Hoggler kommer snart tillbaka med hela famnen full av tinnerflaskor. Han flinar förnöjt och har hela truten full av tuggtobak vilket färgar hans annars så bländande vita leende till en brun sörja.

"Jag hittade en dumjävel runt hörnet som sålde mig sprit och en dosa tuggtobak för rena rama stöldpriserna."

Ja för 4,5 har han fått massor med sprit. det han inte kan bära i famnen bär han i fickorna här och där. Mest troligast har han vart och hittat en sjöman som säljer fulsprit av värsta kvalisort men det verkar han inte varken bry sig om eller tänka på. Han drar en stor loska brun sörja framför fötterna på Elina innan han sätter sig brevid Fritz med visst besvär. Han ger Fritz en flaska och öppnar en själv.

"Här Fritz, en ny flaska sprit. du ser ut att behöva det så du inte sitter och blir sjuk här."

Han flinar förnöjt Ã¥t den dyngrake katten men enligt Hoggler är det inget fel med  det, snarare tvärtom. SÃ¥ tittar han upp pÃ¥ Tomm.

"Båtar? Är inte en hamn full med båtar? Kan du inte hitta en själv så ta med dig den där fisförnäma skitkärringen eller tuppeländet. De är duktiga på sånt där skit. Det är inte jag och jag är upptagen med att hjälpa kattakräket här."

"Jaha, Lite skuldkänslor, ja" Dr Kvack ger Tomm ett snett leende med sin stela näbb på vägen mot kontoret. Den lilla sarkasmen blåser snart bort. Dr Kvack är tacksam bara någon VILL hjälpa till med något, så han är inte den som skådar köpt fåle i munnen.Det är säkert bra för sorkens självförtroende om han får hjälpa till lite. , tänker Kvack."Du kan säkert ordna en båt jättebra!", säger han uppmuntrande.
This message was last edited by the player at 09:16, Mon 25 July 2005.

Dr Kvack och Tomm går iväg för att försöka finna en lämplig båt. Deras uppgift skall dock visa sig vara svårare än de först tänkt sig. Efter ett kort besök på hamnkontoret där de fått några förslag på lämpliga val ger de sig ut för att fråga sig fram.

Efter ett par utskällningar, ett par idiotförklarande blickar och ett stort antal huvudskakningar förstår de att de flesta båtägare och kaptener vid sina sinnens fulla bruk är inte intresserade av att föra ett gäng äventyfare till Pyrsiamfundets förmodligen dödligaste plats. Till slut inser de att de enda alternativen som återstår är de som hamnade längst ner på deras prioriteringslista.

En ensam kapten i en liten ranglig fiskebåt kommer med besvär upp på kajen. Båten har definitivt sett sina bästa dagar, men skall nog med lite god vilja överleva färden. Med ofokuserad blick, en tinnerflaska i högsta hugg och med ostadiga steg gör kaptenen, ett muterat och mycket hårigt djur av svårbestämd art, klart att visst kan han köra gruppen vart som helst. Så här dags på dagen klarar han vad som helst...
This message was last edited by the GM at 18:35, Mon 25 July 2005.

Den lille katten har med stor omsorg fått ner sin pipa och tillhörigheter igen, nogrannt nedstoppat och för säkerhets skull kollat ett tiotal gånger, då minnet inte tycks existera just nu.. med insikten att det inte var någon ide att försöka stoppa pipan.
Han kravlar med armbågarna upp på stenen, och stannar för några sekunder upp när Hoggler sticker ner flaskan i tassen på han, tittande upp med simmiga ögon.
Flaskkorken tar han vant ur med sina katttänder, spottar iväg den och häller så i sig ännu mer..
En sorglig syn skulle nog många säga.. Fritz själv, han säger ingenting och skulle han försöka skulle det nog mest bli stön, stonk och märkliga ljud.

"Jaha, det var minsann inte många som är intresserade av att resa in i zonen får jag säga. Låt dock inte detta få våra humör att sjunka. Nu samlar vi ihop de andra och ger oss ut på resan"

Dr Kvack tar med sig Tomm tillbaka till de andra.

"Jaha, det var bara en enda kapten som ville åka till zonen när vi berättade att Hoggler skulle med, hehe. Packa ihop alltihop så ger vi oss av."

Käckt tar han sin egen utrustning på ryggen, men han hade glömt hur mycket det vägde och får därför pusta sig fram till den gamla skorven.

"Vi delar upp utrustningen till olika bärare när vi kommer i land, tycker jag"

Hoggler kommer upp på fötter och tar god tid på sig att samla ihop sina buteljer igen. En flaska har gått ner och han verkar nära nog lika medveten som katten vid det här laget.

"Led oss oh du tuppmök frÃ¥n oz innersta djuuup!" Flinar han brett och bockar sig Ã¥t Dr Kvack vilket fÃ¥r den följd att  flera flaskor far iväg över marken. Naturligtvis ska varenda flaska med och han tar Ã¥terigen god tid pÃ¥ sig att plocka ihop dom. Och ärligt talat verkar det ta god tid inte för att Hoggler vill vara djävlig utan för att han hÃ¥ller pÃ¥ att bli riktigt riktigt djävelfull.

(Och nej Hoggler bär inte ett skit som inte är hans nu.)
This message was last edited by the player at 13:46, Wed 27 July 2005.

Elina plockar upp det hon ska bära och följer efter Kvack.

Fritz försöker följa skeendet som hans vänner nu styr över, han försöker fokusera, ställer sig på benen.. vingligt. Ser ut över vattnet och hela kroppen skälver till, på det sätt det gör när man får en kall kår längs ryggen. Avsky! Avsky!
Katten fräser igen, men följer så gott han kan efter Kvack som tagit ledning. Balansen verkar kraftigt satt ur balans och Fritz ramlar stup i ett, tillslut tar han stöd på Elina och låter henne leda vägen.

Efter en stunds bärande är alla saker ombord på den lilla båten. Kaptenen övervakar det hela med korslagda armar. När allt verkar vara klart tömmer han det sista ur tinnerflaskan i en rad riktigt djupa klunkar och slänger med en plågad min den tomma flaskan i vattnet.

"Raska på nu, matroser! Nu far vi!" utropar han och hoppar ombord på båten, likaså gör ni. De onyktra i sällskapet märker smärtsamt att båten kränger under fötterna och om balanssinnet var bedövat innan blir det inte bättre nu. Kaptenen är dock på hemmaplan och trots sin dimmiga blick och runda fötter rör han sig vant ombord. Förtöjningarna lossas och en liten motor börjar dunka. Båten rör på sig.

Färden leder ut ur stadens hamn, ut på öppna vatten, ut på den beryktade Malsjön, mot Musközonen...

Katten går ombord med vettskrämmda ögon, han längtar formligen ut i Zonen nu, och vilken frisk person längtar egentligen dit, men för Fritz just nu, kan inget vara värre än havet. Han smiter in under tak så fort han kan, tar sig så långt in i båten som är möjligt, där han kryper ihop. Flaskan har han krampaktigt hållit fast i ena tassen, och nu börjar han hälla i sig igen. Han börjar känna sjösjukan komma, som han så väl har hört historier om av sina kattvänner som ju faktiskt oxå varit ute på sjön, givetvis likt Fritz, inte frivilligt.

Dr Kvack släpar pustande upp alla sina saker på däck och hjälper sedan till med de andras saker. När han märker att inget har blivit kvarglömt (vore väl inte så märkligt med tanke på Fritz och Hogglers påverkade hjärnor) gör han sig hemmastadd genom att ordna upp packningen så att maximal däckyta finns kvar för alla att vila sig på.

Han ställer sig i fören och känner havsbrisen slå emot näbben. Efterhand som den välkända Hindenburgdoften av ruttet laxrens och sotlukt ger vika för en doft av... ja ingenting... är det något som knyter sig i hans bröst. På samma gång som han är uppspelt över att få se det som han läst så mycket om, ängslas han över allt som rör sig ute i zonen. Han tittar över sällskapet som är på väg ut. De stackarna. Om de vetat vad de ger sig in på, så hade de nog stannat i land. Jag ber till kejsaren att de flesta av oss kommer välbehållna tillbaka från det här äventyret., tänker han tyst för sig själv.

Plötsligt känner han att han får sluta fundera, nu är de här och nu ska vi se framåt. Dags för lite samkväm.

"Nej nu måste vi äta en bit. Jag köpte ett par delikatesser för att fira vår avfärd, det är inte mycket, men jag tänkte att det kunde få oss alla på ett bra humör!"

Ur sin packning tar Dr Kvack upp en omsorgsfullt ihoprullad tygbit som i sin tur täcker en snickrad ask med fuktfläckar. Han plockar upp asken och sätter en mejsel till för att öppna locket. Med en gaffel gräver han upp dyrbarheten ur asken. De kladdiga bitarna dallrar av båtens rörelser. Det är en genomskinlig massa med oidentifierbara gråfärgade klumpar i.

"Tada!!! En härlig aladåb av ister och Åhltunga! Låt Er väl smaka!"

"Vill Du ha lite, kisse?"

Dr Kvack tar en gaffel med (som det ser ut som) färdigtuggat slem och sätter under nosen på Fritz.

Fritz hatar vattnet men fisk älskar han. Han kastar glupskt i sig det som bjuds.
Och åhlen får honom att känna sig bättre, för några sekunder, sedan gör sig havet påminnt igen, det är överallt nu, runt om dem, ingen utväg. Hoppas inte den här skutan går på grund med.

"Tack Kvack, jag tror jag är lite sjuk i kroppen, måste ha ätit något dåligt eller så."
Säger han, att erkänna sin vattenfobi skulle han aldrig göra.
"Jag tänkte vila lite, väck  mig när vi är framme."
Men dom stirriga och obekväma ögonen avslöjar den annars så gatusmarta katten.

Elina tar för sig av maten och njuter av färden. En båttur är väl inte så farligt heller.

"Väck mig när vi närmar oss framme." gastar hoggler högt för alla och ingen alls när han gått ombord. Vem eller vilka som hör honom om någon alls för den delen verkar han strunta i. Med det sagt söker han sig ner under däck och hittar sig ett ensamt mörkt skrymsle där han försöker göra det så mysigt för sig han bara kan innan han lägger sig ner och somnar, dels är han trött och dels är han väldigt väldigt fuller vilket gör att han kan somna så fort. Dessutom andas han genom näsan ganska ansträngt och snarkar ljudligt.

Snart är båten ute på öppet vatten. Någon gång ibland kan land skymtas i fjärran, men för det mesta är det fråga om öppna och grönblå vidder av vatten. Båten guppar fram, lätt gungande i den tämligen lugna sjön. Enstaka fåglar, förmodligen på jakt efter småfisk skriker ibland ovanför era huvuden.

Kaptenen, som vid det här laget presenterat sig som Kapten Kabel, står lugnt vid rodret. När ni börjar få tråkigt, naturligtvis förutom Fritz och Hoggler som somnat nere under däck utropar kaptenen:

"Här kan ni inte sitta och slöa! Nu får ni göra lite nytta. Ni kan börja med att svabba däcket, och hämta en flaska tinner till mig! Det finns grejor nere under däck. Så det är bara att sätta igång." Kapten Kabel får en nöjd min. Det verkar som att han förväntar sig att bli uppassad på sin båt.

"Eh, jaha. Jo, det verkar verkligen behövas."

Dr Kvack går ner och letar efter städgrejor och börjar sedan tvätta båten. Han vet mycket väl hur viktigt det är att ha rent. Hur skulle det se ut om hans stjärtfjädrar inte hade varit tipptopp i alla lägen egentligen?

"Ojoj, det var ett tag sedan den här båten blev rengjord får jag säga!"

Elina följer Kvack´s exempel och går och hämtar sig en skurborste och börjar skura.

Efter en stund frågarhon Kvack: Ehh, ska vi inte ta och slänga Hoggler överbord? Kapten sa ju att vi skulle städa all skit!

Hon flinar lite åt frågan och fortsätter städa.

"okk-okk-okk. Nu är Du väl ändå lite väl stygg."

"Tinner är ju lättare än vatten. Vi kanske behöver hans lyftkraft här, hohoho"

Jo, det blir ju alltid trevligare att städa om man skämtar under tiden, sägs det ju...

Färden går sakta men säkert vidare över Malsjöns vatten. Kaptenen verkar nöjd nu när hans båt fått en uppfräschning och är på allmänt gott humör. "Titta där!" utropar han och pekar bortåt fjärran. De av er med skarp syn kan se en märklig konstruktion som sticker rakt upp från en udde långt bort. Det är för långt avstånd för att urskilja några detaljer, men det rör sig om en smal och hög kontruktion, inget vars like ni sett i Pyri, med största sannolikhet något forntida byggnadsverk. Kapten Kabel förklarar att det är den mast som finns utmärkt på er karta, och att det nu inte är alltför långt kvar till den landstigningsplats som är utmäkrt på kartan.

Tomm som hållit sig undan arbetet kommer fram med ett själsäkert flin på läpparna. Jaha, jag ser att städningen gick bra. Säger han medans han slår sig tillrätta.
Tror ni verkligen att det kommer vara värt det? Jag menar, risken är ganska stor att dom flesta av oss inte kommer tillbaks efter det här. Säger Tomm och tittar lite oroad på masten.

snark snark..host..dräggel..snark snark

Elina gÃ¥r runt och väcker dom andra. Mot Hoggler kastar hon en hink och ropar:  Vakna, vi är strax framme.

Hon plockar ihop sina grejer och förbereder sig för landstigningen.

Fritz vaknar och den värsta fyllan är borta även fast han i de flestas tycke fortfarande skulle kallas dyngrak.
"Äntligen..."
Mummlar han och talar osammanhängande om kattfröknar han drömmt så gott om.
Han tar sig upp på däck och vågar sig faktiskt fram till relingen, likt ett barn lägger han upp tassarna och sträcker sin korta kropp upp för att få en skymt av vattnet.
"Hppprrrfff..."
Ryser av avsky, men står ändå fortfarande kvar med er andra och ser båten närma sig land.

"Så bra!", säger Dr Kvack när land siktas.

"DÃ¥ ska vi se..."

Dr Kvack sätter igång och organiserar alla saker han och Elina köpte. Han packar dem i ryggsäckar till var och en så att var och en bär lika mycket i förhållande till styrka. Han flyttar saker i mellan väskorna så att det blir rättvist. Själv ska Kvack bara bära sina egna saker. Dessutom låter han en del av den egna utrustningen bäras av någon annan.

När han är nöjd berättar han vad som gäller.

"Jag har packat och märkt upp respektive väska med rätt namn. Ta bara väskan, så är vi klara.

Vad bra Säger Tomm samtidigt som han plockar upp en väska med minimalt innehåll. Låt oss gå och göra det vi kom för, jag vill inte stanna här en minut för länge.