Ja, jag tänkte väl det. Nu får vi först se hur de reagerar på papperslappen.. :o)

OOC: Rex stöter ihop med dig efter att ha svängt runt hörnet. Mötet i tråden Bakom hörnet

Efter det lilla mötet med Rex skyndar Marina sig till polishögkvarteret för att kolla upp i arkiven:

1) Vad vet vi om Smilet och hans bokmakeriverksamhet?

2) Vad vet vi om onkel Bidofilus, Strandkanten 3?

2) Vad vet vi om den där Lucidor Lergods? Han lär ha et wrap sheet så långt som gamla E4:an...

3) Vad vet vi om Doktor Dängroth? Han låter inte helt oskum, han heller...

4) Vad vet vi om organisationen BPM? Vad är kejsarens officiella inställning? Och hur förhåller man sig i vardagen? Finns det ett förhållsorder for konstapelkåren gentemot denna organisationen?

Allt som kan ha pressionsvärde har intresse, likaledes utestående anklagelser, rykten och sånt.

Marina vill helst åka till Karthålan redan i kväll, men arkivsökningen har prioritet. Om det betyder att Karthålan får vänta till imorron bitti får det vara så.

En hembesök hoss Doktor Dängroth på Nasses Slakt kommer i alla fall inte på tal innan Marina samlat ihop mer bevis.

Marina anländer till Polishögkvarteret kring 17-tiden på kvällen. Hon beger sig genast ner till arkivariekatakomb 5 för att göra efterforskningarna.

Klockan är över fem och hon möter dagpersonalen i trappan på väg upp. Marina anar oråd och när hon kommer ner till luckan för arkivarieintendenten utbrister hon "Åh nej!" Hon lyckas kväva det mesta av utropet, men ändå inte tillräckligt mycket för att se att Slobban som jobbar vänder sig och tittar ut genom luckan. Slobban som egentligen heter Magnhilda Brosk är ett under av samarbetsovilja. Hon håller på varenda regel som hon kan komma på för att allting skall gå rätt till, och vad värre är; Till skillnad från de andra på arkivariet så är hon helt omöjlig att muta. För det mesta räcker det med en liten blinkning eller när det gäller damerna lite skvaller från ytan. När det gäller Slobban är det dock kalla handen direkt. 'Det här blir en lång kväll', tänker Marina.

Efter att ha fyllt i formulär efter formulär och fått skriva om dem flera gånger blir Marina till slut enastående uttröttad på Slobban. Hennes förmåga att visa maktfullkomlighet bara för att jäklas är vida känd, och idag är det värre än vanligt.

Tre timmar senare har Marina inte lyckats få fram något matnyttigt.

Om Smilet fanns inget om någon bokmakeriverksamhet. En liten notis om en padda kallad smilet som fiskats upp vid ett tillslag mot en kolapsrökarkvart är det enda som hittas.

Efter en syrlig kommentar om Slobbans dubbelhakor är det fullständigt gonatt. Slobban blir högröd i synen och slänger ner luckan. "Vad ska du göra nu då din förmökade pinnbening???!" hörs Slobban yla bakom den stängda luckan.

Efter återkomsten till markytan tar Marina sig en liten lov inom våldsdetaljen för att höra sig för lite om BPM. Den söta Angoraflickan konstapel Signe Strykjärn, en väninna till Marina är på väg hem. Marina berättar lite om Slobbans bravader och båda skrattar gott åt historien. De bestämmer sig för att stanna till på Krilles Krubb för att få sig en bit mat efter den hårda dagen.

Fröken Strykjärn berättar vad hon vet om BPM och Nimrodbrigaden. Förutom det som alla vet, dvs att Nimrodbrigaden är en samling skoningslösa mutanthatare, så berättar hon att de ofta går till sin favoritbar Grytet, som ligger på Kopparberget, där Nimrodgängen också drar omkring bland gränderna.

Hon berättar att nyare indikationer tyder på att Nimrodbrigaden har gått upp i en nybildad organisation kallad BPM tillsammans med Vita Liljans Redskap, som är överklassens svar på Nimrodbrigaden. Om detta är sant finns stora risker att konflikterna och stridigheterna mellan mutanter och människor i Hindenburg kommer att förvärras.

Kejsaren har ingen officiell inställning om någon av organisationerna, men klart är att eftersom många poliser och speciellt chefer är IMM så är ju många som tycker att mutanterna är ett problem som är större än några bråkstakar inom Nimrodbrigaden. Samma sak med Vita Liljans Redskap som ju är överklass och därmed IMM. Det gör ju att poliskåren precis som allt annat är ganska korrumperad och det är lättare att fria än fälla en Nimrodansluten eller Vita Liljananhängare. Förmodligen har de sina tentakler långt upp i de flesta organisationer.

Efter maten så är klockan cirka nio. Marina vet att båtarna fortfarande går ut till Casino Nancy, men att det tar närmare en timme att komma ut till ön härifrån.

Marina är alldeles slut efter dagens kringspringande, spanande och inte minst besöket hoss Slobban. Så hon skippar sin ide om att besöka Smilets onkel i kväll och stannar hemma istället för att försöka tänka igenom alla pusselbitarna.

Vem är denna Smilet? Och varför har han ådragat sig BPMs intresse? Och vem är denne Lucidor? Namnet låter mer Vita Lilje-aktigt än dom där båda blondinerna - kanske Vita Liljen använder Nimrodbrigaden som torpeder för en djupareliggande komplott? Och vilken roll spelar det där olycksaliga gänget i det här? De verkar alldeles för amatöraktiga för att vara annat än stackars intetanande äventyrare som hamnat mitt i en röra större än de anar. Men kanske de kan användas för att komma intill sakens kärna utan att riskera karriären? Vem vet, kanske de där BPM har kontakter inom själva polisledningen?

Det blir sent innan Marina äntligen somnar...

Det är beckmörkt i nattkammaren när Marina vaknar.

"Sju sjutton! Murveln!", halvt ropar hon ut i det mörka rummet.

"Han kommer ju ha hela misären på framsidan av Polisgazetten i morron bitti! Med beskrivningar och namn och allt! Och då tvingas ju polisledningen göra nåt - som till exempel att bura in dom där äventyrarana!"

Femton sekunder senare har Marina slängt nattkjolen och börjat ta på sig sina kläder.

"Och jag kommer att bli kallad til Chefen!"

Hon fyller fickorna med sin deckar utrustning.

"Och jag kommer at bli tagit av fallet!"

Pistolen? Tjek!

"Och då blir det konstapelmos av allt!"

Derringern? Tjek!

"Va' ligger jag då här o' snorrar för då? Det går ju helt enkelt inte!"

Endast minuter senare är hon ute i gatan och skyndar mot Polisgazetten - om den där Klekron figuren är värt sin blaska kommer han att antigen vara där nu (och håller på att skriva färdigt) eller också har han redan lämnat in artikeln för tryckning. För fysen också!

Marina klafsar hastigt fram över de fortfarande blöta gatorna och hon är rejält blöt och kladdig över fötter och ben innan hon slutligen kommer fram till tegelbyggnaden med texten "POLISGAZETTEN" över dörrarna.

Hon lägger märke till flera spår i geggan utanför så det är fler som under kvällen har tagit sig hit och bestigit den lilla ståltrappan. Hon fortsätter själv uppför densamma och dunkar på dörren för att få den öppnad. Efter några minuter så är öppnas den äntligen och efter det kalla mörkret utanför blir hon skrämd av den enorma robot som står framför henne. Roboten är helt i metall och i hans skalle sitter djupt ett par kalla ögon. Tanken på ett vandrande människoskelett av enorm storlek går igenom Marinas huvud. Han luktar starkt av tinner och oljegrogg ur munenheten och han ser väldigt välsmord ut i truten. Olja rinner fortfarande från käkpartiet.

"VA E DE OM?" skriker roboten argt.

Hon blir väldigt överraskad så hade det inte varit lejdare på trappan så hade hon fallit av densamma. Efter att ha framfört ärendet att vilja tala med Klekon så hörs åter den bistra stämman.

"Han är för möken inte här! Det är ju mitt i natten!"

När hon sansat sig så skymtar hon långt inne i lokalen tre välbekanta varelser. Det är den lilla nöjesdroiden, hunden och den underlige mannen med hatt. De följer efter en enorm björn.

"Jasådeja," muttrar Marina, fortfarande lite chockad av roboten högljudda mottagande, alltmedan hon drar ut på tiden så de tre figurerna hinner försvinna ur synehåll och (inte minst) hörselräckvidd innan hon fortsätter.

"I så fall behöver jag träffa nå'n ansvarig för tryckandet av morrondagens tidning."

Hon visar upp polisbrickan.

"Diskret, om du vill va' så snäll. Och o-me-del-bart."

"Tja, om Du menar vem som sätter så är det jag, AD51!"

Roboten sträcker på sig och Marina ser att det grinande, kraniumformade huvudet inte riktigt passar till resten av kroppen på automaten.

"Vad kan polisen ha att göra med tidningen kan man ju undra?"

Roboten stänger dörren efter Marina och låter henne komma in.

Marina stiger in på Polisgazetten och svarar roboten medan hon noterar hans namn i notboken.

"Jag ska göra de' kort. Klekon håller på med en artikel om gårskvällens skjutepisod på Thermopolium. I sin research har han intervjuat några suspekta element som även vi behöver ta in för intervju. Om Klekons artikel trycks för morrondagen kommer detta att störa utredningen. Vi vill inte de', då saken verkar ha' vittgående konsekvenser, kanske även samband me' en komplott."

"Å andra sidan," fortsätter hon, "om Polisgazetten skulle va' tilmöteskommande me' att uppskjuta offentliggörelsen av artikeln kan ja' lova en exklusivartikel när utredningen ä' slut."

Hon ler mot robotens skalle.

"Nå't för nå't - så enkelt ä' det. Alternativet ä' ett domstolsbeslut men ja' vill hellre använda min tid på att bura in skurkar än hindra pressens rörelsesfrihet."

"Ah hum, nä, nä dé kan jag ente göra. Tidningen ska ut, därmed basta."

Det klonkar om robotens käke när den går upp och ner. Efter en stunds tjafsande med roboten kommer en annan man (IMM) fram och undrar vad som står på. Efter att ha Marina har förklarat för honom så spänner han ögonen i Marina.

"Nej, tidningen kommer ut. Inte ens om självaste polischeffen kommer hit stoppar vi utgivningen!"

Förmodligen är det inte sant att de inte låter polischeffen stoppa utgivningen, men han verkar stursk tillräckligt för att åtminstone neka en av underhuggarna.

"De' va' inte just de' ja' sa'," säger Marina och vänder blicken mot den sturske IMM, "jovisst självfallet måste tidningen ut. Ja' bara undra' om ni kunde hålla just den här artikeln nån dag eller så o' kanske få lite mer exakt vetskap o' kanske till o' me' undgå att hjälpa skurkarna undkomma."

Marina drar på axlarna och lägger notboken i fickan igen.

"Men om ni inte vill ha nå'n exklusivintervju me' den polis som förestår utredningen o' hellre vill anförlita polischefens informationskontor när dom färdigcensurerat den här historien, då så..."

Hon vänder sig mot dörren.

Redaktören, som blir förvånad över att polismakten så snabbt ger upp, går direkt längre in i lokalen och böjer sig ner över en maskin som försvinner ner i golvet och han verkar tala med någon. Roboten öppnar dörren så att Marina kan gå ut igen när redaktören ropar igen.

"Men har Klekon verkligen skrivit något som är så intressant för ordningsmakten?"

"Kom med här, damen, så får vi språkas vid.

Mannen tänder upp en välanvänd rökkorv och börjar dra med Marina samma väg som hon tidigare såg de andra försvinna.

När hon tittar till höger och ner i maskinen som de passerar ser hon att det sitter fast en automat nere i densamma! Redaktören fortsätter dock oförtrutet vidare och det öppnar sig ett större rum framför Marina. I rummet finns en stor mängd tidningar och mitt i allt står de tre i gänget och språkar med en mycket underlig varelse. De tre har ryggen vänd mot Marina.

Marina, fortfarande med ansikte mot utgången, flinar triumferande när redaktören ropar henne tilbaka - heh, visst finns de' ingen blasksmörjare som kan säga nej till en exklusivintervju! När hon vänder sig mot rummet igen är dock flinet ersatt av hennes vanliga leende.

"Jag visste väl vi skulle kunna nå en förståelse.."

Men detta leende styvnar en aning på hennes läppar och hon svär inåt när redaktören leder henne in i samma lokal som de misstänkta men det är inget att göra åt det - och iövrigt har hon ju redan inställt sig på att samarbeta mer direkt med dem. Men hon kan inte låta bli att vara en aning irriterad av att samarbetet inte börjar vid Kejsarstatyn i morgon som hon ju redan uttänkt det.. Hon drar på axlarna - äsch, det får kvitta, den här tidningsgrejen måste fixas först. Och denna redaktör typen verkar vara tillmöteskommande, tack och lov att han inte kan kolla så här mitt i natten hur mycket stöd hon faktiskt har (eller rättare inte har) i polisledningen för det här alldeles okoordinerade och ogodkänta initiativet!

"Mnjääh, interesaant ä' väl inte helt den rätta frasen," kommenterar hon redaktörens förfrågan i ett försök att spegla mannens uppenbara förvåning över att Klekon lyckats komma på något användbart jorunalistisk material, "inte faktuellt för våran utredning i alla all. Men en illa tajmad offentliggörning skulle ha oönskad inflytande på fallets utveckling - och sannoligen också på dom som vet nå't om fallet, kanske även Polisgazetten."

Hon låter denna lilla domedagsvisionen hänga fritt i luften när de stiger in i lokalen med de många staplade tidningar, redaktören kan ju få skapa sin egen bild av hur snett det skulle kunna gå om han inte hjälper polisen..

När Marina ser den underliga trion kan hon inte låta bli att le, bara lite. Men även omhon tycker de ser löjliga ut greppar hon ändå derringern i fickan, den där hundrackarens snyftande knorrningar skrämde henne lite grann redan vid Bunkern och hon är fortfarande inte trygg vid honom.

Den märkliga varelsen reagerar på mannens utrop:

"Sigge! Langa hit en Gazett! Ja måste läsa om Klekon skrivit något om polisiära ärenden, det är något som jag missat i så fall!"

Varelsen som är en humanoid med sex armar och 4 tentakelögon i stället för huvud greppar tag i en tidning och går upp mot trappan. Gruppen som följer efter varelsen verkar inte ha sett Marina ännu, men när redaktören böjer sig fram för att ta emot tidningen stelnar de till, när de ser Marina.

Marina är inte glad för att se att morrondagens tidningar redan har tryckts. Å andra sidan kanske inte den där Klekon hunnit få med sin artikel? Vi får se...

Medan redaktörën titar igenom tidningen för att hitta något av Klekon belönar hon trions överraskade blickar med en nick och ett leende och försöker inte avslöra för tidningskillarna att hon känner dem redan.

"Hej."

Det lilla sällskapet passerar Marina, var och en med en tyst hälsning. Med blottade tänder väser dock Rex till och morrar mot henne.

Redaktörn bläddrar och bläddrar.

"Är det det här Du menar?"

Han visar upp en artikel på första sidan med överskriften "De borrande robotarna i attack mot Pyri!"

I artikeln som följer berättas främst om de robotar som murveln med egna ögon har mött som är precis som de gamla robotsägnerna säger. Själva nekar de dock till att det är så, men murveln fick med egna ögon se hur den kraftfulla borren kunde ta sig igenom ett bord på nolltid. Tänk då vad den kan göra med ens egen skalle!

Överhuvudtaget så står det skrivet mest om hur hemska robotorna är, och det står också skrivet om de andra i sällskapet, som murveln har talat med. I förbifarten nämns också att de har varit på Thermopolium och tumultet där, men inte så mycket av det verkar vara intressant för själva artikeln. Däremot kan man läsa en annan artikel om detta i Bjaarne Yxas polisiära artikel. Informationen om detta verkar dock vara av mestadels den information som polisen har släppt, med lite journalistiska vinklingar såklart.

Efter att snabbt tittat på tidningen följer hon efter de andra tre, som raskt traskar efter den märklige varelsen.

OOC: Öppnat trådarna.

Kvitto för köp av en styck "kanonlås med svårnyckel". Grykkes Lås & Ost, på Fålegatan 7. Underskrift av en Grykke Grå.

Nej, förresten - så som ni beter er kommer nog snart Kejsargardet att sättas in, dom ä' också mycke' skojigare o' leka me' me' alla kulsprutor o' lasergevär o' energirustningar dom har. Är de' så du vill ha' de'?"

Lite angående världen nuförtiden. Några stora mängder med högteknologiska vapen och utrustningar finns inte bland Hindenburgs "vanliga" klientel. Antalet människor som överhuvudtaget har hört talas om energirustningar är få. Däremot så finns det massor med rykten om desamma, något som de flesta berättar som goda historier, utan att för den skull tro ett dyft på att det verkligen skulle existera sådana saker som flygande svävare eller neutronbomber.
Vissa specialpoliser kan ha fått tag i specialvapen. T ex säkerhetstjänsten & kejsarens vakter, däremot är PSIPO nerlagt.

Överhuvudtaget verkar det vara främst underjordiska organisationer som har tillgång till sådana saker. I övrigt är det mest zonfarare och kunskapare som lyckas ha tag i någon utrustning i hyfsat skick av dessa saker. De sistnämnda har dock bara något enstaka för eget användande, resten kan ju säljas. En försäljning kan ge många sköna krediter.

Tack för informationen, som du märker är min kunskap om MUA kampanjvärlden något begränsad. Förhoppnadsvist får jag möjlighet att lära mer efter Julafton (jovisst, MUA regelboken är högst på min julklappsönskelista :o)

Marina's uttalande var ämnad som övertalningsargument, och då kvittar det ju om Kejsargardet har eller inte har lasergevär eller inte, i alla fall så länge de andra låter sig lite grann skrämmas av alternativen till att samarbeta.

Målen heligar ju medlen så länge det rör sig om Marinas karriär :o)

P.S. Känner du iövrigt några bra internetsites som rör sig om MUA världen så som du ser den?

Jag tolkade att det var mest övertalningsargument, men tänkte ändå informera lite eftersom M:UA skiljer sig en smula från gamla mutant och MT2.

Bästa sidan är tillverkarnas egen sida. http://www.mutant.nu

Där finns en del info samt ett jättebra forum. Ibland flyter det dock lite väl mycket information om utgivna äventyr etc på några av forumen (tycker jag som SL alltså).

Vissa kör lite mer med MT2-stuket och andra kör lite högtravande IMM-kampanjer, så hur jag ser på världen blir mer något man får känna efter :)

Rösten var sträv och hård men det lät ändå som om hans lungor inte var så stora, rösten var lite tunn. Däremot lät han extremt kaxig och stöddig.

Av dialekten att döma verkade han vara söderifrån, kanske till och med från Pirit.
This message was last edited by the GM at 16:58, Thu 06 Nov 2003.

Det har hänt mycket (kanske FÖR mycket efter att Du var inne senast :)

När Marina tittar ut ser hon absolut inte några kanonjärer eller krigare med full stridsutrustning som försöker ta sig fram mot huset. Hon ser bara vanliga fredliga stadsmedborgare som börjar komma ut på gatorna och göra sina göromål.

Om hon fortsätter titta ser hon efter någon minut en liten hund på ca 100 meters avstånd som ser ut att speja mot puben.

"RAND!" Polischefens röst fick de matterade glasrutorna, det enda som skiljde hans prydligt ordnade värld med hedersdiplomer och kejsarens porträtt på väggen från det kaotiska villervallet strax utanför dörren, skakade klirrande. "IN HIT!"

Marina hängde den slitne och dammige manteln över ryggen på sin skrivbordsstol, fiskade up en nästan rentvättad fickservett från skrivlådans röriga djup och torkade försiktigt av sina glasögon innan hon med onda aningar steg in på polischefens kontor. Med en kort rörelse satte hon den ständigt vilsefarne remsan av det långa bruna håret på plats bakom örat.

"Ja, chefen?"

"Kom in och stäng dörren." Polichefens röst sänktes temporärt till et lägre men dock fortfarande agiterad läge.

Marina stängde dörren och ställde sig avvaktande framför chefens prylprydda skrivbord medan han tände på en rökpinne och började (som vanligt när något irriterade honom - vilket vil säga ganska ofta) gå fram och tillbaka på den smala, nästan genomtrampade stigen emellan skrivbordet och det stora, igengittrade fönstret med de skitiga persiennerna.

"VAD I KEJSAR THORULFS NAMN AR DET DÄR?"

Polischefens röst hade återigen höjts till vanlig nivå för utskällanden. Han pekade på skrivbordet där ett det låg et uppskuret kuvert och några ihopvikta papper som tydligtvis hade skrivits på.

"Ett brev," svarade Marinas sanningsenligt. Polischefen stannade och stirrade ilsket på henne med mord i blicken.

"ETT BREV, JA - DET STÄMMER! Och inte bara vilket brev som helst - eller hur, överkonstapeln?”

Ljudnivån föll som en sten, men syran i hans röst skulle ändå kunnat fräta bort huden på en pansár.

”Nej,” svarade Marina som bÃ¥de omedelbart hade känt igen kuvertet och även förutsett reaktionen. Hon föredrog när polischefen ropade, vilket han omedelbart gjorde.

”HAR DU DRABBATS AV NÃ…GON OBSKUR MENTAL DEFEKT, RAND - ELLER HAR DU HELT ENKELT FÖRLORAT VETTET? HAR DU HELT OCH ALLDELES GLÖMT BORT ATT DET FAKTISKT FINNS PROCEDYRER, REGLER OCH BESTÄMMELSER FÖR VEM SOM RAPPORTERAR VAD TIL VEM - OCH HUR OCH NÄR? KOM-MAN-DO-VÄGEN, RAND, FÖR MÖKEN!!!"

Återigen sjönk polischefens röstläge till ett än mer obehagligt viskande - dock endast för att gradvist ökas till det vanliga dundret.

"Varför fick inte jag en rapport? Varför tillät du dej skriva direkt till en sÃ¥ prominent person som Herr Drake – DEN BLIVANDE KEJSARLIGE EXPLORATÖREN, FÖR MÖKEN! - UTAN MITT TILLSTÃ…ND? VAD ÄR MENINGEN?!?”

Polischefen väntade inte på Marinas svar utan plockade upp brevet och vevade det bytvist vilt i luften och anklagande mot henne.

”Nimrodbrigaden – ja, det är det ju precist inget sensationellt i – och dom där blondskallarna har redan ställts för rätta och dömts, dom kommer inte i cirkulation pÃ¥ ett bra tag. Men PSIPO, Rand? PSIPO??!? Den organisationen har lagts ner sedan länge – DET FINNS INGET PSIPO LÄNGRE – ÄR DET UPPFATTAT?”

Marina’s lÃ¥ga svar dränktes av polischefens fortsatta vredesluftningar, en kaskad av muttrade svordomar medan han fortsatte sitt fram- och tillbakatrampande pÃ¥ den redan tunnslitna mattan, efter vilket polischefen Ã¥terigen stannade och lutade sig mot henne över bordet.

”Jag har haft ett litet sammanträde med Herr Drake här till morgon. Kan du gissa vad han ville? Jo, Herr Drake önskade se din formella rapport. Nu bara undrar jag – vad kommer stÃ¥ i den rapporten? Samma konklusioner som i brevet, hoppas jag - eller..?”

Marina märkte hur vredgan började koka inom henne.

”Javisst, chefen.”

Polischefen såg närmast nöjd ut.

”Bra - pÃ¥ mitt bord innan lunch. Uppfattat?”

”Ja, chefen.”

Hon vände på klacken för att gå innan hon fick för sig att säga något karriärstympande, men polischefens nu ovanligt lugna röst stoppade henne just som hon lade handen på dörrhandtaget.

”Och Rand – sen vill jag ha en fullt supplementär underrättelsessrapport, hämligtstämplad utan kopia, komplett med alla fakta, beviser, hörsägen – hela dungan! - innan veckans slut. Jag vill veta varenda liten grisig detalj och alla snuskiga ledtrÃ¥der, hur insubstantiella dom än mÃ¥ vara, pÃ¥ den där Drake och hans ljusskugga affärer - allt! Och ta sen tjänstledigt ett bra tag nÃ¥nstans där den förmökade förrädarspiran och hans smÃ¥kriminella flÃ¥busar inte kommer Ã¥t varken dej eller dina kronvittnen - uppfattat?”

Det kalla föraktet och hatet i henne förändrades som vid ett trollslag till värme och triumf – och Marina log, dock utan att vända sig mot chefen och rÃ¥ka visa det. Med slutna ögon och en lättnadstÃ¥r i ögonvrÃ¥n svarade hon med en kort nick:

”Det ä' uppfattat, chefen – helt o' alldeles.”

”Bra.”