ju inte hår alls, haha... Men nu, åh vilken klokskap. Den har i alla fall fin smak, hahaha"

Tuppen är VÄLDIGT munter av Tijuana, som han nu har lyckats få fart på.

Zeke tittar förundrat på den lilla dosan. Han förstår inte riktigt vad det är som gör alfatuppen Kvack så munter, men som flockledare vet Kvack givetvis bäst.

När Zeke lägger huvudet på sned för att han inte förstår allt ler Kvack mot honom.

"Jo det här förstår Du, det är fina grejor det!"

Kvack tar en smula vatten från sin lägel och häller det på valpens rygg.

"Se här!"

Kvack trycker in knappen och genast börjar det åter blåsa luft från den blå plasticsgrunkan. Pälsen blir efter en liten stund varm och torr, samtidigt som blåsaren pratar på ett obegripligt språk.

"Nu säger den 'Å, vilken blank och fin päls. Du är ljuv som en sommaräng', fiffigt va?"

Kvack förstår väl inte alla orden, även om han kan en hel del forniska. Det han säger ligger troligen ganska nära sanningen i alla fall. Sedan blåser han lite på sig själv och han ler stort när han blir nästan lika beundrad av en mackapär som han beundrar sig själv.

Zeke förundras än mer över den blåa mackapärens magi och alfatuppens vishet och ledarskap.

"I sanning, detta är en flock som är värdig namnet" tänker Zeke.

Nog för att Fritz sett en hel del märkliga ting som cirkulerat i grändernas kretsar så slutar han aldrig att bli fascinerad av dessa fornting. Han närmar sig Kvack och sträcker fram ett pekfinger för att, ja, peta lite på den.
"Torkavattenmaskin? Vad ska man ha den till?"
Frågar han doktorn som ju verkar ha fått igång den.

Under tiden som ni ätit och samtalet mellan Tijuana, Dr Kvack, Fritz och Zeke pågått har solen så smått börjat sänka sig över landskapet. Elina har somnat och Hoggler är tämligen utslagen han också. De flesta behöver säkerligen en natts god vila innan det är dags att fortsätta.

Tijuana fortsätter att vara på gott humör, och pratar glatt vidare så länge någon vill lyssna på hennes historier om plasticsdosan, händelserna i Hindenburg och Linus Drake.

"Kan ni inte berätta lite om hur det gått för er? Vad har ni råkat ut för för att komma hit? Ni måste ha varit med om en hel del på vägen!"

Zeke håller tyst och lyssnar intresserat på vad hans nya flock har varit med om innan de träffade Zeke i zonen. Detta är ett ypperligt tillfälle att lära sig de tabun och andra regler som styr Kvack och hans stam.

Efter ett par timmar knallar Jäger tillbaka till gruppen. Han nickar mot bushen. Hittils följer di icke etter ... eg håller ett öga på di dock...

Sen sätter han sig ner och börjar vapenvård på sitt långa gevär. När han är nöjd påbörjar han sin kvällsbön till sina förfäders skallar.