Zeke tittar lite intresserat på hur Jaeger påbörjar sin kvällsbön. Vargen har inte riktigt förstått vad skallarna symboliserar, men de verkar viktiga för Jaegers välbefinnande och om Jaeger mår bra så mår också flocken bra. Zeke påminner sig om att han ska fråga Jaeger om skallarnas innebörd vid ett mer lämpligt tillfälle.

Allt eftersom kvällen lider vidare verkar det som om ni i gruppen blir allt tröttare och en efter en somnar. Någon kommer på tanken att upprätta ett vaktschema, kanske inte är så dumt med tanke på den senaste dagens aktiviteter.

Natten kommer dock att förflyta lugnt.

Nästa morgon äter ni en snabb frukost. Den enkla maten smakar förvånansvärt gott, och ni känner er vid gott mod. Det svåraste är klart, nu återstår bara vandringen mot Hindenburg. Även om ni inte har en chans att se staden kan ni nästan ana dess existens långt där borta i fjärran, ett avlägset men ändå nåbart och nu högt eftertraktat mål.

Ni packar ihop era saker och gör er redo för avfärd när ett mystiskt ljud hörs på avstånd. Det låter som ett avlägset dånande, men det tilltar i styrka och verkar komma närmare...
This message was last edited by the GM at 09:35, Tue 14 Feb 2006.

Jägger lägger huvet på sne, lyssnande.

"ooh di kanske e rå bengan märg gnagare å hans marodörer..."

Sen smygar han ut i bushen igen, för att kunna vara så lite synlig som möjligt ifall han har rätt. Sen smyger han snabbt tillbaka igen, samlar upp sina förfäder. "oops flåt, glömde er" innan han smyger in i bushen igen

"Vadan är detta? Dunder och brak? Kan inte vara bra!" säger Zeke och håller spjutet hårdare. Han börjar sakna sin pilbåge.

Ljudet kommer snabbt närmare och mycket snart kan ni se två fordon närma sig på avstånd. Ni har dock aldrig sett något liknande. Det liknar inte Hindenburgs droskor, inte vägarnas dilligenser, inte ens det fornfordon Översten och hans anhang hade. Att det är något av fornklok skaparkraft råder det dock inget tvivel om. Det dånar som av mäktiga maskinmotorer och dess fart och mjuka förflyttning lämnar inget annat åt fantasin.

De rör sig rakt mot er.

"Famnar forntida fordon finnes framförallt förom Zonen", diktar Kvack. Som taget ur en zonfararpoets penna. Märkligt nog har gårdagens läspande försvunnit. Fjädrarna är fortfarande smutsiga och blodiga, men de hål som han haft i fjäderdräkten är nästan läkta och övervuxna med nya fjädrar.

Kvacks kvälls och nattberättande tar nu i ottan slutligen slut. Om han ens hade haft en haka hade den nästan lossnat från sina fästen när fornfartygen dyker upp. Han känner dock att det inte finns mycket tid att gömma sig på. I stället står han bara och fånglor.

jäger trycker var han e, det e uppenbart att vad det nu e e på väg mot gruppen iallafall, och han e ju ingen direkt...talare, han plockar fram sina skallar och frågar de visa ifall de har något att säga om dessa fartyg

Zeke tittar skräckslaget på de forntida dundrande maskinerna. Han försöker förgäves minnas vad björnen i den blåa luvan skulle göra i den här situationen. En minnesbild dyker upp i Zekes lilla hjärna. Någonting om den Svarte och ett av hans tidiga möten med björnen i den blåa luvan. Den Svarte styrde en farkost rakt mot björnen som helt enkelt stod kvar och stoppade farkosten med sina bara händer. Skulle det fungera månne? Zeke är inte säker att han har björnens kämpavilja och mod. Han sneglar mot alfatuppen och följer sedan dennes exempel.

De två fordonen närmar sig och saktar in på behörigt avstånd. Ni ser nu att det rör sig om ett mindre fordon, öppet och innehållande fyra personer. Det andra är något större och täckt samt har ett mäktigt vapen monterat på taket. Det mest märkliga är dock att båda fordonen tycks sväva fram, rör sig på själva luften. När de stannar tystnar det dånande ljudet och fordonen lägger sig till ro på marken.

"Gör inget motstånd! Vi är inte här för att anfalla er. Vi kommer i fredliga avsikter."

Rösten är metallisk och hög. Den kommer från ett av fordonen, förmodligen någon fornstark kommunikationsgrunka eller röstförstärkare.

En lucka öppnas på sidan av det större av fordonen och en gestalt syns därinne. Samtidigt reser sig tre av figurerna i det öppna fordonet upp...

Jäger ligger i sitt lilla gömme och tittar, han siktar inte ännu men han osäkrar och spänner hanen på sitt muskedunder...

_{vicken jiddrans sak.....ooohhhh jae vill hae en...}

Zeke överger snabbt alla idéer om att stå i vägen för forntidskärrorna. Osäker och oförstående backar han bakåt sluter ögonen och ber till den Svarte om styrka och insikt.

Mäkta intresserad, men samtidigt orolig tittar Kvack på fordonen. När han ser folk inuti tittar han för att se om någon av de sina verkar känna igen fornmonstren. När han märker att de är lika förbluffade som han, så försöker han lösa problemet snabbt och effektivt.

"Ja, det går bra att passera..."

Inför era ögon utspelas en märklig och på sina sätt imponerade scen. Tre figurer kommer ut ur vardera fordonet. De är beväpnade med någon form av högteknologiska vapen och är dessutom klädda i dräkter i någon form av smidigt och rörligt plasticsmaterial samt täckta hjälmar. De ställer sig i en lös formation.

Ytterligare en person lösgör sig ur det större av fordonen, en kvinna i liknande dräkt, men med hjälmen hängande vid bältet.

"Goddag! Dr Kvack, Fritz, Elina och Hoggler, och givetvis era nya vänner! Jag bringar hälsningar från en gemensam vän, Osvald Junior!"

Jäger loskar ner mot en av skallarna, och tittar på den svarta smörjan för att se om dom e hotfulla... men han får ett väldigt otydligt svar...så han spanar vidare utan att komma fram. han räknar i sitt huve för att försöka lista ut hur många e där...kankse han kan sno en...men då kan han nog inte styra och det blir kanske lite lätt att fånga honom då....

_{var katten hitta di dom....?}

Nu blir Dr Kvack än mer förvånad, men också mycket lättad.

Osvald Junior. Då är det upp till bevis för att se om han verkligen är en sådan hedersknyffel.

"Osvald Junior! Då är det ju inte så konstigt att Ni vet våra namn. Nå, det här är Tomm, Zeke och Jäger."

Kvack tar sig en titt på de andra i hans sällskap skitiga och slitna som de är.

"Det är lugnt, de här är vänner. De har kontakter i Hindenburg."

Han vänder sig tillbaka mot kvinnan medan han vinkar fram de andra.

"Åhlrajt, allihop. Hoppa in så kommer vi till Hindenburg på nolltid! Frun, får vi plats allihop i det ena fordonet eller måste vi dela upp oss?"

Jäger gillar inte alls att bli utpekad då han ligger och gömmer sig... han vill helst inte bli sedd när han är upptagen med att gömma sig. Han ställer sig upp och börjar snöra fast skallarna. att få åka flyg-lite-grann maskin låter i och för sig spännande, det blir ju en halv meter närmare himlen ju...

Han knallar ut ur skogen och stirrar på de mystiska folken...

"Di däringa hyrde er te å hitta hon? di kunde ju fixa henne på två röa själv utan våer hjalp?? de nå glurit me di....

Zeke vet inte vad han ska tro eller tycka. De märkligt brummande flygande farkosterna verkar onaturliga och luktar skumt. Bäst att vara på sin vakt. Men alfatuppen Kvack säger att man kan lita på dessa personer. Zeke skulle aldrig tvivla på Kvacks omdöme, men för en gångs skull är han inte riktigt säker att flockledaren vet vad han gör...

Kvinnan kommer ytterligare lite närmare. Hon är kortklippt och hennes anlete tyder på att hon är en mycket hårdför kvinna, och krigare.

"Trevligt att träffa er! Mitt namn är Alfa.

Vi skall naturligtvis hjälpa er så gott vi kan! Ni har sparat mig och mina soldater en del värdefullt arbete. Ni är ju skadade, och vi skall se vad vi kan göra för att vara er behjälpliga med det.

Vad gäller färd till Hindenburg är jag rädd att vi inte kan hjälpa er. Dels är vi på väg till annan plats, brådskande, dels är jag rädd att vissa i Hindenburg inte skulle uppskatta vår närvaro där. Dessutom skulle det starkt missgynna vår sak.

Vår uppgift är i första hand att hämta upp Tijuana."

Jäger reser ett ögonbryn frågande mot främlingen, men det är inte hans sak att sköta dealen med flickan som blev upphittad... han hade ju iallfall hoppats att få tillbaka värdet på kulorna som regnbågestammen snodde från hans gevär som betalning...

Fritz var snabb att reagera som alltid när dom anländer. Det är inte mycket som undgår hans sinnen.. om inte alltför mycket droger är inblandade visserligen.

Han har ryckt upp en skarprätare och revolvern i vänster tass, han låter dem dock vila när kvack och kvinnan börjar samtala, och försöker inte signalera för mycket fara.
Oblygt rör han sig då närmare dom mycket märkliga fordonen, med ett stort beundrande uttryck tycks det. Han letar efter hjul, vad är det som bär upp dom...??
Han får inte alls ihop bitarna, och medans han har någorlunda uppsikt på dom nyankommna rör han sig runt fordonen, böjer sig med jämna mellanrum och tittar och känner på det han ser..
När han sedan gått ett varv stannar han vid kvacks sida.
"Och varför skulle vi ge Flickan till er? Det var inte direkt en hjulfest att hitta henne!"
Säger han till snyggingen aningen irriterat.
"_{Vågar vi lämna Tijuana till dom här, jag känner då inte igen dom. Jag minns ett avtal med Smilet inte med Alfa.}"
Försöker han viska till kvack och granskar plasticälskarna.

Fritz rör sig runt fordonen medan ni andra fortfarande pratar med Alfa. Han övervakas hela tiden av en av de hittills helt tysta och hårt fokuserade männnen.

"Ge och ge... Jag tror nog att Tijuana klarar av att bestämma sådant själv."
This message was last edited by the GM at 09:39, Fri 17 Feb 2006.

Zeke morrar dovt. Han tycker inte om kvinnan, han tycker inte om de märkliga farkosterna hon för med sig. Vore det inte uppenbart självmord så skulle han göra någonting drastiskt.

Fritz tittar på Tijuana.
"Känner du dem här männen och kvinnan?"
Frågar han och pekar på demsamma med revolvern.

Jäger rycker på axlarna.

"Sae laenge betalningen e densamma oder bettre?"

Han tittar på forntidstechsnubbarna och undrar hur snabbt de skulle bli plockade ifall de bestämde sig att helt enkelt ta ho..kvinnan.

han bestämmer att kvinnan blir första målet i sånt fall så att de inte tjänar på det...

Alfa och hennes grupp av soldater betraktar er lugnt men bestämt. Alfa svarar snabbt på Jägers kommentar om betalning.

"Betalning, herr Jäger? Vi ger er en chans att överleva färden tillbaks till Hindenburg, det är mer än vad de flesta brukar få. Och det beror enbart på att vi är nöjda med det jobb ni gjort."