Nisse kommer tillbaka och ser att maten inte har blivit uppäten.

"Tycker Ni inte om maten nu när Gevalia har gjort sig sånt besvär?"

Med gillande min ser han dock att kapten Lanker slukar sin köttbit.

"Inte dumt med Gevalias Trynvårta, eller hur? Jag har skjutit den själv förra veck... i vintras..."

En köttbit ligger för var och en. De som inte har ätit än har vars en knorrande mage. Men det är å andra sidan inte så ovanligt för en del.

"Nå, jag antar att Ni herremän vill Ni ha varsitt rum eller ska Ni sova i samma?"
This message was last edited by the GM at 09:14, Thu 24 Mar 2005.

Epsilon har ätit en del av maten, och druckit eller rättare sagt smuttat av den skarpa drycken. Smakar det gott eller inte? Han vet inte riktigt vad han skall tycka. Det är... annorlunda i alla fall. Epsilon bestämmer sig dock för att detta är en del av charmen med att färdas ute på vägarna, så han tar ett par tuggor till.

Han reagerar först på Martmardigans prat om oljig dryck, men fortsätter dock både att äta och dricka. Hmm, oljigt. Nej, det är nog ingen fara. Fast det är klart, kunskaparen vet ju säkert vad han pratar om. Nu har jag ju ändå druckit av det, men man kanske skall ta det lite försiktigt ändå... Han nickar förstående åt Nisses kommentar om att han skjutit den själv, i vintras...

Ja, jag tar gärna ett enskilt rum, bäste värd.

Plötsligt mitt i allt vimmel och stoj. Dörren slås upp med en smäll. In klampar en fruktansvärd automat att skåda. Orangefärgad kvadratisk utformning till det yttre, än dock människoliknande. Gnisslande och pysande ljud hörs från hans leder när han med bestämda steg gör intrång och börja skrika ut sina order.

VIK HÄDAN HINDENBURGBOR. ASFALTERING AV DENNA YTA SKA GENAST GENOMFÖRAS ENLIGT ORDER 2937. JAG HAR ETT TIDSSCHEMA ATT PASSA SÃ… VÄNLIGEN HINDRA MIG INTE I MITT JOBB.  HAR NI KLAGOMÃ…L, KONTAKTA VÄGVERKET ENLIGT DESS RUTINER...

Automaten drar in en kärra på hjul som han genast börja plocka fram konstiga föremål ifrån. En lampa på automatens huvud börja blinka när den sätter sin spade med hård kraft i det mjuka golvet.

Precis när automaten påbörjat sitt arbete, lyckas han uppfatta något i sin vidvinkelsyn som han tycks känna igen. Han slutar genast arbeta och vänder sig mot Martie som han tilltalar.

MARTMARDIGAN JAEGHER,  DET VAR 64 DAGAR, 14 TIMMAR, 21 MINUTER OCH 35 SEKUNDER SEDAN JAG SÃ…G DIG SIST. BRA DÃ… KAN DU HJÄLPA MIG ATT FLYTTA PÃ… ALL BRÃ…TE SOM ÄR I VÄGEN... TILL DINA VÄNNER, KAN JAG PRESENTERA MIG SOM V62C ELLER I DAGLIGT TAL VIKTOR...

Viktor börja åter igen gräva.

OOC: ni som vill se hur viktor ser ut.  ta en titt här. http://web.telia.com/~u37215418/V62Critning.jpg
This message was last edited by the player at 21:28, Fri 25 Mar 2005.

När automaten kommer indundrande flyger Espilon snabbt upp. Stolen bakom honom slår i golvet med en smäll och hans högra hand far med en reflexmässig rörelse innanför tröjan, samtidigt som han drar sig bakåt tills han står med ryggen mot väggen och ser sig om. Han lugnar sig dock snabbt och återfår sitt lugna och sansade beteende, när han inser att automaten inte är fientlig...

Epsion harklar sig hastigt. "Goddag bäste V62C, hmmm Viktor."

Vad nu då, skall han gräva upp värdshuset? Undrar vad Nisse kommer att säga om det här? tänker han när automaten sätter igång med sitt grävande.
This message was last edited by the player at 21:34, Fri 25 Mar 2005.

"Välan. Ett rum. Och Ni a..."

Nisse blir abrupt avbruten av oljudet från dörren och den instormande automaten. Han tappar hakan av att se den orange plåtburken pysa och bubbla för att utföra sitt arbete.

Han vet först inte vad han ska säga, eller göra, men reagerar snart. Han ställer hastigt ner vad han håller i händerna och rusar in i dörren till köket.

"Gevalia, kom ut! En mekano, en livs levande mekano!!! Hämta Krabapellaren!"

Han kommer snart ut från dörren igen, och tittar på Viktors korp slå ner i hans golv, i det allt djupare hålet däri.

Fabian rycker till och drar ihop sig i hörnet och håller sina händer för öronen. Men inser snart att detta är en forntids maskin. Sådana har han sett förut men aldrig en som verkligen fungerar. Han följer förvånat maskinen när den börjat att riva up golvet på stället, alltjämt skyddande sina öron.

"VIKTOR!MIN...Vän."

Martie reser sig i all hast vilket får honom att tappa glaset med vatten i golvet och oturligt nog också välta tallriken ner på golvet likaså men det tänker inte Martie på nu. Han visste väl att han kände lukten av....eller?

"Vad behöver du hjälp med? Men först ja..här är alltså..Viktor, min vän som jag tror jag nämt eller?"

Fortfarande häpen av vad han ser kommer han sig inte för att be Viktor sluta hacka i golvet. I stället springer han in till köket och vidare igenom det igen. Han kommer tillbaka efter någon minut med en märklig forntingest. Han håller upp en låda med en smidd cirkel i mitten och håller den mellan Viktor och sig själv, samtidigt som han tittar på lådan. Plötsligt blixtrar den till och ger ifrån sig ett poff.

Pryckel tittar förvånat på skådespelet han har framför ögonen.

Sedan vänder han blicken mot Martmardigan och kan knappt få fram orden.

"Äger Du en alldeles egen automat? Och här har jag varit stolt över mina fynd till vagnen. Så har Du en egen automat..."

Det är med vördnad i blicken Pryckel tittar på den ranglige Martmardigan innan han åter vänder ögonen mot Viktor.

Epsilon håller sig intresserat framme. Han vet inte riktigt vad han skall säga, men han är klart förundrad: automaten Viktor, Nisses blixtrande fornlåda... Den här färden har hittils utvecklats mycket oväntat, intressant men mycket oväntat.

Oj, jag som trodde jag skulle finna äventyret i Pirit, och så händer sådana här saker innan vi ens kommit mer än en liten bit på vägen...
This message was last edited by the player at 19:52, Wed 13 Apr 2005.

Viktor som precis har börjat hacka i golvet blir nu störd i sitt arbete av Nisses blixtrande låda. Viktor rusar genast fram och rycker lådan ur Nisse händer. Hans varningssiren ljuder för fullt samtidigt som han börja skrika.

VARNING! VARNING!  ELFEL HAR UPPSTÃ…TT UNDER VÄGARBETET. JAG SKA GENAST Ã…TGÄRDA FELET.

Viktors ögon börja plötsligt lysa och två röda strålar skickas ut som fullständigt smälter den konstiga blixtlådan. Viktor överlämna den rykande nu svarta kolbiten till Nisse

ELFELET ÄR ÅTGÄRDAT, AVFALLET BÖR DEPONERAS I NÄRMASTE MILJÖSTATION.

Viktor försöker sedan vara lite mänsklig och vänder sig mot Martmardigan.

Ã…TER IGEN,  TREVLIGT ATT RÃ…KAS HERR MARTMARDIGAN, BEHÖVER DU MIN HJÄLP SÃ… STÄLLER JAG GÄRNA UPP.  SÃ… LÄNGE DET INTE BERÖR MINA ARBETSPARAMETRAR.

"Nej...erhmm..Pryckel?? jao nej jag..äger inte en egen automat. I mitt..jao jag anser inte attt automater bör ägas jag ser dem som individer. Visst är det..hmm jao de är ju skapta av fornmänniskan att..erhmm tjäna men...jao jao jag tycker inte man ska äga automater. de tjänar oss bättre ändå. Och en automat som Viktor ja det går nog inte att äga en automat av hans sort. Jao om man nu skulle vilja alltså."

svarar martmardigan Pryckel. naturligtvis ägnar han honom inte en blick. Sedan faller hans ögon på Viktor! VAD GÖR HAN??? NeeeEEJ! Det där kan inte vara....bra alls. förstöra en fornmanick!!??? Nej nej dåligt dåligt. Martmardigan bryr sig inte så mycket att Nisse kan bli förolämpad. Vad som stör honom var att han aldrig fick en chans att själv se vad det kunde ha varit eller på nära håll fått studera den.

"Vägautomat eller inte! Ut med dig, gå ut genast!!!"


"Du också långskånk, om det nu är Din automat!!!"

Nisse vänder sig mot Martmardigan för att visa sin irritation.

Mustaschen på Nisse fladdrar när han pratar.

Fabian tittar roat på skådespelet och känner sig lite lättad när den högljudde roboten ombedes att lämna värdshuset.

Epsilon ser mycket förundrat på när fornlådan smälts till följd av Viktors behandling. Han lyssnar på vad den gode automaten har att säga.

Elfel? Vägarbete? Miljöstation? Arbetsparametrar? Hmmm uppenbart fornspråk. Helt klart en imponerande och fascinerande automat. Verkar lite... hmmm oberäknelig, eller kanske väldigt beräknelig, eller?

Han ruskar lite på huvudet, smått road, smått imponerad innan han sätter sig vid bordet igen för att invänta vad som skall hända härnäst...

Mitt under tumultet hörs plötsligt ett klart och ihärdigt pipande. Inte med så hög volym, men inte så lågt heller. Automaten stannar också upp i sitt hackande när han hör ljuden. Alla tittar runt sig för att märka varifrån ljudet kommer. Snart utkristalliserar sig Fabian, som tittar runt omkring sig. Kanske ljudet kommer från honom?

Fabian inser snart att ljudet kommer ifrån honom och att allas ögon riktar sig åt det hörn där han valt att dölja sin närvaro. Det som är än mer förvånande inte minst för Fabian själ är vad det är som framför det ihärdiga pipanden. Fabian tittar med stora ögon på det bylte han så varsamt skyddat hela tiden och börjar sakta att utan att visa vad det är att undersöka sitt paket.

Kaptenen gör en snabb paus i ätandet, kastar ett getöga på Viktor och konstaterar att denne inte utgör något hot, och återgår sedan till sin måltid. Har man en gång legat i armén så har man lärt sig att äta när det finns tid. Om man väl ställer tallriken ifrån sig så kanske man aldrig återser den igen. Han avslutar det något säregna köttet och sköljer ned det hela med den oljiga drycken. Han smackar lite och torkar bort eventuella matrester från munnen med ovansidan av handen, sedan vänder han åter sin uppmärksamhet mot skådespelet.

"Hörru, Herr Jaegher, du kanske borde få stopp på din vän där, annars blir det nog till att ta en böteslapp för skadegörelse på annans egendom, vem vet när landsfiskalen tittar förbi med allt det här oljudet?"

"Ehrm. Jao, eh..."

Den ranglige ungdomen reser sig upp och tittar tvehågset på de andra i gruppen innan han går fram mot Viktor.

"Jo, ehrm. Du Viktor. Vi kanske skulle gå ut i stället. Det blir liksom.. ett hål härinne i golvet. Det var ju förresten synd att Du råkade förstöra den där grejen, vad det nu var för något"

OOC: Martie och Viktor har inte hört av sig, så då får jag ta hand om dem...

"BEEEEP"

Viktor vänder huvudet mot Martmardigan och vrider sedan sin kropp mot utgången. Medan han traskar ut förklarar han för Martmardigan att

"EN STROBO KAN SKADA VIDEORECEPTORER OCH ÄR DÄRFÖR FÖRBJUDNA VID VÄGBYGGEN ENLIGT VÄGVERKETS PARAGRAF 874:33"

Martie som inte lyssnat så särskillt mycket på någon annan på en stund och ja inte ens på Nisse så där vidare direkt heller blir ganska nöjd då Viktor slutar gräva och pratar med honom istället. Men han fattar inte så mycket av vad han säger...i vanlig ordning det men....Jaja så kan det gå.

Med det traskar han tillbaka till sitt bord och hugger in på maten. Så med hela truten full med mat småoratar han med sig själv. Ord som landsfiskal..ja de har man ju...och annat mer eller mindre ohörbart hörs ibland. Så sköljer han ner det med vatten och efter att ha rapat och torkat munnen på kavajärmen börjar han stoppa sin pipa, tänder den och drar ett par djupa puffar.

"Inget..går upp mot en pipa rök efter..ja efter maten."

Ett tag tänkte han säga ett gott mål mat men gott var det inte så....

Trots att Martmardigan går tillbaka till sin sittplats traskar Viktor ut genom dörren och Nisse slappnar av en aning.

Han ser att alla har ätit upp innan han går fram till bordet igen.

"Jaha, om det inte var något mer?"

Nisse tittar intresserat på tygbyltet som Fabian håller på att packa upp.
This message was last edited by the GM at 08:13, Thu 14 July 2005.

Martmardigan röker i lugn och ro färdigt sin pipa och knackar så ut innehållet mot skosulan för att sedan stoppa tillbaka pipan i kavajens inneficka. Så reser han sig upp. Spänner på sig sitt hölster och sätter sist av allt sin gula illa medfarna och illa passande gula cylinderhatt på huvudet.

"Nä..jao jag tror vi är...ja vi är klara här eller? Hm erhmm jao det är vi allt....i..alla fall...så..ja jag är det."

Med de orden till Nisse (fast han kollar långt ovanför honom, inte av oartighet men för att slippa ögonkontakt.) traskar han ut för att se vad Viktor har för sig.

Fabian fingrar nervöst på sitt bylte och kastar hastiga blickar fram och tillbaka. Den obehagliga uppmärksamheten får svettpärlor att bildas i pannan på Fabian. Han försöker att få in en hand i paketet och pillar runt därinne noga med att inte visa vad han håller i.

Epsilon sitter och ser Fabians förtvivlade tryckande på det som ligger i hans knä. Slutligen tystnar pipandet. Pryckel gör stora ögon och Nisse glor även han intresserat. De två sistnämnda befinner sig dock på andra sidan bordet.