Rex hissar upp den flyttbara väggen, som han sett Martmardigan göra tidigare. Han och Aleta ställer sig i öppningen och släpper in nattkylan och den skämda lukten av fuktiga förmultnande sopor. De tittar uppfordrande på resten av ansamlingen för att se vilka som vill följa med.
This message was last updated by the GM at 14:00, Fri 17 Oct 2003.

Martmardigan gör sig redo att följa med även om han faktiskt är så trött efter den mycket händelserika dagen att sova inte bara vore klokt utan det ända rätta.

"jao, jag vet inte...kanske kan jag..vara (gääääsp) jao. Alltså jag kanske kan vara till någon...hjälp."

(martmardigan plockar med sig det mesta av det lilla han öäger dock inte verktygen.)

"Grrr,kom nu, ni som,grrr,ska med"
Rex är på hel varv, nu när han fått vila lite. Han springer runt i cirklar och nosar överallt."Kom,grrr,Kom,grr"

det verkar bara vara jag och rex som ska gå så vi går väl mot polisgazetten.

"eh...ursäkta herr Rexroth men vetdu vart vi kan hitta..eh, jao du vet ploisgazetten?"

Martmardigan och Rex börjar gå ut i den kyliga natten och Aleta slänger igen porten när ingen annan följer med.

"Fylltrattar och långdragare, nej nu tar vi och ordnar med det här, det kan ju vara en fin överraskning till de andra när de till slut vaknar. Jag är inte ens säker på att jag skulle vilja ha med Rodel och Pocko ändå i det skicket de var i!"

Den lilla gruppen tar sig via gränder och gator framåt, men vet inte exakt var tidningen har sin redaktion. För att finna vägen är de tvungna att ställa några frågor till varelser på vägen och trots att de på något sätt verkar reta gallfeber på alla de frågar kommer de efter en timmes letande fram till en teglad byggnad med den kända bilden av Polisgazetten målad över dörrarna. Eftersom den stora ingången är stängd under natten så tassar de runt och hittar en dörr som är satt ovanför en ståltrappa med en lejdare. Dörren är stängd men efter att ha bankat i några minuter öppnar till slut en enormt stor björnherre som med en otrolig basröst mullrar ut sitt:

"Vad vill Ni i denna sena timme?"

Harrejistanes tänker Aleta och Martmardigan inombords. Mannen framför dem är förmodligen den kände polisreportern, Bjaarne Yxa!
This message was last edited by the GM at 16:22, Mon 06 Oct 2003.

"Mmmhmm, Bjaarne Yxa, åhh, jag... skulle inte kunna få be om Er autograf?", frågar Aleta förläget den stilige björnherren och vågar knappt titta på honom.

Aleta är visserligen ingen nöjesmodell, i alla fall har hon intalat sig detta, men hon kan ändå känna oljan hetta till innanför plåtskalet.

"Vafalls, komma hit mitt i natten och be om min påskrift?!"

"Det tror jag definitivt inte på, lilla flicka, vad är Ni här för egentligen?"

Bjaarne ser förtretad ut för att någon kommer med ljugande mitt i natten. Han plirar på alla ansamlade, men verkar inte känna igen någon.

"Nå, spotta ut nu. Vad är det Ni tisselitassar omkring här och gör?"

Rex som inser att han inte riktigt äger den sociala konversationsförmåga, som behövs här, puttar till Martmadigan så att han tar ett kliv framåt mot Björnen.
Rex själv, står still och låsas som inget hänt med ett smått leende mellan huggtänderna.

"eh....jo,jao..det är så att vi. ja, vi söker en person...en viss....ja, vad hette han nu igen? Aleta hjälp mig jag minns inte hans namn....Rex?"

Martmardigan ser aningen fånigare ut än vanligt då han försöker komma på vad reportern hette. Han har tydligen glömt det.

Aleta blir skrämd av björnens plötsliga och omotiverade vrede, drar sig bakom Martmardigan och kurar ihop.

"Jag menade faktiskt vad jag sa", piper hon, "men vi har andra saker i åtanke också..."

Aleta morskar upp sig nog för att stirra upp på Bjaarne.

"Vi söker Sigge, Sigge Struma, är han inne, möjligtvis?

"Varför sa Ni inte dé med en gång då?"

Björnen bullrar på, men spricker upp i ett leende när han får höra vad de små battingarna vill.

"Kom med här!"

Bjaarne går raskt in genom det dånande tryckeriet så alla har svårt att hinna med. Martmardigan blir fascinerad av valsar och stolpar och papperna som flyger genom dessa. Plötsligt så får han syn på en automat som verkar ha fastnat mitt i hela härligheten. Han blir stående kvar helt förstummad av anblicken.

Genom larmet hör Ni ett metalliskt vrål bakom Er.

"..möken inte här! ... mitt i natten!" lyckas Martmardigan uttyda.

Björnen klampar vidare genom lokaliteterna.

"Oroa Er inte, det var bara AD51 som ropade, kom med här, vi ska svänga ner här"

"Roboten i maskinen? Ja det var Nix, han sitter därinne. Skynda på då!"

Efter svängen öppnas ett stort rum med flera bord och ovanpå dessa mängder med tidningar. FLIFF, FLAFF, FLAFFEL, FLOFF Mitt bland alla tidningar går lite folk som bär och kånkar och packar tidningar.

En särdeles avvikande varelser står och viker in sidorna i tidningen. Han är en blek människa med inte mindre än 6 armar! På hans överkropp finns inget huvud, däremot sticker 4 gröna stjälkar upp och i slutet på dessa hänger små runda bollar som hoppar fram och tillbaka när händerna energiskt bläddrar bland sidorna.

"Sigge, nåra som vill träffa dig!" ropar Björnen.

När han har ropat sträcks alla varelsens bollar mot gruppen. Det är uppenbarligen dess ögon!

"Skekka het dom. Blob... Smack..."

gurglar det ur varelsen.

När Ni kommer närmare så ser Ni ögonen vaja fram och tillbaka med de svarta ögonpunkterna riktade mot Er hela tiden. Lite närmare öppnar sig ett hål mellan ögonen och samtidigt som han sträcker fram en högerhand var till Er så säger han:

"Oerhört trevligt, verkligen! Glurrg... Inte ofta man får besök så här under arbetspasset. Slurrp... Kan jag vara till hjälp med något, måhända? Gurgel... Alla tittar på varandra och har lite svårt att veta var de skall fästa blicken utan att varelsen tar anstöt.

Rex står och stirrar med uppspärrade ögon på den märkliga varelsen som står framför dom. Du var det fulaste jag sett, tänker Rex. Han sneglar lite på manickel doktorn och automaten, i undran när dom skall börja fråga varelsen om det vi kom hit för. Rex sniffar lite i varelsens riktning och morrar lite lågmält, men säger inget, då han inte har något att säga.

"ja..eh, hej eller ska man kanske säga god, eh, kväll? jao det är så att, att vi har hört att, ja att du alltså....känner vid han smilet, en padda tror jag? ja en padda var det! Vi söker eh, kunskap om denne Smilet, jao...ja...vi skulle så att säga vilja veta mer om honom då ja...då vi söker efter honom. Då han, jao...försvunnit och vi söker honom."

Marmardigan kan inte låta bli att förundras över den mycket fule men oerhört fachinerande varelsen. Men av och till kan han inte låta bli att låta blicken fara igenom lokalen och fastna på automaten mitt i maskineriet. Oerhört fachinerande, oerhört.

Aleta märker Martmardigans irrande blick, ger honom en lätt armbåge i sidan och viskar böjd emot honom:

"Ni får gärna undersöka lilla mig senare, grundligt om Ni så vill, men just nu koncentrerar vi oss på Smilet och Struma, åkej?"

Varför sa jag nu sådär, undrar Aleta, tankfull och frånvarande med ens. Måste gå igenom mina sociala funktioner utförligt senare.

Den underlige figuren tittar intresserat på det omaka gänget.

"Blubb!"

Ett ljud kommer från honom när han rensar strupen.

"Tja, nog fick paddan det hett om öronen alltid. Glurr.. Jag såg att han blev upptryckt mot väggen på Rykeplatsen av ett par, smack.., särdeles otrevliga typer. Slurp... Inte hörde jag vad de sa, men det verkade inte som om di snackade snällt mä han. Burrp..."

"Ja hade precis vatt å sålt nånna tiningar när ja såg dem, men inte kunne ja hoppa in å få ett öga bortryckt, det har hänt förr... Rossel..."

"Eeh, två av dem var ljushåriga sluskar och såg nästan likadana ut å den tredje riktigt läskige typen var skäggig och hade glasöjna å skinnrock. Gurgel.. Å de va han som snacka'"

"Sen tyckte jag det var bäst att pysa. Smask, pyyyyss..."

"Nåväl, Sigge, ni har varit till stor hjälp, om ni nu kunde visa oss till eller berätta var vi kan finna denna Rykeplatsen?"

Aleta försöker följa Sigge's dinglande ögonglober med blicken men ger till slut upp.

"Nämenjovisst"

Vissel...

"Jag kan hjälpa till"

Blup..

"Det är inte alls långt dit, inte mer än tio minuter, så när jag är klar här, så skall jag dit ändå för att sälja tidningar."

Pssss..

"Det torde inte ta mer än 5-6 timmar till", Slurk.., säger han efter att ha riktat in ögonen på en stor, spräckt ur-tids-visare på väggen

Munnen på halsen blir avlång och halvöppen. Troligen är det vad som kan betecknas som ett leende.

Aleta föreslår att det kanske skulle kunna gå fortare om han fick ett par krediter.

Sigges "mun" blir ännu bredare när han får erbjudandet.

Blurp.. "Nå, då ger vi oss iväg direkt då! Smack.. Smack.."

"Driggel, jag sticker bara iväg halvannan timme, men de ä ändå dags för min jorgubbe snart!" Glirtz..


Hans ögon vänder sig till en annan av de arbetande i lokalen.

Han börjar stega tillbaka samma väg Ni kom ifrån när plötsligt en människa står på platformen ovanför trappan Ni gått ner för.

"Sigge! Langa hit en Gazett! Ja måste läsa om Klekon skrivit något om polisiära ärenden, det är något som jag missat i så fall!"

Sigge greppar tag i en av de nybladade tidningarna och tar med den uppför trappan.

När mannen på plattformen böjer sig för att ta tidningen ser Ni att bakom honom står en viss kvinna i regnrock, Överkontapel Marina Rand. Återigen har hon något som putar ut under rocken. Pekandes mot Er...

Hon hälsar Er med ett neutralt "Hej"
This message was last edited by the GM at 10:03, Sun 12 Oct 2003.

Martmardigan blir något mer nervös än hsn brukar, han tycker inte om putande rockar..

"Eh, ja tycker att vi tar oss härifrån...den..den där kvinnan ser inte trevlig ut."

Säger han tyst så att det inte ska höras av andra än de som står närmast honom.

Kvinnan verkar bekant, var det inte henne jag såg på Bunkern, som gav lappen till Rex, tänker Aleta.

Hon verkar ju vänskaplig nog, men vad är det hon döljer under rocken? Aleta aktiverar sin IR-sensor för att försöka utröna om det är ett vapen eller något annat.

Under tiden hälsar Aleta tillbaks till kvinnan och försöker smita ut så snabbt som möjligt.

Martmardigan härmar sin vän automaten. Han bockar och bugar djupt och lyfter på den stora hatten för damen och med ett "god dagens frun" smiter han efter Aleta.

Rex morrar högljutt när han passerar den blomängsdoftande kvinnan. Kvinnan nickar för varje hälsning hon får, men ser hela tiden till att hålla det som putar under rocken riktat mot de tre.

Sigge verkar inte speciellt intresserad av henne, utan undviker helt enkelt redaktören. Något som han egentligen inte behöver göra eftersom han är djupt försjunken i tidningen.

Snart nog kommer alla ut i den kalla natten igen. Gaslyktorna sprider ett dunkelt ljus över gatorna och Sigge traskar på i god fart genom gränderna. Slutligen så stannar han till vid ett gathörn och tittar så att kusten är klar. Gränden är vid en lite bredare gata och i på den här gatan finns ett par lyktstolpar. Själva gränden är dock väldigt mörk.

"Blupp. Jaa, det är väl inte första gången någon får bank här. Men det är ett bra ställe att sälja Gazetter på!" Slurp..

Där borta vid den väggen såg jag paddan. Men nu måste jag nog gå tillbaka te jobbet!Nånna slantar då tack...

Han sträcker ut en av sina händer mot Aleta och väntar på betalning. När han får den så lunkar han tillbaka samma väg.

"Sssssuu, sssssuu, ssssssseeeeee!", visslar han munternt under vandringen.

"Attans va det ska vara mörkt här i gränden, ser ju ingenting. Är det ingen som har något lyse?"

Aleta trevar sig fram och hoppar plötsligt högt när något väsande och med röda ögon springer förbi henne i mörkret.

"Piiip!", tjuter hon, "Jag är inte byggd för sådant här."

Martmardigan hoppar skräckslaget till när varelsen springer förbi dom. När den tycks borta eller i alla fall inte i hans närhet gör Martmardigan något mycket ovanligt, han tar ett initiativ och börjar leta efter något han/de kan koppla till grodan i gränden. Med en tänd svavelsticka söker han igenom marken men tycks inte hitta något, kanske för att det är mörkt? kanske för att han då och nu måste tända en ny svavelsticka eller kanske för att det inte finns något här. ja, det tror Martmardigan i alla fall.

"Jao......ja, här verkar det inte finnas mycket, jao...i form av spår eller vad säger..man? någon annan kanske kan bättre, ja..eh...någon mer kanske vill kolla men jag..eh, ja, jag tror inte det finns något här."

Rex sätter fart med att Luktkontrollera hela gränden, han far runt som en vettvilling och nosar på allt"Snörvel, sniff, grymt, morr"

"Släck tändstickorna,grrr, dom stör,grr, mitt luktsinne,grrr" Rex tittar upp snabbt på Martmadigan, men fortsätter sedan att böka runt i gränden.

Rex klafsar runt i leran. Upp bland trasiga stolar och bord. Ner genom klädhögar och fram över andra utslängda sopor och grejor. Och ner i geggan. Som en trynande nöffe plöjer han fram och tillbaka i gränden. Han hittar både det ena och det andra under resans gång. Gamla uppblötta Polisgazetten, en halv fisk, 4 utslagna tänder och mycket annat.

Aleta och Martmardigan backar undan när Rex kommer i närheten och det börjar skvätta för mycket.

"Gruff, snorkel... Här é nåt!"

Rex reser sig upp med sin brunkladdiga nos och greppar i de saker han har hittat. "Grrr. Den här har varit Stigs. Grymt." säger han om en jordboll som han har plockat upp. Efter lite rensning ser Ni att det är en läderbörs innehållande 8 krediter, en liten kubformad grunkamoj gjord av plastics och metall med en grön, fyrkantig förhöjning på. I börsen ligger också en papperslapp som har klarat sig väl från regnet i börsen.

Mellan käftarna bär Rex försiktigt en lång stav.

"Det är ju Smilets stav!" utropar Aleta.

"Jag får se på papperet så är du snäll, Rex" säger Aleta.

Rex gräver tag i papperslappen och när Aleta får tag i den så är den ordentligt kladdig av Rex' leriga tassar.

Hon ställer sig dock under en lykta och tyder fram pappret att vara ett kvitto på ett "kanonlås med svårnyckel". Den är köpt på Grykkes Lås & Ost, på Fålegatan 7.

Martmardigan greppar tag i plasticsprodukten och vänder och vrider på denna. Det enda han kan se är att den gröna förhöjningen kan tryckas in och stannar då inne. Trycker han igen så kommer den ut igen. Efter lite konsulterande med Aleta så kommer de gemensamt fram till att det måste vara någon elektrogrej, förmodligen en typ av el-knapp.

"Intressant, detta betyder att den stackars paddan råkade illa ut före attacken på Thermopolium, detta Grykkes Lås och Ost måste vi ju besöka. Men det kanske ska vänta till i morgon dag, eller?"

"Försvinn! Du samarbetar säkert med konstapel gris! Stick om du inte vill käka bly!"

En välbekant röst hörs bakom gruppen, åt samma håll som Sigge försvann.

Det är Pocko, som uppenbarligen skriker åt någon en bra bit bort.

Efter ytterligare en stund hörs en annan röst.

HEJ VÄNNER!

Det är Viktor som dyker upp, tillsammans med Rodel och Pocko.

OOC: Fortsättning "I gränden"

Kvinna i regnmanteln tittar snabbt igenom morrondagnes utgåva av Polisgazetten och verkar märkbart nöjd med vad hon ser.

"Inge' problem me' de' här," säger hon till redaktören och stoppar ner tidningen i fickan, "tack för hjälpen."

Sedan följer hon med sällskapet ut i gränden.